HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Maj (2019)
>>


Gammal bekant.

Igår var jag alltså och hämtade ett paket på Bussgods för första gången i mitt liv. Det var en Traderavinst, som enligt annonsen skulle gå med Schenker. Oklart varför avsändaren ångrade sig och skickade med bussgods istället. På jobbet finns en mekaniker, som jag länge har tyckt verkar bekant. När jag fick höra vad han hette kände jag igen namnet också. Igår passade jag på att fråga, och visst hade han jobbat på Nordchoklad. Jag har dessutom känt hans föräldrar i ett tidigare liv. När jag kom hem plockade jag fram ett gammalt fotoalbum. Jag hade ett svagt minne av att dom kanske var med ett år när jag firade midsommar i Borgholm. Det var en av dom få gånger jag har kommit till Borgholm sjövägen. Vi seglade dit och låg i gästhamnen över midsommarhelgen. Jag vet inte om det är lika populärt numera, men då låg båtarna både två och tre i bredd för att få plats vid midsommar. Nu konstaterade jag att inte bara mekanikerns föräldrar var med. Han själv och hans sambo var det också. Så när jag träffar honom härnäst kan jag meddela honom att han och jag har firat midsommar ihop... för trettio år sedan.
28 Februari 2013  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Brevbäraren.

Igår mötte jag brevbäraren nere i porten, när jag var på väg till jobbet. Hon hade ett par större försändelser som inte skulle gå in i brevinkastet till mig, så jag följde med henne upp och lade in dom i hallen, för att slippa bära på dom. När hon såg att jag hade brev som skulle postas tog hon hand om dom. Det innebar både att jag slapp gå runt brevlådan och att dom eventuellt gick iväg en dag tidigare än annars. Det står åtminstone på lådan att den töms redan vid tio. Mina nya broddar borde jag ha testat i lugn och ro innan. Dom var rejält motsträviga. Jag fick på dom så dåligt att jag hade tappat båda två innan jag var halvvägs. Men jag var beredd, så jag hittade dom. När jag skulle gå hem inatt satte jag på broddarna innan jag tog på mig kängorna. Då gick det bättre. Vid det laget hade det frusit på, och det som hade varit modd var riktigt otäckt att ta sig fram på. En bit hade dom haft vett att skrapa medan det var milt. Där kan med lite tur det sista smälta av idag. När jag kom hem och hann öppna posten fick jag veta att mammografin inte visade några tecken på cancer. Sånt känns ju alltid skönt. Jag trodde dom skulle skicka fakturan samtidigt, men den får jag tydligen vänta ännu längre på. Nåja, det känns som deras problem mer än mitt. På telefonsvararen hade en tjej meddelat att jag hade ett paket som hade kommit med bussgods. Det känns inte som om jag väntade något den vägen, men jag får väl cykla dit när jag ska till jobbet och ta reda på vad det är.
27 Februari 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Reinkarnation.

Eftersom både Ernest Hemingway och Dag Hammarskjöld dog samma år som jag föddes, har jag alltid hoppats att jag var någon av dom i mitt förra liv. Inte för att jag seriöst tror på reinkarnation, men man kan ju aldrig veta. Allting som har med döden att göra är ju just bara tro. Jag såg en film, där alla minnen från ens förra liv raderades, innan man skickades tillbaka till jorden för nästa. Det lät ju riktigt logiskt. Problemet i den filmen var förstås att dom misslyckades, så killen kom ihåg saker från sitt förra liv. Hur som helst har jag kollat upp 1961 närmare nu, och insett att jag förmodligen är en reinkarnation av George Formby. Han var komiker, och dog tre dagar innan jag föddes. Visst verkar det solklart?!

26 Februari 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Dagens cykeltur.

Då var det dags för en ledig måndag igen, och den här helgen har det faktiskt inte varit någonting extra alls. Idag har jag i och för sig cyklat runt halva Nybro, så nu känns det som om jag hade gjort skäl för lunchen. Först var jag nere i centrum, och skulle bland annat köpa den där svarta pennan som råkade bli blå sist. Bokrean startar visst imorgon, så det var bra timing att hinna dit innan. Om det inte hade varit för att dom hade stängt för framplockning idag. Jag fick nöja mig med ett besök på apoteket. Dom hade även broddarna, som jag hade tänkt fråga efter i skoaffären. Jag höll på att satsa på en variant som satt baktill, eftersom biträdet och jag var överens om att det är med hälen man halkar mest. Men dom kändes stora och klumpiga att ha med sig, när dom inte kunde sitta på kängorna, så jag ångrade mig och köpte små, nätta att fästa fram. Det är ändå såna jag har haft innan. Ett par nya stödstrumpor investerade jag i. Jag använder dom på jobbet, så vissa av dom jag har börjar bli rejält nötta. Jag har skickat efter snyggare och roligare från ett företag som har specialiserat sig på stödstrumpor, men det är bättre passform på dom jag köper på apoteket. Det är ändå sällan någon ser mina strumpor på jobbet, så jag antar att det är viktigare hur dom känns än hur dom ser ut. Lite andra förbrukningsartiklar blev det också, innan jag satte mig på cykeln igen och tog mig ut till Statoil vid rondellen. Paketet jag skulle hämta var riktigt stort, men jag hade remmarna med mig, och det var bara ett, så det gick bra att komma hem med det. Nu håller alla tummarna för att cykelbanorna smälter av lite tills det är dags nästa gång.
25 Februari 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Grannar.

En av anledningarna till att jag trivs så bra där jag bor, är att jag har drömgrannar just nu. Man får vara glad så länge det varar, för man vet ju aldrig vilka som flyttar ut och in. Ett tag hade jag grannar under som grillade på balkongen hela sommaren. I lägenheten mitt emot min bodde en kvinna som lät sin katt vistas i trapphuset. Man vågade knappt gå ut, för man var rädd att han skulle smita in. Sedan kom det ett par som lade sin dörrmatta utanför ytterdörren, så att det inte gick att ställa upp hissdörren. Vägg i vägg med sovrummet är ändå känsligast, eftersom väggarna är tunna som papper här. Där bodde en kille som glömde att stänga av sin väckarklocka när han åkte bort över helgerna. Jag fick lyssna på den i ett par timmar både lördag och söndag morgon. Sedan kom det ett nyförälskat par, och jag fick ett sexliv – deras. Efter dom kom ett par med ett litet barn. Att ungar är högljudda fattar jag, men varför föräldrarna måste skrika lika högt förstod jag aldrig. Nu bor där en tjej som man aldrig hör ett knyst från. Hade jag inte sett ljuset från hennes tv och hört henne på balkongen på sommaren, hade jag inte vetat att hon fanns. 

24 Februari 2013  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Veckohandlat.

Efter att ha klarat av dagens cykeltur hoppas jag mer än någonsin att dom har rätt som hävdar att våren kommer nästa vecka. Det lär väl ta tid för dom uppskottade högarna att smälta, men bara gatorna blir farbara är jag nöjd. Jag var en snabbis inne på Coop och postade ett par större brev på vägen till Kvantum. Tanken var att jag skulle kunna lämna det största inne på posten, om det inte gick ner i brevlådan. Nu var det precis så det gick ner. Men att lådan står inomhus känns ändå bättre än att lämna post ute den här årstiden. På Kvantum blev jag lite nostalgisk, när jag såg en dam med en lurvig mössa knäppt under hakan. Luddmössa var ordet som flög förbi, för det kallade vi dom när jag var barn. Nu hade jag uppenbarligen inte sett någon på flera år. Annars är dom väldigt bra, just för att dom går över öronen också. Det toalettpapperet jag brukar köpa verkar ha försvunnit ur sortimentet. Nu tog jag Icas eget, mest för att jag utgår från att deras varor är billigast. Det såg både tjockare och mjukare ut än det jag har använt tidigare, och det är ju inte fel. Att det var små hjärtan på det hade jag väl däremot kunnat leva utan. Namnet "toalett och bad" kändes lite skumt. Vem använder papper i badet? Dom nya kassorna är breda och fina, men tyvärr fortfarande felplacerade. När det är kö (som idag) måste den gå i en böj, eftersom frysdiskarna ligger precis mitt för kassagångarna. Antingen blev det för dyrt att flytta på dom, eller också tänkte dom att dom aldrig skulle ha några köer.
23 Februari 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Torsdagen.

Det har hänt tidigare att någon av mina broddar har lossnat från kängan, så jag har tappat den. Jag tycker att man borde märka när det händer, men det har jag aldrig gjort förrän den har varit borta. Hittills har jag haft tur och upptäckt det nästan direkt, men inte igår på vägen till jobbet. Det blir ju lite jobbigt att gå och titta ner på fötterna för att se så dom är kvar. Nu hann jag inte gå tillbaka någon längre bit och leta. När jag gick hem inatt hade det bara kommit ett tunt lager snö, men den syntes inte till då heller. Det blir till att köpa nya. Det var plogat och fint när jag gick till jobbet igår. Jag trodde inte att dom skulle tycka det var lönt att sanda, så länge det snöade, men jag mötte faktiskt grusbilen. På jobbet var det information kvart i två. Förra gången hade jag missat informationen om det, eftersom jag var ledig dagen innan. Då missade jag några minuter i början, men nu var jag där i tid. Fast jag är uppvuxen på landet hade jag aldrig använt vare sig skottkärra, yxa eller spett, innan jag började i sågverket. Att köra skottkärra är inga problem, kanske beroende på att det inte är så mycket i den. Med yxan är det värre, kanske för att den inte är så jättevass. Jag hade tänkt mig att den skulle göra mer av jobbet själv, men man får verkligen ta i för kung och fosterland. Och det törs jag inte, eftersom jag är livrädd att hugga mig i benet. Spettet är däremot ett underbart hjälpmedel. Med hävstångseffekten det ger kan jag både lyfta stora, tunga block och dela dom som är spräckta. Jag hade en snarlik lösning när jag hade bil. Ett långt rör som jag satte på domkraften, för att orka dra loss muttrarna till hjulen, när jag bytte däck vår och höst.
22 Februari 2013  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Hänt och vänt.

När jag kommer in i bokhandeln verkar jag få riktiga skov av Alzheimer. Sist skulle jag köpa ett par pennor. När jag kom hem insåg jag att jag helt hade glömt vilken typ av pennor jag har använt dom senaste åren. Istället hade jag utgått från en sort jag använde för mycket länge sedan. Hur som helst var den svarta pennan så skön att skriva med att jag tänkte köpa en till i tisdags. Inte förrän igår insåg jag att jag hade köpt en blå. Lite överarbetat med tanke på att jag inte ens hade börjat använda den blå jag köpte sist. På jobbet hörde jag en tjej resonera sig fram till att hon behövde en tv på 42 tum i sovrummet. 32 var för litet. Själv har jag ingen tv alls i sovrummet och den enda tv jag har är just 32 tum. Det är dessutom en tjock-tv. Jag har tänkt tanken att byta, men eftersom jag aldrig tittar på tv egentligen känns det som om det finns viktigare saker att lägga pengarna på. Jag handarbetar ju alltid när jag sitter vid tv:n. Arbetsdagen igår blev lite annorlunda. Första passet hade vi förebyggande underhåll. För min del innebar det mest städning. Det är i alla fall inte som i fabriken, där vi gick ett helt gäng och putsade på en väldigt begränsad yta. Sågverket är så stort och fullt av spån och damm att man skulle kunna släppa in ett helt arbetslag en hel dag utan att det blev riktigt rent. Nästa pass hade vi ett par olika haverier, så jag städade mest då också. Tredje passet behövdes det plötsligt två personer för att lära upp en, så jag kände mig lite överflödig, och sista passet hamnade jag vid bandsågen.
21 Februari 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Tjugonde februari.

Dom senaste tjugotre åren har den tjugonde betytt pengar. Det är nämligen avlöningsdatum på Kährs. Det där med månadslön har för övrigt varit väldigt bra för min ekonomi. På mitt förra jobb fick vi lön var fjortonde dag, och så bra framförhållning hade inte jag. När hyra och annat skulle betalas hade jag bara två veckors lön att göra det med. För fyrtio år sedan var jag hos tandläkaren den tjugonde februari. Det innebar på den tiden att taxi hämtade ett gäng ungar på byskolan på östra Öland och körde oss till tandläkaren i Färjestaden. Jag vet inte om det berodde på att dom tog oss i bokstavsordning, men jag brukade oftast bli inropad först av alla. En gång fick jag vänta till sist, och då hade faktiskt nervositeten hunnit lägga sig lite. Åtta år senare hävdar dagboken att det var möte på min dåvarande arbetsplats. Jag antar att det var fest efteråt, eftersom jag både dansade och drack en hel flaska Aurora. Det är något sött fruktvin. Året därpå var det modernt med knickers. Jag vill minnas att mina var i ljusblå manchester. Fem år senare rev jag ut heltäckningsmattan. Jag minns inte i vilket rum, men lite imponerad av mig själv blir jag. Det låter ju som ett rejält projekt, speciellt med tanke på möbler och annat som lär ha stått på den. Året därpå packade jag hela dagen. Det var flytt på gång från Kalmar till Oskarshamn. För tjugo år sedan var jag på mitt livs enda årsmöte i GDV, Gammeldansens vänner. Det bytte senare namn till MGF eller något liknande. Jag lyckades aldrig lära mig vare sig förkortningen eller vad den stod för. Mogen och gammaldansförening kanske. Nu tror jag dom har bytt namn igen till något så enkelt som DF, Dansförening.
20 Februari 2013  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Ännu mer snö.

När jag gick till jobbet igår var väglaget minst sagt omväxlande. Första halvan var fortfarande täckt av is och hårpackad snö. Där var jag glad att jag hade lämnat cykeln hemma och ångrade att jag inte hade tagit broddarna. Andra delen hade dom skottat, så där hade det sista smält av och asfalten var bar. Där hade det gått lätt att cykla, och broddarna hade gnistrat mot asfalten. När jag gick hem inatt var alltihop förstört igen. Då hade det kommit en jäkla massa snö. Idag snöar det också, så jag tyckte inte cykeln fyllde någon större funktion. Jag promenerade ner till frissan. Det är förmodligen enda gången jag har ångrat att jag slutade på salongen som ligger bara att kvarter hemifrån. Det hade varit nära och bra en sån här dag. Tyvärr tänkte jag inte på broddarna. Dom åker garanterat på när det är dags att gå till jobbet. När jag kom ut från frissan hade vädret lite svårt att bestämma sig. Det var fullt snöoväder, men plötsligt tittade solen fram mellan molnen.
19 Februari 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Pengar.

Pengar är visst ett evigt bekymmer. Att tjäna in, att inte göra av med och att inte bli av med dom man har lyckats hålla i. Igår kväll insåg jag att min nya samlarvurm med figuriner tar sig tämligen billiga uttryck. Jag betalar sällan eller aldrig mer än 300 kronor för någonting. Auktionerna ligger kvar på min sida efter att jag har blivit överbjuden, så jag kan fortsätta följa dom. Igår var det en som gick för nästan 2000. Vågar man ens röra sig i ett hem där det står något så dyrt som kan gå i golvet? Och vad var det för skillnad på just den skulpturen och dom jag har gett några tior för? Det är mycket jag inte förstår med samlarvärde och annat. Jag misstänker att det hade något med ursprunget att göra. Annars skulle det kännas snudd på orättvist att vissa får hur mycket som helst för sina prylar och andra nästan ingenting. När jag gick in på Internetbanken för att betala mina egna köp kastade jag i vanlig ordning ett öga på mina aktieobligationer. Eller försökte i alla fall. Dom var försvunna och därmed det mesta av mina besparingar. Ingen pension för mig någonsin, vad det verkade. Till slut fick jag i alla fall upp ett meddelande om tekniskt fel. Men aningen nervöst var det innan jag loggade in idag och pengarna var tillbaka. Det här med Internetbanker känns verkligen inte så säkert som man skulle önska. Det var antagligen inte säkrare innan dom kom, men då märkte man det inte lika tydligt.
18 Februari 2013  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Söndag.

Nu har jag varit ute och bytt sopor. Det innebar att fem kassar med skräp och en bunt hopvikta kartonger gick till förpackningsåtervinningen. Hälften var sånt som blir under en normalvecka, eftersom världen är full av förpackningar. Resten kom från Traderapaket. Efteråt var jag och hämtade tre nya paket, så nu är lagret av förpackningsmaterial redan påfyllt igen. Det kanske är dumt att göra dom båda sakerna på samma dag. På hemvägen jagade jag en joggare. Hon höll betydligt högre fart på blankisen springande än vad jag gjorde på cykel. Lite avundsjuk blev jag, eftersom jag inte ens kan promenera i grova kängor utan att halka. Hon måste ha haft broddar eller något på skorna. Hemmavid mötte jag först en granne på cykel och sedan en med rollator. Båda framförde samma åsikt. Att man borde ha skottat i fredags, när det var milt. Nu har all modden frusit ihop, så blankisen är inte bara hal utan också väldigt ojämn. Inne i fabriken på Kährs håller dom som bäst på att avsluta ett pass med övertid, så jag är gladare än vanligt att jag inte är stationerad där för tillfället. I sågverket jagar dom mest folk som har lånat tid. Inne i fabriken verkar övertiden vara mer allmän som vanligt. En av flickorna jag pratade med igår fick se om hon kom ihåg att hon skulle jobba idag. Duger det som skäl till frånvaro att man glömde? Jag kan tänka mig att glömma jobbet nästan hur ofta som helst.
17 Februari 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Lördag.

Om någon mot förmodan skulle ha missat vad jag tycker om väglaget i Nybro vintertid kan jag berätta det en gång till. Om väglaget i Nybro tycker jag INTE. Idag var det typiskt varken bära eller brista-väglag, och det var mer tur än skicklighet att jag aldrig slog i gatan. Bitvis fanns det hjulspår att cykla i, men nu ska det visst komma mer snö måndag och tisdag. Den sociala biten klarade jag av samtidigt med veckohandlandet. På vägen till Kvantum träffade jag en tjej som jobbar i fabriken. Sist vi sågs var hon på väg hem med pizza, men idag hann vi prata några ord. Inne i butiken träffade jag en tjej från kontoret och en Lerniakille, som har slutat hos oss. Han är på Kährs sågverk i Blomstermåla nu, och det är tydligen precis så illa som man hade hört att det skulle vara. Tungt och omodernt till tusen. På hemvägen cyklade grannkillen ifatt mig, så det blev en pratstund med honom också. Jag hämtade ett stort brev, som påminde mer om ett paket, på posten på vägen. Att jag hade packväskorna fulla med returflaskor och burkar hade jag glömt, om det inte hade varit kö vid automaterna. Det underlättar ju en hel del att lämna dom innan man handlar. Efter ombyggnad finns det bara två automater mot fyra innan. Jag har tyckt att det såg snålt ut, men det visade sig att samma automat i gengäld tog både burkar och flaskor. Kassorna är också ombyggda och det mesta ser nytt ut. En kassa var märkt som "kortkassa". Jag läste det som snabbkassa, men när jag frågade visade det sig att dom menade kontantfri kassa.
16 Februari 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Bilfritt torg.

När jag köpte en lite bänkdiskmaskin första gången fascinerades jag av instruktionsboken. Där stod bland annat att den endast fick användas att diska husgeråd i, inte motordelar och annat. Med tiden har jag insett varför man skrev så. Det är ju så enkelt och blir så rent och fint, om man stoppar saker och ting i diskmaskinen. Senast var det kopparna till fönsterbelysningen i vardagsrummet. Dom är för värmeljus, och det innebär en del sot och annat. Jag tänkte att i värsta fall håller dom inte för behandlingen, och i bästa fall händer ingenting alls. Istället blev dom jättefina. Dom blev som helt andra lyktor, och nu gnistrar det i mitt fönster.

Kommunen ville införa parkering på torget i Nybro på försök dom dagar det inte är torghandel. Handlarna trodde att dom skulle få fler kunder då. Ingen av oss vanliga dödliga fattar hur dom tänkte. Har man bil åker man hellre till Kalmar, där det finns lite större utbud. Det är vi som saknar bil som tvingas handla på hemmaplan. Det vi inte hittar på Internet då. Besöker man Nybro med bil är det oftast för vår omtalade torghandel, och dom dagarna skulle det ändå inte vara parkering. Någonstans där dom hade det här upplägget hade för övrigt torghandlarna problem med att det stod bilar i vägen även på torgdagar. Vi bildade en Facebookgrupp, skrev protestlistor och så vidare, så nu är projektet nerlagt. Minst en av butiksföreståndarna har lyckats göra sig av med ännu fler kunder under den här kampanjen. Han har varit otrevlig mot folk och till och med portat dom ur sin affär. Samtliga 174 medlemmar i Facebookgruppen lär bojkotta butiken ifråga efter det.

VIDEO =

15 Februari 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Onsdagen.

Det har visst varit fettisdagen i veckan, så igår hade en arbetskamrat med sig semlor och bjöd oss allihop på. Tyvärr är semlor en av dom få onyttigheter jag inte gillar. Jag äter varken grädde eller mandelmassa. Resten av familjen tycker om det, så när jag var barn brukade mamma göra egna. Hon gröpte ur bullarna för att få plats med mandelmassa, och det där urgröpet åt jag. När en maskin gick sönder för mig på jobbet igår satt det trasiga lite illa till. Killen som lagade det fick snudd på hänga i krokig arm fyra meter över ett betonggolv. Själv bet jag på naglarna och var livrädd att han skulle ramla. När jag kom hem inatt kunde man tro att det spökade i grannhuset. Dom har en handikappanpassad ytterdörr, som man kan öppna genom att trycka på en knapp. Nu hade det hänt något, så den öppnades och stängdes gång på gång, utan att det var en människa i närheten. Väl inne i hallen hos mig hittade jag inte nyckelknippan. Eftersom jag var inne måste den bevisligen ha varit med upp till tredje våningen. Den låg inte i jackfickan och ingen annanstans heller. Till slut var jag till och med ute och kollade så den inte satt kvar i dörren. Det kändes inte möjligt, men någonstans måste den ju vara. Lite panik blir det när det är viktiga saker som nycklar eller plånbok som saknas. Till slut lyfte jag på broddarna jag hade tagit av kängorna när jag kom in. I samma hand som jag höll dom hade jag tydligen hållit nyckelknippan.
14 Februari 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Trettonde februari.

Den trettonde februari 1976 var jag på bio och såg "Hajen" med min dåvarande pojkvän. Lite oklart varför, för jag kan inte tänka mig att jag var mer road av skräckfilm då än jag är nu. Den enda funktion dom brukar fylla just när det gäller män är att dom ger en bra anledning att hålla handen och krypa intill. Sex år senare planterade jag om krukväxter, något som jag definitivt aldrig gör numera. Det beror helt enkelt på att det är många år sedan jag slängde ut min sista krukväxt. På fönsterbrädena har jag numera mina älskade figuriner. Förr hade jag till och med fönsterremsor, som jag hade virkat själv. Året därpå satt jag hemma hos bror och svägerska och stickade. Det handarbetades ofta gemensamt medan mamma levde, och innan svägerskan fick barn. Jag vet faktiskt inte om hon handarbetar över huvud taget numera. Själv gjorde jag ett långt uppehåll, och sedan tog jag upp broderandet igen. Det känns svårare att ta med sig och pyssla med i sällskap. Särskilt numera, när jag måste sitta precis under en lampa för att se vad jag gör. 1988 var mina föräldrar på solsemester. Jag hade hastigt och lustigt fått jobb i Oskarshamn. Eftersom deras bil stod på Öland körde jag över och bytte. En stor Volvo kändes lite tryggare på vintervägarna än min lilla Toyota. Året därpå bodde jag i Oskarshamn. Då hade mamma gått bort under deras solresa, och jag var nere och tog hand om pappa några dagar. För åtta år sedan upptäckte jag att min skanner inte fungerade med Windows XP. Agfa hade slutat tillverka såna, och brydde sig därför inte om att ta fram nya drivrutiner. Till slut fick jag ge upp och köpa en ny skanner.
13 Februari 2013  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Bankdosan.

När jag är klar med bankdosan tar jag alltid ur kortet och lägger det under den i lådan. Lite fel blev det den gången jag gjorde samma sak, fast det var kreditkortet jag hade använt. Det hör hemma i plånboken. Sist jag använde dosan hade jag lagt in den med kortet fortfarande i. Jag skulle kunna svära på att jag aldrig skulle göra så, men i satt det, och här finns bara jag. Jag trodde att batteriet skulle vara slut, eftersom dosan slås på när man sätter i kortet, men tydligen stängs den av efter en stund. Det som hände när jag hade dragit ur och satt i kortet igen var istället att jag fick felmeddelandet ”ogiltigt kort”. Det var inte bara märkligt att ett kort jag har använt så pass länge plötsligt var ogiltigt. Det var dessutom ingenting jag kunde göra något åt. Trodde jag. Nu har jag trixat med motsträviga datorer i tretton års tid, så jag försöker allt och lite till med allting annat som inte fungerar också. Så efter en stund var mitt kort plötsligt giltigt igen.
12 Februari 2013  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Mammografi.

Idag var det dags för en busstur till Kalmar lasarett. Jag hade läst på Facebook om invandrare som åkte buss gratis. Kortet fungerade inte, dom förstod inte språket och så vidare. Jag hoppades att det var något enstaka rötägg, men när jag skulle åka från Nybro gjorde en invandrarkille exakt så! Mammografiundersökningen var lätt överstökad. Det första problemet brukar vara automaten man betalar i. Nu är lasarettet kontantfritt och automaten bortplockad. Det kommer en faktura senare. Lite småknöligt brukar det där med turordningen också vara. Flera stycken får samma tid, och så får vi själva hålla reda på i vilken ordning vi anlände. Nu var det alldeles tomt i väntrummet, och jag blev inropad direkt, fast det var fem minuter kvar tills jag skulle ha varit där. En väldigt ung tjej var det som röntgade, men så känns det inom dom flesta yrkesgrupper ju äldre jag blir. Jag kunde ta vändande buss hem igen, så det gick verkligen snabbt och smidigt. Tillbaka i Nybro var jag inne på posten och hämtade tre stora brev från förra veckan. När jag kom hem låg det redan en ny avi på dörrmattan. Där låg också ett brev från landstinget. Jag hade precis kommit på att det snart borde vara dags att ta cellprov också, så jag trodde att det var ännu en kallelse till lasarettet. Istället var det reseersättning sedan jag var där och röntgade knät för ett och ett halvt år sedan! Snabba är dom inte, men trevligt var det att få några kronor tillbaka. Jag kollade förresten det här med mammografin i bloggen nu, och insåg att dom var riktigt tidiga i år. Jag har blivit kallad vartannat år sedan jag fyllde fyrtio. Då minns jag att det var i mars, för jag hade fullt upp med födelsedagsfirandet, och tackade nej. För sex år sedan blev jag kallad i juni, för fyra år sedan i augusti och för två år sedan i september. Dom måste alltså ha fått bra fart på det, när jag fick komma redan i februari i år.
11 Februari 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Paket.

Idag var det dags att hämta paket på Statoil igen. Jag hade samlat på mig fem stycken, och då säger förstås Murphys lag att alla var hyfsat stora. Även om innehållet varken är speciellt stort eller tungt så packar alla väldigt väl, för att ingenting ska gå sönder. Det kanske är tur att jag snart inte har plats för fler figuriner. Men det är verkligen julafton att öppna alla paket. Två av dagens paket gick varken ner i cykelkorgen eller i någon kasse. Som väl var hade tanken slagit mig att det kunde bli så, så jag hade spännremmen med mig. Med den lyckades jag hålla båda på plats på pakethållaren. Åtminstone nästan. På slät asfalt kanske dom hade legat kvar, men här har vi gator belagda med hårdpackad snö och is på vintern. Det skumpade så pass mycket att dom gled av ett par gånger, fast jag gick och ledde cykeln. Dom blev hängande i spännbandet, så jag slog åtminstone inte sönder någonting. Till slut hittade jag ett annat sätt att fästa dom på, och sedan tog jag mig faktiskt ända hem utan missöden. Ibland skulle man behöva en flakmoped eller åtminstone en cykelkärra. På den översta bilden syns lasset med paket jag lyckades dra hem på cykeln. På den understa ser ni innehållet.

10 Februari 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Vintern fortsätter.

Det är möjligen (bara möjligen) vackert med snö, om man får vara inomhus och titta på den genom fönstret. Det är definitivt inte kul att cykla till affären, när det just har slutat snöa. Nu hade det i alla fall inte kommit mer än att det var någorlunda tillkört, och jag kunde cykla större delen av vägen. Men lätt gick det inte. Vad gällde risken att dra i gatan bestämde jag mig för att lita på en arbetskamrat. Han påstår att han känner sig säkrare på cykeln än när han promenerar. I veckan träffade jag en kollega från fabriken när vi skulle gå hem från jobbet, och fick lite skvaller från min gamla arbetsplats. Idag mötte jag en annan, när jag kom från Kvantum. Vi blev stående i minst en halvtimme, så nu har jag lite koll på vad som händer där inne också. Fördelen med att det är vinter är att man inte behöver känna att mjölken surnar medan man pratar. Nackdelen är att kylan till slut kryper in till fötterna, om man står stilla för länge. I cykelkällaren har jag äntligen fått en annan cykelägare att maka på sig. Hon har passat på att ställa sin cykel så att ingen annan fick plats, när jag har varit på jobbet på kvällarna. Efter att ha ställt min cykel på samma ställe i flera år hade jag inga planer på att ge mig och flytta, så jag har klämt in den bredvid hennes, och nu hade hon makat lite på sig. Jag antar att hon också har blivit av med en cykel, för den här har hon låst med tre olika lås. Det fasta som sitter på cykeln, ett runt framhjulet och ett som hon har låst fast cykeln i stället med. Så är det en Monark också. Jag har för mig att det är extremt dyra cyklar.
9 Februari 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Halt.

I onsdags lät jag cykeln stå, fast det var barmark när jag gick hemifrån. Jag tog dessutom kängorna. Annars hade jag använt lågskor ett par dagar, eftersom dom är så mycket enklare att sticka fötterna i. Rätt tänkte jag uppenbarligen, för den kvällen lade sig snön igen. En av fördelarna med mina nya kängor är att sulorna är bättre räfflade än på dom gamla. Tyvärr hjälper det inte ett vitten. Jag halkar runt som Bambi på hal is i alla fall. Någon tyckte att jag var oförsiktig som hade ramlat tre gånger i vinter, men jag fattar inte hur man kan vara mer försiktig. Jag måste ju sätta ner fötterna för att ta mig framåt, och varje gång jag gör det glider dom iväg. Under förra halkperioden hade jag plockat fram broddarna, och jag får väl göra det igen. Fast dom närmaste dagarna behöver jag cykeln. Ja, inte idag. Idag har jag en vägrarattgåutanfördörrenfredag. Men imorgon måste jag till Kvantum och veckohandla. På söndag har jag några paket att hämta på Statoil. På måndag skulle jag väl i och för sig kunna promenera. Då har jag tagit ledigt. Första gången jag var ledig en måndag var jag hos läkaren fredagen innan. Andra gången var det födelsedagskalas på lördagen. Den här gången skulle jag äntligen vara långledig utan att det hände något extra. Åtminstone var det vad jag trodde tills i måndags kväll. Då hade jag fått en kallelse till mammografi med posten, och tiden var på måndag. Jag trodde sånt kom mer än en vecka innan, men då hinner väl folk glömma sina tider kanske. Nåja, det var ju vältajmat i alla fall, när jag ändå är ledig.
8 Februari 2013  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Min avatar.

På min favoritspelsajt fanns det plötsligt en bild på mig ihop med en text som handlade om någon annan. Det stod verkligen tvärstilla i huvudet, tills jag insåg att man använder avatarer där. Jag är så inställd på att min föreställer mig, att jag inte hade tänkt på att någon annan kan se exakt likadan ut. Fast chansen måste vara minimal. Det finns elva olika saker att ändra på det där huvudet, och varje har mellan elva och fyrtiofem olika alternativ. Jag orkar inte ens räkna ut hur liten chansen är att någon ska ha gjort exakt samma val som jag. Det är i alla fall ingen risk att någon heter som jag, för användarnamn får det bara finnas ett av varje. Jag tog Hambomazurka på den tiden Lunarstorm fanns. Jag hittade inget namn som inte redan var taget. Hambomazurka räknade jag med att ungdomarna aldrig hade dansat. Under åren har det blivit lika mycket mitt namn som Eva är. Har jag vunnit någon tävling, så är jag apstolt över att mitt namn står där, fast det står Hambomazurka.
7 Februari 2013  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Geografi.

När frågespelet Triviador ställde frågan om vilken världsdel Sweden ligger i, trodde jag förstås att det var i enklaste laget. Men min motståndare svarade Sydamerika. Då insåg jag att jag enbart tror att Sverige är världens medelpunkt eftersom jag bor här själv. När jag spelar spel där man ska märka ut länder på kartan händer det att jag också befinner mig i helt fel världsdel. Jag har hört namn som Malavi, men jag vet inte om det ligger i Afrika, Sydamerika eller kanske Asien. Allting är ju enkelt, om man kan det. För mig, som är uppvuxen på landet, är den enklaste frågesportsfrågan någonsin hur många spenar en ko har. Tills jag träffade någon som var osäker på om det var fyra eller fem.

Vädret har varit lite irriterande den här veckan. Det har varit barmark på eftermiddagen, och jag har cyklat till jobbet. När jag sedan ska hem på kvällen har det kommit ett tunt snö- alternativt frosttäcke, som har frusit på, och det har varit blixthalt att cykla. Nåja, så himla mycket roligare är det inte att promenera på det underlaget. Så länge man inte ramlar går det åtminstone fortare att cykla, så man slipper ifrån det.
6 Februari 2013  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Femte februari.

Redan i tonåren var det svårt att få tiden att räcka till. Skollunchen den femte februari 1975 blev därför bara ett knäckebröd, eftersom vi ville hinna ner på köpingen i Mörbylånga. Har man vuxit upp och bor på östra sidan av Öland är man inte bortskämd med några större samhällen. På högstadiet bussades vi varje dag till Mörbylånga. Samma kväll hade Ungdomens Röda Kors anordnat ett litet minidiscotek i församlingshemmet. Just valet av lokal fanns det förstås dom som hade åsikter om. Fem år senare var det en riktig vargavinter. Jag skulle köra hem till Kalmar, men körde fast i en bygata på östra Öland i snöstormen. Som tur var kom folk som var ute och skottade och hjälpte mig loss, så hem kom jag. Året därpå var jag på mitt livs enda fotbollsträning med IFK Kåremos damlag. Min svägerska spelade där. Vi var bland annat ute och sprang, fast det var mitt i vintern. 1983 var denna dag en lördag, och jag var på dans i Blomstermåla folkets hus. Kompisen körde, så jag var lite lagom på örat. Året därpå hade jag en riktigt effektiv dag med städning och annat. Bland annat städade jag i klädkammaren. "Walk-in-closet" känns ju som något riktigt exklusivt, men där jag bodde då hade jag faktiskt en sån. Det måste ha varit helt underbart, med tanke på hur trångt det känns i garderoberna här. Dom som bodde här hade till och med köpt en extra garderob, men den tog sån plats att jag har den uppe på vinden numera. För 24 år sedan ringde min bror flera gånger denna dag. Mamma, som hade cancer, hade blivit sämre under hennes och pappas semester på Kanarieöarna. Någon skulle få resa ner på deras reseförsäkring, och eftersom båda mina bröder hade småbarn föll valet på mig. Några dagar senare dog mamma, så resan blev inställd.
5 Februari 2013  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Yohio.

Jag gjorde med första deltävlingen i Melodifestivalen som jag alltid gör. Det vill säga spelade in den och spolade igenom den igår. En liten uppfattning vill jag ha om hur varje låt låter och vad snacket om kläder och annat gäller. Nu var det till exempel någon som var klädd i en städrock enligt uppgift, och det kunde jag hålla med om. Dom flesta låtarna var helt okey, men jag behöver höra dom några gånger innan dom fastnar. Med ett undantag: Yohio. Jag hade bara sett honom på bild innan, men han var verkligen en ljuvlig uppenbarelse, och låten var kanonbra direkt. Kommen så långt insåg jag att svenska folket och jag sällan brukar vara överens om sånt. Jag hade sett en del kommentarer på Facebook medan programmet pågick, men faktiskt missat hur det gick. Nu slutade det ju lyckligt, åtminstone för min del. ”Heartbreak hotel” (som i min värld är titeln på en gammal Elvis-låt) är i final. Jag fortsatte till datorn, och tänkte söka efter den på Youtube. Jag behövde inte ens söka, för den låg direkt på startsidan, när man kom in där. Inte behövde man leta upp någon speciell sida för att ta hem den som mp3-fil heller. Det finns tydligen kommandon för det redan vid klippen numera.
4 Februari 2013  | Länk | Media | 0 kommentar
Söndag.

Sist jag skrapade en lott från Cancerfondens rikslotteri fnissade jag lite. På ett av skrapen står det "Vinn din drömresa". Det minsta man kan vinna är en hundring. Det gäller att drömresan inte går längre än till Kalmar då. Om jag tolkade en artikel i gårdagens tidning rätt så finns det planer på att bebygga området tvärs över gatan från där jag bor. Det blir säkert ovant till en början, men åt det hållet är det inte hela världen. Det vore värre på baksidan, där jag har balkongen. Men visst är det mysigt med den lilla skogsdungen som har funnits där i alla år jag har bott här. Nu på vintern ser man i och för sig rakt igenom den till lokalen på andra sidan, men på sommaren är det så grönt och lummigt att man tror sig bo precis i skogsbrynet. Idag fick det bli en cykeltur istället för söndagspromenad, eftersom jag skulle hämta ett par paket på Statoil. Solen skiner, så det var gott om folk ute. Solen lockar alltid ut folk, även om det blåser kallt. En av dom jag fick paket från hade bland annat använt blöjor att packa i! Praktiskt, om man ändå råkar ha några över. Fast jag tvivlar på att jag hade kommit på tanken själv. Nu blir det lite pyssel med att få plats med nya figuriner och ta hand om allt förpackningsmaterial. Fast först får det bli lunch, för jag är vrålhungrig.
3 Februari 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Irritationsmoment.

¤ Jag är med och tävlar i Miljonkrysset varje vecka, mest för att det är så enkelt. Man ringer bara och knappar in en lösningskod. Ännu enklare blev det med min nya mobiltelefon, eftersom man kan skicka ett SMS istället. Med den gamla telefonen var det lite meckigt, men den nya har så stora, härliga knappar att det till och med blev enklare än att ringa. Nu visade det sig att efter månadsskiftet var det inte så enkelt längre. Man måste ha någon tilläggstjänst, och jag är inte ens säker på om det fungerade med mitt kontantkort över huvud taget. Jag får väl börja ringa från den fasta telefonen igen.

¤ I flera år hängde det en sladd ner från taket utanför min balkong. Inte förrän jag fick nya grannar lyckades jag bli av med den. Igår var det dags igen. Ännu så länge hade den bara kommit till strax under mitt balkongtak. Där var den ihopsnurrad. Jag gjorde ett försök att slita ner den, men den var rejält förankrad i det den gick till. Istället lyckades jag peta upp den på taket, så att jag åtminstone slipper se den. Den här gången tänker jag ringa bovärden så fort den dras ner utanför min balkong, och fråga vad sjutton dom håller på med.

¤ Något jag slipper irritera mig över, eftersom jag inte har bil, är det nya parkeringssystemet här utanför. Hyresgästerna har fått hyra varsin parkeringsplats. Problemet är att ingenting har ändrats i skyltningen. Det har alltid stått att det är betalda platser, men alla har parkerat var dom ville ändå. Idag såg jag minst två bilar med handskrivna lappar från dom rättmätiga ägarna till parkeringsrutorna. Dom lär få fortsätta slåss för att få ha sina parkeringar ifred.
2 Februari 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Post.

Igår hade det smält av så pass att jag hade räknat med att kunna cykla till jobbet. Tur var det, för i onsdags när jag kom hem låg här både en paketlapp och en lapp om ett stort brev. Det är sällan jag får posten förrän vid halv tolv på natten numera. Det hade tagit en halv evighet att promenera till posten innan jobbet, så det var bekvämt med cykeln. Det intressanta med mina försändelser var att den som gick som brev såg mer ut som ett paket, medan paketet var i brevformat. Det var inte ens tjockare än att det skulle ha gått in genom mitt brevinkast, och det är det inte mycket som gör. Det var mina inbundna dagboksanteckningar från 1981. Från början gick jag bakifrån. Efter 1985 ångrade jag mig, och gick från början istället. Nu har jag bara tre år i mitten kvar. Sedan tillkommer ju nya år efterhand, så just nu håller jag på med en blok för 2012. Oklart var det i alla fall varför dom plötsligt skickade den som paket. Den har alltid skickats som brev tidigare. Säkerheten verkar knappast större, eftersom till och med rekommenderade brev försvinner. På jobbet råkade någon trycka in ett nödstopp, när jag var vid Madame Gozzi, den italienska maskinen. Det är ett gemensamt nödstopp, som stänger av även henne. Problemet är att hon blir väldigt tjurig på kuppen. Som väl var dök sågverkets specialist på just Gozzin upp, och hjälpte mig igång igen. Efter arbetsdagens slut var det mera tveksamt om det hade varit en bra idé att ta cykeln. Då hade det frusit på och var glashalt. Jag cyklade likadant hem som igelkottarna gör när dom förökar sig. Försiktigt, väldigt försiktigt.
1 Februari 2013  | Länk | Övrigt | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida