HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
April (2020)
>>


Nyårsafton.

Under bra många av dom första åren av mitt liv var det självklart för mig att man skålade in ett nytt år i glögg. Det gjorde vi nämligen i mitt föräldrahem. Det var lite chockartat att upptäcka att vi var tämligen ensamma om det. När jag numera har gäster nyårsafton kör jag alltid alkoholfritt till välkomstdrinken och nyårsskålen, så att alla kan vara med på dom. I tonåren och några år efteråt var det hos mina föräldrar, bror med familj eller någon kompis jag firade nyår. I mitten av åttiotalet hade jag faktiskt fest hemma hos mig för ett gäng kompisar. Det jag minns bäst från den är vilka olika språk män och kvinnor talar. En kille hade sagt till min väninna om mig att ”Jag vill ju ha henne”. Hon tyckte det var jätteromantiskt. Jag, som visste vad han menade, var inte lika övertygad. I slutet av åttiotalet firade jag några nyårsaftnar med kultisgänget på Forum i Oskarshamn. När jag hade flyttat till Nybro var jag ute med dansgänget här dom första åren. Det var samma par som hade fest varje år. Därifrån fortsatte vi till Kristallen på dans. På senare år har oftast min bror och hans familj varit här. Dottern försvann på annat håll för några år sedan. Sonen höll ut lite längre, men nu är det bara jag, bror och svägerska kvar. Vi brukar börja kvällen med att se Fastighetsförmedlingens fyrverkeri nere vid Linnéasjön. Det året Kalmar ställde in sitt fyrverkeri efter tsunamin i Thailand, körde dom en variant här. Dom började alltihop med en tyst minut, och så samlade dom in pengar till offren. För elva år sedan firade jag nyår med folk jag kanske aldrig kommer att träffa mer. Då var jag i Bollnäs över både jul och nyår. Brorsan, hans sambo, hennes dotter och jag var hemma hos sambons bror. Förhållandet är slut sedan flera år, och då ses man ju inte så mycket mer, ens om man bor närmare. För sju år sedan minns jag bäst det som hände när jag skulle handla dagen innan nyårsafton. Jag cyklade omkull i halkan, och varorna flög åt alla håll. Det är sedan dess jag försöker dela upp det lite, så cykeln inte blir helt överlastad. Jag hoppas alla får en trevlig nyårsafton!
31 December 2012  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Spel.

Jag funderade på det här med spel (ifall nu någon skulle vilja spela med mig någon gång) och insåg att min UNO-kortlek låg uppe på vinden. Tillsammans med den hittade jag något som hette Ordlek, som jag kan svära på att jag aldrig hade sett förut. Eftersom den låg inlåst i mitt förråd får man väl ändå utgå från att jag både har köpt och använt den. Jag kanske borde ta tag i att göra en rejäl utrensning i förrådet i alla fall. Vem vet vad mer man kan hitta, som jag inte visste att jag hade. Den där kortleken fungerar ungefär som Alfapet, fast jag tycker den blir mer lätthanterlig. Det jag hade emot den var bland annat att Q, X och Z inte finns med, men däremot W. Jag har under år av ordspelande på datorn konstaterat att jag inte kan ett enda svenskt ord som innehåller W. Dom andra bokstäverna förekommer åtminstone, även om dom är ovanliga. Så tyckte jag det var lite märkligt att vanliga bokstäver och jokrar gav högst poäng. Dom borde ju rimligtvis vara enklast att göra sig av med. Fast det var kanske just därför. Man räknade typ straffpoäng. Enligt regelkortet på min lek fick den som gick ut poäng för alla kort som dom andra hade kvar. På nätet läste jag om ett liknande spel, där var och en fick poäng för dom kort man hade kvar när någon gick ut. Så var det då den med minst poäng som vann. Det finns för övrigt en spelkortsvariant av mitt gamla frågespel också, som vi aldrig har testat. Så är det lika många kategorier i det som i det nya, så man skulle kunna kombinera dom lite om man vill. Det nya bestod annars förutom frågekorten av två tärningar. En som valde ämne och en som valde vilken typ av fråga.
30 December 2012  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Jesus lever.

Jag har goda nyheter. Jesus lever! Det berättade en liten farbror för mig alldeles nyss vid cykelställen utanför Kvantum. Jag tänkte vänta och låta honom ta sin cykel först, men han hade så mycket att berätta om Gud och Jesus, så hade jag väntat hade jag nog stått kvar där än. Han lovade i alla fall att be för mig, när jag cyklade på dom isiga gatorna hem, och det verkar ha hjälpt, för det gick bra. Värre var det för den pyttelilla tjej, som cyklade en bit före sina föräldrar. Om det är svårt för mig, som har cyklat i fyrtiofem år eller så, i halkan, vad ska det då inte vara för någon som just har lärt sig. Jag undrar i vanlig ordning varför föräldrarna släpper dom där små till det. Om det är "learning by doing" som gäller. Nu vet hon garanterat att om man inte passar sig när man cyklar på blankis gör det ont. Det var så jag lärde mig en gång i tiden att man inte vrider styret lika mycket som man vill svänga. Det gjorde också ont. Nya jackan och kängorna fungerade för övrigt alldeles utmärkt ute i verkligheten. Jackan är, precis som jag hade hoppats, riktigt varm, utan att vara tjock och bylsig. Jag misstänker att det har med kvalitet att göra. Hade jag inte fått den för halva priset hade den varit hyfsat dyr. Fast jag tror att den hade varit värd pengarna då också. När jag bestämde mig för att byta jacka var jag extra glad att jag inte gör som "alla andra" och åker till Kalmar och shoppar. Då vill jag hellre ha nära. Någon hade varit inne på Hansa city i mellandagarna, och sett två personer svimma i trängseln.
29 December 2012  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Byte.

Jag verkar vara en av dom få som inte medvetet går på mellandagsrea för att handla billigt. Jag läste nyss i tidningen om fynd som blir hängande längst in i garderoben. Jag råkade bara ha turen att vara ledig från jobbet samtidigt som det var mellandagsrea, så det var inte förrän nu jag hann köpa kläder. Min nya jacka växte medan den hängde i hallen igår kväll. Den var nästan för lång och för mycket över huvud taget. Så tjock att jag misstänker att man bara kunde använda den mitt i vintern. Jag använder vinterjackan från september till april. Dom tider den ser alltför vintrig ut tar jag bort huvan. Så varierar det med väderleken hur mycket kläder jag har under. Den andra jackan jag valde mellan igår var mer lik den jag hade innan på det viset. Så idag cyklade jag ner till Sportringen igen och bytte. Som tur var fanns Barbro på plats, som visste exakt vilken jacka jag menade. Jag hade inte tänkt på att notera namnet eller så. Ännu mer pengar sparade jag, eftersom den var billigare än den andra. Återstår att se hur varm den är, när jag cyklar till Kvantum imorgon. Jag glömmer aldrig den jättetjocka täckjacka jag köpte för massor av år sedan, som det blåste rakt igenom när man kom ut. Det är samma sak med kängorna. Man vet ju ingenting om hur nya kläder och skor fungerar, förrän man har provat dom ute i verkligheten. Skor är riktigt läskigt, eftersom jag har väldigt lätt att få skoskav. Jag passade på att handla lite på Willys, när jag ändå var i den fastigheten. Jag hade insett att det skulle bli lite mycket på en gång, om jag skulle handla allt till nyårsafton imorgon. Man får tänka sig för, när man inte har bil. Det läskiga den här årstiden är att det är kväll så fort man har kommit hem och ätit lite och läst tidningen. Jag får försöka tänka att om det hade varit sommar hade det fortfarande varit mitt på dagen. Åtminstone hade solen stått högt på himlen.
28 December 2012  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Shoppat loss.

Vitsen med att jag jobbar är inte främst att jag tjänar pengar. Det är framför allt så att jag inte hinner göra av med några. Det har jag hunnit idag. Jag tänkte se hur mycket jag lyckades få tag i innan jag tröttnade och gav upp, och fortsätta imorgon, men jag hittade faktiskt i stort sett allt jag var ute efter redan idag. Vad man verkligen behöver kan ju alltid diskuteras, men dom flesta köper väl lite nytt ibland utan att det är absolut nödvändigt. Nu var till exempel mina kängor inne på nionde vintern och vinterjackan på den sjätte. Likadant var det med armbandsklocka. Jag har länge varit sugen på en ny lite större, fast jag redan har ett par stycken små. Idag slog jag till. I bokhandeln var jag för att köpa patroner till skrivaren och pennor, men sprang rakt på ett frågespel som ropade att det ville följa med mig hem. Det jag har är från åttiotalet, så frågorna börjar bli lite inaktuella. Jag vågar inte ens skriva något om att testa det nya på nyårsafton, för då lär min bror plötsligt få förhinder och inte komma hit. Annars var den första frågan jag fick ögonen på: "Vad heter företaget som fram till 2010 hade monopol på besiktning av bilar?" Den borde han kunna, eftersom han jobbar där. Jag var i skoaffären, utan att hitta några sköna kängor. På Duveskogs fanns det mest täckjackor. Där köpte jag i alla fall en enfärgad topp att ha under min favoritkofta. Det kan bli lite mycket av det goda med mönstrat under en spräcklig kofta. Sedan gav jag upp det här med sko- och klädbutiker och gick ner till Sportringen. Namnet till trots har dom mer sånt som jag behöver än dom flesta. Framför allt har dom Barbro, som är butikschef. Det är inte på Sportringen jag handlar utan hos Barbro, och hon är helt suverän. Jag köpte min förra vinterjacka hos henne. I oktober när jag kollade var hon inte där. Det var därför jag hamnade hos Grattes istället, och köpte en jacka som jag lämnade tillbaka nästa dag. Nu tjänade jag en massa pengar på det. Dom hade nämligen halva priset på jackor. Jag, som inte hade hittat någon alls som jag gillade, stod plötsligt med två stycken som jag hade svårt att välja mellan. I skoaffären hade jag provat mig igenom flera tveksamma par med kängor. På Sportringen plockade Barbro fram ett par som fötterna bara sjönk ner i, och kände sig som hemma direkt. Hon hävdade dessutom att dom passade bra ihop med jackan.
27 December 2012  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Annandag jul.

Det är lite märkligt att jag inte har Kan Jang eller Echinagard hemma, med tanke på att jag annars har det mesta för alla eventualiteter. Det har väl aldrig blivit av att testa, eftersom jag inte tror att det hjälper. Pappersnäsdukar är jag däremot storförbrukare av hela året, så det finns alltid. Blir man förkyld gäller det att ha ett rejält lager. Nåja, julafton gick bra. Jag varken hostade eller nös i kyrkan. Någonting märkligt var att jag för första gången hemma hos min bror blev så varm att jag fick klä av mig koftan. Jag brukar alltid frysa när jag kommer till en villa sådär, eftersom jag själv bor i lägenhet. Jag inbillar mig att det är skillnad. En julafton lånade jag en täckväst, som jag hade på mig till sent på kvällen, innan jag till slut blev varm. Sedan skaffade jag kofta. Här hemma är jag lika frusen som vanligt. Jag sitter vid datorn iklädd dubbla tröjor, långkofta och raggsockar. Sover gör jag under ett vitvaddstäcke, utan att stänga av värmen i sovrummet. Jag byter inte ens täcke på sommaren. Idag har jag konstaterat att jag nog inte hade besökt brevlådan med söndagstömning sedan snön kom. Jag hade förträngt att man inte kommer över vägen för plogvallarna och att man inte kan gå på trottoarerna, eftersom det ligger en meter snö på dom också. Där det har varit riktigt skottat tittar asfalten fram nu när det töar. På övriga cykelbanor är det blankis. Med vatten ovanpå då, så att man blir blöt också, om man halkar omkull. Nu gjorde jag inte det just idag. Däremot var jag nära att kliva ut framför en bil. Man har verkligen blivit bortskämd med att alla måste ha halvljus även på dagarna. När det kom en liten tant puttrande utan lyse var det knappt att jag såg henne.
26 December 2012  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Julfirande.

Resan igår var snudd på problemfri. Visserligen lyckades jag inte köpa min biljett i quickomaten på första försöket, men väl på andra. Tåg och buss gick som dom skulle, och väntetiden mellan gick fort tack vare trevligt sällskap på stationen i Kalmar. I Kåremo blev det gofika och sedan Kalle Anka. Vi var i Ålems kyrka på julbön, och passade på att tända ljus på ett par gravar utanför. Vi tände förresten ljus inne i kyrkan också. Tillbaka i Kåremo blev det varm glögg och sedan en whisky till Karl-Bertil Jonssons julafton. Julbordet efteråt var om möjligt mer dignande än vanligt. Varmrökt lax minns jag inte att vi har fått tidigare, och det bara älskar jag. Att jag åt så jag nästa rullade därifrån av allt gott är en annan historia. Jag vill minnas att det enligt min salig far är därför man helst ska ta ett par snapsar till all den goda maten. Så det gjorde vi i den äldre generationen. Brorsonens bonusdotter var hos sin pappa, men det fanns ändå gott om julklappar att dela ut. Jag hoppas dom andra blev lika nöjda med sina som jag blev med mina. Brorsonen och hans sambo var snälla och körde runt Nybro hem. Det innebar dels att jag fick sova i min egen säng inatt, och dels att jag fick skjuts ända hem till dörren. Dom skulle upp och jobba imorse, så det blev inte så sent. Sammanfattningsvis blev det en helt perfekt julafton.
25 December 2012  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Julafton.

Det jag minns från min barndoms julaftnar är framför allt väntan på julklapparna. Då delade vi ändå ut dom mitt på dagen. Mina föräldrar var nere hos farmor och farfar en stund, och julklapparna delades ut när dom kom hem igen. I tonåren brukade jag själv vara tomte inne hos grannarna, där det fanns mindre barn. Som vuxen var jag tomte några gånger hos syskonbarnens sysslingar. Gästerna i barndomshemmet var farmor, farfar och farmors bror. Det är nog därifrån jag har gott av att ensamstående morbröder, fastrar och dylikt ska bjudas med. När dom föll ifrån var vi ett par julaftnar i mammas lägenhet, som hon hade i Kalmar för att slippa pendla till jobbet. Morfar bodde i Kalmar, så både han och jag hade närmare dit än till östra Öland. Morfar tror jag var en mer sporadisk gäst på julafton. Sista julen mamma levde bjöd jag upp henne, pappa och morfar till Oskarshamn, där jag bodde då. Dom sov över alla tre. Året efter var det bara pappa och jag. Sedan började han åka till min bror i Kåremo, och efter några år hängde jag på. För elva år sedan firade jag jul (och nyår) hos min andra bror i Bollnäs. Vi var på midnattsmässa i ett litet kapell, och jag hade fullt sjå att hålla mig vaken. Brorsdottern fick knuffa på mig. Samma uppdrag hade min andra brorsdotter tre år senare, men hon glömde det när hennes bästis dök upp. Vid den midnattsmässan tog jag för övrigt nattvarden för första gången på trettio år. För två år sedan dök aldrig tåget upp, så jag höll inte på att ta mig längre än till stationen i Nybro. Fast där blev jag bjuden både på whisky och varm glögg, så det blev riktigt mysigt ändå. Och till slut fick jag skjuts till Kåremo. På senare år har jag inte haft någon julgran, men jag minns hur viktigt det var för mig förr. Första året jag bodde i Nybro visste jag inte riktigt var jag skulle få tag i en, och jag tyckte verkligen att grandoft var nödvändigt för julstämningen. Numera är jag glad att slippa klä både på och av den, för att inte tala om alla barr. Min bror ringde redan igår och sa att jag var välkommen idag. Det har slutat snöa och ser till och med ut att vara skottat bitvis. Det är bara att hoppas att jag tar mig ner till stationen och att tåget tar mig vidare därifrån. En riktigt God Jul önskar jag er alla!


24 December 2012  | Länk | Minnenas allé. | 1 kommentar
Traderashopping.

Det stora brevet jag hämtade igår innehöll mannen på bilden. Han är alltså inte större än att han får plats i ett mindre paket, men naggande god. Faktiskt till och med finare i verkligheten än vad han ser ut på bilden. Att bilden inte gör honom rättvisa kanske är en av anledningarna till att jag fick honom billigt. Han är nämligen hembudad på Tradera. Det är min nya favoritsysselsättning att leta efter små män där. Man kan söka på staty (då får man även upp statyetter), skulptur eller figurin. Det skulle inte förvåna mig om det finns fler beteckningar, som jag har missat. Det räcker gott med dom här. Efter senaste sökningen hade jag så många på min minneslista att jag fick plocka bort hälften. Då budade jag ändå på sex stycken. En golfande man vann jag igår. En diskuskastare är sedan tidigare på väg med Schenker. I sovrummet har jag sedan flera år ett ”gubbafönster”. Där är dom största ett par decimeter höga. Dom lite större står i vardagsrumsfönstret. Problemet framöver såg ut att bli var jag skulle få plats med fler. Då slog det mig att jag nyligen hade funderat över varför jag har en hel hylla med kassettböcker, som jag aldrig lyssnar på längre. Man borde kunna stuva undan dom någon annanstans, och använda hyllan till mina gubbar. Då kan jag dessutom röja ur en hylla i taget, efterhand som gubbarna blir fler. Jag tror inte jag har samlat på något sedan det gällde bokmärken och frimärken, men det finns ju samlare även i min ålder. Att samla begagnade gubbar (visst låter det som något man kunde göra via kontaktannons?) blir ju en förhållandevis billig hobby. Jag har sett dom som samlar bilar, traktorer, dyra viner och så vidare. Stöldrisken lär dessutom vara betydligt större på sånt.

23 December 2012  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Förkyld.

Igår fick jag julkort från "moster Lisbeth". Problemet är att jag aldrig någonsin har haft någon moster, och ingen av mina morbröder har varit ihop med någon Lisbeth, vad jag kan minnas. Det närmaste var väl att morfar var ihop med en Elisabeth, men hon dog för många år sedan. Det vore lite läskigt att få julkort från henne, om än hoppingivande om ett liv efter detta. Mina bröder hade inte heller några tips, så jag chansar på att det endera var ett skämt som jag inte förstod, eller att det egentligen var menat för någon annan Eva. Jag fick för övrigt några julkort idag också, fast det är lördag. Jag vill minnas att det har hänt förr att Postverket har gjort så, när det annars dröjer nästan en hel vecka innan man får dom sista. Det halsonda blev mycket riktigt en förkylning, men vad det verkar ingenting allvarligare än så. Min äldste bror rekommenderade c-vitamin och whisky. Whisky dricker jag ogärna ensam, så jag följer bara halva ordinationen. Man sover ju inte så bra när näsan rinner och det retar i halsen, så jag blev kvar i sängen desto längre idag. Det innebar att det åtminstone hann sluta snöa innan jag gav mig iväg till Kvantum, även om gatorna såg ut som skrutt. Jag passade på att hämta ett stort brev på posten på vägen, så slipper jag traska ner dit imorgon igen. Jag konstaterade att det fanns många som hade det värre än jag. Någon på kryckor och ett par stycken i rullstol hade betydligt svårare att ta sig fram. Vid Kvantums parkering hade ett par bilar smällt ihop. Ingen kul julklapp. Jag får väl avvakta till måndag förmiddag, innan jag ringer mina julvärdar. Är jag riktigt sjuk då är det inte mycket att be för. Är jag "bara" förkyld, är det väl bäst att fråga om dom vill träffa mig ändå eller inte.
22 December 2012  | Länk | Övrigt | 2 kommentarer
Pizza.

Av företaget får vi åttio kronor var att göra någonting tillsammans för till jul. Dom kronorna räcker knappast till en utekväll, men ut måste man gå. Man får inte hämta mat och käka på jobbet. Nu gjorde vi så i alla fall igår. Knepet är att hitta ett matställe som går med på att fakturera Kährs dom där åttiokronorna. Vi lade dessutom till varsin femma, för att få läsk och sallad till våra pizzor. Så fick till och med jag min julklapp i år. Den har en tendens att frysa inne, eftersom jag inte vill följa med ut. Jag tror mitt rätta skift ska gå ut i januari, men nu fick jag hänga på det andra. Jag passade för övrigt på att testa "Fyra ostar". Den var så god och jag så hungrig att jag satte i mig praktiskt taget hela. Annars brukar en halv pizza kännas mera lagom. Jag har funderat på att smaka den i minst ett år, men när jag väl hämtar pizza blir det ändå alltid samma som vanligt. Något annat nytt jag provade var att åka truck. Jag stod och pratade med en truckförare, om att jag verkar vara den enda av dom nya i sågverket som inte har fått gå truckutbildning på sistone. Lite läskigt tycker jag ändå det låter med drygt fyra meter höga lass, som det blir när dom sätter två paket på varandra. Nu fick jag åka med honom en sväng runt sågverksplanen, och köra ut ett sånt lass. Det gungade betänkligt, speciellt som underlaget var lika tillkörd och hårdpackad snö som på gatorna i Nybro. Under kvällen fick jag rejält ont i halsen. Många har varit sjuka dom senaste veckorna, så det skulle inte förvåna mig om jag blir liggande över jul och i värsta fall nyår.
21 December 2012  | Länk | Jobbet | 1 kommentar
Biobiljetter.

Igår tror jag faktiskt att vi jobbade hela kvällen utan några större haverier. Det var första gången den här veckan. I måndags hade en motor gått sönder, och det andra skiftet hade väntat på en ny hela förmiddagen. Vi kom igång efter någon timme. Julstädat blir det i alla fall, när alla går och väntar. I tisdags var det barkrivaren som inte ville vara med längre. Inte undra på att han som tidigare var min gruppsamordnare numera jobbar med operation rädda sågverket. Allting är tämligen slitet och nergånget. I söndags töade det äntligen några timmar. Jag hade en förhoppning om att kunna cykla till jobbet, men det gick bara i måndags. Sedan började det snöa igen, och nu är sparkstötting eller bil det som gäller för att ta sig fram på blankisen. Jag äger varken det ena eller det andra. Med gårdagens post kom två biobiljetter som julklapp från min arbetsgivare. Vi fick samma ifjol. Jag går aldrig på bio, men tanken är onekligen god. Det är ju inte lätt att hitta på något som passar alla. Här hemma firar tankspriddheten nya triumfer. Jag brukar skriva ut listan med julkortsadresser, och pricka av vilka jag får julkort från. Dels för att se så jag inte har missat att skicka till någon som jag får från. Dels för att det känns överarbetat att år efter år skicka till någon som har slutat skicka till mig. Nu tyckte jag det var märkligt att jag hade missat att pricka av någon som jag visste att jag hade fått kort från. Den enda förklaring jag kunde tänka mig var att jag hade skrivit ut listan två gånger och markerat på två olika, och det visste jag säkert att jag inte hade gjort. Men nog sjutton fanns det två listor när jag kollade. Hur kan man glömma en sån sak på en vecka?
20 December 2012  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Nittonde december.

Idag för trettiotvå år sedan blev jag bjuden på julbord på jobbet. Det är riskfritt i år. På Kährs blir man bara bjuden på sånt på veteranfesten. Så det sker nästa gång tidigast om tre år, om jag har jobbet kvar då. Då har jag i så fall varit anställd i tjugofem år. Samma kväll 1980 var jag för övrigt med brorsan och hans tjej på pizzeria. Inte illa att klämma i sig julbord och pizza på en och samma dag. Det lade sig väl inte lika snabbt runt midjan när man var nitton som nu när man är över femtio. Två år senare var jag i Skåne veckan innan jul. Jag hade varit säsongsanställd på Nordchoklad under hösten, och packat julgodis. Tills det jobbet var slut hade jag sökt ett tillfälligt jobb, där man reste ut till olika varuhus och bjöd på choklad. Det är hela min säljarkarriär så långt. Jag antar att den inte är lönt att ta med i ett eventuellt CV idag. Ytterligare sju år senare kokade jag både skinka och knäck denna dag. Det känns nästan som om det vore så länge sedan jag gjorde vare sig det ena eller det andra. Skinka köper jag numera både kokt, griljerad och skivad ett par hekto i taget. Det blir bra mycket godare än den där klumpen som ska ligga i kylen och bli torrare ju närmare jul man kommer. För att inte tala om hur mycket jämnare skivorna blir, när man slipper skära själv. Knäck äter jag bara om jag blir bjuden. Ischoklad vet jag brukar finnas att köpa färdig i affären, men knäck har jag nog aldrig sett. För åtta år sedan fanns det ett lottstånd i entrén till Coop. Där tog jag några lotter och vann ett halvt kilo kaffe denna dag. Visserligen dricker jag sällan kaffe, men det är ju bra att ha hemma.
19 December 2012  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
TV.

Jag funderar inte så mycket på vilka tider olika tv-program sänds på, eftersom jag aldrig ser någonting direkt. Förutom fördelen med att kunna titta när jag vill, innebär det faktum att jag spelar in det jag vill se att jag slipper en massa reklam. Den är bara att spola förbi. Nu när jag enbart jobbar kvällar hade jag väl missat det mesta annars, men nu har jag upptäckt att det inte hade varit mycket bättre att jobba tvåskift. Det mesta jag vill se går vid nio eller ännu senare. Varannan vecka jobbar jag vid den tiden och varannan går jag och lägger mig, om jag jobbar tvåskift. Förr vill jag minnas att det mesta som jag ville se sändes vid åtta. Är det jag som har bytt intressen, eller är det folk i allmänhet som har fått senare vanor och tv-tablån har anpassats efter det? ”Bonde söker fru” sänds i alla fall klockan åtta. Där förundrades jag under dom sista avsnitten för säsongen bland annat över en kvinna som aldrig någonsin har känt som hon gjorde nu i hela sitt liv. Kul att höra för mannen hon har barn ihop med. Man kan undra varför man gör något så seriöst som att skaffa barn med någon man inte är speciellt kär i. Så kan man förundras över killen vars mor lovade att inte lägga sig i hans val, men mot slutet valde att göra exakt det. Fast jag har en känsla av att det mesta i den vägen är ganska hårt vinklat. Just den killens största problem verkar annars vara att en tant i min ålder har börjat förfölja honom. Man får hoppas att folk fattar vad dom ger sig in i och hur jävligt det kan bli, när dom väljer att vara med i tv.
18 December 2012  | Länk | Media | 0 kommentar
Tidsbeställning.

Min blodtrycksmedicin ser ut att räcka ungefär till månadsskiftet januari – februari, så jag tänkte ringa och boka tid för läkarbesök på nyåret. Så slog det mig att det kanske var lättare att få en tid som passar mig, om jag är ute i god tid. En fredag vore ju inte fel, när jag nu är ledig på fredagarna. Att det inte ens var speciellt god tid tänkte jag inte på, eftersom det ju inte gällde förrän nästa år. Det är visst bara ett par veckor kvar av det här året, och mycket av dom är helgdagar. På Astrakanen hade dom infört ett system där man fick ringa och knappa in sitt nummer, och så ringde dom upp. Jag avskyr att gå och vänta på att folk ska ringa tillbaka, men det var förstås bättre än innan. Då hände det ofta att ingen svarade över huvud taget. Dom skulle ringa efter tio minuter enligt svararen, men det dröjde fyrtio. Sånt stör mig riktigt mycket. Nu fick jag i alla fall en tid i mitten av januari. Visserligen ganska tidigt på morgonen, men en fredag. Då kan jag ju gå hem och lägga mig igen efteråt, om jag inte tycker mig ha fått nog med sömn. Det hade varit värre om jag både skulle ha jobbat kvällen innan och kvällen efter. Då hade det dessutom blivit tämligen stressigt.
17 December 2012  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Dimmigt.

 Idag är det milt i Nybro också, men gatorna ser ut ungefär som igår. Det är bara Norra vägen som i vanlig ordning är nysaltad och fin, och ut på den har jag inget ärende. När kylan slog om till plusgrader blev det dimmigt. Jag tycker det är vackert och känns lite mystiskt. Mycket beroende på att jag inte kör bil. Det är definitivt inte kul, när det är mörkt och dimmigt. Fast jag sålde min sista bil för tjugofyra år sedan minns jag exakt hur långt man (inte) ser framför sig då. Min salig far var yrkesfiskare, så han var definitivt måttligt förtjust i dimma. På senare år skaffade han radar, men innan dess hände det att man fick skjuta in båtarna till hamnen. Det dröjde några år innan jag fattade att det innebar att man sköt med gevär upp i luften, så dom hörde åt vilket håll dom skulle. Halkan fick mig att minnas en av pappas favoritanekdoter. Jag vet inte vem den handlade om, men troligen någon lokal profil. Inte vet jag om det var vinter, eller han bara snubblade. Han skulle i alla fall kliva av tåget efter ett besök på Systembolaget, och ramlade på perrongen. Han tog inte emot sig med händerna, utan skrapade upp ansiktet. När någon undrade hur det hade gått svarade han: ”Det gick bra. Jag höll väskan över huvudet, så flaskorna klarade sig.” Dom var uppenbarligen betydligt viktigare än om han slog sig själv.

16 December 2012  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Veckohandlat.

Jag hade hört att det skulle bli skitväder idag, men orkade ändå inte masa mig ner till Kvantum igår. I väderrutan på min hemsida stod det visserligen "lätt regn", men utanför fönstren påminde det mer om snöstorm. Jag övervägde dom olika alternativen. Ett var att vänta med att handla tills imorgon. Men även om det slutar snöa lär dom väl inte skotta i helgen. Möjligen blir det tillkört, men så glashalt att jag ändå inte vågar mig upp på cykeln. Nästa tanke var att promenera ner och för första gången testa stadsturen hem. Dit är ju inga problem, men 15-20 kilo varor är ingenting jag orkar bära ett par kilometer. Resa med stadsturen måste man boka, och jag hittade numret. Man behövde bara boka den en timme innan, men det var bara öppet måndag till fredag. Vill man åka på lördagar är det tydligen ett dygn innan som gäller. Jag funderade på att promenera till Kvantum och ta taxi hem. Men hade det då blivit något strul, hade jag stått där med mina kassar, och inte tagit mig hem över huvud taget. Stundtals önskar jag faktiskt att jag bodde i en så pass stor stad som Kalmar, där det står taxibilar och väntar vid stationen dygnet runt. Det händer inte i Nybro ens när tåget kommer in. Något annat som fick mig att sakna Kalmar (jag bodde där på åttiotalet) var när jag läste på Facebook att där regnar snön bort idag. Otroligt att vädret kan skilja så på bara tre mil. Jag insåg till slut att det nog var lika bra att jag såg till att dra hem det jag hade handlat själv. En pulka vore väl lättare att dra i snön än cykeln, så jag funderade nästan på att gå och köpa mig en. Fast så himla många gånger skulle man väl förhoppningsvis inte få användning för den i vinter. Så nu har jag promenerat fram och tillbaka till Kvantum dragandes på min cykel. Tungt och jobbigt var det, och som all motion känns det skönt efteråt. Nu ska det bli riktigt mysigt att sätta mig med lördagstidningen ett par timmar, och slippa gå ut mer idag. Jag antar att alla som var ute med sina hundar måste ut fler gånger.
15 December 2012  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Lussefika.

Lussefikat igår hölls i caféet vid min gamla arbetsplats. För att komma in i fabriken från sågverket måste man gå en liten bit utomhus. Självklart lyckades jag slå dit för tredje gången i vinter. Som väl var blev det inget tredje gången gillt, så tillvida att jag inte bröt något den här gången heller. Jag drack faktiskt kaffe till lussebullen och pepparkakan. Det händer inte så många gånger per år. Jag brukar hävda att jag bara dricker kaffe när jag blir bjuden. Fast numera är kaffet i automaterna på jobbet gratis, så man kan säga att Kährs bjuder på kaffe varje dag. Jag får väl skylla på mina extraslag. Jag kan inte ens dricka Cola utan att dom blir värre, och det är väl minst lika mycket koffein i kaffe, antar jag. Kährnorna, som är vår egen företagskör, gjorde faktiskt ett längre framträdande än jag hade trott. Det kändes inte snålt alls, även om jag minns hur det var förr, när vi höll till i Pingstkyrkan. Då var det flera sånger och större arrangemang. Efter att vd hade informerat, kom dom sedan tillbaka omklädda och sjöng ännu mer. Så stort som luciatåget var då hade knappast alla fått plats i vårt lilla café. Nu har mina kamrater i fabriken gått på julledigt. Det är produktionsstopp på min gamla avdelning nästa vecka. Dom flesta verkar enbart glada för det. Någon såg jag som i ett inlägg på Facebook krasst konstaterade att det blir ledigt nu och jobb varje helg till sommaren. Det är ungefär så det brukar se ut. Enda chansen att vinna på situationen är nog om vi blir uppsagda. Då tror jag att dom får timmarna dom är skyldiga efterskänkta.
14 December 2012  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Lucia.

Så var vi framme vid Lucia igen. Under min uppväxt gick jag i många luciatåg. I idrottsföreningens började jag som så pass liten, att jag och en tjej till fick stå framför resten av tåget som småtärnor. Det hade tejpats lappar på golvet, för att vi skulle veta var vi skulle stå. Fast det var syföreningsauktion innan, och under den hade lapparna blivit borttrampade. Jag tror jag var fjorton sista gången jag var med i det luciatåget, så det pågick under ett antal år. Jag minns mest repetitionskvällarna före. En av damerna som höll i det hämtade upp mig på vägen, och det var mörkt och kallt att stå och vänta på hennes bil. På luciamorgonen brukade mina föräldrar skjutsa ner mig till farmor och farfar, så jag lussade för dom. För precis fyrtio år sedan måste jag ha slagit någon typ av rekord. Då lussade jag för mina föräldrar på Luciadagens morgon, och var sedan med i Luciatåg i skolan, Ungdomens Röda Kors och idrottsföreningen. Alla var inte under samma dag, eftersom både URK och idrottsföreningen höll till i bygdegården. Året därpå hade hembygdsföreningen bett ungdomskören gå Lucia i kyrkan. Det är enda gången jag har blivit vald till lucia, och det berodde enbart på att vi tog den som var längst. Jag växte före alla mina klasskamrater, så i sexan var jag längre än dom. Senare i livet har dom flesta vuxit om mig. För tio år sedan var jag i Rockneby folkets hus och såg brorsdottern som Lucia. Senast Lucia inföll på en lördag, dök Nybros Lucia upp på Kvantum, när jag var och veckohandlade. Så har det firats Lucia på mina olika arbetsplatser. På Kährs var vi tills för åtta år sedan i Pingstkyrkan. Det var riktigt stämningsfullt. Då ställde dom plötsligt in firandet helt. Ett par år var det i fabriken eller i caféet, och dom senaste åren i folkets hus. I år är det visst budgetvarianten i caféet igen. Det är uppdelat på flera olika tillfällen, så det är knappast troligt att dom sjunger speciellt mycket för varje grupp.
13 December 2012  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
121212

Igår kom jag att tänka på broddarna precis när jag skulle gå till jobbet. Det är så halt efter allt snöande och skottande att det känns som om jag halkar ett steg bakåt för varje steg jag tar framåt, när jag går. Dessutom har jag ju redan varit omkull ett par gånger. Att hitta något i en kvickhast här brukar inte vara det lättaste, men för en gångs skull låg någonting exakt där jag tyckte att det borde ligga. Så äntligen slapp jag trippa fram och vakta på varje steg. Jag har gjort märken i hallgolvet med broddarna redan ifjol, så jag försöker undvika att göra fler. På jobbet bryr jag mig inte så mycket, eftersom ingen annan gör det. Det verkar för övrigt bli min inställning mer och mer med stigande ålder. Förr tvättade jag aldrig på söndagar. Nu har jag kommit på hur mycket mer tid jag har att bädda rent varannan söndag än på måndagen. Och när lakanen väl är ur sängen, är det förstås enklast att tvätta dom direkt. Jag undrar om det inte till och med är tillåtet att använda tvättstugan på söndagar numera. Duschade gjorde jag aldrig efter tio på kvällen. När jag började jobba tvåskift hoppade jag i duschen så fort jag kom hem, för att klockan åtminstone inte skulle bli mer än elva. Nu duschar jag vid halv ett, innan jag går och lägger mig. När jag hämtade morgontidningen idag såg jag ett par olika par som skulle gifta sig. Jag fattade inte riktigt varför det var så populärt en onsdag i december, förrän det slog mig att det är ett sånt där "magiskt" datum. På Facebook läste jag att det är 121212 som jorden ska gå under. Jag hade någon aning om att det var i december, men inte just idag. Man lär väl förhoppningsvis inte märka mycket av det i så fall. Förr eller senare går den ju under för var och en av oss, och efter det vet vi ingenting. Jonas Gardell skrev på Facebook om dagen: "Idag onsdag 12.12.12 går världen under. Om inte signerar jag böcker 17.30 på Akademibokhandeln Mäster Samuelsgatan i Stockholm. Välkomna!"
12 December 2012  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Chefen.

När jag kom till jobbet igår hade jag plötsligt fått en ny gruppsamordnare. Min chef hävdade att han hade informerat båda skiften, så man får väl tro att han har gjort det i morgonveckan för båda, när jag inte är där. Samma chef hämtade ner mig till sitt kontor igår kväll för att skriva på papper. Då var klockan tio, och han är där tidigt på morgnarna, så man kan undra när hans fru träffar honom. Fast han påstod att det var värre på den tjänsten han hade innan. Papperet jag skulle skriva på nu var om tillsvidareanställning i sågverket. När man kom ut dit skrev dom bara fram till nyår, men redan när jag gick ner i arbetstid skrev han inget slutdatum på den nya lappen. Det har jag dessutom berättat för honom sist det kom på tal, men det hade han tydligen glömt igen. Jag är expert på att dra ut på möten som ligger på arbetstid, för att slippa jobba. Sålunda hade vi nu ett hyfsat långt möte om ingenting alls. När jag kommer hem på natten brukar jag sätta mig vid datorn (läs Facebook) en stund. Igår kom jag inte in på Facebook. Istället passade jag på att betala en auktion jag hade vunnit på Tradera. Lika bra att få det gjort direkt. Idag var jag så trött att jag knappt höll på att komma ur sängen, så nu har jag inte många minuter att vinka på. Ute är det klass två-varning och snön yr. Tur att det inte är lördag, för att veckohandla i det här vädret hade inte varit kul. Det blir väl ingen lek att gå till jobbet heller, men idag behöver jag åtminstone inte ge mig ut någon extra runda som igår.
11 December 2012  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Tandläkarbesök.

Imorse var det till att pallra sig upp vid sex. Det är aldrig någonsin "min" tid, och definitivt inte när jag ska jobba till elva på kvällen. Inte hade jag fått någon morgontidning. Att reklamera den på Internet gick både snabbt och lätt. Där fick jag dessutom veta direkt att det var snöns fel att den var försenad. Dom räknade med att vara klara innan åtta. När jag gav mig iväg såg jag tidningsbudets cykel, och var extra glad för att jag har ett inomhusjobb. För mig var det dags för tandläkarbesök på morgonen. Det är lite lurigt att bo vid en stor väg, där det plogas hela tiden. Jag insåg inte förrän jag kom ut hur mycket snö det hade kommit. Jag hade nästan funderat på att ta cykeln, men dom flesta som hade gjort det fick gå och dra på dom. Fördelen med att inte vara ute "förrän" vid halv sju var att bilisterna hade hunnit spåra lite. Går man till jobbet halv sex brukar det vara dåligt med sånt. Till och med kommunens snöröjare var ute på morgonen, så bitvis var det skottat. Men det snöar så mycket, så arbetet var ogjort redan när jag gick hem en timme senare. Då hade jag dessutom motvind, och fick all snö i ögonen. Det var så dåligt väder, att gatlysena inte riktigt kunde bestämma sig för om det var ljust eller mörkt. Dom tändes och släcktes flera gånger. Det jag var mest orolig för var att tandläkaren skulle vara insnöad, när jag nu hade väntat i sex veckor på att få tanden riktigt lagad, och tagit mig dit i ottan i ovädret. Men vi kom dit samtidigt, så nu är min tand lagad mer seriöst. Fick man nu bara krypa tillbaka i sängen och stanna inne resten av dagen, vore det bara mysigt med snöovädret. Tyvärr är det dags för nästa vända ut och pulsa till Kährs om några timmar.
10 December 2012  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Vintrig promenad.

Jag hade lite oflyt när jag väntade på min nyinköpta julduk i veckan. I onsdags träffade jag "min" brevbärare, men då hade den inte kommit. Dagen därpå verkade dom ha delat upp rundan här ute. Jag såg henne vid ett annat hus, men upp till mitt kom en kvinna som inte var bekant för mig. Jag utgick ifrån att det inte var lönt att fråga henne om post ute på gården. Murphys lag sa förstås att det var just den dagen duken kom, så jag fick bara en lapp om att hämta den på posten. Jag hade ingen lust att ge mig ut på cykel två dagar i helgen, så igår tog jag svängen runt förpackningsåtervinningen, när jag skulle till Kvantum. Idag promenerade jag ner till posten. Där hade jag lite flyt, för det ena brevet jag skulle posta gick inte genom öppningen i brevlådan. Dom hade en rejäl låda innan, men numera finns det bara små brevlådor i Nybro. Jag hade blivit riktigt sur, om jag hade stått vid lådan här ute imorgon, och inte blivit av med brevet. Nu kunde jag bara ta det med mig in och lämna det i kassan. Brevet jag skulle hämta hittade hon förstås inte. Det känns som om det har hänt lite för många gånger vid det här laget. Till slut dök det upp som väl var. Det låg på fel ställe. Jag träffade en granne, som tyckte det var alldeles för långt att gå till posten här utifrån. Han skulle träffa den delen av min släkt som går miltals, när dom promenerar. Paradisgatan var riktigt lätt att ha att göra med. Den brukar annars knappt vara framkomlig på hela vintern. Nu hade dom skrapat ända ner till asfalten, och fått bort även den hårdpackade snön. Hoppas dom fortsätter i samma anda, om det kommer mer snö till veckan.
9 December 2012  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Vinterland.

I torsdags kväll på väg från jobbet slog jag dit igen när jag var nästan hemma. Inget brutet den gången heller, men vintern kan bli lång. Dom hade haft en del att göra på lasarettet sedan snön kom, läste jag i tidningen. Idag var jag tvungen att ha cykeln, för att få hem det jag handlade. Som väl var trillade jag inte med den, men jag insåg att valet att promenera till jobbet i veckan har varit riktigt. Nu var det både skottat och sandat, men speciellt kul att cykla var det inte i alla fall. Jag tog Järnvägsgatan, eftersom den är mer trafikerad och därmed mera avkörd. Där fanns åtminstone bitvis lite asfalt att cykla på. Jag försökte komma iväg i tid, för att det inte skulle hinna börja snöa och bli ännu värre. Det såg ut att vara på väg, men nu har det nästa skinit upp lite istället. Man vänjer sig fort vid kylan, så jag tyckte termobyxor kändes som överkurs. Att långkalsonger under jeansen kunde ha varit en bra kompromiss slog mig inte förrän jag satte mig på cykeln. Hur lite det än blåser så gör det skillnad. På hemvägen, när jag hade medvind, var det inte alls lika kallt. Jag impulsköpte ett par nya vantar. Sist jag köpte termovantar var jag ute så sent på säsongen att dom jag fick tag i var i minsta laget. Det värmer ju bättre om man har plats att röra på fingrarna. Förra sommaren (!!) köpte jag vantar på Kosta outlet. Dom är stickade och snygga, men tyvärr inte speciellt vindtäta. Idag fick jag av en ren händelse syn på ett par termovantar med luddig kant. Det var en ren njutning att köra in händerna i dom. Dessutom var dom svarta. Något jag tyckte var snyggt, eftersom jag bara har haft blåa förut.
8 December 2012  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Värma munnen.

Jag vill alltid ha något om halsen, när det är kallt ute. Jackan måste gå att knäppa ända upp till hakan. Förr hade jag halsduk utanpå, men numera kör jag med en långscarf, som jag har innanför jackan. Helst drar jag upp den över munnen också, något som jag misstänker ser lite fånigt ut på en medelålders kvinna. Jag har läst att det inte är bra att knyta halsduken runt munnen på små barn. Fast det är väl mest för att dom kan förfrysa sig, när den väl åker av. Min scarf sitter garanterat kvar så länge jag är ute. Det där med att värma munnen sitter för övrigt i ända sedan jag var liten. Jag har knappt badat utomhus alls i vuxen ålder, men som barn gjorde jag det desto mer. Då var jag i vattnet så länge att jag frös så jag skakade, när jag kom upp. Men det första jag gjorde var inte att vira in mig i handduken. Istället höll jag den just mot munnen. Oklart om det kanske var den varma andedräkten jag var ute efter. Men det är en sån där känsla som jag fortfarande minns fyrtio år senare.
7 December 2012  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Sjätte december.

Jag var betydligt mer energisk förr läser jag i dagboken. Denna dag för trettioett år sedan bonade jag golv, tvättade fönster, gjorde rent köksluckor och badrum. Numera gör jag aldrig flera av dom sakerna på samma dag. På kvällen var jag hos bror och svägerska, och vi såg bland annat "Lödder" på tv. Det var en humorserie, av vilken jag i stort sett bara minns en enda sak. Jessica Tate var en mogen kvinna, som hade klurat ut den enda ställningen där ingenting hängde. Den har jag glädje av nu, när jag själv har uppnått mogen ålder. Tre år senare bakade jag bullar och kokade knäck. Numera skulle jag inte komma på tanken att göra någotdera, mycket mindre båda på samma dag. Brorsdottern minns nätt och jämnt mina bullar, och hon är tjugotvå. Knäck är säkert ännu längre sedan jag slutade koka. Fast jag minns att jag testade att göra det i mikron någon gång, och den skaffade jag nog inte förrän i slutet av åttiotalet. Det får mig att fundera på om det kanske vore dags att köpa en ny snart. Den bör ha några år på nacken. Året därpå var det julfest med mina dåvarande arbetskamrater på Nordchoklad. Ytterligare tre år senare hann jag med fyra telefonsamtal denna kväll. Det är ungefär så många gånger som jag pratar i telefon på ett helt år numera. För tjugo år sedan var jag med kompisar och käkade julbord på restaurang Sandra i Kalmar. För sexton år sedan jobbade jag fortfarande natt, och var uppe på nätterna även i helgerna. Därför drällde fyra grannar in vid ettsnåret denna natt. Den siste satt kvar till efter fem på morgonen. Han jobbade också på Kährs på den tiden. Sedan utbildade han sig och fick jobb i Ronneby. Det är några år sedan, och jag har inte sett honom sedan han flyttade.
6 December 2012  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Vurpa.

Vi hade gott om strul på jobbet igår kväll. Till slut var det så illa att vi inte skulle komma igång mer innan elva. Det var en timme kvar dit, så vi var ett gäng som förhandlade oss till att få gå hem tidigare. Det innebar att jag träffade nattskiftarna i dörren, för dom börjar kvart över tio i sågverket. En av tjejerna där hade tänkt sig att parkeringen skulle vara skottad när hon kom, så hon hade öppna arbetsträskor på sig, och var tämligen blöt om fötterna. Jag hade till och med tagit ett par andra byxor på mig när jag gick till jobbet, eftersom jag inte visste hur pass blöta dom skulle bli när det snöade. När jag skulle gå hem tyckte jag att det kunde kvitta, och behöll arbetsbyxorna på. Dom blev garanterat blöta, för jag satte årets första vurpa så fort jag kom ut. Jag vågade knappt känna efter om handlederna hade hållit. Man vet ju att man inte ska ta emot sig med händerna, men det är knappast något man hinner tänka på innan man ligger där. Till jobbet pulsade jag på den oplogade cykelbanan. När dom fortfarande inte hade skottat den på hela kvällen bara vägrade jag ta den hem. Vid den tiden var åtminstone trafiken ute på vägen inte lika tät. Man får väga risken att bli överkörd mot njutningen att få gå där snön är tillkörd och hårdpackad. Idag skiner solen. Jag hoppas kommunen ser det som en chans att röja undan, men jag är rädd att dom snarare tror att snön ska smälta av sig själv i solskenet. Det lär knappast ske så länge det är minusgrader. På sin Facebooksida skrev dom såhär idag:
”Vi har fått många synpunkter angående kommunens plogning. De senaste dygnen har vi haft cirka 20 maskiner igång i centrum, både egna och entreprenörer. Minst lika många maskiner skottar enskilda vägar. Vi gör just nu allt vi kan med de resurser vi har att tillgå.
Tekniska förvaltningen”
En kille kommenterade som jag att han inte hade sett en enda maskin i Nybro. Jag utgår ifrån att dom som kom med glada tillrop har bil. Då är det inga problem att ta sig fram.

5 December 2012  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Påbyltad.

Igår som först fattade jag att mina kamrater inne i fabriken är lediga tre veckor runt jul. Så fort avtalet om produktionsstoppstid fick ja av medlemmarna i förra veckan, hade företaget gått ut och meddelat att dom stänger veckan innan jul. Det jag hade tagit till mig av informationen var att det skulle bli fyradagarsvecka istället för att stänga hela veckor, men det kanske var på nyåret. Jag tänkte då att det inte rörde mig, eftersom jag bara jobbar fyra dagar i veckan. Det gör i och för sig inte det här heller, eftersom sågverket ska köra som vanligt. Jag promenerade till jobbet igår, fast det var uppehåll och skottat. Halt blir det ju när dom skottar utan att sanda, och fallhöjden är åtminstone lägre om man går än om man sitter på cykeln. När det sedan snöade hela kvällen kändes det som ett bra val. Det gick visserligen knappt att ta sig fram till fots heller i all snön när jag skulle hem, men det hade väl varit ännu tyngre att ha cykeln att dra på. Såhär står det på kommunens hemsida:
"När det snöar
- startar vi snöröjningen på genomgående gång- och cykelleder vid 4-7 cm snödjup.
- övriga gång- och cykelvägar, huvudgator och centrum snöröjs vid 5-10 cm snödjup.
- bostadsgator snöröjs vid 10-15 cm snödjup, normalt ej under helger.
- enskilda vägar snöröjs vid 10-15 cm snödjup."
Jag mätte snödjupet där jag gick, och det var elva centimeter. Klockan elva på kvällen verkar inte vara någon högprioriterad tid för snöröjning, fast en av Nybros största arbetsplatser har skiftbyte då. Jag tyckte nog att jag gick dels på en genomgående cykelled och dels på en huvudgata, men ingen plog hördes i hela Nybro. Ja, förutom på Norra vägen förstås, där vägverket kör fram och tillbaka hela vintern, vare sig det finns snö eller inte. Ibland är det så att det gnistrar om plogen, när den tar i den rena asfalten. Påpälsad till max var jag, eftersom det var hyfsat många minusgrader när jag gick hemifrån på eftermiddagen. När det snöade tänkte jag att det kanske hade blivit mildare tills jag skulle hem, men en kollega pratade om fjorton minusgrader. Jag drog på mig termobyxorna igen, men när jag kom hem insåg jag att jag hade blivit lurad. Det var bara fyra grader kallt.
4 December 2012  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Tradera.

Tradera är verkligen en helt suverän sida, när man bor i en så liten stad som Nybro. Senast var det julduken till vardagsrumsbordet, som jag tyckte passade dåligt ihop med min nya adventsljusstake. Även om jag hade haft tid att ge mig ner på stan och leta, hade jag inte vetat i vilken butik dom kunde tänkas ha sånt. Nu sökte jag på Tradera, och kunde titta igenom dom som fanns. Det är likadant vad man än behöver. Det mesta finns där. Från början köpte jag bara saker till fast pris, men nu har jag insett vilken smart budgivning dom har. Man anger ett maxpris. Sedan höjs ens bud bara med minsta möjliga hela tiden. Jullöparen fick jag till utropspris, som bara var en tjuga. Det kändes nästan taskigt mot tjejen som sålde den, eftersom jag kunde ha tänkt mig att ge betydligt mer. Man får mail om någon bjuder över ens maxbud, om man har vunnit en auktion och till och med om ett objekt på ens minneslista börjar närma sig slutet.
3 December 2012  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Se det snöar.

Jag hade läst någonstans att snön skulle komma mellan fredag och lördag. Det är varken roligt eller ofarligt att cykla i snö, så jag funderade nästan på att veckohandla i fredags för säkerhets skull. Men så ville jag ha fönsterputs och annat avklarat, så det fick bli Kvantum igår som vanligt. Jag hann nästan innan det började snöa, men när jag skulle hem hade det kommit ett tunt lager. Det slutade igen, men idag vräker det ner desto mer. Tur att jag har gångavstånd till jobbet, för imorgon är jag nog inte speciellt sugen på att cykla. Igår kväll blev jag sugen på glögg. Jag hade varit förutseende och köpt en flaska förra helgen. Problemet var bara att den var inbrottssäker. Det gick inte att rubba kapsylen ens med nötknäckaren, som jag brukar ta till när någonting sitter hårt. Att vara sugen på glögg och inte ha någon hemma hade varit illa nog. Att ha en hel flaska men inte komma in i den kändes snäppet värre. Tankarna gick till ett av min salig fars standardskämt om att slå av flaskhalsen, men jag misstänkte att det inte skulle vara så lyckat. Med en kniv lyckades jag bända loss skruvkorken från sitt fäste bit för bit, tills den gick att skruva av. Arg var jag, tid tog det, och alla vet hur livsfarlig jag är med kniv. Nu lyckades jag faktiskt få upp flaskan till slut utan att skada mig. En mugg varm glögg var verkligen den ultimata kvällsdrycken inne i stugvärmen vid datorn, när det var minusgrader utanför.
2 December 2012  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Pyntat.

Igår pyntade jag till advent och jul. Eftersom tiden alltid går ifrån mig fick jag prioritera efterhand. Först se till att slingan på balkongen kom upp och fönstren blev tvättade, medan det fortfarande var ljust. Det blir lite knöligt att se att göra sånt efter mörkrets inbrott. Så strök jag gardiner och fick upp stjärnor och ljusstake, så att fönstren var klara. Då såg det åtminstone ut som advent utifrån, även om det rådde fullt kaos här inne. Tur att man sällan får oväntat besök numera. Jag tog ett break och pysslade med lite roligare saker. Det är ju ändå därför man har sett fram emot fredagen. I bakhuvudet hade jag någonting jag har läst någonstans. "Slarvan som sitter kolugn i en salig röra, henne kan man avundas. Det är oroliga själar som städar och städar." Framåt natten tog jag tag i tomtarna igen, och blev faktiskt klar. Då hade jag möblerat om i mina gömmor, så jag kunde ställa upp det som inte fick plats för tomtarna i ett skåp i hallen. På nyåret är det tänkt att julpyntet ska åka upp där. Det ska bli riktigt skönt att slippa packa upp och ner i lådor, och bära dom mellan matkällaren och lägenheten. Efterhand som jag har köpt fler och större tomtar har det varit snudd på omöjligt att få lådorna att räcka till och få plats. Större saker har hamnat i påsar, eftersom jag var rädd att det fanns råttor där nere. Jag fattar inte att jag inte har kommit på den här mycket smidigare lösningen tidigare. Problemet med min nya adventsljusstake var att jag inte ville börja riva i dekorationerna och flytta på dom. Därför ville jag tända den från höger, så att det blir minst eldat närmast kottar och hjärtan. Vilket som var "rätt" håll verkade det finnas olika åsikter om. Nu var det en präst som skrev att ljusstaken står i väderstrecken söder mot norr och tänds söderifrån. Ljuset pressar det nordliga mörkret tillbaka steg för steg tills julen strålar över oss. Min stake står i öster mot väster.
1 December 2012  | Länk | Hemmet | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida