HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Maj (2018)
>>


Nyårsafton.

Nyårsafton är enda gången på året jag gör snittar. Det är ett fasligt pillande för något man stoppar i sig på några minuter. Dom har haft en tendens att bli för stora. Eftersom dom serveras före supén är det ju inte meningen att man ska bli mätt på dom. Jag bytte från Camembertost till något så simpelt som Skrattande kon, eftersom jag egentligen tycker att den är godare. Först köpte jag konformade bitar, men till slut insåg jag att det fanns fyrkantiga kuber, som var precis lagom i storlek. Igår tog jag min runda ask i hyllan på Kvantum. Jag visade den för ostansvarig, när jag pratade med henne, lade upp den på bandet i kassan och packade upp den här hemma, utan att notera att någonting var fel. Inte förrän framåt kvällen, när jag gick här och funderade på mina snittar, gick det upp ett ljus. Har någon sett runda kuber? Inte jag heller. Ska man verkligen behöva ha hjärnan påkopplad hela tiden? Räcker det inte att man köper rätt märke? Måste det vara rätt modell också? Sur som ättika är jag över min miss, men något mer besök på Kvantum blir det, som sagt, inte. Smaken lär ju vara densamma, så formen kan väl egentligen kvitta. Men den storleken tänker jag inte återgå till, så nu är mitt stora problem på vilket håll jag ska dela dom. Det är bara att hoppas att 2014 också blir ett år med enbart i-landsproblem. Jag hoppas alla får en trevlig nyårsafton!

31 December 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Köer.

Idag var det dags för en cykeltur till Kvantum. Det var fler än jag som ville handla till nyårsafton dagen innan. Många fler. Parkeringen utanför var smockfull. Jag förstod att vissa parkerade bilen där när dom skulle till centrum, men bra många av dom var inne på Kvantum. Köerna var lika långa som innan jul, fast dom hade samtliga kassor öppna. Själv kommer man ju därifrån efter en stund. Det måste vara värre att sitta i en kassa med en kö som aldrig tar slut. Jag var orolig att det skulle bli ett heldagsprojekt att handla, men det klarade sig med ett halvdags. Fast skulle jag nu upptäcka att jag har glömt någonting får vi klara oss utan det, det säger jag bara. Jag är inte mycket för omväxling, så nyårsmenyn är sig lik år från år. Jag såg åtminstone en kommun i tidningen som serverade sina äldre samma mat som vi äter här. Så man kan se det som att jag förbereder oss tills det är dags för det. Så kanske vi får samma mat som vi är vana vid på nyårsafton, när vi blir gamla. Under köandet till utgångskassan förundrades jag över tidningarnas rubriker om Michael Schumacher. Att först överleva tjugo år av Formel 1-körning, och sedan hålla på att köra ihjäl sig när man åker skidor. Är det vad som kallas ödets ironi? Han fick mig att tänka på en kompis till min bror. Dom voltade med en bil, och killen skar sig väl på sin höjd lite på glassplittret. Strax efteråt halkade han på en trottoar och bröt armen.

30 December 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Mellandagssöndag.

Jag fick en julskiva i julklapp av en brevvän. Det gav mig den goda idén att leta upp samtliga julskivor i min hylla. Jag trodde att jag hade ett par, tre, men jag fick ihop sex stycken, så jag kunde fylla cd-växlaren med julmusik. Dom känns inte så aktuella under resten av året, så nu ska jag försöka hålla dom samlade till kommande jular.

Jag träffade Elisabet, fast jag knappt kände igen henne först. Vi jobbade på samma avdelning tidigare. Nu hade hon jobbat på ett annat ställe i åtta år, så det var tydligen ett tag sedan vi sågs. Hon hade inte känt igen mig heller förrän jag sa hennes namn. Tur att det verkligen var hon i alla fall, för på nära håll tyckte jag inte alls att hon var sig lik längre. Det händer tyvärr att jag dyker på folk som inte alls är dom jag tror. Det känns lite pinsamt.

Jag undrar om jag sparkar mig trött på nätterna. Jag vet att det har hänt tidigare att jag har fastnat med tårna i ett hål i ett underlakan, och rivit upp det rejält. Nu hade jag ett som var så nött att jag rev sönder det med vilja istället för att tvätta det. Jag kunde förstås vända på det, så det nötta kommer vid huvudänden, men det känns som om det vore i snålaste laget. Är lakanen uttjänta måste man väl kunna ta sig råd med nya.
29 December 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Film.

Det sänds gott om filmer på tv under helgerna. Vissa vet jag är bra, för dom har jag redan sparade. När det gäller andra får jag chansa på att spela in dom, och se vad jag tycker. Det går sådär. Julafton hamnade vi mitt i "Love actually". Den gillade jag, fast jag inte ens såg hela. Hade jag programmerat för inspelning av den, hade jag åkt hem och sett början, som jag missade nu, och sedan sparat den. Det hade jag inte. Nåja, kommer den på tv fler gånger så vet jag. Den är tio år gammal, och gamla filmer brukar dyka upp med ojämna mellanrum. I söndags hade jag gjort tvärtom och spelat in två filmer som jag sedan inte ens orkade se hela. Det var "Råttatouille" och "Jägarna 2". Varför jag trodde att jag ville se tvåan, när jag inte ens gillade ettan, kan man fråga sig. Jag offrade dessutom mina älskade hubotar för den. Jag spelade in reprisen av "Äkta människor" istället, men då stämde inte tiden i min tidning. Nu sändes den bara en gång på tv 24 också, och där brukar tiderna aldrig stämma. Jag spelade in flera timmar för säkerhets skull. Jag har inte kollat ännu, men alla håller tummarna för att det gick bra. Ville jag bara se det kunde jag förstås göra det på svt play, men jag vill spara den serien också. Det är den absolut bästa serie jag någonsin har sett, men märkligt nog verkar inte många i min bekantskapskrets se den. Bara en sån sak som en hubot som försöker begå självmord genom att kapa sladden hon laddas med. För att inte tala om killen som räddar henne genom att snurra ihop trådarna, som man gör när man ska skarva en sladd. Jag tycker det är underbart. "En enkel till Antibes" var i alla fall en riktig feelgoodfilm, och såna gillar jag. Fast killarna på jobbet hånar mig för begreppet, och säger att dom mår bra av skräck och våld.
28 December 2013  | Länk | Media | 0 kommentar
Centrumhets.

Idag åt jag lunch ute i dubbel bemärkelse. Jag köpte en korv med bland annat rostad lök i Parkgrillen, och åt den utomhus. Rostad lök har nämligen en tendens att trilla åt alla håll, så det känns enklare att vara ute. Fåglarna blir glada också. Det satt dessutom så mycket folk inne på serveringen, att det inte kändes ett dugg frestande att knöka sig in där. Den enda nackdelen med att äta utomhus var att jag inte kunde ha vantarna på mig. Fingrarna blev stelfrusna, fast det var flera plusgrader. Jag undvek centrum dagarna innan jul, och såhär i efterhand kan jag konstatera att jag nog borde ha gjort samma sak i mellandagarna. På apoteket gick det bra, för där har dom ju ingen mellandagsrea direkt. En av dom anställda fick lite problem, när hon skulle klämma sig förbi en grind. Hon var tjockare än hon var van vid, eftersom hon var gravid. Jag har samma problem, men här hänger det ihop med allt gott jag åt och drack i jul. Inne i Butik Julia började det bra, men så var innehavaren tvungen att ge sig iväg en stund. Det var inte lätt för en ensam tjej att hinna med en sån dag, och jag gav upp hela projektet med att skaffa någonting nytt till nyår. Det finns en del i garderoben, som jag inte har använt så många gånger. I radioaffären var det också bara en ensam kille, och där tar dom flesta kunder en bra stund på sig. Teknik vill man diskutera ingående, innan man bestämmer sig.
27 December 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Enkät.

Min morgontidning hade en omröstning om vilka som var årets hetaste nyheter. Vilken som berörde en mest. Det visade sig att jag hade en hel massa fördomar. När sporthändelser som dam-EM i fotboll och att Kalmar FF tog farväl av Nanne Bergstrand och Henrik Rydström fick betydligt fler röster än pressande scheman i vården och missförhållanden på ett demensboende, tydde jag det som att det var fler män än kvinnor som hade röstat. Det i sin tur inbillade jag mig berodde på att fler kvinnor än män hade fullt upp med julstöket, och inte hann surfa runt på nätet. Jag vet förstås att det både finns sportintresserade kvinnor och män som tar huvudansvaret för julstöket, men jag tror ändå inte att någon av grupperna är i majoritet. För övrigt tycker jag att det är djupt tragiskt att sport skulle vara hetare nyhetsstoff än vården av gamla och sjuka. Det kanske hänger ihop med att gamla och sjuka inte kommer iväg på så många sportevenemang. Eller att det mest jobbar kvinnor i vården av dom.

Dagens goda nyhet är att min cykel hade fått stå ifred vid stationen i två dygn. Den var inte ens luftad. Tur för mig, för jag tänkte aldrig på att ta med mig pumpen, när jag traskade ner och hämtade den.
26 December 2013  | Länk | Media | 0 kommentar
Julfirande.

Igår tog jag tåget till Kalmar och buss vidare därifrån till Kåremo. Det blev först ett intensivt firande med brorsdottern, eftersom hon var på väg hem till Jönköping. Hon och sambon reste till Kuba tidigt i morse. Hennes bror hade jobbat, och dök inte upp förrän hon hade gett sig iväg. Annars gick julfirandet enligt tradition. Det innebar julbön i kyrkan, Kalle Anka och Karl-Bertil Jonsson på tv och julklappar. Däremellan känns det som om jag har ätit och druckit konstant i ett dygn. Det var te, lussekatter och pepparkakor när jag kom, gotter vid tv:n och ett julbord som inte gick av för hackor. Det var så mycket gott att jag bara inte hade hjärta att sluta äta förrän det kändes som om jag rullade fram. Detta sköljdes ner med must, öl och snaps. Inatt fick jag låna brorsdotterns säng. Idag fortsatte vi med både frukost och lunch, innan vi lämnade Kåremo. Bror och svägerska skjutsade hem mig, och på vägen var vi över på Öland. Tände ljus på föräldrarnas grav bland annat. När vi kom till Nybro hade ingen hunnit bli hungrig, så vi fikade bara, innan dom åkte hem igen. Jag kom ihåg att min cykel stod vid stationen, men hade ingen lust att cykla därifrån, när jag väl hade kommit hem. Jag får promenera ner och hämta den imorgon istället. Har den fått vara ifred en natt får den det förhoppningsvis en natt till. Har den inte fått vara ifred, räcker det om jag får veta det imorgon.
25 December 2013  | Länk | Släkten | 0 kommentar
God jul!

Min morgontidning hade ett snyftreportage om ett äldre par som var bortbjudna på julafton. Problemet var att dom fick inbjudan vid lucia, och att färdtjänst skulle beställas tio dagar i förväg, när det var jul. Gubben kunde köra själv, men det ville han ogärna så långt. Mannen dom var bjudna till kunde köra, men då fick han ju avstå snapsen till sillen. Övernattar gör dom inte längre. Det som hände efter artikeln var att flera stycken ringde och erbjöd dom skjuts, dom flesta helt främmande människor. Jag skulle också uppskatta att slippa traggla med tåg och buss och väntetid emellan dom, och mer än gärna sova i min egen säng. Dom som har erbjudit sig kunde säkert göra business av det där. Men det är väl det som kallas svarttaxi, och i vanliga fall är det förbjudet. Undantaget är tydligen efter snyfthistorier i tidningen. Pinsammast måste det ändå kännas för brorsonen, som dom skulle till. Att någon annan skjutsar, för att han ska kunna dricka. När nu "en vit jul" har blivit ett sånt begrepp att man nästan skäms om man tar sig en jäkel. Jag hoppas att ni allihop får en härlig och stämningsfull julafton, med eller utan snaps.
24 December 2013  | Länk | Media | 1 kommentar
Baroness.

I fredags blev jag blåst på kebaben från Baroness som jag var sugen på. Jag hade ju tid för massage redan vid nio, och fick dra på det för att inte komma till Överskottsbolaget innan dom öppnade vid tio. Baroness öppnade inte förrän vid elva. Jag glömde kolla vad dom hade för öppettider i helgen. Igår väntade jag till framåt tolv med att ge mig iväg, och precis som jag misstänkte öppnade dom vid tolv på söndagar. På menyn hittade jag någonting med ostbakat bröd, som lät ännu godare än vanligt pitabröd. Döm om min besvikelse när jag fick med mig en pizzakartong hem. Kebabpizza är ingen favorit, och jag hade absolut inte fattat att det var en pizza jag beställde. Det var det inte heller. Kebaben var bara så stor och utfläkt att den behövde en kartong för att rymmas. Jag hade haft planer på att göra så själv med pitabrödet, eftersom man annars brukar få enbart kött först och sedan enbart sallad i botten. Med vitlökssås på var det verkligen suveränt gott. Jag har fått en ny favorit. Nu när jag är ledig ett par veckor bör jag väl hinna hämta mat på Baroness någon mer gång. Medan jag väntar på maten kanske jag kan kika på deras spelautomater. Det satt folk vid dom igår, så jag vågade mig inte dit. Dom verkade enbart ha gått dit för att spela. Då spelar jag nog hellre bort mina pengar i lugn och ro här hemma på Internet. Jag läste nyligen i tidningen om ett ställe som inte hade haft tillstånd för sina spelautomater. Polisen hade kommit och burit ut dom, så dom som spelade just då blev blåsta på sina vinster.
23 December 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Humör.

Mitt humör låter sig inte påverkas av yttre omständigheter, åtminstone inte på något logiskt sätt. Igår övergick duggandet i mera rejält regn, när jag hade kommit en bit hemifrån. Det innebar att jag fick ge mig och fälla upp luvan på jackan, fast håret hade hunnit bli fuktigt. Det blev inte direkt snyggt av det. Det blåste också, så medan jag sorterade sopor blåste cykeln omkull. Cykelkorgen blev tillknycklad, men konstigt nog inte på den sidan som cykeln landade på utan den andra. I entrén till Kvantum mötte jag en arbetskamrat som såg hur sur och stram ut som helst när han hejade. Vanligtvis hade jag undrat vad jag hade gjort honom. Nu blev jag tvärtom upprymd över att vissa uppenbarligen mår sämre än jag. Det är alltid en tröst. Så fast det var trångt, bökigt och jättelånga kassaköer, traskade jag runt butiken med ett leende på läpparna. Jag gjorde förresten två insatser för idrotten. Utanför Coop köpte jag lotter för Nybro IF och på Kvantum köpte jag ett par bingolotter. Dom går ju att rätta på nätet, så man behöver inte glo på eländet.

22 December 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Arbetsbyxor.

Jag har i över ett års tid använt mina gamla UV-byxor ute i sågverket. Egentligen tror jag inte ens att dom får lämna avdelningen dom kommer från, men det har tagit emot att be om andra. I veckan skrev jag i alla fall en lapp till min gruppsamordnare, eftersom han jobbade förmiddagsskift. Dagen efter var jag inne på kontoret. Där låg två par byxor på hans skrivbord. Båda var i rätt storlek, så jag lade beslag på båda paren. Jag borde rimligtvis ha fått ett par när jag började i sågverket och ett par nya efter ett år. Det visade sig att han behövde det ena paret akut till någon vars byxor hade gått sönder, men jag har blivit lovad ett par till efter jul, så jag har att byta med. När jag plockade upp dom jag hade fått här hemma, lossnade knappen innan jag ens hade knäppt upp den. Den gick inte att få fast igen, men i mina gömmor hittade jag liknande knappar, som jag hade fått i reserv till jeans jag har köpt. Det måste väl betyda att det har varit bättre kvalitet på dom än på arbetsbyxorna, eftersom jag aldrig har behövt ta till reservknapparna. Fristads trodde jag annars var ett märke som stod just för kvalitet och hållbarhet. Det kan ju behövas, om byxorna ska hålla att jobba i. Tur i alla fall att jag hade sparat reservknapparna, och att jag numera har sån struktur på småprylarna så jag hittade dom. Nu kommer jag förresten garanterat att synas när jag går hem från jobbet på kvällarna. Det är stora reflexer på benen på dom nya arbetsbyxorna.
21 December 2013  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Kalender.

Min chef hade fyllt på sin lista över planerade plussamtal, och nu var det min tur i början av januari. Allt som ska ske (eller kan tänkas ske) i mitt liv måste skrivas in i almanackan. Mitt minne är snudd på obefintligt. Om inte annat skulle jag bli knäpp om jag ständigt skulle gå och fundera på vad jag borde komma ihåg. Det är enklare att hålla ett öga på väggen. För så omodern är jag, att jag har min kalender på väggen, när alla andra har sin i telefonen. Belöningen för att jag skrev in mitt plussamtal var att jag fick en extra ledig dag. Jag hade hört datumet den sjunde januari, men varit helt inställd på att det var måndagen efter två veckors julledighet. Nu insåg jag att måndagen var den sjätte och att det var trettondedag jul. I morse var jag uppe vid åtta, för att infinna mig för massage i Myrdalen vid nio. Till nästa gång har hon hyrt in sig i en lokal, så jag bara behöver cykla hälften så långt. Efteråt cyklade jag genom hela Nybro till Överskottsbolaget, som ligger i andra änden av stan. Hemkommen känner jag mig helt slut, och sitter mest och samlar kraft för att ta tag i någonting vettigt. Oklart om tröttheten beror på den tidiga och intensiva starten på dagen eller på att den efterlängtade julledigheten äntligen är här. Närmast på schemat står toning av håret. Min frissa lät snudd på förvånad, när hon konstaterade att jag blir mer och mer gråhårig. Det trodde jag var den naturliga utvecklingen, när man var över femtio.
20 December 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Julkort och julgott.

Igår började julkorten drälla in. Jag hade precis hört att Posten håller ett par dagar extra på dom som postas i röda lådor. Jag tänkte att det mycket väl kunde vara så, eftersom allihop brukar komma dom sista två dagarna. Men antingen gick det fortare i år, eller också var det fler som hade lagt sina på gul låda. Det intressantaste var ett som jag misstänker var från min morbrors änka. Hon hade nämligen glömt att skriva sitt namn. Däremot stod det hälsningar till övriga familjemedlemmar. Hon brukar hälsa till mina bröder och deras familjer. Så hade hon ny adress nästa år. Den får jag för att kunna fortsätta skicka julkort. Det är den enda kontakt vi har, eftersom jag är så värdelös på att höra av mig till släkten. Telefonnummer fick jag också, ifall jag skulle bli bättre på det. Det tror jag annars är hemligt.

Jag misstänker att Facebook inte uppdaterar riktigt som det ska för tillfället. Jag får i stort sett inte upp några inlägg alls. Uppdaterar jag sidan kommer det åtminstone upp några stycken. Jag får kolla om det är så för flera, eller det är någon av mina inställningar som strular. Idag lyckades jag i alla fall locka fram ett kort från min gamla arbetsplats inne i fabriken. Jag hade glömt tills jag såg det att man har gottebord där såhär innan jul. Å andra sidan har det varit mycket gott ute i sågverket hela veckan. Jag har ätit chokladöverdragna skumbananer, kakor, kolor, choklad och skumtomtar.
19 December 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Undringar för dagen.

¤ Dom nya kängorna hotade att göra skavsår på höger häl och dom nya skorna på vänster. Kan man gå omkring i en vit känga och en svart sko, eller ser det fånigt ut?

¤ Jag läste om en tjej som hade startat ett företag där hon ramade in kistnyckeln och sålde till efterlevande som minne. Jag förstår inte ens varför man skulle vilja ha nyckeln till en likkista på väggen, men alla är vi ju olika. Så min huvudfråga är varför man låser kistan över huvud taget? En avliden lär väl knappast rymma. För att vara säker på den saken bränner man ju antingen upp kistan eller gräver ner den.

¤ Varför stod det närmare tio bilar parkerade på Paradisgatan vid halv tio en onsdagsförmiddag? Jag såg ingenting speciellt vid något av husen i närheten, som kunde ge en ledtråd. Allihop var dessutom borta igen, när jag cyklade hem en dryg timme senare.
18 December 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Sjuttonde december.

Den sjuttonde december 1979 såg mitt liv mycket annorlunda ut mot idag. Jag var nyseparerad, och hade flyttat hem till mina föräldrar tillfälligt. Det var ingenting att se på tv den kvällen, så jag satt nere på mitt rum och la patiens. Nu när jag både har en hårddisk med sparade program och skivor med filmer händer det aldrig att jag inte har något att se. Och skulle jag sitta med någonting annat är det datorn. Fast det händer förstås att jag lägger patiens i den också. Två år senare var jag hemma hos Ing-Marie och åt våfflor. Hon försvann ur mitt liv för väldigt många år sedan. Jag hörde att hon fick en dotter, som förmodligen är vuxen vid det här laget. Året därpå jobbade jag denna dag i Trelleborg. Jag hade haft en säsongsanställning på Nordchoklad inför julen, och fått ett ännu mer tillfälligt jobb att stå i olika butiker i Skåne och bjuda på choklad. Tänk bara att jag, som är så hemkär och rädd för allt som är nytt, bodde på hotell i flera nätter och sökte upp en ny arbetsplats nästan varje dag. 1988 hade jag precis sålt min sista bil. Då åkte jag buss till goda vänner i Blomstermåla, och så åkte vi tillsammans till Hyttan i Alsterbro på dans. Markus orkester spelade, om någon undrar. Dom slutade spela ihop för fjorton år sedan. Tio år senare jobbade jag nattskift på Kährs, och företaget bjöd på julmat på Stora Hotellet innan vi började jobba.
17 December 2013  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Änglagård.

Igår såg jag äntligen "Änglagård: Tredje gången gillt" ett år senare än jag hade tänkt. Jag tror i alla fall att det var runt jul den sändes senast också. Jag spelade in den, men när hårddisken är välfylld verkar den leva sitt eget liv, som alla datorer. Jag vet inte alls vad som hände den gången, men när jag äntligen kom ifatt bland alla program insåg jag att den filmen hade jag inte sett. Jag gillade den i alla fall, så den var väl värd att vänta på. Nu har jag alla tre filmerna om Änglagård sparade. Lever jag så länge att jag hinner se om dom får det bli alla tre i ett sträck nästa gång, så man får lite mer sammanhang. Det är visserligen en hel del återblickar, för att man ska få ihop det, men det är mycket jag har hunnit glömma. Det är bra många år sedan jag såg första filmen. På kuppen fick jag se något så originellt som en reklamfilm jag gillade. Jag spolar förbi all reklam, men den här var jag tvungen att stanna till för. Det var Gandhi, moder Theresa och Jesus som satt och berömde varann för vad dom hade gjort för mänskligheten. Så frågade dom den fjärde vid bordet vad han hade gjort. Han hade bara tryckt på en banner. Det är ju så lätt att hjälpa nu när Internet finns. Något jag aldrig har förstått riktigt är varför jag blir iskall när jag sitter vid datorn men desto varmare vid tv:n. Igår kunde det förstås delvis förklaras med att det var tredje advent. Tre levande ljus värmer en del.
16 December 2013  | Länk | Media | 0 kommentar
Gravstenar.

Sånt jag läser i morgontidningen får mig ofta att förundras över mänskligheten. Nu har det kommit regler för att alla gravstenar måste säkras, så folk inte riskerar att skadas om dom välter. En vaktmästare uttalar sig: "Någon mindre sten har vält när en person lutat sig mot den, men ingen har blivit skadad". Vem sjutton lutar sig mot en gravsten? Den betraktar man väl på behörigt avstånd? Man kan väl hoppas att det är någon som ska sätta blommor på graven eller så, men jag har ju läst tidigare om ungar som har lekt och klättrat på gravstenar. Hur kan man missa att lära sina barn att en kyrkogård inte är någon lekplats? När jag var liten fick man inte ens springa på kyrkogården. Jo, jag vet att det är ett tag sedan, men lite respekt för döda människor vore väl inte fel att lära dagens barn också. Respekt för deras anhöriga om inte annat. Det blir ju ett fasligt liv när äldre pojkar med rakat huvud välter gravstenar på judiska kyrkogårdar, så jag fattar inte varför det skulle vara okej när mindre barn leker omkull dom. Till och med så accepterat att man säkrar stenarna så dom ska stå pall för vilda lekar. Det finns ju förresten stenar som ligger ner på marken redan från början, som är väldigt fina. Kan man inte lika gärna övergå till enbart såna då?
15 December 2013  | Länk | Media | 0 kommentar
Lördag.

Eftersom jag enbart har apostlahästar och cykel att tillgå är jag ingen vän av snö och kyla. Jag är hur glad och tacksam som helst över att snön har försvunnit igen, och att prognoserna talar om en grön jul. Då ökar chansen att jag verkligen tar mig till mitt julfirande också. Ett år höll jag ju på att bli kvar på stationen i Nybro, eftersom tågen har lika svårt att ta sig fram i snö som jag har. Snön som kom förra veckan försvann mycket fortare än jag hade vågat hoppas. Norra Långgatan var täckt av ett tjockt lager med hårdpackad snö. Det var så likt is, att vi åkte skridsko på det underlaget när jag var barn. Det brukar ta en evighet innan det smälter bort. Möjligen luckras det upp till en massa slask, men nu gick det på ett par dagar. Regnet som skulle ha kommit idag enligt min morgontidning var nu framflyttat till imorgon. Jag blev på sin höjd lite fuktig, när jag cyklade till Kvantum och hem igen. Det berodde mest på att det var så grått och hög luftfuktighet. Jag tillhör inte dom som postar brev på lördagar i brevlådor som inte töms förrän på måndagen. Undantaget är lådan vid posten, eftersom den står inomhus. Det tycker jag borde skydda den både mot vädrets makter och klåfingriga ungar. Så idag stannade jag till där med ett gäng försändelser. Julkorten lade jag i den röda lådan som är speciellt avsedd för dom. Först en halvtimme senare slog det mig att den lådan däremot stod utomhus. Jag har sån otur när jag tänker, så det liknar f-n ingenting.
14 December 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Luciadagen.

Igår var jag på luciafirande i kulturhuset Kristallen, innan jag började jobba. Det bjöds på lussebulle och pepparkaka, skönsång av företagets egen sångkör och information av VD. Idag började jag min runda på Statoil, där jag sprang på en före detta arbetskamrat. Vi har lite kontakt via Facebook, men IRL var det länge sedan vi sågs, så det blev en lång pratstund. Jag håller henne ansvarig för osten jag sedan köpte på julmarknaden på torget. Hon kommer nämligen från Hultsfred, och när jag hörde att osten var tillverkad där blev jag snudd på tvungen att köpa den. Tomten kändes mera utklädd den här gången än på julskyltningen, men det gick tydligen bra att ge honom sin avlagda napp i alla fall, för det såg jag en liten kille göra. Åtminstone var väl tanken att den skulle läggas av, även om jag misstänker att han kommer att sakna den när han blir trött. Jag var nere vid stationen och hämtade den nya tidtabellen. På väg därifrån kom jag på att jag kanske borde ha kollat datumet på den. Då var det den gamla jag hade fått med mig, så jag fick gå tillbaka och byta. Tur att jag upptäckte mitt misstag så snabbt. Dom bjöd för övrigt på glögg och pepparkakor på stationen. Promenadskorna har kommit till användning igen sedan snön smälte bort. Under ena hälen pyser det som om det hade kommit in luft eller vatten i sulan. Det är tydligen ett tecken på att skorna är slut. Jag har haft dom i så många år att jag till och med har sulat om dom en gång. Vi tittade inte så mycket på skor när jag var inne och köpte kängorna, men nu gick jag in i skoaffären igen, och hittade ett par som kändes riktigt bra. Jag hade dessutom sån tur så det var dom billigaste av dom jag tittade på. Så vill man hårddra det har jag nu köpt både kängor och skor för vad enbart ett par kängor skulle ha kostat.
13 December 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Naglar.

Mina tumnaglar har ställt till stora problem på senare år. Dom har delat sig på längden, och det har gjort rejält ont när jag har tvingats ta bort djupa flikar. Jag pratade med min läkare om det, men fick mest bara tips om vad det kunde bero på, inte vad jag kunde göra åt det. Till slut såg jag en annons i en tidning om något som skulle få hornlagret i naglarna att bli tjockare. I parfymaffären här i Nybro hade dom inte exakt det medlet, men något liknande. Det påminner om ofärgat nagellack, men ger en helt annan effekt. Det har jag använt innan, men naglarna har inte hållit ändå. Nu har jag däremot uppnått önskad effekt. Det är verkligen underbart att kunna dra på sig strumporna, utan att fastna med någon nagelflik. Nu passar jag dessutom på att behandla alla tio naglarna, när jag ändå håller på. Det innebär att dom andra också går att använda till helt andra saker än innan.

Plötsligt hade jag inte Facebook längre. Åtminstone antar jag att det var vad sidan antydde, när det kom upp en ruta som sa att det inte fanns några inlägg att visa, och en annan som erbjöd mig att hitta vänner. Jag blev lite kallsvettig, innan det visade sig att det bara var att uppdatera sidan. Då fanns både inlägg och vänner igen.
12 December 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Poesi.

"Må din levnad bliva rolig, och din gubbe fet och solig", skrev Maj-Lis i min poesibok. Jag minns hur hon såg ut, men inte så mycket mer. Hon gick ett par klasser över mig i skolan. Med Lena är det ännu värre, för henne minns jag inte alls. Tack vare att hon har skrivit sitt efternamn också, får jag en svag aning om vem det kan vara. Hennes mamma hade butiken i Gårdby, som vi ungdomar hängde utanför på kvällarna. Lena skrev för övrigt: "Lär dig livets stora gåta, älska glömma och förlåta". Grannen, som jag misstänker har skrivit både sitt och blivande makens inlägg, verkar ha haft fullt upp. Det finns nämligen ett inlägg från hunden Pia också med samma handstil. "Hör du något i luften som skräller, så är det jag som på dig skäller". Hon var en mycket trevlig drever, som fick mig att komma över det mesta av min hundrädsla. En julafton när jag kom förklädd till tomte reste hon ragg och skällde som besatt. Men det räckte med att hon fick lukta på min vante, för att hon skulle känna att det var jag och börja vifta på svansen. Inger har skrivit: "Mitt i boken vill jag stå, för det är så roligt så". Hon har lagt ner mycket energi på att fylla sidan. Det är hjärtan, blommor, stjärnor, ett hästhuvud och längs ena kanten står det "Ölands-tokar är vi allihopa". Familjen bodde uppe vid Gråborg, som jag enbart känner till som fornlämning. Uppenbarligen finns det bostäder där också, eller i alla fall någon.
11 December 2013  | Länk | Mitt poesialbum. | 0 kommentar
Pappas födelsedag.

Idag skulle pappa ha fyllt 87 år. Han gick bort strax efter sin åttioårsdag, men innan dess hade jag varit med och firat honom många gånger. Ibland det här datumet, och ibland på närmaste helg. När han fyllde fyrtio var jag bara fem år, och hade inte hunnit börja skriva dagbok, men då firade han rejält. Det var mat och personal från Ritz i Borgholm, och vi höll till i bygdegården där hemma. Det blev väl sent, så jag somnade till slut liggande tvärs över två stolar. Mina föräldrar brukade åka utomlands efter nyår, men det året pappa fyllde femtio passade dom på att smita då istället. Sextioårsfirandet hölls i lägenheten mamma hade i Kalmar, för att slippa pendla till jobbet. Det var nog också en variant på att hålla sig undan, för vi var bara den närmaste familjen. Kortet togs när han fick kaffe på sängen den morgonen. När han fyllde sjuttio var det lite fest i hans hus på Öland, fast det var mitt i veckan. Det dök upp både släktingar och vänner, och vi fick bära upp extra bord från källaren. Åttioårsfirandet blev lugnare. Då satt han i rullstol efter en stroke några år tidigare, och kom till huset på östra Öland med färdtjänst. Tre månader senare var han borta.

10 December 2013  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Kallt och mörkt.

Jag har länkar till flera webbkameror i Borgholm. En av dom visar hamnen och en stor, fin båt. Jag undrar om det var istället för att ta upp den över vintern som dom plastade in den. Det såg verkligen ut som om det var vad dom hade gjort, även om jag antar att det var någon typ av presenning eller kapell. Ännu mer frågande blev jag när det var borta igen efter stormen Sven. Blåste han bort det, tog man bort det för blåstens skull eller fanns det en annan anledning?

Gruppsamordnaren på a-skiftet har sin flickvän nere i Skåne. Ändå påverkar hon mitt liv här uppe i Nybro. Hon hade gett honom ett "armband" som blinkade, för att han skulle synas när det var mörkt. Då insåg jag hur dålig jag själv är på att använda reflex. Jag har tröstat mig med att jag inte promenerar någon annanstans än från jobbet när det är mörkt. Då har jag ryggsäcken på mig, och på den är det någonting reflexaktigt. Åtminstone var det var jag trodde, tills jag insåg att det var på den förra väskan jag hade. Det fanns reflexer i skåpen här, så nu hängde jag en av dom på ryggsäcken.
9 December 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Nya kängorna.

Idag blev jag på dåligt humör redan på förmiddagen. Förhoppningsvis innebär det att det bara kan bli bättre under dagen. Det började med att jag skulle plocka fram en tom plastflaska, som hade hamnat bakom ett litet skydd i sopskåpet. I efterhand undrade jag varför jag inte lät den ligga, för jag lyckades aldrig sätta tillbaka skyddet. Det var ju ingenting som hade luktat eller så. Jag fattar varken varför man har utformat skyddet så att allt man kastar in i sopskåpet kan hamna bakom det, eller varför det är en helt omöjlig konstruktion att få dit igen. Till slut var jag så sur, så jag gav upp. Den får sitta på trekvart tills jag får bättre med tid och tålamod. Om jag nu någonsin får det. Ingen annan än jag gör några djupdykningar i mitt sopskåp, och skulle någon göra det tror jag ändå knappast att dom skulle se felet. När jag sedan skulle ut med fyra kassar sopor hade något snille ställt upp hissdörren på nedre botten, så jag fick ta trapporna. Höga vederbörande kom dessutom seglande och långtidsparkerade sin bil precis utanför porten vid skylten som säger att det är parkering förbjuden. Jag har invigt dom nya kängorna lite försiktigt i helgen. Igår tänkte jag mest bara cykla, och gå runt på Kvantum med dom. Men så träffade jag grannen vid kyrkan på hemvägen, och promenerade med henne hem. Idag gick jag bara en kort runda i kylan, men den ena kängan kändes ändå som om den ville börja skava. På höger häl konstigt nog. Den högra skon brukar ju vara mer uttrampad, eftersom det är den folk får prova i butiken. Vi får se om jag vågar ta dom till jobbet imorgon, och om det i så fall känns bättre eller sämre med stödstrumporna, som är lite tunnare. I så fall borde jag dessutom inviga mina nya broddar. Det tar emot lite att kränga dom på kängorna, så länge dom är sådär bländvita. Nu snöar det för övrigt igen.

8 December 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Reklam.

Jag har en skylt på dörren för att slippa reklam. Tyvärr hjälper det inte mot den som är adresserad. Det är till största delen tiggarbrev och lånehajar som vill låna ut pengar till mig. Vissa tror alltså att jag har pengar över, medan andra tror att jag kan behöva låna. Om dom nu inte tycker att jag ska låna för att kunna ge alla som tigger. Dom tar för övrigt hela tiden nya grepp för att sina brev att kännas personliga. SOS Barnbyar har länge skickat med ett riktigt foto på några av dom behövande barnen. Nu hade Barncancerfonden ett handskrivet brev av en liten tjej som hade cancer. I ena hörnet satt det typ ett skolfoto av henne fastsatt med ett gem. Ikväll damp det ner något på dörrmattan efter mörkrets inbrott. Jag undrade vem som var ute med något så sent, innan jag insåg att det är kolsvart redan vid fyra den här årstiden. I somras var det fortfarande ljust när vi hade sista rasten på jobbet. Nu är det mörkt redan när vi har första. Det som landade på dörrmattan var för övrigt en hög med reklam. Tydligen var det en reklamutdelare som inte var läskunnig. Annars har det faktiskt fungerat i många år med att undanbe sig. Den här högen flyttade jag bara från dörrmattan till pappersinsamlingskorgen.
7 December 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Vinter.

Igår kväll var det dags för årets veteranfest för dom som har jobbat på Kährs i 20, 25, 30 eller 40 år. Själv har jag ett par år kvar till nästa jubileum, men det märktes i sågverket, där fyra stycken på vårt skift var bjudna. En var ledig hela kvällen, en gick vid fyra och två vid halv sex. Dessutom var en kille hemma hos sin son, eftersom barnets mor, som jobbar på det andra skiftet, skulle på festen. Att jobba eftermiddagsskift är att föredra en sån gång, för då får man gå med full betalning. Jobbar man förmiddag får man ta det på fritiden, och sedan kliva upp tidigt nästa morgon. Han som kör trucken ute och tar hand om våra paket var också på fest. För honom hade hans gruppsamordnare hoppat in. Hon kom in till mig vid Gozzin fem i halv elva, och bad att vi inte skulle stänga av banorna ut. Hon låg efter, och ville inte lämna hur mycket som helst till killen som skulle köra truck idag. Hon blev klart lättad när hon insåg att vi jobbade till elva. Jag antar att hon jobbar dagtid i vanliga fall, så hon levde kvar i det förgångna, när det var halv elva som gällde. Hon berättade att det snöade ute. Det hade som väl var slutat tills jag kom ut, men Sven tog i och blåste rejält. Uppehåll var det nog mest bara medan jag promenerade hem. När jag tittade ut innan jag kröp i säng var det vitt, och idag ser det ut som på bilden. När snön flyger i sidled ser man riktigt hur ruggigt det är ute, så jag tänker inte gå utanför dörren.

6 December 2013  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Social.

Den här veckan har jag varit social efter klockan elva på natten två kvällar av tre möjliga. I måndags kom jag ut samtidigt som Kerstin kom från fabriken. Vi delade omklädningsrum där, så jag vet att hon brukar jobba b-skift. På sistone har hon cyklat förbi mig när jag har jobbat a, så nu fick jag en chans att fråga vad det berodde på. Hon kör truck, och truckförare hade det tydligen varit akut brist på på a-skiftet. Nu hade hon hoppat in fram till nyår. Hon hoppades att det inte skulle bli längre, eftersom hennes kille jobbar på det andra skiftet. Hon promenerade med mig och pratade halvvägs hem till mitt, innan hon hoppade upp på cykeln och försökte ta sig hem till Hanemåla mycket försiktigt. Det var nämligen glashalt. Väglaget var likadant igår kväll. Då var det så glatt att jag började gå på gräset utanför trottoaren till slut, eftersom fötterna hade en tendens att ge sig iväg åt alla håll. Tidigare på kvällen hade jag och min gruppsamordnare varit uppe på taket och fixat med ett filter. Där var det också rena iskanan, men en fantastisk utsikt över Nybros ljus. Jag brukar vara extremt höjdrädd annars, men där uppe känner jag konstigt nog inte av det. När jag skulle gå hem inatt var Jeanette ute på kvällsrunda med hundarna. Hon slutade på Kährs för många år sedan, och vi har bara setts en enda gång sedan dess. Det var för 1½ år sedan, när jag var gästproducent i Radio Nybro. Nu blev det en pratstund, fast det blåste isiga vindar.
5 December 2013  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Väckt.

Morgonen igår blev sönderhackad av att någon körde med motorsåg på andra sidan gatan. Åtminstone var det vad det lät som. Till slut var jag tvungen att kolla, och där syntes inte en människa. När jag däremot tittade ner förstod jag vad som hade stört mig. Det var en liten maskin som man blåste löv med, som lät lika illa som en motorsåg. På jobbet fick vår ströläggningsmaskin Madame Gozzi ett ryck och tippade omkull ett halvpaket. Minst 500 korta strips på mellan en halvmeter och en och en halv meter, tog en stund att plocka upp. Själv stod jag vid råsorteringen, som vi fortfarande körde, men passet efter hjälpte jag till att lägga på bitarna igen. Sista passet körde jag där, och hade stundtals sällskap av en elektriker, som skulle se vid paketbytet om han hade fått ordning på det. Det gick inget vidare, så det blev en övning i att köra olika moment för hand. Med lite tur hinner jag lära mig alla knappar innan semestern, när det är slutjobbat i sågverket. Eventuellt kan det bli tvåskift igen om 1½ år, men så långt framåt vågar man väl knappt planera i min ålder. Chefen hävdade i alla fall igår att dom ska försöka vara ute i god tid, så man inte får veta dagen innan man går på semester var man ska infinna sig efter den. I samband med informationen bjöd han på smörgåstårta. Gott!
4 December 2013  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Tredje december.

Idag för 38 år sedan hade jag prov i religionskunskap. Eller skrivning som det hette på min tid. I slöjden höll jag tydligen på med en kudde, fast jag inte minns i vilken teknik eller hur den kan ha sett ut. Jag fick i alla fall ta med mig den hem och jobba vidare. På kvällen var det träff med Ungdomens röda kors. Där fick jag ta hem för att göra troll. Jag minns ingenting av dom heller, så jag antar att dom inte finns kvar. Fyra år senare var jag hemma med maginfluensa, men var ändå med mamma hos farmor. Jag antar att det var någon lightvariant. Med rejäl vinterkräksjuka, som det heter nu för tiden, orkar man väl knappast vara social. Inte är det speciellt lämpligt heller med tanke på smittorisken. Året därpå köpte jag en stereobänk. Det skulle inte förvåna mig om det är den jag har i vardagsrummet än idag. Den är i så fall 33 år gammal vid det här laget. Här köper vi inte nya möbler i onödan. 1981 var jag med en väninna i simhallen och simmade och bastade. Simhallen i Nybro tror jag aldrig ens att jag har varit inne i, så det måste vara minst 23 år sedan jag slutade med sånt. Då tror jag ändå att jag som anställd på Kährs har fritt inträde där en gång i veckan. Året därpå var jag på Öland och bytte till dubbdäck på bilen på dagen och på Sandra och dansade på kvällen. På den tiden orkade jag rentav gå ut två kvällar i rad, så på lördagen var jag i Hyttan. För trettio år sedan ägnade jag mig åt luftgevärsskytte, och just detta datum sköt jag 90 poäng. Jag minns inte alls vad som gällde, men man kan väl hoppas att 100 var max, så att det var ett hyfsat resultat.
3 December 2013  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Måndag.

Jag såg ett program om Tomas Quick på TV, där bland annat Johan Asplunds pappa var med. Det var väl det första mordet Quick erkände, fast man aldrig ens hittade någon kropp. Jag blev lite nyfiken och snokade runt på nätet. Det visade sig att den idag 44-årige Johan fortfarande bor hemma hos mamma. Hon har alltså inte sett till att få honom dödförklarad på 33 år. Man kan undra om det är ett fall av att hoppet är det sista som överger människan. På sätt och vis kan väl tanken vara riktig. Det måste väl kännas värre för den som eventuellt återvänder efter att ha varit försvunnen i många år att upptäcka att man är "död" än att inte vara det.

Jag skrattade nästan åt en notis i morgontidningen om godis som Livsmedelsverket hade slagit larm om. Det var gelégodis i minibägare. Meningen var att man skulle skjuta in hela gelébiten i munnen. Men om den hamnade i halsen riskerade man att kvävas till döds. Jag har aldrig sett dom där minibägarna, och inser förstås att risken antagligen är extra stor med dom. Men som det var skrivet förstod jag inte riktigt skillnaden på det och annat godis. Man riskerar nog att kvävas till döds vad som än hamnar i halsen. Det lät lite som varningstexten jag har sett på en stege på jobbet. Det står att den kan bli hal vid minusgrader. Det mesta kan väl bli halt vid minusgrader. Det finns en anledning till att jag köper halkskydd i tid och otid.
2 December 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Fler tomtar.

Igår cyklade jag ner till centrum, och parkerade cykeln utanför Ohlssons skor. I annonser för andra skobutiker hade jag sett kängor som jag blev lite småsugen på. Dom var varken så tunna som dom jag hade innan eller så grova som dom jag köpte ifjol. Nu fick jag ögonen på liknande i Ohlssons skyltfönster. Ett par kostade 1200:- eller något sånt, så dom gick bort direkt. Dom andra jag såg gick jag in och frågade efter priset på, mest med baktanken att dom skulle vara lika dyra. Dom kostade inte mer än hälften så mycket, och var dessutom riktigt sköna. Jag tyckte det var synd att inte köpa dom, så plötsligt är jag en sån som köper nya vinterkängor varje år. Åtminstone är jag så pass normal att jag har flera par att byta mellan beroende på om det är mycket snö, riktigt kallt eller hur det ser ut. Innan har jag aldrig haft mer än ett par i taget. Det läskigaste med dom nya kängorna är att dom är vita. Jag är misstänksam mot allt som är vitt, eftersom jag brukar ha svårt att få det att fortsätta vara det. En av dom stora fördelarna är att dom är lite högre, och såna som till och med jag kan tänka mig att stoppa ner byxorna i. Dom har annars en tendens att vara dyngsura nertill, när jag har pulsat genom snön till jobbet. Jag impulsköpte nya halkskydd också. På apoteket har jag hittat små att sätta framtill, som jag tappar hela tiden, och stora, klumpiga. Dom här gick över hela foten, men verkar betydligt nättare. Om dom är bra eller inte märker man ju inte förrän man provar dom första gången. Jag minns hur snopen jag blev när jag knappt höll på att få på dom senaste jag köpte på kängorna över huvud taget. Eftersom jag hade glömt min nya adventsljusstake tills jag hittade den i fredags, hade jag inte köpt hem ljus och mossa till den. Jag gick in på Monica's Hemtrevnad, eftersom det var där jag köpte ljusstaken. För att inte frestas för mycket gick jag bara en snabb runda i butiken, men hann ändå falla för tomteparet på bilden. Tur att jag har avskaffat hemtelefonen men att telefonbordet står kvar, så jag hade någonstans att ställa dom.

1 December 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida