HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Juli (2019)
>>


Hörselskydd.

Hörselkåporna jag använder på jobbet verkar ha sett sina bästa dagar. Det är någon typ av glapp, som innebär att man får skruva på sladden i hopp om att få kontakt med Ipoden. Jag hann slänga en sladd, som det troligen inte var något större fel på, innan jag insåg att det inte var den som var slut. När felet kvarstår både med olika sladdar och med en annan Ipod, får man väl tro att det är lurarna som är skyldiga. Jag hade tänkt gå ner till personalshoppen på jobbet imorgon och köpa ett par, men när någon ifrågasatte deras öppettider kändes det lugnast att ringa först. Det visade sig vara en bra idé, för dom där lurarna var beställningsvara och ingenting dom hade hemma. Dyra som krut var dom också, så jag bestämde mig för att ge Tools en chans innan jag beställde några lurar på jobbet. Dom håller på att stänga sin butik i Nybro och har utförsäljning. Eller outlet, som dom kallar det i annonsen. Som jag kom ihåg det stod det i den att dom gav fler och fler procents rabatt den här veckan och upp till sjuttio procent nästa. Fast tjejen jag pratade med på Kährs hävdade att dom inte hade öppet alls nästa vecka. Jag hittade annonsen efteråt, så jag åtminstone kunde bevisa för mig själv att jag hade rätt för en gångs skull. Sedan återstår alltid alternativen att jag missförstod henne eller att det har blivit ändrat, och det bara sitter en lapp på dörren om att allt är slut. Man vet aldrig i Nybro, där gratis är gott. Hur som helst googlade jag, och bestämde mig för att köpa lurar på nätet istället. Där hittade jag ett par som enbart var för anslutning till Ipod eller liknande. Det känns som lite överkurs att släpa runt på radio och antenn, när jag ändå aldrig lyssnar på radion.
31 Mars 2016  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Hudlotion.

Jag smörjer alltid in mig efter duschen, och är väldigt känslig för med vad. Senast jag skickade efter varor från Apotea var min hudlotion tillfälligt slut. Medan jag väntade på att dom skulle få hem den igen höll jag på att bli helt utan här hemma. Jag tog hellre någonting annat än ingenting alls, så jag cyklade bort till Överskottsbolaget och köpte en flaska. Jag hade tur, så den var ungefär som jag hade tänkt mig. Nästa gång jag besökte Apotea visade det sig att min vanliga lotion hade utgått. Oklart om den bara har utgått ur deras sortiment eller Aco har slutat tillverka den. Apotea hade hur som helst bara varianten som heter "extra rich", och den är på tok för kladdig för min smak. Istället satsade jag på samma märke som jag hade köpt på ÖB, men en annan typ av den. Nu har dom fått upp en länk om vilken flaska som ersätter den jag använde från början, men jag får väl se till att göra slut på dom två jag har hemma innan jag köper mer. Annars lär dom aldrig bli använda, om den dom föreslår visar sig vara bättre.
30 Mars 2016  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Facebook.

Med risk för att bli av med mitt Facebookkonto för gott måste jag göra ett litet test. Jag har nämligen för första gången på alla år fått en bild borttagen, eftersom den bröt mot reglerna om nakenhet. Reglerna lyder som följer: "Vi tar bort foton av personer som visar sina könsorgan eller en fullt synlig rumpa. Vi begränsar även vissa bilder av kvinnobröst som visar bröstvårtorna, men vi tillåter alltid foton av kvinnor som ammar aktivt eller bröst med ärr efter mastektomi (bröstborttagning). Vi tillåter även foton av målningar, skulpturer och andra konstverk som skildrar nakna personer. Begränsningar av innehåll som visar både nakenhet och sexuella aktiviteter gäller också för digitalt skapat innehåll om det inte har lagts upp i utbildningssyfte, som underhållning eller satir. Bilder som visar samlag är förbjudna." Att rumpan är fullt synlig kan jag hålla med om. Däremot kan jag tycka att bilden var upplagd som underhållning eller satir. Lite tveksam är jag till om dom verkligen tillåter allt som dom skriver om. Jag tycker mig ha läst om dom som har fått kort på bröst med ärr efter mastektomi borttagna. En kille som tar konstnärliga bilder av mer eller mindre avklädda män brukar ha stora problem med Facebooks policy, även om man inte alltid förstår varför. Hur som helst fick man skriva vad man tyckte om borttagningen, och jag skrev väl i princip att jag tyckte det var trams. Eftersom jag är nyfiken av naturen måste jag få kolla om dom ser till att deras regler efterlevs även bland anteckningarna. Alternativt om det är så att någon har anmält bilden, att personen ifråga gör det igen nu. Skulle mitt Facebookkonto försvinna, så vet ni att jag blev avstängd på kuppen.

29 Mars 2016  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Tjugoåttonde mars.

I slutet av sjuttiotalet träffade min bror en flicka, som fyller år idag, så sedan dess är den tjugoåttonde mars framför allt hennes födelsedag. Jag har alltså hunnit vara med och fira den ett antal gånger vid det här laget. Det genomgående temat är att jag alltid har fått en massa gott att äta och dricka. I min dagbok nämns bland annat pizza, kakor, tårta och whiskylikör. Ett år, när hennes födelsedag inföll på skärtorsdagen, bjöd hon på påskbuffé. Att läsa mina dagboksanteckningar ger mig i vanlig ordning en aha-upplevelse, eftersom mitt minne är bra men kort. Jag kunde ha svurit på att vi bara har firat henne på rätt dag när hon har fyllt i helgen, men nu läser jag om hur jag flera gånger har varit i Kåremo mitt i veckan. När jag har jobbat kväll eller natt har jag fortsatt därifrån direkt till jobbet. När hon fyllde tjugosex var jag till och med uppe på hennes arbetsplats med blommor och blev bjuden på kaffe. Jag minns inte alls att jag någonsin har besökt henne på jobbet. När det har firats i helgen har det hänt att jag har fortsatt direkt till något dansställe efteråt. På senare år har hon och maken slagit ihop sina födelsedagar, eftersom han också fyller på våren. Dom två senaste åren har svägerskan och jag slagit ihop våra istället. Jag fyller ju också i mars. När det gäller kort hoppas jag i vanlig ordning att det finns en preskriptionstid för publicering på tjugo år eller så, för fotot nedan är från 1995. Det är födelsedagsbarnet som kikar fram under lampan. Dom övriga är hennes svägerska, som jag inte ens träffar varje år numera, hennes moster, som inte lever längre och min fars flickvän, som jag tappade kontakten med när pappa gick bort för nio år sedan.

28 Mars 2016  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Dollarstore.

Dollarstore öppnade i Nybro förra helgen. Eller i Madesjö i alla fall. I min värld ligger det utanför stan, och eftersom jag är cykelburen gör jag mig inte ärende dit i onödan. Det i sin tur innebär förstås att jag inte hittar där ute, så när jag någon gång har ärende dit får jag en massa extra motion, medan jag letar efter stället jag ska till. Jag hade kollat på kartan att det bara skulle vara att cykla Villagatan rätt ut. Planen sprack när jag uträttade ett par ärenden i centrum på vägen, och kom ut till Madesjö från ett annat håll än det jag hade tänkt. Då tiltade i vanlig ordning mitt lokalsinne. När jag väl stannade och frågade efter vägen var jag på väg åt helt fel håll. När jag var nästan framme träffade jag en arbetskamrat som var ute och promenerade med sin familj. Hon fick se exakt hur jag bär mig åt för att komma fel hela tiden. Hon pekade ut flaggorna jag skulle ta sikte på, men jag tyckte att det borde gå att ta sig dit från ett annat håll på en lite lugnare väg. Det gjorde det inte. Dagens fynd blev sladdar, som jag tror ska fungera att ha mellan Ipod och lurar på jobbet. Dom var så billiga att jag passade på att köpa några stycken. Just den längden jag vill ha brukar inte ens gå att få tag på i Nybro. Innan jag hann hem hade jag börjat tvivla på mitt eget minne just när det gällde längden, men när jag kom hem och kollade var det rätt. Dollarstore får väl bli en av dom där butikerna jag besöker på semestern. Inte undra på att jag aldrig behöver resa någonstans, när jag inte ens hinner in i affärerna i lilla Nybro mer än någon gång per år. Nästa gång får det bli utan kundkorg. Dom hade bara såna man drar efter sig, och med en sån får jag panik när det blir trångt i gångarna. Så nu kollade jag inte igenom vad som fanns på hyllorna speciellt noggrant.
27 Mars 2016  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Kalas.

Igår var det gemensamt födelsedagsfirande för brorsdotterns pojkvän, min svägerska och mig, eftersom vi alla fyller år i mars. Den mest innovativa presenten lär ha varit ägget på bilden. Jag har då aldrig sett ett påskägg med pip tidigare. Det borde kunna bli en storsäljare. Min pappa skakade alltid på alla paket han fick. Om dom inte kluckade brydde han sig inte om att öppna. Det här ägget hade han gillat. Jag fick också exklusiv choklad, och som en motvikt till allt gott en skylt där det stod: "Kalorier är små varelser som bor i din garderob och syr in dina kläder varje natt." Jag har otur när jag tänker även i vanliga fall, och det blir definitivt inte bättre när jag kopplar av med ett gas vin eller två. Igår var det frysen som var min värsta fiende. Till desserten skulle jag bland annat ta glass ur en plastbytta. Alla vet att man måste ta fram en sån i god tid, om man inte vill spetta loss glassen. Det glömde jag. Ännu värre var det med tårtan. Jag fick en djupfryst tårta i present av ICA Kvantum när jag fyllde år. Den skulle naturligtvis ha tinats upp under dagen. Jag måste ha haft glasstårta lite för ofta, för inte ens när jag plockade fram den till kaffet reagerade jag på att den var djupfryst. Min svägerska räddade mig genom att bevisa att gräddtårta faktiskt går att mikra. Annars var det en trevlig kväll med sällskapsspel, där jag kom delad tvåa, om jag läser protokollet rätt.
26 Mars 2016  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Skor.

Jag fick ett mail från webbutiken Zalando. "Hej Eva! Är du på jakt efter pumps? Baserat på din senaste beställning har vi valt ut ett urval av pumps som vi hoppas att du kommer tycka om. Trevlig shopping!" Ingen har någonsin sett mig i så höga klackar, det vågar jag lova. Jag brukar till och med säga att jag aldrig blir någon dam, eftersom jag inte ens kan gå i högklackat. Det är nämligen min definition på en dam. Jag minns med skräckblandad förtjusning en tjej som brukade dansa i sådär höga klackar. Har man använt det tillräckligt intensivt är det väl till och med så att man inte kan ha platta skor längre. Hälsenan blir för kort. Att mailet var baserat på min senaste beställning tyckte jag var extra intressant. Då köpte jag nämligen sweatshirts. Finns det verkligen någon som använder sweatshirt och sylvassa, höga klackar samtidigt? Eller var tanken att det skulle kompensera lite? Om nu människan inte kan klä sig snyggt kanske vi åtminstone kan sälja ett par snygga skor till henne.
25 Mars 2016  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Skärtorsdag.

En gång i tiden var säkert den årliga läkarundersökningen något jag gick på i hopp om att hitta eventuella dödliga sjukdomar i tid. Nu när jag är ett år yngre än min mamma var när hon gick bort, känns det mer som en chans att få en fingervisning om vad jag kommer att dö av. Som en läkare en gång påpekade för mig kan man ju inte vara säker förrän vid obduktionen, och obduktionsprotokollet lär jag aldrig få läsa. I dessa tider finns väl dessutom chansen att man är den som står närmast när någon på till exempel Kvantum utlöser sitt bombbälte. I det läget lär man aldrig hinna märka vad som tog livet av en.

Det finns, som sagt, en anledning till att jag besöker Kvantum tidigt på lördagsmorgnarna i vanliga fall. Nu får jag gäster imorgon, och det innebar att jag blev tvungen att handla på skärtorsdagen, samtidigt med resten av Nybroborna. Det hade säkert varit lugnare om jag hade tagit det direkt efter jobbet i morse, men det är väl bra om jag hinner vända lite på dygnet tills imorgon också. Att självscanna var förstås en fördel. Då slapp man åtminstone stå i kö. Något annat positivt var att jag träffade ett par Kährsanställda, så jag fick lite av den information jag aldrig får på jobbet. Telefonen ringde medan jag var inne på ICA, och det var från ICA. Jag blev inbjuden till en kundträff där man blev bjuden på mat och fick en matkasse med sig hem, om jag förstod saken rätt. Jag lyssnade inte så noga, eftersom jag är en av dom få som tycker att tid är mer värdefullt än pengar. Jag tackade nej, fast jag har förstått att gratis är gott.
24 Mars 2016  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Läkarbesök.

I morse var det dags för årets läkarundersökning. Jag bokade tiden för minst en månad sedan, eftersom min läkare i vanlig ordning hade semester när jag ringde. Årets regnigaste dag hade jag lyckats pricka in, så jag var ganska blöt när jag kom dit. Det syntes vilka som städar hemma, för trots blötan var det nästan enbart dom kvinnliga patienterna som använde skoskydd. Förra året glömde doktorn mitt recept, och när jag ringde för att påminna om det fick jag en extra receptavgift på min faktura. Jag har strulat med det där utan att lyckas få tillbaka mina pengar. Jag trodde inte tjejen i receptionen skulle kunna göra så mycket åt det såhär långt efteråt, men eftersom det senaste beskedet jag fick var att prata med dom på min vårdcentral (fast det var där jag började för ett år sedan) gjorde jag ett sista försök. Det enda hon kunde göra var att bjuda mig på läkarbesöket idag. Det kostade dubbelt så mycket som det där receptet, så jag är mer än nöjd med uppgörelsen. Efter att ha träffat läkaren låg jag bra länge och väntade på flickan som skulle ta EKG. Att ligga och blunda medan man väntar är inte att rekommendera när man har jobbat hela natten. Till provtagningen var det lång kö. Det är ju röd dag på fredag, så det var väl fler än vanligt som skulle hinna med sina besök. Som väl var hade dom börjat med ett system där vi som hade varit hos doktorn fick en liten skylt som visade det, så sköterskan släppte oss före i kön.
23 Mars 2016  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Jesus.

När jag har sovit i tre timmar kommer jag till en kritisk tidpunkt. Vaknar jag då kan det ta ett par timmar innan jag somnar om igen. Naturligtvis lyckades ett par små människor från Jehovas vittnen pricka in exakt den tidpunkten när dom ringde på dörren och väckte mig. Jag öppnade aldrig, men dom brukar gå i par. Att dom kom från den gruppen grundar jag på foldern dom lämnade efter sig. Man blev bjuden till Rikets sal, och det är väl dom som håller till där. Nu när jag läser den noggrannare ser jag att deras namn finns i texten. Den innehåller bland annat ett löfte från Jesus om att jag ska vara med honom i paradiset. Ja, vi alla då. Det tycker jag gott att han kunde ha framfört själv. Dom som springer runt och ringer på dörrar blir definitivt inte populära här. Jag tror till och med att jag har lyckats vänja brevbäraren av med det, genom att aldrig öppna. Numera får jag endera en lapp eller ett mess om stort brev, utan att någon har väckt mig för att få chansen att lämna det personligen.
22 Mars 2016  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Film.

Jag var tveksam till filmen "Fallet Henry" med Harrison Ford, men spelade i alla fall in den. Den visade sig vara helt underbar. Jag är nästan säker på att jag har sett den förr, men det var i så fall så länge sedan att jag knappt mindes någonting av den. Jag sökte igenom dagboksanteckningarna i datorn utan att hitta den. Där brukar annars ofta stå om filmer jag har sett. Filmen är tjugofem år gammal, så det kan vara ett tag sedan jag såg den förra gången.

Vissa telefonförsäljare är lättare att ha att göra med än andra. Som den som ringde precis när jag kom ur duschen idag. Han både talade om att han ringde från Nybro tidning och sa att han hoppades att han inte störde. Jag kunde snabbt konstatera att det var si och så med den saken, och att jag inte ville ha Nybro tidning. Så var samtalet över.
21 Mars 2016  | Länk | Media | 0 kommentar
Tjogonde mars.

För elva år sedan var den tjugonde mars en lång och intensiv dag. Brorsan i Bollnäs hade fyllt femtio och haft fest kvällen innan. När vi kom tillbaka till lokalen på söndagen för att hämta presenter och annat hade tidlåset flippat ur, så vi kom inte in genom porten. Den hade han ingen nyckel till. Vi fick ringa killen som skulle komma och diska och städa, så han släppte in oss. Så var vi hos min brors före detta svärmor och åt strömmingsflundra. Det var en av mitt livs godaste måltider. Brorsan skjutsade mig till tåget, som skulle ta mig tillbaka till Småland. Mellan Gävle och Stockholm delade jag kupé med ett gäng tonåringar, som hade varit iväg och åkt skidor. Det var ett gapande så man höll på att bli tokig. Nästa sträcka blev jag uppklämd vid ett bord, där man sitter mittemot varann. Man har ingenstans att göra av benen i det läget, och jag får kramp i hela kroppen av att sitta dubbelvikt i flera timmar. Då är jag ändå ganska liten. Det måste vara ett helvete om man är lång. Dessutom kom det en kvinna som hade bokat samma sittplats som jag. Det visade sig att hennes biljett var till dagen därpå! Varför händer allting sånt just mig?! Inte undra på att jag avskyr att åka tåg. Den här gången höll det i alla fall tiden båda vägarna. Och på sista sträckan fick jag tag i en macka med salami och brieost, som jag hade blivit sugen på redan på resan upp. Kortet är från femtioårskalaset. Förutom jag är det mina bröder, min svägerska och deras barn. Jag har inte bett om lov att lägga upp det, så passa på och njut, ifall jag får ta bort det igen. Framför allt då av mig i långklänning, för såna foton finns det inte många.

20 Mars 2016  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Veckohandlat.

Idag stod jag vid charken på Kvantum och funderade på vad salamin som jag gillar kunde tänkas heta. Jag är otroligt dålig på namn, vare sig det gäller människor eller annat. Jag såg den inte, och den liknar ingen av dom andra sorterna, så det var inte lönt att ta någon annan istället. Nu var flickan bakom disken så duktig på sitt jobb, så hon plockade fram rätt sort på min beskrivning. Jag är knappast lika bra på mitt, fast jag har jobbat där i 25 år. Jag tror knappt hon var så gammal ens. Nu doftar det i alla fall alldeles ljuvlig varje gång jag öppnar kylskåpsdörren. Min simultankapacitet är inte heller mycket att skryta med, så när jag pratade under tiden lyckades jag scanna in samma vara två gånger. Jag har blivit visad en gång hur man tar bort den, men jag kom inte ihåg alla detaljer, så det tog också en stund. Min bror i Hälsingland fyller år idag, så jag hade tänkt ringa och säga grattis ikväll. Nu hade jag börjat min morgonrunda på posten. Dom öppnar en timme senare än Kvantum, så det var långt lidet på förmiddagen när jag kom hem. Brorsan brukar vara morgonpigg, så jag slog honom en signal redan då. Inte bara var han uppe och vaken. Han hade redan varit ute och sprungit en mil på morgonen. Han undrade om jag tänkte tillbringa hans födelsedag i sängen, men jag utgår från att han hade tillbringat natten där. Jag är en av dom få som inte är uppe på nätterna för att jag jobbar nattskift. Jag jobbar nattskift eftersom jag ändå är uppe på nätterna.
19 Mars 2016  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Gollum.

Jag misstänker att fler än jag kan ha missat att Gollum egentligen heter Sméagol. Gollum är ett öknamn som betyder grymtaren, som hans familj gav honom på grund av hans läten. Han levde ensam i en grotta i Dimmiga bergen under en lång tid med ringen som enda sällskap. På grund av den ondska som huserar i ringen blev Sméagol så småningom galen och vanställd, och den gav honom också en livslängd på över 500 år. I sin ensamhet började han prata med sig själv och utvecklade en ond och en god personlighet där Gollum var den onde, sluge och ofta påtryckande sidan medan Sméagol var den vänligare och mer undertryckta sidan. Igenkänningsfaktorn är hög för mig som går här hemma och pratar för mig själv hela tiden. Jag har en tatuering som jag alltid har hävdat föreställer Gollum, men det verkar troligt att det är Sméagol istället. Han som gjorde den har nämligen gjort huvudet rundare och mindre snipigt än på förlagan, och det får honom att se snällare ut än på dom flesta bilder man ser. Fast hur jag ska kunna lära mig att han heter Sméagol när jag knappt kommer ihåg Gollum vete sjutton.
18 Mars 2016  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Säkerhetsbricka.

Jag har tydligen fått ett erbjudande om säkerhetsbricka till min nyckelknippa från facket vid något tillfälle. Det ligger nämligen en sån i min skrivbordslåda, och det är reklam om GS-facket på ena sidan. Jag har aldrig nappat på erbjudandet. Jag kommer säkert att ångra mig den dag jag blir av med mina nycklar, men jag använder den där brickan till att skrapa lotter med. Den är precis lagom stor och lagom hård (Lät det ekivokt?). Innan jag hittade den i mina gömmor brukade jag ta till brevkniven. Den är både för lång och för vass, om man inte håller i handtaget. Jag har alltid en femkrona i plånboken till eventuella kundvagnar, men för att hämta den måste jag resa mig. Det gör jag inte i onödan.
17 Mars 2016  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Feltänkt.

Skrämmande ofta blir saker fel om jag gör dom av bara farten. Oftast tänker jag efter en gång extra för att vara säker på att resultatet blir det tänkta, men härom dagen åkte korken till yoghurtförpackningen i soporna. Paketet var inte tomt, så den kunde vara bra att ha. Nu var det ingen större katastrof. Jag kom på det direkt, och den låg i en torr, fin bytta för plastinsamling, så den var bara att plocka upp igen. Värre var det för en bekant, som det berättades om när jag var ung. Han hade skruvat av korken på en helflaska brännvin och kastat ut den genom bilrutan i full fart. Korken alltså. Sedan gällde det att vara törstig. Riktigt skrämmande är förstås tanken på demensen som kan komma smygande. Jag glömmer aldrig tanten jag läste om som gick fel och satte sig och sket i hissen istället för på toaletten. Gissa om jag kollar en gång extra var jag befinner mig innan jag drar ner byxorna.
16 Mars 2016  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Pennkladd.

Ett par morgnar efter jobbet har jag upptäckt att jag har varit alldeles kladdig om vänsterhanden. Det har dessutom varit svart kladd, och det har varit snudd på omöjligt att tvätta bort. Jag insåg att det måste komma från hatten till den breda tuschpennan, som jag höll i vänster hand medan jag strök gårdagen i almanackan. Jag slängde pennan, men blev lika svart dagen därpå. Den hade läckt inuti burken som pennorna står i, så hatten på den nya pennan blev lika svart den. Det blev till att sanera både burk och övriga pennor, för att slippa kladda ner mig igen. Det är typ en lingonalmanacka jag har, och det blir betydligt enklare att se var på året vi är, om man stryker över efterhand. Ändå minns jag hur det bar mig emot innan jag började göra så. Det verkade så slutgiltigt på något vis, att jag antagligen trodde att jag skulle dö på kuppen. Fast jag minns att det var medan dom renoverade här och jag var evakuerad som jag började, så mer än tjugo år har jag i alla fall överlevt.
15 Mars 2016  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Element.

Vaktmästaren var här för ett par veckor sedan och försökte fixa mitt element i vardagsrummet. Eller få tyst på det då. Det knäpper i det. Inatt insåg jag dels att det knappast låter som ett element och dels att det tystnar om jag ställer mig intill det. Lite märkligt vore det ju om jag lyckades skrämma ett element till tystnad. (Ful är du, men mig skrämmer du inte, brukade en tjej jag jobbade ihop med förr säga.) Medan HSB ägde huset fick vi tillsägelse att aldrig gå på vaktmästarna direkt. All felanmälan skulle gå via kontoret. Telefonnumret vi har numera går direkt till dom där båda killarna. Jag fattar inte riktigt hur det fungerar när dom är iväg på varsitt håll, men dom säger sitt namn, så det är bara att notera vem som svarar. Dom började jobba innan jag kom i säng i morse. Jag ringde dom direkt vid sju, och dom var här på fem minuter. Det är service när den är som bäst. Nu fick dom höra hur det låter, och dom höll med om att det inte är så element brukar låta. Dom trixade lite med det, och fast dom var kvar en stund var det tyst tills dom hade gått. Det började knäppa igen ungefär samtidigt som dom startade bilen nere på gården. Jag provade med att ställa en fåtölj framför, men det är tydligen mänsklig närhet det där elementet behöver för att vara tyst. Vi får väl se om jag orkar ringa killarna från Aptare igen imorgon bitti.
14 Mars 2016  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Trettonde mars.

När jag var femton var den trettonde mars en lördag, och jag var i Blomstermåla folkets hus på dans. Jag kände nästan bara dom jag var där med, och speciellt kul verkar jag inte ha haft, fast Leif Bloms spelade. Två år senare ringde jag till en kille för att tala om att jag inte skulle komma till Sandra dansrestaurang på onsdagen. Wizex skulle spela där. 1981 var det här en fredagskväll, och jag fikade med min bror. Vi hamnade uppenbarligen helt spontant på Sandra, och eftersom dom oplanerade kvällarna många gånger är dom trevligaste hade jag helkul, som jag uttryckte det själv. En gång har jag varit i Hyttan i Alsterbro och en i Påryd på dans den trettonde mars. På kortet är jag väl knappast på väg ut på något, men det är ändå en nostalgisk påminnelse från kryllpermanentens och midjans tid. Det var innan tyngdlagen hade börjat verka, så till och med tuttarna satt kvar där dom skulle. Så är kortet mer än trettio år gammalt också. Betydligt mer social än nu var jag även dom kvällar det inte var dans. Jag har haft folk hemma den trettonde mars, varit på Öland hos mina föräldrar, gått tipspromenad och varit ute på pubrunda. Ett år när den här dagen inföll en söndag var jag på Domus i Kalmar och åt med trevligt sällskap. Min mamma jobbade i Kalmar, och som jag minns det brukade hon alltid äta lunch där. Nu finns tydligen inte Domus kvar över huvud taget.
13 Mars 2016  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Chokladmuggar.

Sedan jag började dricka choklad om kvällarna har jag gjort det ur mina vanliga kaffemuggar. Det är som en liten fot på dom, och när jag ställer dom upp-och-ner i diskmaskinen blir det rejält med vatten kvar i det hålrummet. Lite onödigt "sirliga" är dom också att ha att göra med, även om dom är enklare att använda i min nya kapselmaskin än i den gamla. Jag funderade på att gå upp på vinden och hämta ner några vanliga muggar. Som väl var hann jag aldrig upp dit och börja leta, innan jag kom ihåg att jag har gjort mig av med alla gamla muggar. Jag hade skrivit upp det på shoppinglistan tills jag skulle till Kvantum idag, men mer eller mindre bestämt mig för att strunta i det. Kaffemuggarna fungerar ju, och jag är inte mycket för att köpa sånt som jag redan har. Jag kollade i alla fall, och då hittade jag muggar jag gillade. När jag hade ställt ner ett gäng i vagnen skramlade den så illa, så jag fick gå en extra runda till utgången och slå in dom i tidningspapper. En av dom största fördelarna med självscanning är ju att man kan packa ner prylarna direkt. När jag letade upp bilden på Ica hemma, läste jag att dom tål både maskindisk och mikrovågsugn. Det är närmast en förutsättning i min värld. Nu återstår problemet med att organisera om mina köksskåp så dom nya muggarna får plats. Där är fullt innan, men förhoppningsvis kan jag rationalisera bort något som jag använder mera sällan.
12 Mars 2016  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Ledig natt.

Arbetstidsförkortningen förnyas första april varje år. Dom timmar man inte har tagit ut då får man betalt för istället. Eftersom tid är en betydligt större bristvara än pengar för mig, skulle något sånt gräma mig. Jag tog ledigt bra länge runt jul och nyår, men hade ändå timmar kvar efteråt. Det räckte till en natt till, så den tog jag i februari. Dom allra sista timmarna hade jag tänkt strunta i, men det tar verkligen emot att offra tid på något så överskattat som arbete, när det finns viktigare saker att göra hemma. Alltså fyllde jag på med lite komp, och var ledig igår natt också.
På nätet läste jag reklam från Desemåla Gårdshandel. "Lyxa till påskmiddagen med lokalt lammkött." Det lät som en extremt trevlig idé, fast jag har en känsla av att dom snarare menade mat än sånt lammkött som jag tänkte på. Här får det nog bli min paradrätt med fläskfilé till påsk. Jag vågar inte chansa så mycket när jag får gäster. Äter jag ensam är det bra om jag orkar hämta mat som någon annan har lagat. Idag blev det pizza, eftersom jag ändå hade ett ärende till posten nere i centrum. Sist jag lagade mat till mig själv var det en paj med bacon och tacofärs, som jag hade sett på nätet och inte kunde motstå. Fördelen med att ingen annan skulle äta, var dom otroliga mängder med ost jag kunde hälla i utan att skämmas.
11 Mars 2016  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Bror och svägerska.

Mina bröder brukar alltid ringa och säga grattis när jag fyller år. Igår ringde den äldste redan innan jag hade kommit ur sängen. Han jobbar som lärare, och i Hälsingland innebär det tydligen sportlov den här veckan, så han var ledig. Jag satt med telefonen inom räckhåll i väntan på att den andre skulle ringa. När barnen var små sjöng hela familjen i luren, men numera brukar samtalen vara lite lugnare. Telefonen förblev tyst, men istället ringde det på dörren vid sjutiden. Där stod min bror med fru föredömligt utrustade med tårta, blommor och paket. I paketet fanns en lammfiltspläd. Den är ullig på ena sidan och som sammet på den andra. Riktigt varm och skön verkar den. Alla som har förstått hur frusen jag är, inser vilken genomtänkt present det var. Kortet på min bror och hans fru är inte taget igår dock. Det är trettiofem år gammalt, men ungefär där stannade tiden i mitt medvetande. Jag ser dom fortfarande så, och då inser alla hur jag ser mig själv. Jag försöker förklara tidsperspektivet för småkillarna på jobbet med att om dom gav sig på en trettio år yngre tjej så vore det olagligt. Att man med skrämmande hastighet närmar sig sextio är ju (tack och lov?) ingenting man fattar själv. Jag glömmer aldrig min farmors åttioårsdag. Hon tittade stort och uppriktigt förvånat på mig när jag sa hur mycket hon fyllde. Rökaren på kortet gav för övrigt upp den lasten några år senare. Båda mina bröder har varit rökare men slutat. Det hade jag aldrig klarat, så det var väl tur att jag var den enda av oss som aldrig började röka.

10 Mars 2016  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Mail.

Ett av alla dessa glädjande mail om att jag hade vunnit en massa pengar dök upp i veckan. Närmare bestämt 450.000 euro. Eller furohundrafemtiotusen, som dom själva skrev ut det. Fast då påpekade dom att det var direktöversatt, och att all korrespondens måste ske på engelska. Jag gjorde som vanligt och raderade det bara. Verkar någonting för bra för att vara sant, så är det väl oftast det. Annars har jag fått så många liknande mail om arv, investeringschanser med rekordutdelning och annat, att jag borde ha klarat mig livet ut, om jag hade gjort anspråk på alla pengar jag hade blivit erbjuden. Min favorit bland dagens födelsedagsmail var i vanlig ordning det från Avanza bank, som innehöll följande varningstext: "FIRANDE AV FÖDELSEDAG INNEBÄR ALLTID EN RISK. Historiskt angenäma födelsedagsfiranden är ingen garanti för att denna födelsedag kommer att bli lika bra. Direktavkastningen vid ett födelsedagsfirande brukar avta exponentiellt med åren. Avanza kan inte heller garantera att du faktiskt får någon tårta."
9 Mars 2016  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Minnet.

Min chef dök in en stund innan vi skulle gå hem i morse. Han fick mig att inse vilken misstänksam jävel jag är. När han frågade hur jag mådde, var mitt spontana svar: "Hur så?" Jag tror alltid att både män och chefer har baktankar om dom undrar något, så han har dubbla handikapp. Det tog mig en halv minut att komma på vad en kollega som gick förbi och hejade heter i efternamn. Det är visst inte så konstigt att jag glömmer allt som är nytt och aktuellt, för all min hjärnkapacitet verkar vara upptagen av gammal och inaktuell information. Det var nämligen hennes namn som ogift som dök upp, så chefen hävdade att hon inte hade hetat så på tjugofem år. Jag har urklippet med vigselannonsen kvar, så när jag kom hem var jag tvungen att kolla. Tjugo år hade hon haft sitt nuvarande efternamn, och det är ju betydligt mer än dom fem jag kan ha känt henne innan hon gifte sig. Det var mest för att kolla vad hon egentligen heter som jag letade upp annonsen, men det har jag redan glömt igen. Jag skyller på att båda efternamnen börjar på samma bokstav. Dessutom fanns det tidigare en tjej till på avdelningen som hette något liknande. Jag har en tendens att röra till det likadant när jag ska lära mig namnet på någon nyanställd. Jag tänker att vederbörande heter likadant som någon annan, men efter en vecka har jag glömt vem det var som hette samma.
8 Mars 2016  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Blogg.

Det har hänt förr att Nogg, där jag har min hemsida, har legat nere, men aldrig flera dagar i sträck som i förra veckan. Jag hann bli övertygad om att den hade försvunnit för gott. Speciellt som ett mail till supporten kom tillbaka för att adressen var okänd. Under dom där dagarna funderade jag på vart jag skulle ta vägen istället. Jag lägger visserligen upp mina blogginlägg på Facebook också, men förhoppningsvis har jag några mer eller mindre okända läsare ute bland allmänheten. Kanske inte så många som besöksräknaren antyder dock. Den började rusa för något år sedan, så enligt den har jag ett par tusen besökare varje dag. Hur som helst kom jag fram till att jag kanske lika gärna kunde satsa på en renodlad blogg den här gången. Det händer inte så mycket på dom andra delarna av hemsidan. I gästboken har till exempel ingen skrivit på ett par år. Nu kom i alla fall Nogg upp igen, och eftersom det går att datera blogginläggen i efterhand var det bara att blogga ifatt. Fast då hade tanken att skaffa en vanlig blogg istället hunnit slå rot, så i helgen har jag börjat på en. Den första jag testade kändes varken så gratis eller så lätthanterlig som det utlovades, men redan på andra försöket hittade jag Blogger, som passade mig perfekt. Att släppa Nogg efter nästan tio år och tre och ett halvt tusen blogginlägg känns lite osäkert. Jag gör väl som många av dom som tvekar inför att byta partner, och kör dubbelt ett tag, medan jag känner efter. I värsta fall kanske man både kan ha en hemsida med blogg och en ren blogg. Det är antagligen mer accepterat att både äta kakan och ha den kvar när det gäller webbsidor än när det gäller människor.

 

 

7 Mars 2016  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Sjätte mars.

Den sjätte mars 1973 var jag hos tandläkaren med flera andra från min klass. Vi gick i skola på östra Öland, och Folktandvården låg i Färjestaden, så vi skickades dit i grupper med taxi. Jag misstänker att dom brukade ropa in oss i bokstavsordning, för jag kom nästan alltid in först. Den här gången fick jag komma in sist istället. Då hade jag hunnit lugna ner mig, och var inte lika skärrad längre, så det passade mig bättre. Förutom att laga en tand drog jag ut en mjölktand. Dom borde man väl ha tappat när man är tolv, men på mig växte framtanden fram bakom mjölktanden, som satt kvar. Den är fortfarande lite sned efter det.
I morse för 29 år sedan vaknade jag i Gävle. Dit hade jag åt sovvagn på vägen upp till min bror i Bollnäs. När jag kom fram var vi och kollade i skolan, där både han och hans dåvarande fru undervisade. På kvällen kollade vi bland annat diabilder.
Kortet är taget 1993. En kompis hade sminkat mig rejält, och med peruk, bröstinlägg, kortkort kjol och nätstrumpor skulle jag föreställa någon typ av gatflicka. Jag var på väg till en maskerad, och för att bevara min image skulle jag nog ha hållit mig nykter. På kort tagna senare under kvällen har peruken åkt upp i pannan. Det extremt breda skärpet antyder att midjan fanns kvar, fast jag hade passerat trettio.
6 Mars 2016  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Vinhållare.

Jag tog cykeln till jobbet i torsdags kväll, och insåg direkt att jag hade glömt att jag skulle kolla upp baklyset på den. Det tändes när jag tryckte på knappen, men när jag hoppade av cykeln hade det slocknat igen. Det kändes lite osäkert att inte veta om det lyste bakåt eller inte. Den lampan ser man ju inte själv. Jag tänkte börja med standardlösningen att byta batterier. Det händer att det hjälper i prylar där det inte alls känns som om det vore felet. Vid Statoil träffade jag en arbetskamrat, som snarare trodde att batteriet satt löst och hoppade ur vid första bästa ojämnhet i vägen. När jag öppnade satt verkligen det ena batteriet lite på sned. Återstår att se nästa gång jag ska ut och cykla i mörker om jag fick dit det riktigt nu, eller det krävs ytterligare åtgärder. På Statoil var jag för övrigt för att hämta ett paket som innehöll killen på bilden. Han dök upp i en annons på nätet, och ibland fungerar reklam även på mig. Jag mår visserligen alltid bra när jag dricker vin, men den här snubben var så skön att han borde ge en extra dimension åt festandet. I fredags morse låg dimman så tjock att jag inte var säker på om det fortfarande var mörkt eller bara dimmigt när jag cyklade hem. När jag cyklade till Kvantum idag var det ljust, men så fuktig luft att håret var dyblött när jag kom fram. När jag kommer direkt från jobbet grämer sånt mig inte lika mycket som när jag precis har stigit ur duschen. Å andra sidan har jag tidigare jobbat ihop med båda dom bekanta jag träffade, så dom är vana att se mig ostylad.
5 Mars 2016  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Kärlek.

Redan för tio år sedan försökte killarna från Sydeuropa som jag jobbade ihop med att förklara skillnaden mellan deras och vår kultur för mig. En av dom hade varit nere i Makedonien, som han kom från, på semestern flera år i rad och letat efter en tjej att gifta sig med. Till slut lyckades det, och han var förlovad när han kom tillbaka till Sverige. Så även hans bror och bästa kompis. Dom satt en fikarast och försökte sätta mig in bättre i hur det fungerade. Att det inte bara var att åka ner och hämta en tjej. Fast ju mer dom förklarade desto mer tyckte jag att det lät exakt så. Dom hann ju inte så mycket på några veckor, så när dom kom ner hade släkten redan letat fram några lämpliga tjejer. Men, som en av killarna sa, ändå håller det hela livet. Det gör det ju sällan för helsvenska par. Han hade varit ihop med en svensk tjej, och hon hade tre barn med tre olika pappor.
4 Mars 2016  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Musik.

För närmare fyrtio år sedan spelade dansbandet Schytts in en låt som hette "Rock-Jonny". Eftersom jag tillbringade hälften av mina tonår med en kille som hette just Jonny, blev den låten lite speciell för mig. Jag har burit ner mina gamla kassettband från vinden, och lyssnar numera på dom i bandspelaren som står i köket. Ibland dyker det upp någon sån där gammal låt, som jag nästan hade glömt. Numera går ju det mesta att få tag i på Internet. Till dom låtar som eventuellt misslyckas använder jag ljudinspelaren, och spelar över dom i datorn direkt från kassettbandet. Just den här Schytts-låten hade jag säkert hört några hundra gånger i min ungdom och ett antal sedan jag fick in den i datorn, när jag äntligen hörde vad dom sjöng. Det som i mina öron alltid har låtit som "de sångerna är grå", skulle naturligtvis vara "polisongerna är grå." Inte undra på att det finns en hel webbplats som heter felsjunget.se. Det är en tröst att läsa där och inse att man är långt ifrån ensam om att gissa sig till vad folk sjunger.
3 Mars 2016  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Webbläsare.

Jag har använt dubbla webbläsare sedan jag insåg att mina spel fungerar bäst i Chrome och Facebook går bäst i Firefox. På sistone har det gått upp för mig att det där inte gäller alla spel. Vissa går över huvud taget inte att spela i Chrome, eftersom den webbläsaren inte stöder någon plugin som behövs. Andra spel laggar värre i Chrome än i Firefox. Nu öppnas mina länkar i Chrome, men för vissa spel får jag flytta över dom till Firefox. Jag har fått anteckna efter varje spel vilken webbläsare det fungerar bäst i. Minnet är som bekant bra men kort. På min favoritsida Royalgames fungerar spelen klart bättre i Chrome, men där uppstod ett litet skönhetsfel istället. I vägen för varje avatar och alla andra funktioner blev det som en sån där pil som man trycker igång olika spelare med. Varje pil gick att klicka bort, men lite störigt var det att sidan inte såg ut som den skulle. Till slut högerklickade jag på pilarna, och insåg att dom hörde ihop med Adobe flash player. Då lyckades jag googla mig fram till hur man aktiverade den i Chrome. Den var i och för sig aktiverad, men på samma ställe hittade jag en pytteliten ruta, om att den alltid får köras. Med den ibockad ser plötsligt Royalgames sida ut som den ska. Tänk att så lite kan göra så stor skillnad!
2 Mars 2016  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Batterier.

Tidigare lämnade jag in båda mina armbandsur för batteribyte en gång om året. Då visste jag att jag aldrig blev stående med en klocka som hade stannat. Jag slutade med det den gången damen i uraffären påstod att det var 80 % kvar av batteriet i den ena klockan. Två veckor senare stannade den. Hur som helst kan jag alltid ta den andra i ett nödläge, eftersom jag har två. Det hände mig häromdagen, men då hade jag vägarna förbi uraffären, och kunde gå in och få det bytt direkt. Att det var batteriet som var dåligt i fjärrkontrollen till digitalramen hade inte ens slagit mig. Det märkte jag däremot tydligt efter att ha bytt det. Innan kunde jag trycka flera gånger och försöka från olika håll, innan jag fick igång den. Nu kan jag stå praktiskt taget var som helst i rummet och bara trycka till på knappen en gång.
1 Mars 2016  | Länk | Övrigt | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida