HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Juni (2019)
>>


Hörlurar.

När jag tröttnade på små hörlurar, som aldrig sitter kvar i öronen, skaffade jag hörselkåpor med uttag för min lilla Ipod att ha när jag jobbar. Av någon outgrundlig anledning köpte jag dom i järnaffären. Dom lär ha något liknande i personalshoppen på jobbet. Där har dom också hygienset till sitt märke, men knappast till mina lurar. Nåja, så himla bullrigt har vi det inte, så det är nog ingen fara om lite ljud skulle sippra in. Skulle jag ändå vilja byta dom där ringarna, lär dom väl finnas att köpa i järnaffären. I början tog jag av mig alltihop när jag gick på rast. Numera drar jag ur sladden och låter Ipodden ligga kvar i bakfickan. En fördel är att den pausar när jag drar ur sladden. En annan är att den är med hem, även om jag skulle glömma att flytta över den till väskan. Den behöver laddas under dagarna. Däremot har det hänt att jag har kommit ut i fabriken och bara hittat en sladd utan någon Ipod i änden. Lite snopet, för sladden låter inte så mycket. Det finns visserligen radio också i lurarna, men där spelas inte enbart musik som jag har valt själv. Problem med mottagningen ser det också ut att vara, när vissa av mina medarbetare står och skruvar på sina kanalinställningar. Och så lär det gå åt en del batterier till lurarna. Så länge man enbart använder dom som förstärkare till Ipodden går det nästan inga alls. Man har dom ju ändå på, så jag fattar inte riktigt hur det går till, men bra är det.
30 April 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Skador.

En flicka på jobbet har ramlat av en häst och skadat höften. Jag vet i och för sig inte hur illa skadad hon är, men misstänker att hon har klarat sig bättre än tjejen jag jobbade ihop med för tjugo år sedan eller så. Hon har varit rullstolsburen sedan hon slog i marken. Det händer ju att folk omkommer vid ridolyckor också, så det kan nästan alltid bli värre. Egentligen är det kanske farligare att cykla, som jag gör. Eller också händer det bara mera då. Dels eftersom det är fler som cyklar än som rider, och dels för att man cyklar på trafikerade vägar. I dagarna har det stått mycket på nätet om Agneta Sjödin, som cyklade omkull och bröt höften. För ett par dagar sedan kunde hon knappt ta sig till toaletten själv, och idag läste jag att hon var tillbaka på jobbet. Det kan väl i och för sig hänga lite på vilken typ av arbete man har. Hon hade väjt för en lastbil. Jag såg nyligen ett program om en kille som istället hade blivit överkörd av en. Han hade blivit av med hela benet. Jag kan knappt föreställa mig rubrikerna det hade genererat, om dom hade blivit tvungna att amputera benet på Agneta Sjödin. Det är ju alltid skillnad på folk och folk. Jag glömmer aldrig dödsolyckan jag blev vittne till som barn. Prinsessan Sibylla satt i en bil som körde på en mopedist. Det var stora rubriker om hur chockad prinsessan hade blivit. Allra sist i artikeln nämnde man att mannen på mopeden avled.
29 April 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Övertid.

Det finns fördelar med det mesta här i livet. Fördelen med att jobba på stomavdelningen är att all övertid är mer eller mindre frivillig. Det är inte som på slitytan, där hela skiftet beordras in en lördag eller söndag. Fördelen med att jobba ihop med en massa ungdomar är att dom alltid behöver pengar, vilket innebär att dom ställer upp och jobbar över frivilligt. Att jag sedan inte riktigt förstår upplägget med att anställa så få som möjligt och utnyttja befintlig personal maximalt är en annan sak. Vi har en linje som närmaste chefen hävdar skulle behöva bemannas upp i helgerna. Beskedet dom får "uppifrån" är att det går inte, men dom får plocka in folk på hur mycket övertid som helst. Eller snudd på i alla fall. Härom natten fick dom skicka hem en tjej, eftersom hon hade jobbat för mycket. Inatt passade min gruppsamordnare på att fixa en lista på dom som vill bli inringda på övertid. Annars blir det lätt att man ringer samma person hela tiden. Jag har tydligen gjort min inställning klar, för mig frågade hon inte ens. Jag är djupt tacksam för det. Förutom för att slippa stiga upp tidigt på morgnarna, är den största anledningen till att jag jobbar nattskift att det är enda möjligheten att slippa jobba heltid. Livet känns lite för kort för att jag ska vilja tillbringa mer än nödvändigt av det på en arbetsplats. Bra då med arbetskamrater i den åldern då livet fortfarande verkar oändligt.
28 April 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Tjugosjunde april.

För exakt fyrtio år sedan var jag i Kalmar denna dag. Affärerna hade tydligen söndagsöppet, för jag köpte skivor. "Vindes melodi" bland annat. Jag tror det är en vinylsingel med Max Fenders, som jag fortfarande har kvar. Lite skillnad mot idag, när all musik i hela världen finns en knapptryckning bort. Året därpå blev det strömavbrott den tjugosjunde april. Att det hände oftare på den tiden än nu tror jag mest berodde på att jag bodde på landet. Ännu ett år senare blev jag dålig vid middagen men "fullföljde" enligt mina anteckningar. Jag antar att det betyder att jag stannade skoldagen ut. Något större val hade jag inte, eftersom jag bodde några mil från vår högstadieskola. Jag fick nog snällt vänta tills bussen gick hem. Möjligen fanns det något vilorum, men det är ingenting jag minns. När jag kom hem på kvällen hade jag hur som helst feber. Jag började jobba efter nian, så i april 1978 befann jag mig på arbetsplatsen på bilden. Jag blev kvar där några år, så kortet är taget ett par år senare. Just den här våren bodde jag i ett hyresrum i Kalmar. Toalett fanns en trappa upp, och någon dusch minns jag inte över huvud taget. Inget kylskåp, så ville jag ha mjölk fick jag förvara den utomhus. Jag har det definitivt betydligt bättre och mer bekvämt idag. Ett par år senare hade jag hunnit avverka mitt livs enda samboförhållande. Killen jag levde ihop med var aldrig sjuk. Han kände sig på sin höjd hängig ett par dagar. Så smittade han mig, och jag blev desto sjukare. Den här våren fick han igen det med råge. Jag tror det var hjärnhinneinflammation han fick. Han låg isolerad på Kalmar lasarett, och den tjugosjunde april var brorsan och jag där och hälsade på honom.

27 April 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Enkät.

Jag tycker det är kul med enkäter, och är medlem på flera ställen där dom skickar ut frågeformulär med jämna mellanrum. Det är dels rena faktafrågor om mig och mitt liv, men framför allt gäller det mina åsikter i olika frågor. Ibland är jag inte hundra på att den som har satt ihop frågorna har tänkt riktigt klart. Nu senast svarade jag nej på att jag varken har Internet i telefonen eller någon surfplatta. Följdfrågan var vad jag senast använde någon av dom till på Internet. Det fanns ingen följdfråga som inte utgick ifrån att man hade något av det, och man måste svara någonting för att kunna gå vidare. Det var lite som att svara ja eller nej på frågan: "Har du slutat slå din fru?" Till slut kryssade jag i att jag hade använt dom till någonting annat, och skrev i rutan att jag inte hade något sånt. Det kändes klart ologiskt, men som väl är fattar inte datorn vad man skriver , bara att man fyller i rutan. Så vidare kom jag.
26 April 2015  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Hundägare.

En morgon i veckan såg jag ett par med hund på långt håll, när jag kom traskande från jobbet. Jag har inte riktigt vant mig vid att brorsonens flickvän har hund, men när jag tittade mera noggrant var det dom. I morse stod jag i köket och plockade ihop inför veckans besök på återvinningsstationen och Kvantum. Jag kastade en blick ut genom fönstret. På trottoaren nedanför gick en ung kille med hund förbi. Det märkliga var att han vinkade till mig. Den gången tog det bara någon sekund innan jag kopplade att det var brorsonen. Hundägare är morgontidiga människor. Just i den familjen kan det säkert hänga ihop med att matte är tidningsbud. Idag kändes det extra motiverat att cykla till affären på morgonen, eftersom det är cruising ikväll. Det är inget officiellt arrangemang i år, för i Nybro får man mycket skit och lite hjälp när man försöker anordna någonting. Men det finns ett tivoli, ikväll är det fest på Kristallen och dom som gillar att cruisa lär göra det ändå. Jag har visserligen inte sett några bilar här ute, men närmare centrum finns det säkert några stycken att trängas med. Utom på Storgatan då, eftersom man inte får köra där utan tillstånd. Butiksägarna, som vill ha in folk i centrum, tänkte nog inte på det. Extra surt för dom lär vara att Storgatan ska öppnas för biltrafik på försök om bara några veckor. Hade kommunen tidigarelagt det lite kunde man ha fått folk där man vill ha dom en sån här dag. Matställena var snudd på fullbokade ikväll, om jag förstod saken rätt.
25 April 2015  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Hemmasittare.

Jag läste om det nya fenomenet "hemmasittare". Det fanns förstås några med psykiska problem, men det man verkligen förfasade sig över var dom som inte ville jobba. Som en överläkare i psykiatri uttryckte det: "Dom lider inte speciellt mycket av sin situation utan är ganska tillfreds med att sitta vid sin dator i en lägenhet och leva på socialbidrag eller aktivitetsersättning. Dom kan till och med säga det och samtidigt tycka att vi som förvärvsarbetar är dumma som inte har genomskådat samhället. Hemmasittarna förbryllar oss genom sitt beteende, och vi står handfallna över hur vi ska hantera dom. Varken pekpinnar eller motiverande samtal fungerar. Samtidigt är hemmasittarna givetvis ett bekymmer för samhället. Vår kultur bygger på att människor är sociala och har ett jobb. All forskning visar också att vi mår bra av att ingå i sociala sammanhang och att arbetet är väldigt viktigt för hälsan." Man förstår att det var en akademiker som uttryckte sig så, och jag misstänker att forskningen mest hade gjorts på hans gelikar. Mig fick han mest att tänka på det tyska uttrycket "arbeit macht frei". I min värld går folk in i väggen eller sliter ut sig rent kroppsligt. På ett fabriksgolv är arbetet tvärtom det största hotet mot hälsan. Jag läste mig till att jag är ett bra ämne för att bli hemmasittare. Många vänder på dygnet och äter dåligt. Dom båda kriterierna uppfyller jag redan. Så fort jag får sparken från kära Kährs ska vi se om jag inte kan uppfylla resten också. Jag har definitivt aldrig förstått problemet med medborgarlön, istället för att vissa jobbar ihjäl sig medan andra mår dåligt av att inte ha något jobb.
24 April 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Hänt Extra.

Sedan jag slutade med brevskrivning och annat som Postverket har hand om får jag inte post varje dag längre. Vissa dagar vet jag inte ens om brevbäraren har varit här eller fortfarande är på väg. På tisdagar kommer i alla fall Hänt Extra och på onsdagar Kalmarposten. Då vet man att hon inte har hunnit hit, om det är tomt innanför dörren. Men så förra tisdagen uteblev min skvallertidning. Jag hittade en sida där man kunde anmäla det. På den loggade man in med sitt kundnummer, som fanns på tidningen jag inte hade fått. Det slutade med att jag fick maila kundtjänst, och den mailkonversationen pågick ett bra tag, eftersom det tog ett par dagar för dom att svara på varje fråga. Min prenumeration hade tagit slut, så dom undrade om dom skulle starta upp en ny åt mig. Jag ville hellre veta varför en prenumeration som har löpt på i flera år plötsligt hade avslutats. Det visade sig att dom hade sänt ut två olika brev med förnyelsealternativ, som jag inte hade fått. Det lät lite väl bra till och med för att vara Postverket att dom skulle ha slarvat bort två stycken. Jag ville veta säkert att det inte var något fel i Aller medias ände, så att inte samma sak händer nästa gång prenumerationen tar slut. Framför allt som jag vill minnas att jag ansökte om autogiro till dom, men har konstaterat på min Internetbank att jag inte har något. Jag ger mig den på att någonting kan ha gått fel i samband med det. Till slut blev nog flickstackaren orolig för att jag aldrig uttryckligen skulle be om en ny prenumeration. Hon meddelade att hon hade startat upp en helårsprenumeration åt mig, och att dom skulle skicka tidningen jag hade missat. Eftersom det tog sån tid hade jag redan hunnit köpa det numret, men den tian var ingenting jag orkade bråka om. Jag hade tydligen autogiro, men dom hade haft problem med autogirot, så hon skulle skicka en faktura. Den har jag fortfarande inte sett till, fast det kom två brev med tidningar i tisdags. Dyker den inte upp imorgon är det väl lugnast att jag mailar henne igen. Jag har visserligen en skylt på ytterdörren om att jag inte vill ha reklam, men att undanbe sig räkningar trodde jag inte skulle fungera.
23 April 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Maj.

Min läkare hade missat att skicka in receptet sist jag var där. Därför var jag lite orolig att det kunde vara samma sak med remissen till röntgen, men idag kom kallelsen. Jag tycker såna där bokningar brukar ligga väldigt långt fram, men nu hade jag tid redan om tre veckor. Det var dessutom exakt samma tid som jag hade bokat för massage. Hur stor är chansen för det? Det kändes hur som helst enklare att boka om massagetiden, när jag väl hade kollat så det gick buss till Kalmar på rätt tid för lasarettsbesöket. Däremot blir det väldigt snävt med tid om jag kommer från jobbet halv sju och ska med bussen strax efter sju. Jag vill ju helst hinna duscha emellan. När jag ändå måste gå tidigare slog mig tanken att lägga en semesternatt där. Men eftersom vi bara jobbar två nätter den veckan blev det bara en kvar att jobba. Då kunde jag lika gärna lägga in en till, och passa på att vara ledig en hel vecka. Fast sedan insåg jag att en tidig morgontid kanske inte kändes lika bra mitt i en ledig vecka. Jag jobbar väl ett par nätter istället, och förvarnar min bas om att jag måste gå en timme tidigare den där onsdagen. Då behöver jag inte heller invänta besked om dom där två semesternätterna, för att veta om och när jag kan boka ny tid för massage. Istället återgick jag till min första tanke att ta den före marknaden fredagen den åttonde. Då bokade jag inte förrän vid nio på förmiddagen, så hinner jag förhoppningsvis tona håret innan. Jag ska nämligen klippa mig på tisdagen den veckan. Efter massagen kan jag bara gå rakt ut i marknadsvimlet.
22 April 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Tjugoförsta april.

Idag firar jag fyrtioårsminnet av att killen på bilden faktiskt pratade med mig i skolan. Ordet är understruket, så jag misstänker att det inte hände många gånger. Han gick i nian och jag i sjuan. Han gifte sig för övrigt med en tjej i årskullen mellan oss, och lär väl vara medelålders han också vid det här laget. Två år senare ägnade vi hela skoldagen åt att skriva skiss. Jag minns inte vad det innebar, men kan tänka mig att det var någon typ av uppsats. Tre olika lärare vaktade. Ytterligare två år senare var den tjugoförsta april en lördag, och det var dans på Sandra i Kalmar som gällde. Bodde man på östra Öland och tyckte att en grogg tillhörde en festkväll, var det stående problemet vem som skulle köra. Den här kvällen var det jag, så min dåvarande sambo satt och groggade ihop med min far. Jag har alltid varit nyckfull, så till slut ångrade jag mig, och vi ringde in en väninna som chaufför. På Sandra dansade jag bland annat med killen som använde just beskrivningen nyckfull om mig. Numera vill man väl hem och i säng, om man har varit ute till två, men på sjuttiotalet var det ofta kaffe som gällde mitt i natten. Den här gången hamnade vi på Ängö. Det är en stadsdel i Kalmar, som numera är utbyggd till bristningsgränsen. 1984 var jag också på dans detta datum, och då var jag faktiskt chaufför. Då skjutsade jag mina föräldrar och ett annat par till danspaviljongen i Rälla på Öland. Tre år senare var den tjugofjärde april en tisdag, så då var jag i Blomstermåla folkets hus och dansade kultis.
21 April 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Vinställ.

Den största anledningen till att jag trillade dit på ett vinställ förra helgen var att det var tillverkat av rotting. Dom jag har sett innan har varit av trä eller smide, men rotting kändes klockrent. Så var det ju det där med priset. För trettio spänn ställde jag hellre upp det på vinden om det inte fick plats än att ångra efteråt att jag inte köpte det. Loppisen fanns ju bara där i fyra timmar, så man kunde inte direkt komma tillbaka en annan dag. Jag såg mig omkring i mitt hem. Den enda pyttelilla extra yta jag kunde hitta var att bänken bredvid kylskåpet visserligen var smal men hyfsat djup. Typiskt nog fick vinstället precis inte plats där. Fast när jag hade tryckt in det ordentligt bestämde jag mig för att det precis fick plats istället. Det står nästan i skarven till spisen, men bara nästan. Ni kan se själva på kortet hur det blev. Alla kommentarer som inte går ut på att det ser okej ut undanbedes vänligen. Hushållsrulle och knivblock står visserligen framför, men den handfull gånger om året som jag dricker vin kan jag ställa dom framför mikrovågsugnen istället. Jag brukar inte dricka vin till mikromat. För mig var det hur som helst ett upplägg  jag kunde lära mig att leva med, och jag tycker det är häftigt att äntligen kunna ha vinflaskorna framme. Värre var det med köksklockan jag köpte. Den kände jag när den kom upp på väggen att jag aldrig skulle vänja mig vid. Så när jag inte fick igång den brydde jag mig inte ens om att trixa med andra batterier. Den åkte i soporna. Ett par tior är ju, som sagt, inte hela världen.

 

20 April 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Plura.

Jag antar att det betyder att man inte har några större personliga problem, när man går och grunnar en hel vecka efteråt på en kändis man har sett på tv. Det gäller Plura, som var med i "Stjärnor hos Babben". Veckan innan hade hon Caroline af Ugglas som gäst, och maken till jobbig människa har jag aldrig sett eller hört. Jag hade enbart hört henne sjunga innan, men när hon började prata var hon bara för mycket. Det är ett tävlingsmoment i showen, där gästen ska minnas saker om sig själv och ur sin egen karriär. Caroline flummade mest bara runt, och namn erkände hon själv att hon aldrig kunde minnas. Så kom då Plura i avsnittet efter, och bevisade att hjärncellerna inte alls behöver förtvina för att man dricker. Han kom ihåg precis allt och kunde svara på frågor som man trodde var helt omöjliga. I finalen av varje program kör dom två minuter med snabbfrågor, och där kan gästen plocka hur många poäng som helst. Det är bara att passa på det man inte kan, och det såg ut som en baggis för Plura att komma upp i full pott. Då började han plötsligt uppföra sig som den gamla alkis jag antar att han är. Han verkade knappt minnas sin egen familj, och istället för att säga pass stod han och funderade en halv minut på varje fråga. Det där kommer att gräma mig ett par veckor till, fast det bara var en offentlig person, som jag inte alls känner, och ett tv-program.
19 April 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Tidsbokning.

Jag brukar gå och få massage en gång i månaden. Det är en kompromiss mellan hur ofta jag skulle vilja och vad jag tycker mig ha råd med. Framför allt är jag sugen på hot stone massage mellan varven och att bara mysa, men har man så pass ont som jag får man prioritera nytta framför nöje. När det är dags härnäst i mitten av maj, håller min massageterapeut troligtvis på och föder barn som bäst. Jag hade en förhoppning om att hennes vikarie också skulle ha några morgontider, och det hade hon redan lagt upp. Jag är betydligt mer sugen på att gå hem och lägga mig efter en rejäl genomgång än att jobba hela natten. Morgontiderna jag hittade var den åttonde och den trettonde. Jag brukar satsa på en fredag, men just den åttonde maj är det marknad i Nybro. Nåja, den brukar inte dra igång förrän vid nio. Då kunde jag väl lika gärna fördriva väntetiden efter jobbet med massage, och gå på stan direkt därifrån. Som tur var kollade jag upp det andra datumet en gång extra i almanackan. Det var visserligen en onsdag, men torsdagen var Kristi himmelsfärds dag. Jag jobbar aldrig till röd dag, så det blev inte bara helg efter den morgonen utan till och med långhelg. Det kändes verkligen som den ultimata tiden att boka. Sedan är det bara att hoppas att vikarien är lika duktig på att massera som den blivande mamman.
18 April 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Arbetsbyxor.

Något av det absolut värsta jag vet är byxor där dragkedjan inte sitter uppe. Arbetsbyxorna jag har nu höll hyfsat länge, men daglig användning och tvätt varannan vecka (jag har två par) har väl satt sina spår på låsanordningen. Numera glider dragkedjan neråt hela tiden. Böjer jag mig efter någonting går den upp helt och hållet. Eventuellt kan det sistnämnda hänga ihop med att magen tar emot, men hittills har jag inte lyckats göra mig av med den. Problemet med byxorna verkar gå att lösa snabbare än det med magfläsket. Jag blev faktiskt erbjuden nya byxor i förra veckan, när knappen lossnade, men då hade jag precis blivit varnad för modellen dom har tagit hem nu. Den har en vass söm inuti, som tydligen skaver något fruktansvärt. Detta intygas även av dom som är magra, så det verkar helt och hållet vara byxornas fel. Eller tillverkarens då. Jag har börjat känna mig som en gammal gubbe, när jag går och drar i gylfen i ett. Någon gång har jag satt fast den med en gummisnodd, men då kändes det mer som om den var halvvägs nere hela tiden. En kollega tipsade mig om att sätta dit en nyckelring att fästa dragkedjan i knappen med. Jag trodde inte det skulle bli så mycket bättre som det faktiskt blev. Nu sitter dragkedjan uppe. Återstår bara för mig att vänja mig vid det, och sluta känna efter om den har åkt ner varannan minut.
17 April 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Sönderslaget.

Att ha lampor, prydnadssaker och annat som kan gå sönder är riskfyllt, när man är så klumpig och fumlig som jag. Tack och lov har jag inte slagit sönder någonting riktigt dyrt ännu. Jag har till exempel en tusenkronorslampa i glas på en av högtalarna i vardagsrummet. Lampan är hög och långsmal, och jag böjer mig över den varje dag för att komma åt strömbrytaren, men ännu har den inte gått i golvet. Jag misstänker att ett sånt fall skulle vara förödande. Värre är det med mina figuriner. Leif GW Perssons huvud har gått itu och en av golfspelarna har tappat hela huvudet. Jag har tyckt att det har varit synd att slänga dom, så båda är hoplimmade. Värre var det med den nakna kvinna jag råkade tippa omkull nu senast. Hon ramlade inte ner utan bara omkull, men hon tappade hela krukan hon bar på. Jag har ett vagt minne av att det stod något om en spricka i beskrivningen när jag budade hem henne, så jag antar att den kan ha varit där. Jag har köpt dom flesta av mina figuriner begagnade på Tradera. Hur som helst såg hon inte ut att gå att laga snyggt, så hon gick i soporna. På bänken där hon stod hamnade en större golfspelare. Han lär å ena sidan vara ännu lättare att knuffa omkull. Å andra sidan hoppas jag han klarar ett litet fall bättre, så länge jag inte slår honom i golvet. Dom som står i en hylla har en något tryggare tillvaro. På loppisen i söndags hittade jag ett trollpar, som var så söta att jag var tvungen att köpa dom. Inte förrän jag kom hem med dom insåg jag att dom passade perfekt på den platsen. Golfspelaren är därmed återbördad till sin hylla.
16 April 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Duschhörnan.

Jag har skjutväggar vid min duschhörna. Det är helt underbart att slippa sladdriga duschförhängen. Nu blev det något fel på den ena dörren. Den gick inte som den skulle i spåret nertill, så man fick trixa lite för att få igen den. Dörrarna är nog minst tjugo år gamla, så det kanske inte är så konstigt om dom börjar ge upp andan. Man öppnar och stänger dom ju varje dag. Jag satte dit dom medan jag fortfarande ägde lägenheten, så det är ingenting jag kan be att få lagat direkt. Nya delar till någonting så gammalt finns väl knappast, utan jag antar att man får köpa helt nytt i så fall. Att be någon av mina bröder om hjälp med att hitta felet lockade inte, eftersom det är ett av dom ställen i mitt hem där jag tycker det är svårast att hålla rent. Jag vet inte om mina bröder är pedanter. men dom verkar betydligt mer roade av städning än vad jag är. Jag hade i alla fall fått tillräckligt rent runt hjulet för att kunna passa på när det var torrt i duschen att lägga mig på knä med en ficklampa och kika. Inte var det lätt att se något där inunder i alla fall, för man får knappast plats att ligga platt på mage i min lilla duschhörna. Det behövdes inte heller. När jag väl kollade upp mera noggrant vad som hände, visade det sig att jag letade efter felet i fel ände. Man fick snudd på lyfta dörren sista biten, eftersom den hängde för långt ner. Det var nämligen skruven högst upp som hade lossnat och inte någonting där nere. Den var enkel att skruva åt igen, och jag är grymt nöjd att jag hittade felet med lite logiskt tänkande. Det är liksom inte riktigt min grej annars.
15 April 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Datorlösningar.

Jag brukar dela någon låt från Youtube på Facebook varje dag. Så fick jag plötsligt ett felmeddelande att tjänsten inte var tillgänglig för tillfället. Spotify är ingen av mina favorittjänster, men numera har jag i alla fall gratisvarianten, och från den gick det också att dela. Jag gjorde så, medan jag varje dag testade att dela samma låt från Youtube. Till slut kom jag på den smarta idén att prova med ett annat klipp, och då fungerade det. Det var uppenbarligen inte tjänsten det var fel på, utan just den låten jag hade tänkt mig. Den gick fortfarande inte att dela, men det var bara att leta upp ett annat klipp med samma låt, så fungerade det. Ett annat musikproblem jag lyckades lösa hade med ljudinspelaren att göra. Den sparar det man spelar in i själva spelaren. Sedan har jag fått maila låtarna till mig själv, för att kunna spara dom där jag vill ha dom. Nu gick inte det längre, och jag läste mig till att det berodde på att mitt mailkonto använde pop (Post Office Protocol). Märkligt, för det har fungerat tidigare. Nu skulle jag skaffa mig ett konto på Outlook.com, så skulle det fungera. Det slutade med att mailappen varje gång bad mig lägga till ett konto. När jag sedan försökte sa den att det kontot redan var tillagt. Och lik f-t fungerade det inte. Eftersom man provar allting en gång när det gäller datorer, testade jag med att installera om appen, och det hjälpte. Trägen vinner.
14 April 2015  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Trettonde april.

Den trettonde april 1973 var jag i badhuset i Kalmar. Det hände inte många gånger, men betydligt oftare än nu, när jag har cykelavstånd till simhallen. Den har jag aldrig besökt under dom tjugofem år jag har bott i Nybro. På sjuttiotalet fick jag ta mig från östra Öland till fastlandet. På eftermiddagen var det dags för veckans happening när man bodde på landet. Då kom butiksbussen. Att jag hade två kronor med mig att handla för säger en del om hur pengarnas värde har förändrats sedan dess. Två år senare flyttade min ena bror till Oskarshamn detta datum. Jag tror båda mina bröder bodde där då. Själv flyttade jag dit i slutet av åttiotalet, så vi har bott där alla tre men inte samtidigt. Kortet föreställer kusten utanför, som är det jag saknar mest med Oskarshamn. Dels havet och dels klipporna. För 29 år sedan var jag ute på Värsnäs och promenerade med en kille och hans hund. Hunden hette Nalle. Numera jobbar jag ihop med en tjej som har sin bortgångna hunds namn tatuerat på ena armen. Den hette Nalle. Tydligen inte världens ovanligaste hundnamn. 1990 var den trettonde april långfredagen. Jag hade nyligen flyttat till Nybro, men var på utflykt till Oskarshamn. Jag tog bussen till en kompis där, och så var vi i Smedjan i Finsjö och dansade. Tillbaka i Oskarshamn spelade vi spel till fyra på morgonen. Den trettonde april 1996 hade jag ett par arbetskamrater från Kährs här. Den ena slutade där för flera år sedan, men den andra tror jag är kvar än. Det är bra länge sedan vi umgicks utanför jobbet senast.

13 April 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Bakluckeloppis.

Det har varit bakluckeloppis på Sveavallen förr, men jag har aldrig trott att det var något för mig. Speciellt inte som den går av stapeln mitt på dagen, när jag helst sover. Nu råkade jag vara uppe och vaken idag. Därför hade det säkert grämt mig lite om jag hade kommit på ikväll att jag ändå hade missat den. Men på Facebook lade någon vänlig själ upp en bild på bilarna som var på väg in, och påminde mig på så vis. Det blåste visserligen halv storm, och var rejält jobbigt att cykla till andra änden av stan, men röra på fläsket behöver jag ju. Det visade sig vara väl värt cykelturen, för där fanns massor av saker jag behövde. Det mesta hade jag i och för sig säkert klarat mig utan, men när varje pryl inte kostar mer än någon tia känns det nästan synd att inte passa på. Det blev sju små figuriner till prylhyllan. En fiskargubbe var någon millimeter för hög för att få plats, men han är så fin så han får stå ovanpå tillsammans med den lite större cykeln, som står där sedan innan. Fyra större figuriner. En var så söt så jag måste köpa den, en så ful så jag måste ha den och två var till jul. Ett halvår går fortare än man tror i min ålder. Dessutom köpte jag glasunderlägg, fönsterlampor, vitlökskorv, hembakta kakor, en väggklocka och ett litet vinställ. Det sistnämnda har jag fortfarande inte plats för. Det är därför jag inte har köpt något tidigare, fast jag har funderat på det i många år. Saker jag inte köpte, men var riktigt sugen på, var till exempel en bordslampa, en taklampa, jättestora ölglas, en stor ljusstake i smide och en gungstol. För att få plats med gungstolen hade jag fått skaffa större lägenhet. Just idag var det nog tur att jag inte hade bil, för annars hade jag säkert gjort fler affärer.

12 April 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Hörlurar.

Dom största anledningarna till att jag jobbar natt är att slippa jobba heltid, slippa stiga upp i ottan och slippa hålla på att vända på dygnet hela tiden. Jobbar jag tvåskift, och måste byta sovtider varje vecka, blir det inte mycket med sömnen. Ska jag träffa folk i helgerna brukar dom vilja ses på dagtid, men annars är jag alltså helst uppe på nätterna även i helgerna. Jag känner mig inte helt bekväm med att ha tv:n på full volym nattetid, så jag använder trådlösa hörlurar. Med lägre volym hör jag inte vad folk säger. Den här veckan har jag lyssnat på min nya cd-bok istället för att se på tv medan jag har broderat. Jag tänkte göra uppehåll över helgen, men så slog det mig att lurarna borde gå att koppla till stereon också. Jag drog fram förlängningssladd, letade omkopplingar och röjde runt, utan att lyckas få det att fungera. Tillsammans med alla cd-skivorna fick man en mp3-skiva med hela boken på. Till slut fick jag den briljanta idén att testa med att sätta den i dvd-spelaren. Man provar ju allting en gång. Jag trodde inte att det skulle fungera, men det gjorde det. Det var bara att flytta tillbaka alla sladdar och fortsätta lyssna på boken genom tv:n. Synd att man alltid kommer på den enklaste lösningen sist, men nu vet jag det till en annan gång.
11 April 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Tandborste.

Jag fick en tandborste när jag förnyade mitt frisktandvårdsavtal. Jag tycker den är så söt med två par läppar och texten "fräscha kyssar". Problemet är att trycket är på samma sida som borsten, och den har jag i alla tider varit mån om att vända bort, när jag ställer tandborsten i muggen. Egentligen vet jag inte riktigt varför, men vanans makt är stor. Fast jag försöker tänka på att vända den på andra hållet nu, står den med baksidan framåt varje gång jag kommer in i badrummet. I köket är det två olika sorters dricksglas jag försöker vänja mig vid. Jag köpte ett gäng och ersatte dom jag hade en gång i tiden med just för att ha alla lika. När jag nu behövde fler och inte fick tag i samma, får jag endera slänga dom gamla eller också blanda vilt bland dom två olika sorterna. Jag använder aldrig dom glasen när jag har gäster, så det är ingen annan som behöver bry sig. Jag har faktiskt lyckats vänja mig vid startsidan i Windows 8,1. I början störde det mig något fruktansvärt att rutorna hade olika färger, men nu tänker jag inte ens på det. Jag läste någonstans att man lider av kontrolltvång (eller något) om man vänder alla mjölkpaketen i kylen åt samma håll. Vid att ställa dom åt lika håll går nog gränsen för hur mycket oreda jag skulle klara av.
10 April 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Arbetsbyxor.

Mina första tjugo år på kära Kährs framlevde jag i bekväma mjukisbyxor. Jag kunde böja mig utan att dra i dom eller att magen tog emot och jag kunde sitta utan att få problem med andningen. Det var först vid min korta sejour på enstavsinkapen som det framkom önskemål om (eller snarare krav på) att jag skulle använda skyddsbyxor. Innan dess hade tanken inte ens slagit mig att arbetsbyxorna erbjöd ett visst skydd också. Hur som helst vande jag mig fort vid att ha tillgång till fickor på byxorna. Ute i sågverket fick jag byxor med ännu fler fickor, vilket innebar att jag stoppade på mig ännu fler prylar som jag numera inte klarar mig utan. Dom byxorna har dessutom plats för knäskydd, så jag kan krypa runt på golvet, när det blir för jobbigt att böja sig. Det svåraste att få till när man tillverkar byxor verkar vara blixtlås som stannar uppe. På dom jag har nu går det upp varje gång jag böjer mig. När jag dessutom tappade byxknappen framåt morgonen inatt blev det fritt fall. Nödlösningen blev något som såg ut som ett presentsnöre att knyta om midjan för att hålla byxorna uppe. Hade bara någon velat ha mig, kunde vi ha gett bort mig i present. Jag hade såna knappar hemma, så nu har jag tryckt dit en ny. Jag har alltid hävdat att jag har fått dom i reserv när jag har köpt jeans, men idag hittade jag en liten ask med såna knappar inköpt på Konsum för många år sedan. Nu stoppade jag dessutom en i ryggsäcken att ta till om det skulle hända igen. Jag är känd för att ha det mesta i min väska. En knapp tar ju ingen plats, men inatt hade den varit väldigt bra att ha.
9 April 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Cykeln.

Ända sedan jag hade cykeln inlämnad senast har det legat en ventil i cykelkorgen. Nu som först har jag klurat ut varför och vem som har lagt den där. Det var nämligen en sån ventil som sitter på alla nya däck. Jag visste inte ens om det när jag köpte cykeln. Första gången jag skulle pumpa den insåg jag att det inte gick med min vanliga cykelpump. För att kunna pumpa den hemma i källaren innan jag ger mig iväg fick jag gå tillbaka till cykelaffären, och dom fick sätta på extra pryttel som passade ihop med min lilla pump. Killen som lagade den nu måste ha noterat att jag hade såna, fattat att jag ville ha det igen och bytt till det direkt. Det tycker jag var omtänksamt av honom.

För övrigt läser jag om evenemanget "tjejkväll" som går av stapeln imorgon att Nybro är en perfekt liten stad där det passar in med ett sådant här arrangemang. Det är ju gångavstånd mellan butikerna. Kan någon i så fall förklara för mig varför man funderar på att öppna Storgatan för trafik? Borde inte en gågata vara det optimala, om det är gångavstånd mellan butikerna?
8 April 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Pantbidrag.

Min morgontidning har en tendens att vända sig främst till huvudorten, som uppenbarligen är Kalmar. Nu senast var det en artikel om hur mycket nytta man gör om man använder biståndsknappen när man pantar flaskor och burkar. Det är tydligen en modernitet som dom stora varuhusen i Kalmar håller sig med. Jag misstänker att man istället för att trycka på knappen för kvitto, trycker att man skänker summan till någon biståndsorganisation. På lilla Ica Kvantum i Nybro hade vi tills ganska nyligen inget sånt alternativ alls. Nu har vi fått en budgetvariant i form av ett rör liknande det på bilden. Man trycker alltså ut sitt pantkvitto i vanlig ordning, och stoppar det sedan i röret om man vill lämna ett bidrag. Det känns som en snobbigare variant av muggen tiggarna sitter utanför butiken med. Jag gjorde förresten så en gång för länge sedan, när det stod ungdomar utanför och samlade in pengar till någonting. Jag hade glömt att lämna mitt pantkvitto i kassan, så dom fick det. Det tragiska med bilden här intill är att den illustrerade en artikel där Lions hade fått sitt rör uppbrutet och länsat ett par gånger. Det låter onekligen som ett onödigt komplicerat sätt att stjäla på. Måste det inte vara väldigt avslöjande att komma in med massor av pantkvitton efter att dom har blivit av med sina? Eller går man dit med ett varje dag? Nåja, jag har läst om dom som till och med stjäl tomflaskor för att sedan panta dom, så det finns visst folk till allt.
7 April 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Födelsedagsfirande.

Igår var jag i Kåremo på gemensamt födelsedagsfirande för tre som fyllde år i mars. Brorsdotterns sambo fyllde den sjunde, jag den nionde och svägerskan den tjugoåttonde. Jag var säker på att vi hade bestämt att middagen fungerade som födelsedagspresent, men jag fick paket också av bror och svägerska. Det var cd-boken "Analfabeten som kunde räkna". Jag hade en vag aning om att det var den typen av bok som jag gillar, och när jag googlade på författaren förstod jag varför. Det var samma kille som skrev "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann". Hela min presentskörd syns på bilden. Blomman fick jag av svägerskans mamma. Av "barnen" (dom är mellan 25 och 30) hade jag önskat mig samma svindyra choklad som jag fick vid jul, men paketet innehöll ett litet smyckeskrin. Inuti det låg det en lapp där det stod "Lurad!" Efter det skämtet kom kassen med choklad fram. Vi åt och drack gott hela eftermiddagen och kvällen. Däremellan diskuterade jag bland annat mobiltelefoner med ungdomarna. Det är väl tur att man inte kommer till någon butik när man har druckit, för då skulle jag säkert impulsköpa en smartphone. På nykter kaluv är jag inte lika övertygad om att jag behöver en. I min Doro hittade jag en funktion som jag hade missat. Man kunde skicka talmeddelanden. Det var om inte annat väldans praktiskt i bilen hem, eftersom jag blir åksjuk om jag tittar ner och läser eller skriver på telefonen. Skjuts fick jag både dit och hem av brorsonen, så det var en mycket behaglig dag.

 

6 April 2015  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Femte april.

Det arrangeras bingopromenader i Nybro också, men jag har aldrig gått någon på dom tjugofem år jag har bott här. När jag var yngre hände det däremot hyfsat ofta, och just den femte april prickade jag in ett par gånger på åttiotalet. 1981 gick jag tillsammans med mor och bror på östra Öland. Sex år senare gick jag själv i Kalmar. Åtminstone tolkar jag den korta anteckningen "Jag gick bingorunda" så. Det står ingenting om något sällskap, och jag vet att dom hade bingopromenader på Skälby, som jag bodde i närheten av. 1985 och 1986 var jag på Öland och pysslade med bilen den femte april. Första gången tvättade jag den och bytte till sommardäck. Andra gången vaxade jag den. Det var lite bättre med plats att hålla på med sånt på mina föräldrars stora tomt än på en parkeringsplats i stan. 1991 var det ganska exakt ett år sedan jag flyttade från Oskarshamn. Då tog jag bussen upp dit och hälsade på över helgen. På fredagen hämtade jag kompisen på det som tidigare hade varit vår gemensamma arbetsplats, och hejade på gamla arbetskamrater. Vi bowlade, käkade kebab och var och hälsade på en annan tjej. På kvällen drack vi vin tillsammans med hennes pojkvän. Dom var i början av sitt förhållande, och hon hade sin lägenhet kvar, så jag sov där. På lördagen var jag hos vänner i Björnhult, och sov över där, innan jag tog bussen hem till Nybro på söndagen. För arton år sedan var familjen på bilden här och fikade den femte april. Sist jag träffade dom hade grabben sin egen motorcykel. Dom växer fort dom där små.

 

5 April 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Utlandssamtal?

Dom där telefonnumren som det ringde från i veckan såg väldigt märkliga ut med minst två nollor i början. Till slut insåg jag att det förmodligen var landskoder. Det ringde en gång till senare. När jag svarade pratade någon på ett för mig totalt främmande språk i andra änden. Det kändes inte som om det var mig han sökte, så jag lade på. Nu visar det sig alltså att det förmodligen inte har ringt från fyra olika skrivbord, som jag trodde, utan snarare fyra olika länder. Man undrar ju vad mitt nummer kan ha hamnat på för avvägar. Efter alla varningar jag har läst om pengar som dras så fort man svarar, är jag glad att jag inte kan betala med mobilen längre. Då ska väl förhoppningsvis ingen kunna ta sig in och ta för sig heller. Jag kollade saldot på kontantkortet för säkerhets skull, men det såg ut som det skulle. Där fanns till och med mer än jag kom ihåg att jag hade laddat på, men jag utgår ifrån att ingen vänlig själ har velat skänka mig pengar.
4 April 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Ett fasligt ringande.

När jag precis hade stigit upp igår fick jag nästan panik på telefonen. Den ringde och ringde snudd på oavbrutet. Eller surrade då, eftersom jag inte hade hunnit sätta på signalen. Jag hade ingen som helst lust att svara på nummer jag inte kände igen, när jag var nyvaken, men jag undrade verkligen vad som hade hänt. När det slutade ringa hade jag i alla fall fått två meddelanden, så jag trodde att jag skulle få veta. Fast båda två innehöll bara det allmänna skramlet och surrandet från ett sånt där kontorslandskap där säljarna verkar sitta numera. Sammanlagt hade jag fått fem samtal från fyra olika nummer på tjugo minuter, så jag utgår från att allihop satt på samma ställe. Att jag har anmält mitt nummer till Nix mobil kostar dom tydligen på sig att skita fullständigt i. Det skulle definitivt inte bli mycket sovet här om dagarna, om jag inte hade signalen avstängd. Jag såg till att komma iväg i hyfsad tid (åtminstone för att vara jag) igår, eftersom jag var rädd att några av butikerna stängde tidigare på skärtorsdagen. Istället kom jag för tidigt till urmakaren. Tjejen där hade lämnat en lapp på dörren att hon var iväg på ett postärende, så jag fick ta annat emellan. När jag väl kom in där passade jag på att stanna över världens hagelskur. Jag hade lämnat sadeltäcket på cykeln, och tänkt att jag kunde ta av det om det blev regn, så var det torrt under. Det blev kallt om rumpan att sitta direkt på sadeln, så istället upptäckte jag att det var tätt så det gick att vända och få en torr sida upp.
3 April 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Skärtorsdagen.

Aprilskämtet i min morgontidning gällde ett nybygge dom håller på med i Kalmar. Det hade forsat upp sjövatten genom pålningshålen, så nu tänkte dom bygga ett "mini-Venedig". När jag tittade närmare på artikeln såg jag att fotografen hette Max Lurig och texten var skriven av Stina Gäcklund. Det tyckte jag gav en extra knorr åt hela upplägget. På jobbet hade vi gottebord inatt, eftersom påsken var på ingång. En hel del gott hann jag peta i mig, även om det mest blir på rasterna man hinner äta på stommen. På slitytan kunde man ta ett varv förbi det där bordet betydligt oftare, och äta tills man rullade hem därifrån. Jag läste för övrigt just ett blogginlägg om att barn som växer upp i hem där det inte finns godis inte lär sig att äta det. Jag kan känna precis tvärtom. Som jag minns det förekom det inte speciellt mycket godis hemma när jag var liten, men det har jag tagit igen med råge sedan jag blev vuxen. När jag gick hem i morse hade jag turen att springa på brorsonen, så jag kunde tigga mig till skjuts på söndag. Vi ska till Kåremo för att fira dom tre i släkten som fyllde år i mars. Nu slipper jag ta mig till stationen, kajka med tåg och buss och sitta i Kalmar och vänta. Jag glömde fråga om han ska hem igen också, så det blir en överraskning åt ena eller andra hållet. Det kan mycket väl hända att han tänker stanna hos sina föräldrar eller fortsätta någon annanstans.
2 April 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Hårfärg.

Anledningen till att jag köpte riktigt hårfärg var att min frissa inte tyckte att toningen täckte mitt gråa hår längre. Jag testade att färga nu senast, men det blev inte bättre. Samtidigt ser mitt hår väldigt färgglatt ut på kort tagna tidigare i år. Av detta drar jag slutsatsen att det är jag som inte lyckas gnida in färgen långt nog när håret är oklippt. Det ska annars inte göra någon skillnad egentligen. Jag tänker därför återgå till att tona håret efter klippning, trots att det innebär att jag får dölja mina grå tinningar med färgat skum tills jag hinner med det. Återgången till toning betyder om inte annat en lite roligare hårfärg. Det är betydligt mera lyster i hasselnötsbrunt än i ljusbrunt. Något hårfärgningsmedel i hasselnöt har jag inte lyckats hitta.
1 April 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida