HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Januari (2021)
>>


I likhet med Jonas Gardell...

Att ha tid på sjukhustandvården sent på eftermiddagen, som jag hade igår, var en klar fördel när man var hänvisad till allmänna kommunikationer. Bussen skulle vara framme tjugo i, så jag hann dit jag skulle fast vi var fem minuter sena. Jag behövde inte vänta timmavis varken då eller när jag skulle hem igen. Jag såg till att få samma tid på dagen om en månad, när jag ska dit härnäst. Jag tänkte mig att personalen på såna ställen slutade vid fyra, men tydligen är det halv fem som gäller. Jag blev inkallad sent, så det var precis att jag hann få tag i receptionisten på vägen ut, innan hon gick hem. Det var min snarkskena jag hämtade. Dom goda nyheterna är att jag lyckades sova några timmar med den i natt. Dom dåliga är att jag gav upp efter halva natten. Dock var det mest jag som inte var tillräckligt envis. Jag hoppas och tror att jag ska kunna vänja mig vid att använda den hela nätterna. Den gav mig i alla fall inga av dom panikkänslor som jag fick av andningsmasken. Mest av allt gör den mig full i skratt, eftersom jag tänker på ett skämt med Jonas Gardell, som jag har hört flera gånger. Han spelar upp en hel scen om hur Mark kommer smygande och vill ha sex, och hur Jonas själv försöker ta ut bettskenan så diskret som möjligt. Den situationen lär knappast jag hamna i. Klippet jag hittade är inte exakt det jag tänker på, men temat är detsamma.


 

30 April 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
En olycka händer så lätt.

Gårdagens cykeltur gick till kvarteret Skruven, som ligger i andra änden av Nybro. När jag cyklar dit är det framför allt för att besöka Dollarstore, men jag brukar gå en sväng på Jysk också, när jag ändå är där. Jem & fix hade jag däremot inte ens varit inne på, fast det öppnade för fyra år sedan. Nu har jag sett det inifrån. Det fanns en del att drömma om där också, även om det mesta var större grejor, som jag ändå inte hade fått med mig hem på cykeln. Det finns säkert mer centrala butiker som jag också har missat att besöka. Om inte annat alla dom som utrikesfödda har öppnat. Jag var inne i en turkisk butik som hastigast för några år sedan. Det är nog den enda jag har sett från insidan, fast jag cyklar förbi flera av dom allt som oftast. Att en av dom hade flyttat in i hälsokostbutikens lokaler hade jag inte ens tänkt på. Hälsokosten försvann tydligen för ett helt år sedan utan att det fick någon större uppmärksamhet. Jag kan känna att jag har varit där inne senare än så, men hur det är med min tidsuppfattning har väl alla förstått vid det här laget. Ute i Skruven finns för övrigt en biltvätt också, men den lär jag väl aldrig få någon nytta av. Inne på Dollarstore blev jag lite full i skratt när jag såg skräplådan på bilden. Jag får fortfarande lida för att jag slog huvudet av en giraff hemma hos brorsdottern för flera år sedan. Meningarna går isär lite om huruvida det hängde ihop med att hon hade det för trångt eller att jag hade druckit vin. Hur som helst verkar det ha hänt någon mer än mig.


 

29 April 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Cruising med pubhäng.

Det var flera år sedan jag var ute och kollade på cruisingen senast, men igår kände jag att jag hade tid att vara lite social. Storgatan är avstängd med en bom på dom tider biltrafik är förbjuden, men i år hade kommunen varit lite flexibla och såg till att hålla öppet några timmar extra. Ifjol hade det visst varit sura miner, när dom hade fått köra en annan runda. Annars trodde jag att dom hade tänkt på den gången dom fick laga den där bommen efter att någon hade slagit sönder den. Det lär ha varit billigare att hålla den öppen. Tur med vädret hade dom i alla händelser. Det skulle bli regn och kom någon skur, men framåt kvällen sprack himlen upp. Det fanns en del känt folk att prata med och många fina bilar att titta på. Det är väl knappast några ungdomar som har råd med sånt, så dom flesta bilägarna var i min ålder. Jag blev sugen på att sätta mig och ta en öl, och tänkte stanna till vid puben på hemvägen, om jag såg någon bekant där. Det gjorde jag, även om det inte var flickan på kortet. Vi hamnade vid samma bord, och när jag hade kollat upp vem hon var visade det sig att hon hade varit hemma hos mig för 37 år sedan. Då var nämligen hennes mamma tillsammans med min bror. Det var riktigt trevligt att kolla bilarna från en uteservering, så det blev både öl och shots. Lite i kyligaste laget blev det till slut, och när mitt sällskap flyttade in i värmen traskade jag hem. Det kändes som det vettigaste både för hälsan och plånboken.

28 April 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Mitt schampo.

ICA har en tendens att byta ut sina varor emellanåt. Jag blir lite trött när någonting jag använder regelbundet plötsligt försvinner från deras hyllor. Häromsistens var det Wella schampo. Åtminstone var det den jag frågade en kille i personalen om. Det visade sig nämligen att den heter Poly numera. Flaskan ser annars likadan ut, så jag har inte ens reflekterat över att namnet var nytt. Dom måste ha insett att det finns såna som jag, som går på utseende när jag söker efter det jag ska ha. Andra tillverkare brukar behålla namnet men byta ut förpackningen. Jag tycker det är grymt irriterande att vara tvungen att läsa mig till om innehållet kan tänkas vara det jag söker. Jag har absolut ingen aning om hur länge det nya namnet har funnits. För tio år sedan hette det i alla fall fortfarande Wella, för då var mitt schampo bäst i test hos Hälsoliv. Egentligen ska det väl bara vara bra att byta schampo emellanåt, men jag är så mycket vanemänniska att jag tycker det känns jobbigt. Jag köpte i och för sig den sista flaskan på Kvantum, och den var för färgat hår istället för normalt, men jag antar att det inte räknas som att byta sort. Jag färgar ju håret också, så den kan väl inte vara helt fel för mig. Så kollade jag vilka andra schampon som rekommenderades i någon sån där test. Nu kommer det ändå att dröja bra länge innan jag behöver fundera på det igen. På Apotea (apotek på nätet) av alla ställen fanns nämligen det eftersökta schampot. Det var dessutom nedsatt till nästan halva priset, så jag köpte på mig några flaskor. Om det är så att schampo kan bli för gammalt, behöver ni inte berätta det för mig. Den största anledningen till att jag tog i lite extra var annars att jag tänkte att dom kanske var på väg att sälja ut dom sista, så att mitt schampo skulle försvinna helt från jordens yta. Nu står det på deras webbsida att fler är på väg från leverantören. Då vet jag var jag kan köpa det fortsättningsvis, om jag skulle leva längre än lagret jag har lagt upp nu.
27 April 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Poliskontroller.

Ibland läser jag på Facebook om hur polisen berättar var och när dom kommer att ha kontroller. Vissa tycker att det är dumt att förvarna, men dom som kör som dom gör ändå verkar inte bry sig speciellt mycket. Enligt den senaste sammanfattningen jag läste efter en sån kontroll hade polisen tagit 36 personer den ena dagen och 46 den andra. Förutom fortkörare var det dom som saknade bilbälte, bilar med körförbud och folk som hade använt sin telefon under körning. I dessa kontroller hade även personer rapporterats för olovlig körning och narkotikabrott. Jag är nästan glad att jag inte har råd att ha bil, när jag inser hur det ser ut på vägarna numera. Att det sedan finns dom som varnar mötande trafik för en poliskontroll tycker jag är helt obegripligt. Risken att få sina djur, barn eller andra anhöriga ihjälkörda lär väl vara tillräckligt stor utan att det dräller runt bilförare som är påverkade både av alkohol och andra droger. Kan ordningsmakten få bort bara någon enda av dom från vägarna är jag djupt tacksam, och känner inte att det är någonting som det bör varnas för.
26 April 2019  | Länk | Media | 0 kommentar
Smartfånen.

Vid dagens besök i ABF:s lokaler tog jag trapporna upp till tredje våningen direkt. Jag kollade dörrarna i korridoren, men ingen hade lämnats öppen. Knacka på vågade jag inte, eftersom jag inte var hundra på i vilket rum det var vi satt senast. Min jobbcoach dök aldrig upp, så fem minuter efter utsatt tid ringde jag för att kolla upp var hon höll hus. Då satt hon snudd på vägg i vägg med mig och höll på med sin dator. Hon hade varit helt säker på att vi hade bestämt en halvtimme senare, så där kunde jag ha suttit och väntat. Mobiltelefonen är ju helt suverän på det viset. Jag minns att dom tillfällen när jag framför allt saknade den, innan jag skaffade min första, var när någon skulle hämta mig på stationen och tåget blev försenat. Då hade det varit smidigt att kunna kontakta varann. Nu har jag haft mobiltelefon i 18 år. Dom första åren var jag lite dålig både på att ha den med mig och att ha den påslagen, men nu har jag skärpt till mig, och vet att jag alltid har tillgång till telefon. Det brukar gälla kameran som ingår också, men idag slog det mig inte förrän efteråt vad jag kunde ha använt den till. Jag såg ett kort inne på Folkets hus, som jag väldigt gärna hade velat ha. Det syntes inte till en levande själ, så hade jag inte varit en så ärlig människa hade jag helt enkelt stoppat ner det i min väska. Inte förrän jag kom hem igen kom jag på att den enklaste lösningen hade varit att plocka upp telefonen och fotografera kortet.
25 April 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
24/4 1975

Det bifogade diplomet fyller som dateringen visar 44 år idag. Ändå är det fortfarande en av dom saker jag är absolut stoltast över. En av parallellklasserna på skolan där jag gick i högstadiet kom från Färjestaden. Där hade dom en friidrottsklubb med en mycket engagerad ledare. Dom var alltså betydligt bättre än vi vanliga lantisar på allt som hade med idrott att göra. Jag minns fortfarande en stafettsträcka där jag blev omsprungen fast jag hade innerkurva. Den tjugofjärde april 1975 var det punktorientering som gällde. Upplägget passade mig bra, eftersom det främst gick ut på att pricka in på kartan exakt var kontrollen man stod vid befann sig. Man fick minuspoäng för varje millimeter fel man hade, och först i andra hand tittade man på tiden. På 0 minuspoäng och 56 minuter kom jag tvåa. Det mest imponerande i min värld är att jag sprang i en hel timme, men jag minns att det gick lite av sig självt, när man hade något annat att fokusera på. När jag väl kom i mål blev jag först diskad, eftersom jag hade missat en kontroll. När flera hade missat samma visade det sig att dom som skötte kontrollen hade suttit bakom en mur. Vi fick springa tillbaka och pricka in den, och en extra minut lades på våra tider. Ulla Hemberg, som har skrivit under diplomet, var min gymnastiklärare på högstadiet. Jag vågar lova att det här var enda gången på tre år som hon var imponerad av mig. Någon fortsatt karriär som orienterare blev det aldrig. Den gången vi skulle springa vanlig orientering tappade jag startkortet någonstans längs banan.

24 April 2019  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Nya rutiner.

När man är nyvaken är man väl oftast lite oklar över verkligheten. Idag låg jag till exempel och funderade på varför programledarna i ”Vakna med NRJ” pratade så länge. Det tog några minuter innan jag insåg att programmet verkligen pågick. Så länge jag jobbade natt och steg upp på eftermiddagen brukade det bara komma något klipp från morgonsändningen. Vad kanalen egentligen heter insåg jag för övrigt inte förrän jag googlade på den. Jag har bara hört det innan, och då låter det ju mer som ”energy”. Nu fick jag veta att förkortningen betyder Nouvelle Radio Jeunesse vilket ungefär betyder Nya ungdomsradion. Jag har annars kommit in i nya rutiner. Att jag inte följer dom gamla innebar häromdagen att jag glömde en färdig tvätt i maskinen. Jag kom inte ihåg den förrän jag började undra dagen efter vart det som borde hänga på tork hade tagit vägen. Det var helt enkelt ingen som hade hängt upp det. Jag har förstått att det kan bli betydligt värre. Jag minns en tjej som berättade att hon ibland glömde tvätten i maskinen så länge att hon blev tvungen att skölja om den innan hon hängde upp den. Det absolut märkligaste, för mig som har varit uppe hela nätterna innan, är hur kvällstrött jag har blivit. När man har varit uppe hela dagen ropar ju sängen på en framåt kvällen.

23 April 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Påskloppis.

Redan för flera veckor sedan när jag läste första gången att det skulle bli loppis på Joelskogens camping annandag påsk, antecknade jag det i min almanacka. Annars har jag en tendens att missa vad som händer i Nybro, och inte läsa om det förrän efteråt. Sedan jag slutade jobba natt har dessutom förutsättningarna blivit bättre för att jag ska ha möjlighet att titta förbi sånt som intresserar mig på dagtid, och loppis är alltid kul. När datumet närmade sig hade jag inte sett något om det på länge, så jag tänkte söka mer information på Facebook. Jag hann aldrig så långt, för i lördagens morgontidning hittade jag den bifogade annonsen. Jag tog vägen förbi där under dagens promenad. Det var inte så många bord, men som innehavaren skrev i ett svar på en Facebookkommentar, kom det ändå förbi en hel del besökare som såg att camping och kiosk var igång. Med andra ord ett smart drag i en liten håla som Nybro, när det mesta av information sköts ryktesvägen. Man får väl se det som en framgång att han fick dit några alls, när den stora bakluckeloppisen hålls här i Nybro om ett par veckor. Jag trodde inte att jag skulle hitta någonting att köpa, men gjorde faktiskt av med en femtiolapp. Fördelen med bara några få bord är att man tittar desto noggrannare på det som finns. Loppispriser är ganska lagom, när man håller på att bli arbetslös. Jag undvek kiosken och serveringen, för där hade det säkert gått åt betydligt mer pengar.
22 April 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Livets små mysterier.

Kan någon berätta för mig vad bilden nedan föreställer? Den första seglade in på min balkong direkt efter att jag hade skurat den och lagt på mattan. Det var nästan så man kunde tro att dom drogs till grönt, för där fanns inga innan. Nu är hela mattan full. Jag har försökt googla mig fram till svaret utan att lyckas. Inte ser jag något träd utanför med liknande hängen heller. Hade jag bott längre ner hade jag misstänkt att någon jäklades med mig, men på tredje våningen hade vederbörande behövt en propeller på ryggen. I och med att jag har en skogsdunge precis utanför brukar somrarna vara ett evigt dammsugande av balkongmattan, men dom här stora svansarna kan jag inte minnas att jag har sett tidigare. Det brukar mest vara tallbarr och mindre frön. Kan det vara så att dom brukar gå sönder innan dom landar hos mig i vanliga fall? Jag, som ständigt tror mig vara omgiven av människor jag har älskat, ser då förstås hur någon av dom har svept in hängena på min balkong som en hälsning. Hur som helst sitter jag inte överdrivet ofta på balkongen. I somras var det så hett att jag satt där innan läggdags på nätterna, för att svalna av lite. Däremot blir det enklare att gå ut där när det finns en matta, så man slipper leta efter skorna varje gång. Då gäller det förstås att mattan är hyfsat ren, så man inte drar med sig en massa mög in. Det är väl bara att plocka fram dammsugaren antar jag.

21 April 2019  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Trögtänkt.

Jag är inte speciellt snabbtänkt annars heller, men att det tar mer än två månader för mig att räkna ut ett samband måste vara någon typ av rekord. När jag blev uppsagd från kära Kährs sa hon som gjorde det bara att hon hade förstått att jag kunde tänka mig att sluta. Jag blev så överraskad att jag aldrig tänkte på att fråga vem som hade tipsat henne om det. Glatt överraskad då. Hon hävdade att hon aldrig hade sett ett bredare leende än mitt, när jag insåg vad saken gällde. Den enda jag hade sagt någonting till var min chef, och hon brukar inte vara speciellt alert med sånt. Mig hade hon dessutom svarat att jag var för ung för att komma i fråga. Nu steg hon i aktning hos mig, eftersom jag trodde att hon hade haft mål i mun vid exakt rätt tillfälle. Då hade det ändå hänt att jag hade tänkt på ett kort som jag lade upp på Facebook och Instagram i samma veva. Jag skulle lägga upp någonting helt annat, men när jag råkade få till en okej selfie (se bild) åkte den också upp. I bildtexten skrev jag ”Nattarbetare med raska steg på väg mot pension.” När en kollega undrade hur raskt då, svarade jag ju raskare desto bättre. Kommentarer av samma slag fyllde kommentarsfältet. Nu som först har det slagit mig att jag är vän med flickan med uppsägningen på Facebook. Det torde ha varit snudd på omöjligt för henne att missa att jag var sugen på att komma därifrån.
20 April 2019  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Olika åsikter.

Att göra alla människor nöjda verkar vara snudd på omöjligt. 24Nybro är min favoritsida för att hålla koll på vad som händer i mitt absoluta närområde. I kommentarsfältet där brukar oftast klagas på att man får veta för få detaljer om vad som har hänt. Så sent som för ett par dagar sedan skrev någon med viss ironi: ”Rapporterar ni som vanligt att en okänd bil har kört på en annan okänd bil på en okänd gata i en okänd stad ????” När man dagen därpå publicerade en bild från en annan olycka gick folk i taket för det. Då fick ansvarig utgivare ge sig in i debatten och förklara att dom hade följt dom pressetiska regler som finns kring bildpubliceringar. Jag inser förstås att bekanta till ägarna av dom båda fordonen lätt kunde känna igen dom. Att gula motorcyklar är ganska ovanliga är jag nästan övertygad om. Att rattmuffar med leopardmönster är det är mest en förhoppning jag har. Så utgår jag från att det inte är samma människor som tycker att man lämnar ut för mycket uppgifter och att man är för snål med det.
19 April 2019  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Det kom ett brev...

Det kom ett brev från Telenor. Förutom att dom bekräftade min uppsägning av bredbandet så ville dom eventuellt ha tillbaka utrustning som jag eventuellt hade lånat. Lite vagt verkade det, för i brevet stod det ”Om du har fått låna…” På deras webbsida framkom det att det dessutom bara gällde viss utrustning. Där fanns en lista med dom typerna av router och box som dom ville ha tillbaka. Om ens router eller tv-box inte fanns med i listan och det i avslutningsbrevet stod att dom kommer att ta ut 0 kr i avgift om jag inte returnerar den, så behövde jag inte göra det. Har jag nämnt att jag tycker att Telenor krånglar till saker och ting så förb…? Jag använder ingenting av deras utrustning nu, så frågan var om jag skulle börja leta efter någonting som jag hade stuvat undan. I mitt brev stod det nämligen 500 kronor i avgift, och det skulle väl tyda på det. Det kändes som lite för mycket pengar för att chansa, så jag kontaktade kundtjänst. Den här gången kunde jag uträtta mitt ärende via chatten, och slapp bli upprörd över telefonköer. Ett flickebarn kollade upp så att jag inte hade någonting dom ville ha tillbaka. Att det sitter ungdomar i företagens kundtjänster grundar jag dels på vad dom heter, och dels på alla emojisar man får när man chattar med dom. Den här tjejen avslutade med en önskan om en glad påsk och en liten kyckling.
18 April 2019  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Storhandlat.

Idag kom våren till Nybro. Det har varit soligt och fint tidigare, men solen har inte värmt speciellt mycket, och det har blåst kallt. Idag kände till och med jag att sommarjackan hade räckt, när jag cyklade till Kvantum. Att jag handlar i den butiken för servicens skull bevisade en ung kille vid dagens besök. Leif Mannerström har lånat ut sitt ansikte till ett gäng frysta pajer, och det märks verkligen att det är en duktig kock som står som ansvarig utgivare. Allra godast är tacopajen, men just den var slut idag. I det läget brukar dom ta bort skylten för varan, så när den satt kvar frågade jag en grabb i personalen för säkerhets skull. Han rotade igenom frysen, ringde till någon som borde veta mer, och var till och med ute och rotade igenom en ouppackad leverans av djupfryst. Tyvärr hittade han aldrig den efterfrågade pajen, men jag uppskattade verkligen hans visade intresse. Medan han var iväg och letade hann dessutom en av mina favoritmänniskor ifatt mig inne i butiken, så vi stod och pratade länge. Lite för länge enligt handscannern, för när jag skulle fortsätta handla fick jag felmeddelande i den. Personalen hävdade visserligen att det inte borde ha med tidsfaktorn att göra, men nog var det en händelse som såg ut som en tanke. Flickan i utgångskassan försökte rädda det jag hade hunnit scanna, men hon fick ge upp och dra alla mina varor i den manuella kassan.
17 April 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Sextonde april.

Min mamma började yrkesarbeta ungefär samtidigt som jag började skolan. Kortet på henne är taget på hennes arbetsplats 1970. Dom flesta kompisarna på östra Öland hade mammor som var hemma, så det var lite originellt. För dom var det ovant att komma hem till ett tomt hus, om mamma av någon anledning inte var hemma. För mig kändes det tvärtom lite märkligt dom gånger min mamma hade semester och var hemma. I dagboken skriver jag också mycket riktigt den sextonde april 1975 speciellt att mamma var hemma. På kvällen spelade jag tydligen krocket med URK (ungdomens röda kors) nere i Bläsinge. Det är en aktivitet som jag inte har något som helst minne av, men så är det ju 44 år sedan också.
Åtta år senare såg jag mitt livs enda ishockeymatch detta datum. Jag är svårt ointresserad av sport, och den här gången gällde mitt intresse snarare sällskapet än själva hockeyn. Det var en kille som lovade att besöka mig på villkor att han fick se den. Vad gör man inte för att göra en man nöjd? Såhär i efterhand har jag googlat mig till att det var VM i april 1983. Alla åtta lag spelade mot alla i första omgången. Jag utgår ifrån att det var Sveriges match vi såg. I så fall lär gossen ha varit nöjd, för dom spöade Västtyskland med 5-1 den här kvällen. Om jag förstår tabellerna rätt slutade Sverige fyra i hela turneringen. Jag kan tänka mig att min salig far såg dom flesta av alla matcher som sändes på tv. Han var betydligt mer road av sport än jag. Det jag minns bäst från lördagarna under min barndom är Tipsextra på tv:n.

16 April 2019  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Coachad.

När min nya jobbcoach ringde i förra veckan, stod jag vid charken på Kvantum och höll på att beställa. Gränsen för min simultankapacitet går ungefär där, så jag struntade helt enkelt i att svara. Hon lämnade inget meddelande, men jag hann kolla upp numret till dagen därpå, så nästa gång hon ringde svarade jag. Däremot kände jag inget behov av att invänta ännu ett samtal, så när hon hade hittat en lokal för vårt möte meddelade hon mig på sms. Vi skulle ses på ABF på Storgatan 29. Jag har aldrig på alla år i Nybro besökt ABF, och i den här stan använder man extremt sällan gatuadresser. Det är gamla Wellen, gamla Ljungdahls och Lönnenhuset så det står härliga till. Min frissa visste direkt vad som låg på den aktuella adressen, eftersom hennes pappa hade jobbat där när han levde. Jag hade också vetat om hon hade skrivit Folkets hus. Eller ännu hellre kulturhuset Kristallen. På Kristallen var jag och dansade långt innan jag flyttade hit. Däremot hade jag aldrig tidigare varit tre trappor upp i huset, där vi sågs idag. Vi både höll igång samtalet i över en timme och bokade in ett nytt möte. Jag borde väl inte ha så mycket tider att passa nu när jag är arbetsbefriad, men av någon outgrundlig anledning har allting en tendens att ske samtidigt. När jag kom hem till min almanacka hade vi prickat in just den dagen när jag ska till lasarettet och hämta min snarkskena. Jag får nog börja att som alla andra ha min kalender i telefonen istället för på väggen här hemma. Eller både ock då.
15 April 2019  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Förändringar.

Det är fyrtio år sedan jag tog körkort, så jag har nyligen fått det femte i ordningen. I Sverige får man ju (eller får köpa då) ett nytt vart tionde år. Jag förstod på en kommentar om det bifogade fotot att det är mera sällan i grannlandet Finland. Mitt första körkort använde jag verkligen som bevis för att jag fick köra bil, även om jag höll på att bli av med det efter bara ett par veckor. Då körde jag ikapp med en civilsnut, och det var väl inte så genomtänkt. Jag sålde min sista eller möjligen senaste bil för trettio år sedan, och efter det har jag inte kört speciellt ofta. Körkortet har mest fungerat som legitimation, och nu har jag förstått att det snart kan vara slut med det också. Den största skillnaden mellan mina olika körkort är förstås storleken. Att dom plötsligt blev så mycket mindre i formatet för tjugo år sedan. En annan skillnad jag noterade var att det plötsligt var Transportstyrelsen som hade utfärdat det senaste, medan Vägverket stod som utgivare på dom tidigare. När jag googlade förstod jag att mitt förra körkort var ett av dom sista som det stod Vägverket på, för det avvecklades 2010. En annan nyhet på mitt senaste körkort är behörighet AM. Det betyder tydligen att man får köra moped och traktor. Tidigare har jag enbart haft B, men jag lyckas inte googla mig fram till om dom fordonen kanske ingick där. Å andra sidan tror jag det var innan jag tog körkort som jag körde både traktor och moped, men preskriptionstiden lär väl ha gått ut för länge sedan på dom förseelserna.

14 April 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Storleken har betydelse... ibland.

När man som jag bor ensam har man inga större irritationsmoment att störa sig på. Därför kan man kosta på sig att hänga upp sig på detaljer och tyutifallatt inte allting är exakt som man skulle önska och som det brukar vara. På sistone har det gällt soppåsarna. Eller avfallspåsarna som jag insåg att det hette, när jag skulle söka efter dom i Kvantums nätbutik. Jag är alltså inte en sån som använder vanliga plastkassar att slänga sopor i. Såna köper jag snudd på aldrig över huvud taget, eftersom jag har med mig både cykelväskor och en extra tygkasse när jag handlar. Dom soppåsar jag har hittat på rulle på Kvantum har dels varit tunna och sladdriga och snudd på omöjliga att veckla ut. Men framför allt har dom varit för små. Dom har blivit fulla direkt, och dom har inte räckt över kanten på sopkorgen, så skräpet har ramlat åt alla håll. Jag brukar köpa vettiga soppåsar på Nybro marknad, men det är några veckor dit. En rulle till av dom där usliga påsarna vägrade jag köpa. Jag hade inte hittat några andra i butiken, men i webbshoppen gjorde jag det. När jag försökte hitta dom IRL insåg jag hur fruktansvärt dåligt soppåsar är uppmärkta med storlek. Jag fick läsa det finstilta på bra många rullar innan jag hittade rätt. Nu är jag i gengäld mycket nöjd med att ha en soppåse som räcker till under diskbänken. Den som kan glädjas åt lite har mycket att vara glad för.

13 April 2019  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Besök på frisersalong.

I onsdags morse blev jag så chockad för att det hade snöat, så jag lade upp ett kort på Instagram, fast snön inte ens täckte gräsmattan. Det gjorde den däremot första gången jag vaknade i morse. Sedan kom tydligen solen fram och smälte bort den, för när jag steg upp framåt förmiddagen var det barmark igen. Däremot lyckades jag pricka in en hagelskur när jag skulle cykla till frissan. Dagens tips där var att testa vax i håret. Jag har hört det förut utan att låta mig övertygas. Nu har jag sett på kort (märkligt nog inte i spegeln) att det ser ut som om jag hade en tofs på huvudet när håret når en viss längd. Det är nog då det skulle behöva plattas till lite. Jag cyklade en runda runt resten av Nybro på vägen därifrån, för att slippa hoppa upp på motionscykeln ikväll. Det är visserligen trevligare att sitta inomhus på den och titta på tv samtidigt, än att trampa runt i vårvindar friska när det bara är några få plusgrader, men det var ändå skönt att ha det gjort. Jag gick en runda på Willys utan att hitta vad jag sökte. Fråga orkade jag inte, så dom pengarna sparade jag. Huvudärendet var ändå att hämta paket från apoteket i förköpet. Behållningen var att jag träffade en flicka som jag annars bara ser på sociala medier. På hemvägen hämtade jag en fransk kebab, som var så stor så middagen är räddad imorgon också.

12 April 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Varför göra det enkelt?

Att avsluta abonnemanget hos Telenor gick varken enkelt eller smidigt. Med tanke på vilken typ av företag det är tycker jag att sånt borde gå att lösa med ett knapptryck på Internet, men istället var man tvungen att ringa. Man fick göra mängder av sifferval, och vid det sista fanns ändå inte det valet jag hade tänkt mig. Jag satt en kvart i telefonkö, innan jag fick prata med någon, som bad om mitt personnummer och adressen där bredbandet fanns. Sedan skickade han mig vidare till den jag skulle ha pratat med från början, och jag fick vänta lika länge på svar där. Jag behöll ett sammanbitet lugn medan killen där frågade om exakt samma uppgifter, men han var tydligen tillsagd att ta reda på varför folk sa upp sina abonnemang. Då brast det för mig, och han fick veta att han levde. Innan jag ruttnade på deras så kallade kundtjänst var det ju egentligen bara för att hyresvärden tvingade mig att byta, som jag sa upp det. Dom frågade dessutom både på nätet och senare via SMS hur jag hade upplevt kontakten med kundtjänst, så dom fick sina fiskar varma. Jag har inte varit sådär jättesugen på att byta till Telia, men efter tisdagens upplevelser ändrade jag uppfattning. Det var en månads uppsägning på det gamla bredbandsabonnemanget, och jag är för snål för att betala dubbelt. Därför funderade jag på att vänta med att kontakta Telia några veckor, men så gick jag ändå in på deras portal och kollade läget. Skillnaden var total mot vad Telenor tillhandahöll. Telia hade en chatt, där man fick hjälp direkt utan att köa. Gossen som servade mig bokade in mitt abonnemang redan nu, så det börjar i maj. Det är tio år sedan jag hade med Telia att göra senast. Då sa jag upp min fasta telefon, eftersom jag nästan enbart betalade abonnemangsavgiften. Till och med nummerpresentationen kostade mer än vad mina samtal gjorde.
11 April 2019  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Teknikens under.

Internet försvann i samma ögonblick som jag satte mig vid datorn igår. Jag misstänkte killen som var på väg med Telias prylar, och mycket riktigt dök han upp strax efteråt. Nu fick jag klart för mig att jag blir tvungen att byta till Telia, om jag ska kunna se på tv och använda Internet framöver. Jag har mailat min hyresvärd flera gånger utan att få något riktigt besked om det. Nu kunde killen som var här igår ha hjälpt mig både med tv-boxen och routern, om jag hade fattat att det var läge att byta bredbandsleverantör. Det var det tydligen fler än jag som inte hade insett, för killen som var här hade aldrig upplevt att så många ville ha kvar sin gamla leverantör. Annars var hans största problem att han inte kom in till folk. Många struntade i att ställa låset i serviceläge, och hos andra fungerade det inte att öppna med hans nyckel ändå. Internet skulle komma tillbaka så fort han hade ändrat switchen i källaren igen, men så enkelt gick det inte. Som tur var räckte det att starta om routern den gången. Det lär bli värre när det blir dags att byta leverantör för gott. Då måste vaktmästaren ändra det där i källaren. Internetkillen skulle dessutom lära honom det här med det nya tv-upplägget, så han lär ha fullt upp framöver. Det blir han som blir lidande för att hyresvärden inte informerade ordentligt och i tid. Byter folk dom närmaste veckorna finns det åtminstone två fastighetsskötare. Sista juni, när kabel-tv:n försvinner, går dom på semester en i taget.
10 April 2019  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Nionde april.

Jag har alltid haft svårt för värme. Jag slutade basta för många år sedan, efter att ha varit nära att svimma av bastuvärmen. I mitt föräldrahem fanns världens minsta badrum. Tog man ett karbad där inne var det också lätt att svimma av värmen. För exakt trettiofem år sedan hände det på jobbet. Jag stod på Nordchoklad och såg till så att det fanns körsbär i samtliga praliner som borde innehålla ett dylikt. Förutom värmen var jag alltså kladdig om fingrarna och det luktade sprit där jag stod. Jag minns fortfarande vilken av kollegorna som ropade på hjälp och skrek att jag hade svimmat, medan hon försökte lyfta upp mig. Extra dramatiskt blev minnet när jag några år senare fick veta att den tjejen hade omkommit i en arbetsplatsolycka på sitt nästa jobb. Kortet på mig är taget på kolaavdelningen, där jag tillbringade det mesta av min tid dom där åren. Med tiden skärptes reglerna, så att man var tvungen att stoppa in luggen också i den där lilla söta (?) mössan. Den nionde april 1991 har jag betydligt trevligare minnen från. Då jobbade jag på Kährs, och vi hade någonting som kallades steg två. Oklart vad det innebar mera exakt, men någon av våra högre chefer var med. Det här var på nattskiftet, och han berättade att han inte fick något extra betalt för att han kom in mitt i natten. Då minns jag ordagrant vad en kollega frågade honom: ”Och vad har en sån idealist i månadslön?”

9 April 2019  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Mitt hem är min borg.

Någon undrade när jag tänkte plocka ut balkongmöblerna. Det är sex grader varmt ute, så mitt enda svar på den frågan är varför? Jag var ute och cyklade i kylan idag, och det var tillräckligt obehagligt. Att sitta stilla utomhus är inte att tänka på i början av april. Jag cyklade i alla fall runt förpackningsåtervinningen vid Åkrahällskolan för att hinna få några extra andetag av den (i mitt tycke onödigt) friska luften. Det är en gymnasieskola, och många av eleverna kör bil dit. Sex av dom hade, hellre än att promenera tjugo meter extra från mitten på parkeringsplatsen, ställt sina bilar på en gräsplätt några steg närmare skolbyggnaden. Jag kunde inte låta bli att undra om det var samma människor som betalar för gymkort, fast dom är så rädda att röra på sig i onödan. Här hemma känner jag mig smått livegen den här veckan. Ett företag som heter Transtema behöver komma in här å Telias vägnar någon gång någon dag mellan sju och fyra. Personligen tycker jag att namnet var lite olyckligt. Det fick mig mest att tänka på smink och korta kjolar, fast jag misstänker att dom inte ens har några transor anställda. Nere vid porten hittade jag den här lappen, och enligt den är det visst hela sommaren man ska vara redo. Jag hoppas och tror att någon har skrivit fel. Lite tveksamt tycker jag det är att dom får det att låta som om man skulle ha låset i serviceläge även om man är hemma. Då tycker jag att dom kan ringa på dörren som vanligt folk.


 

8 April 2019  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Spelkväll.

Om jag skriver att jag hade spelkväll med mina ungdomar igår, så är det en sanning med modifikation. Mina är dom knappast, även om jag är släkt med den ene, och att dom bara är hälften så gamla som jag gör dom väl inte direkt till ungdomar. Att jag är medelålders med ett helt gäng plus insåg jag när jag tog fram flasköppnaren. Den kom från Sandra dansrestaurang, och det stod ”God Jul 1991” på den. Det var väl ungefär då jag var ute senast. Att det var min stigande ålder vi firade igår, insåg jag inte förrän jag fick en fin presentkartong med min favoritman i. Eller åtminstone en flaska vin med hans bild på. Jag menar förstås GW:s röda. Nu öppnade vi inte den igår. Det fick bli GT istället för GW. Så drack vi förstås öl, och jag invigde avskedspresenten från mina tidigare arbetskamrater. Den innehöll tio olika sorters öl. Eftersom jag vill smaka alla fick ungdomarna nöja sig med dom vanliga burkarna. Dom är dessutom större kännare än jag, så dom kunde förklara för mig när jag drack någon extra fin öl. Jag kom halvvägs i provsmakandet, så den presenten räcker länge. Så åt vi i vanlig ordning pizza. Jag hade hört ryktas innan att dom skulle ha blivit mindre på min favoritpizzeria, men mina största tallrikar räckte fortfarande inte till. Vad gäller själva spelandet så förlorade jag stort i Vagabond. I gengäld vann jag i både På spåret och Alias. Tiden var anpassad efter att jag inte är nattmänniska längre. Vi började strax efter tre på eftermiddagen, och mina gäster bröt upp innan midnatt.

7 April 2019  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Dejt.

Igår var jag på dejt. Visserligen bara med en kvinna i min egen ålder, men jag har inte så stora krav numera. Inte var det någon romantik inblandad heller. Hon jobbade på Trygghetsfonden TSL, och hade ringt mig tidigare i veckan och bestämt träff. Jag har alltid hört att gratis är gott, så jag ville ändå utnyttja den försäkring som min tidigare arbetsgivare har betalat för. Även om jag inte är helt övertygad om att jag vill jobba mera, så är jag inte heller helt säker på att jag klarar mig ekonomiskt livet ut utan att göra det. Jag tänker till och med träffa en jobbcoach, och höra vad hen har att tillföra. Jag har ju tid till sånt framöver, och man ska väl aldrig säga aldrig. Träffen igår hade vi på biblioteket. Hon ville inte träffas på arbetsplatsen, eftersom vi var arbetsbefriade under uppsägningstiden. Det finns tydligen fler än jag som inte svarar på okända nummer, så det var många hon inte hade fått tag i av dom uppsagda. Efter vårt möte igår skulle hon i alla fall träffa en annan bekant från kära Kährs. Till det mötet hade hon dessutom fått plats i ett konferensrum. Dom var fullbokade när jag var där, så vi satt i en undanskymd vrå i biblioteket. Det måtte ha varit både trevligt och intressant, för jag blev riktigt förvånad när det hade gått en hel timme när jag kom ut därifrån.

6 April 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Cyklist? Javisst!

Av en artikel i min morgontidning förstod jag att jag är på väg att bli modern. Det här med att cykla börjar tydligen bli mer och mer populärt, och i storstäderna ökar antalet cykelpendlare. Jag sålde det som troligtvis blev min sista bil för trettio år sedan, och sedan dess är det nästan enbart cykel som har gällt för mig. Jag har sett folk som har kört bil till jobbet, fast dom bara har haft någon kilometer dit. Jag har fått förklarat för mig varför man måste ta bilen till gymmet och trampa på en spinningcykel där, istället för att cykla dit. Det var tydligen så sent som efter andra världskriget som privatbilismen slog igenom, men man vänjer sig tydligen fort vid bekvämligheter. Nu är det tänkt att andelen cyklister ska öka och skatteregler ska underlätta cykelpendlingen. Det enda som gav mig lite dåligt samvete var bilden till artikeln. Den var troligen tagen i en större stad, så samtliga cyklister hade hjälm. Det är inte speciellt vanligt i lilla Nybro, och jag är lika korkad som alla andra. Jag lär ångra mig en dag det händer någonting, och huvudet får ta smällen. Om jag ens överlever, så jag kan ångra mig.
5 April 2019  | Länk | Media | 0 kommentar
Déjà vu.

Det där tandavtrycket jag gjorde i måndags var ingen lek. Jag hade sån där geggamoja långt ner i halsen. Tandläkaren skyllde på att han brukar ta mer än dom flesta, för att vara säker på att inte behöva göra om det. Bättre att plåga någon rejält en gång än att behöva plåga dom igen typ. Han var i alla fall väldigt pysslig med att se till att få bort allt som hade kommit utanför, så jag inte gick därifrån med sån gegga i ansiktet. Jag har ett svagt minne av att jag har gjort något liknande någon gång tidigare i mitt liv. Det enda jag kan tänka mig är att det hade med min sneda framtand att göra. I så fall kan det vara bortåt femtio år sedan, och i så fall kanske det är förlåtet att jag inte minns några detaljer. Framtanden kom utan att jag hade tappat mjölktanden, så det blev lite trångt om saligheten. Dom drog ut mjölktanden till slut, men då var redan den permanenta tanden sned. Det var tal om tandställning vid något tillfälle, men någon tandläkare tyckte mest att det var personligt med den sneda tanden. Den jag träffade nu drog det snäppet längre. Han tyckte att jag hade en perfekt tandrad, och undrade om jag hade fixat till den. Då har jag gått i större delen av mitt liv och känt med tungan på min sneda framtand. Kortet föreställer mig och min morbror, när jag bör ha varit i rätt ålder för att tappa mjölktänderna.


 

4 April 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Havsnära.

Vädret kunde jag definitivt inte klaga på, när jag var iväg till Kalmar i måndags. Det är visserligen ingen sommarvärme ännu, men medan jag väntade på tåget här i Nybro satt jag i solen, och då värmde den skönt. Vid kusten glittrade den i vattnet som på kortet nedan, som jag tog vid Kalmarsundsbadet. Badsugen blir jag inte ens på sommaren, men att se vattnet kan jag sakna lite. Sköterskan jag träffade på lasarettet var dessutom från Oskarshamn. Där finns det klippor, och det tycker jag är någonting alldeles extra. Att hitta inne på sjukhuset blir alltid en övning i att följa skyltar. Hus och plan brukar stå på kallelsen. Den här gången blev det lite extra spännande, eftersom man inte behövde anmäla sig, utan bara slå sig ner i väntrummet. Då vet man ju inte förrän man blir uppropad om man verkligen sitter i rätt väntrum. Så gäller det att hitta ut därifrån igen efteråt. Då höll det på att bli ett missförstånd, eftersom jag hade insett att man kunde betala besöket med kort. Jag tycker det låter som ett fruktansvärt slöseri att skicka ut fakturor till samtliga patienter. Nu skulle jag betala i receptionen, och jag tänkte hela tiden på receptionen för hela sjukhuset. När sköterskan visade mig närmaste vägen till tandvårdsmottagningens reception insåg jag mitt misstag.

3 April 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Sjukhustandvården.

När det blev aktuellt med en tid hos sjukhustandvården med anledning av andningsuppehållen jag har när jag sover, bad jag att få vänta tills jag hade slutat jobba. Nu har jag ju all tid i världen, och tid tar det när man är beroende av tåg och buss. När det var dags igår skulle den vettigaste bussen vara vid lasarettet en timme innan jag skulle vara där. Istället för att åka buss i trekvart tog jag tåget, som tar en kvart till Kalmar. Så passade jag på att ta en solig promenad från centralen till sjukhuset. I väntrummet gick en repris av Magnum på tv:n. Jag var tvungen att kolla i efterhand hur gammal den serien är. Den fyller fyrtio nästa år, så det lär vara ett tag sedan jag såg den senast. Tandläkaren var en trevlig yngling med hästsvans. Han var väl i och för sig över fyrtio, men dom som är femton år yngre än man själv känns ju som ungdomar. Han mätte och provade på alla håll och kanter i min mun, och lät väldigt nöjd. För mig var det lite oklart med vad, men jag gjorde som hundarna och lyssnade på tonfallet. Så gjorde han stora, kladdiga avgjutningar av mina tänder. Nu tar det några veckor innan skenan är klar, så vi får veta om jag klarar av att sova med den. Jag behövde bara vänta några minuter på buss hem, men det var i gengäld gott om folk på den. Jag är extremt svensk så till vida att jag ogärna sätter mig bredvid någon. Det slutade med att jag satt allra längst bak, något som jag aldrig ens tror att jag gjorde i skolbussen i tonåren. Eftersom jag har lätt att bli åksjuk brukar jag snarare sitta så långt fram som möjligt.
2 April 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Fresken på Stora hotellet.

Det är några år sedan vi hade ett fungerande hotell i Nybro, eftersom Stora hotellet har fungerat som asylboende dom senaste åren. Därför blev det en riktig nostalgitripp, när jag hittade en länk till en sida där man kunde boka hotellrum. Stora hotellet fanns kvar, och åtminstone enligt marknadsföringen fanns där det mesta under glansdagarna. Det var anpassningsbara hotellrum, som var mycket lämpliga för familjer, med antingen anslutande rum eller bäddsoffor. En del av rummen hade också balkonger. Så fanns det både restaurang och pub på bottenvåningen. Man framhöll också norra Europas största freskomålning i bankettsalen, som är döpt efter den svenska konstnären Gunnar Theander. Den där fresken är det som dom flesta verkar ha oroat sig för, när man inte visste vad det skulle bli av hotellet efter flyktingvågen. Nu ser det i alla fall ut att ha ordnat sig, eftersom ett par lokala företagare har köpt byggnaden. Kommunen ska hyra plan två, vilket skulle garantera att fresken är tillgänglig för allmänheten. Efter vad jag har läst brukar det inte vara helt lätt att bara strosa in i kommunhuset, men dom kanske hinner tuffa till sig innan allt är klart. Fresken är så viktig för vissa, att jag är rädd att ett av dagens aprilskämt kan ha varit för rått för dom. Det gick ut på att dom nya ägarna tänkte göra den mindre och flyttbar och att man skulle måla till nyare händelser på den. För övrigt är målet att sluta kontrakt med entreprenörer som vill driva hotellet med den tillhörande restaurangen.

1 April 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida