HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Juni (2019)
>>


Färdigt.

Det enda som inte har känts hundra i mitt hem är att jag har varit lite trångbodd. Främst i sovrummet. Det har knappt gått att ta sig fram mellan skrivbordsstolen och sängen. Jag har funderat mycket på hur man skulle kunna möblera annorlunda, utan att lyckas komma på någon lösning. Jag hade kommit fram till att det varken gick att vrida sängen eller flytta skrivbordet. Märkligt, för nu har jag lyckats med båda delarna. Jag fick visserligen ett sidbord och en pall över, men så känns sovrummet dubbelt så stort på kuppen. pallen brukade jag lägga överkast och sånt på medan jag sov. Nu får dom ligga på skrivbordsstolen. Det innebär att det blir bäddat så fort jag stiger upp, eftersom jag behöver den. Att jag hann ändra mitt första val och ta en ännu mörkare tapet är jag djupt tacksam för. Den känns inte alls mörk nu när den är uppe, och mysfaktorn har ökat med flera hundra procent mot den ljusa jag hade innan. Igår saknade jag för ovanlighetens skull en partner. Det är inte lätt att sätta upp saker och ting på väggarna när man ska hålla, spika, kolla så det sitter rakt och se hur det blev alldeles själv. Jag sprang några varv fram och tillbaka innan det blev klart. Fast med tanke på att det var tjugotre år sedan jag fick tapetserat senast lär jag inte behöva göra det fler gånger. På eftermiddagen gick jag ett varv på julskyltningen. Jag tog mängder av lotter och vann en jättestor mjuk pepparkaka. Det var extra kul, eftersom jag blev så besviken sist jag trodde att jag hade vunnit en sån. När jag kom hem var det matbröd. Sossarna bjöd på våfflor, Folkpartiet på korv och Hyresgästföreningen på glögg. Jag trodde att FP hette Liberalerna numera, men det stod då Folkpartiet på deras kepsar.

30 November 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Matta.

När jag insåg att jag höll på att förstöra parkettgolvet i sovrummet med hjulen på min kontorsstol, gick jag till Nybro golv. Där köpte jag en stuvbit av vanlig plastmatta för tjugo spänn. Den har halkat omkring och speciellt snygg har den aldrig varit, men den har ju skyddat golvet. Jag vill inte ens tänka på hur många år det tog innan det för någon vecka sedan slog mig att det borde finnas något snyggare att köpa. Då funderade jag först på i vilka butiker i Nybro det var lönt att fråga, men närmast och enklast hittade jag i vanlig ordning det jag sökte på Internet. Nu hade jag tänkt hämta paketet på vägen till Kvantum igår. Skyddet var visserligen 100 x 120 centimeter, och borde inte gå att vika, men jag tänkte mig ändå att det var hoprullat eller något. Att paketet verkligen kunde vara så stort fanns inte i min vildaste fantasi. Det var det. Mycket har jag släpat hem på cykeln i mitt liv, men det här kändes övermäktigt. Jag fick lämna kvar det på posten till kvällen, och när brorsonen hade slutat jobba var vi nere och hämtade det. Det var nätt och jämnt att det ens gick in i bilen. På Kvantum insåg jag hur olika lätt- eller svårpratade människor är. Utanför träffade jag en av dom blygaste killarna jag jobbade ihop med på sågverket för ett par år sedan. Jag fick ur honom ett "ja" och ett "mm", innan jag gav upp. Inne i foajén köpte jag lotter av en liten tant, som i gengäld pratade oavbrutet medan jag öppnade dom. Jag vann en burk sparris. Det är något jag möjligen kan tänkas äta under hot men knappast frivilligt, så hon fick behålla den. Som tur var vann jag på en lott till, och då var det choklad.

29 November 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Helgsysselsättning.

Jag kör väl ett rekordtidigt blogginlägg, innan jag glider tillbaka till för mig normala tider. Det är bra om jag glider extremt långsamt, för på måndag förmiddag ska jag till Kalmar lasarett på mammografi. På det viset var det här en perfekt helg att vända på dygnet. Julskyltningen på söndag är också på dagtid. Kortet på mitt sovrum är taget i måndags. Exakt en vecka senare hoppas jag att allt kommer att vara på plats igen. Dessutom vill jag tvätta fönster, byta gardiner och pynta till advent och jul, när det är första advent imorgon. Så behöver jag veckohandla, få iväg soporna till förpackningsåtervinningen, tvätta och stryka som vilken annan helg som helst. Jag får se till att prioritera bort både broderi och dataspel stenhårt, om jag ska ha en chans att hinna bli klar i helgen. Igår hade jag bland annat räknat ut att jag kunde sätta upp ljusslingan på balkongen, fast målaren var här. Som tur var hade jag vett att kolla den innan, och det var högst hälften av lamporna som lyste. Det är väl bara att köpa en ny, och nu slapp jag i alla fall en massa extrajobb med att sätta upp och ta ner den gamla. Min plan har hela tiden varit att ringa brorsonen så fort målaren var härifrån. Jag måste ha hjälp med att få i resårmadrassen i sängramen, för att komma vidare här. Nu var målaren så himla schysst så han hjälpte mig med det. Resten är, som sagt, mest ett evigt plockande. Inatt har jag sovit i en säng för första gången på mer än en månad. För att inte tala om hur länge det är sedan jag sov på natten över huvud taget. Det är ju ingenting jag sysslar med i vanliga fall.

28 November 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Nymålat.

Kollaget nedan föreställer en detaljstudie av mitt sovrumstak före och efter målning och samma sak med rören i duschen. Jag har dragit på att få det gjort i flera år, men det blev jättefint. Det enda negativa är att nu syns det verkligen att allting runt omkring har tjugotre år på nacken. Bokhyllan i sovrummet har stått på samma plats sedan jag köpte den för sjutton år sedan, och det märktes nu när vi flyttade den. Bakom den fanns dammråttor stora som kattungar, och i håligheter på baksidan ett centimetertjockt lager med damm. Det är fyra sektioner på bredden och två på höjden, så det är ingenting man drar ut när man städar direkt. Då trodde jag ändå att dom stod löst bredvid varandra, men nu upptäckte jag att dom är hopskruvade. Första kvällen efter att jag hade tagit ner taklampan i sovrummet glömde jag mig och tryckte på strömbrytaren. När det inte fanns någon lampa blev jag orolig för om jag verkligen ställde den på från. Det kändes som överkurs att ha strömmen på när ingenting lyste. Jag fick kolla med övriga strömbrytare här hemma. I hallen finns en i varje ände, men i resten av rummen verkar dom sitta likadant. Avigt om någon frågar mig. Jag vill vippa på överdelen av knappen när jag släcker, men här gör man tvärtom. Nu håller målaren på att sätta upp min nya tapet i sovrummet, medan jag oroar mig för att jag ska ha valt fel. Jag fattar inte hur folk vågar gifta sig, när jag är så orolig för en tapet.


 

27 November 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Glad igen.

Jag stannade uppe tills målaren kom tillbaka igår, för att snacka tapeter med honom. Tur var det, för då hade han sin chef med sig. Han styrde upp så här ska bli klart imorgon i alla fall. Helgen och pyntandet till advent och jul är räddade. När jag tittade på tapeter blev jag sugen på att välja något riktigt personligt. Där fanns en sockersöt med rosor på, men jag tror inte det är vad jag vill ha i längden. Dessutom hade jag lovat mig själv att inte ta något mönster som stack ut, så att tavlorna på väggarna blev svåra att se. Istället följde jag ursprungsplanen, som var att ta en något mörkare tapet. Alla jag har nu är väldigt ljusa, men där jag enbart sover och sitter vid datorn tyckte jag det kunde vara mysigt med något lite mörkare. Något lite var ledordet från början, men medan jag satt här och väntade började jag känna att jag kanske kunde ta i lite till. Så nu har jag valt en riktigt mörk tapet. Det känns bra att inte enbart få nytt och fräscht, utan att dessutom få till en rejäl förändring. Så vansinnigt mycket är det dessutom inte som syns av väggarna. På en är det garderober och bokhylla, på en annan ett stort fönster och på dom två som blir kvar har jag tavlor och en prylhylla. Min unge målare måste för övrigt vara den bäste jag har träffat på att inte göra väsen av sig. Han slipade och spacklade medan jag sov i vardagsrummet igår, och jag hörde honom knappt ens när jag var vaken.
26 November 2015  | Länk | Hemmet | 2 kommentarer
Sur.

Inte sjutton kom det någon målare igår. Framåt middagstid var han inte värd många spänn. Då kom det ett mess om att han inte skulle hinna, och vilken tid skulle passa bäst som idag. Ungdomar verkar ha lättare att skriva på telefonen än att prata i den. Just i det här fallet kändes det inte så för mig, så jag ringde upp honom. Han skulle komma direkt efter sju idag istället. Kvart i åtta dök han upp. Då var det mest för att lämna tapetkatalogen och tala om att han måste göra klart på ett annat ställe först. Här kommer han inte ens att bli klar innan helgen. Först fick jag alltså vänta i tre och en halv månad innan han kom över huvud taget, och sedan förväntas jag bo i kappsäck i en hel vecka medan han håller på. Det är inget företag jag lär rekommendera direkt. Det var i alla fall så mycket så jag fick lägga mig och hann sova lite igår också. Måndagsnatten på jobbet slutade med information om nästa års budget. Den har inte gått igenom ännu, men jag antar att dom förutsätter att den ska göra det, eftersom dom informerar alla anställda. Jag hade fått för mig att det var sorteringsgenomgång vi skulle på, men den hade vi istället igår kväll när vi kom. Min rygg har värkt hela natten på ett ställe där den inte brukar göra ont. Jag sitter ju inte speciellt ergonomiskt riktigt på en pinnstol med datorn på köksbordet. Nu ser det alltså ut att bli det enda jag kan syssla med hela helgen. Inte blir det advents- och julpyntat heller.
25 November 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Intet är som väntans tider.

Det får väl bli någon typ av tidigt blogginlägg medan jag väntar på målaren, som trodde att han skulle komma på förmiddagen. Hoppas kan man alltid. Igår vågade jag inte ha signalen på telefonen avstängd, ifall han skulle höra av sig igen. Självklart ringde en kvinna från Nordea och ville bli min personliga bankman. Jag fattade aldrig varför hon ville att jag skulle byta över huvud taget. Den förra har jag inte träffat sedan kontoret i Nybro slog igen, och jag tänker inte åka till Kalmar för att träffa den här heller. När jag tog ner taklampan i sovrummet tryckte jag sönder kåpan som sitter runt sladdarna uppe vid taket. Den hade visst blivit spröd av att sitta där uppe i 23 år. Jag köpte nya lampor till hela lägenheten när jag var evakuerad härifrån, medan dom bytte stammar och renoverade. Jag tänkte testa en ny möblering när jag flyttar tillbaka in i sovrummet. Nu verkar mitt största problem bli att det hamnar en vägg mellan bluetoothsändare och mottagare. Mellan köket och vardagsrummet fungerar det i alla fall inte. Jag får kolla om man kan förstärka signalen på något vis. Tips mottages tacksamt! Under natten har någon bränt ner klubbhuset på Sveavallen här i Nybro. Det börjar nästan bli onödigt spännande att bo här. Snön slapp vi den här gången, men på morgonen, när det började bli plusgrader och dessutom regnade, var gatorna glashala. Det brukar alltid vara någon som missar det, när det inte syns att det är halt.
24 November 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Compact living.

Bilden visar hur mitt vardagsrum ser ut för tillfället. Det måste vara det man kallar compact living. Lite väl kompakt för min smak. Då står ändå datorn i köket, en lådhurts i hallen och skrivbord och bokhyllor är kvar i sovrummet. Dom får målaren och jag hjälpas åt med imorgon. Dom får inte plats någon annanstans, utan jag hoppas att han kan samsas med dom där inne och bara täcka över dom. Framför allt hoppas jag att han kommer över huvud taget. Jag är alltid inställd på värsta möjliga scenario, och i det här fallet vore det att han blev sjuk en vecka eller så. Att bära tillbaka allting innan sovrummet är klart känns knappast ens som ett alternativ, så jag fick väl sätta mitt liv på hold en vecka i så fall. Jag gick mellan sov- och vardagsrum i ett par timmar, bara för att flytta ut allting dit. Inte undra på att man inte orkar flytta, när man har så otroligt mycket prylar i ett enda rum. Dammallergiker göre sig icke besvär in i mitt sovrum. Plockar ur hela bokhyllan gör jag extremt sällan, så det kröp fram en hel del damm när jag tömde den. Mest tragisk var annars datorn. Jag hittade en av möbeltassarna som jag har satt under den för att skydda skrivbordet, så när jag kom ut i köket lade jag omkull datorburken. Tassarna satt kvar, så var den femte kom ifrån vete sjutton. Däremot hittade jag ett spjäll som jag hade missat, eftersom jag aldrig kollar undersidan. Där kunde man snacka om dammigt. Nåja, bättre sent än aldrig.

23 November 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Tjugoandra november.

Den tjugoandra november 1975 var en lördag, så då var jag bland annat med pappa hos Lasses. Lasses bil- och traktorverkstad var den lokala macken på östra Öland där jag växte upp, och det närmaste civilisationen jag kom i helgerna. Den slog igen för en herrans massa år sedan, så det är bara en av dom saker jag har gjort detta datum som jag nu inte har sysslat med på evigheter. Dans är förstås en. 1980 var min bror och jag i Hyttan i Alsterbro och dansade. 1986 körde jag själv upp till Oskarshamn, 1988 dansade jag kultis och 1992 fick jag skjuts till Sandra dansrestaurang i Kalmar med middagsgäster som skulle hem. Kortet är taget på Öland 1981. Jag skulle på dans då också, med mina föräldrar, men datumet är mera okänt. Nu är det tjugo år sedan jag slutade dansa. På bio har jag inte varit sedan jag flyttade till Nybro för tjugofem år sedan. Medan jag bodde i Kalmar såg jag både "Flykten från Alcatraz" och "Raskenstam" just den tjugoandra november. 1984 var jag i Arlas lokal och sköt luftgevär, något jag inte höll på med i många år efter det. Bowling sysslade jag faktiskt med även sedan jag flyttade till Nybro. En kompis och jag bowlade till exempel den tjugoandra november 1991. Det slutade jag med efter en fest vi hade, där vi bland annat besökte bowlinghallen. Det var visserligen mysigt med en grogg på bordet, men jag slet mig i ryggen, när jag inte hade full kontroll på vad jag gjorde. Efter det vågade jag mig aldrig på bowling mera.

22 November 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Kvantum.

Igår ringde killen som ska komma hit och måla och tapetsera i veckan. Han lämnade ett meddelande och bad mig ringa upp honom, så vi kunde bestämma en tid på tisdag. Att vi hade lite olika uppfattning om vad bestämma en tid innebär kan ha med åldern att göra, för han lät hyfsat ung. För mig betyder det ett klockslag. Han sa att han trodde att han skulle komma på förmiddagen. Jag lär bli ganska sur om jag sitter uppe och väntar i onödan. Å andra sidan har jag varit grinig på dom i mer än tre månader vid det här laget, så jag börjar vänja mig. Om någon undrar varför jag veckohandlar tidigt på lördagsmorgnarna, kan ni se ett av skälen på diagrammet nedan. I morse upptäckte jag så fort jag kom in i butiken att jag hade glömt att panta mina tomburkar och flaskor. Hade jag handlat som vanligt hade jag inte märkt det förrän jag kom till kassan, och inte kunde packa ner varorna i cykelväskorna. Tack vare att jag självscannar och packar ner efterhand upptäckte jag det direkt. Då var det ännu en fördel med att vara snudd på ensam i butiken. Tjejen i förköpet var kontaktbar, så jag kunde ropa och be henne släppa ut mig igen. Lions hade för övrigt fått upp ett nytt rör, så mitt blygsamma pantkvitto hamnade i deras insamling. När jag hade handlat klart kom jag inte så långt så jag fick något kvitto. Till slut provade jag med att dra kortet igen. Inte förrän då insåg jag att jag inte hade dragit det över huvud taget. Det tar inte så många sekunder för mig att glömma vad jag har gjort och inte. Tur att självscanningskassan inte är bemannad så tidigt på morgonen. Nu hann jag aldrig be om hjälp med mitt ickeproblem.

21 November 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Ny spis.

Jag brukar plocka fram vinterjackan så fort temperaturen går under tio plus. I höst har jag använt fleecejackan i det längsta, men igår ångrade jag mig faktiskt. Jag hade ingen koll på att det blåste, och då känns ju några få plusgrader som minus. Jag hade i alla fall tur med vädret när jag gick hem i morse. Det var uppehåll, men det fanns rejäla pölar på gatorna, så jag antar att det hade regnat en del under natten. Första gången jag träffade min svägerska var jag alkoholpåverkad (läs dyngrak). Hon hävdar att jag berättade gång på gång att jag skulle få nya läderstövlar. Inatt har jag tjatat för min kollega på jobbet om att jag skulle få en ny spis när jag kom hem. Jag antar att objekten man ser fram emot förändras med åren. Redan innan åtta i morse hade jag två män på knä ute i mitt kök. Sånt händer ju inte så många gånger i livet. Skillnaden i utseende mellan den gamla och den nya spisen syns på bilden. Återstår att se vad som skiljer sig i funktion. Det som blir svårast att vänja sig vid är nog att den stora plattan sitter uppe till höger istället för nere till vänster. Killarna kämpade hårt med att få spisen att stå rakt. Jag får steka ett par ägg, och kolla hur dom har lyckats. På den gamla rann ägget ut mot kanten. Man fick låta det första stelna, och sedan vrida på plåten. På den spisen hjälpte det inte hur mycket man skruvade och försökte justera.

20 November 2015  | Länk | Hemmet | 2 kommentarer
Äntligen!

Jag har sovit extremt dåligt några dagar, så idag hade jag ställt fram klockradion till fyra, i hopp om att inte bli väckt när jag äntligen sov lite djupare. Jag sover alltid som bäst framåt eftermiddagen/kvällen, så jag anade att det kunde dröja till både fem och sex innan jag verkligen kom ur sängen. Som tur var kom jag upp vid tre, för inte förrän då upptäckte jag att larmet var avstängt. Jag fattar inte hur jag har lyckats missa det alla hundratals (åtminstone känns det så) gånger jag har tittat på klockradion under dagen. Tur i alla fall att jag kom upp som jag gjorde. Hade jag somnat ordentligt framåt kvällen kunde jag väl ha sovit över både jobb och annat. Extra mycket tur eftersom båda telefonsamtalen jag har väntat på fanns på svararen när jag steg upp. Jag har väntat på dom i över tre månader, och nu hade dom ringt med en kvarts mellanrum. Tack vare att jag hann ringa tillbaka idag, kommer vaktmästarna med min nya spis imorgon bitti. Egentligen får man ingen förrän den gamla lägger av, men killen som följde med över till Aptare från HSB tycker att långt och troget boende ska premieras. Jag har ju bott här i tjugofem år. Målaren kommer i nästa vecka, så jag kan pynta till advent och jul i hela lägenheten samtidigt nästa helg. Det hade ju inte varit lönt att tvätta fönstret i sovrummet innan han skulle måla och tapetsera, så jag hade planerat att bara hänga upp stjärnan som det var så länge, om han inte dök upp.
19 November 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Sparat.

I datorn tror jag snart att jag är framme vid den punkt där jag sparar precis allting för säkerhets skull. Plötsligt ska jag visa någon en bild, eller också behöver jag hitta tillbaka till en webbsida. Förutom dom fyrtio jag har länkade på min startsida har jag ett hundratal till sparade i ett dokument. Genvägar i webbläsaren har ju en tendens att försvinna när man installerar om den. Hur man fixar saker och ting och var man hittar olika funktioner måste jag ha antecknat. Sånt jag inte gör varje vecka hinner jag glömma helt, och att sitta och googla på det på nytt varje gång är ju inte så kul. För att inte tala om vilken tid det tar. Nu har jag i alla fall blivit så pass bra på det, att jag kan tänka att jag nog inte har sparat en sak, men sedan hitta den i alla fall. Riktigt så lyckligt var det inte i telefonen. Där hade jag missat att lägga in min nuvarande produktionsledares nummer. Antagligen kändes det inte så relevant just när jag fick det, för då tillhörde jag fortfarande stommen. Det är förstås bara att ringa växeln om jag vill ha tag i honom, men det kändes lite retfullt att jag nyss hade städat bort lappen. Tills jag upptäckte att det var så nyss så den låg kvar i min bytta för pappersinsamling. Det jag brukar kasta av misstag är tv-bilagan. Den kommer på fredagen och jag tömmer mina kärl lördag morgon, så den hinner alltid försvinna för gott innan jag upptäcker att den är borta.
18 November 2015  | Länk | Datorn & Internet | 2 kommentarer
Diwali.

På Facebook använder jag tjänsten "Bitstrips". Där finns mängder av bilder med en avatar som föreställer mig. Jag har insett att den är lite smått allmänbildande, eftersom den ibland kommenterar helger som jag inte ens kände till. Senast var det Diwali. Det visade sig vara en av Indiens viktigaste högtider. Det är en större hinduisk ljusfest, som firas till minne av guden Ramas återvändande från exil. Den motsvarar ett nyår. Diwali är ljusets högtid och pågår under fem dagar kring nymånedagen i den hinduiska månaden kartika. Ramas återkomst firas efter dennes exil i 14 år tillsammans med sin hustru. Lampor tänds för att välkomna Rama hem till Ayodhya. Det är en dag då man ska vara snäll mot andra människor. En annan gudinna, den fyraarmade Lakshmi, som står för lycka och rikedom, firas också under diwali. Hon avbildas ofta sittandes på en lotusblomma med guldmynt strödda omkring sig. Det städas ordentligt i husen när Lakshmi kommer för att välsigna hemmet och indierna målar tecken på dörrarna, ofta med det heliga ordet – Aum. Altare byggs upp till hennes ära. Där finns rökelse, en oljelampa, vatten och blommor. Rökelsen bärs i ena handen med svängande rörelser och i den andra bärs en liten klocka. Efteråt fortsätter man med resten av offergåvorna. I hus, gårdar och butiker tänds ljus och man lägger tända ljus i floder. Släktingar hälsar på varandra, man delar ut gåvor och olika maträtter serveras. Tillsammans sjunger och dansar man och för att driva bort det illvilliga använder man fyrverkerier. Det låter väl som en perfekt tid att fira nu när det är som mörkast. Åtminstone här. Jag har faktiskt ingen koll på hur det ser ut i Indien. Jag fortsätter väl hålla mig till att fira jul och nyår i december istället.

17 November 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Modus.

Tv-serien "Modus" är slut. Jag höll väl inte riktigt med den påannonsör som kallade den för ett mästerverk, men helt okej var den. Så var den gjord efter en bok av Anne Holt också. Hon är en av mina favoritförfattare, men just den här har jag inte läst. Jag gillar när mördaren visar sig vara den som absolut ingen kunde tänka sig. Eller mördarens uppdragsgivare då. Däremot har jag aldrig förstått mig på den obligatoriska actionscenen i slutet på såna där filmer. I verkligheten skulle det ha varit kört flera gånger om, men i filmerna slutar det nästan alltid lyckligt, efter mycket blod och knäckta näsben. På tal om hallåorna tror jag att SVT slutade visa sina i bild för några år sedan. Jag märker ingen skillnad, eftersom jag spelar in allt jag ska se, och spolar förbi allt sån trams. Tur är det, för dom brukar i allmänhet vara så anskrämligt fult klädda så det gör ont i ögonen att titta på dom. Stylister har verkligen inte samma smak som jag.
16 November 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Femtonde november.

Jag fortsätter fascineras dels över hur litet mitt behov av att vara ensam var för trettio år sedan, och dels hur mycket jag kunde hinna på en och samma dag. Dygnen lär ju knappast ha blivit kortare med åren. Möjligen blir jag långsammare ju äldre jag blir. På åttiotalet träffade jag folk i stort sett varje år den femtonde november. Antagligen dom flesta andra datum också förresten. 1980 tillbringade jag kvällen hos min mamma. 1981 var jag riktigt effektiv. Då bakade jag bullar, sydde gardiner till köket, hälsade på mina föräldrar på dagen och bror och svägerska på kvällen. Puh! Numera skulle en av dom punkterna vara ett heldagsprojekt. 1982 var jag hos kompisarna på bilden och 1983 hade jag besök av en man. 1984 bakade jag bruna bröd, var i Arlas lokal och sköt luftgevär, hälsade på hos bror och svägerska och jobbade sedan hela natten. 1985 var jag och en kompis på dans och 1986 åt jag middag hos mamma. 1987 bakade jag pepparkakor, städade, bytte till dubbdäck på bilen och hälsade på farmor. 1988 har jag ingen anteckning på den femtonde november, men dagarna före och efter var det full fart. Jag bodde i Oskarshamn då, och umgicks flitigt med en arbetskamrat och ett par grannar och så var jag ute och dansade en del. 1989 spelade jag bowling, och var väldigt kaxig, eftersom jag slog 201 poäng. Paret på fotot umgicks jag flitigt med när jag bodde i Kalmar. Kortet är taget hemma hos mig, och det som förundrar mig mest är bakgrunden. Dels krukväxterna, eftersom det är många år sedan jag hade några såna över huvud taget. Dels dom vilt mönstrade tapeterna. Jag är så tacksam att jag valde diskreta tapeter till mitt nuvarande hem för tjugotre år sedan, fast jag knappast insåg då att jag skulle få ha dom livet ut. Nu har jag visserligen blivit lovad nya till sovrummet, men det beror mest på att taket ska målas. Annars får man inga nya tapeter, så länge dom gamla är någorlunda hela.

15 November 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Nyheter.

I vissa lägen märks det tydligare än annars att det är en lokaltidning jag har. Nu blev det väl i och för sig bråttom för dom när attentatet i Paris skedde igår kväll, så det kan också förklara den lilla notisen om det på framsidan i dagens tidning. Inne i tidningen var det i alla fall en helsida, och det lär komma betydligt mer på måndag, när man vet mer. Så kan man förstås skylla på mig, som läser papperstidningen istället för den som finns på Internet. I min lite lugnare del av världen är förstasidan vikt åt en sexårig kille med en muskelsjukdom. Nu till första advent har det dessutom nyhetsvärde att juleljusen är på väg upp, fast det sker vid samma tid varje år. Där snackar vi inte bara en notis. Bland varje orts lokala nyheter hittar man en bild på dom som håller på att sätta upp lampor på just den orten.
14 November 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Broderi.

Till mitt senaste broderi var mönstret tryckt på ett glättat papper och i färg. Jag måste rita över det jag syr efterhand för att ha någon aning om vad jag håller på med. Det där papperet var svårt att rita på, och framför allt var det nästan omöjligt att se om jag hade ritat över efterstygnen eller inte. Ändå hade jag broderat hela motivet och hälften av efterstygnen innan jag kom på idén att kopiera beskrivningen på ett vanligt papper. Där blev det både enklare att se och lättare att fylla i linjerna för efterstygnen. Pennan jag använde till det var ett annat irritationsmoment. Den var precis rund, och hade en tendens att rulla iväg och trilla ner på golvet. Jag satt i flera veckor och försökte lägga den intill någonting som kunde få den att ligga stilla, innan jag kom mig för att göra något vettigt åt det. Nu har jag satt en bit tejp runt pennan, med en flärp ut, som hindrar den från att rulla iväg. Det blev inte perfekt förrän på andra försöket. Då hade jag upptäckt att det inte var så lyckat att sätta flärpen precis där man håller pennan. Nu behöver jag inte ens titta var jag lägger den längre. Det är illa nog att hålla ett öga på tv:n och ett på broderiet. Något tredje öga till pennan har jag inte.
13 November 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Fotoalbum.

Att jag är så trög med att inse självklarheter kan vara lite jobbigt. Senast jag köpte ett nytt fotoalbum fick jag tag i ett med för stora fickor, så korten ramlade omkring. Jag insåg att det inte var någon mening med ett album som det inte gick att bläddra i, så till slut limmade jag fast korten. Inte förrän jag hade haft albumet i ett par år och började närma mig slutet på det, kom jag på att jag när jag beställer fotokopior alltid får välja mellan 10x15 och 11x15. Jag höll förresten inte på att fatta det vid den senaste beställningen heller. Tanken slog mig precis innan jag avslutade köpet, och fortfarande kunde gå tillbaka och ändra. Förutom att dom nu passar i albumet, så är det ju alltid finare ju större korten är. Det här bytet känns ungefär som när korten ökade från 9x13 till 10x15 för trettio år sedan. Så när det här albumet är fullt blir väl nästa problem att få tag i ett likadant igen. När det är ett sånt jag vill ha är säkert risken stor att det är svårt att hitta i lilla Nybro.
12 November 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Dödsannonser.

Dom flesta av människorna jag träffade ute på dans förr har jag inte sett på närmare tjugo år. Ändå känns det lite jobbigt att deras dödsannonser börjar dyka upp i tidningen. Det har varit fyra stycken redan i år. Alla var visserligen födda på fyrtiotalet, men dom flesta som motionerar regelbundet hoppas väl på att bli äldre än sjuttio. I våra kretsar kunde man verkligen snacka om dansen som motionsform. Det fanns dom som både hade handduk bredvid dansgolvet och en torr skjorta att byta till i pausen. Den senaste som gick bort hade jag faktiskt träffat på en gång för lite sedan. Jag stod utanför Kvantum och väntade, när hon och hennes man kom för att handla. Åtminstone trodde jag att det var nyligen, tills jag kom ihåg vem jag väntade på. Jag hade tagit ut pengar till killen som hade tatuerat mig, för han ville ha kontant betalning. Det är två år sedan.
11 November 2015  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Mamma och jag.

Den hösten min mamma var lika gammal som jag är nu gjorde hon en mammografi, som inte visade några förändringar. Ett halvår senare upptäckte hon själv en knöl i ena bröstet. Då var cancern redan så spridd att hon dog ett år senare. Själv har jag tid för mammografi om tre veckor. Jag lär inte känna mig speciellt lugnad även om dom ingenting ser där. Jag kommer bara att ta det som ett tecken på att jag kommer att gå exakt samma slut till mötes som min mor. Nu har jag dessutom läst att man till och med kan få cancer av strålningen vid mammografin. I så fall vill man knappast bli kallad oftare än vartannat år, som är tanken, men dom senaste gångerna har det bara varit ett och ett halvt år emellan. Å andra sidan finns det hur många andra ställen som helst i kroppen att få dödlig cancer på, man kan få en hjärtinfarkt precis när som helst och jag cyklar utan hjälm. Det är farligt att leva helt enkelt. Det enda man vet säkert är att alla kommer att dö på slutet. Dessutom är väl dom flesta sjukdomar mer eller mindre psykosomatiska, så tänker jag tillräckligt mycket på parallellerna med mammas liv kanske det blir en självuppfyllande profetia. Om ett par år vet vi om jag dog på samma sätt som mamma och i samma ålder, eller om jag blev äldre eller yngre än hon.
10 November 2015  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Ljus.

När Kvantum slutade sälja kupéljus köpte jag den sista lådan dom hade kvar för att klara mig ett tag. Sedan har jag ändå varit för snål för att använda dom i lyktan på balkongen, för billiga är dom inte. Nu har jag i alla fall börjat igen, och kände att jag ville ha tag i fler. Det visade sig att Liljeholmens hade en Internetbutik, där man kunde köpa dom i värsta fall. För säkerhets skull dubbelkollade jag ändå på Kvantum, eftersom jag har förstått att dom bara har vissa ljus hemma såhär till jul. Och ute på julmarknaden fanns dom, så nu bunkrade jag upp rejält igen. Dom speciella doftljusen som jag blev så förtjust i och köpte i en butik som numera verkar vara nerlagd, tror jag också att jag ska lyckas köpa via nätet i värsta fall. Tur att Internet finns, när man bor lite offside. Jag såg på tillverkarens hemsida att dom levererar till ett par andra butiker i Nybro, så jag får kolla någon mer av dom först.
9 November 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Julchips.

Jag gick en sväng på Kvantums julmarknad igår, och insåg hur lätt jag påverkas av reklam. Det kanske är tur att jag sällan lägger märke till den i tidningar och på Internet. Här gick jag verkligen runt för att titta, och kunde knappast missa julvarianten av chips. Dom skulle smaka julost. Jag är tokig i allt som har med ost att göra, och det lät som någonting tillfälligt, så jag tyckte det var bäst att passa på. Om det är just julost dom smakar har inte mina smaklökar lyckats avgöra, men goda är dom, och det är ju huvudsaken. Så hade man satt upp två skärmar på varsin sida om en stolpe, där det rullade två olika reklamfilmer. Jag kollade aldrig ens vad som gick på andra sidan, men den jag passerade skröt om "supersaxen Sigbritt". Att den hette likadant som en arbetskamrat som gick i pension för något år sedan var lite kul. Jag behövde ingen sax just nu, men det kändes som om jag skulle ångra mig senare, om den inte fanns kvar när jag väl behövde den. När den dessutom inte kostade mer än fyrtio spänn passade jag på. Annars var priset det som gjorde mig mest tveksam, eftersom jag tror att man får vad man betalar för. Nåja, den lär väl åtminstone slå dom jag köper i vanliga fall på Överskottsbolaget. Där tror jag en förpackning med flera olika storlekar brukar kosta ungefär så mycket. Att handtaget var av slagtålig plast tyckte jag var lite festligt, eftersom jag är uppvuxen med Hasse & Tage. En av deras sketcher handlade om Robert Lind i Kramfors. Han hade en postorderfirma som annonserade om en biodynamisk hälsocykel i slagtålig hammarplast.
8 November 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Lördagstidningen.

I morse hade det inte kommit någon tidning vid sju. Jag gick in på tidningsbärarnas felanmälan på nätet, och fick veta att den var försenad. Dom skulle vara klara här vid åtta. Då släppte jag det. Kanske hade jag ändå köpt en tidning på misstanke om jag hade kommit ihåg det, men det gjorde jag förstås inte när jag inte hade antecknat det. Så gissa om jag blev besviken, när jag kom hem strax innan nio, och det fortfarande inte hade kommit någon tidning. Dom bär inte ut dom i efterhand heller på lördagar. Någon typ av kompensation får man, men det finns knappast något som kan ersätta min lördagstidning. Den är en stor del av helgen för mig. Det är lite som med mannen som råkade köra över en katt. När han frågade gumman som ägde katten om han kunde ersätta den på något vis, sa hon till honom att lägga sig vid brasan och spinna. Tio över nio small det till i mitt brevinkast, tidningen landade på dörrmattan och helgen var räddad. Jag åkte på en delavstämning på Kvantum, och tjejen som gjorde den kommenterade att det kändes tidigt med julpapper. Jag nämnde inte ens att dom flesta av mina julklappar redan är inslagna. Det var när jag slog in dom som jag noterade att det började bli dåligt med julpapper här, och att det var lika bra att fylla på förrådet inför nästa jul. På hösten, när jag behöver det, har dom nämligen inte börjat sälja sånt. Jag hade tänkt satsa på något som var lite annorlunda, men insåg att sånt inte såg lika jullikt ut. Jag behöver röda luvor för att verkligen få känslan av jul.
7 November 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Film.

Ibland väljer jag filmer nästan helt efter skådespelarna som är med. Jag har riktigt svårt att motstå till exempel Robert Redford och Colin Firth. Det har hänt att jag inte har gillat filmen fast någon av dom har varit med, men det har också hänt att jag har blivit positivt överraskad av något som inte verkade så bra. Med Jennifer Aniston är det tvärtom. Jag har aldrig lyckats hitta en film jag gillar med henne, så numera backar jag bara jag ser hennes namn. Att jag valde att titta på "Skicka vidare" berodde helt och hållet på att Kevin Spacey fanns i rollistan, och filmen var jättebra. En annan kille i samma film var så lik Jon Bon Jovi att jag var tvungen att googla efteråt för att kolla upp det, och det var faktiskt han. Jag konstaterade dessutom att han hade varit med i flera filmer och gjort gästroller i tv-serier. Det hade jag verkligen ingen aning om. Jag trodde att han enbart ägnade sig åt att sjunga.
6 November 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Eniro.

Jag är varken så känd eller har ett så ovanligt namn att det är lönt att googla mig själv. Möjligen kan man få några träffar på något av mina alias på nätet. Och söker jag på något som jag har skrivit om, men tydligen knappast någon annan, händer det att jag får upp min egen blogg bland resultaten. Däremot sökte jag upp mig själv på Eniro för ett tag sedan, och insåg att mitt telefonnummer var borttaget. Jag trodde att det främst var en "telefonkatalog", så det var extra märkligt med tanke på att titel, e-postadress, Facebook, hemsidesadress och allt annat jag hade lagt till där fanns kvar. Inte hade jag gjort något för att ta bort numret heller, och jag tycker det är väldigt märkligt när saker och ting bara försvinner. På Hitta.se har jag inte orkat engagera mig i att lägga in mitt nummer, så Eniro är enda chansen om någon behöver det. Jag var helt inställd på att dom skulle skylla på mig och att det skulle bli en massa extra jobb med att få dit numret igen, men för en gångs skull gick någonting snabbt, enkelt och smärtfritt. Jag mailade och frågade, dom svarade att det hade blivit fel och undrade vilket nummer jag ville ha dit, jag mailade numret och dom fixade det. Jag fick till och med ett brev om det med snigelpost i efterhand.
5 November 2015  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Fjärde november.

Ikväll för trettiofem år sedan var jag och min svägerska hemma hos en kompis till henne och fikade. Den tjejen tror jag knappt att jag har träffat sedan dess. Huvudanledningen till vårt besök var att jag skulle få låna en långklänning, eftersom jag var bjuden på bröllop några veckor senare. Jag skaffade en ordentlig kamera strax efteråt, så tyvärr har jag inga kort på mig i den klänningen. Men jag minns fortfarande den uppskattande blicken jag fick av min dåvarande förälskelse när jag kom in i kyrkan, så man får anta att den klädde mig. Jag kommer inte alls ihåg hur den såg ut, bara att den var så lång att nederkanten blev smutsig. Jag var rädd att förstöra hela klänningen om jag försökte tvätta den, så jag gjorde ett försök att enbart tvätta nederkanten. Jag hoppas ägarinnan fick fason på den igen efter min utflykt. Nu är det många år sedan någon såg mig i klänning eller ens kjol, men när jag var yngre använde jag det ofta. Både när jag var ute och dansade och mjukisklänningar mer till vardags på sommaren. En av mina sista klänningar var faktiskt en långklänning, som jag använde vid flera festliga tillfällen. Till slut gick en tråd sönder. Det är bara ett litet fel, men det sitter precis på ena tutten, så jag kommer mig inte för att ha den. Jag har inte haft hjärta att slänga den heller, så jag tror den hänger på vinden. På kortet syns slipovern, som var ett annat favoritplagg. Den här finns med på bilder från flera år under början av åttiotalet, så den verkar ha hängt med ett tag.
4 November 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Trisslott.

Jag fick en trisslott från Kalmar länstrafiken som tack för att jag hade svarat på en enkät. När jag fick en joker visste jag vad det innebar, tack vare en kvinna jag hade läst om i tidningen. Min joker gjorde ingen skillnad, men hon hade kastat en lott med högvinst, eftersom hon inte förstod vad den betydde. Hon ville att dom skulle söka igenom en hel sopanläggning efter den, men ett sånt företag hade väl verkligen varit som att söka efter en nål i en höstack. Det slår mig då att dom färgglada soppåsar jag alltid köper kanske kunde underlätta åtminstone något. Nu skrapade jag min lott på nätet istället, och då talar sidan om ifall det är vinst eller inte. Det är ett av dom (få?) tillfällen när Internet är det säkraste alternativet.
3 November 2015  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Skriftspråk.

Det är inte bara vissa unga journalisters dåliga svenska som får mig att känna mig gammal. Ibland är det också själva texten, eller rent av sättet jag tolkar den på. Senast gällde det skejt, klättring och parkour. "Tre idrotter som man kanske tänker sig ska utövas utomhus, men som om ett halvår kommer att ha helt nya inomhuslokaler i Spelefanten". Så stod det i artikeln. Jag har en känsla av att fotboll, hockey, basket, tennis och dom flesta andra sporter utövades utomhus, innan man kom på idén att bygga hallar för att slippa frysa på vintern. Så var det det där med skejt. Den som skrev artikeln stavade det så, och jag som har fått lära mig att skriva som jag talar borde väl inte ha åsikter om det, men lite skumt tycker jag att det ser ut. Fast jag börjar nog ge med mig där också. Mest för att jag har insett att fler förstår vad jag menar om jag till exempel skriver dejt och tajming istället för date och timing. Jag har i hela mitt liv konsekvent skrivit "dom". Dels för att de och dem låter så stelt, men framför allt för att mängder av dom som skriver de och dem inte kan skilja orden åt. Skrämmande många använder dom precis tvärtom mot hur det ska vara. Lite häftigt var det med en tjej som hade läst min blogg, och tyckte att jag skrev så väl. Att jag skrev dom hade hon inte ens märkt, men jag är, som sagt, säker på att jag hade gjort det eftersom jag alltid gör det.
2 November 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Långresa.

I veckan pratade jag med en kille på jobbet, som ska ut och resa i Asien i tre månader. Han är i mina syskonbarns ålder, så jag sa att förmaningar hade han väl fått tillräckligt av sin egen mamma, så dom kunde jag lägga ner. Jag hörde på hans "Ja tack" att hon antagligen var minst lika orolig som jag. Det är nog tur att jag inte har egna barn, så nojig som jag är över precis allting. Jag läste just om en ung kille som reste till Japan för att studera i ett år. Nu låg han på sjukhus där och ville bara hem till Sverige, men hade inte råd. Resan skulle kosta 370.000, eftersom han inte hade någon försäkring som täckte den. Att det ska hända någonting allvarligt är väl ingenting man tänker så seriöst på i den åldern, att man betalar extra för en tyomutifallattförsäkring. Själva resan är jag inte ett dugg avundsjuk på. Jag gillar inte ens att vara hemifrån över natten. Resa är väl sånt man ska göra när man är ung, men jag minns inte ens att jag var sån då. Fast det är ju ett tag sedan, så minnet kanske inte är så mycket att lita på. Att komma bort från kylan och kära Kährs i tre månader tycker jag däremot låter alldeles underbart. Jag får se fram emot mina tre veckor runt jul. Nu har jag sett till att få dom beviljade både på stommen och slitytan, så jag vet att jag är ledig oavsett var jag hamnar. Jag har till och med vågat mig på att rita ett långt rött streck i almanackan.
1 November 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida