HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Maj (2018)
>>


En liten lapp.

Jag skaffade en ny necessär till mitt smink till slut. När jag rensade ur den gamla innan jag slängde den, hittade jag lappen nedan i ett litet fack. Där bör den ha legat i tjugofem år. Jag minns inte ens att jag har lagt dit den, men 1993 var jag i parfymaffären och blev ordentligt sminkad. Lappen måste hon som gjorde det ha ritat och skrivit åt mig, för att jag skulle komma ihåg hur hon hade gjort. Bland det gamla jag kastade nu fanns visserligen både ögonskuggor och kajal, men om jag någonsin har använt det måste det vara bra många år sedan. Numera ska det vara något väldigt speciellt tillfälle för att jag ens ska orka kladda på lite mascara på ögonfransarna. Jag insåg inte förrän för något år sedan att det är då man har användning för förstoringsspegeln som finns på ena sidan av min nackspegel.

31 Maj 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Matvanor.

Även om jag rent fysiskt närmar mig sextio med stormsteg, så verkar mina matvanor fortfarande vara ungdomliga. Enligt en undersökning som min morgontidning refererade till lider var femte ungdom av övervikt eller fetma och får i sig för lite frukt, grönt och fisk. Just den delen av texten kan jag i och för sig tänka mig stämmer på flera medelålders än bara mig. Så visade studien att i snitt 17 procent av kalorierna ungdomarna fick i sig kom från godis, glass, kakor och snacks. Där är ungdomarna och jag helt överens om vad som är gott. Problemet var tydligen att det goda tar plats från vanlig mat, vilket kan leda till brist på viktiga näringsämnen. Extra vitaminer har jag petat i mig hela livet, eftersom jag inser att mina matvanor inte är speciellt vuxna. Ungdomarna och jag hade också ungefär samma inställning till frukt och grönsaker. Dom äter i snitt 250 gram per dag. Jag äter nog inte ens så mycket, och rekommendationen är 500 gram. Kött äter dom i gengäld för mycket, för det ska man inte äta mer än 500 gram per vecka. Det är lite oklart hur mycket jag äter, men jag tycker definitivt bättre om korv än om grönsaker. Fisk och skaldjur ska man äta 2-3 gånger i veckan. Det kommer jag definitivt inte upp i. Dom flesta av ungdomarna äter nyttigare mat i veckorna och mindre nyttigt på helgerna. Där kan jag nästan känna att jag gör tvärtom. När jag jobbar är jag konstant hungrig, och har ett betydligt större behov av att tröstäta än i helgerna när jag är ledig.

30 Maj 2018  | Länk | Media | 0 kommentar
Eldsvåda.

I fredags natt var det en rejäl brand i ett sju våningar högt hyreshus här i Nybro. Jag bodde själv på femte våningen i ett sjuvåningshus i Kalmar i några år. Just när det händer något sånt här är nog enda gången det inte är så mysigt att bo högt upp. Det kan vara illa nog på tredje våningen, där jag bor nu. Jag har en föreställning om att man kan tvingas hoppa ner i ett brandsegel från balkongen. Läskigt låter det över huvud taget, och utanför min balkong är en slänt, där det knappast kan vara enkelt att fixa sånt. Jag tänker mig att elden ska komma nerifrån, men i Kungshall var det översta våningsplanet som brann av helt och hållet. Någon är misstänkt för allmänfarlig vårdslöshet, men exakt vad som har hänt har jag varken hört eller läst ännu. Någon skrev om en fritös på en balkong. Någon annan hävdade att vissa invandrare inte använder kokkärl, utan steker maten direkt på hällen. Det senaste jag läste var att någon hade somnat ifrån en gryta med popcorn. Alla boende i höghuset fick evakueras och inhystes på hotell i Kalmar. Det väckte förstås liv i debatten om att vi inte har något hotell i Nybro. Någonstans läste jag att dom som hade husdjur fick bo i Orrefors stugby, och många verkar helt enkelt ha flyttat hem till släktingar eller vänner. Mannen som har reagerat hårdast mot den hyresvärd som inte håller sina hyresgäster med brandvarnare fick också vatten på sin kvarn. Det var för övrigt tredje lägenhetsbranden på kort tid i Kungshall, även om dom tidigare har varit mer begränsade.

29 Maj 2018  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Internetstrul.

När jag kom tillbaka från tv:n och satte mig vid datorn i natt hade jag plötsligt inget Internet. Det har annars inte strulat på länge. Enligt felsökaren hade jag ingen kontakt med DNS-servern. Innan jag skaffade smartphone var jag riktigt handikappad när jag fick ett sånt meddelande. Nu kunde jag gå ut på nätet på den och kolla läget. När jag googlade på Bredbandsbolaget fick jag en riktig chock. Dom hade gått upp i Telenor för ett par veckor sedan, så fast jag inte visste om det var det där jag hade mina nätaffärer numera. Jag kan väl tycka att det är en så pass viktig förändring att man borde informera sina kunder om den, men det tyckte tydligen inte dom. Jag hittade hur som helst sidan om driftstörningar, och fick klart för mig att felsökning pågick. Då kan man ju inte göra så mycket annat än att vänta. Under tiden fortsatte jag surfa på telefonen, tills den plötsligt hävdade att min surf var slut. Det var också en chock, eftersom det knappast brukar märkas att jag har använt den, även om jag har surfat en massa. Jag blev så ställd att jag gav upp alltihop. I efterhand kände jag mig lite lurad. När Internet kom tillbaka, så jag kunde kolla på Comviqs sida, hade jag nämligen hur mycket surf som helst kvar. Jag laddade ner deras app, eftersom jag i alla fall såg i det där meddelandet att man kunde fylla på med den. Fast skulle man verkligen hamna i ett läge där surfen är slut och det inte finns wifi, lär väl inte den heller fungera.
28 Maj 2018  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Tjugosjunde maj.

Våren 1975 gick jag i sjuan. Den tjugosjunde maj var det bud om kontaktkort och frånvarokort på svensklektionen. Informationen i min dagboksanteckning är lite knapphändig, men det kan väl knappast ha varit så att vi fick dom i slutet på läsåret. Jag kan ärligt säga att jag över huvud taget inte minns att vi hade såna. Samma dag fick jag mina konfirmationsminnen, men dom glömde jag ännu fortare. Sålunda hade jag inte en tanke på att plocka fram dom under firandet efter konfirmationen. Några kort bytte jag med mina medkonfirmander, men dom flesta har jag kvar.

Hade jag orkat skaffa mig en utbildning hade det väl fått bli något åt kontorshållet. Sånt har jag alltid gillat att pyssla med. I tonåren var jag tillsammans med en kille som var egen företagare, så jag fick gott om tillfällen att leva ut mina sekreterardrömmar. För exakt 41 år sedan (när jag bara var sexton) ägnade jag kvällen åt att skriva ut fyra löner och sexton bankgiroinbetalningskort. Det här var långt före persondatorernas intåg, så det var en vanlig skrivmaskin som gällde.

1983 såg jag ut som på kortet och jobbade på Nordchoklad. Den tjugosjunde maj hade vi vårfest på Svensknabben. Jag cyklade dit och hem, och drack alkohol under kvällen. Det jag minns bäst är att jag stannade för ett rödljus genom att ta tag i stolpen istället för att kliva av cykeln. Någonting säger mig att det kunde ha slutat hur illa som helst, om jag hade missat stolpen.
27 Maj 2018  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Klockbatteri.

Dom som besöker mitt badrum brukar förvånas över att jag har en klocka där inne. Jag tycker det är självklart, eftersom det är där jag är och gör mig i ordning när jag har en tid att passa. Vare sig jag ska iväg någonstans eller väntar gäster. Då känns det mer praktiskt att kunna hålla ett öga på klockan där inne, än att springa ut i hallen för att kolla tiden. Klockan jag har där nu är tydligen så pass ny att jag aldrig hade bytt batteri i den tidigare. När den stannade hade jag ingen aning om vare sig var det satt eller hur jag skulle komma åt det. Den såg så kompakt ut att jag nästan började fundera på om det var någon engångsvariant. Våld löser dom flesta problem (åtminstone när det gäller döda ting), men när jag inte visste var öppningen borde finnas kändes risken stor att jag bröt sönder klockan. Jag gav upp hela projektet, och planerade att ta med den till butiken där jag köpte den och fråga. Dagen därpå gjorde jag ändå ett sista försök med förnyade krafter. Då lyckades jag till slut med en kniv bända på rätt ställe och få upp den lilla batteriluckan, så nu går klockan igen. Jag antar att jag borde anteckna någonstans var den sitter. Innan det nya batteriet är slut lär jag ha glömt hur och var jag hittade luckan, och då blir det samma strid igen.
26 Maj 2018  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Inled mig inte i frestelse...

En av mina före detta arbetskamrater springer jag på med ojämna mellanrum. Ibland på stan, men oftast på eller utanför Kvantum. Idag fick vi en pratstund vid mjölkkylen. Där föll jag offer för utstuderad marknadsföring. Under hela samtalet kände jag en ljuvlig doft av nygräddade wienerbröd. Dom ligger vanligtvis under lock, men nu hade man ställt fram dom öppet, och förutom doften frestade man med extrapris. Jag, som envisas med att handla när jag är hungrig, fast jag vet att man inte ska, föll förstås både för dom och vitlöksbaguetterna som låg bredvid. Med mitt andra fredagsmys gick det sämre. Jag köpte räkor, och till dom vill jag ha majonnäs. Den smaken har för övrigt förändrats med åren. I tonåren brukade jag och dåvarande pojkvännen besöka en servering i Färjestaden. Där beställde jag alltid en räkmacka utan majonnäs. Nu när det istället känns som ett måste, uppstår vid såna här impulsköp problemet med att jag aldrig minns om jag har majonnäs hemma eller inte. Köper jag en tub står det minst en till i kylen när jag kommer hem. Avstår jag har jag ingen alls. Det är lite oklart om jag gjorde en felchansning idag, eller jag glömde att leta upp den hyllan. Jag köpte i alla fall ingen majonnäs, och det fanns ingen här hemma, så några räkor blir det inte ikväll. Det värsta jag vet är när människor blir besvikna, och allra värst är det när det är jag själv.

25 Maj 2018  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Kosmetika.

Det enda smink jag någonsin använder numera är lite mascara. Den låg ändå i en necessär tillsammans med ett gäng andra sminkprodukter. Jag har inte ens reflekterat över det, men när jag väl gjorde det var det inte mycket att spara på. Smink som var minst tjugo år gammalt och tämligen sunkiga borstar och svampar. När jag väl slängde alltihop insåg jag att väskan dom låg i var lika sunkig den. Jag får köpa en ny, för det känns ändå som den vettigaste förvaringen. Självklart borde jag passa på att köpa lite annat och nytt smink också. På bilderna nedan syns det ju verkligen hur snygg jag kunde vara, om jag orkade lägga en halvtimme på det varje dag. Tyvärr lär jag vara för lat för att ens göra det dom få gånger jag ska träffa folk. I årets upplaga av ”Let’s dance” fanns förresten en liten tjej, som skillnaden var helt otrolig på. I klippen från träningspassen såg hon ut som en finnig tonåring. När det var showtime var hon uppsminkad till en riktig lady. Fast hon behövde väl knappast göra det själv, när hon skulle vara med i tv.

24 Maj 2018  | Länk | Övrigt | 2 kommentarer
Hem ljuva hem.

Natten som gick hade man dåligt med folk på avdelningen som förser oss med material. Det innebar i sin tur att vi inte kunde köra rullande raster, och var snudd på onödigt många i min del av produktionen. Eftersom jag har hyfsat gott om timmar på mitt komptidskonto, och betydligt vettigare saker (enligt mig) att göra hemma än på jobbet, kompade jag ut vid halv tre. Det var härligt att komma ut mitt i natten, men första delsträckan på min väg hem blev lite läskig, för mig som tittar mycket på program om brott med Leif GW Persson. Där körde nämligen en utländsk långtradare fram och tillbaka, troligen på jakt efter någonstans att parkera tills Kährs öppnade för dagen. Annars kändes det väl mer som tidig morgon än sen natt. Det ljusnar extremt tidigt den här årstiden, och fåglarna skränade, så man inte fick en chans att tro att man var ensam ute. Solen hade i alla fall inte hunnit upp. Det var en tröst för mig, som hade glömt solglasögonen hemma. Dom känns inte så aktuella när jag ger mig iväg strax innan tio på kvällen, men är sköna att ha om solen skiner i ögonen när jag ska hem igen på morgonen. Brorsonens sambos bil, som hade stått utanför deras när jag gick till jobbet, var borta. Hon är tidningsbud, så det innebär att en massa folk fick sin tidning i god tid. Jag har reagerat ibland på att porten är olåst, hur tidigt jag än kommer hem. Jag har tänkt att man nog öppnar den för tidningsbudens skull. Den som delar ut Kalmarposten måste i alla fall ha nyckel, för den tidningen låg på dörrmattan, när jag kom hem vid tre i morse. Då hade jag fått låsa upp porten för att ta mig in i trapphuset.

23 Maj 2018  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Kaffenyckel.

Dom första åren jag jobbade på Kährs tog man betalt för automatkaffet. Mig gjorde det inget, för jag köpte aldrig någonting där. När man beslutade sig för att kaffet skulle vara gratis fick vi varsin nyckel som den på bilden. Den satte man i istället för att betala. Jag har aldrig använt den, men den har legat i portmonnän i min ryggsäck i bra många år. Jag minns inte om dom gjorde om automaterna på något vis eller bytte ut dom helt och hållet. Numera är det i alla fall bara att trycka på knappen för önskad dryck. Kaffe dricker jag fortfarande inte på jobbet, men på sista rasten brukar jag ta en mugg choklad. När man slutade med engångsmuggar fick vi varsin porslinsmugg som det stod Selecta på. Den har legat i mitt skåp sedan jag fick den. Dom var för övrigt väldigt lätta att slå sönder, så jag är nog en av dom få som har min kvar. Jag har en plastmugg, som jag dricker vatten ur vid dom andra rasterna. Den går precis lika bra att dricka varm choklad ur, så jag klarar mig med den.
22 Maj 2018  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Resten av helgen.

Eftersom jag vet hur dåligt minne jag har, hade jag antecknat kupongen jag skulle ha med mig till Kvantum i lördags på shoppinglistan, för att inte glömma att lämna den. Det var procent på köpet, och det passade bra, eftersom det blev hyfsat dyrt. Inte förrän jag skulle stoppa in den i apparaten vid utgången, insåg jag att kupongen hängde kvar på kylskåpet här hemma. Så har jag alltid en extra av allting hemma, så jag inte ska stå helt utan när en förpackning tar slut. Det hade jag uppenbarligen missat när förra påsen med Crostini tog slut, för här fanns ingen i reserv. Nu köpte jag en ny, och när jag kom hem slog det mig att jag borde ha köpt två, om jag ville ha en i reserv. På kvällen, när jag tänkte använda hörlurar för att inte hålla grannen vaken, fungerade dom inte. Jag testade några olika lösningar, och fick till slut igång dom genom att installera om Bluetooth. När jag precis hade stigit upp igår ringde det på ytterdörren. Hade jag sovit hade jag inte ens tänkt tanken att rusa och öppna, men nu var jag alltså uppstigen om än nätt och jämnt. Det var nog ödet eller något som besparade den som ringde chocken av att se mig med håret på ända i morgonrock och snarkplåster så sent på dagen. Jag hade inte använt morgonrocken på så pass länge att den hade trasslat in sig i kryckor och annat som stod i samma garderob. När jag inte fick loss den direkt bestämde jag mig som vanligt för att folk som inte ringer på telefonen innan dom ringer på dörren knappast vill något viktigt.

21 Maj 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Tjugonde maj.

För trettiofyra år sedan bodde jag i södra delen av Kalmar. Den tjugonde maj var en söndag det året också precis som idag. Speciellt morgonpigg var jag inte på den tiden heller, för en kille som hette Bosse ringde och väckte mig vid halv tolv. Vid ett hämtade han mig, och vi promenerade till Stensö. Där träffade vi på ett par bekanta som vi spelade en runda minigolf med. Så åt vi räkmacka och mjukglass. Kaffet tog vi hemma hos mig.
Fem år senare hade jag flyttat till Oskarshamn, och träffade en annan Bosse den här dagen. Jag var med hans familj och några andra bekanta på Parkdansen. Som namnet antyder dansade man en slinga genom stadsparken. Man växlade mellan schottis, polka, hambo och mazurka. Jag har diplom undangömda någonstans, som visar att jag dansade just med Bosse ett par år, men om det var så 1989 minns jag inte utan att leta fram dom. Jag fikade hur som helst hemma hos dom efteråt. På kvällen var det dans i Folkets park till min favoritorkester Profilerna. Dit gick jag med goda vänner från Blomstermåla. Vi drack whisky innan och tog en nattmacka efter dansen.
Den tjugonde maj 1994 var det kombinerad möhippa och svensexa för paret på bilden. Förutom smink och utstyrsel som eventuellt framgår av bilden, minns jag att killen fick en dunk med oklart innehåll fastgipsad vid handen. Vi var ett helt gäng på Juventus och åt, och avverkade sedan dom pubar som fanns i lilla Nybro.
För nio år sedan hade jag tagit semester, eftersom lantbruksskolan Ingelstorp hade utspark mitt i veckan. Jag tog bussen till Kalmar, där brorsdottern hämtade mig. Efter att ha sett glada ungdomar åka rutschkana ut till den relativa friheten åkte vi tillbaka till Kalmar. Där blev det en bit mat tillsammans med flickebarnets föräldrar och hennes mormor.


 

20 Maj 2018  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Ny telefon.

När jag kollade mina bokmärken i datorn var faktiskt Samsung Galaxy A5 den jag hade spanat in som alternativ till den (svindyra) monstertelefonen. Snabbguiden jag hittade i förpackningen var på italienska (!!), men på nätet hittade jag en 153 sidor lång instruktionsbok på svenska. Det lär ta tid att hitta och testa allt, men nu kan jag ringa, svara, messa och spela. Resten får jag ta efterhand när jag hinner, så inte all annan verksamhet stannar av här, som den gjorde i natt. Fodral tänkte jag inte ens på när jag var i radioaffären, men det gjorde som väl var killen som sålde telefonen till mig. Den gamla satt fast med en magnet i fodralet, vilket innebar att den gled omkring lite som den ville. I det jag köpte nu snäppte man fast telefonen så rejält, att jag inte ens fick loss den när jag skulle prova att ringa på förmiddagen. Det var tur, för då insåg jag att fodralet var så nätt och smidigt, att jag lika gärna kunde hålla telefonen med det på. Risken minskade för att jag skulle komma åt någon knapp under samtalet, och jag fick bättre grepp om luren. Jag hade planerat att köpa ett större fodral, med mer plats för kort och pengar, på nätet, men nu insåg jag att det här passade mig betydligt bättre. Jag har klarat mig med tre kort i två års tid, och kontanter använder jag nästan aldrig. När jag sitter och spelar på rasterna på jobbet har jag också telefonen kvar i fodralet, och då är det bara smidigt om det inte är mer än nödvändigt att hålla i. Den absolut största fördelen med min nya telefon är att den har fem gånger så mycket minne som den gamla. Nu kan jag ladda ner hur många appar jag vill. Att kameran har dubbelt så många megapixlar är väl inte heller fel, antar jag.

19 Maj 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Fredagsförmiddagen.

Förmiddagen blev intensiv. Efter jobbet cyklade jag först hem och åt och duschade, och sedan ner till centrum för en timmes massage. Så fortsatte jag till radioaffären. Jag har tittat runt på nätet efter en ny telefon, men det är med prylar som med karlar att en bild inte säger så mycket. Jag har varit grymt sugen på en monstertelefon, som jag egentligen inte behöver så lite som jag använder mobilen. När jag såg lurarna i verkligheten tyckte jag mer om en i samma märke som var hälften så dyr. Jag hade dessutom sån tur att butiken hade rea på bland annat mobiltelefoner, så jag slog till direkt. Man kunde få den installerad mot betalning, men killen jag köpte den av trodde att jag skulle fixa det själv. Jag har varit kund där i många år, så han har hyfsad koll på min kompetensnivå. Återstår att se om det blir gråt och tandagnisslan i natt, när jag inte lyckas. Jag återkommer med rapport både om det och om jag är nöjd med min investering. Det blev en cykeltur runt hela Nybro i blåsten, eftersom jag hade tre paket, som skulle hämtas på tre olika ställen. Fördelen var att Western streetfood hann öppna, så jag köpte en av deras smarriga högrevsburgare.

18 Maj 2018  | Länk | Nybro | 0 kommentar
På ålderns höst.

Jag är inte helt övertygad om att jag ens får leva så länge så jag hinner gå i pension, mycket mindre att jag i så fall är så pigg så jag kan njuta av den. Därför passar jag på att jobba så lite som möjligt redan nu, medan jag är hyfsat frisk. Intrycket man får är ju att man kommer att få lida för detta lättsinne som pensionär, men i morgontidningen läste jag en insändare som uppmuntrade mig. Efter att ha utbildat sig och jobbat heltid i fyrtio år fick kvinnan som skrev ut lika mycket i pension som någon som knappt hade jobbat alls, även om den sistnämndas inkomst bland annat bestod av olika bidrag. Insändarskribenten varnade alla kvinnor för att arbeta i tron att vi skulle få pension grundat på det. Hon tog dessutom upp det faktum att 1,3 miljoner svenskar vårdar någon anhörig, och att staten sparar 181 miljoner kronor per år på deras gratisarbete. Det uppmuntrar ju inte direkt till att ge sig ut och ragga i min ålder. Det skulle vara en yngre förmåga då, som kan ta hand om mig, men förhoppningsvis är dom flesta för smarta för att ge sig in i något sånt.

17 Maj 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Fackmöte.

Facket är ingenting jag ägnar någon större uppmärksamhet, även om jag är medlem. Dom möten jag ser inbjudningar till brukar vara på fredagskvällar. Då finns det inte mycket som kan få mig att lämna hemmet. Igår var det i alla fall ett möte om lönerna innan jobbet. Att gå dit en halvtimme tidigare kan jag tänka mig. Alltid gör det något på kompsaldot. För några veckor sedan gjorde jag samma sak för att lyssna på min närmaste chef vid ett avdelningsmöte. Vem som har rätt när diskussionens vågor går höga är jag inte helt säker på, men intressant att lyssna på var det även igår. Nämnda chef fick jag för övrigt en lapp från när jag kom in på avdelningen. Jag hade skrivit på semesterlappen att jag ville ha femte semesterveckan vecka ett nästa år. I min värld svarar man antingen ja eller nej på det. Svaret jag fick nu kan väl närmast betraktas som ett nja. Jag fick semester den andra och tredje januari, men inte den första. Om jag reser någonstans måste jag alltså flyga hem och jobba en natt mitt under semesterveckan. Mina fackföreträdare var kvar, och deras råd var att jag skulle prata med min chef. Eftersom jag knappast lär ha jobbet kvar efter ett sånt samtal, valde jag att maila henne. Jag gjorde det direkt i morse i hopp om att få ett svar under dagen, men det var tydligen för mycket begärt. Troligen var jag artig i överkant, när jag bara bad henne ta bort dom där båda nätterna också, om jag inte kunde få semester hela veckan. Hon kanske inte tyckte att hon behövde vara lika artig tillbaka, och svara på mitt mail. Jag får kolla med vår mellanhand ikväll om chefen har gjort som jag bad henne.

16 Maj 2018  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Yngre arbetskamrater.

Det låter kanske lite motsägelsefullt att jag, som har jobbat inom industrin i 41 år varav 28 på kära Kährs, uppmuntrar ungdomarna som börjar där att ta tag i sina liv och komma vidare. Framför allt är grejen att dom flesta inte tänker jobba där lika länge som jag har gjort, men har man ingen plan är det lätt att bli kvar. En fast inkomst är ju ganska bekvämt att ha. Jag brukar berätta om arbetskamraten som bara skulle jobba där tills hon hittade något annat. Jag tror hon har varit anställd i mer än 30 år vid det här laget. Det tragiska med att jag uppmuntrar dom att sluta, är att det sedan är jag som saknar dom mest. En tjej håller som bäst på att utbilda sig till veterinär light enligt mig. Yrket heter förstås något annat, men jag har inte lyckats lära mig vad. Hon jobbar fortfarande hos oss halva veckorna medan hon pluggar. En annan har sagt upp sig och ska bli undersköterska. Väldigt många verkar ha slutat igen bara några veckor efter att dom var färdigupplärda. Rekordet togs nog av en tjej som inte ens stannade en vecka. Hon blev yr och mådde illa av det löpande bandet. Det borde väl ha funnits någon annan avdelning som passade henne bättre, men hon sa upp sig direkt. Arbetsmarknaden verkar se hyfsat ljus ut i dagsläget, åtminstone för nästa generation. Själv funderar jag mest på om och när jag har råd att gå i pension.

15 Maj 2018  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
"My old lady".

Jag såg filmen ”My old lady” i helgen. Den var helt i min smak. När jag kom ut på nätet efteråt blev jag därför lite förvirrad av omdömet att det märktes att den byggde på en teaterpjäs. Jag kanske gillar teater mer än jag tror, för det var då ingenting som störde mig. Riktigt fascinerad blev jag när jag kollade upp skådespelarnas verkliga åldrar. Maggie Smith var visserligen 80 år när filmen spelades in, men rollkaraktären var 92. Med mannen i historien var det tvärtom. Han påstods vara 57, men skådespelaren Kevin Kline var i själva verket tio år äldre än så. Jag kan tycka att man endera kan ändra åldrarna i manuset eller byta till skådisar i rätt ålder. Att hitta någon som är 92 och fortfarande jobbar kan väl bli svårt, men med dom andra då.

14 Maj 2018  | Länk | Media | 0 kommentar
"After dance".

Fördelen med att spela in reprisen av ”Let’s dance” är att programmet sänds i ett sträck på lördagen. Det är inget uppehåll mellan tävlingen och röstningen, och man hoppar till och med över något av reklamavbrotten. Risken brukar dessutom vara mindre att det krockar med något program på en annan kanal mitt på dagen. Nackdelen torde vara att jag oftast vet vem som kommer att åka ut innan jag ser programmet. Det finns alltid någon sida på Facebook som informerar om det i mitt flöde. Jag tycker å andra sidan att det kan vara lite intressant att titta med facit i hand också. Det är lite som när en sjuk kändis uttalar sig om att bli frisk i min skvallertidning, och vederbörande har gått bort under pressläggningen. Eller som Lill-Babs som i en dokumentär sa att hon tänkte fortsätta leva. ”Försök stoppa mig”, sa hon till och med. Någon där uppe måste ha tagit det som en uppmaning. För att återgå till ”Let’s dance” så ser jag ”After dance” på TV 4 play efter respektive avsnitt. I helgen blev jag så fascinerad av mannen till vänster i bild, att jag knappt såg något annat. Man ser många när dom filmar där nere på golvet som verkar vara väldigt intresserade av att vara med i tv, men den här killen tror jag inte ens märkte att han var det. Han stod i exakt profil och visade upp sin fina mage i en halv minut. Skulle han ha missat det själv, så misstänker jag att flera av hans bekanta har tipsat honom om klippet.

13 Maj 2018  | Länk | Media | 0 kommentar
Växelvarm.

Att hålla min kropp lagom tempererad låter sig knappast göra, eftersom jag är växelvarm. Troligen glömde den som skapade mig att installera någon termostat. Jag omväxlande drar upp dragkedjan för att jag fryser och sliter av mig tröjan för att jag är för varm. Förutom på jobbet då. Där kan jag inte ens ha en kortärmad tröja på vintern, utan att fara illa av värmen. Samtidigt ser jag andra som tar av och på sig fleecetröjor, så lagom är visst sällan hemma där heller. Det blir ju svårare när man är flera som tycker och känner olika. När våren har gått så fort som i år har min klädsel annars förändrats snabbt. För bara några veckor sedan satt jag med en extra tröja under min varmaste hoodie för att få upp lite värme innan jag gick till jobbet på kvällarna. Sedan gick det snabbt via en tunnare luvtröja och kortärmat till linne, som är det enda jag kan ha nu. Samma sak utomhus. I det längsta hade jag långärmad tröja och vinterjacka. Så blev det tröjan under fleecejackan och till slut bara fleecen. Någon kväll var det så sommarvarmt att jag inte ens kunde ha den. Jag har svimmat av värme ett par gånger i mitt liv, men jag minns också hur olidligt jag har frusit vid andra tillfällen.

12 Maj 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Elfte maj.

För fyrtiotre år sedan inföll den elfte maj en söndag. Då cyklade jag och en klasskompis till Stenåsa för att titta på fotboll. Matchen slutade 1-1 mellan SSG (Stenåsa Sandby Gårdby) och Bäckebo. Hem cyklade vi runt Triberga. Från mitt föräldrahem till Triberga är det ett par mil, så vi måste ha trampat några mil den dagen. Numera blir jag trött av att cykla fram och tillbaka till Kvantum, och dit har jag bara ett par kilometer.
Fem år senare var jag fortfarande tonåring och orkade betydligt mer än nu. Vi brukade fika hemma hos varandra mitt i natten när vi hade varit ute på dans. Den här söndagen hade jag haft kaffegäster till klockan fem på morgonen, men var ändå uppe igen vid nio. Sedan hade jag full dag med besök på Öland hos mamma, där vi gick bingorunda. På kvällen var jag hos min bror och hans fru.
Den elfte maj 1984 är enda gången i mitt liv som jag har liftat. Jag åkte buss till Möre motell på vårfest med mina dåvarande arbetskamrater på Nordchoklad. När det kommer till kritan tycker jag sällan att sånt är speciellt kul när jag väl är där, så jag liftade hem till Kalmar. Jag minns att det kändes lätt obehagligt, men det kanske mest berodde på alla varningar man hade hört redan på den tiden.
Övertid förekom tydligen även på min förra arbetsplats, för den tionde maj 1989 jobbade jag tolv timmar. Den elfte var lugnare, åtminstone vad det gällde jobb. Då umgicks jag med flickan på bilden. Vi spelade pingis och bowling. Efteråt åt vi kebab. Kortet på oss två är taget ett par år senare. Då hade jag flyttat till Nybro, men var uppe i Oskarshamn och hälsade på henne.


11 Maj 2018  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Telefonstrul.

Mina bröder och jag brukar ringa och gratta varandra på födelsedagar. Den ene fyller år idag, så att ringa honom var prio ett när jag kom ur sängen ikväll. All vidare planering kom av sig, när jag inte lyckades med det. Varje gång jag slog hans hemnummer gick det fram en signal, sedan kopplades samtalet ner. Medan jag höll på att fippla med min telefon lyckades jag helt ofrivilligt ringa ett par andra nummer i min kontaktbok. Jag var snabb att klicka bort dom samtalen, men om dom hann nå fram måste folk ha undrat vad sjutton jag ville. Jag slog en signal till fröken ur, och det var inga problem. Till slut ringde jag en av min brors mobiltelefoner. Nu var det inte den han hade på, men jag lämnade ett meddelande, som bevis för att jag hade ringt. Så skrev jag till hans fru på Messenger. Många tankar flög genom mitt huvud, som att det kunde vara just fasta telefoner jag inte kunde ringa. Vem hade i så fall en sån, som jag kunde provringa till? En ny telefon kände jag hur som helst att det var dags för här. Jag har funderat på det sedan den jag har började strula, men nu kändes det akut. En timme efter mitt första försök ringde min bror tillbaka. Då fick jag veta att det var deras hemtelefon som var ur funktion, och inte min mobil. Jag kan således fortsätta se mig om efter en ny i lugn och ro.

10 Maj 2018  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Långhelg.

Jag blir väldigt lätt dagvill. Efter att ha börjat jobba i söndags kväll och gått på helg i morse, hade jag verkligen ingen aning om vilken dag det var. Utanför en av portarna före min stod en cykel med tidningar, när jag kom hem. Av någon anledning kommer det två olika cykelbud på onsdagar. Den ena springer i alla trappor med morgontidningen och den andra med Kalmarposten. Jag kan tycka att det borde gå att samordna. Nu var det ju helg och inte onsdag, så det måste vara morgontidningen som var sen. Det var det i och för sig, men inte förrän jag hittade Kalmarposten på dörrmattan insåg jag att det faktiskt var onsdag. Nattskiftet skulle ha jobbat torsdagsnatten, men den har vi tagit ledigt, så nu har jag långhelg. Jag började den med ett besök hos frissan på förmiddagen. Som väl var lät jag inte lura mig att ta jacka, fast det bara var femton grader i skuggan. Solen värmde desto mer. Det senaste omdömet om mina solglasögon (se bilden) är att jag ser ut som en fluga i dom. När jag skulle hem igen vågade jag mig på att cykla Järnvägsgatan. Den har varit avstängd i flera månader och uppgrävd på flera ställen. Egentligen trodde jag att den skulle vara rena puckelpisten, men dom hade asfalterat igen vartenda hål efter sig direkt. Jag kunde ha tänkt mig att betala dom för att ta den uppgrävning som finns tvärs över cykelbanan samtidigt. Den har man fått studsa över hur länge som helst, utan att någon har gjort något åt den.
9 Maj 2018  | Länk | Övrigt | 2 kommentarer
Mobilkameran.

Anledningen till att jag tar betydligt bättre kort med telefonen utomhus än inne, ska tydligen vara ljuset. Att ta kort på människor med blixt brukar inte vara någon hit, eftersom jag och fler med mig blinkar då. När jag plåtar döda ting kunde det väl däremot vara en bra idé. Det intressanta när jag kollade upp det var att jag hade lyckats stänga av blixten. Det senaste jag minns av den var nämligen att jag ville stänga av den, men att det kommandot saknades på menyn i min telefon. Det här var ett par år sedan, och troligen har jag varit utan blixt sedan dess. Jag vet varken hur jag har lyckats stänga av den, eller varifrån kommandot till den plötsligt kom nu. Lite förvirrad över var den finns verkar telefonen också vara. När jag hade loggat in på Facebook från jobbet hävdade dom att jag hade befunnit mig i närheten av Malmö. Mer än tjugo mil är knappast vad jag skulle räkna som i närheten.
8 Maj 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Brevbäraren.

Jag hade lite tur när brevbäraren kom med mina linnen i fredags. Jag hade precis kommit hem från marknaden. Hade hon kommit tidigare hade jag inte varit hemma, och hade hon kommit senare hade hon väckt mig när hon ringde på dörren. Jag stiger inte upp och öppnar numera, så sedan hade jag ändå fått hämta försändelsen på posten. Byxorna hade jag hunnit slita av mig, men känslan jag fick var att hon inte ens tittade så långt ner. Hon var väl glad att slippa bära ner mitt paket igen. Jag tror till och med att hon hade någon typ av bärhjälpmedel som hängde över axlarna. Annars brukar dom komma med famnen full av post, så det var en positiv upptäckt att det finns något som underlättar, om man bara tar sig tid att använda det.

7 Maj 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Slitage.

Någon glipa mellan låren har jag inte haft i modern tid. Det och att jag går mycket innebär att mina byxor slits mest just där. Dom jag har använt dom senaste månaderna på jobbet såg ut såhär i förra veckan. Det var alltså enbart trådarna som höll ihop dom, och jag väntade hela veckan på att det skulle bli ett stort hål. Eller två då, för båda sidorna var ungefär lika nötta. Sista natten hade jag ett par byxor i reserv med mig, för att slippa gå med rumpan bar, om dom gamla gav upp andan helt. Dom där trådarna var tydligen av god kvalitet, för byxorna klarade den natten också. Nu åker dom i soporna, och jag har letat fram ett par andra gamla byxor att ta till jobbet. Dom invigs redan ikväll, eftersom jag är anställd på ett företag där man hellre lägger pengarna på övertid än på personal, material och maskiner. Jag var erbjuden att börja klockan åtta, men jag tyckte halv elva var illa nog. Byxorna är från en tid när jag vägde ännu mer än jag gör nu, så dom är sköna att sitta i. När jag står och går uppför dom sig ungefär som en tidigare kollega sa att arbetsbyxorna skulle göra. Man skulle ta en storlek större, så att dom hängde på höften. Jag får tänka på det, om dom nu ska tvinga på oss arbetskläder. Dom byxor jag har därifrån sedan tidigare blir rena tortyrinstrumenten, om man försöker sitta i dom. Med lite tur har det lika mycket med storleken att göra, som med att dom är hårda och obekväma i största allmänhet.

6 Maj 2018  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Mer om marknaden.

När dom flesta enbart verkar minnas det som var bra, är jag lite avig. Det senaste exemplet var en kille som på nätet hävdade att det alltid är bra väder när Nybro marknad arrangeras. Själv minns jag alltför väl det året alltihop regnade bort. Eftersom den här killen hade varit med och arrangerat marknaden sedan 2010, kollade jag upp mitt minne i bloggen. Det visade sig att det var tio år sedan det regnade första fredagen i maj senast. Så långt efteråt kan man väl tycka att till och med jag borde ha kommit över det. Fortare och fortare går åren mellan marknaderna, ju äldre jag blir. Jag köpte en tunnbrödsrulle med kräftstjärtar med mig hem igår. Killen som sålde den avslutade med att säga ”Vi ses”. Jag konstaterade att det får bli samma tid och samma plats nästa år. Dom där rullarna är nämligen väldigt goda. Dom finns med lax och räkor också. Kallrökt lax äter jag inte. Räkor äter jag i gengäld så pass ofta, att det smakar extra bra med kräftstjärtar som omväxling. Det är för övrigt inte bara knallarna jag inte träffar mer än en gång om året. Flickan som hjälpte mig att köpa byxor igår, hade jag inte sett sedan förra årets marknad. Det märkliga var att vi möttes på nästan exakt samma ställe på Storgatan i år. För övrigt köpte jag lotter på tre olika ställen. Den enda vinsten var en kexchoklad, men det var ju ändå något. Jag konstaterade att jag var ofrivilligt modern, när jag såg en ung tjej som hade så tajta byxor att hon knappt kunde stå rak. Att mina satt så berodde mest på att jag fortfarande växer, åtminstone på bredden. Säljarna från mobiloperatören 3 bidrog i vanlig ordning till att göra mig på bättre humör. Dom ropar nämligen ”damen” efter en, för att fånga ens uppmärksamhet. Jag som inte ens kan gå i högklackat.

5 Maj 2018  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Nybro marknad.

Arrangörerna av Nybro marknad hade så mycket tur med vädret som dom bara kunde önska sig. Igår var det regn och rusk, men idag sken solen från en klarblå himmel. Jag klarade i vanlig ordning av mitt besök på förmiddagen, innan det blev alltför trångt. Planen var inte att äta lunch så tidigt, men så fick jag syn på langosvagnen, och kunde inte hejda mig. Jag insåg inte förrän efteråt att det fanns ett par såna till i år. Godis hade jag knappast något behov av att köpa, med tanke på hur mycket jag fick i lördags. Men så var det remmar i olika smaker, kolor i självplock och gammaldags gräddbullar. Sånt hittar man bara på marknaden, och är det bara en gång om året måste man ju passa på. Korv kände jag däremot att jag behövde, och då fanns det betydligt mer att välja på där än på Kvantum, där jag handlar imorgon. Dom jag köpte nu var gjorda av älg, hjort och ren. Det låter åtminstone annorlunda. Bara att hoppas att det är gott också. Vildsvin lät riktigt spännande, men i den var det chili, och så starkt gillar jag inte. Jag var nere på Sportringen i jakt på jogging/mysbyxor, men dom hade inte alls vad jag hade tänkt mig den här gången. Ute på marknaden såldes mycket sånt till betydligt humanare priser. Problemet där var att gissa rätt storlek, eftersom jag inte gärna ville stå utomhus och prova. Nu hade jag turen att springa på en före detta arbetskamrat som hjälpte mig. Hon verkar ha gissat bra, för byxorna jag köpte var helt okej.

4 Maj 2018  | Länk | Nybro | 0 kommentar
In case of emergency.

Jag vet inte om det beror på att jag har en pensionärslur, men i min telefon finns det både trygghetsknapp och en speciell post för ICE (In Case of Emergency). Att jag aldrig har brytt mig om att sätta mig in i hur trygghetsknappen fungerar, kommer jag förmodligen att ångra den dagen jag behöver den. Däremot fattar jag att det kan vara bra att veta vem man ska kontakta, om jag till exempel blir påkörd, när jag är ute och cyklar utan hjälm. Jag upptäckte i lördags att jag hade glömt att fylla i dom uppgifterna igen efter återställningen av telefonen. Eftersom bror och svägerska var här då, passade jag på att kolla så det var rätt nummer jag tänkte lägga in. Han har tre olika mobilnummer och hon två, så det finns lite att välja på. På jobbet var det också tal om att uppdatera kontaktuppgifterna. Det var så länge sedan jag fyllde i dom, att jag faktiskt inte har en aning om vad jag skrev. Det vore till exempel lite trist om dom har mitt gamla hemnummer, när jag inte har den fasta telefonen kvar. Det har däremot min bror, och det slog mig till slut att det kanske vore vettigast att skriva det numret i rutan för närmast anhörig. Dör jag på jobbet lär jag ju göra det nattetid, och då ligger väl dom flesta och sover. Jag antar att det finns fler än jag som stänger av mobiltelefonen då. Min nuvarande produktionsledare har börjat planera för plussamtal, och då kan vi passa på att kolla upp mina kontaktuppgifter under det. Det förutsätter att det är mer klipp i henne än i vår förra chef. Han lovade mig och tjejen jag startade upp nattskiftet ihop med, samtal för nästan tre år sedan, men det blev aldrig av innan han slutade.
3 Maj 2018  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Andra maj.

Kortet på mig är taget i skolan 1975. Vi var ett gäng som hade foto som fritt valt arbete, så vi tog en del kort på varandra. Den andra maj det året var jag i stan och fick skor. Stan var Kalmar redan på den tiden man fick åka färja från Öland. Vid det här laget fanns det bro, så resan gick både snabbare och smidigare. På kvällen ordnade CUF (Centerns ungdomsförbund) dans i Stenåsa. En klasskompis mamma skjutsade dit, och min mamma hämtade oss mitt i natten när det var slut.

1982 hade en väninna och jag en riktig frossardag. Vi åt räkmackor på Domus, och köpte sedan med oss glass och godis hem.

Den av mina bröder som är utbildad bilmekaniker är nog glad att jag inte har haft någon bil dom senaste trettio åren. Dom jag hade när det begav sig var inte direkt splitter nya, så han hjälpte mig mycket med mina gamla bilar på åttiotalet. Den andra maj 1984 bytte han avgassystem på min bil. Två år senare pysslade han också med den.

Idag är det exakt trettio år sedan jag började på mitt förra jobb. OP-kuvert hette det på den tiden. Jag var kvar där i två år, innan jag flyttade till Nybro och började på Kährs. Det känns som om jag har varit där ungefär lika länge, men det är 28 år. Det säger väl en del om hur mycket fortare tiden går ju äldre man blir.
2 Maj 2018  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Valborgsmässoafton.

När jag var barn hade man majbrasa i något som kallades Bettorpsbacken i min hembygd på östra Öland. Efteråt var det festligheter med teater och annat i bygdegården. I tonåren var Valborgsmässoafton den kväll då logdanserna på Lundegård hade säsongspremiär. Till Nybro flyttade jag för tjugoåtta år sedan, men jag kan inte påminna mig att jag har varit nere vid Linnéasjön och tittat på brasan mer än en enda gång på alla år. Det enda jag minns från det tillfället var sotflagor som blåste omkring. Det var inte speciellt trevligt. Igår var jag glad att det inte tillhör mina traditioner att besöka något firande. Det blåste och regnade, och jag förstod av Facebookinläggen jag läste att det till och med hade åskat. Fyrverkerier gillar jag, men jag hade sån tur så jag kom ut i vardagsrummet precis när det började, och kunde titta på det från balkongen. Det var en del träd i vägen, men det brukar sällan vara helt fri sikt även om man är nere vid Linnéasjön. Nu hoppas jag bara att vädret är bättre på fredag, när det är marknad. Den vill jag ogärna missa, men regnar det är det ingen höjdare.

1 Maj 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida