HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Februari (2019)
>>


Trettioförsta maj.

Eftersom förpackningen ger upp före innehållet, som Lennie Norman sa om människokroppen under en standup-föreställning, skyller jag gärna på åldern när jag vaknar och känner mig skröplig. Då är det nyttigt att läsa gamla dagboksanteckningar, eftersom jag (ta i trä) var både mer och oftare sjuk när jag var yngre. Redan 1975 var jag förkyld, hade feber och var sängliggande sista maj. Två år senare var det visserligen full fart med anledning av att mitt livs sista skolavslutning var nära förestående. Men redan dagen efter blev jag sjuk, och missade festen som hölls för att fira det. Eftersom det är mors dag idag får nostalgikortet som illustrerar den här texten bli ett på mamma och mig. Det är taget 1986, tre år innan hon dog. Just idag det året togs annars ett kort på mig och en kompis när vi dansade något som kallades Parkdansen i Oskarshamn. Jag tror det finns något liknande fortfarande, fast den har bytt namn. Man dansade schottis, polka, hambo och mazurka genom Stadsparken, och fick diplom efteråt. Äh, jag lägger in det kortet också! Den trettioförsta maj 1980 satt vi tillsammans med pappa på Öland, när mamma och jag fick ett spontant infall. Vi lämnade pappa hemma och åkte ner till Stallet i Vassmolösa på logdans. Numera tror jag enbart det är söndagsdanser för en lite äldre publik där, men på åttiotalet körde dom på lördagarna. Jag har varit på Öland flera gånger detta datum, när till exempel Kristi himmelsfärdsdag, annandag pingst eller mors dag har infallit då. För 24 år sedan var det en fredag. Vi jobbade nattskift och var lediga, så jag var iväg hela eftermiddagen med en arbetskamrat och hennes syster i Borgholm och i Kalmar.

31 Maj 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Fotboll.

Jag är inte ett dugg sportintresserad, men på min avdelning på jobbet finns (minst) en kille som spelar fotboll i Nybro IF och en som lirar hockey i Nybro Flames. Jag brukar säga att jag har en fotbollshjälte och en hockeyhjälte. Igår kväll spelade Nybro IF mot Kalmar AIK, och 24Nybro direktrapporterade på nätet från matchen. Precis när jag hittade dit bytte Nybro in min arbetskamrat, och tre minuter senare gjorde han en assist till ett av Nybros mål. Dom vann för övrigt hela matchen. Jag kan tycka att det skulle kännas lite surt att alla nyheter efteråt handlade om killen som nätade bollen, men det beror väl mest på att jag inte själv är någon lagspelare.

Min natt gick till och med fortare än vanligt, så i morse var jag inte på Kvantum förrän vid åtta. Jag träffade dessutom en tjej jag inte hade sett på länge, så det tog en halvtimme extra att handla. När jag skulle betala fick jag upp en grön skärm om att köpet måste behandlas av kassör. Jag hann inte ens fatta vad det gällde innan en liten kille var framme och knappade in att jag såg ut att ha fyllt arton, och fick köpa mina öl. Ikväll är det disco och öltält på torget i Nybro. En sommarkväll kunde det väl ha känts lite mysigt, men det är inte mer än tio grader varmt ute. Pratat med en trevlig människa har jag ju redan gjort idag, även om jag inte fick dricka öl samtidigt.
30 Maj 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Jessica Almenäs.

Jag har undrat mycket över vem som stylar Jessica Almenäs när hon är programledare för "Lets dance". Hon brukar ha dom hemskaste kreationer. Den här säsongen var hon riktigt snyggt klädd, så jag började undra om hon hade bytt. Men så kom hon i en jumpsuit med korta ben. Jag har över huvud taget väldigt svårt för kortkort på kvinnor över trettio. Kreationen överträffades bara av den klänning som Laila Bagge hade, när hon satt i publiken och blev intervjuad. Den var både kort nertill och urringad upptill. Hon såg dessutom så fyllig ut, att jag undrade om hon skulle ramla ur den där klänningen. I mina ögon var det bara billigt och vulgärt, men smaken är förstås olika. Något annat som stör mig är Almenäs ständiga fråga till dom som åker ut om vad dom tror det beror på. Vi snackar alltså deltagare som har suttit hyfsat säkert efter juryns bedömning, men ändå röstats bort av tittarna. Frågan bör alltså gälla vad det beror på att svenska folket inte tycker om dom. Är det inte lite taskigt att fråga så?
29 Maj 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Handkap.

Det normala inom industrin verkar vara att man rationaliserar bort så många anställda som möjligt genom att automatisera tillverkningen. På min arbetsplats gjorde vi åtminstone inatt precis tvärtom. Det finns en sträng där man kapar längre bräder till lagom långa moduler att tillverka strips av. Tyvärr är den strängen lite underdimensionerad och har svårt att hålla tre strängar med material redan från början. När det sedan strular och går sönder är det helt kört. Nu tyckte någon att det var bättre att vi höll oss sysselsatta med att kapa för hand än att städa. Alla kan föreställa sig skillnaden när man i en liten handkap stoppar in och kapar en bräda i taget, mot när dom rinner ut ur en maskin som gör det automatiskt. När det var som mest patetiskt stod en person och ströade av paketet, en matade in och en kapade. Sedan gick langen via tre killar, fram till där jag staplade modulerna för att få upp en liten buffert. I det läget var man glad att man har månadslön, för speciellt produktivt kändes det inte. Dom två som stod och handkapade hela natten var inlånade från en annan avdelning. Man kan undra vad dom tyckte. Det var över ett år sedan jag jobbade ihop med den ene av dom, så det var i och för sig trevligt. När dom som kör färdiga paket började komma ifatt stod vi och fyllde på med den lilla mängden som kom från handkapen. Inte undra på att röntgen visar att man har förslitningsskador.
28 Maj 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Provsvar.

Idag fick jag svar på röntgenundersökningen. Jag undrade först var brevet hade hållit hus, för det var poststämplat den femtonde. Sedan insåg jag att det var jag som läste åt fel håll, och att femton var årtalet. Jag har samma problem med datummärkningar. Ibland fattar jag inte ens åt vilket håll man ska läsa datumet, eftersom det finns så många olika sätt att skriva det på. Svaret löd kort och gott: "Skiktröntgen visar förslitningsförändringar vid första revbenens fäste mot bröstbenet och enstaka pålagringar på nyckelbenens ledyta mot bröstbenet." Någon liten vink om vad det innebär och vad man eventuellt kan göra åt det hade varit trevligt. Läkare verkar inte inse att flertalet patienter inte har någon vårdutbildning. Det var inte min egen husläkare som hade skrivit brevet, utan en av hans kollegor, så jag kan inte skälla på honom för det heller. En av dom största rubrikerna i dagens tidning förundrar mig ungefär lika mycket. En utländsk kvinna har vid flera tillfällen klättrat upp på tak och hotat att hoppa, om hon inte får tillbaka sitt omhändertagna barn. Det känns som lite fel väg att gå, för inte kan man väl låta någon som verkar helt galen ta hand om ett barn? Fast med invandrare vet man visst aldrig. Helt andra regler verkar gälla för dom än för infödda svenskar. En gång hade hon klättrat upp ovanför ledningarna till tågen. Där kunde hon väl lätt ha blivit elektrifierad och omkommit utan att hoppa.
27 Maj 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Morgontidningen.

I gårdagens morgontidning fanns bland annat ett reportage från logdansen på "Stallet" i Vassmolösa. Jag skrattade högt när jag läste att söndagarna där är helt alkoholfria. Det kan i och för sig vara sant, för jag har inte varit där på tjugo år eller så, men det skulle förvåna mig. Många av dom som dansade där då åker fortfarande dit, och det var sällan någon mer än chauffören som var spik nykter på min tid. Nu har dom flesta av mina bekanta dessutom gått i pension. Är man ledig på måndagen finns det väl ännu mindre som hindrar att man tar en grogg på söndagskvällen. Någon direkt fylla förekommer säkert inte, men det där med helt alkoholfria betvivlar jag starkt. På samma sida i tidningen kunde man läsa om en utställning på Kalmar slott. Utställningen handlade om Pippi Långstrump, och på en bild satt tre små tjejer. Två av dom, som jag misstänker kan ha varit systrar, hette Vera och Astrid. Så hette min farmor och mormor. Det känns nästan lite nostalgiskt hur gamla namn kommer tillbaka. Allra häftigast tycker jag det är när någon liten parvel heter Olle Larsson eller Viktor Karlsson, precis som gubbarna i byn hette när jag var barn. Nu väntar jag bara på att mitt eget namn ska bli populärt igen. Eva försvann från listorna över dom vanligaste namnen för flera år sedan, och ännu har det inte dykt upp igen.
26 Maj 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Tjugofemte maj.

När jag läser gamla dagböcker fascineras jag mest av hur social jag var när jag var yngre. Jag var ute och dansade flera gånger i veckan och dom kvällar jag inte träffade folk pratade jag oftast med någon i telefon. Nu har jag inte varit på dans på tjugo år, och folk träffar jag i stort sett bara på jobbet och på Kvantum. Det kanske jämnar ut sig och blir ett hyfsat snitt, om man räknar över hela livet. Just den tjugofemte maj var jag ett par gånger på åttiotalet hos mina föräldrar på Öland. Bror och svägerska var också där. Det var vid dom tillfällen när det datumet inföll på en söndag. Ena gången spelade vi poker. Det var jag helt värdelös på. Jag misstänker att jag är en av dom få som har lyckats förlora fyrtio spänn på tjugofemörespoker. Eller om det rentav var tioöringar vi spelade om. I vilket fall är det ju mynt som dagens ungdomar knappt har hört talas om. Andra år har jag umgåtts med olika vänner i Kalmar. Under mina två år i Oskarshamn var jag hemma hos ett par kompisar där, eftersom tjejen tydligen fyller år idag. Handarbetet var alltid med. Dagboksanteckningarna är korta och koncisa, men innehåller alltid informationen om vem/vilka jag träffade och vad jag hade i händerna. På åttiotalet var det mest virkning och stickning. På bilden sitter jag i mina föräldrars soffa på Öland och stickar 1986. Det är en kofta till mig själv jag håller på med. Åren efter fick jag tre syskonbarn, så på nittiotalet var det mest tröjor till dom som gällde. Det måste ha varit efter millennieskiftet jag började brodera. Jag gjorde ett längre uppehåll, när jag inte handarbetade alls, men för tre år sedan började jag brodera igen.

 

25 Maj 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Självscanning.

En fördel med att scanna sina varor själv på Kvantum är att man slipper skämmas om man träffar någon man känner. Jag avskyr verkligen att få kommentarer om vad jag har handlat, och nu kan jag gömma varorna i cykelväskorna direkt. Den enda nackdelen med det är att jag inte ser dom själv heller. Jag har insett att jag brukar kolla över vagnen och se så att allt på min lista finns där. Nu är det kört. Igår hade jag för övrigt ett kexpaket som man skulle få som gåva om man hade Ica-kort. Det hade den goda smaken att visas så direkt när jag scannade in det. Jag trodde jag skulle få vänta tills jag betalade, men nu såg jag med en gång att det blev rätt. När jag skulle cykla hem från Kvantum igår kunde jag inte låta bli att dra på munnen. Det var ett grabbgäng som skulle åt olika håll en stund, för att träffas igen om en timme. En skulle stryka sin skjorta och en annan skulle skita. Så olika det kan vara. Här hemma mötte jag ett annat (tror jag i alla fall) gäng i källardörren. Dom var på väg ut för att kolla någon typ av fordon. Jag kände igen åtminstone ett par av dom från kära Kährs. Det lär väl vara en av Nybros största arbetsplatser, så det är svårt att undvika. Antingen jobbar folk där nu eller också har dom gjort det tidigare. Dom var i vilket fall som helst på väg ut i perfekt tid för mig. Källardörren är riktigt knivig att ta sig in genom med fullpackad cykel, men nu höll dom upp den åt mig.
24 Maj 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Blomman.

Lördagskvällar brukar vara lugna på Kvantum, men ikväll var det lååånga köer till kassorna av någon anledning. Det är då det där med självscanning känns extra motiverat. Att bara dra sitt kort och glida ut istället för att köa var helt underbart. Lite strul blev det i och för sig på slutet, men jag hade tur med det också. Det blev något kommunikationsfel, men inte förrän jag hade scannat in sista varan. Då var jag dessutom framme vid utgången, så jag fick hjälp med vilken knapp jag skulle trycka på. Det kan vara bra att veta, om det händer i andra änden av butiken nästa gång. Ännu en anledning att ha glasögon med mig, så jag ser vad det står på den där lilla skärmen.

Alla som känner mig förstår att bilden nedan bevisar att undrens tid inte är förbi. Jag fick blomman av brorsans svärmor i början av april, när vi firade flera födelsedagar på en gång, bland annat min. Jag ställde den bara på ett fat, eftersom sånt där brukar överleva på sin höjd någon vecka hos mig. Om inte annat trillar blommorna av, och sedan tycker jag att resten kan kvitta. När jag var yngre hade jag gröna växter i fönstren, men blommande har jag aldrig någonsin förstått mig på. Jag hade i alla fall ytterkrukor kvar från mina gröna år, så när den här blomman fortfarande levde efter en månad hämtade jag ner en sån från vinden. Den såg alltså ut som på den vänstra bilden när jag fick den. Den högra är tagen idag. Det kommer nya knoppar och blommor hela tiden. Vi får väl se om den dör nu bara för att jag skrev om det. Sju veckor är ändå rekord för mig med en blomma.

23 Maj 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Naglar.

Mina naglar är inte överdrivet imponerade av den typen av arbete jag har. Dom håller helt enkelt inte för det, fast jag använder nagellack som ska stärka dom. När någon nagel går sönder är det bra att kunna fila till den direkt, för att minimera skadan. Jag har en nagelfil i ryggsäcken, men nu var den plötsligt försvunnen. Jag plockade upp allt som låg i samma fack utan att hitta den. När jag kom hem gick jag igenom resten av väskan, eftersom det händer att jag i ren distraktion lägger saker och ting i fel fack. Till slut hittade jag den exakt där den hörde hemma. Den hade fastnat i en penna, och jag hade hållit den i handen, när jag letade, utan att märka det.

På slitytan finns inget nattskift längre. Därför har tvåskiftet lite andra arbetstider än på min avdelning. Dom är kvar till elva kvällsveckan, och börjar redan vid sex på fredagarna när dom jobbar förmiddag. Det betyder alltså att vi lappar över varandras skift lite, så det händer att jag får en pratstund med någon av mina gamla kollegor. Ibland sitter någon i fikarummet på sen rast, när jag kommer dit innan jag ska börja. På morgonen har jag inte lika mycket ärende åt det hållet, men i morse sprang jag faktiskt på en flicka som jag inte hade pratat med på länge. Hon var på väg till fikarummet, men kom aldrig dit, eftersom vi surrade bort hela hennes rast. Själv kom jag inte ens till stämpelklockan förrän efter sju, fast jag egentligen slutar kvart i.
22 Maj 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Firefox.

En natt kvar att jobba innan jag förhoppningsvis hinner fixa till lite mer i min nyformaterade dator. En extremt lång natt i och för sig, eftersom vi börjar med månadsmöte vid tio och inte slutar förrän kvart i sju imorgon bitti. Det känns förstås långt bara för att man är lite bortskämd med korta arbetspass. I sågverket jobbade jag från två till elva varje kväll. Något som jag hade lite tur med när jag höll på med datorn var Firefoxtemat. Det är som en bild som ligger bakom flikarna i överkanten på skärmen. Eftersom den syns hela tiden krävs det något jag både gillar och trivs med. Den jag hade innan hade jag typiskt nog inte ens noterat namnet på, mycket mindre sparat adressen till. Tiden går ju så fort när man sitter och surfar, så i måndags morse kände jag till slut att jag måste stänga av datorn och krypa i säng. Jag valde ett tema som såg hyfsat ut, mest för att ha något tills jag fick tid att leta vidare. Under veckan har jag konstaterat att jag verkligen gillar det, så det får vara kvar. Bokmärkena försvinner när man installerar om Firefox. Jag upptäckte ett superenkelt och snabbt sätt att rädda dom. Jag kopierade bara över hela rutan med länkar till ett Word-dokument. Jag tänkte mest att då har jag adresserna kvar åtminstone, men länkarna fungerar därifrån också. Dokumenten med Youtubeklipp och spelsidor hittar jag. Till slut gjorde jag likadant med övriga bokmärken, för att slippa sitta och kolla vad som behövde sparas just då. Den sidan är som bortblåst. Det troligaste är att jag har råkat spara den på c-disken, som jag sedermera raderade. Fanns där någonting som jag kommer att behöva är det bara att hoppas att jag hittar det igen.
21 Maj 2015  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Till och från jobbet.

Igår kväll regnade det betydligt värre än när jag var ute och cyklade på förmiddagen. Jag vet inte om det kan ha varit åskskurar, men stundtals vräkte det verkligen ner. Det regnade fortfarande när jag skulle gå till jobbet, så jag plastade in mig från topp till tå. Jag skulle posta ett brev med en bok, och brevlådan tömdes inte förrän idag. Man får väl tro att brevlådorna är vattentäta, men det kändes ändå onödigt att den låg ute i fukten över natten. Så för en gångs skull bar jag med mig brevet till jobbet, fast jag vet hur svårt jag har att komma ihåg det på hemvägen. Nu fungerade det här med regnstället precis lika bra som det alltid gör. Dom sista regndropparna föll när jag bara hade hunnit hundra meter hemifrån. Då kändes det som att jag skulle kunna posta mitt brev, men det låg i ryggsäcken, så det fick vara. När jag gick hem från jobbet i morse stoppade jag det i jackfickan, fast jag insåg att det förmodligen skulle innebära att jag glömde det. Det låg i fickan där jag vanligtvis har nyckelknippan. Eftersom jag är en förvirrad människa känner jag ofta utanpå fickan, för att försäkra mig om att nycklarna verkligen är med. Nu hade jag sån tur så jag gjorde den rörelsen strax efter att jag hade passerat avtagsvägen till brevlådan. Jag behövde inte gå mer än femtio meter extra, för att få iväg mitt brev.
20 Maj 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Tandläkarbesök.

I morse hade jag den första tiden hos tandläkaren, när dom öppnade tio över sju. Jag skulle i stort sett bara ha hunnit hem och vända, så jag tog det lugnt en stund extra på jobbet istället, och cyklade direkt därifrån. Det sitter en skylt på dörren till Folktandvården, om att man måste stänga av mobiltelefonen. Jag verkar vara den enda som bryr mig, för i väntrummet sitter alltid folk och leker med sina. Man kan fråga sig varför dom inte endera säger till dom som gör så, alternativt tar ner den förbaskade skylten. Jag trodde i min enfald att en av fördelarna med att ha tid direkt på morgonen var att tandläkaren inte hade hunnit komma efter. Jag hade fel. Jag var där först men blev inropad sist av alla. När tandsköterskan senare frågade om tiden, sa tandläkaren mycket riktigt att han var fem minuter sen. Jag undrar fortfarande vad det var för tand han skulle laga. Jag har inte känt av någon, och på röntgen syntes den inte. Vid undersökningen sa han att det kändes mjukt och var karies. Nu var det istället en med ett tillfälligt fyllnadsmaterial han hittade. Den var dessutom så mycket lagad att han inte vågade ta bort hela fyllningen. Istället ersatte han bara det översta lagret. Jag tror fortfarande inte ens att det var samma tand som han hade planerat att laga. Jag hade hört talas om regn under natten av dom som var ute och rökte på rasterna, men när jag cyklade från jobbet var det uppehåll. När jag skulle hem regnade det däremot rejält. Jag hade jacka utan luva, och ingen lust att vare sig försöka cykla med paraply eller att promenera hem. Det fick bli full fart, och det är inga sommarregn ännu. Det var både blött och kallt. Fast desto skönare att komma hem och ta en het dusch och krypa i säng.
19 Maj 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Artonde maj.

Jag tänker fortfarande på mina klasskamrater från mellanstadiet på deras födelsedagar. Ja, tjejerna då, eftersom det var vi som var på kalas hos varandra när det fylldes år. Med tanke på att jag minns när sex människor, som jag inte har träffat på nästan fyrtio år, fyller, kanske det inte är så konstigt att det blir dåligt med utrymme kvar att memorera viktigare och mer aktuella saker. En av flickorna fyller 54 idag, så den artonde maj var jag oftast på födelsedagskalas under skolåren. Jag minns förresten hur just den tösen tyckte att vi skulle börja städa mitt under ett av mina födelsedagskalas i mars. Det var så dumt i min värld. Jag är likadan än idag. Har jag gäster så staplar jag bara disk och annat och tar hand om det i lugn och ro dagen efter. På högstadiet verkar det ha varit slut med födelsedagskalasen. När vi fyllde femton fick flickan ifråga ett smycke i present dagen efter av några av oss klasskamrater. På hennes födelsedag hade vi fullt upp med en klass från Säter i Dalarna som var nere och hälsade på. Vi hade haft kontakt med dom via brev innan. I dagboken står det att vi satt ute och pratade med dom hela frukostrasten, men det blev inte mycket sagt. Jag minns inte tillfället, men känner igen känslan. Det är inte alltid lätt att surra med folk man känner sig tvungen att prata med. Den artonde maj 1988 bodde jag i Oskarshamn och var barnvakt åt gossen på bilden. Jag tappade kontakten med både honom och hans föräldrar när jag hade bott i Nybro ett tag. Det jag vet är att föräldrarna skildes, och att hans far inte ens levde till sin femtioårsdag. Det skulle inte förvåna mig om den lille killen har egna barn vid det här laget.

18 Maj 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Datorstök.

Jag är väldigt mycket för att sortera, rensa och att veta var jag har saker och ting. Av någon outgrundlig anledning ägnar jag ändå en stor del av mitt liv åt att leta efter det jag behöver. Det är dom enda gångerna jag önskar att jag hade en sambo, så det åtminstone fanns någon att skylla på. Det var likadant efter formateringen av datorn. Jag visste exakt var jag hade allting, så det skulle bara vara att installera om det, men så enkelt var det inte. Bland annat var skivan att installera bluetoothsändaren med puts väck. Det enda stället jag kom på att söka på var i lådan för allehanda skivor med program och annat som jag inte använder längre. Där hittade jag den som väl var, men varför har jag lagt den där? Återstod problemet att den inte var kompatibel med min version av Windows, fast jag har använt den med samma version innan. Till slut lyckades jag få igång det i alla fall. Jag har fortfarande ett felmeddelande på den, men så länge det fungerar bryr jag mig inte så mycket om att det inte borde göra det. Min skärmsläckare fanns inte heller där den borde finnas, och jag hittade den inte vid en snabb sökning på nätet. Jag aktiverade en av dom som fanns i Windows så länge, och den är så fräck så jag tror jag behåller den. Varför jag inte kan installera mitt etikettprogram har jag inte hunnit sätta mig in i riktigt ännu. Jag skriver inte ut etiketter så ofta numera, men när det händer är det bra att ha. Det finns flera inställningar som lär ta tid att få ordning på. Datorn lär väl se ut som jag vill igen lagom tills det är dags att skaffa en ny.
17 Maj 2015  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Vårvindar friska.

När man har cykel som enda fortskaffningsmedel är det min själ inte lätt att klä sig rätt den här årstiden. Igår tyckte jag inte att femton grader lät överdrivet mycket. Speciellt inte som det blåste småjäklar. Då värmde solen betydligt mer än jag hade trott. Det slutade med att jag gick och bar jackan över armen inne i Rias secondhandbutik, för att inte svimma av. Hem fick jag cykla med jackan öppen. Jag har visserligen för mig att man ska svettas in våren, men jag mår så himla dåligt när jag blir överhettad. Idag var det visserligen inte lika soligt, men jag satsade ändå på en tunnare jacka. Det innebar förstås att jag frös istället. Inte blev det bättre av att jag blev stående på Kvantums parkering i blåsten och pratade en dryg halvtimme. Jag var egentligen på väg dit i hyfsad tid i eftermiddag, men så fastnade jag vid datorn. Så när jag hade handlat klart ikväll träffade jag ett par av Kährs helgarbetare, som var på väg hem från jobbet. För fyra år sedan jobbade jag helg med dom i några månader. Jag tror knappt vi har setts sedan dess, så det var jättekul att prata med dom, men kallt som sagt. Igår passade jag på att plocka ut på balkongen medan solen sken. Det känns lite mer motiverat då än om det blåser och regnar. Även om jag sällan eller aldrig sitter ute ens på sommaren, känns det skönt att ha möjligheten. Om inte annat lägger jag på en matta, så jag slipper ta på mig skor varje gång jag går ut.
16 Maj 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Formatering.

Jag har, ta i trä, aldrig kraschat någon hårddisk, och vill gärna tro att det beror på att jag har rensat dom med jämna mellanrum. Med tidigare versioner av Windows har jag nog formaterat någon gång i halvåret. Med åttan har det inte känts lika nödvändigt, och jag har helt enkelt varit för lat. Jag har haft den här datorn i ett par år utan att rensa hårddisken helt. När jag nu hade planer på att göra det, såg det ett tag ut som om jag skulle bli tvungen. Efter att alltid ha startat upp på någon sekund tog den plötsligt en minut på sig både vid uppstart och nedstängning, och bluetoothanslutningen gav upp andan helt. Nu lyckades jag fixa båda dom problemen med en enkel systemåterställning, men igår gav jag mig ändå på att rensa ordentligt. Jag minns hur tidskrävande det brukar vara att få allting på plats igen, så jag tänkte passa på nu när jag har långhelg. Det tog tre försök att bara få bort det jag ville. Först ville datorn inte vara med alls, och andra gången insåg jag att det låg kvar mycket mer än jag hade tänkt efteråt, fast jag hade bett den att inte spara någonting. När jag väl var klar uppstod fler problem än jag hade tänkt mig med att installera mitt pryttel igen. Nu har jag i alla fall kommit så långt så jag tänker övervinna mitt behov av att få allting klart på en gång. Annars lär jag inte hinna så mycket annat den här helgen. Nu fortsätter jag trixa lite pö om pö när jag får tid.
15 Maj 2015  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Läppbalsam.

En arbetskamrat var fångad på bild i tidningen en gång, och undrade vad sjutton hon gjorde med läpparna. Hon använder läppstift, så det var lätt att svara på för mig som använder lypsyl. Jag gnider ofta läpparna mot varann utan att tänka på det. Hemma krämar jag på rejält, för här har jag en hel burk vaselin, som jag smörjer läpparna med. Nu hävdade tjejen i parfymaffären att det torkar ut läpparna, samtidigt som jag såg att något av apoteken på nätet sålde det just mot torra läppar. Själv var jag sugen på att byta till någon typ av tub mest för att slippa kladda ner fingrarna varje gång jag smörjer. Jag köpte en svindyr kräm i parfymaffären. Så var jag på apoteket och plockade på mig dom olika varianter som fanns där till mer humana priser. Den enda jag absolut inte förstod mig på var Idomin. Den var lika vit som den vanliga salvan. Vem vill gå omkring med vita läppar? Hur som helst hittade jag en favorit. Den tuben var dessutom lite större, så man slapp klämma efter det sista hela tiden. Innan jag köpte en ny av den hade jag en sån där svindyr att ta slut på. Jag insåg att den billiga inte skulle kännas så kul vid en jämförelse. Man får ju vad man betalar för. För en gångs skull var jag glad att ha fel. Den billiga kändes bättre än den dyra. Vad man än betalar en massa extra för, så inte är det känslan, och det är bara den jag märker av. Jag använder till exempel en svindyr ansiktskräm, enbart för att den är så underbart skön. Det är bara att hoppas att den gör något vettigt för mitt gamla ansikte också. Nu kan jag spara in dom pengarna på billigt läppbalsam.
14 Maj 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Röntgen.

I morse kompade jag ut från jobbet en timme tidigare, för att hinna hem och duscha innan det var dags för ett besök på länssjukhuset. Fast jag sa till för tre veckor sedan, när jag fick kallelsen, höll jag knappt på att få ledigt. Man blir plötsligt helt oumbärlig, när man behöver vara fri någon timme. Hade jag ägt en bil hade jag nog hunnit ändå, men att ta sig till stationen och åka buss till Kalmar är betydligt mer tidskrävande. Jag hade turen att hamna bredvid en dam som jobbade på lasarettet, så jag fick guidning till röntgenavdelningen. Det var några år sedan jag var där senast, så jag mindes inte alls vart jag skulle ta vägen. Det enda jag kände igen var det lilla omklädningsbåset, där man fick sitta och glo in i ett draperi medan man väntade. Fast därifrån fick jag traska vidare med kläderna i famnen, när dom upptäckte att det var lämpligare att göra en datortomografi på det område jag skulle röntga. Det var ingen hel tunnel man åkte in i, och tog inte speciellt lång stund, men var ändå lite småläskigt. När det var klart tog jag en fika, medan jag inväntade bussen hem till Nybro. Bussarna passade ovanligt bra idag. Har man otur kan man få vänta någon timme både före och efter behandlingen. En billig resa blev det också. Kuponger till bussen kom med kallelsen och röntgen är gratis av någon anledning som jag inte riktigt begriper. När vissa andra besök kostar flera hundra kan jag tycka att man kunde fördela avgifterna lite bättre.
13 Maj 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Långtradare.

Utanför min ingång till fabriksområdet finns en parkeringsficka. Där står, åtminstone morgnar och kvällar, alltid långtradare som väntar på att bli insläppta. Jag läser på ren automatik vad det står på sidorna av släpen. När det stod Våxtorps betong på en, kunde jag inte fatta varför den hade en bild av flaskor bredvid namnet. Det hängde liksom inte ihop. Inte förrän jag kom närmare och lyckades klura ut att det skulle föreställa byggstenar som staplade på varandra. På kvällarna blir jag mest avundsjuk på chaufförerna, även om jag antar att det inte är så mysigt som det ser ut i förarhytten. När jag kommer traskande, huttrande och ska börja jobba, tänker jag mig att någon ligger där innanför gardinen och har det så skönt. När jag ska hem är dom rena trafikfaran för mig. Jag måste över gatan för att komma till cykelbanan. När det står en eller flera stora långtradare i vägkanten är det omöjligt att se om det kommer någon bil. På fredagsmorgnarna kan det bli riktigt tjockt, eftersom jag går hem vid sju samtidigt som Kährs öppnar och släpper in alla bilar som har väntat över natten. Vissa har tydligen egna passerkort. Om en sån kommer blir det bråttom för den som väntar att få igång sin bil och hinna in genom grinden innan den stängs igen. Det är ju inget vidare ax i en lastbil med släp.
12 Maj 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Skor.

Medan jag använde mina bruna promenadskor under den snöfria delen av året var skor inget problem. Till slut var dom så kass att det inte ens var lönt att sula om dom igen. Dom nya fick jag skavsår av. Dom svarta jag hade haft före dom bruna var dom enda hyfsade skor jag hade. Dom tyckte jag var synd att slita ut med att promenera fram och tillbaka till jobbet i. Då hittade jag ett par gamla skor, som jag har haft och solkat ner på jobbet innan jag började med skyddsskor. Dom är jättesköna, men helt platta. Jag märker inte ens att mina andra skor är lite uppbyggda, men jag känner definitivt att dom här inte är det. Jag känner mig som en anka när jag klafsar fram. Till slut gav jag upp och tänkte rota fram dom svarta skorna i alla fall. Då hittade jag dom bruna, som jag trodde att jag hade slängt. Vilken skillnad det är att susa fram över asfalten med dom! Som jag minns det är det största problemet att dom läcker, så jag får ta andra skor om det regnar någon kväll. Det är inte så kul att stänga in blöta strumpor i skyddsskorna över natten. Till slut kände jag mig ändå tvungen att kasta dom bruna, eftersom sulorna hade lossnat. Då hittade jag istället små inlägg att lägga i hälarna på dom platta skorna. Tjejen som har skoaffären har skickat med mig dom på köpet vid något tillfälle, och nu kom dom väl till pass.
11 Maj 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Tionde maj.

Idag fyller min bror år, så den tionde maj har jag ofta varit på födelsedagskalas genom åren. Kortet på honom är mer än fyrtio år gammalt, så jag chansar på att det är okej att lägga upp. Där är han arton år. Jag har ringt och sagt grattis idag, så han kan åtminstone inte skälla på mig när jag ringer. Var han bodde när han fyllde 21 minns jag inte. Själv bodde jag kvar hos mina föräldrar, och han kom dit med sin flickvän och hennes syster. Av mig fick han en sparbössa, enligt mina anteckningar. Jag kommer inte ihåg den heller. När han fyllde 25 var vår andra bror och jag på pizzeria tidigare på dagen. Det brukar serveras mycket gott att äta i det hemmet, så jag utgår från att kalaset var på kvällen, när vi hade hunnit bygga upp aptiten igen. Året därpå verkar i och för sig fokus ha legat på bakverk. Brorsan fyllde en måndag, och enligt min dagbok var det "massor med folk och kakor". På tisdagen var jag där igen tillsammans med en väninna och hennes son, och det var mycket kakor kvar då också. När han fyllde 27 hade jag varit hos tandläkaren med en visdomstand samma dag. Jag antar att jag hade dragit ut den. Äta kunde jag i alla fall inte, men jag fick både smörgåstårta och vanlig tårta med mig hem. På hans 34-årsdag blev vi bjudna på grillat. Jag drack dessutom vin, grogg och likör, innan jag tog bussen direkt till jobbet för att jobba nattskift. Många fler kalas har det blivit genom åren. Det största för nio år sedan, när han fyllde femtio.

10 Maj 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Kyligt.

Min ordinarie massageterapeut hade meddelat sin vikarie att hennes kunder ville att man tog i lite. Vikarien hade definitivt tagit till sig detta, så idag har jag ont överallt. Hon var för övrigt också gravid, och skulle ha barn till hösten. Den ordinarie räknade inte med att vara tillbaka på heltid till dess, så dom hade en tredje tjej på gång. Det var soligt igår. Då brukar det bli varmt inne i centrum bland alla människor, så jag hade tagit sommarjackan med kortärmat under. Nu blåste det precis lika svinkallt som vanligt, så det var fel tänkt. Jag klädde på mig betydligt mer när jag cyklade till Kvantum idag. Cykeln ställde jag utanför Nybro hudvård igår, vilket innebar att jag inte alls kom från det hållet jag brukar in på marknaden. Jag funderade på om jag verkligen kunde låta den stå där, men när jag skulle cykla hem stod det fler cyklar på samma trottoar. Vissa av knallarna erbjöd kortbetalning. Dom som jag sprang på det hos ifjol sa att det bara gällde om man handlade för mer än femtio spänn. Det hade väl med deras avgifter att göra. Killen jag köpte korv av igår hade ingen sån gräns. Han såg det som en service till kunderna att kunna betala med kort oavsett belopp. När jag kom hem och läste kvittot mer noggrant såg jag att kortläsaren tillhörde en bokhandel. Första gången jag har köpt korv i en sån. Jag köpte dom sista två förpackningarna med svarta strumpor som försäljaren hade igår, och jag hittade inte samma sort någon annanstans. Det skulle vara samma i båda, men ränderna har lite olika nyans. Det är ju ingenting som syns under långbyxorna, men det lär väl ändå störa mitt skönhetssinne, om jag inte håller dom ifrån varann. Annars är hela tanken med att köpa likadana strumpor att jag slipper para ihop dom efter tvätt.
9 Maj 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Nybro marknad.

När jag kom från jobbet i morse hade jag plötsligt ingen röst. Folk i min omgivning har varit förkylda i evigheter. Dom har hostat lika länge, så jag var mest orolig att jag skulle hosta sönder min massage-date. Istället försvann hesheten mer och mer medan vi pratade. När jag efteråt mötte bekanta på marknaden kunde jag tala nästan obehindrat. Jag läste nyss att marknaden var större än ifjol. Märkligt hade det varit annars, för då var det nästan ingenting. Jag köpte lotter. När jag vann fick jag välja mellan en liten bricka och en kexchoklad. Det var inget svårt val. Godis är alltid godis. Värre var det att välja korv hos en gubbe som hade sju olika sorter låg framme till provsmakning. Till slut blev det vitlök, vitlök och vitlök. Den var ljuvlig, och jag visste att jag skulle ångra mig efteråt om jag köpte något annat. Jag hittade ett kom-ihåg-block, och upptäckte inte förrän jag höll i det att det hade en penna med magnet, som också gick att fästa på kylskåpet. Jag har saknat min sedan den tog slut, så då köpte jag två block. Strumpor var huvudärendet, eftersom mina gamla var tämligen noppriga. Dom grå, som jag brukar köpa, fanns inte i min storlek, så nu satsade jag på svarta. Intressant att se om jag kan vänja om efter många år med grå. Det fanns sillamackor att tillgå i år, men kommen så långt upptäckte jag att dom hade strömmingsburgare också. Det lät lika gott men mera lättätet.
8 Maj 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Mailadress.

På en av mina favoritsidor när det gäller spel var man tvungen att registrera sig för att kunna spela hur mycket som helst. Problemet var bara att den inte godkände min mailadress. Jag bestämde mig för att skaffa en annan adress och se om det gick bättre. Jag tänkte väl på Hotmail eller så, men så slog det mig att man kan ha fem olika adresser på mitt konto hos Bredbandsbolaget. Jag lade in en till, och med den gick registreringen som en dans. När jag skaffade Outlook för att komma åt epost-appen i Windows försökte jag koppla den till min andraadress. Dom hävdade att dom skickade mail där jag skulle bekräfta min mail, men jag fick inga. Till slut provade jag att maila mellan mina båda adresser. Det gick att skicka från den nya men inte till den. Enligt tjejen på Bredbandsbolaget borde jag ha ett eget lösenord till den, men det minns jag inte att jag hade. Jag brukar anteckna allt sånt, och någon sån anteckning hittade jag inte heller. Hon ordnade ett nytt lösenord åt mig, som hon enligt deras säkerhetsregler var tvungen att skicka till mig med snigelpost. På första försöket hände ingenting. Där e-posten borde finnas på Bredbandsbolagets sida var det helt blankt. Till slut lyckades jag i alla fall trixa fram det jag sökte. Där låg dom senaste två årens mail från nämnda spelsida. Där låg också ett helt gäng bekräftelsemail från Microsoft.
7 Maj 2015  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Viktminskningsoperationer.

Annonserna man ser på Facebook följer precis som på andra ställen på nätet vad man kan tänkas vara intresserad av, grundat på tidigare aktiviteter. Fast senast tyckte jag nog att det blev lite fel. Jag hade precis delat en krönika där en kvinna berättade om hur hon blev ordinerad en viktminskningsoperation över telefon. Då hade hon ändå lyckats gå ner mer än hälften av sin övervikt på egen hand. Operationen räknades tydligen som ett rutiningrepp, fast man har läst så mycket om allt surt som kan komma efter. Strax efteråt fick jag mycket riktigt upp en annons med glada läkare som erbjöd billiga viktminskningsoperationer. Med tanke på att artikeln jag delade var negativ till hela företeelsen är jag lite tveksam till logiken, men jag förstår ju att det hängde ihop. Sidan har väl fullt sjå att hålla koll på ämnena, utan att specialgranska åsikterna.
6 Maj 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
"Äkta människor."

"Äkta människor" är en av mina favoritserier. Jag har spelat in den, så nu har jag precis sett om alla tjugo avsnitten i ett sträck. Det blev lite mer sammanhang än när dom gjorde uppehåll mellan första och andra säsongen. Mer än ett avsnitt i veckan har jag också sett. Nu var jag dessutom med på vad som hände redan från början. Första gången hade jag ingen vidare koll på vad det var för några som dök upp och skrämde vettet ur folk. Ovanliga namn har jag alltid haft svårt att lära mig, och i den serien finns både en Niska och en Silas. Det är inga namn jag har stött på i verkliga livet. När det började kännas som om det fanns tre stycken med såna namn, bestämde jag mig för att googla och få klart för mig vem som var vem. Men innan jag hann så långt fick jag förklaringen i serien. Huboten Niska heter likadant som en kvinna, eftersom hon är tillverkad med henne som mall. Det missade jag helt första gången jag såg det. Jag kollade lite på skådisarna på nätet. Den största chocken var när jag insåg att huboten Cloette spelas av Louise Peterhoff, som också var Elin Hammar i "Blå ögon". Jag hade aldrig kommit på själv att det var samma tjej. Tänk, vad lite smink kan göra. Se dom två olika karaktärerna på bilden nedan. Josephine Alhanko däremot såg ut som en docka även i vanliga fall. Så hade hon blivit fröken Sverige 2006 också. Man brukar ju använda uttrycket "docksöt", och ser man ut som en docka motsvarar man tydligen skönhetsidealen.

 

5 Maj 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Fjärde maj.

Mina kärleksrelationer genom livet har gått från att jag först har sökt en modersgestalt, sedan en fadersgestalt och numera känns det som om jag vore modersgestalten själv. I den åldern när kroppen började bli vuxen utan att jag själv hann med riktigt hade jag ett par äldre kvinnor som jag var djupt fäst vid. Den ena syns till höger om mig på kortet nedan. Den ännu äldre damen tror jag var hennes svärmor. Det enda jag minns från när kortet togs är att jag hade mens. Det var tragiskt på flera sätt. Dels för att skolan inte riktigt var planerad för att man skulle få det redan på mellanstadiet. Dels för att jag fortfarande minns hur ont jag hade och hur sjuk jag var, fast jag har proppat i mig hormoner för att slippa det dom senaste trettiofem åren. Den fjärde maj 1973 fick jag vykort från min idol, så jag var helt salig. Två år senare satt jag ett par timmar hemma hos en annan av mina kvinnliga favoriter. På åttiotalet är jag i vanlig ordning mest fascinerad över hur social jag var. Jag träffade folk hela tiden och var på Öland minst en gång i veckan. Numera lämnar jag knappt Nybro. Jag får väl skylla på att jag sålde min sista bil i slutet av åttiotalet. Man anpassar sig en del efter sina resurser. Sökningen på den fjärde maj ger hur som helst vid handen att jag var på Öland 1980, och hann besöka mina föräldrar, deras granne och en kille på samma dag och kväll. 1981 var jag hos min bror och hans fru och 1982 hos vänner i Kalmar där jag bodde då. 1983 var en kille hemma hos mig och fikade, 1984 var jag hos en väninna, 1985 och 1986 var jag på Öland den fjärde maj. Fikade gjorde vi mest hela tiden. Det ser jag tydligen som någonting man gör tillsammans, för numera fikar jag snudd på aldrig.

 

4 Maj 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Grevinnegardiner.

Jag är väldigt förtjust i att fylla i enkäter och delta i undersökningar av alla de slag. På ett ställe blev jag lovad en minitriss som tack. Jag funderade inte så mycket på vad det var för något, men det var faktiskt exakt det som namnet antydde, en minivariant av trisslott. Den var hälften så stor som en vanlig, kostade en tia och man kunde vinna högst 100.000. Jag hade aldrig sett någonting liknande. Tyvärr vann jag ingenting på min lott, men söt var den.

I gårdagens tidning läste jag att det inte nödvändigtvis heter gäddhäng. En annan benämning var grevinnegardiner. Det fick mig genast att känna mig mycket tjusigare. På jobbet är på tok för varmt för att jag ska kunna ha något annat än ärmlöst, så där ser dom mina gardiner hela nätterna. Det är samma sak med mina tatueringar, som jag nästan bara flashar där. Resten av kroppen visar jag varken där eller någon annanstans. Det är en av anledningarna till att det inte ser ut att bli någon mer tatuering. Å andra sidan sägs det ju att man gör dom för sin egen skull och inte för någon annan, så det kanske kan bli någon mer, som bara jag ser. Jag hittade faktiskt en bild som jag blev lite sugen på och har tittat ut placeringen för den. Återstår att se om det någonsin blir av.
3 Maj 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Självscanning.

Allt som är nytt är fruktansvärt obehagligt i min värld, innan jag kommer in i det. Därför satt jag på samma stol dom första tjugo åren på Kährs. En lätt överdrift kanske, men samma avdelning i alla fall. Dom senaste åren har jag varit lite mer av zigenare, och varit tvungen att övervinna mig själv varje gång jag måste lära mig en ny avdelning eller sträng. Idag var det självscanningen på Kvantum som skulle erövras. Jag kunde förstås ha följt minsta motståndets lag och fortsatt köa till den vanliga kassan, men det här var något jag verkligen hade sett fram emot. Både roligt och smidigt. Det första felet jag gjorde var att ta en vagn vid cykelställen, som jag alltid gör. Dit får vi dom gamla vagnarna när man köper in nya, så den hade ingen hållare för handscannern. Det löste jag genom att placera den där andra sätter sina bebisar. När mina rutiner rubbades glömde jag att ta en baguette i förköpet på vägen in. Eftersom jag inte hade kollat om det fanns några kvar vågade jag inte chansa, så det fick bli en bytta från salladsbaren istället. Den var öppen tack vare att jag handlade på eftermiddagen. Det var tur att det stod en flicka där som jag frågade hur det skulle gå till. Man vägde sin sallad och tryckte ut en etikett med streckkod, som gick att scanna. Det stod visserligen en lapp om det, men jag såg inte att knappen den refererade till var en knapp. Det som annars var svårast att se var texten på den lilla handscannern. Jag tänkte först att jag måste minnas att ta glasögon med mig när jag handlar i fortsättningen. Sedan kom jag på idén att lägga ett par av dom gamla, som jag inte använder längre, i den ena cykelväskan, så är dom alltid med. Nu är frågan vilka av mina gamla glasögon jag ska skrämma folk med. Jag tror det får bli dom runda. Dom har krokar bakom öronen, så dom sitter där dom ska.
2 Maj 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Träning på arbetstid.

På företaget Kalmar vatten låter dom inte bara sina anställda träna på arbetstid, dom tvingar dom till det. Bra resultat har dom uppnått dessutom med friskare personal och färre förslitningsskador. Men just det här med tvång fick verkligen folk att se rött. Jag läste bara en bråkdel av kommentarerna på nätet, men dom flesta var rejält upprörda över det. Jag undrar fortfarande vad dom gör på sin arbetsplats, som känns så frivilligt. På min är då precis allting tvång. Jag skulle inte göra ett enda av alla enformiga handgrepp frivilligt. Att då få göra någonting som var bra för kroppen, istället för att slita på den, vore väl alldeles ypperligt. Jobbigt visserligen, men det är det att lyfta stommar, fanér och underlägg också. Det är ingenting jag kommer undan, eftersom jag får betalt för det, så att få betalt för mer seriös styrketräning låter väl helt perfekt. Det man har svårast att få till när det gäller träning är ju att få tiden att räcka, men alla timmar man tillbringar på jobbet är ju ändå förspillda.
1 Maj 2015  | Länk | Media | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida