HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Augusti (2017)
>>


Städning.

För flera år sedan bestämde jag mig för att rensa upp bland mina duschhanddukar. Jag slängde helt enkelt ut alla gamla med olika tryck, mönster och storlek och köpte ett halvt dussin mera enhetliga. Dom var blå, och i början tror jag att dom färgade av sig i tvätten. Släpper fibrer gör dom uppenbarligen än idag, för dammet i badrummet är alltid blått. Jag fattar inte att det kan vara någonting kvar av handdukarna, när dom har hållit på så i fem års tid. Härom dagen läste jag ett citat som löd: "Om kvinnor verkligen var födda för att göra hushållsarbetet, då hade Gud gjort dammet rosa!" Det fick mig att undra om det borde vara en man som städar här, eftersom dammet är blått.
30 April 2016  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Tjugonionde april.

Den tjugonionde april 1975 är en sån där dag när jag önskar att mina dagboksanteckningar hade varit lite mer utförliga. När jag skrev dom visste jag förstås exakt vad jag menade, men fyrtio år senare finns det en del att fundera på. Som att vi mest pratade på mattelektionen, för att killarna i 7A var borta. Kunde vi inte göra något vettigt, eftersom alla dom skulle missa det då, eller blev stämningen bara allmänt intim, när vi bara var hälften så många? Vår mattelärare sa att jag har lätt för matte. Jag hade nog lätt för dom flesta ämnen, eftersom mina betyg var hyfsade, fast jag inte var någon plugghäst. Det var då det. Numera brukar jag hänvisa till en arbetskamrat, som hävdar att det blir svårare att lära sig något nytt ju äldre man blir. Börje och Kattis var ihop tack och lov. Jag undrar varför det var tack och lov, för som jag minns det var jag själv ganska förtjust i pojken i fråga. Ett seriöst förhållande måste deras hur som helst ha varit, för jag tror att dom båda lever ihop än idag. Att jag lade mig halv sju på kvällen säger väl bara en del om att jag alltid har varit lika förtjust i att sova.
Tio år senare var jag på södra Öland och åkte med mina föräldrar, morfar och hans flickvän. Bland annat gjorde vi det årliga besöket vid Mellstabylund. Det var mammas barndomstrakter. Jag minns inte nu om det var violer eller några andra blommor hon brukade plocka där, men det är det hon gör på kortet, medan pappa står och röker.


29 April 2016  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Minnet.

Mitt minne är extremt selektivt, och kan dessutom ta slut i precis vilket läge som helst. Min äldsta brorsdotter kallar det för guldfiskminne. När det skymmer om kvällarna går jag runt och tänder några smålampor, värmeljus i fönsterlamporna i vardagsrummet och ett vanligt ljus i lyktan på balkongen. Härom kvällen kände jag plötsligt att jag inte hade något minne av att ha tänt några levande ljus. Smålamporna var tända, så uppenbarligen hade jag glömt bort mig mitt i. Dom gamla värmeljusen var borta, så uppenbarligen hade jag tappat tråden när jag gick för att hämta nya. Det tar bara några sekunder för mig att glömma om jag har gjort något eller inte. Jag har fått börja säga högt för mig själv vad jag gör. Det är större chans att jag kommer ihåg vad jag har sagt än om jag verkligen har låst cykeln eller tagit min medicin. Jag tappade förresten mer än tråden från ett av värmeljusen en kväll. Jag höll det tydligen upp-och-ner, för själva ljuset trillade ur koppen. När jag satte tillbaka det saknades veken. Den stod ingenstans att finna, men det mesta brukar dyka upp förr eller senare. Nu låg den väl inbäddad i en matta, men tack vare att veken satt fast i en minimal platta hittade jag den med foten till slut.
28 April 2016  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Glasögon.

När jag slutar jobba på morgnarna är glasögonen det första jag tar av mig. Det andra är bh:n. Turordningen beror mest på att jag vill vänta med den tills jag kommer upp till mitt omklädningsrum. Det är samma sak här hemma. Bh använder jag aldrig, och jag har inte glasögonen på mig hela tiden som dom flesta andra. På sistone har jag insett fördelen med det, eller om det möjligen är en nackdel. Jag märker inte själv hur dåligt jag ser, annat än när jag ska läsa någonting. Men kommer jag ut i köket eller badrummet med glasögonen på mig, får plötsligt ordet städning en helt ny innebörd. Nu är frågan om jag ska lämna glasögonen vid datorn, och fortsätta vara glad åt att jag inte ser all smuts. "Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete", säger man ju. Eller ska jag ta på mig glasögonen när jag städar, och se om jag lyckas få det lite renare. Jag kan ju alltid börja med att använda dom när jag städar inför besök av folk som använder glasögon hela tiden. Min svägerska blir redan nu förtvivlad, när jag säger att jag har städat bakom tvättmaskinen, för att hon skulle komma. Undrar hur hon skulle reagera om jag sa att jag hade städat med glasögonen på mig inför hennes besök. Chocken när jag råkar se mitt eget ansikte i badrumsspegeln med glasögonen på är ännu större. Jag ser varje por och varje skäggstrå tydligt. Det är då jag är glad att jag har en kollega som använder "snygging" som tilltal när han hejar. Varje gång han har sagt det täcker jag över speglarna här hemma och lever på det ett par dagar.
27 April 2016  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Reklammail.

Reklammail är jag så snabb med att klicka bort, att jag sällan ens hinner se varifrån dom kommer. Möjligen söker jag upp länken där man kan avsäga sig flera mail, när det börjar bli alltför många. Det jag fick i veckan borde jag nog ändå ha kollat upp avsändaren på. Det var reklam dels för insomningstabletter och dels för Victoria Milan, dejtingsajten för folk som vill vara otrogna. Jag har funderat mycket på vem som skickar ut reklam för två så vitt skilda saker. Jag trodde väl för övrigt att sex var det bästa sättet att slappna av så man kunde somna, så det känns lite som tårta på tårta. Hur som helst var ingen av dom något för mig. Tabletterna skulle man ta en halvtimme innan läggdags. Grejen är att jag somnar så fort jag lägger huvudet på kudden, i alla fall om jag har jobbat. Däremot vaknar jag efter tre timmar och har svårt att somna om. Det känns som för lite sömn att klara sig på, men tar jag en tablett då kommer jag väl aldrig upp. Jag sover redan nu som allra bäst på eftermiddagen och kvällen. Egentligen kanske det vettigaste i det läget vore att stanna uppe på förmiddagarna, men då måste jag ju lik förbaskat stiga upp vid en viss tid på kvällen. Att jag kan ligga och dra mig snudd på hur länge jag vill är som jag ser det den största fördelen med att jobba natt. Att Victoria Milan går runt fattar jag över huvud taget inte. Jag har alltid upplevt det som en större utmaning att inte trassla in sig med gifta karlar än att göra det. Fast det beror kanske på att jag inte är gift själv. Men varför man aktivt söker efter problem, som är svåra att undvika, fattar jag faktiskt inte.
26 April 2016  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Arbetsuppgifter.

När nattskiftet på slitytan tar slut är inte lätt att veta. Det har hela tiden varit tillfälligt, och vi har snart hållit på i ett helt år. Det brukar vara snabba beslut som gäller, så mig skulle det inte förvåna om vi plötsligt får två veckors varsel. Som det har låtit på sistone är det troligtvis slut till semestern i alla fall. Var jag hamnar sedan och på vilket skift har jag ingen aning om. Dom har dragit ner där jag var innan, så jag har varken någon avdelning eller något skift att gå tillbaka till. Min arbetsgivare är inte direkt känd för att fråga oss i personalen vad vi vill, så jag tänkte vara lite förutseende, och höra mig för om sånt jag tyckte lät intressant. Jag hittade en avdelning som jag aldrig har provat på, och en kollega som har jobbat där sa att den är bra. Det visade sig vara det sämsta valet i hela fabriken. Deras helgnattskift skulle läggas ner efter semestern, så dom hade fullt upp med att bereda plats åt sin egen personal. Jag får väl vara glad om jag blir erbjuden något jobb över huvud taget. Det har hänt förr, att man har tagit tillfället i akt, och sagt till folk man vill bli av med, att nu är det här skiftet slut, så nu har vi ingenting till dig. Jag hoppas i alla fall på besked innan vi går på semester. Det kan ju vara kul att veta om, när och var man ska infinna sig när den är slut.
25 April 2016  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Massagetid.

Tjejen jag går på massage hos lägger upp tider för bokning på nätet efterhand. Jag vill gärna gå dit så tidigt som möjligt på morgonen, så jag kan cykla hem och lägga mig efteråt. Jag frågade sist om hon hade lagt upp några morgontider, och det trodde hon att hon hade gjort. Visst hade hon det, men bara april ut. Eftersom jag var där första april förra gången, vill jag gärna ha nästa tid i början av maj. Mer än en gång i månaden känns som lite överkurs att lägga både tid och pengar på. När jag kollade senast hade hon äntligen fyllt upp maj också. Fast vid det laget hade jag insett att jag möjligen inte jobbar första torsdagsnatten i maj. Det är Kristi himmelsfärdsdag, och det verkar eventuellt som om vi har tagit ledigt, eftersom det är en klämdag. Det känns för övrigt som ett perfekt tillfälle att ta långhelg, för jag tror att det både är marknad på fredagen och bakluckeloppis på söndagen. Fredagen därpå passade inte heller massage så bra. Då är jag bortbjuden på lördagen, och måste försöka vända lite på dygnet åt andra hållet. Jag landade på den tjugonde. Då känns det som närmare två månader mellan gångerna, så till slut blev det nu på fredag, fast det fortfarande är april. Då är det i alla fall fyra veckor sedan sist. Jag hade sån tur så tiden jag vill ha fanns kvar, fast jag hade väntat så länge med att boka.
24 April 2016  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Snö.

Idag tänkte jag för ovanlighetens skull sova först och uträtta mina ärenden ikväll. Det var en dålig idé. Dels sover jag bättre efter att ha cyklat en halvmil, och när jag vet att jag inte behöver stiga upp vid någon speciell tid. Den enda fördelen med att sova oroligt är att jag drömmer mer. Jag, som enligt vissa inte har något liv, upplever mer när jag sover än när jag är vaken. Så fort någonting är över har man ju bara minnena kvar, och för mig är dom lika starka när jag bara har drömt någonting som om jag har upplevt det i verkligheten. Den senare är ju dessutom betydligt mer begränsad, när det gäller vad man kan och får uppleva. Så var det det här med vädret. I morse sken solen från en klarblå himmel. Jag tänkte tanken att det kunde bli sämre framåt dagen, men om någon hade sagt att det skulle snöa i slutet av april hade jag trott att dom drev med mig. När jag drog upp min rullgardin såg det ut som på kortet utanför. En av fördelarna med att bo ensam är att man kan kasta om sina planer fullständigt utan förvarning. Min cykeltur får vänta tills i imorgon bitti. För att det ska vara sämre väder än ikväll krävs nästan åska, hagel och drivis. Statoil öppnar visserligen inte förrän vid åtta, men dom har ett rejält cykelställ utanför, så jag kan ställa ifrån mig cykeln med packväskorna på, medan jag går in och hämtar mitt paket. Då kan jag ta det på hemvägen, och vara på Kvantum när dom öppnar vid sju. Ikväll diskar jag, bäddar rent, tvättar och stryker istället. Så är det bara städningen kvar tills imorgon.

23 April 2016  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Tjugoandra april.

Det närmare fyrtio år gamla kortet nedan är taget utanför min högstadieskola, och tjejerna är några av mina klasskompisar. Man var inte så noga med var och på vad man satt i den åldern. Ja, utom en av oss då. Jag utgår från att dörren vi blockerade inte var en som användes speciellt ofta. Hade det varit i modern tid hade väl allihop haft varsin smartphone i händerna. Den tjugoandra april verkar ha varit vikariernas dag medan jag gick på högstadiet. I sjuan hade vi en vikarie i matte och i nian kemiskrivning för en annan vikarie. Det tragiska med provet ifråga är att jag enligt dagboksanteckningen inte kunde någonting. Inte så konstigt kanske med tanke på att jag aldrig kom ihåg att göra några läxor. Jag är betydligt mer välstrukturerad idag, men nu känns det lite sent påtänkt att börja plugga. Min lärarinna i tyska höll på med politik, så varför hon ofta var ersatt med någon vikarie förstår jag. Den hyfsat höga frånvaron bland resten av lärarna har jag däremot ingen förklaring till. Jag minns inte att vi någonsin hade någon vikarie i den lilla byskolan där jag gick på låg- och mellanstadiet, så det kan kanske ha haft med arbetsmiljön att göra. Det märks i alla fall att närminnet försvinner före allt gammalt mög som man har lagrat långt bak i hjärnan. Jag, som har så svårt för namn, minns exakt vad alla mina lärare hette, fast jag slutade skolan för nästan fyrtio år sedan.

22 April 2016  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Mångata.

Språket i min morgontidning fortsätter störa mig. Godkänt betyg i svenska verkar inte vara något krav för att komma in på journalistutbildningen, och korrekturläsarna har man väl sparat bort. Gårdagens favoriter var dels ett tågsätt. Jag misstänker starkt att dom menade ett tågset, även om det självklart kan ha gällt ett lok med attityd. Så var det den enda framkomliga vägen för flyktingarna från Syrien. Den gick över det dödsfarliga Medelhavet. På min tid hette det livsfarliga, men det kanske är ändrat. Efter att ha läst tidningen fick jag lov att lugna nerverna med ett av alla dessa Facebooktest, som jag har förstått att man ska undvika. Det är något om att man ger sitt samtycke till att dom använder informationen från ens sida till annat. Jag misstänker starkt att dom gör det med eller utan samtycke, så jag kostar på mig att skita i vilket. Nu visade det sig att min själ fanns vid Bläsinge hamn. Det fick mig att tänka på Elin. Hennes man var fiskare, och även sedan han hade gått bort satt hon utanför deras sjöbod/sommarstuga nere vid hamnen hela somrarna. Sista gången jag träffade henne satt vi där och pratade. Hon har varit död i tjugo år, så det är ett tag sedan, men jag är övertygad om att hennes själ finns där nere vid hamnen. Det jag saknar mest med kusten här inne i skogen är annars fullmånen över havet. Något av det absolut vackraste jag vet är en mångata.

 

21 April 2016  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Chefen.

Min chef och jag har lite kommunikationsproblem. Mest beror det på att han befinner sig på vår arbetsplats på dagarna och jag på nätterna. Han brukar titta in som hastigast någon morgon ibland, strax innan vi ska gå hem. Då är han i och för sig trevlig att prata med, men jag är trött och har svårt att komma ihåg vad jag borde passa på att fråga om. Han kom själv med ett förslag att lägga en bok i sitt fack, där vi kunde skriva om det var något speciellt som strulade, som han behövde lägga extra resurser på. Då tyckte jag väl lika gärna att jag kunde skriva små lappar, så det gjorde jag sist. Då gällde det att mitt senaste anställningsbevis gick ut vid nyår. Chefen tycker visserligen att det är överkurs, men han lovade ändå att jag skulle få ett, för att jag skulle känna mig lugn. Någon tidsplan på när det kunde ske fick jag aldrig, och det är en upptagen man. Alla höjdare på min arbetsplats har samma mailadress, som börjar med personens namn. Det borde alltså vara enkelt att räkna ut adressen till var och en, om det inte fanns så många olika sätt att stava namnen på. Det räcker ju att en bokstav blir fel, för att meddelandet aldrig ska nå rätt person. Min chef är i alla fall hyfsat lättstavad, så min senaste fråga mailade jag på vinst och förlust. Eftersom chefer aldrig är riktigt lediga fick jag svar vid åtta på kvällen.
20 April 2016  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Vädret.

Aprilväder har jag hört talas om, och i år visar den månaden verkligen vad det innebär. Det har stundtals varit så varmt om kvällarna att till och med jag har plockat fram fleecejackan. Den är inte lika klumpig att promenera i som vinterjackan. Däremot saknar den luva, men jag kom ihåg att stoppa ner paraplyet i ryggsäcken. Man vet aldrig hur vädret ser ut när man ska hem på morgonen. När det blev så kallt så dom som har råd med bil fick skrapa rutorna, tog jag till vinterjackan igen. Man ska ju svettas in våren, om jag har förstått saken rätt. Själv frös jag så jag skakade, när jag gick till jobbet. Det hjälpte inte hur fort jag traskade på, för att få upp värmen. Jag ville inte bära runt på paraplyet i onödan, så det låg flera dagar i hallen. När jag tröttnade på att se det plockade jag undan det. "Ur syn, ur sinne" är ett uttryck som stämmer bättre på mig än på dom flesta, så när fleecen åkte fram igen låg paraplyet kvar i sitt skåp. Igår kväll var det alldeles torrt på gatorna när jag kom ut. Jag hann femtio meter hemifrån, innan det började ösregna. Stora droppar som blötte ner rejält, och som upphörde att falla när jag kom in på sågverksplanen. Lite tröst fick jag nu på eftermiddagen, när det kom en riktig stormby. Träden låg längs marken, och det snudd på haglade. Hade man varit ute i det hade inget paraply i världen hjälpt.
19 April 2016  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Ögonmått.

Jag hade läst i instruktionen till min kapselhållare att dom stora kapslarna alltid skulle tas uppifrån. Efter att ha jobbat inom industrin i närmare fyrtio år gör jag som jag blir tillsagd i dom flesta lägen. När jag kom till den sista kapseln i en stapel tänkte jag i alla fall att jag kunde våga mig på att testa öppningen nertill. Då som först insåg jag att med mina chokladkapslar har man inget annat val än att plocka uppifrån. Dom är nämligen tjockare än kaffekapslarna, och går inte att få ut genom öppningen nertill. Det är inte första gången mitt ögonmått spelar mig ett spratt. Jag fick för mig att visarna på klockan jag har i hallen måste ha gått emot urtavlan och svärtat ner den. Det jag inte tänkte på var att visarna inte ens nådde så långt ut. Klockan hade uppenbarligen sett likadan ut hela tiden.
18 April 2016  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Skadad.

I min morgontidning läste jag om en liten unge som hade ramlat och fått en spik genom ögonlocket. Anledningen till artikeln var att föräldrarna var upprörda över hur sjukvården hade hanterat det hela. Det hade tillstött komplikationer, och nu riskerade tjejen att bli blind på det där ögat. Själv funderade jag mest på hur hon hade lyckats slå sig så över huvud taget. Sedan kom jag att tänka på ärret jag själv har i pannan. Jag var inte gammal när jag ramlade och landade med ansiktet rakt på någonting vasst. Fem centimeter längre ner, så hade det nog varit bud om mitt öga också.

Idag drömde jag om en människa jag inte har träffat på tjugo år. Jag kan bli djupt förundrad över hur ens undermedvetna kan gräva fram människor efter så lång tid. Det här var åtminstone någon som fortfarande lever, men mamma är ofta på besök i mina drömmar. Hon dog för 27 år sedan.
17 April 2016  | Länk | Media | 0 kommentar
Lördag.

På vägen till Kvantum i morse höll jag på att bli påkörd i en av dom första gatukorsningarna jag kom till. Bilisten ifråga kom från en bred gata, så hade hen hållit till höger eller åtminstone kört mitt i gatan, hade det inte varit några problem. Istället svängde hen vänster tätt intill vänsterkanten, där jag kom cyklande, eftersom det var mitt höger. I efterhand slog det mig att jag har läst om alla som kör bil fast dom har druckit. En lördagsmorgon finns det säkert många som inte har hunnit nyktra till efter fredagskvällens festligheter. I gengäld blev jag lämnad företräde i ett par andra korsningar. Det kan väl då i logikens namn ha varit såna som tänkte att jag inte var nykter, eftersom jag cyklade, och inte litade riktigt på mig. På Kvantum fick jag skanner nummer 69. Min spontana reaktion var att så nära en 69:a hade jag inte varit på många år. Jag insåg innan jag hade sagt det till den i personalen som stod närmast, att det nog skulle kännas ganska pinsamt för en ung tjej om en gammal tant kör skämt med sexuella anspelningar. Man blir sån, när man jobbar på en industri, där man inte har så mycket annat att roa sig med. När jag kom hem igen var det bilar parkerade överallt på andra sidan Norra vägen. När jag såg skylten som det stod "Start" på, kom jag ihåg att jag hade läst om Zebrarallyt. Jag hade bara missat att starten var här utanför. Nu såg jag en bild på ett par som till och med hade gift sig under rallyt.
16 April 2016  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Intensivt.

Inatt var en sjuk och en ledig på min avdelning. Vi är inte mer än fyra stycken som jobbar nattskift där från början, så nu var vi bara två. Vi kompletterade varann väl, som tur var. Det märkte jag inte minst strax innan vi skulle gå hem i morse. Vi skulle köra ut vårt material innan morgonskiftet kom, och när man "bara ska" händer det alltid något. Nu var det en fastkörning som satt som jag vet inte vad. Det visade sig att min kollega var starkare och mer händig än jag, så hon fick loss den. Jag har hållit på mer med kapen än hon, så jag lyckades få igång den igen efteråt. Som tur var hade vi hunnit över till en sträng där det inte löser ut i elskåpet varje gång man har en fastkörning. Ingen av oss får gå in där, så när det händer får vi ringa efter elektriker och vänta in honom. Han blev inte så himla glad den gången jag ringde precis när han hade värmt sin mat och skulle äta. Vissa yngre har fortfarande respekt för äldre som tur är, så han kom ändå. Dom flesta hävdar att det inte kan hända så mycket, även om man skulle pilla själv i elskåpet, men om inte annat kan man säkert bli av med jobbet. Lite tragiskt är det att jag ändå bryter mig in där för att se om det har löst ut, så jag åtminstone inte ska ringa efter elektrikern i onödan. Min kollega hade för övrigt med sig varsin jättestor muffins till oss. Alla som vet var vägen till mitt hjärta går, insåg hur populär hon var resten av natten efter det.
15 April 2016  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Hörselkåpor.

Ännu så länge använder jag mina gamla hörselkåpor på jobbet. En av dom största fördelarna med dom är att det går lätt att stänga av ljudet på knappen på lurarna, om någon vill ha kontakt med mig. Jag tänkte inte så långt när jag köpte dom nya, som saknar egen knapp. Med dom kommer jag att få stänga av på Ipoden, och det går inte lika smidigt. Dom gamla lurarna har dessutom skött sig bättre igen på sistone. Jag börjar undra om dom hade fått en smäll som gjorde att det blev glapp, och sedan en smäll till som rättade till det. Inatt uppstod problemet att musiken fortsatte en stund efter att jag hade stängt av knappen. Jag får lite panik när jag vill ha tyst, och det inte blir det direkt. Som tur är har det hänt förr, så jag vet att det hjälper att byta batterier. Lite märkligt att det inte går att få tyst på dom för att batterierna är dåliga. Jag kan tycka att det borde vara tvärtom. Nu blir det lite samma känsla som när jag fortsätter sova medan klockradion skrålar. Då drömmer jag ofta att jag försöker stänga av den, men att det inte går. Jag drar ur sladden och plockar ur batterierna, men den mal vidare. Det är ju inte så konstigt, eftersom den står på i verkligheten medan jag bara drömmer.

14 April 2016  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
TV.

Min humor får mig definitivt att misstänka att jag börjar bli gammal. Jag har köpt boxar med både "Pantertanter" från åttiotalet och "Pappas flicka" från nittiotalet. Dom kan jag fortfarande sitta och skratta högt åt, fast jag har sett dom förut. Den förstnämnda ett par gånger. Nu har TV 4 startat upp "Finaste familjen" och SVT "Vårdgården". Jag gillar både David Hellenius och Loa Falkman, så det kan knappast vara deras fel att jag inte tycker någon av serierna är kul. Lite igenkänningshumor som jag drar på munnen åt är det, men inget som får mig att skratta. I "Vårdgården" har dom ett lite annorlunda upplägg med tillbakablickar i personernas liv. Den roligaste i första avsnittet var hon som inte alls var rädd för att prova nya saker. Hon smakade mellanlagrad Herrgårdsost och bytte från VHS till DVD. Gränsen gick vid att byta ställning när hon och maken hade sex. Lite underhållande kunde båda serierna ha varit, även om dom inte gav upphov till skratt, men jag tyckte mest dom var jobbiga. Jag hoppar över båda två i fortsättningen. Någon annan jag kan tycka är lite småjobbig är Linda Lindorff. Det har varit castingprogram för "Bonde söker fru" igen, och där gjorde hon samma sak som hon gör varje år. Om någon av killarna är dansant, så får han bevisa det med henne. Problemet är bara att hon inte kan dansa. Att släpa runt på ett kylskåp får ingen att framstå i speciellt god dager. Nu är hon med i "Lets dance", så nu kan man väl hoppas att hon blir bättre på att dansa.
13 April 2016  | Länk | Media | 0 kommentar
Obehagligt.

Utanför Kvantum i lördags morse hejade jag på en man som jag kände igen från jobbet. Jag mindes inte hans namn, men han kom uppenbarligen ihåg mitt. När han kom fram och frågade vilken avdelning jag är på nu trodde jag det skulle bli lite småprat om jobbet. När han sedan berättade att han hade cancer och bara hade ett par år kvar att leva, trodde jag mig förstå att det istället handlade om någon som ville ha medlidande. Det som kom när han gick loss ordentligt var jag över huvud taget inte beredd på. Han ansåg sig ha fått sparken när han blev sjuk, även om jag misstänker att vår gemensamma arbetsgivare har en annan version av saken. Bitter var han hur som helst. Alla som jobbar på Kährs suger kuk och kan dra åt helvete, fick jag klart för mig. Allra värst var vi ute i sågverket, där vi jobbade samtidigt i något år. Där tänkte vi bara på oss själva. Lite chockad blev jag av hans utbrott, men jag var glad att han bara viftade med ett pekfinger framför näsan på mig. Hade han inte behärskat sig, kunde jag säkert ha fått en knytnäve i ansiktet. I efterhand har jag tänkt på dom jag har läst om, som har gått in på sin före detta arbetsplats och mejat ner folk, och till slut tagit livet av sig själva. Han lät tillräckligt bitter för att göra någonting sånt, när han nu ändå snart skulle dö. Jag undrar om jag borde varna mina vänner i sågverket.
12 April 2016  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Elfte april.

Jag har blivit både Nordchokladsmästarinna och Kährsmästarinna i bowling en gång i tiden. Ändå är plaketten på bilden den jag är allra malligast över. För exakt 32 år sedan just idag blev jag nämligen klubbmästarinna i luftgevärsskytte i Läckeby skytteförening. Det hårdaste motståndet kom från en ung tjej vars pappa var hårt engagerad i hennes skjutande. Hon hade ett eget gevär, som jag minns var väldigt tjusigt. Säkert en riktig skyttejacka också, medan jag stod med täckjackan på mig för att få lite mer stadga. Sköt gjorde jag med gevären man fick låna i hallen. Ändå spöade jag den där bruden. Visserligen bara med en enda poäng, men en av ledarna hävdade att jag hade överraskat hela föreningen. Som jag minns det var det snudd på att jag blev för bra, som fick mig att sluta skjuta så småningom. Det var inte kul längre, när hela dagen blev förstörd om man missade med en halv millimeter. Nio år tidigare gick jag på danskurs i bygdegården på östra Öland, där jag bodde med mina föräldrar, och lärde mig dansa kultis. Det var mamma och jag som gick på den där kursen, men jag misstänker att jag fick betydligt mera nytta av den än hon. Den enda dans jag inte lyckades få kläm på var hambo. Det fick kompisen lära mig ute i damrummet. Jag inser när jag söker på dagens datum, att jag har besökt Oskarshamn just den elfte april både innan jag flyttade dit och sedan jag flyttade därifrån. 1987 hade jag åkt med en kompis dit från kultisdansen som var i Blomstermåla kvällen innan. 1992 åkte jag buss från Nybro till Oskarshamn till andra goda vänner. Då var vi i Rosenfors och dansade på kvällen.
11 April 2016  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Rullgardinen.

För åtta år sedan köpte jag en av dom absolut bästa sakerna till mitt hem. Det var en rullgardin till sovrummet. Det är verkligen ingen hit med persienner, när man går och lägger sig på morgonen i ett rum som vetter mot öster. Numera vet jag inte ens vad det är för väder när jag vaknar. Speciellt händig är jag inte, så jag var grymt tacksam att min äldste bror satte upp den åt mig. Likadant var det i höstas efter tapetseringen, när målaren hängde tillbaka den efter sig. Problemet den gången var att han bara hade kört in skruvarna i dom gamla hålen. Första gången jag drog i kedjan rasade rullgardinen ner. Jag klarar mig själv om jag måste, så jag satte i nya plugg och skruvade fast den. Det höll i alla fall i fyra månader. Igår rasade den i golvet, när jag skulle dra upp den. Man får väl vara glad att det hände i helgen, när man har lite mer tid att fixa saker och ting. Problemet är att jag mest är uppe nattetid då också, men jag gjorde vad jag kunde för att inte störa grannarna. Musiken till arbetet hade jag till exempel i hörlurar. Jag var på väg att trilla ner från trappstegen vid något tillfälle, men lyckades undvika det också. Negativt var att jag hade gardiner uppe, som jag måste riva ner den här gången. Positivt den nya möbleringen som gör att det inte står ett skrivbord i vägen när man ska fixa vid fönstret. Nu sitter den sidan som hade lossnat med dubbelt så långa plugg och skruv mot innan. Så var jag extremt noga med att se till så att kedjan löpte i rätt spår den här gången, för att minimera belastningen på skruvarna.
10 April 2016  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Kapselhållare.

Som på bilden ser Tassimos kapselhållare ut, om man fyller den med enbart chokladkapslar. Det är bara dom jag använder till vardags, så det var till dom jag ville ha en sån. Dom få gånger jag har gäster kan jag leta fram förpackningarna med kaffe och te. Eftersom jag har väldigt dåligt med bänkar i mitt kök ville jag kunna ställa hållaren på samma hylla där jag förvarade kapslarna innan. Den ena varianten var för hög för att få plats i skåpet, men den här är perfekt. Den går dessutom att snurra, så man kommer åt staplarna en i taget. Lite tveksam är jag alltid till att köpa någonting bara för att jag vill ha det, fast jag egentligen klarar mig utan. Det går ju lika bra att ta kapslarna direkt ur asken man köper dom i. Nu fick man 200 kronors rabatt på Tassimos sida, om man registrerade sin kapselmaskin där. Så skickade dom ordern fraktfritt, om man beställde för en viss summa. Choklad köper jag ändå hur mycket som helst, så det var bara att fylla upp med såna förpackningar till rätt belopp. Man kan alltså hävda att jag fick hållaren gratis. Lite oroade det mig att det skulle vara hemleverans på paketet, men när det kom till kritan fick jag en avi om ett vanligt postpaket. Det hämtade jag ut på vägen till Kvantum i morse. Något snille på posten hade klistrat en lapp över streckkoden, som postombudet måste komma åt för att kunna lämna ut paketet. Tack och lov var det en fingerfärdig kille, som lyckades pilla bort den översta lappen utan att förstöra den undre.
9 April 2016  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Karriär.

Jag har en del (före detta) arbetskamrater som har jobbat sig upp på Kährs. Det jag menar är att dom numera har kontorsjobb. Även om jag inte har någon riktig koll på vad dom egentligen gör, misstänker jag att jag inte är speciellt avundsjuk på arbetsuppgifterna. Desto mer avundas jag dom deras arbetsmiljö. Inget damm och smuts, inga bullrande maskiner och ingen stress. Inte rent fysisk i alla fall. Psykiskt kan säkert deras jobb vara minst lika stressiga som mitt. Redan för trettio år sedan insåg jag skillnaden, när jag någon gång var inne i kontorsdelen av min dåvarande arbetsplats Nordchoklad. Där talades det till och med om "muren mellan fabriken och kontoret". Nog var och är det skilda världar alltid. Nåja, nu känns det lite sent för ett karriärbyte. Jag satsar på att gå i pension så tidigt som möjligt, om jag får leva så länge så jag hinner. Jag konstaterade annars i veckan att min signatur skulle bli helt okej. Den bildar man genom att ta dom två första bokstäverna i för- respektive efternamnet. EVER blir ju faktiskt ett riktigt ord, om än på engelska. På min nivå i hierarkin räcker det bra med anställningsnummer.
8 April 2016  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Spår.

Varje gång jag vill få upp någonting nytt på väggen blir det till att pussla och flytta för att få plats med det. Den här gången lär det dröja innan det blir något nytt broderi, för det jag håller på med känns som ett evighetsarbete. Det är smått och pilligt och dessutom är hela ytan fylld med stygn. Oftast broderar man bara själva motivet. Däremot fick jag en skylt när jag fyllde år, och den gav upphov till en rockad. Skyltarna samlar jag i köket, så en av tavlorna därifrån blev över. I sovrummet fanns plats, men där passade en mindre tavla, som alltid har hängt i hallen, bättre. Att den hade hängt där i nästan tjugofem år syntes när jag tog ner den. Jag fattar inte riktigt varför, eftersom det inte når in något direkt dagsljus i hallen. Antingen har tapeten mörknat av lampljuset, eller också är det skitig den är. Det sugs in en del genom springorna i ytterdörren, och den hängde precis intill den. Tvätta en gammal tapet tänker jag inte ge mig på, för då gör jag det säkert bara värre. Jag vet alltför väl hur den gamla sovrumstapeten såg ut runt ventilen, där jag hade försökt göra rent. Tur att tavlan jag hängde dit i hallen var större än den som satt där innan, så den döljer dom gamla märkena.

 

7 April 2016  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Anställningsavtal.

På mitt jobb får man skriva på en ny lapp varje gång man byter skift och/eller avdelning. Jag inbillar mig att någon en gång har sagt till mig att det inte alls är ett anställningsavtal utan bara ett personalmeddelande. Någonting man skickar till lönekontoret, för att dom ska veta hur man jobbar. Jag fick av någon anledning aldrig någon ny när min gamla gick ut vid nyår, så dom senaste månaderna har jag egentligen inte funnits. Nu är det tal om neddragningar efter semestern. Vill dom bli av med mig då kommer dom visserligen bara att säga att nattskiftet är slut på slitytan, och att dom inte har någonting annat till mig, men kontaktombudet på stommen tyckte ändå att en sån där lapp kunde vara bra att ha. Jag bad en gruppsamordnare, som är där på dagtid, att framföra det till vår gemensamma chef, men inte ens hon hade lyckats få tag i honom. I morse kluddade jag ihop en lapp och lade i chefens fack. Jag kom inte på att det var personalmeddelande det hette, och engagerade ett helt gäng i att komma på namnet. Det resulterade i ett par fnitterattacker, när en av killarna ihärdigt föreslog att lappen kanske hette Bengt. Jag är grymt lättroad när jag är trött. Nu kallade jag den i mitt lilla brev för "lappen vi har istället för anställningsavtal". När jag kom hem kollade jag upp mina tidigare meddelanden och insåg att det stod både personalmeddelande och anställningsavtal på dom.
6 April 2016  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Shopping.

Den här veckan tror jag transportföretagen har slagit rekord i snabba leveranser. Idag fick jag meddelande från både Schenker och DHL om att jag hade paket som väntade på deras olika utlämningsställen. Det är sånt jag har beställt i helgen, så dom måste i princip ha gått fram över natten. Tre dagar har jag för mig brukar vara standard, men företagen kanske har andra avtal än privatpersoner. Man behöver hur som helst varken bo i en stad med ett stort utbud av varor eller lämna området för shopping numera. Det går hur lätt som helst att göra av med tusentals kronor med ett enda musklick vid datorn. Butikerna på webben är dessutom öppna även nattetid, när jag har lite mer tid och ork. Möjligen kan man diskutera det smarta i att fortsätta spendera som vanligt när man jobbar så lite som jag gör nu. Det är bara att hoppas att pengarna räcker tills nattskiftet på slitytan läggs ner. Mardrömmen är att efter det tvingas börja jobba tvåskift någonstans där man jobbar till halv fem på fredagseftermiddagarna. Ju mer jag jobbar desto mindre pengar hinner jag annars göra av med, eftersom det tar tid att shoppa även om man gör det vid datorn. Det är dyrt att vara ledig. Hur man ska få ihop det ekonomiskt om man lever så länge så man hinner gå i pension är ett mysterium. Då lär man väl ha minimalt med pengar och maximalt med tid att göra av med dom.
5 April 2016  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Fjärde april.

Jag trodde att jag alltid enbart hade tittat på filmer där det talades svenska eller engelska, men det kanske inte blev så förrän jag började sitta med ett handarbete i tv-soffan. Det är svårt att följa en textremsa samtidigt som man stickar eller broderar, så det är bra om man förstår någorlunda vad dom säger utan att läsa. Än idag märker jag att jag får betydligt mera sytt om jag tittar på ett svenskt program, där jag förstår allt dom säger. Det värsta jag vet är handling utan prat, där man måste kolla vad som händer. Hur som helst såg jag en fransk långfilm för exakt fyrtio år sedan. Ett par år senare hade jag slutat skolan och börjat jobba i Kalmar. Där bodde jag i ett hyresrum, vilket jag minns med en rysning. Jag hade inget kylskåp, och mjölk ville jag ha även på den tiden. Toalett fanns en trappa upp, och någon dusch minns jag över huvud taget inte. 1980 inföll långfredagen den fjärde april, och jag var ute och åkte med mina föräldrar. Dom bodde visserligen på östra Öland, men jag hade bil på den tiden, så jag hälsade på dom nästan varenda helg. Dom sista åren hade mamma dessutom en lägenhet i Kalmar, för att slippa pendla, och under några år bodde vi på samma område. Den lägenheten jag bodde i då var jag och tittade på just den fjärde april 1984. Det var höghus, och jag tror jag bodde på femte våningen. Det är det högsta jag har bott någon gång. Kortet på mina föräldrar är från 1982. Det är med all säkerhet taget en lördag, eftersom mamma har papiljotter i håret. Det var hennes sätt att styla håret efter lördagstvätten.

 

4 April 2016  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Figuriner.

Jag har haft enbart vita figuriner i vardagsrumsfönstret, och tyckt att dom var väldigt vita just. Nu hade jag bestämt mig för att ställa dom i den bruna hyllan, där jag tycker dom gör sig bättre, och byta till mer färgglada gubbar i fönstret. Problemet var bara storleken. Före det här projektet hade jag plats för nya figuriner på åtminstone ett par hyllplan till. Nu fick jag ta bort dom flesta hyllskivorna, eftersom dom här var så höga, så plötsligt har jag fullt. Annars är jag väldigt nöjd med resultatet. Hyllan köptes som cd-hylla för mer än tio år sedan, och man trodde väl att den skulle få fortsätta fungera som en sån. Men uppenbarligen är det aldrig för sent att byta karriär, och cd-skivor lyssnar jag ändå inte på längre. Det står fortfarande ett gäng vinylskivor, som jag inte har spelat på många år, i stereobänken i vardagsrummet, men den hyllan är specialgjord för just skivor, och går knappast att använda till något annat. Jag tänker inte ens på att dom står där, så jag blev riktigt förvånad när min bror påpekade det för mig. Så har jag ett par cd-ställ med jalusi, men i dom har jag dvd-skivor med filmer jag har sparat. Det ena skivstället har stått på vinden i flera år, men nu var det som stod i vardagsrummet fullt, så nu har jag burit ner det igen.

3 April 2016  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Musik.

Klockradion vid sängen är inställd på Radio Nybro. Härom dagen vaknade jag av en berättelse om hur den som pratade och hans fru hade varit utomlands. På flygplatsen hade det suttit en överförfriskad man, som gång på gång sjöng "Vi ska fara bortom månen". Det blev lite tjatigt, för det var det enda han kunde av Carl Östs visa. När dom hade spelat den hade jag full förståelse för mannen ifråga, för den fastnade i huvudet på mig också. Jag minns åtminstone två strofer. "Vi ska fara bortom månen, vi ska fara bortom Mars." Fast dom kan bli ganska tjatiga dom också, när man inte minns mer än så.
Det händer emellanåt att jag sätter på strömmen till datorn, men glömmer att trycka på knappen. Oftast kommer jag på det direkt när den inte går igång, men häromdagen lurade jag mig själv rejält. Jag har en skärmsläckare med svart bakgrund och där det går som blixtar över skärmen. Så fast skärmen var svart tog jag för givet att det var den som var igång och började fippla med musen för att släcka den. Det hjälpte inte, eftersom jag hade glömt att dra igång datorn.
2 April 2016  | Länk | Media | 0 kommentar
Aprilskämt.

Jag slarvade bort en del telefonnummer när jag återställde telefonen, eftersom jag hade råkat spara dom i själva telefonen istället för på sim-kortet. Personligen tycker jag det var dumt att man ens kunde göra det misstaget. När jag skulle lägga in dom igen kom jag inte ens ihåg vilka nummer det gällde. Det märker jag istället efterhand som jag behöver dom. Senast var det igår morse, när jag skulle ringa tjejen på förrådet på jobbet. Det gör jag annars bara en gång om året för att boka tid till att scanna mina fötter. Då är det mest bara bekvämt att kunna nå henne direkt. Nu fick jag ringa växeln istället, och då kom jag ihåg exakt varför det är bra med direktnumret. Växeln öppnade nämligen inte förrän vid åtta, när jag hade somnat. Jag fick skjuta upp mitt samtal till senare på dagen, men då såg jag till att få direktnumret, så jag kan lägga in det i min telefon igen.

Det här med första april är inte lätt när man har dåligt minne. I morse var jag inne på Facebook som hastigast. Nyheten från min morgontidning om att man skulle bogsera isberg till Öland för att lösa problemet med vattenbrist, hade jag redan spanat in i papperstidningen. Ändå slog det mig inte först att inlägget under också tillhörde aprilskämten. När det stod att Jönköping skulle få en ny landshövding och det fanns en bild på Lena Philipsson bredvid, tänkte jag mest att dom inte hörde ihop med varandra. Nyss konstaterade jag att Bert Karlsson ska etablera ett nytt Sommarland i Nybro. Det låter väl trevligt och storslaget? Jobbar man på kära Kährs får man vara naturligt misstänksam under årets alla dagar. Dom håller på att flytta ett förråd, och när jag frågade vart fick jag snabbt till Tjeckien som svar. Lite skumt tyckte jag det lät, eftersom dom för några år sedan flyttade det från Kalmar till Nybro för att slippa transporterna. Det visade sig att min källa hade kommit upp med just Tjeckien eftersom Sverige spelade landskamp i fotboll mot dom just den kvällen.
1 April 2016  | Länk | Övrigt | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida