HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Juli (2020)
>>


Nattens små förtretligheter.

Dom goda nyheterna från nattens arbete är att jag inte cyklade omkull varken på vägen dit eller hem, och att mitt ben klarade strängen där man springer runt en massa. Ute var det alltså blixthalka, även om det i morse i vanlig ordning rådde delade meningar om hur kallt det var. Dom som kommer för att jobba brukar överträffa varann. I morse sa killen som bytte av mig sju och en halv grad, en flicka jag mötte på hemvägen sa sex minusgrader och här hemma var det bara tre. Jag har inte varit tillbaka på strängen där jag skadade benet förrän i natt. Beroende på vad vi kör springer man omkring halva tiden eller som i natt en tredjedel. I övrigt hade jag ingen höjdarnatt direkt. På den strängen får man försöka hinna bort till datorn och skriva ut lappar medan bitarna fortsätter rasa ut till boxläggningen. Det innebar att jag i stridens hetta inte noterade att vi fortfarande var inloggade på skiftet före. Eftersom jag alltid kontrolläser lapparna jag skriver ut upptäckte jag det i tid. När jag sedan skulle logga in rätt skift höll jag på att välja fel tjocklek på materialet, eftersom vi körde tunt natten innan. Under natten missade jag att en lampa som blinkade betydde att jag hade glömt att stänga av en bana och att ett ljud jag hörde var vedutmatningen ur kapen som hade fastnat. Om den som sätter min kompetenslön läser det här lär jag snart få betala för att få vara där istället för att få betalt. När jag skulle byta batterier i mina radiolurar lite snabbt fick jag lida för att jag gör allting ordentligt. Då hade jag tejpat igen asken som batterierna låg i så väl så jag inte fick upp den. Morgonen avslutades med att dragkedjan till jackan fastnade, när jag skulle ut i kylan.
30 November 2017  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Krångel & strul.

Vi har ett system på jobbet som heter ”Medvind”, där man själv kan lägga in framtida ledighet. Senaste gången jag skulle lägga in en ledig natt kändes det mera som motvind. Det brukar komma upp en liten almanacka där man klickar i datumet då ledigheten börjar, och en annan för när den slutar. Nu hittade jag plötsligt bara den första. Efter en stund insåg jag att den andra kom fram om jag klickade ur en bock i en ruta där det stod ”gäller tills vidare”. Det är inte bara på min arbetsplats man tycker att det är onödigt att göra det enkelt om man kan krångla till det. Jag får en påminnelse när det är dags att förnya mitt tioveckors måltips. Det är bara att klicka på länken dom skickar med för att förnya det. Problemet är bara att jag får felmeddelande när jag försöker. Nu har det hänt så många gånger att jag till slut har lärt mig att det beror på att dom skickar ut påminnelsen för tidigt. Den kommer på lördagen, men spelet går inte att förnya förrän på söndagen. Dessutom har Svenska spel krånglat till sin sida så till den milda grad, att när jag väl lyckades förnya det nu senast så blev det dubbelt. Det var ren tur att jag såg det och att det gick att annullera det ena spelet.
29 November 2017  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Arbetstidsförkortning.

Igår regnade det, när det var dags att cykla till jobbet. Jag drog på mig regnbyxorna, för att slippa komma dit med blöta byxor. När man ska hem och kan byta till torrt direkt, spelar det mindre roll. Den här årstiden får man väl vara glad så länge det inte är snö. Regnet ligger åtminstone inte kvar. På jobbet bytte jag av en flicka, som jag antar var ny. Jag presenterade mig, och hon hade ett så ovanligt namn, så jag förstod att jag har jobbat ihop med hennes mamma. Jag dubbelkollade för säkerhets skull. Vi brukar förhandla om att lägga våra at-timmar (arbetstidsförkortning) mellan jul och nyår. Företaget brukar vilja ha produktionsstopp då, och dom flesta är glada att få en sammanhängande julledighet. När det kommer till kritan kan tydligen ledningen ändra på det där, och i november bestämde dom sig för att göra det i år. Man måste ta ut dom där timmarna före sista mars, så plötsligt har jag bara fyra månader på mig att plocka ut 47 timmar. Dels känns det som mera ledigt om man plockar en natt i taget, och får flera kortare arbetsveckor. Så kan min gruppsamordnare bevilja kortare ledighet, så jag slipper försöka få tag i någon högre chef. Jag hade kommit på att nu på måndag vore en himla bra natt att vara fri, eftersom det är första advent i helgen. Medan vi diskuterade det råkade jag höra att det var läge för att gå hem nu i natt, så jag jobbade inte ens en hel timme, innan jag cyklade hem igen. Det innebar att jag kom förbi brorsonens bil när han och sambon precis var hemkomna från en shoppingtur till Ullared.

28 November 2017  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Omflyttningar.

Under en period av mitt liv samlade jag på mig hyfsat många kassettböcker. Jag hade bland annat en stor bokhylla full. När jag började använda den hyllan till annat, hamnade böckerna utpytsade i olika hyllor och skåp. Dom tog en massa plats, men jag var inte säker på att dom skulle klara utomhusklimatet i vindsförrådet. Nu insåg jag att dom ändå knappast kommer att komma till användning igen. Dessutom har det hänt att jag har burit ner kassettband med musik från vinden, och dom har fortfarande gått att spela. Sålunda bestämde jag mig för att jag behöver utrymmet i mina skåp till annat. På vinden hittade jag en riktig flyttlåda. Som tur var fyllde jag den inte helt med kassettböcker, för då hade jag aldrig orkat bära upp den igen. Den blev tillräckligt tung efter att jag hade tömt ett par hyllplan. Nu fick jag till exempel plats med alla öl jag köpte sist jag var på Bolaget på ett och samma ställe.
27 November 2017  | Länk | Hemmet | 2 kommentarer
Prismedveten? Inte jag.

Efter klippningen i fredags var jag inne på posten på Willys på vägen till Kvantum. Jag är helt värdelös på att jämföra priser, men den här gången kunde jag inte missa hur mycket dyrare Kvantum var. På Willys sålde man tre stora Apotekarnes julmust för femton spänn. På Kvantum fick man två för tjugo. För några veckor sedan träffade jag två damer som var ute och handlade till en danskväll. Det skulle bres smörgåsar till massor av folk. När man skulle ha så mycket, kan jag tänka mig att det var lönt att gå till flera olika butiker, för att köpa det som var billigast på dom olika ställena. Fast jag har förstått att det finns dom som bara handlar till sin egen lilla familj som gör likadant. Det får väl vara tills jag går i pension, om jag lever så länge. Då lär man väl ha mer tid än pengar. Nu när jag jobbar önskar jag att jag bodde någonstans där man kunde handla dagligvaror på nätet, och få dom hemkörda. Det vore säkert dyrare, men definitivt tidsbesparande. Dom flesta e-handlarna har kört Black Friday hela den här helgen. Det har varit ett fasligt plingande i både telefon och dator med olika erbjudanden. Det enda jag föll för var Lykos. Där handlar jag ändå, så jag passade på att spara ett par hundra genom att köpa tre saker på en gång och bara betala för två. Dom står ju lika bra hemma hos mig. Så hade jag lite tur med att mina doftljus var på upphällningen just den här helgen. Annars hade jag missat att dom var nersatta. Dom var så billiga så jag fick köpa ett extra för att slippa betala frakten. Det blir lite bökigare för dom, som får packa ett ojämnt antal av dom där stora glasburkarna.
26 November 2017  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Nyklippt.

Igår var det dags för ett besök hos frissan. Samma tjej har klippt mig närmare hundra gånger, men vi har fortfarande en liknande diskussion varje gång. Hon hävdar att det inte går att klippa mig som jag vill, men det slutar ändå alltid med att hon gör exakt det. Jag funderar på om jag kunde skriva på något papper om ansvarsfrihet för henne. Jag vet vid det här laget att hon, som utbildad frisör, inte kommer att gilla slutresultatet. Jag kommer däremot att älska det, och det är ju huvudsaken, eftersom det är jag som ska leva med det. Jag var på Kvantum efter frisörbesöket igår. På min shoppinglista hade jag bland annat skrivit upp hårtoning, eftersom jag skulle tona håret idag efter klippningen. Inte förrän jag stod framför hyllan där den fanns, kom jag ihåg att jag hade köpt på mig ett gäng förpackningar på Internet, när Kvantum inte hade min färg hemma. Att jag köpte en hårklämma när jag var precis nysnaggad kan verka lite udda, men den var inte tänkt för håret. Jag har en ulligt härlig pläd, som jag har fått av bror och svägerska vid något tillfälle. Nu har jag kommit på hur skön den är att ha bakom ryggen, när jag sitter vid datorn. Jag viker den snyggt runt ryggstödet, men den har en irriterande förmåga att glida ner därifrån varje gång jag reser mig. Den här hårklämman fungerar perfekt att hålla fast den med. Jag gick fram till en gravid flicka ur personalen, för att fråga henne vad hon trodde om min idé. Inte förrän hon vände på huvudet insåg jag att det var en tjej som jag brukar prata med. Det måste ha varit ett bra tag sedan vi sågs, för hon hade hunnit få en rejäl gravidmage sedan sist.
25 November 2017  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Tjugofjärde november.

Den tjugofjärde november 1979 firade vi mina föräldrars silverbröllopsdag med supé hemma hos dom. Vi barn var bjudna med respektive, och jag gjorde missen att bjuda med killen jag just hade flyttat ifrån. Det är tydligen en bra tumregel att inte göra någonting som kan uppmuntra någon att tro att allt kan bli som förr igen. Kortet föreställer silverbröllopsparet. Jag har varit ute och dansat många gånger just det här datumet, och till och med den kvällen var jag på Sandra i Kalmar efteråt. Där spelade en orkester som hette Thor-Erics. Tre år tidigare var jag där på onsdagsdans och dansade till Jigs orkester, och flera år senare spelade Markus. Så har jag varit i Örsjö en gång och i Blomstermåla två gånger på dans den tjugofjärde november. För exakt åtta år sedan tillbringade jag en timme på förmiddagen på ett operationsbord på Kalmar lasarett. Jag hade två basaliom (basalcellscancer) som skulle opereras bort. Straffet för att jag som barn och tonåring blev uppmanad att vara ute i solen, när det var fint väder. Det jag minns bäst från operationen är hur det kändes att få en bedövningsspruta rakt in i ansiktet. Läkaren med det utländska namnet var mycket noggrann. För att undvika att jag skulle få svårt att stänga ögat riktigt eller andra besvär, gjorde han en extra grej när han tog bort utväxten under ögat. När jag skulle ta bort stygnen på vårdcentralen i Nybro, påpekade sköterskan hur exceptionellt många stygn han hade sytt. Direkt efteråt såg jag ut som om jag hade sprungit in i en vägg, och det kändes ungefär så också.

24 November 2017  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Tvätt och städning.

Jag har fattat det som att tvättmaskinen centrifugerar sämre, om silen är täppt. Därför är det framför allt om kläderna känns blötare än vanligt som jag kommer ihåg att rensa den. Det brukar inte vara några större mängder med ludd i den, men nu senast var det plötsligt hur mycket som helst. Nu är den stora frågan om det beror på att tiden har sprungit ifrån mig, så att det var ovanligt länge sedan jag rensade den senast. Eller har jag tvättat någonting som släppte ifrån sig extremt mycket, och i så fall vad? Att jag är lat har väl ingen missat. Att bädda rent i sängen varannan helg är bland det jobbigaste jag vet. Då har jag en enda säng. När vi barn var små bäddade min mamma rent i fem sängar. När det gäller städning kan jag få lite dåligt samvete, när jag hör hur andra ligger i. Här blir det någon fuskvariant varje helg, och akutinsatser om jag stör mig på något speciellt. Till slut slog det mig att eftersom det bara är jag som bor här, är det ju för min skull jag städar och ingen annans. Då räcker det ju bra med det jag far illa av om det inte blir åtgärdat.

23 November 2017  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Vintern på besök.

Vintern var på snabbvisit igår. Jag vågar fortfarande inte ge mig på att promenera till jobbet, och att cykla i minusgrader var extremt kallt. Speciellt som byxorna jag använder där nu är ett par ljusa sommarbyxor. Dom är sköna på jobbet, där det alltid är varmt, men inte mycket till ytterplagg. Å andra sidan hörde jag på två av mina arbetskamrater att arbetsbyxorna inte är mycket bättre. Båda hade tyckt det var så kallt på vägen till jobbet att dom började undra om dom hade glömt att ta på sig byxor helt och hållet. Ikväll är det regnigt och plusgrader igen. Det fanns till och med varmvatten när jag skulle duscha. Igår fick jag dra upp termostaten på det röda, för att slippa duscha kallt. Jag är glad att jag inte bor i Stockholm, för där verkade dom ha fått rejält med snö. Här kom det bara lite pudersnö, och den är borta nu. Jag körde omkull i morse, men det var inne på jobbet, där det var garanterat snöfritt. Jag skulle lämna tillbaka en vagn som jag hade tömt, och skickade iväg den i riktning mot killen som skulle ha den. Min tanke var att den skulle glida raka vägen bort till honom, men det blir sällan som jag har tänkt mig. Istället girade vagnen in mot ett skydd och välte. Man får vara glad att den var tom, så vi slapp plocka en massa från golvet. Ännu gladare är jag förstås att det inte var en stund senare och cykeln som gick omkull med mig på.
22 November 2017  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Eric Oldebrandt.

Det blev många aha-upplevelser för mitt minne, när jag skulle lägga upp kortet på Bertil Perrolf i fredags. Jag funderade på om jag hade scannat in det i datorn någon gång, men hittade det i alla fall inte. Den största anledningen till att jag letade upp pappersbilden var att jag mindes det som att det var min fotolärare själv som också var med på den. Istället var det förstås han som hade tagit kortet, och på andra sidan kamelen stod Boris Bravin. Jag googlade på hans och Perrolfs namn ihop, med förhoppningen att den där bilden (eller en liknande) kunde ha varit publicerad någon annanstans. Det hade den. Nämligen på min blogg. Där hade jag dessutom scannat och klippt ihop fram- och baksidan så att autografen syntes. Eftersom mitt liv är ett ständigt sökande efter saker som jag vet att jag har men inte exakt var, lyckades jag ikväll till slut leta fram ett kort jag tog på Eric Oldebrandt när han var min lärare. Såhär såg han ut för fyrtio år sedan.
21 November 2017  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Halka.

En av mina arbetskamrater har försovit sig flera gånger sedan han började på vårt nattskift. Jag antar att han lägger sig och vilar middag eller något, och sedan vaknar han inte i tid. Det värsta är att han stänger av signalen på telefonen. Annars skulle han åtminstone vakna när dom börjar ringa från jobbet för att höra var han håller hus. Han har en bit att köra, så i förra veckan var det någon som var orolig, eftersom hon påstod att det var ganska halt. Jag förstod inte riktigt vad hon menade, för här i stan var det flera plusgrader. Sedan hörde jag dels att det var annorlunda på landet, och dels att personalparkeringen vid jobbet brukar vara glashal. Inför helgen varnades det för blixthalka, när temperaturen skulle falla och vägbanorna var blöta. Jag trodde inte det hade blivit något av med det, förrän jag såg en bil på industriområdet på andra sidan Norra vägen, som sladdade runt flera varv. Med vilja då alltså. Vissa människor är så lättroade.
20 November 2017  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Vällastat.

Veckans paket var beställda från Apotea och Kaffekapslen. Jag kryssade i att få hämta båda på Kvantum, för dit ska jag ju ändå. Jag valde till och med DHL för Apoteas paket, för att båda skulle komma med samma leverantör. Jag fick avbryta betalningen när det strulade, och jag misstänker att det kan ha varit då leveransadressen också nollställdes. Jag tänkte aldrig på att dubbelkolla, och att det hade blivit fel upptäckte jag inte förrän paketet redan var på väg. Jag fick alltså cykla en extra sväng runt Circle K vid rondellen för att hämta det ena paketet. Tanken var att när jag hade hämtat båda lägga det i cykelkorgen och det med kapslarna på pakethållaren. Nu var paketet från Apotea större än vanligt, och fick inte plats i cykelkorgen. Som väl var hade jag med mig spännband, eftersom Kaffekapslens kartong brukar vara rejäl. Det gick att ställa paketen ovanpå varandra på pakethållaren och spännbanden räckte runt hela härligheten. Det höll hela vägen hem, men jag kände mig lite som killen på bilden. Jag träffade förresten en före detta arbetskamrat. Hon är pensionär numera, och det är visst inte så himla kul. Hon bor ute i skogen någonstans. Det är tråkigt att bara sitta där, men det är för jobbigt att ge sig ut och iväg på någonting.

19 November 2017  | Länk | Nybro | 3 kommentarer
Lördag.

Arbetsveckan avslutade vi med ett strängmöte där vi fick träffa vår nya produktionsledare. Det är en liten tjej i samma ålder som min brorsdotter. Jo, jag vet att dom är vuxna nu, men för mig kommer dom alltid att vara barn. Hon presenterade sig genom att berätta vad hon hade jobbat med tidigare. Däremot glömde hon berätta vad hon hette. Efternamnet är enkelt, eftersom hennes mamma jobbar på min avdelning. Vår förra chef hette dessutom likadant. Förnamnet ska väl också fastna till slut, hoppas jag.
För någon månad sedan varnades det för spridning av virus på Facebook. Det såg ut som om någon man hade kontakt med hade skickat en videolänk via Messenger, men avsändaren var helt oskyldig. Jag hade läst så mycket om det innan jag fick något själv, så jag var beredd. När en Facebookvän skickade en länk igår, tänkte jag däremot inte alls i dom banorna. Någonstans i bakhuvudet hade jag det ändå, så jag tog det säkra före det osäkra och frågade honom innan jag klickade på länken. Det visade sig vara en bra idé, för han hade inte skickat något. När jag återgick till startsidan hade en varning han hade skrivit till alla sina vänner prioriterats upp så jag såg den direkt.
18 November 2017  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Sjuttonde november.

På högstadiet hade jag foto som Fritt valt arbete, som det hette på den tiden. Jag undrar om det inte kallas Elevens val eller något liknande numera. Vår lärare var en fotograf som hade egen studio i Mörbylånga, där vår högstadieskola låg. Den sjuttonde november 1975 fick vi följa med till hans ateljé på fotolektionen. Vi tittade på hans utrustning och plåtade lite. Man inser att det är närminnet som sviker först, när jag kommer ihåg att han hette Erik Oldebrandt, fast det är fyrtio år sedan jag slutade skolan. Jag som har så vansinnigt svårt att lära mig nya namn. Han var uppenbarligen väldigt trevlig, för när han skulle plåta Bertil Perrolf fixade han autografen nedan åt mig. Mannen till vänster är Boris Bravin, som grundade Ölands djurpark. Att jag som femtonåring ville ha en autograf av en känd radioröst, säger väl en del om medieutbudet när jag var tonåring. Ett par gånger genom åren har jag mått betydligt sämre detta datum än vad jag gör denna fredagskväll. 1983 hade jag sån huvudvärk i flera dagar att jag ringde sjukvårdsupplysningen ett par gånger. För åtta år sedan var det dags igen. Då hade jag funderingar runt att det var influensasäsong, men jag inbillar mig att influensan borde medföra fler symptom än enbart huvudvärk. Säsong har det också varit för både snö och pepparkaksbak i mitten av november. Snön lyser tack och lov med sin frånvaro hittills i år, och pepparkakor minns jag knappt när jag bakade senast. Så har jag förstås varit ute och dansat flera gånger den sjuttonde november. På Sandra i Kalmar på sjuttiotalet, i Hyttan i Alsterbro på åttiotalet och på Kristallen här i Nybro på nittiotalet.​

17 November 2017  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Torsdag.

Vid tidigare utrensningar av cyklar har jag varit orolig för om vaktmästarna var klara med sin uppgift, så jag vågade ta bort märkningen på mina cyklar. Igår rådde det ingen som helst tvekan om att så var fallet. I rummet där den cykeln jag använder står, fanns bara den kvar. På jobbet brukar tjänster som annonseras ut internt bli utskrivna och uppklistrade där alla kan se dom. I alla fall om vi är i ett sånt läge så man behöver minska ner på personal på just vår avdelning. Nu är det tvärtom, och då får man leta upp dom lediga jobben själv på Intranätet. För tillfället finns det bara en tjänst ute som miljöchef. Jag misstänker att den kräver mer utbildning än vad jag har. Annars har jag alltid varit lite avundsjuk på dom som kan gå i kjol och klackskor på jobbet. Knytblus lade en kollega till. Allra helst skulle jag förstås vilja ha ett jobb som man kunde sköta hemifrån klädd i joggingbyxor och raggsockor. Medan jag var sjukskriven hade magsjukan gått på min avdelning på jobbet. Den var jag förstås inte speciellt ledsen för att jag missade. Så hade vi fått besked om dagarna (nätterna för oss då) mellan jul och nyår. Vi hade förhandlat oss till att få vara lediga då, men ingångna avtal gäller tydligen bara åt ena hållet på min arbetsplats. Första veckan på nya året har jag i alla fall semester. Jag har inte papper på det heller, men nu har jag börjat boka upp den, så till jobbet tänker jag inte gå. När andra beställer solresor är min version av njutning ansiktsbehandling, frisörbesök och hotstonemassage.
16 November 2017  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Onsdag.

Jag läser alltid igenom mina bloggtexter innan jag publicerar dom, även om det inte alltid hjälper. Igår reagerade jag i alla fall själv på det som hade blivit fel. Jag skulle skriva att det var flera veckor sedan jag tog en rask promenad senast. Istället hade jag skrivit att det var flera år sedan. Även om minnet blir sämre och förvirringen tilltar med stigande ålder, så konstaterade jag i gårdagens tidning att det där med att man ser äldre ut planar ut till slut. Det var ett kort på en dam som hade fyllt hundra och hennes tvillingdöttrar. Den jag tyckte såg yngst ut av dom tre var mamman. Här hemma har det varit utrensning bland cyklarna idag. Det var ett tag sedan sist, och nu började källare och cykelställ att fyllas av mer eller mindre användbara cyklar. Man får märka upp sin egendom, och omärkta cyklar forslas bort. När jag kom ner i källaren igår kväll hade redan någon Kalle satt lappar på båda mina cyklar. Jag hittar ingen Kalle alls i vårt hus, så fråga ett är vem sjutton det är. Fråga två är hur han kunde pricka just mina båda, för dom står i varsin ände av källaren. Jag har svårt att tro att någon ens vet att den gamla cykeln är min. Nu funderar jag på om jag borde gå ner och kolla så jag inte plötsligt står utan cykel när jag ska iväg till jobbet. Fast är vi två stycken som märker upp dom borde dom väl garanterat inte bli slängda.
15 November 2017  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Back in business.

Mitt ben klarade en natt på kära Kährs igen, även om det inte var på den värsta strängen. Nu kunde jag använda skyddsskorna utan att dom skavde mot det svullna och ömmande området. Jag har specialanpassade sulor i dom, så dom är trots allt bäst för mina fötter. Åtminstone så länge jag inte fastnar med dom någonstans i trångboddheten på vår avdelning. Jag brukar ha med mig en burk med yoghurt som lunchmat till jobbet. Går jag av någon anledning hem innan jag har hunnit äta, brukar jag lämna den i kylen till nästa arbetspass. Det slog mig inte förrän jag gjorde i ordning en ny igår, att det stod en burk kvar på jobbet sedan sist jag var där. Efter nästan en månad var jag inte så sugen på att äta den. Lite osäkert var det också om den ens stod kvar, så jag tog med mig ny och fräsch mat. Nu verkar inte kylskåpen där rensas i onödan, för den gamla burken stod kvar där jag hade lämnat den. Jag tog cykeln till jobbet igår. Jag är glad om jag klarar av att traska runt där. Att promenera dit får nog vänta ett tag. Inte undra på att vågen visar högre och högre siffror, med tanke på att det är flera veckor sedan jag tog en rask promenad senast. Inte förrän jag kom upp till mitt omklädningsrum insåg jag att sadeltäcket satt kvar på cykeln. Märkligt nog hade jag både låst den och släckt det batteridrivna baklyset. Det var tydligen bara delvis jag hade tappat rutinerna. Det var förstås dom båda viktigaste sakerna. Tack vare det stod cykeln kvar och lyset fungerade fortfarande, när jag skulle hem i morse. Däremot höll rumpan på att frysa fast i sadeltäcket, eftersom det var minusgrader.
14 November 2017  | Länk | Jobbet | 2 kommentarer
Vaktis.

Jag har tre frågor som har väntat ett tag på att jag ska träffa den ena av våra vaktmästare. När han fixade eluttaget i sovrummet tyckte han att det lät lite skumt när han slog på strömbrytaren. Jag insåg inte förrän efteråt att det hänger ihop med att jag alltid har högtalarna på till datorn, så dom går igång när man slår på strömmen. Stänger man av dom låter det inte alls när man trycker på knappen. Så pratade han om att man kan hyra tvättmaskin och torktumlare av hyresvärden numera. Jag tänkte att jag kunde läsa mer om det på deras webbsida, men jag hittar ingenting. Min tvättmaskin börjar bli till åren kommen, så jag får fråga honom om det vid tillfälle. Till sist har det varit ett återkommande problem att han inte hittar mitt telefonnummer, om dom på kontoret inte ger honom det när jag har felanmält något. Jag misstänkte att han använde Hitta.se, så jag har försökt lägga till mitt nummer där utan att lyckas. Jag har läst något om att det kan finnas nummer som inte går att lägga in där, så nu har jag gett upp. Däremot har jag sedan länge alla uppgifter om mig själv (inklusive telefonnummer) på Eniro. Där borde han hitta mig, men när jag dubbelkollade insåg jag att det inte var så självklart som jag hade trott. Om man bara skriver in namn och ort kommer det upp tre förslag, och inget av dom är jag. Trycker man däremot på sök kommer det upp tre till, och då syns jag också. Vaktmästaren kan ju faktiskt ha missat den sista manövern.

13 November 2017  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Bättre dåligt minne än dåliga minnen.

Dom flesta verkar vara överens om att det är okej att jag kör min laptop med nätdrift hela tiden. Jag har den stående på stereobänken i vardagsrummet, och använder den som musikspelare. Ändå blir jag lite nervös av dom som hävdar att batteriet behöver joggas emellanåt. Problemet när jag drar ur sladden är som med allting annat mitt dåliga minne. Så fort jag har tänkt tanken att jag måste komma ihåg att sätta i den igen glömmer jag bort det. Någon gång har datorn plingat och påmint mig, men det händer att jag bara stänger av ljudet och låter den gå, när jag vill ha det tyst en stund. När jag sätter på ljudet igen, och det inte händer så mycket, brukar jag komma på vad jag har glömt. Det var nästan snäppet värre med minnet när det gällde ett tidningsklipp jag inte hittade häromsistens. Jag hade scannat in det i datorn, men ville spara pappersklippet också. Problemet var att jag inte för mitt liv kunde komma på var jag hade gjort av det. Jag hittade det varken där jag borde ha lagt det eller någon annanstans. Jag rotade till och med igenom papperskorgen. Där kunde det ju ha hamnat av misstag, men det låg inte där heller. Det dök inte upp förrän jag skulle använda scannern nästa gång. Att jag kunde ha glömt kvar det i den slog mig uppenbarligen aldrig.
12 November 2017  | Länk | Hemmet | 2 kommentarer
Massage.

Jag hade bokat tid för massage för tre veckor sedan, men så blev barndopet flyttat till just den lördagen. Efter att ha fått alla muskelknutor uppmjukade är jag definitivt inte i form för något sånt, så jag bokade av massagen. Någon ny morgontid lyckades jag inte få förrän idag. Dom senaste veckorna har jag inte varit någon extrem nattmänniska, så i morse hade jag ställt klockradion på halv sju, för att hinna duscha innan jag gav mig iväg. Nu fungerade min invärtes väckarklocka så extremt bra att jag vaknade tjugo över sex. Att ta sig ner till centrum på cykel var inte det lättaste. Det var riktigt höstrusk med regn och kraftig blåst. Jag hade sån motvind så det var tur att jag alltid är ute i god tid. Jag hann precis. När jag kom ut till cykeln efteråt stod den i en vattenpöl. Jag trodde bara att det hade regnat rejält, men på Facebook ser jag nu att det till och med kom lite snö. Det gick hur som helst betydligt lättare för mig att komma hem än dit. Hem hade jag både medvind och uppehåll. Jag var inne på Kvantum en sväng, för att köpa till mjölk så jag klarar mig till nästa helg. Så köpte jag ljus och mossa till adventsljusstaken. Jag har haft den i flera år, men kommer aldrig ihåg att det behövs förrän jag tar fram den. Nu råkade jag läsa om det när jag skummade gamla dagboksanteckningar, så det var lika bra att passa på. Jag vet att det har hänt att den gröna mossan har varit slut på Kvantum, och den jag har köpt någon annanstans har inte alls varit lika fin. Det är väl ingen som på allvar kan se mig ge mig ut i skogen och plocka mossa? Den som växer fritt är väl dessutom knappast flamsäker.

 

11 November 2017  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Shopping.

Eftersom det var enklare att sitta stilla än att lära sig gå med kryckor, har jag inte rört mig så mycket dom senaste veckorna. Ska jag börja jobba på måndag känns det som om jag skulle behöva komma igång lite under helgen. Idag cyklade jag ner till centrum för att uträtta några ärenden. Min plan för gummipackningen till armaturen i badrummet var att först fråga hos Elon. Det som inte finns där brukar Hammarstedts ha. Problemet med den butiken är att den ligger i Madesjö. Cyklar man känns det som utanför Nybro. Klockan var dessutom tolv, så jag var orolig att dom hade lunchstängt. Jag ville inte cykla dit i onödan, så jag ringde istället. Det där med lunchstängt var rätt. Dessutom hade han ingen sån packning. Alternativen som återstår är att någon vet var i Nybro man kan tänkas få tag i en sån, att min hyresvärd håller med sånt eller att jag köper det på nätet som allting annat. Jag skulle bara titta in hos optikern för att köpa putsmedel till mina glasögon. Nu var hon jag trivs bäst med ensam där och hade bara mig att serva, så det blev en massa provande av bågar också. Det är alltid svårare att hitta såna man gillar när man behöver dom, så nu antecknade vi några alternativ på en lapp tills det blir aktuellt. Ännu bättre serviceläge var det i Butik Julia. Jag gick bara in för att kolla ett par byxor som dom hade lagt upp på sin Facebooksida. Dom var ingenting för mig, men båda tjejerna (den ena är jämngammal med mig) där inne ägnade sig helhjärtat åt att hitta andra kläder till mig. Det går ju så mycket lättare när man själv inte behöver göra något annat än att prova, så det blev en hel kasse full. Det kanske är tur att jag egentligen tycker det är tråkigt att shoppa kläder. Nu händer det inte så ofta, men när det väl sker blir det desto mera på en gång. Byxor vill jag ha såna som är höga i midjan. Då är det lika bra att passa på när det finns. När modet säger lågt skuret får jag inte tag i några byxor alls.

 

10 November 2017  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Nionde november.

Att jag var i bättre form på sjuttiotalet än vad jag är nu, är det säkert ingen som tvivlar på. I november 1974 var mina rekord 9,3 på 60 meter, 12,2 på 80 meter, 1,10 i höjd, 3,71 i längd och 6,35 på en kilometer. Jag antar att det skulle gå att träna upp den här gamla kroppen igen, men för tillfället varken springer eller hoppar jag med mitt onda ben. Den nionde november 1983 hade jag ont i halsen istället och tvättade. På den tiden använde jag tvättstugan i hyreshuset där jag bodde. Det är betydligt smidigare med egen tvättmaskin i badrummet, där man kan slänga i en maskin precis när man vill. Vid nio åkte jag med Marina och Dille till Läckeby, där skytteföreningen hade en lokal för luftgevärsskytte, och sköt 101 poäng enligt mina anteckningar. Att det var så sent antar jag hängde ihop med att dom yngre höll till i lokalen tidigare på kvällen. Marina minns jag mycket väl, men Dille är inget smeknamn jag känner igen alls. Jag minns vem hon var ihop med också, så jag utgår från att det kan ha varit hennes kille. Hur pass bra eller dåligt 101 poäng var är svårt att säga såhär långt efteråt, eftersom jag inte har antecknat hur många serier jag sköt. 1988 bodde jag i Oskarshamn, och cyklade faktiskt till centrum detta datum. Det jag uppskattade mest med att bo där, förutom kusten med sina klippor, var annars lokaltrafiken. Det gick en buss i kvarten. Här i Nybro lade dom ner stadsbussarna i samma veva som jag flyttade hit. Jag har gjort något försök att sätta mig in i närtrafiken, men så länge jag kan verkar det vara enklare att cykla. Förutom på vintern då. Den nionde november ifjol såg det ut som på kortet nedan, när jag gick till jobbet. Med tanke på att medierna i vanlig ordning har lovat den kallaste och mest snörika vintern på flera år, är jag tacksam för varje dag som snön håller sig borta.

9 November 2017  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Avkalkning.

Öland har väl kalkstensgrund vill jag minnas, så att man måste kalka av kaffebryggaren där emellanåt är förståeligt. Här tror jag vattnet är mjukare, men det tänds ändå en varningslampa på min kapselmaskin emellanåt, som hävdar att den vill bli avkalkad. Jag läste i och för sig någonstans att det kan bero på annat, och att det aldrig är fel att pyssla om den lite. Problemet är att lampan tänds så pass sällan att jag inte minns exakt hur avkalkningen ska gå till mellan gångerna. Eftersom jag känner mitt dåliga minne brukar jag skriva in allt sånt där i datorn, så jag har det lättåtkomligt till nästa gång. Nu har jag hunnit samla på mig en del under alla år med dator, så problemet den här gången var att veta var jag hade sparat det. Jag hittade ingenting om Tassimo själv, men det gjorde sökfunktionen. Jag hade mycket logiskt lagt det under bruksanvisningar. Jag tänker på vår skolvärdinna på högstadiet varje gång jag gör en avkalkning. Hon hade tittat ner i röret på en kaffebryggare som hon höll på att kalka av. Hon gick med lapp för ögat ett bra tag efter det.

 

 

8 November 2017  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Datorn.

Microsoft Edge är en intressant webbläsare, som stundtals lever sitt eget liv. När allt fungerar är den snabb som blixten. När jag googlar på något som strular, inser jag att jag är långt ifrån ensam om att ha problem. Intressantast tycker jag slutklämmen i Microsofts hjälp brukar vara. Om ingenting annat hjälper kan man alltid prova Google Chrome istället. Det är förstås också en lösning. Jag inser att jag själv har installerat lika många webbläsare i den här datorn som i den gamla. Alltid fungerar det man vill göra i någon av dom. Det är för övrigt inte enbart negativt att datorn lever sitt eget liv. Plötsligt kan någonting fungera, som inte har gjort det innan, utan att jag har gjort något annat än väntat. Något jag uppenbarligen har missat i flera år är skärmklippverktyget. Jag har varit nöjd med att jag visste att jag skulle trycka ”print screen”, klistra in bilden i Paint och sedan beskära den som jag ville ha den. Nu markerar jag bara det jag vill ha på skärmen och sparar bilden, så är det klart.
7 November 2017  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Minnet är bra men kort.

Sedan jag började laga mat och frysa in portionsförpackningar vill jag ha det lite organiserat. Jag vill ha överblick över vad som finns i frysen, så jag kan bestämma mig för vad jag är sugen på. Det har jag löst med en lista i datorn, där jag bockar av portionerna efterhand som dom går åt. Häromdagen hade jag ändå börjat i köket. Då hade jag satt etiketten från matlådan på ärmen till pikétröjan jag hade på mig, för att komma ihåg att stryka den i datorn. Jag glömde den så tvärt att jag inte upptäckte den förrän jag gick förbi spegeln nästa dag. Då hade jag suttit här en hel kväll med etiketten på ärmen under munkjackan. Den måtte ha fäst bra i alla fall. Jag kände mig lite som farfar, som traskade iväg med skohornet kvar i skon, men han var betydligt äldre. Han hade visst gjort likadant med en febertermometer i rumpan, men den gången var jag inte med, så det slapp jag se.
6 November 2017  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Lycklig.

Jag har diskuterat datorer med två ytterligheter till unga killar på sistone. Åtminstone gick deras åsikter rejält isär. Den ene tyckte att jag borde gå tillbaka med datorn om den levde sitt eget liv. Att det måste vara något programvarufel. Den andre hade inte mycket till övers för Windows över huvud taget, och verkade närmast tycka att det var byggt för att strula. Det som stör mig mest är all tid som går åt till att sitta och googla efter lösningar på problemen. Vissa saker struntar jag helt enkelt i, och anpassar mig efter att jag inte begriper mig på tekniken. Senast var det dokumentet där jag skriver in poäng från olika spel. Dagens datum ska ju Word faktiskt kunna infoga med en knapptryckning. Nu gjorde lagen om alltings jävlighet att den visade engelska förslag i första hand, och engelsmännen skriver inte datum på det sättet som jag vill. Ska jag leta mig fram till rätt språk varje gång kan det ju kvitta. Typiskt nog var det rätt i alla dokument utom just det där jag behöver använda kommandot. Till slut insåg jag att det var redigeringsspråket jag måste ändra. Då fungerade det tills jag stängde dokumentet. Fast jag hade sparat kom det upp med dom gamla inställningarna nästa gång. Hur den hittar engelska över huvud taget kan man fråga sig. Hos mig syns det bara att jag har svenska, och jag kan ju inte ta bort något som inte finns. Det är någonting i formateringen av texten som strular. Tar jag bort den försvinner engelskan, men då ser i gengäld inte dokumentet ut som jag vill. Inte kan jag skylla på datorn heller. Jag har alltid fått höra att den inte kan tänka själv. Den gör bara det jag säger till den att göra, så uppenbarligen är det jag som gör något fel. Jag insåg mig besegrad, och var på väg att ge upp alltihop, men helt kunde jag inte släppa det. Jag hade läst om makron, men aldrig kollat upp närmare vad det var. Nu började jag fundera på om det var något jag kunde använda mig av för att infoga datum, och det var precis vad det var. Nu kan jag göra exakt det jag vill men betydligt enklare. Istället för att öppna en meny och leta mig fram till det jag vill ha, klickar jag bara på en ikon i hörnet på skärmen, för att skriva dagens datum. Pengar eller kärlek må vara lycka för andra människor. För mig är det att lyckas få till det jag vill i datorn.
5 November 2017  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Lördagskrysset.

Den här veckan kom lördagstidningen redan på fredagen, eftersom det är röd dag idag. Tidningsmakarna själva hävdar visserligen att den kommer ut idag också, men då menar dom den digitala varianten. Jag gillar inte att läsa tidningar så över huvud taget, och morgontidningen en sån dag brukar vara någon typ av budgetvariant. Inga familjeannonser och mest gammal skåpmat för övrigt. Det jag uppskattar mest med den utökade papperstidning som normalt kommer på lördagar är korsordet, som är en helsida stort (se bild). Oklart varför jag gillar det egentligen, för jag lyckas aldrig lösa det. Jag brukar ge upp när jag kommer till något hörn, där jag behöver googla för att veta om ordet jag har skrivit ens finns. Ordet åtrade hade jag aldrig någonsin hört, men det visade sig vara helt korrekt att det betydde att man ångrade sig. Att det fanns en kryddväxt som hette isop hade jag heller ingen aning om. Det som grämer mig lite extra är att mamma lätt löste det där korsordet när hon levde, och att min äldste bror klarar det när han är här och hälsar på. Det kan i och för sig hänga ihop med att vissa ord återkommer om man löser mycket korsord. Jag gör det bara en gång i veckan numera. När det gäller min bror så brukar han faktiskt ha någon typ av dator med sig. Han kanske googlar svaren i smyg, fast jag bara imponeras av det färdiga resultatet. Jag gjorde så själv dom sista gångerna jag löste Melodikrysset. Nu är det flera år sedan jag slutade lyssna på det.

4 November 2017  | Länk | Media | 0 kommentar
Inloggning.

Med tanke på att jag har min dator helt för mig själv, känns det som lite överkurs att logga in varje gång jag drar igång eller startar om den. När jag fick den nya behövde jag inte heller göra det, men så kraschade Windows, och jag blev tvungen att installera om det. Efter det blev jag uppmanad att logga in. Det fanns ett alternativ att kryssa i att jag inte ville hålla på med det, men det struntade min dator fullständigt i. Till slut nappade jag på möjligheten att använda en pinkod istället. Den gjorde jag så enkel att jag kunde skriva den utan att ta på mig glasögonen. Med tillvänjningen var det värre. Det var så i flera veckor, men jag blev ändå lika förvånad varje dag, när jag upptäckte att datorn väntade på inloggning. Jag visste att jag gjorde något mer avancerat i den gamla datorn för att slippa logga in, men frågan var vad. Jag försöker anteckna allt sånt, men antingen har jag missat det, eller också har jag inte gjort det alls. Nu googlade jag fram lösningen igen, så nu är datorn inloggad och klar när jag sätter mig här. Att man måste in i kommandotolken för att hitta rätt kryssruta tycker jag faktiskt känns som överkurs. Det borde räcka med att ändra inloggningsalternativen. Men varför göra det enkelt om man kan krångla till det?

3 November 2017  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Barn på kyrkogården.

Jag anser inte att kyrkogårdar är några lekplatser. Därför har jag aldrig riktigt fattat hysterin runt att säkra alla gravstenar, så att barnen ska kunna klättra på dom utan att få dom över sig. Sånt gör man bara inte i min värld. Dom senaste dagarna har det kommit in polisanmälningar om att det har försvunnit stenar, hjärtan och änglar från olika gravar. Om nu kyrkogården tillåts vara en lekplats, så är väl inte det som har hänt så himla konstigt? Vilken unge fattar att man inte får ta med sig en sten, bara för att den ligger vid en grav? Jag bevittnade själv ett liknande dilemma i en av kyrkstallarna i Madesjö i somras. En utställare hade godis med som dekoration. Det var inte lätt att förklara för en liten knate att det inte bara var att ta en bit, fast det låg i precis lagom höjd för det. Något annat som förundrade mig i helgen var den person som hade packats in väl och drogs runt i rullstol i blåsten. Själv var jag tvungen att ta mig till Kvantum och handla. Annars hade jag varit tacksam om jag hade sluppit ge mig ut, för det blåste full storm. Det där med att gamla och/eller sjuka helst av allt vill komma ut i friska luften verkar också vara en allmän åsikt. Själv har jag fått min brorson att lova att aldrig dra ut mig i onödan, när jag inte kan försvara mig längre. Jag är en sån extrem inomhusmänniska, att jag far illa när jag läser om friluftsdagis, där ungarna är utomhus i princip hela tiden, om jag har förstått saken rätt.

2 November 2017  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Första november.

Den första november 1975 slappade jag och spelade kort enligt mina dagboksanteckningar. Då bodde jag fortfarande hos mina föräldrar, så man får anta att kortspelet var en familjeangelägenhet. En av dom saker jag uppskattar mest med datorn, är att jag numera alltid har någon att spela kort med. Inte ens ungdomarna jag har spelkvällar ihop med är mycket för just kortspel. På min förra avdelning på jobbet spelade vi ofta kort på rasterna. Där jag jobbar nu sitter vi oftast och leker med varsin telefon. 1979 satt mamma och jag och tittade på tv. Om jag minns rätt bodde jag just då tillfälligt hemma hos mina föräldrar efter ett kraschat samboförhållande. Året därpå var jag i Hyttan i Alsterbro på dans. Jag vet inte hur det ser ut idag, men på den tiden var det inte så jämställt ute på dansbanorna. Det var herrarna som bjöd upp större delen av kvällen, och där det var som snålast fick damerna bara bjuda upp till tre danser. Första damernas var dessutom väldigt speciell. Då bjöd man upp den man var ihop med eller intresserad av. Efter damernas blev det besvaringar för herrarna. Första besvaringen var lika viktig som första damernas, men det fanns killar som höll reda på resten också. Det som får mig att tro att det är historia, är att Word inte alls känner igen ordet besvaring. Kortet nedan är taget för exakt 33 år sedan. Då var jag på Arla och sköt luftgevär. Mannen bakom mig jobbade på Arla, men hur det kom sig att vi från Nordchoklad fick komma dit och skjuta minns jag faktiskt inte. Notera budgetvarianten, där täckjackan fick fungera som skyttejacka och en vanlig mockahandske gav extra stöd för handen. Jag var uppenbarligen inte lika darrhänt då som jag är nu, för jag sköt hyfsat bra.

 

1 November 2017  | Länk | Minnenas allé. | 2 kommentarer


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida