HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Januari (2020)
>>


Klädcontainer.

Eftersom jag har dåligt med förvaringsutrymmen, måste jag besöka förpackningsåtervinningen minst en gång i veckan. Idag fick jag syn på en skylt på insamlingscontainern för kläder. Det var varningar på flera olika språk. På engelska löd den något i stil med: "Can bring death when enter". Min första tanke var att det måste vara sjukt dålig engelska. Annars funderade jag mest över meningen. Det är en sån container där man drar ut en lucka, så att man kommer åt att kasta in sin påse. Menar dom att man kan få hela containern över sig, om man sliter för hårt eller hänger i handtaget? Eller menar dom rent bokstavligt att man kan dö om man försöker ta sig in i containern? Det kan jag livligt föreställa mig att man skulle göra. Om inte annat tar man sig knappast ut igen. Livet är fullt av saker att fundera över. När det gäller mig personligen är en av dom varför jag är så förbaskat fumlig och tapphänt. Idag tappade jag nyckelknippan precis varenda gång jag hade den uppe för att låsa eller låsa upp cykel och lägenhet. Det är extra irriterande, eftersom någon ondsint makt flyttar golv och marknivå längre ner hela tiden. Åtminstone känns det längre för mig att böja mig ner och plocka upp nycklarna för varje år som går.
28 Februari 2015  | Länk | Nybro | 1 kommentar
Rektoskopi.

Efter att ha levt i 54 år utan att ha en karl i röven, hade jag hoppats slippa det dom sista åren också, men idag sprack det. Det var visserligen under välordnade former, med en läkare som använde instrument gjorda för ändamålet och under överinseende av en sjuksköterska, men kul var det inte. Jag har oroat mig för det i tre veckor, sedan jag fick tiden, men nu är det i alla fall gjort. Rektoskopi kallas det visst när man går in bakvägen och tittar i tarmen. Jag hade laxerat innan, men det gav inte riktigt det resultat jag hade väntat mig, så förmodligen hade läkaren ett värre skitjobb än vanligt. Allt såg bra ut och provsvaren från mitt förra besök tydde också på att jag mår bra. Dessutom lyckades jag nu få en remiss för att röntga en knöl jag har på nyckelbenet. Den både besvärar mig och oroar mig mer än vad det här med magen gjorde. När jag tänkte skriva att jag hellre lägger pengarna på den, slår det mig att jag fortfarande inte har fått någon faktura från förra besöket. Numera tar dom inte ens kort, utan allt går på faktura. På kallelsen står att man ska ta med sig legitimation, men läkarsekreteraren var nöjd med att få veta mitt namn. Hon trodde ingen gick dit och betalade tvåhundra spänn frivilligt. På hemvägen var jag inne på posten, radioaffären, bokhandeln och apoteket. Så hämtade jag en fransk kebab till lunch. Man fick visserligen äta som vanligt före rektoskopin, men speciellt hungrig är jag inte när jag är nervös.
27 Februari 2015  | Länk | Nybro | 1 kommentar
Vykort.

Förutom den adresserade reklamen, som är snudd på omöjlig att slippa, bestod dagens post av ett vykort från Folktandvården. Tandläkaren som satte dit kronan ville kolla till den, och vi hade satt upp en tid till det som passade mig perfekt. Nu hade dom ändrat den tiden till en som inte var bra alls. Jag ringde och blev placerad i kö. Efter att en automatisk röst hade påpekat det några gånger, svarade en levande människa som undrade om det gick bra att dröja. Så dags att fråga om det, när jag redan hade väntat i fem minuter. Medan jag väntade hann jag läsa igenom den förtryckta texten på kortet och störa mig på den. Där stod bland annat att "uteblivande och sena återbud debiteras". Det heter väl för sjutton uteblivna?! Det handskrivna meddelandet var för övrigt så illa skrivet att det var snudd på oläsligt. Jag hade blivit tvungen att ringa i vilket fall som helst, för att få veta exakt vid vilken tid jag skulle ha varit där. Både tjejen som svarade i telefon och jag gissade på att tandläkaren hade skrivit det själv. Varken unga killar eller läkare är väl kända för sin prydliga handstil. Fast våra fördomar kom på skam när det visade sig att tandsköterskan hade skrivit det. Nu ändrade jag i alla fall min förmiddagstid till en på kvällen, när till och med jag är vaken. Dom har öppet till sju på kvällarna fyra dagar i veckan. Sånt gillar jag.
26 Februari 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Inget Internet.

Igår skrev jag in statusen "Nu har jag äntligen kommit ur sängen, så jag kan gå och lägga mig på soffan" på Facebook så fort jag satte mig vid datorn. Efter det var det nog många som trodde att jag verkligen låg på soffan resten av kvällen, för något mer kunde jag aldrig skriva. Medan jag höll på med ett blogginlägg försvann Internet och kom inte tillbaka. Ensamma äldre har ju ofta någon typ av larm. Mitt går inte till hemtjänsten utan till brorsonen. Vi bor nästan grannar och han svarar oftast genast på SMS. Han har dessutom Internet i telefonen, så han kan kolla vad som har hänt, när det blir såhär. Nu fick jag av honom veta att det låg nere i hela Nybro, och beräknades vara igång igen vid elva. Typiskt nog gällde mitt blogginlägg just den tjugofjärde februari, så det kändes lite inaktuellt att spara det till ikväll. Kompromissen blev att jag lade in det i morse, när jag kom från jobbet. Just i den här situationen funderade jag för en gångs skull på om jag skulle ha användning för en smartphone som alla andra. Efter att ha varit på kära Kährs i tjugofem år väntar förhoppningsvis en rejäl bonus till hösten i form av ett presentkort. I fjol såg jag att ett av alternativen man kunde välja var en av våra ljud- och databutiker. Lite har jag funderat på en padda. Det är typiskt en sån sak som jag är sugen på men knappast skulle köpa själv. Och jag vet faktiskt inte vad jag skulle ha den till. Nu tänkte jag kolla om dom hade telefoner också, men det kunde jag ju inte heller göra. Det är otroligt hur beroende man har blivit av Internet på bara femton år.
25 Februari 2015  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Tjugofjärde februari.

I början av 1976 gick jag i åttan. Den tjugofjärde februari fick vi göra förpackningar på teckningen. Vi hade skrivning i samhällskunskap, dramatik på svenskan och två timmar tyska med Sven Svensson. Som jag minns det var nämnde lärare pensionär redan då, så jag antar att han vikarierade för min ordinarie lärare i tyska. Hon var nämligen politiker också, och det inkräktade en del på hennes lärartjänst. Min klassföreståndare var skitgullig den här dagen enligt mina anteckningar. Jag bjuder på ett klassfoto från den tiden. Det är hon längst ut till vänster i mittenraden. Trea från höger i samma rad står jag. Min dåvarande pojkvän ringde vid nio på kvällen, och vi pratade till efter elva. Det var kul, enligt dagboken. Jag tvivlar starkt på att min salig mor var lika road. Henne begravde vi för övrigt just detta datum tretton år senare. På kvällen efter begravningen satt jag med pappa och ett par av hans vänner och drack konjak. Jag tålde inte starksprit på den tiden heller, så jag mådde som jag förtjänade dagen efter. I början av nittiotalet var jag fortfarande mer social än vad jag är numera. 1991 var en arbetskamrat här mellan ett och halv sju. Fem år senare var den tjugofjärde februari en lördag. Då var en annan kollega här, och vi drack vin och såg på Melodifestivalen. För exakt tio år sedan bet jag sönder en tand. Det blev en oförutsedd utgift på 850 spänn. Jag antar att det inte har blivit billigare, så det känns verkligen motiverat med frisktandvård.

 

24 Februari 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Hemnet.

Jag är som väl är ingen "Hemnetknarkare" till vardags, för när jag väl börjar surfa runt där kan jag hålla på i timmar. Lättroad är jag också. Till en bostad jag hittade häromsistens hade dom lagt in gif-bilder, som rörde sig lite. En lampa som gungade, snö som föll utanför och så vidare. Det tyckte jag var skitkul. Så fascinerades jag av en lägenhet som gick i svart, grått och brunt. I hallen hängde en illgrön träningsjacka och under stod ett par skor i knallorange. Jag undrar fortfarande om någon verkligen hade så olika smak när det gällde kläder och inredning, eller det var ett fall av homestyling. När jag dreglar över bostadsannonser är det framför allt för att dom flesta har så mycket mera plats än vad jag har. Stora kök blir jag riktigt avundsjuk på. Om det sitter folk runt köksbordet här kommer man inte åt att öppna ugnsluckan. Bänkytor ska vi bara inte tala om. Här finns bara ett par pyttesmå bänkar. Jag använder mest bara diskbänken. När det blir riktigt trångt sänder jag en tacksam tanke till min före detta granne. När dom renoverade här såg han till att få en stor skärbräda. När dom sedan flyttade strax efteråt fick jag överta den. Drar jag ut den får jag nästan dubbelt så mycket avställningsyta mot vad jag har normalt. I villa skulle jag däremot aldrig kunna bo, eftersom jag inte vågar bo på nedre botten. Och fördelarna är fler än nackdelarna med min lägenhet. När det ska städas är man ju bara glad ju mindre man har. Mer centralt vore kul att bo, men tänk så mycket vardagsmotion jag skulle gå miste om då. Läget utan en gård full av ungar utanför är perfekt för mig. Så har jag sett lägenheter utan innerdörr på Internet, och det tycker jag skulle kännas halvläskigt.
23 Februari 2015  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Shoppa kläder.

Jag läste ett par kommentarer som förundrade mig djupt på en blogg. Det gällde hur mycket man köpte kläder för per år. En svarade 20-30.000 om året och en annan 500-1.000 i månaden. Det var väl egentligen inte summorna som fick mig att häpna. Jag lägger säkert lika mycket på sånt som intresserar mig, men kläder gör det definitivt inte. Jag tar mig samman ett par gånger om året, när jag känner att jag verkligen behöver något. Då köper jag i gengäld flera plagg, om jag hittar sånt som passar. När jag ändå har ansträngt mig och klätt av mig för att prova liksom. Att man kan se det som ett nöje att titta på och shoppa kläder är mig helt obegripligt. Eller att man som bloggaren jag läste orkar handla en massa och sälja av det gamla på Tradera efterhand, bara för att man vill ha nytt. Pikétröjorna jag går i här hemma lär ha minst tjugo år på nacken, fast jag använder dom hela tiden. Jag har tittat på nya några gånger, men aldrig lyckats hitta lika sköna.
22 Februari 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Internetannonser.

Att annonserna jag ser på Internet är anpassade efter just mig har jag fattat. Det räcker att jag söker på datormus, så kommer det upp annonser om såna i flera dagar efteråt. Nu råkade jag halka in på annonsinställningarna för Google, och dom fick mig verkligen att undra var jag surfar. Att jag är kvinna baserade dom på dom webbplatser jag hade besökt. Det var ju korrekt, men på samma sätt hade dom klurat ut att jag var mellan 55 och 64 år gammal! Var sjutton surfar jag, som får mig att verka äldre än jag är? Ännu värre blev det när vi kom till intressen. Där hade dom noterat 33 olika. Bland dom "värsta" fanns action- och äventyrsfilm som jag aldrig tittar på, resor (jag som aldrig lämnar Nybro) och smink och kosmetika. Jag använder i bästa fall lite mascara. Varje gång jag klipper mig passar jag på att färga ögonfransarna, i hopp om att se snäppet bättre ut utan att behöva sminka mig. Jag undrar verkligen över vilka sidor jag har varit inne på, som dom baserar sina resultat på.
21 Februari 2015  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Påslakan.

För några år sedan köpte jag ett vitvaddstäcke, för att få något tungt på mig när jag sover. Innan hade jag använt både täcke och överkast, för att få den effekten. Först då insåg jag att jag i alla år hade haft någon typ av barntäcke. Det var inte alls konstigt att det knappt räckte till hela mig, fast jag inte är speciellt lång. Jag fick investera i nya påslakan, för dom gamla räckte inte till det nya täcket. Tre omgångar köpte jag, och såhär i efterhand kan jag konstatera att standardmåtten på dom bara är ungefärliga. Alla ska vara lika långa, men det är bara i ett av dom som täcket passar precis. I ett får jag stoppa in det längre, för att slippa en bit sladdrigt lakan vid överkanten. På det tredje får jag dra ut täcket en bit i nederkanten, för att det inte ska bli knöligt i hakhöjd. Det känns nästan lite komiskt att jag vet exakt vilket påslakan som kräver vilken bäddning. Om det är komiskt eller tragiskt att täcket måste ligga exakt i lakanet för att jag ska trivas kan väl diskuteras.
20 Februari 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Stående.

Jag står upp nästan hela nätterna på min nuvarande arbetsplats. På något ställe där det finns en stol har jag svårt att nå om jag sitter. På ett annat behöver man gå ett par steg för att kunna ta loss sånt som fastnar, och det är förstås enklare om man inte behöver resa sig först. Lite jobbigt har det känts, och min massageterapeut löser upp muskelknutor i benen för glatta livet. Men nu läste jag hur mycket nyttigare det var att stå än att sitta på jobbet, och det var förstås en tröst. Det var ingen hejd på fördelarna. Muskulaturen i kroppen stärks, man får bättre hållning, blodflödet förbättras mellan hjärta och kärl och risken för till exempel blodpropp minskar. Det som lät allra mest positivt i mina öron var ändå att man kunde gå ner så mycket som åtta kilo i vikt på ett år genom att stå och jobba istället för att sitta. Tyvärr verkar inte min kropp vara riktigt på min linje. Jag har varit på den avdelningen i nästan ett år nu, och jag har snarare gått upp ett par kilo. Då har jag i och för sig mest jobbat nattskift, och det säger dom flesta att dom går upp i vikt av. Jag minns bara en kollega som hävdade att hon gick ner tolv kilo när hon började jobba natt.
19 Februari 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Broderi.

Sedan jag gick med i en broderigrupp på Facebook har jag insett att jag inte är riktigt som andra. Inte när det gäller broderier heller alltså. Köper på sig en massa som man troligen aldrig kommer att hinna sy gör visserligen dom flesta. Men medan jag broderar ett i taget börjar många hela tiden på något nytt, och det andra blir liggande halvfärdigt. Dom har till och med ett namn för det: UFO (UnFinished Object). Vissa har en hel hög med såna. Dom tycker det roligaste är att börja på någonting. Jag tycker tvärtom att det är segt som tuggummi innan man börjar se vad det ska bli. Efterstygn verkar dom flesta tycka är rena döden. Jag har inte haft några på dom senaste tavlorna jag har sytt, men på den som blev klar i helgen hade jag. Det är samma sak med dom, att när dom kommer dit syns det verkligen vad den föreställer. Just tavlan jag sydde senast skulle få många att gråta, för det var verkligen hur mycket efterstygn som helst på den.
18 Februari 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Sjuttonde februari.

Den sjuttonde februari 1971 blev jag klar med en brevkniv i slöjden och började på ett brevställ. Frågan jag ställer mig 44 år senare är vart dom tog vägen. Det känns ju inte direkt som någonting man slänger. Om jag minns rätt såg brevstället ut som en katt framifrån och bakifrån. Mellan dom båda delarna satt en spiral, som man satte breven i. Dom senaste trettio åren har jag haft ett brevställ med extra många fack, som jag specialbeställde av en kompis. Sedan jag lade ner brevskrivningen har jag ingen användning för det heller. 1982 var jag förkyld och handarbetandet var tydligen inne i en period av virkning. Att jag har stickat och broderat en massa minns jag. Att jag har virkat ser jag mest på dom dukar och annat som finns kvar. En kompis var och hämtade V65-raden. V75 startade inte förrän tio år senare. Året därpå hjälpte jag mamma att bleka hennes hår. Resultat enligt bild. Att hon har gjort sånt åt mig minns jag, men inte att hon släppte mig på sitt hår. Modig kvinna det där. 1986 köpte jag med mig en semla och gick hem till min bror och fikade. Omtänksamt av mig, med tanke på att jag själv aldrig någonsin har ätit semlor. När jag var liten och mamma gjorde egna åt jag upp det hon gröpte ur bullarna. Som vuxen försökte jag äta semla ett par gånger, men kom aldrig längre än till hatten, eftersom jag varken gillar grädde eller mandelmassa. 1991 satt jag här och drack vin med en arbetskamrat. Den sjuttonde februari var visserligen en söndag, men vi jobbade båda natt, och skulle inte börja arbetsveckan förrän på måndagskvällen.
17 Februari 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Ny tand.

Comviq har en irriterande ovana att skicka SMS i tid och otid. Jag brukar inte bry mig så mycket, men det som kom idag på förmiddagen var lite oroväckande. "Hej! Nu har vi aktiverat tjänsten du beställt. Din samtalstaxa är ändrad. Hälsningar Comviq." Jag vet inte ens vad jag har för samtalstaxa, men någon tjänst har jag definitivt inte beställt. Det gick inte att svara på meddelandet, så jag tänkte leta upp dom på Internet så fort jag hade duschat. Jag hann aldrig så långt. Knappt tre timmar efter det första kom ett nytt mess. "Hej! Du fick nyligen ett felaktigt SMS om att du har aktiverat en tjänst och att din samtalstaxa har förändrats. Du kan helt bortse från det. Ingenting har förändrats. Sorry för felutskicket! Hälsningar Comviq." Man kan undra vad som hade gått fel och hur många som hade hört av sig till dom. Själv stängde jag av min telefon, eftersom jag skulle till tandläkaren. Jag har ju fattat att den ska vara avstängd där, även om inte så många andra verkar ha gjort det. Jag var där en kvart före utsatt tid, men fick ändå komma in efter ett par minuter. Skönt när det lönar sig att vara ute i god tid. Nu är min nya tand på plats. Det oroar mig lite att den känns så ovan. Den av plast som har suttit där dom senaste veckorna märkte jag inte av alls. Den knackade tandläkaren bort med en hammare. Det var lite obehagligt, men idag var det åtminstone ingenting som gjorde ont. Framför allt slapp jag bedövningssprutan, som jag tycker är värst av allt. Jag skulle ha varit ledig från jobbet på torsdag, men ändrade till inatt, så ikväll slipper jag ge mig ut i kylan.
16 Februari 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Broderi.

Det blev en tavla klar i år också. Jag tycker den är både söt, fräck och annorlunda. Min bror lät (minst sagt) tveksam när jag beskrev den för honom. Återstår att höra vad han säger när han får se den. Igår slet jag med att rama in den. Ramen hade jag fått syn på tidigare på Kvantum av en ren händelse. Det känns annars inte som om det vore så vanligt med varken broderier eller ramar som är kvadratiska. Alla jag har sytt innan har varit avlånga. Det här broderiet behövde passas in väldigt exakt, för att det inte skulle se fel ut. Det tog ett antal försök innan jag lyckades. Dom enklaste och i mitt tycke snyggaste ramarna finns på Kvantum. Dom är säkert billigare än i fotoaffären också. Problemet är att få tag i en skiva att spänna upp broderiet på och få till det. I fotoaffären köper jag till en skiva. Den är dessutom självhäftande, så broderiet sitter där det ska. Jag antar att jag kunde gå dit och köpa enbart skivan, men det har jag åtminstone inte kommit mig för att göra ännu. Nu återstår bara att få upp den här tavlan på väggen. Jag antog att det inte skulle uppskattas om jag började banka och slå sent inatt. Speciellt inte som grannen har sitt sovrum på andra sidan den väggen jag har tänkt mig. Det visar sig om badarna verkligen passar där, eller jag får tänka om. Vilket broderi jag skulle välja härnäst löste sig ganska slumpartat. Det var så mycket efterstygn på den här tavlan att den svarta tråden tog slut. Jag fick riva upp ett annat broderikit och låna lite. Sedan orkade jag inte packa ihop det igen, utan jag började sy på den tavlan. Den föreställer dom sju dvärgarna, så det är knappast några vuxenpoäng på den.

15 Februari 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Dagens cykeltur.

Vid läggdags i morse ändrade jag plötsligt hela planeringen. Istället för att krypa i säng bestämde jag mig för att stanna uppe tills Kvantum öppnade och uträtta dagens ärenden redan på morgonen. En av fördelarna med att vara ute och cykla så tidigt var att mina öron inte höll på att frysa bort, trots att jag är nyklippt. Det var nämligen så vindstilla att flaggorna hängde slaka på sina stänger, och det är alltid vinden som kyler mest. Redan när jag cyklade hem igen hade dom börjat fladdra lite. En annan fördel var att varken tiggaren utanför Kvantum eller en massa ungar inne i butiken var på plats. Jag stör mig ungefär lika mycket på båda sorterna, men antar att det vore väldigt kontroversiellt att föreslå ett förbud mot barn i butiker. Det finns fortfarande nya saker att testa fast man är femtio plus, och idag hann jag med två stycken. Först skulle jag till förpackningsåtervinningen, som ligger åt andra hållet mot Kvantum. Den här årstiden är det dessutom snudd på omöjligt att ta sig dit för all knölig is. Samtidigt ligger det en likadan anläggning på Kvantums parkering, så idag tog jag soporna med mig dit istället. Så var det det här med glasögon, som jag aldrig någonsin har använt när jag har varit ute och cyklat tidigare. Nu skulle jag kolla hårfärg på Kvantum, och behövde dom för att kunna läsa på förpackningarna. Det är min frissa som tycker att toningen täcker för dåligt, och att jag ska börja färga istället. Tanken var att köpa hasselnötsbrun som jag har haft i toningen, men det gick inte alls. Det fanns chokladbrun, mellanbrun, ljusbrun, mörkbrun, gyllenbrun och jag vet inte allt, men ingen hasselnöt. Det blir till att chansa.
14 Februari 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Fredagen den trettonde.

Igår skulle jag vara hos frissan kvart över åtta och hann precis dit i tid. När jag i morse skulle på massage vid samma tid försökte jag komma iväg fem minuter tidigare, och då var jag plötsligt där tio minuter innan. Problemet är att där är dörren låst så tidigt på morgonen, och det kändes svinkallt att stå utanför och vänta. Som väl var fick tjejen syn på mig tämligen omgående, och kom och släppte in mig. En av nackdelarna med att ha med yngre kvinnor att göra är att nu är hon gravid. Hon ska i alla fall försöka få dit en vikarie medan hon är mammaledig. Det är bara att hoppas att vikarien är lika bra, så det flyter på ungefär som vanligt. Jag cyklade runt Statoil på hemvägen, och nu hade till och med dom fått en tiggare utanför dörren. Det märks att dom är bilburna, för det ligger en bra bit från centrum. Tyvärr har inte jag det lika lyxigt, och att cykla på vintervägarna fredagen den trettonde var nästan onödigt spännande. Det hade kommit ett tunt lager nysnö under natten. Det innebar dels att isen som fanns kvar under snön blev ännu halare än innan, och dels att den var omöjlig att se. Jag kom i alla fall hem utan missöden. Angående gårdagens klippning var jag lite tveksam till resultatet, tills jag kom till jobbet. Där sa en flicka direkt att det var snyggt och att det klädde mig. Det var dessutom en som inte säger så mycket annars. Gissa vem som är min favvis framöver.
13 Februari 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Compeed.

Förr hade jag fruktansvärda problem med skavsår så fort jag köpte något nytt i skoväg. Jag glömmer aldrig ett par stövlar som för trettio år sedan gav mig köttsår på båda hälarna. Som väl var fick jag så småningom höra talas om Compeed skavsårsplåster. Dom lägger sig som nytt skinn där mitt eget har skavts bort, och man slipper gå barfota resten av vintern. På senare år har jag faktiskt sluppit skavsår. Jag hoppades att det hängde ihop med att jag satsade på kvalitet, men i höstas hjälpte inte det. Jag får skavsår på ena foten av skorna jag köpte och på den andra av kängorna. Jag hittade mina gamla Compeed, men dom satt sådär, eftersom dom egentligen skulle ha varit använda för tio år sedan. När jag köpte nya plåster fungerade dom betydligt bättre. På dom allra äldsta Compeedplåstren jag hittade i mitt skåp passerades bäst före-datum för tjugo år sedan. Tiden går fort när man har roligt.
12 Februari 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Kalle Anka.

Jag kan ibland tycka att jag lägger onödigt mycket pengar på saker som kanske inte är livsnödvändiga. Sedan inser jag att dom flesta lägger betydligt större summor på betydligt konstigare saker. På auktionssajten Tradera såg jag någon som tänkte betala mer än 38.000 för en Kalle Anka-tidning. Jag följde aldrig auktionen till slut, så det är möjligt att hen gav ännu mer. Jag förstår ju att det är samlare, men mitt samlande tar sig inte riktigt dom proportionerna. Å andra sidan finns det väl till och med dom som samlar på bilar, och det lär vara betydligt dyrare.
11 Februari 2015  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Barskåp.

Man har bestämt en tendens att ta efter sina föräldrar, utan att veta riktigt varför. Jag hörde till exempel om en kvinna som alltid delade julskinkan i två delar innan hon kokade den, för så hade hennes mor gjort. Det visade sig när hon frågade sin mamma, att hon hade delat den, eftersom hon inte hade någon tillräckligt stor gryta för att kunna koka den hel. Själv har jag i hela mitt vuxna liv förvarat allt som har med alkohol att göra högt uppe i ett köksskåp, för så såg det ut hos mina föräldrar. Där kan det säkert ha hängt i sedan dom hade småbarn. Sedan hade dom ett riktigt skafferi med ventil ut, så där höll sig väl spriten lite svalare. Här är det ingenting annat än opraktiskt. Jag får kliva upp på en stol om jag vill ha ner en flaska, och jag kan knappast erbjuda någon att se vad det finns att välja på. Xanté (päronkonjak) kommer dessutom i en så hög flaska att jag har fått ställa den på en annan hylla. Hela tiden har jag drömt om ett barskåp. Jag tittade på ett på Ria så sent som i fredags. Det var när jag såg mig omkring i vardagsrummet för att se om det fick plats, som blicken återigen föll på hörnskåpet. Det står ju ändå där och ser typ ut på rätt sätt. Problemet har väl varit att det har varit för lågt mellan hyllorna. Fast när jag nu kollade mer noggrant, så var det betydligt högre än jag trodde i tak på den översta. Till och med flaskan med Xanté fick plats där. Så nu har jag mitt efterlängtade barskåp, som uppenbarligen har stått framför näsan på mig hela tiden. Det där hörnskåpet har jag haft i åtminstone 35 år. Det enda jag fortfarande tvekar att flytta är vinflaskorna. Dom ligger i ett lågt skåp över kylen, där ingenting annat får plats, och jag har fortfarande en skum idé om att dom ska ligga ner. Vi får se om jag ändrar mig framöver.

 

10 Februari 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Nionde februari.

Den nionde februari 1977 var jag på Sandra dansrestaurang och dansade till Christers orkester. Jag vet inte vilket som förvånar mig mest, att jag orkade upp dagen efter eller att mamma släppte iväg mig över huvud taget. Det var nämligen en onsdag och jag gick i nian. 1981 städade jag förrådet den här kvällen. Efter åtta dök brorsan upp. Det brukar vara min äldste bror som omnämns brorsan, eftersom han hette likadant som en av mina kärlekar. Det blev så förvirrat med namnet då. Den här kvällen hade han hur som helst jobbat över. Han var också industriarbetare på den tiden. Tre år senare var jag i bowlinghallen med min andre bror. Jag vet inte hur det är med honom, men själv slutade jag bowla för mer än tjugo år sedan. 1988 var jag i Oskarshamn och sökte jobb. Sedan gick det undan så fort att jag fick bo hos bekanta tills jag fick egen lägenhet. Den jag hade i Kalmar blev jag av med snabbt tack vare att en arbetskamrat ville ta över den. Hur jag kunde få sluta så fort på Nordchoklad är mera oklart. Troligen var det väl en period med lite att göra, så det inte var hela världen om någon slutade. Året därpå dog min mamma på ett sjukhus på Kanarieöarna. Kortet på henne är taget några år tidigare. Det är hennes pappa till höger och min till vänster. Jag känner tydligen en kille som fyller år idag. Vi bodde grannar i början av nittiotalet, så då var jag med och firade hans födelsedag ett par gånger. I slutet av nittiotalet hade jag börjat med mina årliga läkarkontroller. Den nionde februari 1998 var jag på vårdcentralen ett par timmar. Då gick jag ändå hos klinikchefen, som jag minns som ganska stram. Ja, klinikchefen på den vanliga vårdcentralen alltså. Astrakanen öppnade inte förrän tio år senare.

 

9 Februari 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Handarbete.

Broderiet jag håller på med är snart klart, så jag tänkte titta ut nästa projekt. Det visade sig att jag hade fyrtio stycken att välja på. Att bara välja ett bland så mycket fint var verkligen inte lätt. Inte undra på att jag inte är gift. Fast där är väl tanken att man ska hålla sig till samma i mer än ett halvår. Det är ungefär vad det brukar ta för mig att brodera en tavla. Sedan får jag välja en ny. Ett snabbt överslag ger alltså vid handen att jag måste leva i tjugo år till för att hinna tömma mitt skåp. Å ena sidan kanske jag hinner mer när jag går i pension, än nu när jag lägger en massa tid på kära Kährs. Å andra sidan kommer jag knappast kunna motstå frestelsen att köpa nya broderier, fast jag redan har mer än fullt upp. Det enklaste för att slippa beslutsångest vore nog att göra som en tjej jag jobbade ihop med för många år sedan. Hon hade en hög med handarbetsbeskrivningar som hon var "tvungen" att beta av i tur och ordning. Sedan spelade det ingen roll om det var något hon hade användning för just då eller inte.
8 Februari 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Lördag.

Jag måste ha haft ärende bortåt rondellen lite för många gånger på sistone. Fast jag skyller på paret jag mötte att jag cyklade fel idag. Jag skulle ut på Järnvägsgatan, eftersom den är mest avkörd från modd, men fortsatte ner under den istället. Nu är ju inte Nybro större än att jag kunde ta en annan väg än den jag hade planerat. Den största försämringen för mig personligen när Willys övertog posten var att dom flyttade ut brevlådan. Den stod inomhus tidigare, och då kändes det tryggt att posta brev där även i helgerna. Nu tar jag bara sånt som ska iväg med mig om jag ändå har något ärende in på posten. Som idag då. Fast flickan i kassan verkade ha lika mycket otur som jag när hon tänkte. Hon bara tittade på brevet som jag sa att jag ville posta. Jag fick omformulera det till att hon skulle stoppa det i sin postsäck och peka åt rätt håll. Som väl var kom hennes mer rutinerade kollega till undsättning inför nästa problem. Sist jag härjade om försvunnen post var det ju ett stort brev, som inte var sökbart. Den här gången har jag ett rek på väg, men PostNords sökfunktion hittade inte det heller. Hon på posten lyckades inte heller där, så nu undrar vi om det är något strul med deras sida. I deras eget system fick hon nämligen upp det, så nu vet jag var det håller hus. Jag hade riktig tur med vädret. Så länge jag var iväg blåste det bara. När jag hade slagit mig till ro med min tidning började det snöa på tvären här utanför. Ingenting man hade varit sugen på att ge sig ut i direkt.
7 Februari 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Bekanta.

Den första bekanta person jag såg på Astrakanen igår var en kvinna. Jag trodde mig kunna placera henne, fast hon hade gått upp en hel del i vikt. Den jag tänkte på slutade på Kährs för några år sedan, och det är ju lätt hänt att vågen visar högre siffror när man går hemma. Sedan kan det förstås hänga ihop med någon sjukdom, eftersom det var på en vårdcentral. Som väl var kom jag mig aldrig för att fråga, för när sköterskan ropade upp hennes namn var det ett helt annat, men minst lika välbekant. Kvinnan ifråga var nämligen min svägerska för mer än trettio år och lika många kilo sedan. Såhär i efterhand funderar jag på om hon kände igen mig också. Nästa bekanta ansikte satt på en man. Honom frågade jag i alla fall varför jag kände igen honom, för annars hade jag funderat på det resten av dagen. Han talade helt enkelt om vems gubbe han var. Det är genom hustrun vi är bekanta, och när hon inte var med blev han svårplacerad. Samma sak hände mig i entrén till Överskottsbolaget idag. En man och jag såg på varann, och båda verkade lätt osäkra på vem den andra var. Nu kom hans sambo precis bakom honom, så där löste det sig snabbt. Killen ifråga fick mig för övrigt att inse att det här med kyla är relativt. Jag var hur påpälsad som helst och frös ändå så jag skakade. Han hade kortbyxor. Ikväll upptäckte i alla fall till och med jag att det har blivit lite ljusare. Det skymde inte förrän klockan var nästan fem.
6 Februari 2015  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Läkarbesök.

När vi diskuterade slutet av förra veckan undrade en kille om inte jag var ledig varannan torsdag. Riktigt så bra har jag det tyvärr inte, men jag gillade tanken. Inatt är jag i alla fall ledig. Min gruppsamordnare hade eventuellt velat ändra på det, men då hade jag redan hunnit boka upp mig, så förmiddagen här var intensiv. Jag hade lyckats boka in vad jag trodde var årets läkarbesök. Det visade sig bli ett till, eftersom doktorn ville göra en rektoskopi. Det låter lagom kul både att laxera och att ha honom i röven. Men det brukar vara det dom missar som ger dom stora rubrikerna, så det är väl lika bra att göra som man blir tillsagd. Efter dagens samtal och undersökning fick jag först köa igen till läkarsekreteraren för att få en ny tid, och sedan till sköterskan för att ta prover, så jag var på Astrakanen en dryg timme. Efteråt passade jag på att uträtta ärenden på parfymaffären, bokhandeln och apoteket. Tanken var förstås bland annat att hämta ut min blodtrycksmedicin direkt, men den hade inte kommit in i datorn. Jag misstänker att doktorn inte hade hunnit lägga in den före nästa patient, utan fick göra det senare. Jag får väl kolla på Internet, så att han inte har glömt det helt och hållet. Den här killen är hyfsat ung och rask, åtminstone jämfört med en läkare jag hade inne på vårdcentralen tidigare. Han var över sjuttio, så det hände att han glömde detaljer. Förmiddagen avslutade jag hur som helst med ett besök på Bolaget. Jag funderade som hastigast på om jag borde ha köpt ut en vinare till tiggaren som satt utanför också. Det kanske hade värmt lite.
5 Februari 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Skolan.

Jag läste en insändare från en elev som tyckte att man borde få lära sig viktigare saker i skolan. Min klassföreståndare på mellanstadiet skrev i min poesibok: "Man lär inte för skolan utan för livet". Det är väl så det borde vara, men hur bra stämmer det egentligen? Den enda gången jag har nytta av att veta något om Pi är när jag löser korsord. Annars känns det som ett klart onödigt vetande. Jag har nämligen bara koll på själva siffran, som jag vet är ungefär 3,14. Däremot har jag ingen aning om vad man använder den till. Det enda årtal jag kan är att livegenskapen i Ryssland avskaffades 1861. Att det har fastnat beror mest på att det var precis hundra år innan jag föddes. Det tror jag för övrigt att jag snappade upp av min bror senare i livet. Han pluggade först till lärare som vuxen och har sedan jobbat som det i många år. Precis som eleven som skrev insändaren kan jag undra hur många som efter avslutad utbildning har någon nytta av att veta den kemiska beteckningen för natriumhydroxid. Vore det kanske mer påkallat att lära sig söka jobb, deklarera och annat som hör vuxenlivet till? Själv visste jag inte ens hur man åkte tåg när jag slutade skolan. Jag höll på att missa det helt första gången, eftersom jag hade någon skum idé om att man satt inne i vänthallen tills det ropades upp. Fast jag misstänker att det finns lika mycket delade meningar om det här som i frågan om huruvida läxor är livsnödvändigt eller inte. Själv skulle jag protestera högljutt om min arbetsgivare skickade med mig extra jobb att göra hemma efter arbetsdagens (nattens) slut.
4 Februari 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
ICA-Stig.

Tänk om folk vore hälften så engagerade i sånt som är viktigt som i skitsaker! Jag råkade se reklamfilmen från Ica där man bytte ut Hans Mosesson mot Loa Falkman på Facebook. Efter en timme hade den 1647 kommentarer! Jag läste bara några få, men jag förstod att många tyckte det hade varit bättre om Stig hade gått i pension och det hade kommit in en ny chef. Som jag minns det var det exakt samma upplägg när man bytte skådespelare i rollen som Cindy, så jag undrar om det blev samma folkstorm då. Sedan var det förstås valet av ny Stig som det fanns delade meningar om. Loa Falkman var allt från toppen till helt värdelös. Många visste exakt vem dom hade velat se istället. Jag, som sällan kollar på reklam över huvud taget, har bara sett en handfull av Icas filmer. Nu har jag förstått att det finns mer än 500 stycken. Jag får väl köra Ica-Stigs-maraton någon dag och se allihop. Eller inte.

 

3 Februari 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Andra februari.

När jag läser gamla dagboksanteckningar inser jag hur mycket av mitt förflutna jag har glömt så pass att jag skulle kunna svära på att det aldrig hade hänt, om jag inte hade skrivit om det själv. Den andra februari gäller det dock inte detta datum för 39 år sedan. Det minns jag, om inte klart och tydligt så åtminstone så jag vet precis hur det var. Jag hade en bit att gå längs östra landsvägen från busshållplatsen när jag kom från skolan på eftermiddagarna. Just den här dagen mötte jag min pojkvän längs vägen. Han kom i bil och var på väg till Färjestaden, så jag hängde på. Man handskades mer med kontanter på den tiden, så när han satt med en stor bunt sedlar utanför posten friade jag. Han sa faktiskt ja. Jag minns också hur upprörd min salig mor var när jag kom hem, eftersom hon hade hunnit hem från jobbet under tiden. Det absolut bästa med att bo ensam är faktiskt att man inte har någon att svara för när man kommer och går. Det är 35 år sedan jag flyttade från nämnda pojkvän av just den anledningen, och jag uppskattar det fortfarande lika mycket. Den andre februari 1982 hävdar dagboken att jag var på bio med Gösta och såg Göta kanal. Jag kommer bara på en kille med det namnet, och har inget som helst minne av att vi någonsin träffades på tu man hand. Tre år senare var jag i Växjö hela dagen. Jag har inte skrivit hos vem, men misstänker att det kan ha varit min äldste bror som bodde där då. Vi gick på stan, var ute och åt och spelade kort. På kvällen duschade jag hos honom och körde direkt till Kristallen i Nybro, där det var dans. 1987 umgicks jag med tjejen på bilden. Det bör väl innebära att hon är vuxen och eventuellt har egna barn vid det här laget. Hon är dotter till en klasskompis som jag uppenbarligen fortsatte umgås med tio år efter att vi hade slutat nian.

 

2 Februari 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Ännu mera vinter.

Ikväll såg gator och cykelvägar ännu värre ut än igår. Någon bar asfalt existerade knappast. Möjligen på dom hårdast trafikerade gatorna, och dom vågar jag mig inte ut på när det finns en cykelbana intill. Jag försökte i alla fall cykla så mycket det gick, även om jag blev tvungen att promenera långa sträckor. Det tog nästan ett par timmar att komma runt Nybro på det viset. Att flytta förpackningsåtervinningen till Åkrahällskolans parkering känns som en riktigt dålig idé den här årstiden, eftersom den parkeringen inte skottas alls. Åtminstone inte i helgen. Man får väl hoppas att dom tar tag i det imorgon, när ungdomarna som går på skolan behöver någonstans att ställa sina bilar. Jag gjorde ett sista försök att få tag i mitt förkomna stora brev. Den här gången hade jag att göra med en riktigt ambitiös tjej. Hon letade igenom allt som fanns utan att hitta det, så nu är det inte mycket mer att göra. Återstår att se om avsändaren hör av sig när det kommer i retur, eller vederbörande bara rycker på axlarna och tror att jag inte ville ha det. Jag passade på att gå en sväng inne på nya Willys. Dom har självscanning, och det lät ju spännande för mig som bor i hålan som Gud glömde. Jag väntade länge på att Ica Kvantum skulle införa det, men det lär aldrig ske. Nu visade det sig att man behövde ett speciellt kort till det. Jag har inga planer på att bli stamkund på Willys, så det får vara tills vidare. Dom få gånger jag går in där kan jag stå i kö till en av kassorna.
1 Februari 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida