HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Januari (2019)
>>


Bussåkande.

Jag har länge förundrats över alla dessa föräldrar som skjutsar sina ungar fram och tillbaka till skolan. När jag läste om småungar i förskoleklass, som annars skulle åka linjebuss själva, förstod jag bättre varför. Jag åkte visserligen buss till och från skolan i nio år, men på den tiden var det rena skolbussar. Dom första sex åren var det bara en liten minibuss. Till högstadiet åkte vi i en stor buss, men den var fullastad med enbart skolelever. Jag drömmer fortfarande mardrömmar om missade bussar, fast jag inte började åka buss i linjetrafik förrän i vuxen ålder. Eller just därför kanske. Jag har aldrig fått någon riktig rutin på att åka vare sig buss eller tåg. Jag är alltid vid hållplatsen tio minuter innan bussen ska gå, medan dom sista kommer springande när den är på väg därifrån. Så kanske är det bra att ungarna får lära sig tidigt. Jag tycker ändå det låter märkligt med sexåringar som förväntas klara sånt själva, samtidigt som vissa tonåringar blir curlade som om dom vore bebisar.

 

30 November 2016  | Länk | Media | 0 kommentar
Tvättad lapp.

Som på bilden ser mina shoppinglistor ut efter tvätt. Dom blir skrämmande ofta kvar i någon ficka. Inte undra på att jag sällan eller aldrig vågar stoppa sedlar där. Jag tycker att jag kollar fickorna innan jag stoppar kläderna i maskinen, men ändå hittar jag allt som oftast en pappersnäsduk eller någon typ av lapp. Dom dyker sällan upp förrän jag ska stryka kläderna. Då känner jag att någonting är knöligt. Lappen på bilden hade hängt i garderoben extra länge, eftersom den låg i en ficka på vinterjackan. Den slipper man ju använda under sommarhalvåret, om man har tur. Märkligt bara att jag inte har lyckats tömma fickorna riktigt ens på den.

 

29 November 2016  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Tjugoåttonde november.

Det finns en anledning till att jag tror att det är ständig vinter i Bollnäs, där min bror bor. Det hänger ihop med att jag aldrig har varit där under sommarhalvåret. Inte mitt i vintern heller som väl är, men det är snö hyfsat länge på våren där uppe och den kommer tidigt på hösten. Begreppet julesnö fick en helt ny innebörd det året jag firade jul och nyår där. Vi tog en skogsväg på vår promenad, eftersom det skulle vara mindre snö där. Den räckte långt upp på låren på mig. 1991 var jag uppe och hälsade på i slutet av november, så kortet på brorsdottern och mig är exakt tjugofem år gammalt. Jag hade suttit på tåget mellan sex på morgonen och halv fyra på eftermiddagen för att komma dit. På kvällen var jag med hennes mor på symöte. Jag roade mig med att fästa snören i dom tjugofyra små paket jag hade haft med mig till barnets adventskalender. Jag hade alltså broderat varsin adventskalender åt syskonbarnen, och fixade varje år efter det paket till alla tre. Dessutom brukade jag sticka dom varsin tröja till deras födelsedagar. Det känns verkligen som om jag hade mer tid förr. Oklart om det har med datorns intåg att göra att tiden har krympt. Jag trodde att hösten i år var extrem, men redan för två år sedan skrev jag såhär den tjugoåttonde november: " Min att-göra-lista har 36 punkter, och den fylls på efterhand som jag kommer på nya, roliga projekt. I helgerna hinner jag i bästa fall beta av dom som återkommer varje vecka. Det är bara att hoppas att man får leva så länge och vara så pass frisk, att man hinner vara en pigg pensionär i några år." Listan är dubbelt så lång nu, så det går inte åt rätt håll direkt. Jag är hur som helst glad att det inte är jag som får barnbarn när syskonbarnen blir föräldrar. Förhoppningsvis är det ingen som förväntar sig att jag ska göra en massa sånt nu.

 

 

28 November 2016  | Länk | Minnenas allé. | 1 kommentar
Julskyltning.

Julskyltningsvädret såg soligt och skönt ut tills man kom ut idag. Då visade det sig att det blåste både hårt och kallt. Dom som stod på torget fick hålla i sina tält när vinden tog i. Jag tyckte inte det var så mycket att ha, men jag köpte i alla fall ett par små kylskåpsmagneter och ett gäng lotter utan vinst. För att öppna dom måste jag ta av mig vantarna, och det räckte för att fingrarna skulle kännas som istappar. En massa ärenden fick jag i alla fall uträttade, för butikerna hade öppet. Jag köpte mossa, eftersom den gröna mossan var slut på Kvantum i fredags. Så handlade jag kuvert, skrivarpatron och vad jag tror var den sista julklappen. Min elvisp har antagligen varit med sedan jag flyttade hemifrån för nästan fyrtio år sedan, och ibland har jag använt degkrokarna, så den har fått jobba rejält. Så när den senaste gången jag använde den bara gick igång på vartannat försök, kände jag att det var dags att köpa en ny. Jag har börjat få ont i armen av att hålla den, så nu köpte jag en med en ställning, som kan stå för sig själv och jobba. Den var ändå betydligt mindre än en hushållsassistent, så jag tror att jag både ska få plats med den och att det ska bli av att ta fram den. Annars går elvispen att ta loss och använda som vanligt. En hoodie till köpte jag också. Jag har varit livrädd att spilla på den jag använder här hemma, eftersom jag inte har någon att byta med. Att det var ballongjakt i vissa butiker var en glad överraskning. Man fick smälla en ballong, och inuti låg en lapp med hur många procents rabatt man fick.

27 November 2016  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Avstämning.

Ibland händer det att jag får packa ihop det sista av mina varor efter att jag har betalat på Kvantum. Har jag grejor liggande utanför packväskorna i vagnen känns det knappast lönt att göra det innan. Man vet ju aldrig om man åker på en avstämning, så alltihop ska upp igen. Mig händer det nästan aldrig numera, men jag förstod att det hade hänt damen som var strax före mig igår oftare än vad hon tyckte var rimligt. Hon sa flera gånger att skulle det bli så kunde hon lika gärna betala i den vanliga kassan. Hon som kom efter mig verkade tvärtom inte alls tycka att vitsen med självscanning var att varorna var nerpackade och klara när hon kom till kassan. Hon satte sig på huk vid sin rullvagn utanför och plockade ner dom i en kasse. På sätt och vis kan jag förstå henne, för mjölk och andra tunga mejeriprodukter kommer nästan närmast utgången, och sånt vill man ju ha i botten.
Nu ska jag ta tag i mitt julpyntande igen. Jag såg bara till att bli klar med balkong och fönster igår, så det ser fint ut utifrån. Här inne är det kaos för tillfället. Jag hann i alla fall upptäcka ett tankefel jag måste ha gjort förra året. Sladden från adventsstjärnan i sovrummet räcker inte fram till eluttaget, så jag har fått använda en skarvsladd i alla år. Efter tapetseringen hamnade en grendosa precis under fönstret på andra sidan. Dit når sladden. Det måste ha sett likadant ut vid advent ifjol, men vanans makt är tydligen stor.

26 November 2016  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Adventspynt.

När jag tog semester på söndag var tanken mest att det är julskyltning då. Det går jag knappast på, om jag ska börja jobba kvart över åtta på kvällen. Långt senare kom jag på att det är läge att tvätta fönster, byta gardiner och julpynta den här helgen också. Nu blev det ingen långhelg som jag hade planerat. I Sverige vill man ju inte gärna att jobben ska räcka till alla. Istället kör man en oroväckande hög procent av produktionen på övertid. Så även på min arbetsplats, så inatt har jag jobbat. I morse var jag bara hemma och vände, och fortsatte sedan till Kvantum för att veckohandla. Jag hade plockat ner första jullådan innan, eftersom jag i vanlig ordning inte kom ihåg ifall jag hade mossa och ljus till adventsljusstaken. Ifjol köpte jag behändiga plastlådor till det skåpet, men jag fick inte ihop det riktigt. Där fanns fortfarande en bananlåda, som var en riktig rysare att få ner, eftersom skåpet sitter uppe vid taket. Nu kollade jag måtten, och hittade den perfekta plastlådan att ersätta den med på Kvantum. Att jag skulle köpa något så stort förträngde jag tydligen när jag gick in i butiken, för jag tog en grund vagn som i stort sett bara rymde mina cykelväskor. Inte blev det bättre när jag hittade en hyfsat stor tomte som jag ville ha. Han är jättesöt, och heter dessutom Ture, precis som min farfar. Hemma igen tvättade jag fönstren och satte upp slingan på balkongen, medan det var ljust så jag såg att göra det. Pingvinen på bilden fick jag av mina nyårsgäster ifjol. Den går egentligen på batterier, men då blir den lite knölig att komma åt att tända och släcka. Alternativt är den försedd med en timer, som tänder den sex timmar per dygn och sedan släcker den i arton. Jag ville hellre kunna tända och släcka den samtidigt med ljusslingan, så jag stoppade in en bit av slingan i pingvinen istället.

25 November 2016  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Gott.

Att allting blir godare ju onyttigare det blir är väl bara att konstatera. Jag minns fortfarande, fast det är bra många år sedan jag bakade bullar senast, att dom smakade bättre ju mer socker, kanel och smör man hade i. Det senaste beviset kom i form av Yoggi, som jag äter till lunch på jobbet. Lättvarianten vägrar jag befatta mig med, fast den står mer lättåtkomlig i hyllan. Den med två procent fett står allra längst ner. Enligt någon (skämtare?) var det för att vi som åt den behövde träna lite extra. Senast slog jag på stort och köpte drömyoggi. Den innehåller fem procent fett, och är så tjock så den knappt rinner. Smaken är därefter. Inte ens jag, som tycker allt sånt är surt eller åtminstone syrligt, grinar illa när jag äter den.

24 November 2016  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Facebookmeddelanden.

Meddelandefunktionen på Facebook kan bli onödigt spännande, om man inte har någon annan kontakt med den man skriver till. Då hamnar meddelandena i en egen mapp, som man får hålla koll på själv. Det kommer inte upp någon varning, och många missar dom helt. Rekordet togs nog av bloggaren och författaren Malin Wollin. Hon skrev en gång om näthat, och uppmanade alla att skicka nätkärlek istället. Jag tyckte det enklaste sättet att nå henne på var ett meddelande på Facebook. 3½ år senare svarade hon. Då hade hon hittat ett hundratal meddelanden som hon aldrig hade sett. Många lever ju helt på sina mobiltelefoner numera, och på den har jag inte lyckats hitta meddelandefunktionen över huvud taget.

 

 

23 November 2016  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Kärlek.

Jag har hört och läst många gånger om vilken ensam människa Freddie Wadling var. Hur mycket han skulle ha uppskattat gemenskapen i "Så mycket bättre", eftersom han var så ensam. Han dog ju innan inspelningarna hann börja. Först flera månader efter hans bortgång förstod jag att han hade varit gift dom senaste tjugofem åren. Det får jag inte riktigt ihop med att han var ensam. I senaste numret av min skvallertidning uttalade sig dessutom programledare Suzanne Axell om att hon skulle önska mer romantik i sitt liv. Hon har haft samma karl i fyrtio år. Här har jag gått ett helt liv och trott att sällskap och romantik var dom två stora anledningarna till att man skulle kunna tänkas vilja leva ihop med någon. Så inser jag plötsligt att det varken finns garanti för det ena eller det andra. Gräset är alltså knappast grönare på andra sidan.

 

22 November 2016  | Länk | Media | 2 kommentarer
Tjugoförsta november.

1975 var den tjugoförsta november en fredag, och vi hade luciaövning med idrottsföreningen. En klasskamrat med riktigt långt, mörkt hår blev vald till lucia. Kortet på mig och en annan tärna bör vara taget tre veckor senare på själva luciafesten. Det lär ha varit sista gången, efter ett ha gått i det luciatåget i många år. Första året var jag så liten att jag och kompisen var småtärnor, som fick stå framför lucian uppe på scenen. Det tejpades lappar i golvet, för att vi skulle veta var vi skulle stå. Problemet var att det var syföreningsauktion innan, och dom som höll i den trampade bort våra lappar.

Bowlat och dansat verkar vara det jag har gjort mest just denna dag genom åren. 1983 bowlade jag i Kalmar, där jag bodde då, och 1989 med kompisen i Oskarshamn. 1980 var jag på Sandra i Kalmar och dansade. 1986 dansade vi kultis i Blomstermåla. 1987 var jag i Oskarshamn, fast jag bodde i Kalmar och hade en bit att köra dit. Betydligt närmare hade jag till Kristallen här i Nybro 1992. Året därpå tog jag bussen till Sandra i Kalmar, där det var söndagsdans.

Innan jag kom tillbaka till slitytan jobbade jag på avdelningar där skaderisken kändes större. Arbetet var tyngre och det var mera klättrande. Tre år i rad står det i bloggen (som är det närmaste en dagbok jag kommer numera) om skadorna jag har fått just detta datum. Det är ett sår på armen, en trästicka i handen och en bula i huvudet. För tjejen som skadade sig för nio år sedan gick det betydligt värre. Hon blev av med fyra fingrar.


21 November 2016  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Film.

När det gäller filmer brukar det framför allt vara kritikerna och jag som har olika åsikt. Om någon film vinner en Kristall, brukar jag inte ens behöva tänka på att försöka se den. Med "Morran & Tobias - som en skänk från ovan" var det faktiskt tvärtom. Jag har ju fattat hur omåttligt populära dom är hos många, men recensenten i min morgontidning tyckte precis som jag. Hon skrev att det finns en speciell form av tondövhet som kallas amusi. Tillståndet innebär att den drabbade inte bara är oförmögen att sjunga eller spela rent. Att lyssna på musik blir också en plåga, där melodislingor förvandlas till en serie höga och låga ljud utan inbördes samband, som gör den tondöve förvirrad och sjösjuk. Precis så känner både hon och jag när vi tittar på Morran och Tobias. Själv kan jag tack och lov undvika dom på tv, och det ingår inte i mitt jobb att se filmen. "The love punch" såg jag enbart för att Emma Thompson och Pierce Brosnan var med. Den var helt underbar, men efteråt läste jag ett omdöme från någon som hatade precis det jag älskade med den. "Left to die" Såg jag väl mest för att inse hur mycket värre andra har eller har haft det. Det var en verklighetsbaserad historia om en kvinna som blev oskyldigt anklagad och fast i ett riktigt otäckt fängelse i Ecuador i nästan två år. Sånt där borde jag inte se alls, för jag går och grubblar på det länge efteråt. Resa har jag aldrig gillat som väl är, för efter att ha sett den filmen skulle jag knappt våga lämna landet.

20 November 2016  | Länk | Media | 0 kommentar
Facebookvänner.

Lika barn leka bäst heter det ju. Stämmer det så verkar jag ha valt mina Facebookvänner med omsorg. Igår fick jag småknasiga reaktioner på två av mina inlägg. Dom kom dessutom exakt samtidigt, så jag fann mig själv hoppande mellan två smått absurda diskussioner. Flickorna som skrev är för övrigt arbetskamrater från början. En har jobbat på Kährs, och en är fortfarande kvar där. Till bilden nedan var kommentaren att dom smakar bra i nödfall, men att om det blir krig räcker väl inte en duva. Hon har förstås rätt, även om den som skapade bilden knappast tänkte så krasst. Invånarna i syriska Aleppo skulle förmodligen vara tacksamma för en duva till middag. Mitt citat för gårdagen var: "Jag har bestämt mig och säger... kanske!" Det var då en annan väninna ut ur det blå svarade: "Till bilbingo..." Jag vet fortfarande inte var hon fick just bilbingo ifrån. När jag svarade ett klart nej på den, var hennes följdfråga dessutom: "Inte ens om en snygging frågade?" Det är ju så med dom flesta sysselsättningar att sällskapet betyder allt. Jag har till och med sett en hel hockeymatch på tv en gång. Det är definitivt ingenting jag skulle offra tid på annat än i rätt sällskap. Men hur dessa båda flickor tänkte och reagerade gjorde mig både förundrad och förtjust.

19 November 2016  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Nybro.

Den senaste tiden har varit full av aha-upplevelser. Jag har till exempel alltid kallat ÖoB för Överskottsbolaget, när jag har skrivit om det. Nu läste jag mig till att dom sedan flera år heter ÖoB, och att Överskottsbolaget är det gamla namnet. Att skriva så istället går väl an, men att säga det vete sjutton om jag kan vänja mig vid. Det blir väl möjligen ÖB i så fall, och det är väl överbefälhavaren och ingen butik. I vår lokala gratistidning Nybro Extra kör dom lite nostalgi emellanåt. Jag tror ju att det som fanns i Nybro när jag flyttade hit alltid har funnits här. Nu insåg jag att Konsumbutiken (som inrymmer Willys numera) byggdes två år innan jag flyttade hit. Frisersalongen jag gick till i början hade bara funnits i ett år då. Med det som jag tror är vår nyaste skobutik var det tvärtom. Ny är den inte, för den har redan funnits i tio år. Jag har aldrig ens varit inne där.

 

18 November 2016  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Att bli väckt.

Jag hör ständigt folk på jobbet klaga över att dom har blivit väckta av telefonen under dagen. Att dom som har barn känner att dom vill vara nåbara kan jag förstå, men många av dom jag jobbar ihop med nu är knappt mer än barn själva. Vissa bor fortfarande hemma hos föräldrarna. För egen del hoppas jag verkligen att det ska räcka om jag ser ett par timmar senare att någon har ringt. Igår hade det inte blivit mycket sömn, om jag inte hade haft signalen avstängd på telefonen. Vid tio ringde det från ett nummer jag inte kände igen. På webbsidan Telefonförsäljare kunde jag läsa att numret verkar tillhöra MySafety. Där fanns ett diagram över hur många som hade sökt på det numret dom senaste två veckorna. Totalt hade minst 1715 personer sökt efter det. Det kan man väl tycka tyder på att det används av telefonförsäljare, precis som det stod på den sidan. Ett par timmar senare messade Bredbandsbolaget. Jag hade inte uppskattat att bli väckt av det heller. När jag väl kom upp och läste deras meddelande på kvällen var det annars en behaglig form av marknadsundersökning. Man svarade helt enkelt på deras SMS. Jag bloggade, plockade ihop det jag skulle ha med mig till förpackningsåtervinningen och Kvantum i morse, gick igenom tv-bilagan och programmerade min inspelningsbara dvd-spelare. Jag var så nöjd med det jag fick gjort, att jag inte upptäckte förrän jag hade ätit middag att jag helt hade missat jobbryggsäcken. Hade jag kommit på när det var dags att ge sig iväg till jobbet att jobbglasögonen behövde rengöras och att jag behövde något att äta under natten, hade det blivit tight att hinna till jobbet i tid.

17 November 2016  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Högskoleprovet.

Jag pratade med någon på jobbet, som var helt inne på att alla har ett personligt ansvar för det dom gör. Samtidigt läste jag i tidningen om en generation där så många fuskade på högskoleprovet, att man hade fått ta till åtgärder för att kunna polisanmäla det. Hur tänker man om man fuskar sig in på en utbildning, som man uppenbarligen inte kommer att klara av? Det känns inte som om personligt ansvar vore något man ens hade hört talas om. Lite som en sedelärande berättelse jag läste som barn. Det var en liten kille som fick betalt för att så frön. Ett frö i taget med ett stegs mellanrum var tanken. När han tröttnade blev mellanrummen längre och fröna i varje grop allt fler. Han tänkte inte på att dom skulle komma upp...

 

16 November 2016  | Länk | Media | 0 kommentar
Släktskap.

Att jag har blivit gammelfaster lät hyfsat gammalt, men så har jag knappast hört någon använda uttrycket heller. Min egen gudmor kallades alltid "moster Ella", fast hon egentligen var mammas moster. Till saken hör att min mamma inte hade någon syster och jag hade följaktligen inte någon moster. Om man nu inte räknar dom ingifta då, eftersom mamma hade fem bröder. När jag var mindre var min farmor just farmor, så det blev tokfel för mig när dom hon var mormor till kallade henne för mormor. På det viset var det praktiskt med farfar, som alltid tilltalades med förnamn. Jag vet än idag inte varför, men det var alltid farmor och Ture. Så kan förstås det där med släktskap bli ännu mer komplicerat när man är flera generationer. När någon är mamma, mormor eller gammelmormor, beroende på vem som talar om henne.

15 November 2016  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Spelkväll.

Utdelningen på jokern till mitt måltips brukar vara tio miljoner på sju rätt. Med en sån vinst skulle jag vara säker på att klara mig livet ut, och sluta lägga min dyrbara tid på golvtillverkning. I helgen vann jag... 200 spänn. Ingen annan hade full pott heller, så jag slipper vara avundsjuk.
Det luktar öl i ett av mina köksskåp, eftersom det är fullt av tomma ölburkar efter lördagens spelkväll med ungdomarna. Jag drack förutom öl ett stort glas glasslikör. Vi provsmakade den när jag fick den, men då hade vi missat att kyla den. Nu var den iskall och riktigt god. Givaren hade förfasat sig om han hade sett storleken på mitt glas. Han tror att man smuttar på sånt. Själv tror jag att livet är för kort för att smutta. Jag tycker det är bekvämast att sitta vid köksbordet och spela. Tyvärr håller nog inte ungdomarna med mig. Jag måste sitta rak i ryggen, för att inte få ont i den. Dom, som snarare är vana att halvligga i soffor och bilsäten, far fruktansvärt illa av mina köksstolar. Då har jag ändå riktigt tjocka dynor på dom numera. I lördags spelade vi Vagabond, MIG, Yatzy och Uno.
Ikväll hänger den så kallade supermånen utanför mina fönster. Nu är det lite disigt framför den, men tidigare såg jag den klart och tydligt. Att försöka ta bra kort på den är tyvärr inte lönt med min lilla kamera. Jag har försökt mängder av gånger utan att lyckas. Jag får njuta av den medan den syns. Vill jag se den på kort brukar nätet svämmas över av såna när månen har sett ut såhär.

14 November 2016  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Trettonde november.

Den trettonde november 1975 lagade vi falsk gås i hemkunskapen i skolan. Jag åt ingenting, står det i dagboken. Inte minns jag nu vad denna falska gås var gjord av, men jag var nog kinkigare med maten då än vad jag är nu. På kvällen var jag med mamma på biblioteket. Det var en liten, lokal historia, som var inrymd ovanför lanthandeln, som jag minns det. Nu finns det dom som påstår att jag minns fel om viktigare saker än så, så det återstår att se om någon rättar mig. Jag kommer i alla fall ihåg damen som hade hand om verksamheten, och har för mig att hennes dotter tog över efter henne.
Året därpå var jag med dåvarande pojkvännen på bio och såg "Winterhawk". Jag minns den inte alls, men googlar mig till att det var västernfilm. Enligt dagboken tyckte jag att den var helbra.
För 34 år sedan var jag tillsammans med en kille från Mönsterås. Han låg på lasarettet i Oskarshamn, och jag var i hans lägenhet över helgen. Jag hade hoppats få hämta hem honom den här dagen, men dom ville ha honom kvar över helgen. Jag besökte honom på sjukhuset istället, och sov sedan i hans lägenhet en natt till. Det blev lite pinsamt, när en släkting till honom ringde, och trodde att jag var hans förra tjej.
Den trettonde november 1997 dog min mormor åttioett år gammal. Kortet på henne och min bror togs när hon fyllde åttio.
Idag eller snarare inatt är det åtta år sedan nattskiftet slog igen på min avdelning på Kährs. Då hade jag jobbat natt där sedan jag flyttade till Nybro arton år tidigare. Vi smög igång nattskiftet igen på den avdelningen lite försiktigt för ett och ett halvt år sedan. Nu går det snart för fullt.

 

13 November 2016  | Länk | Minnenas allé. | 4 kommentarer
Badrumshylla.

Hyllan på bilden gjorde att jag inte vågade hämta paketet från Homeshop på vägen till Kvantum. Jag hade ingen aning om hur långa delarna till den kunde vara. Jag glömmer aldrig när jag skulle hämta "mattan" jag har under skrivbordsstolen. Paketet var 120x120 centimeter, och det kändes verkligen jättelikt när man skulle ta det på cykeln. Nu var inte det här paketet speciellt otympligt. I gengäld var enbart stången i tio delar. Speciellt händig har jag aldrig varit och instruktionen var en dålig kopia, där det var svårt att se vilken del som var vilken. Jag lyckades i alla fall få ihop min hylla till slut, och resultatet blev över förväntan. Att skruva fast något i väggen inne i duschen känns inte som något vettigt alternativ, men den här sitter alltså i spänn mellan golv och tak. Tidigare hade jag en tvålkoppsvariant, som var så gammal och dålig att jag hade fått vira tejp runt duschstången för att få den att sitta kvar. En flaska stod på duschblandaren, en på tvättmaskinen utanför duschhörnan, och ville jag ha en i reserv när något började ta slut fick det stå på golvet. Nu har jag gott om plats för allting, och ändå får jag plats att duscha. Mitt största aber med nya prylar brukar vara om jag kan vänja mig vid att ha dom där, men den här tycker jag är riktigt snygg.

 

12 November 2016  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Nätshopping.

Shoppa kan vara roligt ibland, men jag är inte mycket för att lämna hemmet längre. Några resor till Ullared blir det således inte. Jag läste en flera år gammal diskussion på nätet om varför Gekås inte har någon webbshop. Det finns det ju desto fler andra som har. Nyligen gick jag loss på Homeshop. Dom har också mängder av prylar som man inte visste att man behövde, men som är så billiga att man lika gärna kan testa. Jag köpte till exempel två par fleeceleggings. Förutom att dom är jättesköna, så visa dom sig vara perfekta att ha under regnbyxorna. Jag har alltid skrivit små tejpbitar, för att veta vad jag har för mat i mina portionsaskar i frysen. Att det fanns riktiga frysetiketter hade jag inte ens tänkt på. Nu har jag en hel rulle. Sockorna på bilden är lika sköna som dom är fula. Dom sitter uppe bättre än raggsockor, är härligt breda så man kan vifta på tårna och framför allt har dom antihalkundersida. Jag har nästan gått runt och hållit mig i väggarna, eftersom jag har halkat för varje steg jag har tagit, men nu får jag fäste i golvet. En grej var till för att ta bort dålig lukt i kyl och frys. Där har jag inte ont av det, så jag har den i sopskåpet istället. Glasnagelfilar, ännu en variant av lökhackare, trosor som verkligen gjorde skäl för namnet maxi, stretch-bh och ett akupressurband var annat jag passade på att köpa. Så fick man en pläd alldeles gratis, när man handlade för en viss summa.
11 November 2016  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Overload.

Igår kväll körde jag samma upplägg som förra onsdagen, och cyklade runt förpackningsåtervinningen på vägen till jobbet. Det värsta sedan snön kom var som vanligt vintertid att Åkrahällskolans parkering såg ut som en puckelpist. Det är där återvinningsstationen ligger. Att markeringarna på containrarna var översnöade underlättade förstås inte heller. I mörker och snö är alla containrar gröna, som ordspråket säger(?). Det snöade lite lätt hela natten, så i morse var gatorna inte alls så rena och fina som jag hade hoppats på. Jag hade tid för massage. Det framkom att det sliter betydligt mindre på kroppen att sitta och titta på någon annan som jobbar än att jobba själv. Tur att vi har ett par veckor kvar på upplärningen. Efter massagen hämtade jag ett par paket på posten och var på Kvantum och veckohandlade. Där fick jag bevis för att mitt hår inte är klippt exakt som jag vill ha det den här gången. En bekant hävdade nämligen att han inte höll på att känna igen mig, för att jag hade ny frisyr. Jag har klippt mig likadant i bra många år. Möjligen kan man skylla på massagestolen som jag just kom från. Att ligga med ansiktet ner i ett hål är verkligen inte bra, om man har problem med att få en snygg lugg redan innan. Efter att ha handlat för 1500 spänn krävdes det en del planering för att få med sig allt hem på cykeln. Jag lyckades både lasta alltihop på den och ta mig hem utan missöden. Den senaste gången jag cyklade omkull var det just för att cykeln var tungt lastad, och väglaget såg ut som idag.

10 November 2016  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Musik.

När jag jobbar har jag i vanliga fall en liten Ipod shuffle kopplad med sladd till mina radiolurar. När man håller på med upplärning, och måste prata hela tiden, tycker jag det är jobbigt med hörselskydd över huvud taget, och lade undan alltihop. Lite mycket blir det när det slamrar hela tiden, så när jag har fått tillfälle har jag tagit på mig lurarna. Det är, som sagt, radio i dom, även om man får vrida flera varv på volymknappen för att få på den. Dom kanaler som går lättast att få in är dom kommersiella musikkanalerna, så en av dom har jag lyssnat på några gånger på sistone. Det första som slog mig var att det var så länge sedan jag lyssnade på radio att jag inte ens hade hört dom nyaste låtarna. Det andra var att jag kände igen flera av dom redan andra natten. Dom där stationerna har med andra ord inte blivit bättre på omväxling sedan sist. Den enda radio jag brukar lyssna på är klockradion vid sängen. Den spelar Radio Nybro, och där är dom inte lika tjatiga. Undantaget är om man råkar få på samma förinspelade slinga flera dagar i rad, men då har man maximal otur.

9 November 2016  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Tisdag.

När snöröjarna väl kom igång igår gjorde dom det rejält. Dom skottade varenda gata, även i min del av Nybro. Med lite tur har det varit så pass milt under dagen idag att bilarna har kört av det sista, och jag kan slippa klufsa till jobbet med broddar under kängorna. Dom gånger man inte har skottat har det blivit så tjockt med is på gatorna att dom knappt har blivit rena på hela vintern. Nästa glada överraskning när jag gick till jobbet igår var en arbetskamrat som jag inte kunde placera. Jag har svårt att känna igen folk resten av året också, men på vintern när många har mössa blir det snudd på omöjligt. Trevlig var han hur som helst, och så kallade han mig "Hjärtat" flera gånger. Det är tjugo år sedan någon använde just det tilltalet till mig senast. Han som brukade säga så är dessutom död. När jag gick här och filosoferade ikväll kom jag på varför jag tyckte det var märkligt att Kvantum inte sålde julsaker i början av november. Jag köpte nämligen nästa års almanackor redan för flera veckor sedan. Det måste vara den enda butiken i Sverige som tror att nyår kommer före jul. Det är i alla fall skönt att kunna tänka på något annat än jobbet i dessa tider av upplärning. Det är bedömningar vi sysslar med, och vore jag kapabel att lära någon vad hon ska tycka skulle jag nog ägna mig åt politik istället. Jag har frågat tre olika kvalitetsansvariga om ett av momenten, och fått olika svar av alla. Inte undra på att vi ömsom får ovett för att vi plockar för mycket och andra gånger för lite.

8 November 2016  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Vinter.

Igår kom vintern till Nybro. Jag har förstått att vissa tycker att det är mysigt. Personligen förstår jag inte alls det mysiga i att bli kall och blöt, när snön blåser in genom minsta glipa i det man har virat in sig i. Tungt är det att gå i, och farligt när man riskerar att halka omkull för varje steg. Jag ville åtminstone inte bryta något under vinterns allra första snöfall, så jag trädde broddar på kängorna när jag gick till jobbet. Det var knöligt innan jag kom iväg, eftersom golven blir förstörda om jag går i dom inomhus. När jag väl traskar runt i snön har jag en tendens att tappa dom. Det innebär att jag får titta ner på mina fötter var tionde meter, för att slippa gå så långt tillbaka och leta efter dom. Som jag minns det är det inte så mycket roligare att köra bil. Jag kvaddade själv en bil när det var snöslask en gång på åttiotalet. En av småkillarna på jobbet berättade hur han hade försökt göra en omkörning på vägen dit igår. Han hade fått ge sig, när bilen hela tiden gled tillbaka i dom uppkörda hjulspåren. Han skyllde på att hans bil var för lätt. Min åsikt är att ingen vettig människa ägnar sig åt omkörningar i det väglaget. Det finns tydligen en anledning till att man läser om trafikolyckor hela tiden. Nybro kommun hävdar att dom skottar cykelbanorna allra först, när det kommer snö. Idag var dom endera dom enda som inte hade hört talas om att snön var på väg, eller också jobbar snöröjarna kontorstider. Jag fick då pulsa i hyfsat hög snö när jag tog mig hem från jobbet runt halv sju i morse.

7 November 2016  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Sjätte november.

Så länge jag gick i skolan handlade dom flesta av mina dagboksanteckningar om den. Inte så konstigt i och för sig. Numera känner jag det som att jag mest är på jobbet, fast jag bara jobbar fyra nätter i veckan. I skolan gick jag fem dagar, och på högstadiet åkte jag buss dit och hem igen. Det tog en stund, eftersom det var rena skolbussar. Folk steg av respektive på längs hela rutten, och jag bodde i slutet av den. Den sjätte november 1975 bakade vi vetebullar i hemkunskapen. Sedan sprang jag Kvarnloppet på 12:44. Tyvärr minns jag inte hur långt det var, bara att det gick uppför en lång backe till en kvarn. Därav namnet. 1979 och 1980 åt jag pizza detta datum två år i rad. Ena gången med två killar och andra med en tjej. 1982 hade jag däremot familjen hemma hos mig och bjöd dom på kalops. Jag undrar om jag ens har lagat det sedan dess. 1986 permanentade en kompis mitt hår den sjätte november. Jag höll mest på med det för att torka ur mitt feta hår lite. När man når en viss ålder har man tydligen inte fett hår längre, så då fick jag mjäll av det istället. Dom sista korten på mig med krullpermanentat hår har bra många år på nacken. Det bifogade är från 1993, och barnet jag pussas med är brorsdottern. Två år senare hällde jag om vin. Jag tror det var på mitt dåvarande jobb jag fick lära mig att göra någon variant på juice, socker och jäst. Speciellt gott var det inte, men full blev man, och det var väl huvudsaken när man var yngre. Numera blir jag packad av så lite att jag skulle kunna kosta på mig betydligt dyrare viner än vad jag köper.

 

6 November 2016  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Inneväder.

Att jag veckohandlade redan i torsdags kändes som en extremt bra idé, när vinterns första snö kom i fredags morse. Även om det inte lade sig speciellt mycket på gatorna, så är det verkligen inte kul att cykla när det snöar. Inte när det regnar heller, och det har det gjort sedan dess. Det blåser dessutom rakt på mitt sovrumsfönster för ovanlighetens skull. Då hör man verkligen hur mysigt det är att få stanna inomhus i värmen. Det ultimata vore förstås om det slutar tills imorgon, när jag måste ut, men jag misstänker att det bara övergår i snö igen. Jag kom för övrigt ihåg att putsa glasögonen jag använder när jag handlar, innan jag ställde undan packväskorna till nästa helg. Dom såg inte så rena ut innan, och inte blev det bättre när jag råkade skaka till på purjolöken jag köpte i torsdags. Den var tydligen nysköljd, för jag fick vatten på glasögonen. Annars funderar jag mest på skyltarna i grönsaksavdelningen på Kvantum. Det finns ekologisk purjo och vanlig. På den ena står det purjolök och på den andra purjorlök. Jag har funderat mycket på om det ska vara så, eftersom ingen ändrar den. Personalen ser den ju rimligtvis oftare än vad jag gör. Idag är det röd dag, så igår kom lördagstidningen på rätt dag för mig för en gångs skull. Det var visserligen en fredagstidning, men den innehöll både det stora korsordet och alla extra familjeannonser som brukar finnas på lördagarna.

5 November 2016  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Torgny.

På östra Öland, där jag växte upp, var nöjeslivet aningen begränsat. Centerns ungdomsförbund anordnade dans i någon bygdegård ibland, och mamma och jag gick en kurs i gammaldans en gång. Vilka som anordnade den minns jag inte ens. 1974 kom i alla fall Torgny och startade upp en lokal version av Ungdomens röda kors. Jag var tretton, och föll som en fura för den elva år äldre mannen. Han har levt kvar i mitt minne som en stor del av mitt förflutna i alla år. Jag har hört att saker och ting är mindre än man minns dom, om man kommer tillbaka som vuxen, och det verkar gälla även tidsmässigt. När jag kollar dagboken nu, rör det sig om ett halvår, då jag träffade honom en handfull gånger. Förutom dom vanliga mötena hade vi en luciafest och ett par discon. Vad som hände med URK minns jag faktiskt inte. Om det var föreningen som lades ned i min lilla byhåla, eller om det var jag som tröttnade. Förundrad är jag hur som helst över att ett halvår på sjuttiotalet har känts som en så stor del av mitt förflutna i alla år, och att mannen som startade upp lokalföreningen lämnade så djupa avtryck. En flamsig nybliven tonåring gjorde av förklarliga skäl inte lika djupt intryck på honom. Jag sprang på honom på något event i Kalmar tio år senare, och då kom han inte ihåg mig över huvud taget. Idag såg jag hans dödsannons. Han blev 66 år gammal.
4 November 2016  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Kallt.

Det må ha varit soligt idag, men kylan som råder lockar inte mig att tillbringa mer tid än absolut nödvändigt utomhus. Så när jag hade tid hos frissan i morse passade jag på att veckohandla samtidigt. Kvantum ligger bara ett par hundra meter från salongen, och båda ligger i andra änden av stan mot var jag bor. Det som skulle till förpackningsåtervinningen cyklade jag runt med, när jag skulle till jobbet igår kväll. Då låg temperaturen nära noll, och det blåste halv storm. Det var som att cykla rakt in i en isvägg. Efter jobbet i morse tog jag alltså mina packväskor med mig, och blev klippt och fick ögonfransarna färgade, innan jag fortsatte till Kvantum. Ljusslingan i lampan med älvan har börjat lysa dåligt, så jag tänkte köpa en ny. Nu när jag har lyckats få dit den en gång, är det ju inte så svårt att byta. Det var förstås en fördel att komma på det såhär i november, när det finns sånt i butikerna. Slingan jag har nu köpte jag på nätet. Jag tänkte passa på att bunkra upp med kupéljus också, för det har dom inte heller annat än till jul. Glad i hågen traskade jag ut till julmarknaden, bara för att upptäcka att den inte hade öppnat ännu. Jag har läst på nätet om butiker som har sålt julsaker i minst en månad redan, men på Kvantum i Nybro finns dom inte ens att köpa i november. En i personalen från en annan avdelning ringde till och med och frågade åt mig, men dom hade inte prissatt grejorna ännu, så jag kunde inte få köpa det jag behövde. Annars fanns det. Lite extra retfullt kändes det att julmarknaden öppnar imorgon. En vanlig vecka är det på fredagen jag handlar.

3 November 2016  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Bloggen.

I min värld lever datorer och Internet sitt eget liv, och när det gäller att länka mina blogginlägg till Facebook blir det extra tydligt. Tills för några veckor sedan hade jag enbart lyckats få till en neutral länk som inte på något vis antydde att det fanns ett nytt inlägg. Jag hade gett upp och kopierade bloggtexten i en anteckning på Facebook istället. När jag då försökte igen fick jag upp en delning med rubrik och början av texten. Jag ville gärna ha en bild också, och det visade sig att på andra eller tredje försöket fick jag det. Det gäller bara att vara envis varje gång jag vill dela. Ett tag såg länken ut precis som jag ville med bilden från det aktuella blogginlägget. Sedan började den lägga in ett kort från min presentation istället. Det tråkiga med det var att det blev samma kort varje gång. Någon gång har det till och med hänt att Jag har godkänt ett inlägg med det fotot, men när jag har kollat på Facebook har kortet från Blogginlägget visats där. Dom senaste gångerna har det varit rätt bild och rubrik, men istället för början på inlägget har min presentation från bloggen kommit med. Det får duga, för då syns det åtminstone att det är ett nytt blogginlägg. Fast det känns onödigt spännande att aldrig veta hur det blir framöver. Korten sitter förresten vid sidan av länken ibland och ovanför ibland. Jag har ungefär samma problem med min presentation på Facebook. Där hade dom lagt bilderna så snyggt med en större till vänster och tre mindre till höger. Plötsligt ändrade det sig och blev fyra lika stora i en fyrkant. Nu har jag fått till det som jag vill igen, men jag har ingen aning om hur länge det varar.

 

2 November 2016  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Upplärning.

Natten som gick började en tjej som jag ska lära upp på vår avdelning. Ja, tjej och tjej... Hon är nästan lika gammal som jag, så jag får hjälp att höja medelåldern på strängen. Dom festa från Lernia är i tjugoårsåldern, medan vi Kährsanställda börjar bli lite till åren. Det innebär att det inte är någon nybörjare jag har med att göra, så det är inte så betungande att lära henne vad vi sysslar med på just vår avdelning. Det blir förstås ändå en del pratande och förklarande. Senast jag skulle göra något liknande fick jag ta över en nästan färdigupplärd kille från någon annan. Det kom väldigt plötsligt en kväll när jag hade gått till jobbet fast jag hade extremt ont i halsen. Då blev det jobbigt med allt pratande. Igår hade jag inte ont innan vi började, men vid sex i morse hade jag pratat så jag var hes. Flickans sambo har lärt upp en del av våra maskinoperatörer, så hon fick lova att inte berätta för honom hur ostrukturerad jag är. Jag har ingen aning om hur man borde lägga upp en upplärning, så hon hänger på mig och jag visar henne lite av allt. Förhoppningsvis fastnar det efterhand. När jag började på kära Kährs hade vi en upplärningssträng, där man fick titta ordentligt på bitarna och lära sig sortera i lugn och ro, innan tempot ökade. Jag fattar inte ens hur dom som kommer nu lyckas lära sig någonting vid ett löpande band som går i full fart.

1 November 2016  | Länk | Jobbet | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida