HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
September (2018)
>>


Julpyntat.

Igår var det dags att pynta till första advent. Till jul också för min del. Jag plockar fram allting på en gång, eftersom jag tycker det är en hel del jobb för dom få veckorna man har julpyntet framme. Nackdelen med att tvätta fönster den här årstiden är att man inte ser speciellt mycket framåt eftermiddagen. Förmiddagar är inte riktigt min grej. Lätt går det i alla fall med min Kärcher, och man slipper allt slabb. Däremot gör jag ungefär lika mycket ränder med den som jag gjorde innan. Så länge det är mulet ser fönstren gnistrande rena ut, men så fort solen ligger på kommer det alltid fram någon rand någonstans. Jag köpte ett datumljus för ett par veckor sedan, som jag alltid gör. Rätt uttryck skulle vara som jag alltid gjorde. Ifjol köpte jag en stor adventsljusstake för fyra blockljus istället, men det hade jag tydligen glömt. Jag får väl elda upp datumljuset efter jul. När jag sitter vid tv:n och broderar är det ju ingen annan som ser vad jag tänder för ljus. Något annat jag hade glömt, fast jag ser det varje dag, var att bokhyllan numera är en hylla med figuriner. Det passade inte så bra med tomtar där längre, så jag fick hitta nya platser till dom. Jag brukar till exempel bara ha tomtar i två av mina tre fönster, men i år fick jag ta till det tredje också. Så har jag gjort det lättare för mig genom att förvara julsakerna i ett skåp i lägenheten istället för i en låda i förrådet. När nu figurinerna från vardagsrumsfönstret skulle upp där medan tomtarna är framme, visade det sig att dom flesta av dom var för höga för att bara ställa in i skåpet. Jag fick packa in dom liggande.
30 November 2013  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Fredag.

Jag var ju och tog cellprov för en vecka sedan, och redan idag kom det ett brev från landstinget. Barnmorskan sa att det kunde dröja sex till åtta veckor innan jag fick svar, så jag tyckte det var raskt marscherat. Mycket riktigt var det bara fakturan som kom. Dom är bra mycket snabbare med att ta betalt än att lämna besked. Hur stora dom extra kostnaderna blir för att skicka ut fakturor till alla människor är en annan sak man kan diskutera.

Plötsligt kunde jag inte publicera min bloggtext. Det fanns helt enkelt ingen knapp för det. Riktigt frustrerande var det, för när jag inte hittade den kunde jag inte komma på exakt var den brukade sitta. Jag mailade supporten i full panik. Sedan kom jag på den sluga idén att scrolla ner på sidan. Det hade bildats ett jättestort tomt utrymme, och under det satt publiceringsknappen. Det var bara att raskt skriva ett nytt mail och meddela att jag hade hittat den.
29 November 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Haveri.

En och en halv timme hann vi jobba igår, innan vi fick ett rejält haveri. Det passet ut städade jag runt råsorteringen, där jag hade jobbat. Passet efter ägnade jag åt tiondekurvan. Det är en hörna som oftast glöms bort, och det syntes att där inte städas varje dag. Mycket bråte blev det, och eftersom det var tuggen som hade gått sönder fanns det ingenstans att göra av allt skräp. Efter lunch var vi ett gäng som blev nerskickade i källaren för att städa där mekanikerna skulle svetsa. Där brukar vara kallt, så jag tog på mig fleecejackan. När jag stoppade ner handen i fickan hittade jag en näve kola. Jag förstår ju att dom kommer från a-skiftet, så jag undrar hur länge jag har missat dom. Halv åtta hade min gruppsamordnare gett upp hoppet om att få mer producerat, så då tog jag ledigt och gick hem. Jag kommer förbi min brorsons hus när jag går till och från jobbet. I förrgår hade han lagt upp ett kort på Facebook på ljus han hade satt upp utanför fönster och fransk balkong. Jag brukar förfasa mig över att det fortfarande lyser hos honom när jag går hem vid halv tolv, eftersom han oftast ska upp tidigt. I förrgår däremot hade han både hunnit släcka och somna, när jag gick förbi. Eftersom jag kom hem så mycket tidigare igår, borde han definitivt vara vaken. Då var han inte hemma. Det var lika släckt och mörkt som kvällen innan.
28 November 2013  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Tjogosjunde november.

När jag var elva år var det julskyltning den tjugosjunde november. Åtminstone i Kalmar, dit vi åkte detta år. Jag antar att det hängde ihop med att Ölandsbron just hade byggts. Jag känner mig tämligen gammal, som har varit med om en tid när man satt i bilkö och väntade på att få köra ombord på en färja för att ta sig till fastlandet. När jag var mindre var vi alltid i Borgholm på julskyltning. På Öland finns ju inte så många städer att välja på. Som fjortonåring hade jag prov i tyska, som jag enligt dagboken trodde gick ganska bra. Jag vet inte hur det var med den saken, men inte kan jag många ord tyska idag, fast jag läste det i tre år på högstadiet. Det är lite som den gamla versen: "Der, die, das... och där blev jag sittande". Engelskan har jag hållit aktuell på ett annat sätt, först via tv och numera datorn. Jag minns varken när jag slutade läsa böcker eller när jag slutade ligga i sängen och läsa över huvud taget. För 32 år sedan gjorde jag uppenbarligen båda delarna. Då låg jag i sängen och läste en bok mellan åtta och halv elva en fredagskväll. Året därpå var det följaktligen en lördag, och då var jag något mera social. Då var jag på dans i den gamla glashyttan i Alsterbro, även om det inte verkar ha varit så kul. För tjugonio år sedan firade mina föräldrar trettioårig bröllopsdag hemma hos mig. Jag bjöd på varma mackor bland annat. Kortet är taget den kvällen.

27 November 2013  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Poesi.

En trend var att även skriva själv i sin egen poesibok. Det fanns en standardvers för det som löd: "Tycker du inte jag är en tok, som skriver i min egen bok". Det gjorde jag redan som sjuåring. Åtta år senare övertalade jag min dåvarande pojkvän att skriva. Någon vers var han väl inte så road av, så han har bara skrivit sitt namn längst ner på sidan där jag har skrivit. "Plocka dig en lyckoklöver, tag den lycka du behöver, det som sen blir kvar, du till dina vänner spar" skrev Ingela. Hon gick i klassen över mig, och jag har inget minne av att vi umgicks som barn. I tjugoårsåldern träffades vi däremot en del. Dom sista korten jag har på henne är sedan hennes dotter bara var något år. Hon är över trettio nu. Gunilla skrev: "Nerför kulle uppför kulle ner på äng, där satt Eva och kysste sin dräng". Hon har till och med ritat ett hjärta och skrivit "smack". Det finns betydligt fler som heter Gunilla i min generation än vad det gör bland dagens barn. Dom flesta namn kommer ju tillbaka förr eller senare, så om några år kanske det blir vanligt igen. Just den här Gunilla känner jag mest bara igen namnet på. Jag vill ha det till att hon var äldre än jag. Marie-Louise måste jag erkänna att jag inte minns alls. Jag har en vag känsla av att det kan ha varit en lärarvikarie eller så, men jag är långt ifrån säker. Hon skrev i alla fall: "En liten stuga med vita knutar, en liten gubbe så söt och rar, ett dussin ungar med röda trutar, jag dig önskar på gamla dar." Vi kan väl med facit i hand konstatera att ingen av hennes önskningar gick i uppfyllelse.
26 November 2013  | Länk | Mitt poesialbum. | 0 kommentar
Tidningar.

En tjej skrev en insändare i min morgontidning om att det borde införas en lag om samtycke till sex. Man ska inte alls behöva vara i en "särskilt utsatt situation" som det står i lagtexten nu. Det ska helt enkelt räcka att säga nej. Problemet vore förstås att utforma en vettig lag som fungerade. Det man allra helst skulle önska är att alla män tänkte med rätt huvud, och fattade att ett nej är ett nej.

Det här med kändisars namn är tydligen inte helt lätt. I samma nummer av Hänt extra kallas Magnus Härenstam och hans fru först för Magnus Härenstam och hans fru Birgitta Plånborg. På nästa uppslag kallas dom Magnus och Birgitta Härenstam. Man kan undra om dom har gemensamt efternamn eller inte. Å andra sidan är säkert kändisar vana vid att det skrivs värre saker än så om dom, som inte stämmer. Sångaren Mattias Enn tog sig det efternamnet för femton år sedan, men det dröjde minst tio år innan han började kallas enbart det i artiklarna. Innan dess påpekade man alltid att han hade hetat Nilsson innan.
25 November 2013  | Länk | Media | 0 kommentar
Julskyltning.

Jag sparade mina ärenden i centrum tills idag, eftersom det var julskyltning. Jag trodde inte det skulle vara så mycket att se, men jag var iväg ett par timmar. Det såg så soligt och vackert ut inifrån, men när man kom ut blåste det svinkallt. Mest ägnade jag mig åt att köpa lotter i olika stånd, och jag vann faktiskt godis, hembakat bröd och en julklapp. Så köpte jag hemgjorda negerbollar, eller vad dom kan tänkas heta, av tre små tjejer, Klistermärken med julmotiv har jag inte hittat i någon butik i år, men nu fanns det att köpa på torget. Så blev det en hund till mitt köksfönster. Ingen visste riktigt hur den hade hamnat bland alla tomtarna. Precis som jag misstänkte var den något större än dom jag hade innan, men hundar är ju väldigt olika i storleken även i verkligheten. Den kostade dessutom inte många spänn. Jag hade redan kastat Nybro Extra, där kupongen fanns för att rösta fram bästa julskyltning. Jag hade tänkt att jag inte brydde mig, men så gick jag förbi Karamellens fönster, där det satt två små levande änglar. Som tur var hade butikerna också röstsedlar. Fast vid det laget var jag så frusen om fingrarna att jag fick be Malin, som har parfymaffären, att hjälpa mig fylla i den. Det gick ju inte att öppna lotter med vantarna på sig. På torget satt Jultomten och tog emot barnens önskelistor. Ingen utklädd variant, utan någon som jag är övertygad om att han måste ha varit Tomten, som dom hade hämtat ute i skogen. Jag är för darrhänt för att ta skarpa kort med telefonen i vanliga fall, och inte blev det bättre av att jag frös så jag skakade. Men jag vill ändå inte undanhålla er bevisen för att jag både har sett Jultomten och riktiga änglar i verkligheten idag.

24 November 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Förpackningsåtervinningen.

Nu när björkarna är kala ser jag förpackningsåtervinningen från mitt fönster. Uppenbarligen hade jag inte kikat däråt nyligen, för jag blev rejält snopen när jag kom dit idag. Området var alldeles tomt. Varenda container var försvunnen. Min första tanke var vem jag kunde ringa och fråga vart alltihop var flyttat. Andra tanken var att ta med mig skräpet till Kvantum. Intill den butiken finns också en återvinningsstation. Medan jag funderade stod jag och såg mig omkring, och det var en god idé. Borta vid Åkrahällskolans parkering skymtade jag nämligen någonting grönt, som visade sig vara dom saknade containrarna. Jag tyckte först att det såg ut som en bättre placering på asfalten. Där dom stod innan blev det rena lervällingen stundtals. Fast när jag väl kom dit insåg jag att det bara var grus där dom stod nu också. Jag fattar inte varför dom inte satsade på att asfaltera där dom skulle stå, om dom ändå skulle flyttas. Jag hoppas verkligen att det har kommit ut någon typ av information om flytten, fast jag tydligen har missat den. En liten hänvisningsskylt på den gamla platsen hade inte varit fel. Den kunde dom rentav ha satt upp i förväg, så jag hade fått veta förra helgen att jag skulle gå någon annanstans idag. I foajén på Kvantum stod för övrigt två tanter från Röda korset med en insamlingsbössa. Jag vet inte om det där med två var så lyckat. Det gick betydligt lättare att smita förbi (även om jag inte gjorde det), när dom stod och pratade med varandra, istället för att ta kontakt med kunderna som kom.
23 November 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Cellprov.

Så länge jag fick p-sprutan på familjecentralen tog vi cellprov där också. När jag fick kallelsen brukade jag och Gerd ("min" barnmorska) boka in en tid till det samtidigt med p-sprutan. Jag minns inte riktigt vart kallelsen annars sa att jag skulle ta vägen. Sist tog jag cellprov i Kalmar, men det kan ha berott på att jag hamnade där akut. Då fick jag dessutom ta om det, och göra den resan en gång extra. Det var hur som helst en glad överraskning att jag fick göra det i Nybro nu. Det tar inte en halv dag att cykla fram och tillbaka till familjecentralen här, som det gör att åka buss fram och tillbaka till Kalmar. Nu fick jag dessutom träffa Gerd vad som förhoppningsvis var en sista gång. Hon tänker gå i pension till sommaren. Jag hoppas förstås slippa komma tillbaka för att provet måste tas om eller ännu värre visar cellförändringar. Jag kollade nu med henne att det är jag själv som måste hålla reda på när spiralen ska plockas ut. Däremot glömde jag fråga om jag kan få det också gjort här i Nybro. Det borde väl inte vara några problem, men jag har varit så inställd på Kalmar, eftersom det var där den sattes in. Jag passade på att vara social mot andra också igår. På vägen in träffade jag en mamma med en tvillingvagn. Det var förstås dubbelt så fascinerande med två bebisar som med en. På vägen ut beundrade jag ett kollage av personalen som en kvinna just var klar med. Hon hade hängt upp sig på en liten detalj som hon hade missat. Jag försäkrade henne att det bara var hon själv som såg den.
22 November 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Gottgottigottgott.

Det har varit en bra vecka så långt, vad det gäller godsaker att äta. I tisdags hade en kille bakat lussekatter. Han har varit bagare, så man kan lugnt säga att dom var goda. Och stora. Det var såna där fyrkantiga, som i princip består av två vanliga. Igår hade en annan kille med sig ett par kilo kola. Dom kändes också ovanligt färska och lättuggade, fast han knappast hade gjort dom själv. Under mina år på Nordchoklad blev jag lite bortskämd med pinfärskt godis. Mitt bestående minne från ett studiebesök på Cloetta i Ljungsbro är för övrigt skumdelfiner direkt från maskinen. Dom hinner bli lite segare på vägen till butiken. Ryktet säger att det ska bli snö idag, men ännu så länge ser det "bara" ut att regna. Blöt blir man väl ändå, och snön ska förhoppningsvis inte lägga sig ännu. Jag måste ut och cykla genom stan åt två olika håll. Först till Familjecentralen för att ta cellprov och sedan till jobbet i eftermiddag.

Jag såg just en annons på Internet om "dejting för elitsinglar". Jag tycker definitivt att jag borde tillhöra eliten, efter alla år jag har varit singel. Fast jag misstänker att dom menade chefer och annat "fint" folk med högre utbildningar. Lika barn leka bäst måtte vara deras paroll.
21 November 2013  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Lena.

Brevbäraren hade julkortspåsarna med sig igår, och hon frågade om jag behövde två. Eftersom min gamla vänner bara blir äldre blir det tvärtom färre julkort med tiden. Det är många jag sällan eller aldrig träffar, så jag får försöka hålla koll på först när det är dags att bara skriva ett namn och sedan när jag kan sluta skicka helt och hållet. Direkt efter denna djupa diskussion om livets förgänglighet gick jag till jobbet och mötte Nisse utanför. Vi jobbar i olika byggnader, och ses inte varje dag. Första gången jag träffade honom över huvud taget var på torget, där vi pratade med Lena, som vi båda kände från Kährs. Jag har inte sett till henne på evigheter, så nu frågade jag Nisse om han träffade henne något. Det visade sig att hon har varit död i ett år eller så. Det hade tydligen bara stått förnamnet i dödsannonsen, och Lena är ju inget speciellt ovanligt namn, så den hade jag missat helt. Inte undra på att man knappt vågar fråga folk hur det är med deras föräldrar eller så. Dom kanske inte ens lever längre. Lena är hur som helst en sån som jag kan se framför mig, fast jag inte har något kort på henne. Jag minns till och med hennes röst. Hon kändes som en sån som verkligen blommade upp av att gå i pension. Jag minns inte hur många år sedan det är nu, men det känns som om hon fick alltför få. Det riktigt strålade om henne, när man mötte henne på stan. Nu lär jag inte göra det fler gånger.
20 November 2013  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Tisdag.

Jag gick och kollade lite nyfiket på grannarnas fönsterlampor, när jag kom från jobbet. Plötsligt fick jag syn på en stor väggklocka, som var halv ett. Jag brukar vara hemma en timme tidigare än så, men jag insåg ganska snart att någon fortfarande hade sommartid. Jag tycker det skulle vara jobbigt att ha fel tid på en så pass stor klocka, och är väldigt nyfiken på hur det kommer sig. Om dom faktiskt aldrig tittar på den eller det kanske är någon som inte kan klättra upp och ställa om den själv. Den sitter strax under taket ovanför en innerdörr.

För första gången på flera år har jag fått ett nummer på förmiddagen. Visserligen bara via SMS, men ändå. Meddelandet var: "2439", och det sa mig absolut ingenting. Inte fick jag något vettigt svar på vart telefonnumret gick heller. Möjligen var det ett utländskt nummer, och i så fall kom meddelandet från Vietnam. Onekligen lite originellt i dessa tider, när man blir varnad för samtal från Kongo. Fast där uppstår problemet tydligen inte förrän folk ringer upp dom där numren. Så nyfiken att jag ringer upp ett okänt telefonnummer blir jag förhoppningsvis aldrig.
19 November 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Iläggssulor.

Det tog några dagar att få hem inläggen till mina nya arbetsskor, men i torsdags var jag i förrådet och hämtade dom. Mina fötter är lite olika, så hon fick sätta i ett av varje. Under ena foten har jag en blå sula och under den andra en grön, men det är det ju ingen annan än jag som ser. Man kan få ont i fötter och/eller ben av att plötsligt stå korrekt, så dom säger att man ska köra gradvis tillvänjning dom första dagarna. Jag kände ingenting förrän jag hade suttit uppe i klyvhytten ett pass. När jag reste mig hade jag ont på baksidan av låren. Jag utgick från att det var för att jag hade gått i dom nya skorna halva kvällen.

Jag brukar få blåmärket längre ner på fingret, om jag klämmer en nagel. I veckan hände något ännu märkligare. Jag klämde handen mellan ett block och en rullbana. Det gjorde ont ovanpå handen, och jag tänkte att där kommer jag att få ett blåmärke. Istället kände jag plötsligt efter någon dag att jag var öm inuti handflatan. Blåmärket satt på "fel" sida.
18 November 2013  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Knivblock.

Jag tyckte att mitt gamla knivblock såg lite mesigt ut bredvid den nya hållaren till hushållsrullen, och ville ha ett nytt. Det enda jag hittade i Nybro var rött, och det tyckte jag definitivt inte passade in. Det fick bli en shoppingrunda på Internet. Det fanns block i samma färg som hållaren, men dom kostade mellan sju och fjortonhundra. Det kändes som onödigt mycket pengar bara för att ha någonstans att ställa knivarna. Det finns ju folk som har dom i en vanlig kökslåda också. Jag hade nog själv aldrig kommit på idén att skaffa ett knivblock, om vi inte hade fått varsitt i present på jobbet en gång. Det står med andra ord Kährs på det gamla. Till slut hittade jag i alla fall ett svart till en mer rimlig kostnad. När jag tittar på mina före- och efterbilder blir jag osäker på om det blev någon förbättring eller inte, men lite förändring blev det i alla fall. Det är alltid kul med något nytt. Det är inga fack i det här, utan man kör ner knivarna var man vill bland en massa plaststavar. Jag blir ändå tvungen att sätta dom på ungefär samma ställen som i det gamla knivblocket, för att veta vilken kniv jag får tag i. Saxen flyttade jag inte ens över, för den har jag aldrig använt. Då är det ändå en herrans massa år sedan vi fick dom där knivblocken.

17 November 2013  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Kvantum.

Idag blåste det småjäklar, utan att jag hade hört någon stormvarning. Som väl var blåste det åt rätt håll för mig. Det innebar att jag hade fullt sjå att ta mig till Kvantum, men sedan var det bara att sätta sig på cykeln och åka frihjul hem igen. Hellre så än tvärtom. Det första jag hittade när jag kom in i butiken var en display med stora 60-watts glödlampor. Alltså exakt såna som jag använder i mina taklampor, men inte trodde att jag skulle få tag i fler. I prydnadslampor kommer det väl att gå på något vis med lågenergilampor, men när jag tänder i taket eller för att brodera vill jag ha riktigt ljus. Jag hoppas verkligen att det finns såna också som lyser rejält, men hittills har jag blivit besviken. När jag insåg det var det redan för sent att bunkra upp med vanliga. Jag fick inte tag i några någonstans, så dom här kom som en skänk från ovan. Nu köpte jag på mig så jag förhoppningsvis ska klara mig några år. Jag var ute på julmarknaden och tittade lite. Ett kalenderljus köper jag varje år. Nu impulsköpte jag dessutom en kökshandduk med tomtar på. Jag tänker hänga upp den direkt, för att hinna använda den ett tag. En jättesöt dörrmatta med katter i tomteluvor och texten "God jul" på tyckte jag däremot var att ta i, när tiden man har det framme är så kort. På vägen ut träffade jag Maggie. Det händer så pass sällan att det blev ett längre samtal och en hel del uppdateringar om gamla bekanta.
16 November 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Dagens cykeltur.

Nybro känns som en liten håla, så länge man inte har ärenden till flera olika delar av samhället. Idag har jag cyklat åtta kilometer, utan att ens lämna tätorten. Det började med massage ute i Myrdalen. Efteråt blev jag bjuden på kaffe och pepparkakor. Under en information på jobbet i veckan fick jag klart för mig att man kan utnyttja friskvårdsbidraget vi får på jobbet till just massage. Dom hade dessutom någon typ av brytpunkt sista november, så det här var sista chansen för i år att ta del av det. Eftersom ingången till sågverket är på ett helt annat ställe än till receptionen hade jag funderat på när jag skulle ta omvägen och lämna in mitt kvitto. Nu slog det mig att det enklaste och närmaste var att cykla runt Kährs redan idag. Under många år använde jag inte örhängen på jobbet. När jag sedan skulle ha hängen i, hittade jag knappt några hål och fick ont efter en stund. Sedan hittade jag dom som hålen var gjorda med en gång i tiden. Pinnarna på dom är lite tjockare, samtidigt som örhängena är så pass små att jag kan ha dom fast jag har kåpor på jobbet. När jag kom hem igår hade jag tappat det ena, så nu var jag direkt inne och köpte något liknande. Så var jag ett ärende på Bokia, innan det bar av ut till Överskottsbolaget. Jag har aldrig behövt använda deras förvaringsskåp tidigare, så dom höll jag inte ens på att hitta. Nu vet jag i alla fall var dom finns.
15 November 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Poesi.

Mina sysslingar var fyra systrar, och den äldsta gick i min klass. Hon skrev: "Tror du tuppen är så klok, så han värper i din bok", i mitt poesialbum. Det var en av standardverserna, som förekom i många poesiböcker. En annan klasskompis skrev ett par gånger. Första gången var versen: "Eva en ängel du är, och i skolan du dig lär, vilka svampar som går att äta, och att håret på dig fläta". Den lät väl mer hemsnickrad. En tredje klasskamrat var elva år när hon skrev, men svenskan var ändå lite tveksam. Hon kan mycket väl ha lidit av dyslexi, för det var åtminstone ingen diagnos som jag hade hört talas om på den tiden. Hon skrev: "Låt dig sitta på en pinne, men pinnen brister, laga den med kalsons klister". Hon var förmodligen ute efter ännu en av standardverserna, så jag vet vad det borde stå. "Låt mig sitta i ditt minne, på en liten liten pinne, men om pinnen brister, laga den med Karlssons klister". Min "broder" (han har undertecknat inlägget så) skrev: "Du kan inte simma, jag kan inte rimma, men mitt namn det kan jag skriva, annars får du detta ut riva, från din bok, om du är klok". Ett av dom käraste minnena är inlägget från Doris. Hon bodde i Stockholm, och kom bara ner och hälsade på sin mamma några gånger om året. Hon skrev: "Byta ett ord eller två, gjorde det lätt att gå, alla människors möte, borde vara så".
14 November 2013  | Länk | Mitt poesialbum. | 0 kommentar
Nyheter.

Min morgontidning lyckades faktiskt vinkla samma nyhet åt två olika håll i samma nummer av tidningen. I en rubrik stod det att mammor var mer sjuka, i en annan att kvinnor var mer sjuka, även om dom inte hade barn. Till den ena artikeln löd rubriken just att mammor var mer sjuka, och i den andra att det inte var barnen som gjorde kvinnorna sjuka. När det nu finns såna som jag, som tror att det som står i tidningen är sant, vore det bra om dom åtminstone inte sa emot sig själva. I alla fall inte i samma upplaga av tidningen. Jag borde väl annars ha insett vid det här laget hur lite av det som står i tidningen som verkligen är sant. När dom skriver om något man känner till brukar det inte vara mycket som stämmer.

Med tv-programmen är det ju så vist inrättat att det inte alls behöver vara någonting att se vissa kvällar. Vill man sedan se två olika program kan man ge sig den på att dom går samtidigt, eller åtminstone överlappar varann. Första gången jag spelade in "Så mycket bättre" struntade jag i dom sista fem minuterna, eftersom jag var mer säker på att jag ville se Björn Kjellmans nya program. Trean insåg nog att det krockade lite, för den här veckan var det framflyttat fem minuter.
13 November 2013  | Länk | Media | 0 kommentar
Läkare.

I gårdagens morgontidning fanns en insändare från en kvinna som hade sprungit på en skitstövel till manlig läkare, när hon sökte vård för en knöl i bröstet. Han hade sagt saker som att vi kvinnor höll på och klämde på brösten och oroade oss i onödan. Märkligt uttalande när hans arbetsgivare ständigt tjatar om att vi ska undersöka våra bröst. Min spontana reaktion var att det måste vara samma läkare som jag besökte för mer än tjugo år sedan. Såhär långt efteråt passar ett talesätt jag har läst in på honom. "Människor minns inte vad du sa, bara hur du fick dom att känna". Jag minns inte alls vad han sa till mig, bara att jag tyckte så illa om honom att jag bad att få byta läkare mellan mammografi och punktion. Det fick jag inte, och han blev förstås inte trevligare av att få höra talas om det. Jag vägrade gå dit ensam andra gången, så jag släpade med mig min svägerska, som jag dessutom vill minnas var gravid, som moraliskt stöd. Det kanske inte var så konstigt att jag sedan förträngde alltihop. För några år sedan satt jag i fikarummet på jobbet och lyssnade på arbetskamrater som hade haft knölar i bröstet. Min spontana reaktion var lättnad över att jag hade sluppit sånt. Sedan mindes jag...
Jag hade så gott om tid på vägen till jobbet igår att jag stannade och pratade en bra stund med en före detta arbetskamrat. Hon jobbar tydligen inom vården numera. Inte förrän jag lämnade henne insåg jag att jag hade tänkt fel när det gällde tiden, så det blev lite stressigt. Jag skulle vara på förrådet och scanna fötterna vid två, och en minut i susade jag in där.
12 November 2013  | Länk | Media | 0 kommentar
Brevbäraren.

Min vanliga brevbärare brukar ha en liten elbil, som hon kör omkring och delar ut posten i. Så när jag en dag i förra veckan hittade en öppen moped utanför en av portarna trodde jag att det var någon annan. Det visade sig vara hon i alla fall. Det andra fordonet var på service. Typiskt nog regnade det. En annan dag blev jag osäker igen, för då hade hon fortfarande hjälmen på sig när vi träffades. Jag förstod verkligen varför rånare använder hjälm för att maskera sig, för jag fick gå bra nära för att se att det var hon. Hon använde den bara när hon körde runt bland villorna. I hyreshusen slog den i ytterdörrarna när hon böjde sig mot brevinkasten, så alla trodde att någon knackade.

Jag läste en dödsannons, som måste ha gällt en av mina före detta chefer, förra veckan. På en fest vi hade hoppade han upp på scenen och var med på spex, när en annan av höjdarna bangade ur. Jag pratade med honom efteråt och berömde honom för det. Det betyder förresten troligtvis att jag har honom på film. Vi fick varsitt videoband efter den där festen med alla uppträdanden.
11 November 2013  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Tionde november.

Visst vill alla veta vilka som spelade på Sandra dansrestaurang den tionde november 1976? Det var Curt Haagers, och jag var där. Det var en onsdagsdans för övrigt. Tre år senare var det en lördag. Då åkte jag med en kompis dit, och jag har faktiskt inte antecknat vilka som spelade. 1984 var jag med andra kompisar på dans i Blomstermåla folkets hus. Där var det nonstopdans, vilket inte hörde till vanligheterna där. Den ena orkestern var Bennys. Man får väl tro att det var dom som var huvudattraktionen för min del, eftersom jag bara har skrivit "en annan orkester" om dom andra. Bennys tror jag inte slutade spela ihop förrän helt nyligen efter närmare femtio år som dansband. 1989 spelade Ingmar Nordströms på Sandra denna kväll och 1996 gjorde jag mitt allra sista gästspel där. Då var det fars dag precis som i år. Pappa och jag hade varit hos min brors familj, och pappa släppte av mig vid Sandra på hemvägen. 1991 var detta också fars dag. Då gjorde jag kroppkakor för vad jag nästan tror var enda gången i mitt liv. 1985 gjorde jag lasagne. Jag misstänker att det också kan ha varit fars dag, för efteråt fikade jag hemma hos mina föräldrar, och så var vi och hälsade på morfar. För trettioett år sedan låg min dåvarande pojkvän på lasarettet. Han ringde därifrån, och det gick åt mängder av enkronor. Det säger en del om hur länge sedan det är.
10 November 2013  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Dagens cykeltur.

Idag läste jag på Facebook att det regnade, innan jag ens hade tittat ut. Jag kunde knappast skjuta upp mina ärenden tills imorgon, när ingenting är öppet, så det var bara att klä sig efter vädret. Det var hyfsat bra medan jag var ute ändå. Det duggregnade mest. Det var bara när jag gick mellan apoteket och Bokia som det tog i lite mer. Troligen för att vi precis hade diskuterat om det möjligen hade slutat regna. Den sista julklappen inköptes för övrigt idag, så nu får det bli jul när det vill. Jag har inte fattat tjusningen med att springa runt och trängas och leta desperat veckan innan jul. Jag antar att det är samma människor som handlar julklappar den tjugotredje december som lämnar in deklarationen i sista minuten. På hemvägen hämtade jag langos för första gången på flera veckor. Café20Elvans tider och mina har inte passat ihop på sistone. Så föråt jag mig väl lite på det när det blev varje vecka, så speciellt sugen har jag inte varit. Det var lika varmt som vanligt inne i lokalen. Istället för att ta av mig jackan satte jag mig ute och väntade. Det fick bli på baksidan av stationshuset, där man kommer under tak. Allt gott dom säljer på Café20Elvan är för övrigt inte det enda som får vågen att sucka tungt. Jag byter ju arbetskamrater varje vecka. Den här veckan har jag haft turen att jobba ihop med två killar som fyllde år dagarna efter varann. Båda bjöd på gott fikabröd. Gissa vem som åt mest!
9 November 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Dagens cykeltur.

Jag börjar känna mig riktigt flexibel i vad jag använder mina lediga dagar till. Från början var det Kvantum på lördagar och promenad runt förpackningsåtervinningen på söndagar. För ett tag sedan kom jag på det här med att uträtta ärenden i centrum på lördagen och veckohandla på söndagen. Dom senaste helgerna har det blivit centrum på fredagarna, eftersom jag har varit hos tatueraren. Den här veckan var mjölken på upphällningen redan idag, eftersom jag har druckit mer än vanligt. Jag funderade på att köpa en liter mjölk när jag var i centrum imorgon, men så verkade det enklare att cykla till Kvantum idag. Jag var inne på posten på Coop med ett stort brev på vägen. Jag tänkte passa på att panta flaskor och burkar där, men automaten för petflaskor var ur funktion. Jag hittade en kille som fixade den, men efter tre flaskor började den strula igen. När jag inte hittade någon lätt tillgänglig personal struntade jag i alltihop och tog med mig resten till Kvantum. Där var det tydligen tur att jag inte fick bära hem alltihop igen, för så sent som igår hade båda deras maskiner varit trasiga. Nu fungerade den ena. Fördelen med dom är att samma maskin tar både flaskor och burkar. Nackdelen är att det inte finns någon knapp där man kan donera sin pant, så någon välgörenhetsorganisation gick miste om en tjugolapp.
8 November 2013  | Länk | Nybro | 1 kommentar
Onsdagen.

Igår hade någonting i sågverket havererat redan på förmiddagen. Det var dessutom någon motor som inte fanns hemma, och då tar det ju tid att åtgärda. Att fortsätta städa kändes som lite överkurs, när vi hade städat kvällen innan och det andra skiftet i flera timmar igår. Jag passade bland annat på att ta tag i det här med skyddsskor. Man ska egentligen byta en gång om året, för att dom ska vara bra, och jag har haft mina i ett och ett halvt. Min nuvarande chef trodde inte att jag behövde någon rekvisition när jag hämtade skorna på förrådet, så jag knallade ner dit en sväng helt apropå. En rekvisition ville dom ha, men nu bokade jag tid för att scanna fötterna innan jag börjar jobba på måndag. Då hämtar jag lappen på vägen dit. När jag gick dit igår sprang jag på en kollega som kör truck. Jag hade berättat för henne om mina tatueringsplaner innan jag realiserade dom. Nu stod hon och pratade i telefon, men eftersom vi inte ses så ofta stannade jag till och drog upp en ärm i taget och visade henne resultatet. För tre år sedan jobbade jag i inkapet till enstaven några månader. Vi stod flera stycken vid varsin såg och kapade för hand. Igår passade vi på att gå på studiebesök där dom håller hus nu för tiden. Allting gick automatiskt, och en tjej satt vid en dataskärm och valde vad som skulle kapas bort. Vid sju fick dom som ville grönt ljus för att ta ledigt, så jag fick lite kväll här hemma också.
7 November 2013  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Tisdagen.

Arbetsdagen igår började med samling och genomgång av en ny display vi har fått, där man ser vilka zoner som är brutna i sågverket. Jag tyckte bilden fungerade lite som ett psykologiskt test. Någon tyckte det liknade en mikrovågsugn och någon annan att det såg ut som ett Game boy-spel. Det måste väl bero på vilket man har närmast att relatera till. Vår fackrepresentant var ute och visade runt en kille som funderar på att byta avdelning. Hon lät bekymrad över hur det blir efter semestern, och hon brukar vara betydligt bättre insatt än vi andra. Förutom att det troligen dras ner till dagtid i sågverket var det tydligen en hel del nytt på gång i fabriken. I min ålder behöver man hennes hjälp, eftersom företaget är snabba att försöka göra sig av med äldre medarbetare istället för att följa LAS. Nu har jag i alla fall varit runt på så många olika avdelningar, att dom knappast kan skylla på att dom inte har någonstans att placera mig. Vi hade ett par olika haverier, så det blev mycket städning under kvällen. Ett tag såg det ut som om vi skulle kunna få gå hem tidigare, men mot alla odds fick dom igång alltihop igen. Mina minnen från kvällen är ett sår i sidan och ett på armen. Det första var en halkolycka, fast vi var inomhus. På vissa ställen blir golvet halt, speciellt när det ligger spån ovanpå. Det andra berodde på att det var trångt där jag till slut lyckades få loss ett strips som hade fastnat.
6 November 2013  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Smak.

En del smak verkar förändras när man blir äldre och annan inte. Jag minns hur jag skrapade margarinet av brödet för att det skulle bli ett så tunt lager som möjligt när jag var liten. Nu är ett av mina favoritpålägg ett tjockt lager smör. Det kan i och för sig delvis hänga ihop med att vi bredde Milda på mackorna i mitt föräldrahem. Nu är det Bregott som gäller. Smörgåstårta åt jag inte alls, och åt jag räkmacka ute någonstans i tonåren beställde jag en utan majonnäs. Nu älskar jag smörgåstårta, och räkmacka utan majonnäs låter väldigt torrt. Potatis har jag däremot aldrig lärt mig gilla, även om jag är lite inkonsekvent. Jag äter inte kokt eller stekt potatis frivilligt. Däremot gillar jag pommes frites och potatismos. Jag glömmer aldrig tjejen som bjöd på kaka på jobbet, och förstod att jag inte skulle gilla den, eftersom det var en vuxenkaka. Så vuxen har jag visst aldrig blivit. Grädde och mandelmassa är sånt jag inte klarar att stoppa i munnen över huvud taget, så semlor går fetbort. När det gäller frukt är det i stort sett bara bananer jag äter någorlunda frivilligt. Jag brukar ha någon frukt med mig till jobbet. Är det päron skär jag dom i bitar. Av någon anledning är dom godare då, än om jag tar bett från hela frukten. Man får väl tro att det är inbillning.
5 November 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Poesi.

"Må din levnadsväg bland rosor gå, och dig livets törnen aldrig såra må" skrev Inger. Hon var ett par år äldre än mig, men hennes syster gick i klassen över mig och hennes bror ett par klasser under. Om honom läste jag i tidningen när han som vuxen själv bar sitt lilla barns kista till graven. Jag råkade bara få ögonen på texten efter begravningen, men jag glömmer den aldrig. Min jämnårige kusin skrev: "Jag tycker du är en tok, som låter mig skriva i din bok". Han höll på att knäcka vår första lärarinna, för han frågade om precis allting hela tiden. Nu driver han flera skolor. Det kan kännas som om han har kommit lite längre än jag, även om jag inte skulle vilja byta. "Poesi jag ej kan skriva, blott mitt namn till minne giva" skrev Monika. Hon och hennes kusin var ett år äldre än jag. I tonåren var dom ihop med varsin kille, som dom åkte runt på moped med. Kusinen ifråga skrev för övrigt: "Rosor äro röda, violer äro blå, smultron äro söta, och du är lika så". På Facebook är den versen numera modifierad till: "Rosor äro röda, violer äro blå, jag är singel, så vad fan väntar du på". En av min äldste brors tidigaste flickvänner har skrivit: "Lilla Eva söt som rosen, kysser pojken mitt på nosen, hon är liten men det går, om hon står på pojkens tår". Jag brevväxlade lite med henne, eftersom hon bara var på Öland på somrarna. Jag misstänker att det var innan hon flyttade ihop med min bror.
4 November 2013  | Länk | Mitt poesialbum. | 0 kommentar
Tredje november.

Den tredje november det året jag gick i åttan var vi lediga från skolan. Oklart varför, för jag minns inte att det fanns höstlov på den tiden. Å andra sidan kan jag ha fel, eftersom jag har för mig att ungarna hade potatislov för att hjälpa till hemma på gårdarna redan för länge sedan. Nu har jag googlat, och det var faktiskt så att under min skoltid var lovdagarna mera utspridda. I mitten av åttiotalet testade man det här med ett sammanslaget höstlov i Emmaboda, och sedan blev det så i hela Sverige. 1975 var i alla händelser jag och en klasskompis i Kalmar och shoppade. Jag köpte jeans för 98 kronor och läderstövlar för 198. 1984 och 1985 lyckades jag pricka in byte av däck på bilen på exakt samma datum. Förmodligen för att det inföll under en helg båda gångerna, så jag hann över till Öland. På föräldrarnas tomt fanns gott om plats att fixa med bilen. Det var innan man införde ett speciellt datum när vinterdäcken skulle på och innan det blev vanligt att man lämnade in bilen till proffs som bytte däcken. Åtminstone i min värld. Jag tror aldrig ens jag var inne med någon av mina bilar i en automatisk biltvätt. Dom tvättades med föräldrarnas trädgårdsslang och hissades upp med domkraft, så jag kunde byta däcken själv. Sista året jag hade bil höll det på att gå illa. Bilen var tydligen rostig, så domkraften gick rakt igenom. Som väl var var jag inte under den.
3 November 2013  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Händig.

Det var rena turen att jag bara skulle till Kvantum idag, för jag hade inte haft en tanke på att nästan allting annat var stängt eftersom det är helgdag. På Kvantum kände jag mig som en riktigt gammal människa, när jag gjorde en vurpa. Det är väl bara gamlingar som ramlar på stan? På jobbet brukar jag skylla på glasögonen, när jag inte ser var jag sätter fötterna. Nu hade jag dom inte på mig, men missade ändå en utskjutande plåthistoria, så att fötterna försvann under mig. Kullerstensgator är verkligen inte bra för cykeln. Det är bara några veckor sedan jag drog åt en mutter som höll fast cykelkorg och annat. Idag skramlade det igen, och jag upptäckte att på andra sidan hade skruv och mutter hunnit trilla bort helt och hållet. Jag visste att jag hade köpt muttrar tidigare när samma sak hade hänt. Numera har jag dessutom ordning och reda på sånt, men kunde ändå inte hitta dom. Till slut gick jag igenom vartenda fack i pryllådan, och hittade dom under "brickor". Hur f-n har dom hamnat där? Det var nästan så jag saknade en karl, för att ha någon att skylla på. Att kunna skicka ner någon annan i källaren för att skruva fast eländet hade inte heller varit fel. Så proffsigt eller snyggt blev det väl inte nu, men jag utgår från att ingen kollar skruvarna på min cykel. Nu håller den i alla fall ihop utan att skramla till nästa gång.
2 November 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Färdigtatuerad.

Imorse väckte min inre väckarklocka mig tio minuter innan klockradion skulle ha gjort det. Så blev det några timmar i tatuerarstudion igen. Kuken i hatt är numera övermålad med Grinchen. Han blev lite svartare för ändamålet och eventuellt onödigt stor. Jag gillar inte att han och Gullom är olika stora, men allting behöver väl inte vara så symmetriskt, antar jag. Det finns ju till och med dom som klipper sig i asymmetriska frisyrer, även om jag tycker det är fult. Grinchen har ju betydligt mer hår och högre frisyr än Gollum, så större hade han väl sett ut även om ansiktena hade varit lika stora. Nu syns dessutom båda framifrån också, och inte bara från sidan. Jag börjar faktiskt redan vänja mig, fast det bara är några timmar sedan. Och Grinchen är nu en gång min stora kärlek. Efteråt blev det en kort vända på stan. Jag var i parfymaffären och köpte något som förhoppningsvis ska kunna stärka upp mina naglar lite. Dom spricker på längden, och det är inte ett dugg skönt. I bokhandeln blev det omslagspapper. Så var jag förstås tvungen att gå en sista vända i godisbutiken, eftersom det är sista dagen dom har öppet imorgon. På hemvägen hämtade jag en kebabrulle till lunch/middag.

1 November 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida