HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
September (2020)
>>


Försiktighet.

Hur mycket man engagerar sig i att undvika virus i dessa tider verkar variera. Jag har sett sammanlagt tre personer med munskydd i Nybro. Jag och mannen i mitt liv undviker helt att äta ute, medan jag har insett att många känner sig trygga med att hämta maten som någon annan har lagat och äta den hemma. När jag cyklade förbi McDonald’s häromdagen ringlade kön lång till deras drive thru. På nätet har jag förstått att man till och med hade kunnat beställa hem mat från Donken, om man hade bott i en något större stad. Jag bor bara några hundra meter ifrån vår restaurang, men hade inte varit där mer än ett par gånger, innan jag träffade särbon. När han första gången ville bjuda mig på restaurang Gyllene Måsen, tog det en stund innan jag kopplade ihop namnet med McDonald’s logga. Vi verkar hur som helst vara hyfsat bra på att inte smitta varandra i Kalmar län, även om det börjar öka här också nu. Jag hörde smittskyddsläkaren berätta häromdagen, att säsongsinfluensan redan var över för i år. Undviker man att ge varandra Corona, så hänger den med på köpet. Innan hade dom testat folk för båda delarna, men nu hade dom kunnat sluta testa för influensan.

30 April 2020  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Kalmarposten.

Kalmarposten slutade dyka upp som papperstidning i början av det här året. Jag vet fortfarande inte om det hängde ihop med att jag slutade prenumerera på pappersvarianten av morgontidningen. Tidningsbudet verkar inte tycka att det är lönt att ta sig uppför vår trappa längre. Häromdagen fick jag inte ens Nybro tidning, fast det tydligen var heltäckning på den. Den kan jag däremot leva utan. Kalmarposten saknar jag lite, även om jag tycker ännu bättre om Nybro Extra. Den kommer inte lika ofta, så om jag inte får den märker jag det inte lika tydligt. I början var jag ambitiös och reklamerade den uteblivna Kalmarposten. Någon gång fick jag den utskickad i efterhand, men oftast beklagade man bara. Istället började jag varje vecka fråga i deras kommentarsfält på Facebook varför dom inte delar ut papperstidningen längre. Om inte annat borde deras annonsörer ha åsikter om att dom inte når utlovat antal läsare. Det enda svar jag har fått var från en bekant, som fortfarande fick tidningen i brevlådan varje vecka. Nu har jag bestämt mig för att återgå till att reklamera den hos dom som ska bära ut den. Eftersom det brukar vara bökigt att leta fram deras annons, och jag misstänkte att det kunde bli mer än en gång, tänkte jag lägga in mailadressen dit under kontakter och namnet Kalmarposten, så den var lätt att hitta. Eftersom jag vet hur det är med mitt minne kollade jag min kontaktlista, och exakt så hade jag redan gjort.

29 April 2020  | Länk | Media | 0 kommentar
Vilse.

Dom dagar jag inte är ute och fotar med särbon försöker jag cykla någon mil. Allra längst turer brukar det bli om jag villar bort mig. Jag kan vara långt hemifrån innan jag känner igen mig, och så måste jag ju hem också. Igår höll det på att gå alldeles tokigt. Jag fortsatte så långt jag kom på en skogsväg utåt Svartbäcksmåla. När jag till slut kom fram till den asfalterade väg som jag trodde skulle ta mig hem, valde jag istället en mindre väg vid sidan om. När jag upptäckte att den inte gick så långt brydde jag mig aldrig om att ge mig ut på stora vägen. Istället cyklade jag tillbaka en bit där jag hade kommit ifrån, och tog av på en annan skogsväg mot området med skidbacken. Därifrån hittar jag hem. När jag kollade kartan efteråt insåg jag hur lång min cykeltur kunde ha blivit. Den asfalterade vägen jag kom fram till gick nämligen inte alls mot Nybro, som jag hade föreställt mig. Hade jag gett mig ut på den hade jag istället bara kommit längre hemifrån. Jag borde förstås ha förstått att det faktum att solen inte befann sig där den borde vara, innebar att jag cyklade åt ett annat håll än jag trodde. Nu tänkte jag inte ens på den, förrän jag svängde upp mot skidbacken, och noterade att den var på rätt ställe igen. Framför allt kan man tycka att det vore en bra idé att kolla telefonen ibland. Jag har ändå en app igång för att mäta hur långt jag cyklar. Den visar samtidigt på kartan var jag befinner mig och vart jag är på väg. Saknar man helt lokalsinne är det inte speciellt lyckat att köra på känsla.

28 April 2020  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Bruksanvisningar.

Jag har en låda som framför allt är fylld med bruksanvisningar till olika maskiner och prylar. Dom jag verkligen kan tänkas ha användning för ligger mera lättåtkomliga i bokhyllan. Ändå har jag lyckats missa ett antal av dom jag har behövt på sistone, så jag har grävt runt i den där lådan flera gånger. När jag började laga mat med skivad eller riven potatis, kom jag ihåg att jag hade en alldeles utmärkt maskin att skiva och riva med. Däremot kunde jag inte erinra mig vilka tillbehör som skulle användas till vad, så bruksanvisningen åkte fram. På dammsugaren gav sladdvindan upp. Jag hade en vag förhoppning om att det skulle gå att ta sig in till den, men den verkar snudd på formpressad i ett stycke. Det hjälpte inte att jag plockade fram bruksanvisningen. Jag gav upp och samlade sladden i en tom hushållsrulle. Dammsugaren står ändå i städskåpet, där ingen annan ser den. När diskmaskinen strulade behövde jag veta vad olika varningslampor betydde och indikerade. Nu fungerar den som den ska igen så länge det varar. Jag är tacksam så länge det är den som strular och inte tvättmaskinen. Jag är betydligt bättre på att diska för hand än att tvätta. Det finns visserligen tvättstuga i källaren, men jag är djupt tacksam så länge jag slipper gå ner dit.
27 April 2020  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Tjugosjätte april.

Den tjugosjätte april 1975 var en lördag. Jag var fjorton år, och eftermiddagsnöjet var en fotbollsmatch i någon av dom lägre divisionerna. Färjestaden spöade Runsten/Möckleby med 3-1, på planen som kallades San Siro. Namnet var tydligen lånat av en arena i Italien. Numera är den i Runsten bara reservplan, förstår jag när jag googlar. Jag läser också att den fick namnet just på sjuttiotalet av en sportreporter på Ölandsbladet. Han kallade den ironiskt för San Siro, eftersom den hade allt som originalet inte hade. Dålig gräsplan, dålig fotboll och ingen publik.

Sex år senare hade jag flyttat till Kalmar, men var på besök hos mina föräldrar detta datum. Min äldste bror var med, och vi var ute på ett motionspass på en knapp mil. Han sprang och jag hade fullt sjå att hålla hans tempo på cykel. I en mer avslappnad position såg jag ut som på kortet nedan.

Trettio år senare jobbade jag på kära Kährs, och hade lyckats få plats på helgnatten. Att jobba så lite som möjligt till bästa möjliga betalning har alltid varit mitt mål i livet. Den tjugosjätte april var en tisdag, men jag var kallad till ett möte för samtliga skift på min avdelning. Ett par veckor senare var det slut på det roliga. Då var det kris på min gamla avdelning, och man mer eller mindre dammsög företaget efter folk som kunde jobbet där. På Nybro marknad sa jag till en kollega att jag hoppades att dom inte skulle upptäcka mig. När jag kom hem visade det sig att min chef hade ringt mig under tiden, för att informera mig om att jag skulle tillbaka till slitytan och jobba tvåskift.

 

26 April 2020  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Minnet är bra men kort.

Mitt dåliga minne firar nya triumfer. SOS-appen i telefonen hade sagt till om en trafikolycka i närområdet häromdagen. Jag missade själva meddelandet, och undrade vad det kunde ha rört sig om. Inte förrän jag läste i morgontidningen om en lastbil som hade fastnat under en viadukt, kom jag ihåg att jag hade sett en bild som någon hade lagt upp på Facebook av händelsen. Jag har bränt skivor åt särbon några gånger. Varje gång har jag sökt upp brännaren bland programmen på c-disken i datorn. Först nu har jag insett att jag har lagt en länk till den på startsidan för att ha den lätt tillgänglig. Sånt jag använder ofta vet jag förstås att jag har där. Brännaren hade jag däremot inte använt på så länge att jag helt hade glömt det. Jag hittade inlägg för hälarna till skor, några veckor efter att jag hade behövt dom. Dom låg annars lättillgängliga i en låda i hallen. Det var väl tur i oturen att jag inte kom att tänka på dom tidigare. Hade jag kommit ihåg att dom fanns men inte var, hade jag letat mig galen. Riktigt trött blev jag häromdagen, när vi hade veckohandlat. Jag handlade ganska mycket, så det skulle ha varit lite lönt att lämna min kupong för fem procents rabatt. Det glömde jag förstås, fast den till och med stod uppskriven på min shoppinglista. Det var dessutom inte första gången. Det har hänt att jag har läst på lappen att kupongen skulle lämnas, men upptäckt att den hängde kvar på kylskåpsdörren här hemma.
25 April 2020  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Hemtrevligt.

När man bytte stammar här i huset på nittiotalet fick vi som bodde här välja tapeter och golv själva. Det var inte det lättaste, även om det förstås var enklare för mig som bodde ensam. Är man två gäller det att man har ungefär samma smak. Vissa saker kunde man få som tillval om man betalade extra. Det jag funderade mest på var en kyl och frys där båda enheterna var lika stora. Lyckligtvis var jag för snål. I efterhand har jag insett hur mycket mera utrymme man behöver i kylskåpet mot i frysen. Speciellt sedan jag blev med särbo. En hel hylla är fylld med gurkburkar, lingonsylt, sill, rödbetssallad och annat som jag inte ens äter själv. Eftersom jag vet hur standardvalen såg ut och själv höll mig till dom, kan jag tydligt se i kärlekens lägenhet vilka tillval en tidigare hyresgäst har gjort. Det är lite tjusigare köksluckor och till och med en diskmaskin. Den kan jag vara lite avundsjuk på, eftersom den är dubbelt så stor som den lilla jag har köpt själv. Efter att ha skurit mig på ett trasigt dricksglas var jag annars mest avundsjuk på hans garderobsdörrar. Dom har rejäla handtag. På mina är det nycklar, och när jag vred om dom tog det precis där jag hade skurit mig. Ont gjorde det.

24 April 2020  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Tidsaspekten.

Säga vad man vill om mannen i mitt liv, men ibland ligger han verkligen steget före. Jag var förkyld och hostade så jag nästan fick sitta och sova i februari. När det blev aktuellt med Corona frågade sig särbon direkt om det kunde ha varit den jag hade redan då. Jag trodde inte ens att möjligheten fanns. Igår läste jag nyheten om att folk troligen har avlidit till följd av covid-19 flera veckor innan vi hade hört talas om det. Flera kommenterade att dom hade varit sjuka tidigare i år, och såhär i efterhand trodde att det kunde ha varit viruset dom hade drabbats av. Hoppas kan man ju alltid. Även om det verkar osäkert om man verkligen blir immun efteråt, så kanske man kan hoppas att inte bli sjukare än jag var i februari andra gången heller. För en bekant var det tvärtom. Hon var jättesjuk för några veckor sedan, och var någorlunda säker på att hon hade smittats av Corona. När hon testades visade det sig att det inte alls var det hon hade haft. En av dom mest fascinerande rubrikerna i virusets spår var annars att ”Majblommeförsäljning flyttas till hösten”. I min värld lät det lite som att flytta fram julklappsutdelningen till midsommar. Egentligen förstår jag förstås att pengarna man får in gör nytta alldeles oavsett när försäljningen sker. Lions här i Nybro har haft lite dåligt flyt med det på sistone. Dom fick inte ihop något luciatåg i december, och nu i maj är marknaden inställd på grund av viruset.
23 April 2020  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Vattenavstängning.

Mitt under pandemin, när vi uppmanas att tvätta händerna ofta under rinnande vatten, valde Nybro Energi att stänga av vattnet och spola ledningarna igår. För mig innebar det att jag duschade före sänggåendet för första gången på mer än ett år. Mitt i natten har jag nog inte duschat sedan jag kom hem efter kvällsskift senast, och det är flera år sedan. Jag satte lappar på toaletten och vid alla vattenkranar, eftersom jag vet hur lätt jag har för att glömma mig. Om jag hade råkat sätta på en vattenkran hade jag väl snabbt upptäckt mitt misstag, men att spola i toaletten när vattnet var avstängt hade väl inte varit så lyckat. Eftersom jag gärna tar det säkra före det osäkra spolade jag upp vatten i alla byttor jag hittade och blandade saft i flera flaskor. Tio timmar skulle det vara avstängt, men när det kom till kritan påverkade det inte mig mer än hälften så länge. Jag steg inte upp i ottan, och lunch blev jag bjuden på hos särbon. För ovanlighetens skull var det en nackdel att vi bor så nära varandra, eftersom vattnet stängdes av i båda våra hem samma dag. När vi kom hem från eftermiddagspromenaden, var det bara någon timme kvar tills vattnet skulle släppas på igen. Mannen i mitt liv pysslade med att öppna kranarna i rätt ordning, och spola tills vattnet blev klart. Jag hörde bara hur det spottade och fräste från köket och badrummet.
22 April 2020  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Diskmaskinen.

Att få samma problem om igen betyder i bästa fall att jag vet hur jag löste det första gången. Det gäller förstås att jag kommer ihåg det då, och mitt minne är verkligen inte mycket att skryta med. Jag borde kanske anteckna allt sånt, men även om jag har gjort det, gäller det ju att jag kommer ihåg var jag har sparat anteckningen. Varningslampan som blinkade på min diskmaskin råkade jag strula igång redan när maskinen var ny. Då var det förstås extra pinsamt att få felmeddelandet att det hade kommit in vatten i säkerhetssystemet. Den gången ringde jag serviceverkstaden, som man uppmanades att göra, men maskinen lagade sig själv. Jag antog att systemet torkade igen efter ett par dagar, och sedan dess har maskinen fungerat i flera år. Tills för någon vecka sedan, när samma lampa började blinka igen. Nu gick den dessutom inte att stänga av, så till slut drog jag ur sladden. Jag fyllde maskinen långsamt medan den stod så. När det var dags att diska var jag beredd på att få göra det för hand. Jag gjorde ändå ett försök att diska i maskinen, och det fungerade hur bra som helst. Jag har diskat flera gånger sedan dess.
21 April 2020  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Språkpolis.

Att vara språkpolis skulle jag kunna göra till en heltidssysselsättning numera. Någon skrev att hen nyss hade tagit truckkort ”så man kan vidga mins vyer”. Jag utgår från att mins är ett rent slarvfel, och att personen menar mina. Jag vill ändå att det ska vara antingen så att jag kan vidga mina vyer, eller att man kan vidga sina vyer. Någon annan skrev om dom mest intensivaste, två ord som bara inte går ihop. Dubbla negationer är också populärt. ”Så synd att inte allt fint som kommunen ordnar inte får vara ifred”. Det går liksom bara inte att få ordning på den meningen. Någon hade haft ”ett trevlig promenader”. Oklart om det var språkförbistring eller tangentbordet som var problemet. Mest fascinerad är jag ändå av det stora behov alla människor verkar ha av att kommentera precis allting. Rekordet togs av en kvinna som började sin kommentar med att skriva att: ”Alla ovan har skrivit så bra så det finns inget att skriva”. Sedan fortsatte ändå hennes kommentar med fyra rader till. Av medierapporteringen har jag förstått att jag helt har missförstått innebörden i ordet strypa. Jag har i hela mitt liv trott att en person dog om den blev strypt. På senare år har jag läst om dom som har blivit strypta till medvetslöshet, men uppenbarligen överlevt. Därför var det väl fullt logiskt när morgontidningen rapporterade om en man som ”ströp ihjäl sin fru med ett buntband”.
20 April 2020  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Nittonde april.

Den nittonde april verkar inte ha varit någon speciellt bra dag under min livstid. På sjuttiotalet hade jag ett år det som vi på den tiden kallade för maginfluensa och var förkyld ett annat. 1986 gick det riktigt illa, även om det kunde ha gått betydligt värre. Då var det snömodd på västra landsvägen på Öland, och jag hade en liten lätt bil. Den hamnade på sidan i ett djupt dike, men jag klarade mig oskadd. Det syntes inga större skador på bilen heller, men som tur var tipsade killen som bärgade den mig om, att hela karossen kunde ha blivit skev. Precis så var det, men det visade sig att jag hade ett mycket bra försäkringsbolag. Dom köpte bilen av mig, och jag fick bättre betalt än om jag skulle ha sålt den innan jag lade den i diket. Att jag alls hade den försäkrad berodde på att jag hade en mycket bra rådgivare i dylika frågor. När jag funderade på att gå ner till enbart trafikförsäkring, sa min bror att det skiljde så pass lite i avgift, att jag lika gärna kunde ha kvar helförsäkringen. För tre år sedan vaknade jag till synen på bilden den nittonde april. Förutom staketet hade killen fått med sig elskåpet när han dundrade in på gården med sin dumpers, så det blev strömavbrott. Han hade kört tvärs över vägen, så hade han fått möte kunde det ha gått riktigt illa. Vi som inte gillar att folk parkerar på vändplanen, tyckte däremot att det var lite synd att ingen hade sin bil där just då.

19 April 2020  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Bara halvtokig?

Förvirringen, som var total redan innan, verkar bara bli värre. Fördelen med den sociala distanseringen torde vara att ingen annan än särbon har ont av den. Han har stundtals samma problem med minnet som jag, så han är väldigt förstående. När jag skulle iväg häromdagen kom jag på i hissen på väg ner att jag hade glömt att sätta i örhängen. När jag kollade hängde dom ändå i örsnibbarna. Man kan undra vem som hade satt dit dom. På väg upp med samma hiss en annan dag var jag på väg ut ur den en våning för tidigt. Hissdörren är ganska tung, så jag lägger hela min tyngd mot den när jag ska öppna. Problemet var bara att jag hade tryckt på rätt knapp, så hissen stannade inte. Jag hann precis hejda mig, så jag inte landade på en dörr som bara gled förbi. Jag fick ett SMS från DHL om ett paket som fanns att hämta på Gulfmacken. Jag satte en lapp med paketnumret på kylskåpet, för att komma ihåg att hämta det. Senare samma dag kom ett mail om samma paket. När jag gick ut i köket för att dubbelkolla numret, var det inte samma. Jag tog med mig lappen tillbaka till datorn, för att skriva upp det nya numret också, men då var dom plötsligt identiska. Dom kan knappast ha ändrat sig på egen hand, så man får väl tro att felet satt i mitt huvud den gången också.
18 April 2020  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Presskonferens.

Skulle man läsa, se och lyssna på all information om pandemin i dessa tider, skulle man förmodligen varken hinna äta eller sova. Idag såg jag det ändå som ett tecken, när jag kom in på Barometerns webbplats, och såg att dom skulle direktsända en presskonferens om Coronaläget i länet. Det skulle ske klockan elva, och det var exakt vid den tiden jag upptäckte det. Att vara smittskyddsläkare känns inte som drömyrket just nu. Att sitta och svara på frågor om varför världen inte är perfekt, skulle göra mig oerhört irriterad. Som väl är verkar Lisa Labbé Sandelin inte vara lika lättprovocerad som jag. Hon har väl annars varken någon förmåga att spå i framtiden, eller någon förklaring till varför vissa människor ignorerar smittrisken och lever precis som vanligt. Jag var till och med överens med vår statsminister för ovanlighetens skull, när han häromdagen kritiserade fotbollsserier som startade upp trots avrådan. Jag läste att covid-19 är tio gånger så dödligt som svininfluensan, och mot den massvaccinerade man ju utan att ens ha hunnit testa vaccinet ordentligt. Många unga fick livet förstört av det istället. En annan källa hävdade att överviktiga var överrepresenterade i statistiken den här gången. I en kommentar undrade någon om det kunde hänga ihop med att dom medicinerades med statiner sedan tidigare. Övervikten kanske fortfarande är en riskfaktor för mig, men några statiner har jag åtminstone inte tagit.

17 April 2020  | Länk | Media | 0 kommentar
Träning.

Om det är vettigt att träna på gym eller inte i dessa virustider kan säkert diskuteras. Jag läste i min skvallertidning att Jan Guillou gör det varje dag. Då är han ändå 76 år gammal, och ska tillhöra en riskgrupp. Han hade dessutom nyligen skjutsat hem sin hustru till Stockholm i bil, eftersom hon hade blivit sjuk. Personligen har jag alltid tyckt att det där med gym är överreklamerat. Mina egna erfarenheter inskränker sig till några få besök på Kährsgymmet för mer än tjugo år sedan. Det var gratis, men jag var ändå inte där vid mer än en handfull tillfällen. Nu kan man faktiskt också få se folk som tränar utan att betala dyra gymkort. Under en av våra promenader passerade jag och särbon en villa där ett träningspass pågick i trädgården. Det var musik och det lyftes och hoppades. Frisk luft fick dom på köpet. I vanliga fall cyklar dom flesta inte ens till gymmet, utan tar bilen. Jag tyckte att en cykeltur kunde vara bra uppvärmning, men fick veta av en träningsnörd att jag hade fel. Sånt hade man inte tid med. Tränar på gym gör man tydligen inte för att hålla sig i form, utan enbart för att forma kroppen och göra den snygg. Var och en väljer självklart vad man vill lägga sina pengar på och hur mycket folk man vågar omge sig med. Hade jag fortfarande jobbat hade jag förstås inte haft något annat val än att vara nära potentiella smittbärare. Som det är nu har jag knappast varit inne någon annanstans än på Kvantum sedan Coronan kom till Sverige.
16 April 2020  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Per.

Per bodde i trapphuset bredvid mitt, när jag flyttade till Nybro för trettio år sedan. Han jobbade också på Kährs, och under nittiotalet träffades vi även privat några gånger. Jag lånade hans bil, eftersom jag inte hade någon egen, och en gång hjälpte han mig att bära ner en dörr från vindsförrådet. Jag var nattmänniska på den tiden, och det hände att några polare dök in mitt i natten medförande öl och annat gott. Kortet nedan är kanske inte så bra, men det är det enda jag har på Per. Han och vår gemensamma arbetskamrat till höger var här mellan tio och tre en fredagsnatt i augusti 1995. Under tjugohundratalet pluggade Per i fem år på sjöfartshögskolan. När han var färdigutbildad fick han jobb på ett kraftverk i Karlshamn, och flyttade till Blekinge. Jag pratade med honom sista gången för tolv år sedan, när han höll på att röja ur sitt garage. Min tidsuppfattning om sånt jag inte har antecknat är mera vag, men det kan säkert vara ett par år sedan hans kusin berättade att han hade fått cancer. Den senaste veckan har jag inte kunnat se dödsannonserna på morgontidningens webbsida. När dom dök upp igen idag var Pers namn det första jag såg. Han skulle ha fyllt 54 i juli.

15 April 2020  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Hushållsbestyr.

Vissa scener ur livet har fastnat på min näthinna, och spelas upp igen när jag gör någonting speciellt. Vissa är från tv-program jag har sett och andra från verkliga livet. När jag städar toaletten tänker jag på Martina Schaub. Hon föddes 1968 med Downs syndrom. Dokumentärfilmaren Tom Alandh har gjort flera filmer om och med henne genom åren. I scenen jag minns jobbade hon med städning. Det är min sämsta gren, och jag känner ofta att jag inte alls får det skinande rent. Det störde mig lite att hon var så bra på det. Först efteråt slog det mig att man bara hade sett henne torka. Om det blev rent eller inte gick knappast att se på film. När jag bryner köttfärs tänker jag på en annan liten tjej som var med i någon typ av reportage. Jag har numera en så stor stekpanna så jag kan bryna ett halvkilo i taget. Med den mindre pannan jag hade innan fick jag ta det i två omgångar. Flickan som brynte köttfärs medan hon blev intervjuad hade minst ett kilo färs i stekplåten. Jag har alltid undrat hur det gick för henne. När det kommer till att göra omelett är det en tidigare granne jag minns. Jag vänder ner smeten tills ingenting rinner längre, och vänder sedan upp den på en tallrik. Hon hade en tjock omelett i en stekpanna betydligt längre tid än så. Eftersom jag inte kom mig för att forska i vad eller hur hon gjorde, förblir omeletten ett lika stort mysterium som köttfärsen.
14 April 2020  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
BankID.

Av någon outgrundlig anledning har mitt mobila bank-id haft en tendens att ge upp andan i förtid, så jag har fått skaffa ett nytt. Ett tag hade jag så många olika inne på Internetbanken, att jag blev tvungen att ta bort det äldsta för att kunna starta upp ett nytt. Det senaste verkar i alla fall ha fungerat tiden ut. På sistone har jag nämligen fått upp varningar varje gång jag har använt det. Det skulle snart gå ut, så jag uppmanades att skaffa ett nytt. Det gällde i flera veckor till så jag tyckte inte att det var någon brådska. Till slut tröttnade jag på varningstexten, och bestämde mig för att förnya det redan nu i alla fall. Jag hade i (minst) två års tid sett den lilla rutan med QR-kod, men aldrig funderat närmare på vad det var eller fyllde för funktion. När man skaffade nytt ID visade det sig att man skulle trycka på den, och sedan rikta kameran mot koden på datorskärmen. Snabbt som ögat gick det. Jag hann knappt hålla fram telefonen innan dom klickade med varandra. Jag försökte googla mig till om man kunde använda det kommandot i något annat sammanhang, men om jag fattade rätt var det i så fall utöver det vanliga lösenordet. Jag, som har svårt för att skriva på den lilla telefonen, tycker det skulle vara smidigt att bara kunna scanna så istället. För att slippa pilla med den oftare än nödvändigt har jag ett vanligt bank-ID i datorn, som jag använder i första hand. Det mobila tar jag bara till när jag är absolut tvungen.
13 April 2020  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Tolfte april.

Som tonåring på östra Öland på sjuttiotalet hade jag uppenbarligen inte speciellt höga krav på nöjen. Den tolfte april 1975 hade hembygdsföreningen årsmöte i bygdegården i Norra Möckleby. Jag var fjorton år gammal, och hade skitkul enligt dagboksanteckningen. Fyra systrar som var lite yngre än jag sjöng, en äldre man höll föredrag, det serverades kaffe och förrättades lottdragning. Den stora begivenheten verkar ändå ha varit att alltihop avslutades med dans, för det har jag skrivit med stora bokstäver. Jag fick skjuts hem med ett äldre par, och vi var kvar till sist. Jag kom hem klockan ett på natten.

Fjorton år senare bodde jag i Oskarshamn, och en väninna där permanentade mitt hår den här kvällen. Det kan mycket väl ha varit en av dom sista gångerna jag gjorde det över huvud taget. Jag höll på med det i många år för att torka ut mitt feta hår. När jag flyttade till Nybro för trettio år sedan blev jag uppmärksammad på att jag inte alls hade fett hår längre. Istället fick jag mjäll av permanenten, så jag slutade med krullfrisyren. På det bifogade kortet är jag tjugotvå. Då var det fortfarande smålockigt som gällde.

Det är garanterat trettio år sedan det röktes i den här lägenheten senast. Den tolfte april 1990 hade jag gäster här. Eftersom det är några år sedan är den enda detalj jag minns från besöket hur mycket rök det luktade efteråt. Efter renoveringen ett par år senare införde jag definitivt rökförbud. Numera är det väl ganska ovanligt att folk röker inomhus, men min far gjorde det till exempel alltid. Han rökte till och med i sovrummet.

12 April 2020  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Dessa moderniteter.

Jag är uppenbarligen extremt dålig på att utforska olika kommandon på datorer och smartfåne. I vardagsrummet har jag en laptop, som jag spelar musik från. Jag använder Itunes, och har i flera års tid pillat med musplattan för att hitta kommandot som kör igång och blandar musiken. Detta fortgick tills jag av en händelse råkade komma åt mellanslagstangenten. Det visade sig att den utförde exakt det kommandot betydligt enklare och snabbare. I telefonen upptäckte jag av en händelse att man kan ringa upp en person genom att dra över namnet. Det har hänt flera gånger att jag har ringt av misstag, när jag har försökt torka bort något skräp från skärmen. När det är meningen att ringa är det ett väldigt smidigt kommando. Ändå fortsatte jag långt efter att jag hade upptäckt det att slå 222 på knappsatsen till telefonsvararen, för att lyssna av meddelanden. Det dröjde länge innan jag kom på den sluga idén att dra över meddelandet om att någon hade ringt. Det fungerade att ringa upp svararen också på det viset. Kameran är annars det som vållar mig störst problem i telefonen, eftersom jag är så skakis. Det tragiska är att jag till slut fattade hur jag skulle hålla den, genom att se hur särbon gjorde. Han som inte ens har någon sån telefon själv. Korten på honom nedan visar tydligt på skillnaden när jag höll den som jag brukade och på hans sätt.

11 April 2020  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Statiner.

När jag diskuterade den eventuella faran med att ta statiner mot högt kolesterol med min husläkare, kallade han motståndarna för ”dom som tror att jorden är platt”. Jag påpekade att ingen hittills har lyckats överbevisa mig om motsatsen. Hur som helst lät jag honom skriva ut medicin, men så fort jag skrev om det fick jag en kommentar på min blogg, som gick ut på att jag var galen om jag tog den. Jag fortsatte då googla, och hittade mängder av negativa effekter av statiner. Min husläkare hamnade i minoritet, eftersom han var den ende som hade sagt någonting gott om dom. När jag läste om ökad risk för diabetes och ALS beslöt jag mig för att jag helt enkelt inte vågar ta dom. Det är två sjukdomar som skrämmer mig betydligt mer än hjärtinfarkt. På bipacksedeln till medicinförpackningen läste jag dessutom att man kunde få bestående leverskador. Ska jag sabba levern, vill jag åtminstone ha nöjet att supa sönder den. Med tanke på att Corona drog igång strax efteråt, är jag väldigt nöjd med mitt beslut att inte medicinera. Nu läser jag att kolesterolet har en viktig betydelse för immunförsvaret. Det spelar också en stor roll för lungornas funktion, så att lungblåsorna kan fungera optimalt. Det lär man väl behöva när Covid-19 slår till.
10 April 2020  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Den som söker finner.

Vi har haft lite vårvärme på sistone, vilket har inneburit att jag har nöjt mig med fleecejacka på mina cykelturer. Det är inte så djupa fickor i den, så jag har en tygkasse i cykelkorgen, där jag bland annat förvarar telefonen. Nästan hemma från gårdagens runda stannade jag till för en pratstund med mannen i mitt liv. När jag cyklar har jag musik i öronen, men när vi träffades tog jag ur hörsnäckorna och placerade dom tillsammans med sladd och Ipod i nämnda kasse. När jag senare skulle plocka upp prylarna var musikanläggningen puts väck. Jag var förstås glad att jag upptäckte det direkt. Hade jag inte tänkt på att den borde finnas där, hade jag eventuellt inte saknat den på ett par dagar, och då hade kanske chansen att återfinna den varit mindre. Först gick jag igenom mitt hem, eftersom jag mycket väl kunde ha plockat upp den och glömt det igen. Sedan bar det av ner i källaren, och i cykelkorgen låg den. Att jag hade råkat dra upp den ur kassen tillsammans med någonting annat kanske inte var så konstigt. Att jag inte hade märkt när jag gjorde det kändes desto märkligare. Det är ändå någon meter sladd mellan Ipod och hörsnäckor.
9 April 2020  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Samma problem.

Att skvallertidningar säljer lösnummer med överdrivna rubriker var knappast någon nyhet. När det stod om Kikki Danielsson: ”Kikkis panik: ”Vaknade fick ingen luft!” anande jag vad det rörde sig om, eftersom jag kände igen masken hon hade på bilden. Jag provade själv en likadan för ett par år sedan, så jag bifogar ett kort på mig istället. Kikki lider alltså av sömnapné precis som jag, fast med den där masken ser det ut som någonting mycket värre. Jag klarade av att andas in men inte ut igen med den där masken, så jag gav upp försöket efter ett par nätter. Kikki hade tydligen fått det att fungera bättre, men till slut rivit av sig masken i panik en natt, när hon tyckte att hon höll på att kvävas. Sedan dess hade hon varit utan i tio år. Nu hade hennes läkare sagt till henne att hon var tvungen, men den här gången gav hon också upp efter två nätter. Enligt tidningen hoppas hon få hjälp av lungkliniken att ställa in maskinen så den fungerar. Jag hade turen att få en snarkskena istället. Den är knappast bekväm och tänderna sitter inte kvar där dom satt från början. Ändå är det en milsvid skillnad att försöka sova med munnen full, mot att ha all den där utrustningen runt huvudet och ansiktet.
8 April 2020  | Länk | Media | 0 kommentar
Trafik(o)vett.

Fast det är ett och ett halvt år sedan det blev lag på att man ska gå på vänster sida när man promenerar på en cykelbana, möter man lika många som håller till höger. Är jag ensam vägrar jag flytta mig från det som är min kant. Är vi två kan det hända att jag ger mig mest för särbons skull. Han vet inte riktigt vart han ska ta vägen, när jag säger vänster och så många andra går till höger. Med cyklisterna är det precis tvärtom. För dom har det varit högertrafik som har gällt i mer än femtio år, men till lilla Nybro undrar man om den omläggningen någonsin kom. Här är det fler som cyklar till vänster än som går där. Inte några meter här och där för att gena alltså, utan hela gator på fel sida. Mest är det ungdomar, som inte ens var födda när vi hade vänstertrafik. Igår var första gången som jag krockade med en av dom. Antagligen skulle hon svänga vänster, och var rädd att inte orka med det extra tramptaget runt min enorma kroppshydda. När vi kom så nära att jag insåg att det skulle gå åt helsike, vågade jag inte väja åt vänster, eftersom jag utgick från att hon skulle väja åt höger samtidigt. Istället höll jag ut på gräset bredvid cykelbanan, men hon följde efter. Som väl var hade vi fått ner farten när vi smällde ihop, så det hände inte så mycket. Möjligen att jag skrämde henne med mitt lilla utbrott. Jag brukar i det här läget säga för mig själv att ”Det är väl för fan högertrafik i Sverige?!” Nu skrek jag dom sista orden högt, eftersom jag blev så rädd.

7 April 2020  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Skadad.

Söndagen började bra. Jag kom upp i tid (för en gångs skull), och drog igång diskmaskinen direkt, för att den skulle sluta väsnas innan särbon dök upp. Istället för att slutföra sitt uppdrag började maskinen låta konstigt, och en varningslampa blinkade. Jag beslöt mig för att diska alltihop för hand istället. Tyvärr såg jag inte att ett glas hade gått sönder, förrän jag körde ner handen i det och skar mig i fingret. Jag tänkte först diska klart innan jag plåstrade om det, men i det varma vattnet slutade det inte blöda. Att försöka få salva på såret visade sig också vara en dålig idé så länge det blödde. När jag fick på ett plåster satt det inte fast i allt kladd, så jag virade ett häftplåster ovanpå. När det kom blod vid sidan om mitt bandage fick jag ta till ännu ett plåster, så fingret blev väl inlindat. Kortet nedan tog särbon mest för att han tyckte det var lite udda att äta jordgubbssylt till blodpudding, men mitt bandagerade finger syns vid sidan om flaskan. Jag inser i efterhand att det kunde ha gått betydligt värre. Blod är alltid skrämmande, men jag verkar inte ha skurit mig speciellt djupt. Jag antar att jag kunde ha skurit av både senor och annat. Man tar ju i ganska rejält när man kör ner handen och disktrasan i ett glas som ska diskas. Även den relativt lindriga skadan hade känts betydligt värre om jag hade jobbat. Arbetar man med händerna kommer man emot med fingrarna överallt hela tiden. Man märker det inte så länge man är oskadd, men minsta sår blir rejält ömt.

6 April 2020  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Okontrollerat.

Språkkontrollen i ordbehandlingsprogrammet Word arbetar stundtals både när och som den vill. Jag kan skriva ett blogginlägg utan att den protesterar. När jag har lagt upp det både på hemsidan och bloggen, flyttar jag inlägget till ett annat dokument i datorn. Då händer det att saken kommer i ett annat läge. Plötsligt markerar programmet att jag har glömt ett ”att” eller ”på”, och jag får gå tillbaka till båda webbsidorna för att rätta till felet. Själv kan jag missa sånt fast jag läser texten flera gånger, så det vore önskvärt att Word endera sa till direkt alternativt inte alls. Jag dubbelkollar och läser igenom även när jag skickar sms med telefonen. Häromdagen såg jag ändå inte förrän jag hade tryckt iväg mitt meddelande att det hade kommit med en extra emoji av misstag. Efter två hjärtan hade det halkat in en mycket förvånad min. Jag var på väg att skriva en extra rad till särbon för att förklara min miss, när det slog mig hur praktiskt det var att det hade gått iväg till just honom. Han har nämligen ingen smartfåne, så emojisarna jag skickar till honom ser han bara som fyrkanter. Han trodde förhoppningsvis att han fick ett extra hjärta i det meddelandet.

5 April 2020  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Uppsagt medlemskap.

I alla år sedan kyrkan skildes från staten har jag varit kvar som medlem av någon typ av Gudsfruktan. Att gå ur svenska kyrkan kändes lite som en hädelse. Ändå har jag alltid hävdat att det är bättre att sitta vid datorn och tänka på vår Herre på söndagarna, än att sitta i kyrkan och tänka på datorn. När jag dessutom läste att barn numera inte automatiskt blir medlemmar bara för att någon av föräldrarna är det, började det kännas mer som facket, hyresgästföreningen och annat som jag mer eller mindre har tvingats med i. Jag har inga planer på att gifta mig i kyrkan, och hoppas att ingen av mina efterlevande vill ha en begravningsgudstjänst för mig där. Allting annat verkar man vara välkommen på utan att betala flera tusen varje år. Jag besöker på sin höjd kyrkan på julafton, och nu tror jag att det också var några år sedan. När jag googlade på hur man gick till väga för att gå ur, hamnade jag först på en sida med en tjänst som skulle hjälpa en med det. 369 kronor skulle det kosta, och jag undrar fortfarande vad dom ville ha betalt för. Det var nämligen bara att skriva ut blanketten från svenska kyrkans sida, och skicka den till min församling. Tillsammans med bekräftelsen på mitt utträde fick jag bland annat ett litet häfte som hette ”10 goda skäl att vara med i kyrkan”. Jag tänkte läsa den, men när jag insåg att författaren var en präst som jag tycker genuint illa om fick det vara.


4 April 2020  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Snarkskenan.

Snarkskenan lever farligt i och med att jag är så fumlig. Rätt som det är flyger den ur händerna på mig. Eftersom jag stoppar in den i munnen i badrummet, har det hänt att den har landat bakom tvättmaskinen. Alla vet väl att det främsta användningsområdet för ett långt skohorn är att peta fram saker som har hamnat där? Jag är osäker på om det går att slå sönder skenan, men hittills har den hållit. Ett tillbehör är en liten gummibit. Den ska man bita i när man har tagit ut skenan, i hopp om att käkarna ska återgå till rätt plats. Jag tvivlar på att dom någonsin återvänder till ursprungsläget, för jag kan inte bita av någonting med framtänderna längre. Den där gummibiten försvann hur som helst i veckan. Jag fick göra som med allting annat som är puts väck, och försöka backa bandet. Den låg inte kvar i skåpet där jag förvarar skenan på dagarna. Jag var dessutom helt säker på att jag hade sett den bredvid skenan på tvättmaskinen i badrummet. På samma plats hade jag placerat en strumpa, som det var hål i. Mitt sista hopp var att gummibiten hade följt med när jag kastade strumpan i soppåsen. Jag såg den inte fast jag lyfte på strumpan, men jag var tillräckligt desperat för att rota igenom resten av soppåsen. Där låg mitt lilla tuggverktyg.

3 April 2020  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Älskad och omhuldad.

Om någon är orolig för att min särbo skämmer bort mig, kan jag meddela att det är mycket värre än ni kan föreställa er. Igår hade han både messat och ringt medan jag fortfarande sov och hade signalen avstängd på telefonen. Han var på Kvantum, och tänkte passa på att handla lite åt mig också. Det händer allt som oftast att han köper sånt som är tungt eller skrymmande, för att jag ska få det lite lättare på torsdagen, när vi veckohandlar. Nu lämnade han av varor här på förmiddagen. Under eftermiddagen hann han fundera dels på det faktum att det utlovades busväder som idag och dels dom nya reglerna från Folkhälsomyndigheten, som sa att vi helst inte ska handla alls framöver. Han erbjöd sig raskt att cykla ner och handla resten av det jag (eller vi då) behövde på direkten. Han tog min beställning per telefon, och dök upp här med händerna fulla av välfyllda kassar. Lite kändes det som att vi hamstrade, men av lägesrapporten att döma var vi långt ifrån ensamma om den åtgärden. Det hade varit lång kö på Kvantum. Det var väl exakt vad dom nya direktiven ville förhindra, men istället började kanske dom flesta fundera på när dom skulle få handla härnäst. Jag såg en kommentar på Facebook från någon som hade handlat så hon skulle klara sig i ett par månader. Personligen tycker jag det vore läge att subventionera butikernas rejält tilltagna avgifter för att köra ut varor. Det borde väl vara det ultimata om alla handlade på nätet istället, men 150 kronor extra för varje köp blir i saftigaste laget. Sedan läste jag i och för sig att det är så många som handlar hemifrån redan, att butikerna inte hinner leverera till alla.

2 April 2020  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Mobiltelefon.

Jag fick min första mobiltelefon i fyrtioårspresent 2001. Då kändes det som om jag var en av dom sista som skaffade det. Visst fanns det tillfällen tidigare då den kunde ha kommit väl till pass, men inte tillräckligt ofta för att jag skulle tycka att det motiverade den investeringen. Det jag minns tydligast var en gång när pappa skulle hämta mig på stationen i Kalmar. Det var något strul med tåget, så för att vara säker på att komma fram över huvud taget tog jag bussen istället. Den kom fram senare än tåget, så pappa hade stimmat runt och undrat vart jag hade tagit vägen. Tänk, så smidigt det hade varit att kunna ringa honom då. Han hade mobiltelefon långt innan jag fick min. När jag fyllde jämnt kändes det som en vettig och användbar sak att önska av familjen. Min bror fixade dessutom ett så enkelt nummer till den att till och med jag lyckades lära mig det. Jag har flyttat över SIM-kortet, och har samma nummer nitton år senare, fast jag är inne på min femte telefon. Numera ringer man ju om man så bara tappar bort varandra i en butik. Jag hade fast telefon också tills för några år sedan. Eftersom jag betalade mer i fasta avgifter än för samtal gick jag över till IP-telefoni. Den fungerade aldrig som den skulle, så till slut gav jag upp och började förlita mig helt på mobiltelefonen.
1 April 2020  | Länk | Övrigt | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida