HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Maj (2019)
>>


Cykeln.

Mitt cykellyse är extremt känsligt för väta. Även om cykeln har stått under tak utanför jobbet, kan däcket vara så pass fuktigt att lampan inte lyser. Jag funderade på om en ny dynamo kunde fungera bättre, så jag gick in i cykelaffären och frågade. Först hävdade killen att en dynamo bara håller ett par år, och min cykel är visste redan fem. Fast så logisk var han inte, för sedan böjde han bara till den lite åt mig, och sa att den kanske fungerade bättre om den låg på lite hårdare. Istället köpte jag en ny ringklocka. Jag hade en stor klocka på cykeln dom snodde. Den klingade som en kyrkklocka, och folk som bredde ut sig över cykelbanan spreds för alla vindar. Den som satt på cykeln nu fick man ha en viss teknik för att få ljud i över huvud taget, och inte lät den mycket då heller. Jag sparade den ändå, att ha i reserv om någon klåfingrig människa inte kan låta bli den nya. Man kan få böter på femhundra spänn om cykeln saknar ringklocka. Den nya är inte bara stor och iögonfallande, utan dessutom tjusigt rutmönstrad. Det fanns en röd med vita prickar också, men det tyckte jag var att ta i.
31 December 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Nyårsshopping.

Jag hade slut på mjölk, och det kan jag inte leva utan, så jag var tvungen att cykla till Kvantum igår. Så var det dags att handla till nyårsafton idag, så jag skulle åka på att handla två dagar i rad. Jag hann faktiskt nästan iväg innan jag insåg att ett dygn hit eller dit kunde kvitta med det jag behöver imorgon. Tvärtom ger det mig en chans att hinna komplettera om jag skulle ha glömt något, men det lär jag väl ändå inte upptäcka förrän imorgon, när det är skarpt läge. Hur som helst ändrade jag alltså min plan och skrev en dubbelt så lång inköpslista som jag hade tänkt. Den var så lång så jag skrev den i datorn. Där är det enklare att redigera, så varorna kommer i samma ordning som i butiken. Jag fick ta en stor vagn. I dom mindre, som man slipper böja sig ner i, får i stort sett bara mina cykelväskor plats. Nu blev det tre kassar förutom dom. Lite tetigt hade det förstås varit att åka på en avstämning när jag hade handlat så mycket. Maskinen sa mycket riktigt till om att mitt köp måste hanteras av en säljare. Tjejen som kom sa att jag kanske hade köpt öl eller något, men det visste jag att jag inte hade. Däremot hade jag tagit en flaska cider mest för att flaskan var lite nyårsfestlig. Jag hade inte ens tänkt på att det var alkohol i. Det var inte mer än i en lättöl i och för sig. Jag har läst mig till på nätet i efterhand att inköp av lättöl inte är belagt med någon åldersgräns eller alkoholskatt, eftersom lättöl räknas som alkoholfri eller lättdryck. Många butiker har ändå som policy att varken sälja lättöl eller alkoholfri öl till minderåriga, trots att det är tillåtet. Mina bekymmer gäller mest chauffören och hans inställning till cider. Han får väl endera smutta lite försiktigt eller skåla in det nya året i julmust.
30 December 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Tjugonionde december.

Två gånger i mitt liv har jag varit ute och dansat den tjugonionde december. 1976 på Sandra dansrestaurang i Kalmar, där Lasse Stefanz spelade. 1984 var jag i Hyttan i Alsterbro och dansade till det mer lokala bandet Profilerna. Kortet är taget 1984 på midjans och kryllpermanentens tid. Mina bröder har jag träffat betydligt fler gånger. 1980 var den äldre av dom med mig och köpte min första riktiga kamera. Ingenting avancerat, men den tog bra kort och gjorde att jag bland annat har barnens uppväxt hyfsat väldokumenterad. Sedan några år tillbaka har till och med jag digitalkamera, fast jag skaffade det långt efter alla andra. På kvällen var vi hos vår bror och hans fru, och det var jag året därpå också. 1982 var den yngre av mina bröder hemma hos mig. Vi spelade poker och Master mind. Det är lite oklart var hans fru höll hus, för hon var bara inne en stund. Vi bodde betydligt närmare varandra på den tiden än vad vi gör nu. 1984 var jag och min äldste bror hos våra föräldrar på Öland. Det var alltså på den tiden när jag fortfarande hann och orkade åka till ett ställe på dagen och någon annanstans på kvällen. 1986 var vi hela gänget och hälsade på farmor. Det var vi på sätt och vis den tjugonionde december 1989 också, för då begravdes hon.
29 December 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Ny ryggsäck.

Ryggsäcken jag använde till jobbet hade sett sina bästa dagar. Dragkedjorna ville inte vara med längre, och när jag stoppade min Ipod i ett ytterfack försvann den in i ryggsäcken genom ett hål mellan facken. Jag tyckte det kunde vara dags att kosta på mig en ny. Jag satsade på en färgglad historia, som ska vara lätt att hitta i skåpet där alla lämnar sina väskor medan vi jobbar. Ögonmått hade jag i vanlig ordning inget alls. Jag valde en mindre modell, som jag ändå tyckte borde rymma det jag behövde. När jag kom hem och jämförde den med den gamla ryggsäcken, var dom exakt lika stora. Det viktigaste var att jag fick tag i en väska med många fack, men jag kom hem med en som nästan inte hade några alls. Det löste jag genom att rensa bort allting onödigt ur väskan. Jag är till och med känd för att ha allting i min ryggsäck, så där fanns gott om bra-att-ha-saker, som jag plockade ur. Helt otroligt vilken massa bråte jag har burit fram och tillbaka till jobbet varje dag, utan att någonsin använda det.
28 December 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Elektriska prylar.

I mitt föräldrahem hade vi världens minsta badrum. Jag misstänker att det var den största anledningen till att man inte fixade så mycket med hår och annat just där. När jag flyttade hemifrån fortsatte jag att blåsa håret i hallen, tills jag hörde en arbetskamrat säga något om vilket slabbställe badrummet var, just med tanke på hår och sånt. Jag hade antagligen inte ens tänkt på hur mycket hårstrån som flög åt alla håll, när jag fönade håret. Efter det flyttade jag i alla fall in verksamheten i badrummet. Trots att det antagligen inte är någon lösning att rekommendera använder jag en förlängningssladd för att kunna plugga in fönen i eluttaget i hallen. För lite sedan började den tveka innan den gick igång. Jag ville inte bli stående utan att kunna fixa håret, om den lade av helt, så jag var på väg att köpa en ny. Innan jag kom så långt fick jag den goda idén att kolla så det inte var förlängningssladden som började ge upp. Det var det. Det hade ju varit lite snopet att komma hem med en ny fön, bara för att upptäcka att problemet kvarstod. När det gällde förlängningssladd tror jag bara att jag hade en vanlig innan. Numera var det tydligen enbart i jordade sladdar det fanns uttag för såna apparater som min hårfön. Det kan väl förhoppningsvis minska riskerna med att jag använder den i badrummet, men det fanns andra sätt att skada sig på den. När jag skulle sätta i sladden från fönen skrapade jag ett finger. Ett sånt där pyttelitet skrapsår som knappt syns, men som är ömt och gör ont att stöta emot i all evighet. Dessutom har jag förstått att man kan få blodförgiftning och dö av ett litet sår. Rock-Olga dog till exempel av ett sår på en tå.
27 December 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Ljus.

Jag var på Överskottsbolaget och bunkrade bland annat upp med deras billiga ljus. Dom har en sort för en tia stycket, som passar perfekt i lyktan på balkongen. Problemet som uppstod när jag kom hem var att det inte fanns plats för dom i något skåp. Till slut insåg jag att mikrovågslocket upptog onödigt mycket plats i skåpet bredvid mikron. Det kan ju lika gärna ligga inuti den, när man inte använder den. Då fick jag plats med halstabletter och lite annat där, och det lilla skåpet bredvid kylen blev ett rent ljusskåp. Förutom dom nyss nämnda ljusen har jag nyligen köpt på mig ganska rejält med kupéljus. När jag inte har en stjärna där har jag fönsterlampor i vardagsrummet som det sitter värmeljus i. Det köper jag också i rejäla förpackningar, och dessutom två olika storlekar. Med sex timmars brinntid till den mörka årstiden, och med fyra timmar till dom kvällar jag inte hinner ha dom tända längre än så innan jag måste gå till jobbet. Nu når jag lätt alla fyra sorterna utan att behöva kliva upp på en stol, och jag vet var dom finns. Värre är det med halstabletterna. Det lär dröja innan jag slutar leta efter dom där dom alltid har legat. Vanans makt är stor.
26 December 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Julfirande.

Jag ser alltid till att vara i god tid vid stationen om jag ska åka tåg någonstans. Speciellt om biljettförsäljningen är stängd, och jag måste ta mig an någon av automaterna. Igår var det tur, för då blev det precis så struligt som jag vet att det kan bli. Först försökte jag köpa biljett med reskassekortet, men det lyckades maskinen inte läsa. Efter två försök gav jag upp och stoppade in kreditkortet istället. Efter ett helt liv präglat av Murphys lag dubbelkollar jag allting, och det var tur. Jag hade nämligen missförstått instruktionen, och var på väg att köpa biljett från Kåremo till Nybro istället för tvärtom. Till slut blev det i alla fall rätt, och jag nådde min destination och mitt julfirande. Det bestod i vanlig ordning av Kalle Anka och Karl-Bertil Jonsson på tv, julbön i kyrkan och kopiösa mängder av gott att äta och dricka. Tomten kom, och alla som eventuellt inte tror att jag hade varit snäll kan se julklapparna jag fick på kortet nedan. Det var en trisslott också, men den slängde jag när det inte var någon vinst på den. Den lille röde mannen är en vinkork, om någon undrar. Inatt överbevisade jag experterna som hävdar att man sover sämre när man har ätit en massa. Att sova borta i allmänhet och på en soffa i synnerhet brukar inte innebära speciellt mycket sömn för mig, men inatt gick det över förväntan. I morse tog vi oss an julmaten en gång till. Det är snudd på det enda julbordet jag får, så det är lika bra att njuta maximalt av det. Det finns ju gränser för hur mycket man kan stoppa i sig på en gång. Bror och svägerska skjutsade hem mig till Nybro, och på vägen var vi en sväng över till Öland. Vi tände ljus på föräldrarnas grav bland annat.

 

25 December 2015  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Figuriner.

Det var blåsigt och otäckt att cykla i tisdags, så igår funderade jag faktiskt på att inte gå utanför dörren över huvud taget. Till slut bestämde jag mig i alla fall för att cykla bort till Statoil och hämta ett paket som låg där och väntade. Att gå in på Nybro loppis på vägen var en ren impulshandling. Jag köpte några mindre gubbar, men dom två jag trillade dit rejält på insåg jag att jag knappast skulle få hem på cykeln. Jag ringde brorsonen, men han jobbade, så vi bestämde att diskutera saken vidare när vi träffas för att fira jul. Mina tre mest lättillgängliga kortnummer i telefonen går till honom och två olika pizzerior. Det är dom tre viktigaste livsuppehållande numren för mig. När jag kom hem ringde jag honom igen, för att höra om han möjligen kunde hämta upp mig och mina figuriner på hemvägen från jobbet. Då hade jag dessutom hunnit titta ut någonstans att ställa dom. Det är ju bra om dom syns, men inte står där man riskerar att sparka omkull dom. Gossen messade mig när han körde från jobbet, och jag traskade bort och mötte upp honom vid loppisen. Jag har alltid hört att storleken inte har någon betydelse, men just med figuriner tycker jag det är härligare ju större dom är. Dom här båda är 55 centimeter höga, och dom första jag har varit tvungen att ställa på golvet. När julsakerna ska bort igen kommer det att uppstå problem med att få plats med allt som inte tillhör julen, eftersom jag har köpt flera stycken begagnade figuriner medan julen har varit framme. Jag funderar lite på att magasinera mina cd-skivor och använda cd-hyllan också till mina gubbar. Cd-växlaren ställde jag ändå undan när jag kom hem med laptoppen.

24 December 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Spel och hundannons.

Jag läste om ett sällskapsspel som verkade kunna vara kul. Det är visserligen inte många gånger om året jag har någon att spela med, men när det händer kunde det vara kul att testa. Det vanliga problemet med att bo i lilla Nybro uppstod, när det varken fanns i leksaksaffären eller bokhandeln. Så många fler butiker som säljer sånt finns inte. Jag löste det också på mitt vanliga sätt, nämligen genom att köpa det i en webbutik. Lite dyrare skulle det bli när frakten kom till, men jag hittade till och med en butik som skickade allting fraktfritt.

Jag såg en annons om en Chihuahua. Hon var enligt uppgift smart, vacker och lite lat. Jag kände att jag kunde ha använt samma annonstext om mig själv. Skillnaden är väl att ingen lär betala 15.000 för mig. Å andra sidan var hunden bara fyra månader gammal. Jag vill minnas att när det gäller försäkringar och annat är värdeminskningen tio procent om året. Det betyder förmodligen att man snarare får betala för sig i min ålder.
23 December 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Tjugoandra december.

Redan som fjortonåring fick jag mera gjort än vad jag får idag. Två dagar före julafton cyklade jag och handlade, lagade middag och diskade. Dessutom gjorde jag klart ett broderi som jag hade gjort efter ett foto av min hemkyrka och två nåldynor, som jag hade virkat överdelarna till, om jag minns rätt. Nu har jag inga föräldrar i livet att laga mat till, så dagens middag får bli en halv kebabrulle, som blev över igår. Blir det några stygn på evighetsbroderiet jag håller på med får jag vara glad. Det lär knappast bli klart på den här sidan midsommar. Jag minns det som att julloven var extremt långa när man gick i skolan, men året därpå var det här första dagen på jullovet. Man var väl ledig desto längre efter jul, eftersom nyårs- och trettonhelgerna infaller då. 1984 var det mat, virkning och whisky hemma hos mamma den här kvällen. Låter som en trevlig blandning. Sedan gick jag hem och klädde granen. På den tiden var jag helt övertygad om att det inte blev någon riktig jul utan grandoft. Nu är det nästan tjugo år sedan jag hade gran senast. Året därpå var brorsan och jag på bio och såg "Goonies". Det är ingen film jag minns över huvud taget, men den beskrivs på Wikipedia som äventyrs-action. 1993 var jag inte julledig på långa vägar lika länge som i år. Då var jag och ett par arbetskamrater ute och åt pizza innan jobbet. På puben var vi också. Tur att dom inte är mycket för att plocka fram alkomätaren på det där företaget. 1999 var min äldste bror och hans dotter nere på besök från Hälsingland, så jag hade dom och pappa här på middag den här dagen. Kortet på jultomten och mina syskonbarn är förstås taget på julafton.

22 December 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Fler tatueringar.

Hjärtat hade legat i min dator i åtta månader innan det hamnade på min rygg, så det var väl genomtänkt. Såhär i efterhand har jag insett att tatueringen till och med är snyggare än förlagan. Jag har verkligen hittat en duktig tatuerare. Små djävlar har funnits bland mina favoriter hela tiden. Nu hade jag hittat en bild på en som jag verkligen gillade, och bestämt att göra den härnäst. Killens fru var med och höll oss sällskap när vi gjorde hjärtat. Det var hennes idé att då sätta en djävel på ena skulderbladet och en ängel på det andra. Jag hade sån tur så jag hittade en till bild jag föll för i samma veva. Den föreställde visserligen en älva, men för min konstnärligt utbildade tatuerarkille var det inga problem att göra om henne till en ängel. Tur var det, för jag har googlat hejvilt utan att hitta någon jag tycker lika mycket om. Trevlig är han som tatuerar för övrigt också, så jag blev nästan chockad när jag insåg att jag hade suttit där i tre timmar idag. Tiden brukar ju inte gå onödigt fort när man gör något som gör ont och är obehagligt. Skönt var det ändå att få båda gjorda samtidigt. Att passa tider och komma iväg till avtalade möten är inte riktigt min grej. Hellre färre och lite längre då. När eller om det händer igen återstår att se. Jag har ansett att jag inte hade plats för fler tatueringar när armarna var upptagna. När vi nu har börjat sätta dom där dom inte syns har vi ju en hel kropp att rita på.

 

21 December 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Ungdomlig och slank.

Nämnde jag att jag var hos optikern i veckan? Hon började läsa mitt personnummer, men insåg att det var fel Eva. Så gammal kunde jag ju inte vara. Jag sa som vanligt, att det är helt okej att ni ljuger för mig, så länge ni ljuger så jag tror er. Hon lät lika seriös som flickan på jobbet som sa: "Jag fattar inte varför du tycker att du är tjock." Dom orden levde jag på tills jag skulle titta på min rygg för att planera nya tatueringar. Att stå med en nackspegel vid en helfigursspegel och kolla på sig själv naken, bakifrån är ingenting jag rekommenderar. Plötsligt förstod jag vad killen menade som sa att min rumpa inte är en bakdel utan en världsdel. I veckan träffade jag också vaktmästaren som hastigast nere i källaren. För en gångs skull kom jag ihåg vad det var jag skulle tala med honom om ifall vi sågs. Han hade lovat att fixa så att källardörren gick att ställa upp. Det blir lite enklare att ta sig in och ut med cykeln då. Han hade tydligen glömt det sist, men nu fixade han det direkt. Han satte helt enkelt dit en sån dörrstopp som man fäller ner från nederkanten av dörren. Den som inte fungerade längre satt uppe. Att jag har dålig koll på vilken dag det är spelar bara roll dom dagar jag har en tid att passa. Imorgon ska jag till exempel träffa min tatuerare igen. Jag var säker på att det var söndag idag, tills jag upptäckte att charken var öppen på Kvantum. Då var jag tvungen att fråga för säkerhets skull. Det var tydligen enda söndagen på hela året dom hade öppet.
20 December 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Cleo.

Jag har alltid tittat på "Historieätarna", men av någon anledning hade jag inte planerat att se dom som adventskalender. Inte förrän dagen innan den skulle börja fick en kollega på jobbet mig att inse att jag nog ville se den också. Med facit i hand tycker jag nästan den är ännu bättre när barnen är med. Framför allt lilla Cleo då, som verkar ha vunnit hela svenska folkets hjärtan. Även mitt. En kvart i taget kan väl kännas lite futtigt, men jag gör som med allting annat och spelar in det. Sedan ser jag flera avsnitt i en följd. Det fick mig till och med att testa en funktion på min inspelningsbara dvd, som jag aldrig hade använt innan. Det blev lite mycket att programmera tjugofyra avsnitt ett och ett, men man kunde spela in samma tid måndag till fredag och en gång i veckan på helgavsnitten. Nu gäller det bara att komma ihåg att ta bort dom programmeringarna efter jul, men jag lär väl upptäcka ganska snabbt att jag har spelat in något helt annat.
19 December 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Musiklösning.

Min första tanke var att använda presentkortet hos Nonnes till en liten surfplatta. Något som fick plats i handväskan, som man kunde roa sig med när man till exempel väntade på bussar och annat. Nu är jag inte hemifrån överdrivet ofta, och när jag väntade på bussen hem från lasarettet häromsistens hade jag en veckotidning med mig. Den fungerade precis lika bra som underhållning. Däremot kom jag på något som jag kunde ha betydligt mer användning för, innan det var för sent. Jag lyssnar enbart på musik från datorn numera, och hittills har jag gjort det via Bluetooth från min stationära dator. Det blir lätt störningar i signalen, och så måste jag ställa om ljudet till dom högtalarna varje gång. Nu lät jag min arbetsgivare ge mig en laptop i present, så min musikanläggning ser numera ut som på bilden. Riktigt som andra är jag visst inte. Jag använder Itunes, och det har jag förstått är rena stenåldern. Så är jag tydligen en av dom få som älskar startsidan i Windows 8. Det lät på datakillen som om dom hade tagit bort den i tian, så den uppgraderingen får vara för min del, så länge den går att undvika. Medan jag kämpade med att lägga in all min musik i laptoppen insåg jag att mitt beslut att inte skaffa någonting med touchskärm är vettigt. Jag klarar knappt ens av att manövrera med den lilla plattan man har istället för mus där. Man kan i och för sig koppla in en mus, men det känns som överkurs där jag har datorn nu.

 

18 December 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Dagens cykeltur.

Idag är jag nog snudd på den enda som gillar vädret. Det är plusgrader och så dimmigt att jag blev blöt i håret, när jag var ute och cyklade. Det är förstås det där med cyklandet som gör att jag uppskattar blidvädret. Idag kunde man till och med köra upp på cykelbanan, när man kom fram till den. När snön kommer är aldrig dom uppfarterna skottade. Man får vara glad om man tar sig över till cykelbanan över huvud taget, och att cykla går definitivt inte. Jag mötte en man, som jag kände igen på rösten, när han hojtade "Hej Eva" efter mig. Han hade mössa och glasögon, så att jag inte kände igen honom på utseendet i en kvickhast var inte så konstigt. Jag har sett rånare på tv med sämre maskeringar än så. När jag stannade utanför butiken Karamellen slog det mig att dom brukade ha stängt på måndagar. Nästa tanke var att dom kanske hade extra öppet nu till jul. Inte förrän jag hade kommit så långt i mina funderingar slog det mig att det inte alls var måndag. Jag blir verkligen dagvill av att vara ledig. Deras kortterminal ville inte vara med idag. Det kändes förstås inte så kul i julruschen. Den fungerade när hon startade om den, men hon var väl inte direkt sugen på att göra det mellan varje kund hela dagen. På Storgatan kämpade en kille för att trixa in sin jättelika bil på en minimal parkeringsruta. Jag fattar inte att man hellre lägger fem minuter på att parkera än på att promenera från någon av dom större parkeringsplatserna. En god nyhet är i alla fall att dom har satt upp ett splitter nytt cykelställ i veckan. Det försvann ett när dom släppte på biltrafiken. Antagligen för att det stod på fel sida av gatan, för det nya står på andra sidan.
17 December 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Tomtar.

Jag har i många år haft en lite större tomte, som jag var väldigt förtjust i. Det var en sån där som man satte på kanten till en hylla eller något, och det gjorde mig lite nervös. Så länge han satt i bokhyllan kändes det hyfsat tryggt, men när den hyllan blev tillhåll för mina figuriner, kändes det överarbetat att sätta dit tomtar där också. Då hamnade han på en fönsterbräda, och jag kom skrämmande nära varje gång jag skulle tända och släcka lampor. Han har ändå överlevt ett par jular där, men nu var det slut. Jag rev ner honom, och huvudet gick i kras. Jag har lagat huvuden på liknande gubbar tidigare, men det här gick i hur många delar som helst. Att limma var inte ens att tänka på. Det var bara att sopa upp resterna av min fina tomte och slänga honom. Jag brukar alltid hitta någon större tomte jag vill ha varje år. Nu när jag hade fått plats för en ny var det inte lika självklart. Till slut blev det dom tre små på bilden istället. Tre små måste väl ersätta en större? Dom två minsta hade samma märke på mössan som en tomte jag har fått av bror och svägerska, så jag misstänker att dom tre är släkt.

 

16 December 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Ny tatuering.

Idag var det dags för min tredje tatuering. Eller fjärde egentligen. Vi målade över den första för ett par år sedan, så den syns inte längre. När jag berättade för några arbetskamrater att jag tänkte göra ett brustet hjärta, tyckte dom det var synd att manifestera det. Jag tänkte tvärtom på alla bögar och flator, som jag har hört får mängder av erbjudanden från heterosexuella människor som vill omvända dom. Jag tänker mig nu en kö av män som vill laga mitt brustna hjärta. Problemet då är väl att tatueringen inte syns. Jag visar aldrig mer hud än armarna, och dom är redan fullritade. Åtminstone överdelen, och på underarmarna vill jag inte ha något. Nu var planen att sätta den här tatueringen strax under nyckelbenet på framsidan. Vid närmare eftertanke kunde det bli jobbigt med olika urringningar. Jag tycker inte om när man bara ser en bit av bilden sticka fram. Eftersom den ändå inte skulle synas valde vi ryggen istället. Jag fick lära mig ett nytt ord på kuppen. Nere i svanken kallas tydligen tatueringen "trampstamp." Nu hamnade den högre upp på ryggen, efter att vi hade kommit överens om att det ska bli en ängel på ena skulderbladet och en djävul på det andra. Dom beräknas komma dit i nästa vecka. Ska jag sköta om en tatuering, kan jag lika gärna sköta flera när jag håller på. Där uppstod för övrigt det största problemet med att sätta den här på ryggen. Jag ser den inte själv, inte ens i spegeln, och jag når definitivt inte att smörja in den. Tur att man är van att klara sig själv och att nöden är uppfinningarnas moder. Annars kunde det väl ha blivit en hyfsat originell raggningsreplik, att fråga om någon kunde komma hit och smörja min tatuering.

15 December 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Dvärgarna.

Då är broderiet med dom sju dvärgarna färdigt. Problem uppstod med inramningen. Jag brukar göra det själv, men i och med att det var lite märkliga mått på det här var det inte lätt att få tag i en ram. En enda gång tidigare har jag lämnat in för inramning, när ungefär samma sak hände. Annars brukar broderierna dels hålla standardmått, och dels brukar man kunna välja hur mycket utrymme man vill ha runt om motivet. Det fanns en butik med konst och inramningar, men den slog igen för några år sedan. Nu traskade jag in till glasmästaren. Där hade jag aldrig varit, fast jag har bott här i tjugofem år, och cyklat förbi där hur många gånger som helst. Det blev inte alls så dyrt som jag hade befarat. Dessutom slapp jag jobbet och det blev betydligt mera proffsigt. Det är nästan så jag funderar på att fortsätta lämna in mina färdiga alster där. Framför allt det jag håller på med nu, för på det täcker man hela ytan med stygn. Då behöver ramen vara exakt. Om det någonsin blir färdigt. Det är väldigt fin väv och mycket svart. Jag brukar sy halva korsstygn åt ena hållet först och sedan samma område igen för att kryssa över. Här fanns inte en chans att jag fick det rätt i allt det svarta. Jag såg helt enkelt inte var stygnen gick. Jag fick göra en speciallösning och sy en rad i taget fram och tillbaka. Då är chansen åtminstone betydligt större att det blir rätt. Det blir förstås finare när det blir klart ju finare väv man har, men lätt är det inte.

14 December 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Ove.

Ove har bott i trapphuset bredvid mitt i alla tjugofem år jag har bott här, men jag har bara varit hemma hos honom en enda gång. Det var midsommarafton för tjugotre år sedan, som en gemensam bekant ringde ner mig dit. Annars har vi bara bytt några ord när vi har mötts nere i källaren där cyklarna står, ute på gården eller längs gatorna i stan. Ove cyklade till och med mer än jag, och han var morgonpigg. Jag har ofta mött honom tidiga lördagsmorgnar när jag har cyklat till Kvantum. Så chocken var total när en annan granne i fredags berättade att hon hade hört att Ove skulle vara död. Någon dödsannons hade inte synts till, men igår fanns den i tidningen. Jag hade inte ens förstått att det var han, om jag inte hade hört det dagen innan, för han hade ett vanligt efternamn. Han hade fyllt sjuttioett i mitten av november, och gått bort dagen efter. Det lär dröja innan jag slutar titta efter honom i cyklister jag möter. Jag tänker fortfarande på Olle, som jag skrev om igår, när jag ser någon äldre man i gul jacka, och han har varit borta i fem år. Nybro är inte större än att dom där båda kanske kände varann. Jag hoppas att Olle tog emot Ove, och att dom har det bra där dom är nu. Men saknar dom båda två gör jag.

13 December 2015  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Tolfte december.

Den tolfte december 1975 gick jag i åttan, och vi avsatte en fysiklektion till luciafirande. Widisha var lucia. Utländska namn var inte lika vanliga på Öland på sjuttiotalet som dom är nu, så jag minns henne och hennes syster Sheila mycket väl. 1980 var det fredagsdans på Sandra dansrestaurang, och jag hade ett par killar med hem på fika efteråt. Inte ens som nattarbetare förstår jag såhär långt efteråt riktigt nöjet med att dricka kaffe mitt i natten. Dansen slutade vid två, så det hann bli morgon innan man kom i säng. På tal om att komma i säng gällde det vid just det här tillfället bara kompisar. Raggade gjorde man annars också ute på krogen, eftersom Internetdejting inte var uppfunnet. Ska man tillbringa natten med en man är det nog bra om natten börjar lite tidigare än halv tre på morgonen. 1987 var jag på fest i Döderhult, eftersom en väninna fyllde femtio. Hon fyller alltså 78 idag. Kortet på mig är från den festen. Rejält nerkletad i ansiktet och med röda plastsmycken. Jag har dragit ner både på smink och smycken sedan dess. Den tolfte december 2009 träffade jag på vägen till Kvantum en 84-årig god vän från tiden då jag fortfarande var ute och dansade. Gentlemän i den åldern vet vad en nyuppstigen, förmiddagsglåmig kvinna behöver höra. Han talade om för mig flera gånger att jag såg bra ut, fast jag nyligen hade opererat bort två basaliom i ansiktet. Ett år senare var han borta.
12 December 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Veteranfest.

Gårdagens fest började inte så bra för min del. När jag kom ner till Kristallen var det tomt och öde och dörrarna var låsta. Som tur var hade någon satt upp en lapp om att festen var flyttad till andra änden av stan. Hade jag vetat om det innan hade jag inte haft så mycket längre dit, men nu hade jag cyklat åt fel håll. Min spontana reaktion var att ringa efter en taxi, istället för att hoppa upp på cykeln igen. Han hämtade mig med en minibuss, eftersom han var på väg till Kalmar, så arbetskamraterna trodde att jag kom med färdtjänst. När jag var på veteranfest senast minns jag att någon annan frågade så jag fick en öl till, när dom fick sina vinglas påfyllda. Igår stod det mängder av ölflaskor på borden och två små snapsflaskor vid varje kuvert. Avec till kaffet fick man bara varsin, men jag hittade en kille som körde bil, som hämtade ut sin till mig. Jag är inte speciellt bra på att ta kort med min telefon ens när jag är nykter, men igår var det nog inte enbart darrhäntheten som gjorde bilderna suddiga. Jag tycker ändå kortet nedan sammanfattar min kväll ganska bra. Den gick i ett rosa skimmer, och man behöver allt se lite suddigt för att kunna känna sig som tjugofem, när det i själva verket är så länge man har varit anställd på företaget. Jag dansade till och med disco, och det gör jag definitivt inte nykter. Det blev ett par tryckare också, men styrdansen sitter mer i ryggmärgen sedan mina år ute på dansbanorna. Övriga festdeltagare var en blandning av folk jag träffar var och varannan dag, såna jag inte hade pratat med på väldigt länge och en del som jag aldrig hade sett förr, fast vi uppenbarligen har jobbat på samma ställe i alla år.

11 December 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Spisen.

Vaktmästarna som monterade in min nya spis sa att vissa tycker det är bra med den stora plattan längre in, medan andra tycker det är dåligt. Fördelen skulle väl vara att stekoset far upp i fläkten som det ska istället för att sprida sig i rummet. Personligen tyckte jag mest det är bökigt att komma åt att pyssla med det man steker där långt inne under fläkten. En intressant detalj på spisen är en fläkt, som blåser kalluft intill ugnsluckan. Det brukar vara ganska hett att öppna för att köra en provsticka i maten, så det verkar vara en vettig idé. Det fanns definitivt inte på min gamla spis. Om det fanns någon lampa i den ugnen vågar jag inte svara på, och nu är det för sent att kolla. Det lyste definitivt inte i den, men om det berodde på att glödlampan sedan länge var trasig, eller att det inte fanns någon, vet jag faktiskt inte. Det är definitivt lättare att se om maten är klar i den nya ugnen. Dels på grund av belysningen, och dels för att fönstret i luckan är dubbelt så stor. Det gäller själva ugnen också, eftersom det inte finns någon underugn. Under ugnen finns bara en sockellåda. Jag undrade vad man hade en sån till, tills jag insåg att det naturligtvis är där man förvarar dom plåtar man inte använder. Det är det enda jag någonsin har använt underugnen till också för övrigt. Jag undrar om inte min salig mor möjligen höll mat varm där ibland.
10 December 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Sven-Bertil Taube.

Jag kan inte svara på om det har med Lisa Nilsson att göra, men jag har aldrig gillat låten "Himlen runt hörnet". Inte tittar jag på "Så mycket bättre" på tv heller, men ibland blir jag nyfiken när jag läser någon rubrik om programmet. Alltså gick jag in på YouTube för att höra och se Sven-Bertil Taubes version av nämnda låt. Plötsligt insåg jag hur fin texten är och vilken underbar låt det är. Och vilken röst gubben har, fast han har fyllt åttio! En säsong av "Så mycket bättre" har jag förresten sett. Det var när Lill Lindfors var med, och hon var anledningen till att jag kollade. Jag tycker det blir färre och färre kända artister för varje år. Eller också är det jag som blir äldre och inte känner till dom yngre/nyare artisterna. Jag kan inte ens skilja på programtitlarna längre vad det verkar. Jag skrev först "Så ska det låta", men insåg att det var ett helt annat program. Dom båda namnen var för lika för att jag skulle kunna hålla isär dom.
9 December 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Jullovet.

Jag ska vara långledig över jul och nyår. I vanliga fall brukar jag lägga in mina lediga dagar (läs nätter) själv i systemet, men den här gången bad jag min gruppsamordnare göra det. Dels är det så mycket helgdagar och annat att hon ändå hade fått göra en lista åt mig på vilka nätter jag måste ta ledigt. Sedan blir jag tvungen att plocka både semester, arbetstidsförkortning och eventuellt komp, för att få det att räcka till. Då hade jag antagligen lyckats virra till det så hon hade fått gå in och rätta till det efter mig. Det verkade enklast att jag gav henne en lapp med mina önskemål, så fick hon lägga in alltihop direkt. Får jag inga pengar i januari, vet jag att det gick åt fanders. Jag börjar min ledighet en natt tidigare än planerat, eftersom jag är bjuden på veteranfest på torsdag. Där uppvaktar man dom som har varit anställda i 20, 25, 30, 35 och 40 år. Efter att man har varit på kära Kährs i tjugo år bjuder dom på julbord vart femte år. Det här blir alltså mitt andra julbord på företagets bekostnad. Jag hade hört ryktas från en annan avdelning att nattarna där fick ledigt med betalning natten efter festen. Min chef lät inte lika övertygad om det där med betalningen, så jag nämnde det aldrig för gruppsamordnaren. Ett par dagar senare hade hon upptäckt det själv, och kom och sa att den natten skulle jag ha betalt. Trevligt med en gruppsamordnare som sticker ut hakan för en utan att man ens ber henne.
8 December 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Sovrumslampa.

Så har jag sparat in en gubbe igen. Jag klämde sönder den lilla plastkåpan som man gömmer sladdarna i, när jag tog ner taklampan i sovrummet. Dom sitter tydligen där uppe och blir spröda, så den höll inte att ta i. Problem ett var att få tag i en ny. Det fanns varken på Willys eller Kvantum. I radioaffären hade dom en kvar. Jag har varit utan i köket ett tag, så jag hade egentligen tänkt köpa en dit också. Fast när jag tittade en gång till där, insåg jag att grejorna till den höj- och sänkbara lampan var för stora för att få plats i en vanlig kopp, så det kanske var lika bra att jag bara fick tag i en. Återstod problemet med att få dit den. Att taklampor sitter i taket hörs ju nästan på namnet, och jag är verkligen grymt höjdrädd. Jag kan helt enkelt inte hålla balansen ens på min lilla trappstege, om jag inte har något att hålla mig i. Sedan var det en del skruvande med att byta den där kåpan också, och speciellt händig är jag inte heller. Nu är i alla fall lampan på plats igen, med en ovanligt snygg kopp som håller kontakt och sladdar på plats. Lyser gör den också. Nu är det bara att hoppas att jag inte har gjort något fel, så den börjar brinna eller så.
7 December 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Nyetableringar.

Jag läste att någon av bankerna i stan skulle flytta till gamla leksaksaffären, men jag vet fortfarande inte vilken. SEB och Swedbank är två alldeles för lika namn för att jag ska kunna skilja på dom. Jag minns varken vilken av dom som ligger var nu, eller vilken som skulle flytta. Min egen bank Nordea lade ner sitt kontor i Nybro för flera år sedan. Jag har tydligen klarat mig bra utan, för jag har fortfarande aldrig varit inne på någon av dom andra bankerna. Nilssons mat ligger ute i Madesjö, men är på gång och ska öppna en filial inne i centrum. Det ser jag verkligen fram emot, men ändå kommer jag inte ihåg var den skulle ligga. Det kanske rentav var något dom inte ville avslöja? Däremot vet jag exakt var det ska öppna en godisbutik. Det säger väl en del om mina prioriteringar.
6 December 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Whiteboardtavlan.

När min whiteboard ser ut såhär ger det mig dubbla känslor. Å ena sidan ser det ju lite roligare ut än om det bara hänger en vit tavla där. Å andra sidan innebär det att jag har samlat på mig ett helt gäng med ärenden som borde uträttas. Man kan tro att jag bor en och en halv mil från centrum och inte en och en halv kilometer, med tanke på hur sällan jag orkar masa mig dit. Jag vet inte om det skulle bli oftare ifall jag hade bil, för det är nog själva grejen med att gå hemifrån som grämer mig. Det får jag nog av när jag måste tillbringa veckorna på jobbet. Inte ens god mat frestar mig tillräckligt, så riktiga Ölandskroppkakor har jag inte ätit sedan sommarsemestern. Arontorps kroppkakor finns bara på Kvantum på tisdagar. Jag vet inte om det skulle hjälpa att bo mer centralt heller. Annars minns jag när jag var hemma hos någon som bodde i centrala Kalmar. Det var jättehäftigt att komma ut mitt i smeten. Jag har enbart bott i ytterområdena där också. Om inte annat kan det vara skönt när det arrangeras någonting på torget som inte intresserar mig. Här ute märker man inte av det alls. Att det bor flyktingar på Stora Hotellet numera, ser jag på sin höjd när jag cyklar till och från Kvantum.
5 December 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Fjärde december.

Den fjärde december 1975 hade vi provräkning i skolan. Jag tror det heter någonting annat numera, även om syftet är detsamma. Själv grämer jag mig fortfarande över en provräkning på mellanstadiet för mer än fyrtio år sedan. Jag gjorde den i efterhand, eftersom jag var sjuk vid provtillfället. Det var alltid ett längre, svårare tal på slutet, och jag var den enda som hade lyckats lösa det. I gengäld hade jag skrivit att åtta gånger fem var fyrtiofem, så jag fick ändå inte fler rätt än dom andra. Jag läste igenom talen en gång extra, men reagerade inte alls på slarvfelet. På kvällen denna dag 1975 kan man utläsa av min anteckning hur olika mina föräldrar var. Jag var med mamma på biblioteket och med pappa vid sjön. Pappa var yrkesfiskare, så turer ner till hamnen blev det ofta. Än idag är det Bläsinge hamn jag helst vill se, om jag någon gång är på Öland. 1981 var den fjärde december en fredag precis som i år. Då bakade jag mockarutor och äpplekaka. Ikväll får det väl bli datorn och tv:n. Tre år senare ägnade jag arbetsdagen åt att slå in klubbor på Nordchoklad. Det var en maskin med ett hjul som gick runt, runt. I hjulet fanns små formar där man stoppade en klubba i varje. För tjugotvå år sedan åkte jag buss till Mörbylånga och hälsade på mormor och hennes man. Dom flyttade tillbaka till Öland dom sista åren av sina liv, efter att ha bott i Skåne i många år. Kortet på dom är taget hemma hos mig något år tidigare.

4 December 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Ljusslingan.

När min ljusslinga till balkongen gick sönder förra gången för några år sedan passade jag på att köpa en mycket längre. Jag minns inte hur många ljus det var, men det gnistrade längs hela balkongräcket. Jag såg den ju bara inifrån, och då störde det mig lite att dom lamporna var väldigt vita jämfört med den gula stjärnan jag har i fönstret vid advent. När slingan inte lyste när jag plockade fram den förra helgen köpte jag den längsta av samma typ dom hade på Kvantum. Dom måste ha bytt märke eller något, för det känns bara som hälften så många lampor i den här. Å andra sidan är dom inte lika vita, så jag kan tänka mig att vara nöjd med den här längden. Huvudsaken är att det tindrar vackert där ute. Hur dom står ut som har slingor som blinkar hela tiden fattar jag inte riktigt. Någon har till och med en ljusgardin i fönstret som gör det. Man kan få epilepsi för mindre.
3 December 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Fixat och trixat.

Med hissen i det här huset är det så vist ordnat så den går ner i källaren, men inte upp till vinden där förråden finns. Sidbordet jag hade till skrivbordet var så tungt och otympligt att jag hade fullt sjå att få ut det i vardagsrummet när sovrummet skulle tapetseras. När jag däremot hade bestämt mig för att det inte fick plats längre, ville jag så gärna bli av med det att jag bar det upp för trapporna till vinden på ren vilja. En av dom största fördelarna med min nya möblering är att skrivbordet inte står vid fönstret längre. Ljuset har stört mig, så den ljusa delen av året har jag haft rullgardinen nerdragen så fort jag har suttit vid datorn. Jag har alltid tyckt det ser trist ut när folk har nerdraget hela tiden, och nu stör inte fönstret mig längre. När min dåvarande granne och jag monterade ihop bokhyllan för sjutton år sedan var det största problemet att hitta en underdel och en överdel som såg snygga ut ihop. Det är ju lite olika ådring i trä. När vi nu flyttade hyllan till en annan vägg är det andra änden på den man ser. Där är inte mönsterpassningen lika bra. Jag hade tänkt be om hjälp att möblera om hylldelarna, men den här gången stör det mig faktiskt inte alls, så nu är hyllan full av bråte igen. Ett problem har varit mina fotoalbum. Dom står i tidsföljd, och då hamnar ett som är lite högre på den undre hyllan och ett på den övre. hur jag än har burit mig åt har det blivit lite för trångt på den ena. Nu kom jag på att lägga hyllplanet löst ovanpå piggarna, istället för att sätta fast det. Då blev det precis lagom. Det vippade lite, men den detaljen löste sig när alla fotoalbum kom dit. Under flera kilo album ligger hyllan stilla.
2 December 2015  | Länk | Hemmet | 1 kommentar
Adventspynt.

Stormen Gorm märkte jag inget av. Förmodligen för att vinden låg på från vardagsrumshållet, och jag sov hela natten. Det hade blåst in kopiösa mängder av barr på min nysopade balkong, men ljusslingan på balkongräcket hade inte rört sig ur fläcken. Jag broderade en ny julduk till den här julen. När den skulle på visade det sig att den var väldigt liten och min adventsljusstake med blockljus väldigt stor. Man såg ingenting av mina söta tomtar. Jag funderade på om man kunde ställa ljusstaken bredvid duken, eller om det fanns någon annanstans där duken fick plats. Till slut slog det mig att det inte finns någon lag som säger att adventsstaken måste stå på soffbordet. I mitt föräldrahem stod den till exempel på tv:n (se bild). Jag har visserligen en tjock-tv. men den är inte så tjock så man kan ställa någonting ovanpå den. På stereobänken kunde jag däremot göra plats för ljusstaken. Där stod en lite klockstapel i halm med en gubbe som drar i klocksträngen. Nu hamnade han på soffbordet istället. Att börja göra hål i en alldeles ny tapet kändes nästan som ett helgerån. Nu försökte jag i alla fall hålla mig till x-krokar, för att få så små hål som möjligt. Annars är jag barnsligt förtjust i att helt enkelt dra i en spik i väggen, när jag ska hänga upp någonting. Nu var det bara lingonalmanackan som fick spikar att hänga på, eftersom det känns mest praktiskt. Var hållarna till gardinomtagen hade suttit mätte jag innan den nya tapeten kom upp, i hopp om att hitta dom gamla hålen igen. Det var bara på ena sidan jag kände säkert att jag skruvade i det, men båda kom upp i alla fall.

1 December 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida