HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Juli (2019)
>>


Ny butik.

Det öppnade en ny butik i Nybro i veckan med det intressanta namnet ”Trill in auto”. På Facebook berättade man att den låg på hörnet mellan Fabriksgatan och Mellangatan. Jag blev djupt imponerad, eftersom gatuadresser nätt och jämt existerar i Nybro. Det är ”gamla Wellen” och ”gamla Ljungdahls” som gäller. Ljungdahls sålde sin fabriksbyggnad till kommunen för mer än fyrtio år sedan, så man bör vara född här för att veta vad som är vad. Nu var det antagligen just därför någon som direkt efter att ha fått upplysningen om adressen till den nya butiken, frågade var den låg. Mannen som hade delat inlägget svarade då, som man gör i Nybro, med ”gamla Barometern”. Till nästa som frågade samma sak skrev han att den låg i närheten av klockbutiken. Då inträffade det intressanta att en fjärde person skrev: ” Varför inte skriva gatunamn och nummer så hittar man. Jag vet inte var klockbutiken är eller var gamla Barometern låg.” Det var exakt vad han hade gjort i originalinlägget, så jag började undra om folk över huvud taget är läskunniga. Nu fanns det någon som var betydligt mer serviceminded än jag, så hans utförliga svar löd: ” Hittar du till torget? Om du står med ryggen mot Bolanders bäck, ser du uraffären rakt fram. Gå in på Fabriksgatan. Snett emot P-huset, till höger, ligger den nya butiken. (Gamla Barometern).” Efter det kom det åtminstone inte fler frågor.


 

31 Mars 2018  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Trettionde mars.

Den trettionde mars 1976 var jag och dåvarande pojkvännen på bio och såg filmen ”Polare”. Om filmen har jag skrivit att den var ganska bra men lite långtråkig. Vi träffade ett par bekanta på bion, och följde med dom hem och fikade efteråt. Dom andra satt och pratade, men jag hade urtråkigt. Jag verkar ha varit svår att roa i tonåren.
1983 var jag tydligen arbetslös vid den här tiden. Jag var på Arbetsförmedlingen på förmiddagen, och skrev arbetsansökningar sent på kvällen. Däremellan var jag hemma hos bror och svägerska.
Min svägerska fyller år i slutet av mars. Jag misstänker att det var därför jag åkte hem till henne och min bror direkt efter att ha jobbat kvällsskift den trettionde mars 1984. Min äldste bror var också där, och vi blev bjudna på sallad, kaffe och kakor.
Året därpå, när detta datum inföll en lördag, hade jag en heldag med min mamma. Vi var ute och gick och satt hemma och broderade. Hon bjöd på mat på dagen och varma mackor på kvällen.
1990 skulle jag flytta från Oskarshamn till Nybro ett par dagar senare. Då satt jag hemma hos en kompis på fredagskvällen och drack vin och åt pizza.
Idag är det exakt sjutton år sedan flickorna på bilden var här. Det har bara hänt en gång, och det var med anledning av att jag hade fyllt fyrtio. Hon i mitten har slutat på kära Kährs sedan dess, men hon bor i Nybro, så vi springer på varann ibland. Hon till höger bor inte här, men hon jobbar kvar. Efter att ha flyttat och flyttats runt lite är vi nu båda på samma avdelning igen, så vi ses i skiftbytena.


30 Mars 2018  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Ännu en brand.

Igår kväll brann det igen, men på betydligt närmare håll än kvällen innan. Det var i Jysk gamla lokaler här i Nybro, och dom ligger alldeles i närheten av min arbetsplats. Med tanke på hur branden på Smålands motor spred sig till Carspect kändes det aningen olustigt. Särskilt när någon läste för mig på nätet att spridningsrisken var stor. Den ende som fick utrymma nu var en kollega som har gått i pension. Han bodde nämligen precis intill eldsvådan. Folk som jobbar med bilar och annat tänker kanske inte lika mycket på att deras arbetsplats plötsligt kan slukas av lågor. Bland trä och damm förekommer det ett och annat tillbud. Jag har många gånger funderat på vad man tar sig till rent konkret om ens arbetsplats plötsligt försvinner sådär. Dom anställda på Smålands motor vet nu, och jag hoppas att jag aldrig får veta. Jag tror vi har både gnistlarm, sprinklersystem och direktlarm till brandkåren. Inte att förglömma en ansvarsfull och plikttrogen personal. När det började brinna i en press för några år sedan släckte dom det själva. Det enda jag minns av händelsen är att det var avspärrat, så jag kunde inte gå genom fabriken till mitt omklädningsrum när jag skulle gå hem. Att gå utomhus runt hela byggnaden i kortärmat mitt i vintern var kallt. Däremot tvekade man aldrig att släppa in ett nytt skift på morgonen. 

29 Mars 2018  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Eldsvåda.

Igår kväll utbröt en stor brand på Smålands motor i Kalmar. Jag är sällan uppkopplad på nätet på jobbet, men en kollega, som följde förloppet på sin telefon, höll mig informerad. Det var så mycket giftig rök att man uppmanade dom som bodde i närheten att hålla sig inomhus och stänga fönster och ventilation. Explosionsrisken var också stor, eftersom det fanns acetylenflaskor i byggnaden, så man spärrade av ett hyfsat stort område. En av killarna jag jobbade med i natt bodde visst i närheten. Jag antar att det kunde kännas skönt att komma därifrån, även om han rimligtvis måste ha gått ut för att komma iväg. Sedan kan man förstås känna som jag gjorde den gången jag hittade brandbil och ambulans ute på gården, när jag skulle gå till jobbet. Jag blev mest orolig för om man vågade gå hemifrån, eller det fanns risk att man inte hade något hem att komma tillbaka till. Mest intressant den gången var publiken som hade samlats på andra sidan Norra vägen, när dom såg utryckningsfordonen. Så mycket mer kan det inte ha funnits att se, om jag som var inne i huset inte ens hade märkt något. Hur många åskådare storbranden igår hade kan man bara gissa. Smålands motor hade visst varken sprinklersystem eller direktlarm till brandkåren, så det brann rejält innan allmänheten upptäckte det och larmade. Det spred sig till ett bilbesiktningsföretag intill. Min bror är bilprovare, men jag kollade med hans son, och det var ett annat företag som hade drabbats. Det var enklare förr, när det bara fanns Bilprovningen. I och med att jag inte har haft bil själv dom senaste trettio åren har jag ingen koll på vilket som är vilket numera.

28 Mars 2018  | Länk | Media | 0 kommentar
Evig vinter?

En arbetskamrat undrade hur maten hade varit, när jag åt vid Curts färg. Den polletten trillade ner extremt långsamt. Jag har nämligen sett på nätet att dom har flyttat in i sin nya lokal på Storgatan, men varje gång jag har cyklat förbi har jag glömt att titta. Närmaste mathak är en kinarestaurang, och där har jag aldrig ätit. När jag förstod att hon menade Western streetfood klarnade det. Deras vagn står nämligen uppställd där Curts färg huserade tidigare. Jag har inte varit inne i den lokalen heller sedan det var bensinmack där, så mackens namn hade jag nog reagerat snabbare på. Ännu intressantare blev det när kollegan pekade på sin telefon, och sa att jag hade skrivit det där. Dels hela den globala grejen med att mina blogginlägg finns i folks telefoner. Å andra sidan lite avigt för mig, som aldrig någonsin skriver sånt på telefonen. Enligt mig var det i datorn jag skrev det.
Förra gången jag ställde undan mina kängor kom det mer snö. I slutet av mars tyckte jag inte att det borde hända igen, men det gjorde det. När jag kom ut från jobbet i morse såg det ut som på bilden. Jag tog aldrig någon själv, så den nedan har jag lånat på nätet av en annan Nybrobo. Dom hade inte lovat någon värme, så jag trodde gatorna var förstörda för åtminstone resten av veckan. Jag gillar varken att klafsa runt i kängor eller att göra det med risk för livet i snö och halka. Som väl var räckte tydligen den ynka plusgrad som vi har haft under dagen, för alla vägbanor jag ser från mina fönster verkar rena. Återstår att se om det gäller hela vägen till jobbet, och om det bildas någon typ av isskorpa framåt kvällen. Det kan vara mera förrädiskt. Snön ser man åtminstone.


27 Mars 2018  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Plötsligt händer det.

Det är väldigt många år sedan jag slutade läsa böcker. Jag har ett lånekort på biblioteket här i Nybro, men det har jag enbart använt för att kunna låna ljudböcker hemifrån och lyssna över nätet. Det är flera år sedan jag slutade lyssna på böcker också, och läst några själv tror jag knappt att jag har gjort sedan jag flyttade hit för nästan trettio år sedan. Nu föll det sig så bra att jag fick låna ett par böcker jag verkligen ville läsa just förra veckan när jag hade semester. Då hade jag ju tid, men jag låg verkligen i, eftersom jag visste att det inte skulle bli av att läsa mera när jag börjar jobba igen. Jag hinner inte ens bläddra igenom dom tidningar som dräller in här, så tidningshögen bara växer. Dom sitter jag för övrigt med när jag äter, och vid matbordet vågade jag inte ha böcker som jag hade lånat. Alla har väl förstått vid det här laget hur klantig jag är, och hur bra jag är på att kladda ner saker och ting. Som väl är har jag ingen läslampa vid sängen, för där hade jag somnat direkt. Jag har aldrig fattat hur folk kan ligga i soffan och läsa eller se på tv, och hålla sig vakna. Nu satt jag och nickade över läsningen fast den var intressant och fast jag satt upp i en fåtölj. Att jag hade vänt på dygnet förra veckan gjorde mig inte piggare direkt. Klar blev jag i alla fall med båda, och nu lär det dröja innan jag läser en bok härnäst.

26 Mars 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Sjukhusmaten.

Såhär långt i livet har jag haft sån tur så jag aldrig har legat på sjukhus. Det innebär att jag inte har en aning om vilka som har rätt. Dom som klagar på sjukhusmaten eller dom som tycker att den är jättebra. Den enda gången jag har smakat den över huvud taget var när pappa hade haft en stroke. Jag satt hos honom på lasarettet, och blev bjuden på en portion som hade blivit över. Jag kan inte uttala mig om den heller, för det var framför allt potatis, och det har jag aldrig tyckt om. Det finns ju dom som inte anser att dom har fått mat över huvud taget, om dom inte har fått potatis. Den senaste som fick stora rubriker efter att ha skrivit om den dåliga sjukhusmaten var Malin Berghagen. Hennes mamma (sångerskan Lill-Babs) låg inne för hjärtsvikt, och Malin tyckte att maten som serverades var rent förfärlig. Det jag framför allt hängde upp mig på i hennes text var orden ”måltidssalladen består av isbergssallad, gurka och tomat”. Det är nämligen exakt den sallad jag brukar bjuda på till maten när jag har middagsgäster. Jag hade ingen aning om att det var så uselt. Äter jag ensam lyser oftast salladen med sin frånvaro helt och hållet. Journalisten Malin Wollin skrev en krönika som motvikt till Malin Berghagens kritik. Man kan, som sagt, tycka väldigt olika om det där, och kvalitén på maten varierar säkert mellan olika sjukhus.

25 Mars 2018  | Länk | Media | 0 kommentar
Möte i morgonstund.

Att vända dygnet fram och tillbaka är definitivt inte min grej. Det är en av anledningarna till att jag inte jobbar tvåskift. Med olika arbetstider varje vecka känns det snudd på omöjligt att ha samma sovtider för jämnan. Jag är djupt imponerad av alla kollegor som är uppe på dagarna i helgerna, fast dom jobbar på nätterna i veckorna, och tacksam att jag oftast slipper göra likadant. Nu har jag varit ledig en hel vecka. Då har jag lyckats så bra med vändandet, att jag har suttit här och nickat till, när nattskiftet på jobbet har dragit igång. Lite tveksam var jag i det läget till hur jag skulle få ordning på mitt liv innan måndag kväll, men idag hoppas och tror jag att det löste sig. Jag vaknade visserligen i ottan, och kunde inte somna om, men då steg jag upp och cyklade till Kvantum. Efter veckohandlandet var det i vanlig ordning jätteskönt att krypa ner i sängen igen, och nästa gång jag steg upp var det vid en tid mer i min smak. Att jag handlade en lördagsmorgon innebar att jag träffade en av mina trevligaste arbetskamrater. Det har hänt några gånger tidigare utan att vi har sagt så många ord till varann, men idag blev det en längre pratstund. Som tur var hade vi hunnit in i värmen innan vi sprang på varann, för ute var det bistert på morgonen. Om jag fattade henne rätt har hon haft sitt nuvarande jobb i femton år, så det är ett tag sedan vi arbetade tillsammans. Numera tillbringar hon dagarna på kära Kährs, och jag nätterna, så där ses vi aldrig.

 

24 Mars 2018  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Western Streetfood.

Idag hade jag två paket som skulle hämtas ut. Det första fanns på Circle K. I deras tipshörna satt en kille som jag jobbade ihop med i sågverket för några år sedan. Det finns inte så många blyga män där (eller på Kährs över huvud taget), men han är det faktiskt. Jag såg hur rädd han blev, när han trodde att jag tänkte flyga på och krama honom, så jag avstod. På vägen därifrån fick jag syn på Western streetfoods foodtruck (vad nu det kan heta på svenska). Jag hade inte ens tänkt på att det var där dom fanns, men jag har hört mycket gott om deras mat. Som väl var hade jag varken koll på deras öppettider eller hur mycket (eller snarare lite) klockan var. Dom hade nämligen inte öppnat, men det var två serviceinriktade unga män, som brassade käk till mig så fort dom kunde i alla fall. Trevliga var dom också, och tack vare att jag var där före alla andra, hade dom gott om tid att underhålla mig medan jag väntade. Burgaren infriade mina förväntningar med råge. Det smakade mer som en kötträtt än som en vanlig hamburgare. Eftersom den var fyra gånger större än dom jag brukar äta, vågade jag inte klämma i mig hela på en gång. Mat är ändå godast nylagad och jag var hungrig, så jag åt halva där och fick resten med mig hem. Vädret var både soligt och varmt, så det var en riktigt trevlig brunch. Efteråt cyklade jag runt posten och hämtade det andra paketet.
23 Mars 2018  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Tjugoandra mars.

Flickorna på kortet är mina sysslingar. Dom är fyra systrar födda på sextiotalet. Den äldsta, som står tvåa från vänster, och jag var klasskamrater. Vi var alltid på kalas hos varandra på respektive födelsedagar. Hennes yngsta syster, som står till höger om henne på kortet, fyller år idag. När hon fyllde fem var jag hemma hos dom. Idag fyller hon 52, och vi har inte setts i modern tid. Kortet är taget för trettio år sedan, och det kan mycket väl ha varit sista gången. Fast nu minns jag att vi hade släktträff några år senare, där alla fyra var med. Länge sedan är det hur som helst.
Den tjugoandra mars 1977 hade vi musikskrivning i skolan. Det är ingenting jag minns alls, så jag har ingen aning om vad frågorna handlade om. Ja, musik får man väl tro, men det gläder mig i alla händelser att det uppenbarligen förekom skriftliga prov även i det ämnet. Som jag annars kom ihåg det grundade sig hela musikbetyget på en uppsjungning var och en fick göra för läraren. Jag kan bara inte sjunga när någon lyssnar så. Rösten bryts helt enkelt. Den riktiga mardrömmen var ett bröllop jag var på några år senare. Jag verkar väl ganska tuff annars, så en kompis hade plockat ut mig bland dom som skulle sjunga i någon typ av lek. Det blev långa minuter, när jag inte fick fram ett pip.
På åttiotalet umgicks jag annars mycket med min äldste bror. Detta datum 1980 var vi i Hyttan i Alsterbro på dans. 1981 och 1986 var vi på Öland, där vi hade vårt föräldrahem.


22 Mars 2018  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Besök hos tandhygienisten.

Idag har jag besökt tandhygienisten. Jag hade bytt tjej sedan sist, och den här var extremt trevlig. Jag var snubblande nära att säga ”i vår ålder” i något sammanhang, men hejdade mig som väl var. Ute i arbetslivet verkar dom flesta vara yngre än jag numera. Det är svårt att bedöma åldern på kvinnor, och jag tycker det är ännu svårare när dom härstammar från ett annat land. Nyfikenheten fick mig att kolla upp henne när jag kom hem. Det var tur att jag bet mig i tungan, för hon var tio år yngre än jag. Mitt frisktandvårdsavtal skulle förnyas, och hon talade om för mig vilken risk- och därmed avgiftsklass jag tillhörde. Det visade sig vara samma som jag hade innan, så det är uppenbarligen en mer exakt vetenskap än jag trodde dom bedömer det efter. Bra att ha kan den säkert vara, eftersom hon hittade något under en gammal lagning, som hon trodde skulle kräva en rotfyllning. Det lär räcka för att frisktandvården ska löna sig hela det här året. Själva ordet sätter skräck i mig, men när jag googlade på priset hittade jag samtidigt en uppgift om att ” De flesta brukar bli förvånade när de upptäcker att behandlingen av rotfyllningen sker lätt och smärtfritt.” Det låter ju lovande. Jag fick inte tid hos tandläkaren förrän efter midsommar. Då är det nästan semester, så det känns som en hel evighet. Det är bara att hoppas att den där tanden håller sig i schack till dess. Jag har inte känt av den hittills, men nu när jag vet hur illa det är finns väl risken att jag börjar känna efter eller rentav biter sönder den.

21 Mars 2018  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Jehovas vittnen.

Jag är svårt allergisk mot folk som springer runt och ringer på dörrar. Jag har läst att vissa politiker knackar dörr för att värva röster, men här skulle det få rakt motsatt effekt. På samma sätt tycker jag att företrädarna för Jehovas vittnen gör sig själva en betydligt mindre otjänst när dom bara lämnar någonting i brevinkastet än när dom ringer på dörren. Drar jag igen dörren framför näsan på dom hinner dom ju inte ens framföra sitt ärende. Lämnar dom bara ett meddelande kan jag till och med bli så positivt inställd att jag läser det. Nu senast blev jag bjuden till Rikets sal dels på en föreläsning med temat ”Vad är sanningen om Jesus?” och dels den årliga högtiden till minne av Jesus död. Chansen att jag besöker Rikets sal är minimal, men nu fick dom åtminstone ut informationen utan att störa mig. Dom körde inte ens en liknande reklamkupp som den Kommunistiska partiet gjorde när dom hade möte på Jutegården. Dom hade Sven Wollter som dragplåster, eftersom han är medlem där. Det fanns säkert några stycken som gick dit enbart för att få se honom. Någon som inte gillade tilltaget hade mailat kommunen i efterhand, och kritiserat att dom hyrde ut lokalen. I Borås hade man nekat Kommunistiska partiet att hålla möte där, detta efter att Borås säkerhetschef klassat partiet som ”våldsbejakande extremister”. Där har nu Kommunistiska partiet JO-anmält kommunen; partiet anser att kommunen har agerat odemokratiskt. I Nybro ska man ta fram en policy kring lokaluthyrning.

20 Mars 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Tele Q.

Det enda jag inte gillar med Astrakanens vårdcentral är att dom har Tele Q. Det innebär att man inte kan ringa dit direkt. Istället får man ringa och knappa in sitt nummer, och sedan sitta (som en idiot) och vänta på att dom ska ringa tillbaka. Att ringa en måndagsförmiddag var kanske inte det smartaste, för idag skulle dom ringa efter en och en halv timme, och när det kom till kritan fick jag vänta ännu längre. Jag brukar boka tid för årlig hälsokontroll och receptförnyelse i februari, så att jag inte ringde förrän nu visar hur mycket jag grämer mig för det där upplägget. Det brukar dröja ett bra tag innan jag får tid också, men nu fick jag komma redan på skärtorsdagen. Då fanns det två tider att välja mellan, och den ena inföll trekvart efter att jag bör vara klar hos frissan. Mer perfekt kan det knappast bli. Lite stör det mig att jag inte har fått någon som helst information om att jag har fått en ny husläkare. Sköterskan som ringde idag konstaterade bara att det är honom jag är listad hos, när hon sökte efter en tid. Den enda som har nämnt det för mig var en kvinna i väntrummet, när jag var där akut senast. Då hamnade vi hos den här läkaren, och han är i och för sig betydligt mer lik mig än den jag hade innan. Risken är att vi pratar ihjäl varann. Dagens lunch avhämtades för övrigt på Baroness vid rondellen. En klart attraktiv man log mot mig när jag kom ut därifrån, men med tanke på att jag precis hade köpt pizza och han och hans kompisar var på väg mot gymmet, var vi väl ingen perfect match direkt.

19 Mars 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Vi har vår i luften. Var har ni er?

I fredags morse var gatorna i Nybro rena från snö och is. Man kunde ta sig fram på dom både till fots och på cykel. Framåt dagen började det snöa, och så var alltihop förstört. Igår värmde solen så mycket så vägbanorna smälte av igen. Kommentarerna om hur härligt det var med sol hann knappt in på Facebook, innan snökanonen var tillbaka. Efter dom erfarenheterna kändes det inte lönt att vänta längre än till idag med att cykla till Kvantum, fast gatorna var snötäckta. Jag hade en förhoppning om att det åtminstone inte fanns någon förrädisk is under snön. För att komma in till cykelställen vid Kvantum måste man däremot i det närmaste lyfta cykeln över en stor ispuckel. Tänker dom nu inte dra igång hemkörningen under vintern, tycker jag att dom kan hacka bort isen, så att man kan använda cykelställen. Nu börjar vägbanorna smälta av igen. Kommer det inget mer bakslag blir jag nästan sur för att jag inte väntade ut töandet. Nåja, jag tog mig i alla fall helskinnad fram och tillbaka. Har jag klarat vintern utan allvarliga skador såhär långt, vore det extremt retfullt att bryta något i vad som förhoppningsvis är den sista halkan. Promenera mitt i gatan med risk att bli påkörd lär man få göra ett tag till. Det är inte många villaägare som har orkat skotta trottoaren i år, och snövallarna är enorma. Nu ska man åtminstone inte behöva bli påkörd för att någon bilist får sladd. Dom flesta har kört precis som vanligt, fast gatorna har varit isbelagda. Hade någon halkat omkull framför bilen, hade dom inte haft en chans att stanna.

18 Mars 2018  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Kursk.

Vad jag tänker på och associerar till när jag gör olika saker kan säkert många gånger te sig långsökt för en betraktare. Som när jag antecknar något på shoppinglistan som hänger på kylskåpet i köket. Är det ljust och/eller jag har glasögonen på mig är det inga problem. Nu är jag av naturen ganska lat. Skulle jag ha glömt både lysknapp och glasögon, skriver jag i blindo, och hoppas att jag kan läsa vad det står när det är dags att handla. Då tänker jag på besättningen på den ryska ubåten Kursk. Den exploderade och sjönk till botten. 23 personer överlevde smällen, men man lyckades aldrig bärga ubåten i tid. Dom satt och väntade på döden, och skrev så gott dom kunde brev till sina kära där nere i beckmörkret. Det är sjutton år sedan, och jag har bara läst om det, men varje gång jag själv skriver något i blindo tänker jag på dom.

17 Mars 2018  | Länk | Media | 0 kommentar
Tjatig.

En av dom mest irriterande sakerna jag vet är människor som upprepar samma ord eller uttryck hela tiden. När man vet exakt vad dom kommer att säga, och bara väntar på det. Dom flesta kan man åtminstone undvika, men nu har jag blivit likadan själv. När jag inte pratar med dom döda eller med vår Herre, så pratar jag en hel del för mig själv. (Så frågar folk om det inte är tråkigt att aldrig ha någon att prata med?!) Nu har jag i var och varannan mening börjat ifrågasätta det jag precis har tänkt högt. ”Var det inte så?” ”Hette hon inte det?” ”Brukar vi inte det?” Andra människor kan man åtminstone undvika om man tycker att dom blir jobbiga. Att komma bort från sig själv är svårare.
16 Mars 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Spelproblem.

Stundtals är Windows 10 extremt lätt att ha med att göra. Som när ett av mina gamla spel vägrade gå igång. Då kan jag ägna timmar åt felsökning och problemlösningar, och chansen finns att jag ändå aldrig får det att fungera. Nu fick jag upp en ruta, som inte bara informerade mig om att spelet behövde ActiveX. Den erbjöd sig dessutom att installera det åt mig, och sedan fungerade spelet som det skulle. Med flash kan det vara värre. Jag läste någonstans att det hänger ihop med att det är omodernt och kan vara potentiellt farligt för datorn. Märkligt då att nästan varenda spelsida fortfarande använder flash. Att enbart kryssa i för respektive webbläsare att den ska godkänna det hjälper sällan. Ibland fungerar det inte alls i en läsare, och då får jag byta till en annan. Ibland kommer det upp en ruta där jag får godkänna att flash används. Andra gånger kommer det upp ett meddelande om att jag ska installera flash. Eftersom det är integrerat i både Google Chrome och Microsoft Edge vet jag att det inte är sant, men om jag klickar på den knappen kommer istället valet om att godkänna flash upp.
15 Mars 2018  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Fjortonde mars.

Bilden visar mitt lördagsnöje den fjortonde mars 1981. Fyrtiofem mackor bredde jag. På kvällen firade vi min tjugoårsdag, som hade infallit några dagar tidigare. Av andra foton framgår att vi drack gott till dom där mackorna också. Ett par år senare hade jag besök av två av mina sysslingar. Dom hade en kroton (krukväxt) med sig. Jag antar att det också hade med min födelsedag att göra. Middagen jag blev bjuden på den fjortonde mars 1986 glömmer jag nog aldrig. Den unge mannen som lagade den var tydligen lika ovan vid matlagning som jag. Däremot hade han en släkting som var kock, som han hade rådfrågat. Han hade uppmanat honom att köpa oxfilé, och han kommenterade flera gånger hur oskäligt dyrt det var. Hur det smakade minns jag inte ens. När jag själv har lagat mat har jag hållit mig till fläskfilé. Till och med på nyårsafton, när jag har förstått att det räknas som en snålvariant. Jag kanske borde prova oxfilé en gång till i livet, och se om jag har gått miste om något. För övrigt konstaterar jag att rökrummen på jobbet försvann för åtta år sedan. Jag trodde nästan att rökarna skulle försvinna på kuppen, men dom är ett tåligt släkte, som sitter ute och röker i ur och skur. Eller i snö och kyla, som det har varit dom senaste veckorna. Så är det tydligen ett par år sedan jag hade problem med att det knäppte i elementet i vardagsrummet. Man tänker ju inte lika mycket på när någonting slutar irritera, som när det håller på.

14 Mars 2018  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Musik.

När jag hör en låt jag gillar på klockradion är det största problemet numera att komma ihåg titeln tills jag får igång datorn. Det mesta finns på Youtube, och skulle man inte hitta en låt där finns den nästan säkert på Spotify eller Itunes. Före datorns intåg i mitt hem fick jag köpa en skiva, om jag hörde en låt jag tyckte om. Alternativt kunde jag spela in den hos en kompis eller från radion. Det både låter och känns som forntid, men något av proceduren verkar sitta kvar i ryggmärgen på mig. Det händer ofta när en låt tar slut, att jag rycker till och tror att jag måste skynda mig att stoppa inspelningen.

13 Mars 2018  | Länk | Övrigt | 2 kommentarer
Katastrofer.

Jag har ett väl utvecklat katastroftänk. Om jag hör en duns från ett annat rum, är jag övertygad om att någon har fallit ihop död. Jag har aldrig flugit och undviker båtar. Inte ens bil åker jag frivilligt. Det blir lite jobbigt, när man hela tiden sitter och undrar när det ska smälla. Jag tror till och med att den långa tändaren jag använder att tända ljus med kan tänkas explodera i handen på mig. Troligen hör och läser jag för mycket om människor som har blivit överraskade av sånt dom inte trodde kunde hända. Som damen som brändes ihjäl när hon kom för nära ett levande ljus med sin syntetiska morgonrock. Eller killen som öppnade dörren till sin skåpbil, och blev halvdöv av smällen. Någon typ av gas hade läckt ut i bilen under natten. Eller ungdomarna som låg och sov i bussen, när den gick av vägen. Hade dom haft säkerhetsbälten på sig istället kanske dom hade överlevt. Att trafik och fart kan vara livsfarligt fattar väl dom flesta, fast dom inte verkar bry sig.  Höjden av oförutsägbart måste ha varit alla människor som gick till sina jobb i tvillingtornen i New York den elfte september 2001. Ingen kan väl ens föreställa sig att ett plan ska flyga rakt igenom ens arbetsplats.

12 Mars 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Slit och släp.

Jag är just nu i en upptrappningsfas när det gäller arbete. Först var jag ledig två måndagar i rad, och jobbade bara tre nätter per vecka. Förra veckan blev det fyra nätter och den här blir det fem, om allt går som planerat. Den som sköter logistiken för hela företaget verkar ha problem, och dom golv vi inte får fram på ordinarie arbetstid får vi producera på övertid. Som i natt då. Det har till och med förekommit att det inte har funnits material under övertidspassen, så till det här tillfället kom det upp en lapp som garanterade att det ska finnas. I veckorna informerade en annan lapp om att vi kunde köra andra material, om det skulle bli brist på ek. Många lappar blir det. Det innebar att vi hade en lättsam sista natt förra veckan, eftersom vi körde ask. Det blir mest ek på nattskiftet annars, och på den finns flera fulsorteringar. I asken tar man bara ut en finsortering, och det är mycket roligare. Visst är det bra att jag kan tycka att mitt jobb är kul efter närmare trettio år? Fem nätter känns lite segt, men det finns ju dom som jobbar fem pass varje vecka. Jag har inte jobbat dagtid sedan jag flyttade till Nybro. Inte ens på tvåskift jobbar man fem pass mer än varannan vecka. Dessutom tänker jag trappa ner rejält efter den här veckan. Nästa helg är tio nätter lång, eftersom jag har semester nästa vecka. Så är det väl påsk veckan därpå, så jag kan trappa upp igen i lugn och ro.
11 Mars 2018  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Lördag.

Den här helgen tänkte jag uträtta mina ärenden lördag morgon istället för fredag. Jag hade räknat ut att det var lagom att plocka fram strykbrädan strax efter fem, för att klara av stryktvätt, städning och dusch, och vara på Kvantum när dom öppnade vid sju. Kvart i fem satt jag alltså här i godan ro, när jag insåg att klockan i själva verket var kvart i sex. Man får väl vara glad att det inte hände en kväll när jag skulle iväg till jobbet. Då vore det riktigt obehagligt att upptäcka att jag borde vara på väg för länge sedan. Ska jag komma för sent dit vill jag gärna ha en bättre anledning än ett tankefel. Den enda konsekvensen idag var att det hann komma fler kunder till Kvantum. Klockan sju en lördagsmorgon är den ultimata tiden att handla i lugn och ro, men framåt förmiddagen fyller det på med folk fort. Före duschen lade jag en ansiktsmask. Jag tänkte aldrig på att lämna datorn påslagen, utan satte mig i vanlig ordning och spelade på mobilen medan masken verkade. Plötsligt stängdes telefonen av, eftersom batteriet var slut. Sur blev jag, eftersom jag hade laddat det fullt igår kväll, men jag antar att det var tur att det hände som det gjorde med det också. Nu satte jag bara i sladden och fortsatte spela. Igår pratade jag med båda mina bröder. Hade telefonen dött under något av dom samtalen hade det nog känts struligare att få igång den igen och återupprätta kontakten. Det där har för övrigt hänt förr, utan att jag har hittat något fel. Att starta om telefonen brukar hjälpa mot det mesta, och omstartad blev den ju nu.

10 Mars 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Talande dator.

Jag ser uppenbarligen bara dom kommandon jag tänker använda i datorn. När jag ska kopiera text till och från mina bloggar gäller det oftast att kopiera eller klistra in. Jag utgår från att alternativet ”läs upp” har funnits med åtminstone sedan jag köpte ny dator för ett halvår sedan, fast jag inte har upptäckt det förrän nu. Det är en behaglig mansröst som läser högt allt man ber honom om. Jag upptäckte att det fanns i Word också, så äntligen kan jag få en man att säga exakt vad jag vill höra. Det är bara att skriva in dom rätta orden i ett Word-dokument. Jag såg i inställningarna att han heter Bengt. Han läser kärleksdikter för mig också. Det kan jag inte påminna mig att någon har gjort tidigare. Han som för trettio år sedan utnämndes till min stora kärlek, gjorde det framför allt för att han satt och lyssnade tålmodigt när jag läste poesi för honom. Det är nog det närmaste jag har kommit.
9 Mars 2018  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Pausunderhållning.

På OP-kuvert i Oskarshamn hade vi ett pausrum en trappa upp med pingisbord och darttavla. Bordtennis har aldrig varit min grej, men att försöka träffa saker är kul. Någon större stjärna var jag nog aldrig, men jag tyckte i alla fall att det var roligt. På min förra avdelning på kära Kährs var det kortspel som gällde. Där kan man ju vinna på ren tur emellanåt. Åtminstone om man spelar vändåtta, som vi gjorde. På min nuvarande avdelning sitter nästan allihop med varsin mobiltelefon på rasterna, även om vi använder den till olika saker. En kollar på hockey, någon Facebookar och en tredje läser nyheter. Själv spelar jag fortfarande. Favoriten just nu är ett tre-i-rad-spel som heter Lollipop.

8 Mars 2018  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Sjunde mars.

Både min farfar och min pappa gick bort den sjunde mars, men med tjugofyra års mellanrum. För mig, som gärna vill tro på något mer än den krassa verkligheten, är det självklart att det var farfar som hämtade sin son. Hata slumpen, som Leif GW Persson brukar säga. Kortet nedan är snudd på det enda jag har på båda männen tillsammans. Det är taget julafton 1972 i mitt föräldrahem. Det var nog snudd på enda gången på året som någon av dom använde slips. Det är farfar till vänster och pappa i mitten. Mellan dom sitter farmors bror, som alltid var med hos mina föräldrar på julafton. Jag brukar jämföra mig med honom, när jag som faster blir medbjuden på tillställningar hos brorsans familj. Till höger sitter mamma och farmor. Jag fick besked om båda dödsfallen på telefon. Mamma ringde 1983 och berättade att farfar hade gått bort. 2007 hade jag en mobiltelefon, som låg i skåpet i omklädningsrummet medan jag jobbade. På den hade jag ett meddelande från min bror på morgonen, när pappa hade somnat in. Han kom med sin familj till Nybro och hämtade mig, och så åkte vi till sjukhemmet i Borgholm och tog ett sista farväl. Mitt starkaste minne är pappas flickvän, som kände på honom och konstaterade att han fortfarande var varm på magen. Hon ville nog inte riktigt släppa taget, fast hon var sjuksköterska, och hade bra koll på livets förgänglighet. Nu vilar pappa och farfar bara någon meter från varandra, på kyrkogården i den öländska församling där dom levde och verkade. 

7 Mars 2018  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Långdraget.

Nästan fem månader efter att jag skadade benet på jobbet har jag äntligen lyckats få ut alla pengar jag kände mig berättigad till. Det kan vara så att jag är helt dum i huvudet, som inte lyckades få det rätt direkt. Själv tycker jag förstås att det borde finnas en poäng med att göra alltihop så enkelt så det är idiotsäkert. Det allra smidigaste vore kanske att ta uppgifterna direkt från företaget där jag jobbar. Tre månader efter olyckan fick jag till slut pengar från Försäkringskassan, och ett par dagar senare lite till från Afa försäkring. Jag hade lämnat kvitton både från vården och för sjukresor dit, så lite undrande blev jag när det bara kom en klumpsumma. Det visade sig att dom bara hade fått anmälan om sjukskrivning, inte om någon arbetsskada. Det var bara att fylla i alltihop igen. Jag kan svära på att jag hade gjort det tidigare, för jag kände igen frågorna. Det var dessutom exakt samma frågor som jag satt på övertid på jobbet med en chef och ett skyddsombud och fyllde i. Vad var meningen med det, om dom inte skickade anmälan vidare? Det var hur som helst värt besväret, för efter det fick jag flera tusen för inkomstförlust och nästan lika mycket för sveda och värk. Efter lite mer strul med deras dokumenttjänst fick jag till slut ersättning för läkarbesök, kryckor och sjukresor också.

6 Mars 2018  | Länk | Jobbet | 4 kommentarer
ICAs nätbutik.

Jag vidhåller att väglaget i vinter hade gett Kvantum guldläge för att få kunder som ville ha utkörning i nätbutiken. Kommer det igång under en årstid när man tar sig dit på cykel, lär det hänga både på vad det kostar och när man kan få varorna utkörda, om jag nappar eller inte. I helgen som gick hade jag inte brytt mig om vare sig det ena eller det andra, bara jag hade sluppit cykla till andra änden av Nybro. Och skulle jag väl komma igång har jag en känsla av att det kommer att kännas på tok för bekvämt för att jag inte ska fortsätta handla på nätet. Möjligen med undantag för dom veckor när jag har något paket att hämta ut. Är jag ändå där kan jag lika gärna handla samtidigt. Fast jag har förstått att andra inte tänker likadant. Dom som handlar på nätet redan nu, kör ju sedan ändå till butiken och hämtar sina varor. Jag kollade just mina vanligaste köp i nätbutiken. Jag trodde min sida skulle vara tom, eftersom jag inte har handlat i Internetshoppen, men det gick tydligen på ICA-kortet. Allt jag har handlat i modern tid fanns lätt tillgängligt. Det var lättare att hitta det jag skulle ha där än i den fysiska butiken. Det gäller även sånt jag inte har köpt tidigare. Undrar jag om dom har en vara är det bara att skriva in den i sökfältet.

5 Mars 2018  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Limma ihop.

Om någon undrar vad jag använder superlim till, så är det oftast mina figuriner. Det är lite vågat att omge sig med såna, när man är så klumpig som jag. Jag har dom både i hyllor och på fönsterbrädena istället för blommor. Ibland slår jag sönder någon så totalt att den går i soporna, men många fler är lagade med superlim. Häromdagen hittade jag något som såg ut som en liten pinne på golvet. Jag kunde inte avgöra om det hade varit något ätbart i ett tidigare liv, eller något annat som jag inte kunde placera. Jag tänkte spara den, så jag inte skulle komma på efter att ha slängt den var den hörde hemma. Jag hann aldrig lägga undan den, för medan jag satt kvar på golvet trillade polletten ner. En av mina figuriner är en golfspelare. Det är förresten flera, men på just den här är klubban lös. Den har ramlat iväg förr, men den här gången slogs tydligen en bit av, utan att jag märkte det när jag satte tillbaka den. Min lilla flaska med superlim var så gammal och välanvänd att det inte gick att få ut något mer lim ur den. Jag fick använda Karlsons klister att limma ihop klubban med. Det brukar fungera till det mesta. Redan som barn hade jag hört versen ”Om ditt hjärta brister, laga det med Karlsons klister.” Den tuben är dessutom större. Det går att få ut lim som inte är hoptorkat ur den, fast den troligen är ännu äldre än flaskan med superlim.

4 Mars 2018  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Veckohandlat.

Det är illa nog att ge sig ut och cykla i det väglag som råder, utan att det snöar också. Igår morse vägrade jag, men idag tog jag mig ner till Kvantum, innan det började tätna mellan snöflingorna. En (mycket ung) man hade visserligen erbjudit sig att skjutsa mig, men han jobbar i helgen. Ungdomarna är väl lite piggare, men själv skulle jag ha varit tacksam att slippa ge mig ut i snön igen efter att ha jobbat hela dagen. Den absolut enda fördelen med att ta sig fram över puckelpisterna var att det krävde så stor koncentration att jag knappt hann känna av min onda rygg. En mycket ambitiös snöröjare var i färd med att skrapa Storgatan helt ren. Jag hade förstås föredragit att han hade tagit cykelbanan. Cyklar har smalare däck än bilar, så där blir det ännu mera spårigt. Dessutom sitter man betydligt säkrare i en bil. Jag har uppenbarligen inte behövt något från hyllan med el- och cykeltillbehör sedan dom byggde om på Kvantum. Nu var hela sektionen försvunnen, och jag kunde inte påminna mig att jag hade sett den någon annanstans. När jag frågade en tjej i andra änden av butiken förstod jag varför. Utrymmet där dom prylarna fanns nu ligger direkt till höger när man kommer in. Där går jag alltid vänstervarv förbi hyllan med snacks. Jag var på väg att ta en extra sväng tillbaka, men så hittade jag superlim bland kontorsvarorna. Det var det jag sökte, men jag hade aldrig trott att kontorsnissar använde sånt. Nu kommer jag att fundera hela natten på vad dom kan tänkas vilja limma som kräver superlim.
3 Mars 2018  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Brand.

När jag traskade till jobbet igår kväll blinkade det av blåljus från sågverksplanen, så det syntes halvvägs hem till mitt. Tre av brandförsvarets bilar stod med alla ljus på, och en var på väg därifrån. Vi är inte mycket för att utrymma på Kährs (vi kör mera med naturlig avgång), så jag frågade en brandman för säkerhets skull, men han påstod att det var lugnt. Om det ser ut som ett helt tivoli när det är lugnt, kan man undra hur det ser ut i skarpt läge. Jag läser nu på nätet att det brann i ett fläktrör, och sånt tror jag kan bli otäckt ganska snabbt. Hur som helst var fläktarna avslagna när vi kom, och risken avvärjd för att hela fabriken skulle blåsas ur. Däremot kan vi inte jobba utan fläktar, eftersom det blir mängder av spån och damm när man bearbetar trä. Städat hade skiftet innan gjort minutiöst, så mina kamrater gick upp i fikarummet en stund. Själv hann jag aldrig så långt, eftersom jag fick en pratstund med en kollega från en annan avdelning. Hon hade en liten tjej med sig som visade sig bo granne med min stora ungdomskärlek på Öland. Arbetskamraten som hade varit på hockey innan jobbet var nog glad att han hittade oss där. Han kom lite senare, och hade väl blivit ganska snopen om det inte hade synts till en enda människa på hela avdelningen. Det fick bli sorteringsgenomgång första timmen, och efter midnatt kom både fläktarna och vi igång.

2 Mars 2018  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Broddar.

Jag använder likadana halksockor som barnen hemma. När jag till och med halkar runt som Bambi här, kan säkert alla föreställa sig hur det blir när jag kommer utomhus den här årstiden. Jag kan verkligen inte ta ett enda steg utan att halka, så det tar en evighet för mig att komma dit jag ska. Broddar är en alldeles underbar uppfinning, men dom har två nackdelar. För att få på dom ordentligt på kängorna behöver jag trä på dom innan jag sätter dom på fötterna. Tar jag ett enda steg i hallen efter det gör jag hål i golvet. Att ta sig upp för trapporna och bort till mitt omklädningsrum på jobbet är inte heller så värst bekvämt. Det där är väl problem som dom flesta kan referera till. Det som händer under promenaden däremellan verkar däremot bara drabba mig. Jag tappar nämligen broddarna, hur väl jag än har fått fast dom på kängorna. Inte märker jag när jag kliver ur dom heller, så när jag upptäcker att en är borta, får jag gå tillbaka och leta efter den. Det blir lite trist att gå och glo ner på sina fötter hela tiden, så nu har jag gjort en husmorslösning. Jag har fäst broddarna med gummiband runt benet. Tappar jag dom nu ska dom åtminstone hänga kvar, så jag slipper vända tillbaka och leta.

1 Mars 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida