HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Juni (2017)
>>


Chefen.

Att folk sköter sina jobb är någonting jag tar för givet. Speciellt som man nere på golvet får sparken, om man inte gör det. Har man en högre befattning är det tydligen inte lika viktigt. Jag har bara stämplat ut som vanligt från jobbet hela veckan, eftersom jag förutsatte att min chef hade hållit sitt löfte och ändrat mina arbetstider. Det hade han inte. Igår kollade jag, och insåg att jag har stämplat ut en halvtimmes ogiltig frånvaro varje kväll. Det ser väl inte så bra ut, när företaget vill ha en anledning att göra sig av med en gammal kärring som mig. Hade jag varit lite mer misstänksam kunde jag ju ha stämplat ut tjänstledigt, men eftersom jag sköter mitt jobb, förutsätter jag, som sagt, att andra gör samma sak. Tidigare under kvällen igår föreslog någon att jag kunde be min gruppsamordnare för veckan kolla upp det, men jag står kvar på sågverket ännu så länge, så han ser inte mina uppgifter i sin dator. Tanken att ringa sågen fick vi också avfärda. Produktionsledaren borde åtminstone inte vara där på kvällen, och skiftet vi jobbade var inte det som jag tillhör. Fel avdelning och fel skift. Istället gick jag runt chefens kontor på hemvägen. Det står en kopiator utanför där jag kunde ta papper och skriva ett litet brev till honom. Det lade jag i ett postfack märkt "ROOL". Tur att jag hade noterat tidigare att det är hans signatur, för annars vete sjutton om jag hade fattat det. Nu ska jag i alla fall se till att kolla hur det ser ut när jag stämplar för att gå hem på måndag.
28 Februari 2014  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Världen är liten.

En av flickorna (vi är jämngamla) jag har jobbat med den här veckan har en dialekt som fick mig att fråga om hon var från norra Öland. Hon hävdade att hon var från mellersta, närmare bestämt från Äleklinta. I hela mitt liv har jag bara träffat två personer därifrån, och eftersom världen är liten visade det sig förstås att det var hennes föräldrar. Våra föräldrar umgicks en del, eftersom båda våra fäder var yrkesfiskare. Jag har både urklippsalbum och fotoalbum kvar efter mamma. Där finns urklipp på det här paret efter att dom hade varit i sjönöd en gång och kort på dom efter någon gemensam semesterresa. Min arbetskamrats pappa lever inte längre, men hennes mamma bor här i Nybro.

I ett av mina smyckeskrin ligger en liten burk med parfymkräm. Den doftar helt underbart, så jag brukar öppna den och bara snusa. Det är en doft från Yves Rocher, som tyvärr inte verkar finnas längre. Efter att ha sökt på hela Internet insåg jag att det är på Tradera allting finns, som inte tillverkas mera. Det finns alltid någon som har kvar. Så nu har jag en flaska, och jag doftar ljuvligt. Åtminstone tycker jag det själv, och det är väl huvudsaken. Jag är ju den som mest och oftast känner hur jag doftar.
27 Februari 2014  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Mormors saker.

När dom tömde mormors och hennes makes lägenhet för några år sedan, körde hennes gode man hit en stor låda med prylar. Det var nog förresten ett par, tre kartonger från början. Jag har lyckats få familjen att adoptera några få saker, men en full flyttkartong stod fortfarande på vinden. Det var svårt att få koll på vad den innehöll, så nu har jag tagit tag i att plocka ur den och sortera upp det lite. Av dom finaste glasen fanns det dussinet fullt, så nu måste jag komma ihåg att fråga om någon vill ha dom, när vi ses. Dom kändes lite väl spröda för mig, som är ganska klantig. Mattallrikarna brydde jag mig inte heller om, fast dom jag har är någon andrasortering jag köpte som mycket ung. Mormors var i blommigaste laget. Däremot bytte jag till mig små, söta djupa tallrikar och rent ljuvliga assietter. Fördelen med att bära upp det jag har haft innan på vinden, är ju att det är lätt att hämta igen, om jag inte skulle klara av förändringen. Det visade sig också vara bra, om man har sån otur när man tänker som jag har. Inte förrän jag hittade den sista av glasassietterna i diskmaskinen, slog det mig att det är dom jag brukar äta på. Dom är något mellanting mellan tallrik och assiett i storlek, och klarar garanterat att köras i både mikrovågsugn och diskmaskin. I samma veva insåg jag att på hyllan under stod assietterna som jag skulle ha bytt ut, så det blev en del trappträning. Hissen går ner i källaren, men inte upp på vinden.
26 Februari 2014  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Nya jobbet.

Att gå allra första dagen till en ny arbetsplats känns väl alltid värst, och nu är den avklarad i alla fall, även om det blir nya arbetskamrater fler gånger. Under upplärningen jobbar jag fast eftermiddag och alternerar alltså mellan skiften, och sedan är det tänkt att jag ska jobba natt. Jag tajmade så bra så jag fick sällskap med en av dom jag kommer att sakna mest i sågverket till jobbet igår. Skönt att få prata av sig lite. På stomavdelningen blev jag och en kille som ska vara där på praktik visade runt och fick en sorteringsgenomgång. När det väl var dags att börja jobba bytte vi arbetsuppgifter en gång i halvtimmen. Det innebar att tiden gick extremt fort för mig, som har varit van att stå på samma ställe ett par timmar i sträck. Så slutade vi en halvtimme tidigare än i sågverket. Min förre chef såg det som ett problem, men det gjorde inte jag. Jag tror inte det finns någonting som heter att jobba för lite. Mitt största handikapp är för tillfället min totala brist på simultankapacitet. Att göra en sak går hyfsat och att göra två saker samtidigt kan jag kanske lära mig. Men fyra saker simultant tror jag aldrig kommer att lyckas hur länge jag än får vara där. När nattskiftet kom och bytte av oss var det bland annat en kille som jag har jobbat ihop med i sågverket. Han har sagt upp sig, och hinner sluta på natten innan jag kommer över på det skiftet. Den andra var en dam som jag har jobbat ihop med i tjugo år eller så. Hon hade hört att Eva skulle komma dit och jobba natt med henne, men inte kunnat komma på vilken Eva det var!
25 Februari 2014  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Människor.

På Apotek Hjärtat hade dom troligen varit på charmkurs, och lärt sig att hälsa alla kunder välkomna. Plötsligt sa både tjejen i kassan och killen vid receptdisken välkommen till mig, när jag kom in där. Något annat han sa var för övrigt så märkligt att jag glömde forska i vad han menade. Jag vägrade länge byta ut min blodtrycksmedicin till en billigare, som dom vill att man ska göra, eftersom jag tyckte att jag for mindre illa av just den jag hade. Nu är det i alla fall flera år sedan jag lät mig övertalas att göra det. Då frågar han plötsligt vilket av dom märken jag har haft som jag har trivts bäst med. Betyder det att man plötsligt kan få välja själv igen? Jag glömde fråga, eftersom jag mest grämde mig över att jag hade glömt vad den hette. Det visste jag annars i ett åtminstone ett par år efteråt.

Anders Behring Breivik verkar fortfarande inte anse att det var något brott han begick när han avrättade 77 människor. Att det är ett straff han avtjänar verkar komma som en total överraskning, och han har gott om krav på förbättringar av sin situation. Bland annat vill han ha sin Playstation uppgraderad och tillgång till vuxenspel. Jag skulle mer än gärna sitta och spela hela dagarna, så det stör mig lite att chansen till att göra det jag vill skulle vara att ta död på folk. Jag skulle gärna nöja mig med dom spel jag har. Inte behöver dom vara så vuxeninriktade heller, eftersom jag tycker att dom enklaste är roligast. Breivik hotade visst med att hungerstrejka, något som jag misstänker att dom flesta bara skulle heja på. Han är ju inte populär direkt.
24 Februari 2014  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Tjugotredje februari.

I åttan hade jag uppenbarligen ganska snälla lärare. Åtminstone var jag nöjd med dom just den tjugotredje februari. Såhär ser dagboksinlägget ut: "Började plugget igen. Arvegård var relativt bussig, Bäckström och Sohlberg helsnälla och Öving var också ganska snäll. Jag var inne på fotot." I början av åttiotalet hade jag ingen tv, så 1982 gick jag hem till en vän och såg "Fem svarta höns". Det var en tv-serie som jag ärligt kan säga att jag inte minns ett dugg av. Året därpå var jag på Öland och betade 21 stycken revor åt min far, som var yrkesfiskare. Det var alltså långrev som var uppträdd på ett såll. Så satte man en sillbit på varje krok. Jag undrar om det inte var bortåt 200 krokar på varje rev. Om sillbitarna var lite halvfrusna var dom lättare att få på. Då blev man å andra sidan stelfrusen om fingrarna. 1989 åkte jag buss från Oskarshamn, där jag bodde då, till Kalmar. Där hämtade pappa mig, och vi fortsatte till Öland. Mamma hade gått bort, och hennes begravning var ett par dagar senare. För 23 år sedan hade jag en granntjej här hela eftermiddagarna och halva kvällarna både lördag och söndag. Jag trodde att min symaskin hade stått på vinden sedan jag flyttade hit, men av kortet att döma fick hon fart på den också. Det var nog en av dom sista gångerna den var i bruk. Flickan ifråga bor numera med sambo och barn ute på vischan utanför Nybro.
23 Februari 2014  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Nya arbetsplatsen.

Jag vet inte om det finns anledning att oroa sig för det nya jobbet på måndag. Den första tjejen jag träffade efter att det hade blivit klart hade jobbat där, men skadat axeln så svårt att hon inte kunde fortsätta. Nu var hon sjukskriven tre veckor åt gången när det blev för jäkligt. Då blev det så bra det kunde bli, men riktigt bra blir hon aldrig. En annan flicka hävdade att ingen hade trivts på stommen. Sedan lade hon till: "I alla fall ingen av dom som har kommit dit från slitytan". Det låter snarare positivt för mig, för slitytan är definitivt ingen avdelning jag vill tillbaka till. Tur för mig, för dom är inne i en period av nerdragningar. Å andra sidan jobbar det flera stycken i stommen som jag har jobbat ihop med på slitytan för flera år sedan, och dom verkar trivas. När jag nämnde att jag hade hört att det skulle vara tungt, sa en kollega som hade jobbat på båda ställena att det var rena paradiset jämfört med sågverket. Vi får väl se hur det ser ut och känns på måndag. När jag sökte jobbet i sågverket hade jag aldrig ens varit inne där. Stommen har jag åtminstone gått igenom några gånger. Jag har varit där och tittat också, men det var några år sedan, så jag misstänker att mycket har förändrats sedan dess. På slitytan har dom hunnit med en hel del ombyggnader och omflyttningar bara under dom månader jag har jobbat i sågverket. Där måste jag passa på att ta en sightseeing nu när jag kommer in i fabriken.
22 Februari 2014  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Massage.

I morse steg jag upp i vad som åtminstone jag räknar till ottan, eftersom jag skulle på massage. Den tiden blir perfekt om jag får jobba nattskift framöver, för då cyklar jag dit innan jag går och lägger mig efter jobbet istället. Lite dåligt samvete har jag haft, eftersom jag hade hört att massage ska vara farligt om man har högt blodtryck. Det visade sig att det ansåg inte min husläkare alls, så nu är det bara att njuta. Jag har cyklat till Hårfint endera den vägen som min massör förklarade eller runt åt andra hållet. Det har sett ut att gå en gata mitt emellan, men den har jag inte vågat testa, när jag har haft en tid att passa. Jag känner inte till den delen av Nybro så bra, och det har hänt förr att jag inte alls har kommit ut där jag har tänkt. Innan jag lärde mig en av cykelvägarna här i närheten hände det flera gånger att jag hamnade på tomten till Rikets sal. Mitt lokalsinne är verkligen inte mycket att skryta med. Nu passade jag i alla fall på att prova den gatan när jag skulle hem, och det blev verkligen raka spåret. På hemvägen såg jag på långt håll att det var en röd cykel jag mötte. Däremot var det på håll inte likt grannen, som har en sån. Men visst var det hon. Hon har ofta röda kläder också, så hon är lätt att få ögonen på.
21 Februari 2014  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Torsdag.

När jag var ute idag mötte jag en dam som tidigare jobbade på Kährs men numera är pensionär och en kille som jobbar helgskift. Båda ställde exakt samma fråga: "Jobbar inte du?" Pensionären hade för övrigt ett ärr på nästan exakt samma ställe som jag i ansiktet. Mycket riktigt hade hon genomgått samma operation. Jag hämtade mat på Baroness, och insåg att det inte bara är jag som har problem med att förstå dom anställda där. Killen jag handlade av hade lika svårt att förstå mig. Nu tror jag i alla fall att vi har rett ut hur det här med såserna fungerar. Man tar sås själv i kylen till alt utom kebab i pitabröd och kebabrulle. I dom blir det för svårt att få in såsen i efterhand. Det var flera plusgrader och torrt och fint när jag kom till Tranans köpcentrum, så jag lämnade sadeltäcket kvar på cykeln. När jag skulle hem hade det börjat regna, så jag fick ta av det då istället, för att slippa bli blöt om rumpan. Den värsta regnskuren kom precis medan jag cyklade hem. Det slutade tvärt när jag var nästan hemma. Nu har jag avnjutit en kebab och läst tidningen. Där läste jag om Nybro energi, som ska börja leverera ström också. Numera betalar man dom för att dom håller med ledningar och Kalmar energi för strömmen. Framöver skulle man kunna slippa betala mer än en faktura. Dom berättade också vad det stod i foldern som Nybro energi skickade ut till sina kunder tidigare i veckan. Den slängde jag bara, eftersom jag inte orkade läsa den. Tur att man har en morgontidning där man kan få en förenklad sammanfattning av vad dom ville säga.
20 Februari 2014  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Ledig.

Jag behöver oftast tänka efter lite för att kunna svara på vad jag tänker och tycker. Efter plussamtalet med min chef grämde det mig lite. Han frågade vad jag ansåg om kompetensutvecklingen i sågverket. Inte förrän efteråt slog det mig att enstavsuttaget var något jag tyckte var snudd på komiskt i sammanhanget. Så länge det var tungt och manuellt fick man gärna stå där ensam hela dagarna. Sedan det kom dit en fin robot får man knappt komma dit och titta. När vi hade en information om var vi ska placeras ut efter semestern var jag bättre förberedd. Då hade jag hunnit inse hur bortskämd jag har blivit med att knappt behöva stiga upp en enda morgon på ett och ett halvt år. Alltså anmälde jag mitt intresse för nattskift i stommen, och det gick betydligt snabbare än jag kunde ana. När jag kom till jobbet igår satt deras produktionsledare och väntade på mig. Hon ville ha mig på upplärning redan på måndag, och jag är ju hyfsat flexibel. Hon var dessutom så schysst så jag får jobba eftermiddag under upplärningen. Det jag glömde när jag pratade med henne var att jag hade lagt in en ledig dag på måndag. När jag sedan pratade med min nuvarande chef fick jag honom att inse att jag "måste" ta ut mina sista at-timmar innan jag börjar på upplärning. Alltså flyttade vi måndagsledigheten till imorgon, och lade dessutom till den sista dagen idag. Summan av kardemumman är att jag har haft en arbetsvecka på sammanlagt 8,7 timmar, och nu är ledig fem dagar. Samtidigt var veckans arbetspass alltså mitt sista i sågverket.
19 Februari 2014  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Telefon.

Jag hade ett ärende till min gruppsamordnare igår. Han är inte alltid lätt att få tag i, så jag tänkte att jag lika gärna kunde slå honom en signal som att vänta tills idag. Jag försökte vid ett par olika tillfällen, utan att få något svar. Jag blev nästan orolig, för dom har alltid telefonerna på sig på jobbet. Ja, han har den visst med sig hem också. När gruppsamordnaren på det andra skiftet slog fel nummer en kväll, fick han tag i honom hemma. Vid sju igår kväll ringde han i alla fall tillbaka. Då hade han haft telefonen på laddning. Han var osäker på om jag var hemma eller om jag möjligen var på en annan avdelning och kollade in nytt jobb. Då hade han själv gett mig ledigt, och jag hade lagt in arbetstidsförkortning i systemet. Hur tänkte han där?

Nu har jag hunnit betala så pass många gånger med mitt Mastercard, att det torde vara konstaterat att det fungerar lika bra som Visakortet. Jag vågade inte klippa det gamla förrän jag hade testat det nya, men sedan gjorde jag det redan efter första betalningen. Det var på Astrakanen, och tjejen som tog emot mig där berättade hur hon hade gjort en gång när hon skulle byta kort. Hon hade tagit fel och klippt sönder det nya. Då fungerade dessutom inte det gamla längre, så hon fick problem.
18 Februari 2014  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Dagens cykeltur.

Idag är jag ledig. Det var tal om att börja placera ut oss på andra avdelningar redan vecka 10, så det är bäst att passa på att plocka ut resterande at-timmar. Medan man går på upplärning på ett nytt ställe, brukar det inte vara så populärt att be om ledigt. Det här med måndagar sitter i sedan jag jobbade inne i fabriken. Där var det snudd på omöjligt att få fritt i slutet av veckan. Och mig spelar det egentligen ingen roll om helgen blir längre i början eller slutet. Istället för att bara traska bort till sågverket har jag cyklat runt förpackningsåtervinningen, Statoil och ner till centrum. Vädret var fint, men det blåste småjäklar. Det kändes ändå bra när jag stretade förbi Actic i motvinden. Till skillnad mot dom som jobbade på motionscyklar och crosstrainers innanför fönstren, kom jag åtminstone någonstans. På torget mötte jag ännu en av mina arbetskamrater, som just hade blivit mormor. Jag läste om en på Facebook, och på jobbet i förra veckan gick en annan och väntade på samtal från sin dotter som skulle föda när som helst. Det märks att jag har jobbat på Kährs i 24 år. När jag var ny där blev tjejerna gravida själva, nu får dom barnbarn. På hemvägen hämtade jag en pizza, men den var en besvikelse. Jag ber alltid om extra ost, men ibland undrar jag om dom har hört fel och trott att jag inte ville ha någon ost alls. Fast på Amigo borde dom veta, efter alla gånger jag har hämtat mat där. Idag stod killen inte bara beredd med rätt pizza när jag kom fram till disken. Han hade dessutom stoppat ner den i en sån kasse som jag behöver för att kunna ta den på cykeln.
17 Februari 2014  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Sextonde februari.

Idag för 38 år sedan var jag barnvakt åt den lilla tjejen på bilden hela dagen. Lönen var tjugo kronor och att hennes far bjöd på pannkakor, när han kom hem. Tösen ifråga har själv barn som är större än så numera. 1982 var jag förkyld och 1984 hade min bror tydligen något problem med en fot. Jag minns det inte alls, fast det står i dagboken att jag skjutsade honom till doktorn. Jag jobbade på Nordchoklad på den tiden, och just den här dagen var jag i mogulen. Att jag någonsin jobbade på just den avdelningen är inte heller något jag minns, men det är ju trettio år sedan. En av mitt livs största kärlekar fyller år idag, så under många år ringde jag honom och sa grattis. Jag slutade inte med det förrän för femton år sedan, fast det då var bra många år sedan vi sågs senast. Den sextonde februari 1996 begravde vi min morfar. Så har jag förstås varit ute och dansat den här dagen flera gånger. På onsdagsdans på Sandra dansrestaurang till Lasse Stefanz och på söndagsdans på samma ställe tjugo år senare. Lördagar i Hyttan i Alsterbro, Blomstermåla folkets hus och Kristallen här i Nybro. Den där kvällen i Blomster är närmare trettio år sedan, och det märks på alkoholintaget. Jag drack både whisky och en flaska vin, utan att vare sig däcka eller tappa minnet. Jag har legat av mig på den fronten, kan jag säga. 1988 både duschade jag och sov över hos vänner i Blomstermåla. Så var vi på tisdagskultis i folkets hus.
16 Februari 2014  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Dagens cykeltur.

Igår kväll såg jag en dokumentär på tv om min konfirmationspräst. Det var som att slungas fyrtio år bakåt i tiden. Jag var så omskakad efteråt att jag inte fick mycket mera gjort. Idag är det hundväder, men jag ville ändå klara av veckans tur till Kvantum. Imorgon är ju inte charken öppen. På vägen dit fällde jag upp luvan på jackan. Då avtog regnet efterhand. På hemvägen prioriterade jag att se bilarna runt mig, och då tilltog förstås regnet istället. Kapuschongen på just den jackan går inte att dra upp i farten, och när håret väl var blött kändes det överarbetat att stanna och dra upp den. På Kvantum fascinerades jag av hur små barn alltid ser möjligheterna. Vid charken stod en pappa och väntade med sin lille son. Dom skulle köpa fisk, så grabben stod vid fiskdisken och kikade in. Innan pappan hann reagera hade han öppnat luckan utifrån, och var på väg in till fiskarna. Mig hade det inte ens slagit att den gick att öppna från det hållet. Jag har alltid tekaka med mig till jobbet numera. Den delar jag och lägger pålägget emellan. Tidigare fanns det inte på Kvantum. Jag fick antingen gå in på Coop och bunkra, eller köpa något annat bröd. Jag var på dom om det, så när det nu sedan en tid tillbaka finns tekakor, känns det som om jag har bidragit till det. Sälja bra verkar dom också göra, så jag tycker det var ett bra tips jag gav dom.
15 Februari 2014  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Läkarbesök.

Inatt gick jag för en gångs skull raka vägen till sängen när jag kom från jobbet. Jag skulle upp igen vid sju, så det var enda chansen att hinna få lite skönhetssömn. I morse cyklade jag ner till Astrakanen för den årliga daten med min husläkare. Har man bara träff en gång om året kan det väl vara lämpligt att lägga den på Alla hjärtans dag. Mitt minne är ju inte vad det borde vara, så jag hade i vanlig ordning en minneslapp med dom punkter jag ville ta upp. Jag brukar be honom slänga den efteråt. Nu vek jag bara ihop den innan jag gav honom den, och då vek han upp den igen och lade den bland sina egna papper. Lite orolig blir man i det läget för hur ens egna anteckningar ser ut. Efter pratstunden fortsatte vi till undersökningsrummet. När vi var klara kom en sköterska dit med EKG-utrustning. Bekvämt när maskinen kommer till patienten, så patienten slipper gå till rummet där maskinen finns. När jag kom till Astrakanen i morse var vi bara tre stycken i väntrummet. När jag satte mig för att vänta på provtagning var där fullt av folk. Dom har öppen mottagning mellan åtta och tio, så det var väl alla dom patienterna som hade droppat in. Det är alltid skönt att krypa ner i min varma säng efter att ha varit ute i regn och rusk. Idag hade jag dessutom det mesta av förmiddagen kvar när jag kom hem, så det kändes som om jag kunde unna mig det.
14 Februari 2014  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Uppstart.

I Windows 8 klickar jag på tre olika ställen när jag stänger av datorn. Därför var det lite irriterande när jag en kväll råkade komma åt tangentbordet och någon knapp som startade den igen. Musen hade jag hunnit pula in laddningssladden i, något som inte går speciellt lätt med just den musen jag har nu. Det var bara att dra ut den och göra om avstängningen. Vad det var jag kom åt trodde jag att jag skulle få fundera på resten av livet, för jag lyckades inte göra om det. Jag testade hela tangentbordet utan att få igång datorn därifrån. Till slut lyckades jag googla fram att det är Windows + E som gäller. Man inser snabbt att jag måste ha lagt hela näven på tangentbordet för att komma åt dom två knapparna. Nu kan jag i alla fall sätta på datorn från tangentbordet, även om det inte är till någon större nytta för mig. Medan jag googlade läste jag om en kille som hade burken i garderoben med framsidan inåt. I det läget kan jag tänka mig att det underlättar att slippa ta sig in till startknappen.
13 Februari 2014  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Språkförbistring och reklam.

Jag beställer medicin till mina värkande knän över Internet från ett företag som heter Finitro. Sist jag skulle beställa fick jag problem, och kontaktade dom via ett formulär man kunde fylla i. Dom är stationerade i Nederländerna, men sidan finns på svenska, så jag skrev ändå på mitt modersmål. Deras sida ser i och för sig ut att vara översatt med Google translate, och det var nog exakt vad dom gjorde med både mina och sina egna mail nu. Vi skrev fram och tillbaka några gånger, och varje gång fick jag deras mail både på engelska och i (dålig) svensk översättning. Jag skrev mina enbart på svenska, så dom fick vederbörande köra i översättaren själv.

You-tubeclip har en irriterande tendens att ha små reklamrutor framför sig. Man kan visserligen klicka bort dom, men irriterande är dom. Jag blev lite misstänksam redan när dom hävdade att min "computer was running slow". Min tanke var att jag hade en ny och snabb dator, fast nu slår det mig att jag har haft den i snart ett år. När texten löd "Windows 7 running slow" vet jag i alla fall säkert att det var bluff. Jag kör inte sjuan över huvud taget i min dator. Jag har Windows 8. När den uppmanade mig att uppdatera mina drivrutiner för Windows XP, visste jag säkert att de bara chansade. Några såna har jag aldrig haft i den här datorn över huvud taget.
12 Februari 2014  | Länk | Datorn & Internet | 2 kommentarer
Tisdag.

Förr brukade jag säga att det bara fanns en med mitt för- och efternamn i rätt del av telefonkatalogen. Det gör det fortfarande, och till nästa upplaga lär väl jag också försvinna därifrån. På Eniro på nätet däremot är vi sex stycken med samma namn i Nybro-området. När jag hamnade där senast upptäckte jag ett par roliga detaljer. En av damerna hade satt ut sitt fullständiga namn, och vi hade samma andranamn. Det skiljde dessutom bara en enda siffra på hennes nummer och det jag hade till den fasta telefonen. Världen är bra liten ibland.

När postkontoren utlokaliserades fanns ett av dom på en av mackarna vid rondellen. Jag var säker på att det var Statoil, men har förstått att det var den på andra sidan gatan. Där finns bara obemannade pumpar numera, och alltså inget postombud heller. När jag pratade med en kille på Statoil visade det sig att dom hade försökt, men inte fått bli det. Jag har cyklat ner till Coop i centrum med stora brev och annat, men så kom jag på att kolla upp på Internet var dom andra postombuden fanns. Det gjorde dom inte. Det fanns bara ett enda i Nybro tätort, som har nästan 13.000 invånare. Inte undra på om dom har kö ibland, om så många ska samsas om samma.
11 Februari 2014  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Knäskydd.

I mina nya arbetsbyxor finns möjlighet att sätta i knäskydd. Jag har trott att det var överkurs, och inte bett om några. Men så har jag en mycket omtänksam gruppsamordnare på det ena skiftet, som gav mig ett par utan att jag frågade. Han hade själv varit på väg att få benröta när han kröp runt och fick någonting i knät en gång. Dom där knäskydden var nog bland det bästa jag har fått i hela mitt liv. Jag hade trott att dom skulle kännas otympliga när man stod, gick och satt, men jag tänker inte ens på dom. Så första gången jag skulle lägga mig på knä undrade jag först vad jag hade lagt mig på. Det är verkligen helt annorlunda att slippa ligga på det hårda golvet och krypa. Till och med vid råsorteringen, där jag står och lutar knät mot en balk, har jag glädje av dom. Jag vande mig så snabbt vid dom, att jag hajade till över hur hårt det var att lägga sig på knä på golvet här hemma. Här använder jag ju varken arbetsbyxor eller knäskydd. Inte annat än när jag kryper runt och bonar golv. Då har jag faktiskt ett par som jag spänner fast på benen med kardborreband.
10 Februari 2014  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Poesi.

I slutet av min poesibok har det utvecklats ett litet krig om vem som ska skriva allra sist. På det som egentligen är sista sidan har Anita skrivit: "Sist i boken vill jag stå, men främst bland vännerna ändå". Det finns ett extra blad, som inte är dekorerat, så på sidan mittemot har Carina skrivit: "Anita trodde hon blev sist, men den lyckan har hon mist". På andra sidan av detta blad har min bror skrivit: "Anita och Carina trodde de blev sist, men den lyckan har de mist". Där borde det väl ha varit slut, men på insidan av pärmen har två till lyckats pressa sig in. Oklart om Monika bara har använt halva utrymmet med vilja, för att Mona också skulle få plats, för dom har skrivit på samma datum. Det är samma upplägg på deras verser, så den absolut sista lyder alltså: "Anita, Carina, Ove och Monika trodde de blev sist, men den lyckan har de mist". Snacka om väl utnyttjad vers. Alla fyra tjejerna gick för övrigt i klassen över mig i skolan. Anita har jag ingen koll alls på, men dom andra tre är fortfarande gifta med killar dom blev ihop med innan jag hann lämna Öland för gott. Deras barn är äldre nu än vi var då, och jag antar att dom har barnbarn. Men jag minns fortfarande när Mona sprang för att hinna stiga på skolbussen på "rätt" hållplats. Hennes mamma trodde nämligen att hon sov över hos en tjejkompis, när hon i själva verket sov hos sin dåvarande kille.
9 Februari 2014  | Länk | Mitt poesialbum. | 0 kommentar
Felläsning.

Jag lider som bekant av dyslexi light. Ibland tror jag att det helt enkelt är så att jag läser som jag vill att det ska stå. Senast var det rubriken "Det är för sent att lämna soffan". Texten stämde så dåligt med det påståendet att jag blev tvungen att läsa den igen. Jag hade missat ordet "aldrig". "Det är aldrig för sent att lämna soffan" stämmer ju bättre med vad media matar en med för jämnan.

Idag har jag pratat mig igenom Kvantum. Först träffade jag Tina. Vi jobbade på samma avdelning tills för fjorton år sedan. Sedan hon bytte har vi inte setts många gånger. Ute i sågverket träffar jag hennes bror ibland. Så sent som i torsdags funderade jag på att fråga honom hur det var med syrran nu för tiden. Nu fick jag chansen att fråga henne själv. Så sprang jag på Danne. Vi bodde grannar när jag flyttade till Nybro. Ett par år senare flyttade han och hans tjej till hus. Dom hade varit gifta i tjugo år nu, så det är visst ett tag sedan jag var på bröllop senast. Jag kan i alla fall inte minnas att jag har varit på något efter deras. Äldste sonen är arton. Det är inte klokt hur tiden rusar iväg.

8 Februari 2014  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Aj!

Ett par tillbud har jag i vanlig ordning råkat ut för under veckan, men med lite flax har jag inte skadat mig speciellt allvarligt. Det är bara att hoppas att jag hinner sluta i sågverket innan det går riktigt illa. En kväll fastnade jag med ett finger under ett block. Jag var ensam nere i källaren, och trodde för ett ögonblick att jag skulle bli tvungen att ropa på kommunikationsradion att jag satt fast. Då är den bra att ha. Jag orkar varken lyfta ett block med bara ett finger eller med vänsterhanden, så det kändes lite kört att komma loss. Så gjorde det förstås ont. Nu lyckades jag slita ut fingret ur handsken, och därmed komma loss. Precis efteråt gjorde det ont när jag böjde fingret, men det gick om efter en stund, så uppenbarligen var ingenting brutet. En annan kväll märkte jag för sent att ett gäng klossar höll på att välta. Jag hann inte riktigt undan, utan fick en vass kant på smalbenet. Lyckligtvis inte på det som fortfarande är svullet efter olyckan i januari. Hade den träffat där hade nog mitt vrål hörts över hela sågverket.

Dagens bluffmejl kom för övrigt från Skandinaviska Enskilda Banken. Åtminstone utgår jag från att det var bluff, med tanke på den risiga svenskan. "Kära värderas SEB® Kunden, Ditt online-konto är omkring till andas ut, vänligen uppdatera snart! Här kan du följa våra dedikerad server: (länk) Du måste uppdatera ditt konto engångs endast." Det luktar Googleöversättning lång väg. Till och med Thunderbird varnade för att meddelandet kunde vara en bluff.
7 Februari 2014  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Sjätte februari.

För dom som har läst mina tidigare tillbakablickar kommer det knappast som någon överraskning vad jag har gjort den sjätte februari fem gånger i mitt liv. Dansat förstås. Redan som femtonåring var jag på en dans som CUF ordnade i en grannby på östra Öland, där jag växte upp. Att det var Centerns ungdomsförbund som arrangerade det hela hade inte så mycket med politisk tillhörighet att göra som att jag bodde på landet. Man fick ta vad som bjöds. Havet och hamnen var en attraktion som jag saknar här uppe i skogen. Eftersom min pappa var yrkesfiskare åkte man ofta ner till "sjön". I tonåren var det äldre killar med bil som gällde, så efter dansen den här natten var det med en sån jag åkte ner dit en sväng. Sex år senare var jag i Blomstermåla på dans. Då med en tjejkompis, som jag umgicks mycket med under nästan hela åttiotalet. Hon var ensamstående med en son. Vi träffades några gånger till efter att hon hade gift om sig och fått en son till, men sedan tappade vi bort varann. 1990 var detta datum en tisdag, och på tisdagar dansade vi kultis. I Blomstermåla på vintern och i Oskarshamn på sommaren. 1993 var det en lördag, och jag var i Örsjö och dansade. Året därpå var det söndagsdans på Sandra dansrestaurang. Jag har inte haft bil sedan jag flyttade till Nybro, så mycket handlade om att skaffa skjuts till dom olika danserna. Numera är jag inte ens ute när det är dans på Kristallen här i stan.
6 Februari 2014  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Dragkedja.

Nu som först har jag hittat en tomte jag missade när jag städade ut julen innan tjugondedag Knut. Den stod bland skivorna i cd-hyllan. Inte ens när jag äntligen fick ögonen på den fattade jag riktigt att den inte hörde hemma där. Åtminstone inte dom närmaste tio månaderna.

Det som gjorde mig mest tveksam till den vinterjackan jag köpte senast var att jag nätt och jämnt klarade av att knäppa den själv. Dragkedjan är lite speciell. Jag har lärt mig knepet till slut, men häromdagen när jag hade bråttom gick det inte alls. Till slut vågade jag inte försöka fler gånger. Det hade ju inte varit så lyckat att fastna helt med den, när jag hade en tid att passa. Jag tog den jackan jag brukar ha till jobbet istället. Inte förrän efteråt slog det mig att jag alltid ser till att nya jackor har både dragkedja och knappar, just för att dragkedjan brukar vara det första som går sönder. Jag borde alltså rimligen ha kunnat knäppa den med knapparna istället. När samma problem kvarstod nästa gång gav jag alltså upp och började göra så. Då hittade jag dragkedjan, som hade åkt upp en bit. Det är en sån där dubbel, så den jag hade försökt använda ska inte ens gå att hålla jackan stängd med.
5 Februari 2014  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Snö och is.

På jobbet ställer snön till en del problem. Den som sitter i stockintaget får ett helsike när olika fotoceller täcks av snö. Inomhus gör visserligen dammet samma sak, men den här människan blir alltså tvungen att ge sig ut i kylan och sopa bort snön. Sedan förvarar vi en del saker utomhus. Block som det har kommit snö på blöter ner kameror och annat när man ska köra dom. En kväll fick jag in en ströhäck som det var så högt med snö på att jag roade mig med att kasta snöboll. Blöta strön får man inte ens använda, för då blir det strömärken på stripsen. Jag cyklade runt och beundrade isen dom hade spolat på torget, innan någon hade börjat använda den. Nu antar jag att det har varit folk där och åkt, för det finns alltid dom som tycker det är kul när det händer något. Här ute är det större barn som leker mest, och dom behöver ingen uppspolad isbana. Dom är så nöjda med att det har blivit snö och is på naturlig väg på Åkrahällskolans parkering, så dom kan sladda runt där med sina bilar på kvällarna. Efter några dagar av plusgrader börjar i alla fall både snö och is att smälta. För min del får det gärna vara slut med sånt för i år.
4 Februari 2014  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Bra helg.

I helgen hade jag fem rätt på V75 med ett rent sömmersketips. Det har på sin höjd hänt dom gånger när "alla" har det och det inte är någon utdelning. Nu fick man tjugofem spänn, och eftersom jag hade fyra femmor blev det en hundring. Dessutom håvade jag in tjugo kronor på måltipset, så helgen gick nästan ihop sig ekonomiskt. Det är visserligen långt ifrån dom miljoner jag väntar på för att kunna gå i pension, men ändå något.

Jag insåg till fullo hur svårt det är att veta vad man kommer att tycka om olika tv-program innan man har sett dom. "Mia på Grötö" kändes som något jag hade missat, som borde vara något för mig. "En clown till kaffet" var jag däremot så tveksam till att jag spelade in första avsnittet, men "glömde" andra. Det visade sig att Mias program var segt som tuggummi, medan clownerna hade ett upplägg som passade mig.

Mina nya lock har bara legat på spisplattorna i tre veckor, utan att jag har rört dom i stort sett. Ändå börjar det bli några konstiga virvlar på dom minsta. Dom var så himla snygga, så jag blev jättebesviken. Igår tog jag med mig ett och visade dom på Kvantum. Hon som har koll på sånt var ledig, men en annan tjej tipsade mig om att ringa henne. Det har jag gjort idag, så innan jobbet i eftermiddag ska jag cykla ner och byta dom. Jag trodde det skulle bli problem när jag inte hade kvittot kvar, men hon var mycket tillmötesgående. Hon hade inte hört om något liknande, så händer det med nästa sats också, vet vi att det är hemma i mitt kök problemet ligger.
3 Februari 2014  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Dagens cykeltur.

Jag tog mig ner till centrum via Järnvägsgatan idag, eftersom den är mest trafikerad och därmed bäst avkörd nu när det är så moddigt. Där fanns åtminstone hjulspår att cykla i, även om det blev spännande när det kom bilar. Dom fick ge sig ut i det andra körfältet för att komma förbi mig. När dom skulle tillbaka igen uppstod en jättekaskad av vatten och modd, när dom körde över mittsträngen. Jag blev förvånad över hur det sprutade, så jag misstänker att dom också kan ha blivit det. Jag hade i alla fall sån tur så alla höll ut tillräckligt länge för att jag inte skulle bli nerstänkt. Jag var för övrigt inte den som bar mig allra dummast åt i försöken att ta mig fram på cykel i ett oplogat Nybro. Några killar gjorde samma sak fast mot körriktningen på en enkelriktad gata. Det blev lite kaos när dom mötte en bil. På Kvantum blev jag konfunderad över en röst jag hörde i högtalarna. Där var det någon typ av reklam, men jag är van att höra samma röst vid ett roulettebord jag spelar vid på Internet. Lever man på sin röst kan man uppenbarligen göra det på flera olika sätt. Vid kassorna fick jag en komplimang, som jag tänker leva på resten av kvällen. Jag försöker alltid ha plånboken i innerfickan, så åtminstone den kommer med, om det händer mig någonting på hemvägen. Det föranledde en gammal bekant att fråga om jag fortfarande inte har bil. Han undrade om jag inte har körkort heller, men det har jag haft i trettio år. (35 till och med, nu när jag räknar efter mer exakt.) Då frågade han om jag hade fått det när jag föddes. Man får suga åt sig av dom komplimanger man får i min ålder.
2 Februari 2014  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Lördag.

Idag hade jag lite dålig koll på klockan. Jag hade bland annat tänkt hämta langos, och Café 20Elvan stänger inte förrän vid tre på lördagar. Klockan var halv ett innan det slog mig att dom andra ställena jag skulle besöka stängde vid två. Nu kom jag i alla fall iväg strax efter ett, och hann med förpackningsåtervinningen, posten, tobaksaffären, apoteket och Bokia innan dom stängde. Och så nämnda matställe då. Där var jag för övrigt inne och beställde när jag kom ner till centrum, så min mat var klar när jag kom tillbaka. Termometern har klättrat upp över nollan idag. Både det och att det inte snöar längre passar mig bättre än vädret vi har haft den senaste veckan. Om bara snöröjarna hade gjort en samlad insats när det började töa, kunde gator och cykelbanor ha varit fina också. Där dom har skottat idag var asfalten bar nu. Bland annat var personal från HSB ute på förmiddagen, så runt mitt hus var det kanonfint. Jag undrar om det är han som har passat på att skrapa av gatan mellan parkeringsplatserna också, för där det brukar vara som moddigast var det också rent och fint. Framme i korsningen började ett lager med tillkörd snö och is på flera centimeter. Det varken bär eller brister nu när det töar, och det hinner bli en hel del modd, innan det försvinner utan hjälp.
1 Februari 2014  | Länk | Nybro | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida