HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Januari (2020)
>>


Meddelande.

Jag suckade i vanlig ordning djupt när jag hittade en lapp på dörrmattan från min hyresvärd. Nio gånger av tio brukar det vara någon tid som ska passas och dom ska ha tillträde till lägenheten. Det här var tydligen den tionde gången, för budskapet var riktigt positivt. Dom har bytt fiber i huset till Telias nät och håller på att fasa ut det vi hade innan från Telenor. Jag bytte vid förra månadsskiftet. Man fick betala en startavgift, och visst störde det mig lite, när nu bytet av bredbandsleverantör var ofrivilligt. Ändå tänkte jag väl mest att shit happens, för sånt är ju livet för det mesta. Jag vet inte om andra klagade mer högljutt än jag, eller dom kom på det själva, men nu tänker hyresvärden SBB (Samhällsbyggnadsbolaget) betala den avgiften åt oss. Man ska skicka in ett kvitto så drar dom av det på hyran. Jag har lite dålig koll på hur man visar att man har betalat saker och ting över nätet, men började hur som helst direkt söka efter någon typ av kvitto. Jag insåg att jag inte ens hade betalat den avgiften ännu. Jag har e-faktura, och den förfaller inte förrän vid månadsskiftet. Jag får fortsätta efterforskningarna i helgen. Ett trevligt initiativ tyckte jag hur som helst att det var från hyresvärden.
31 Maj 2019  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Matro.

Jag läser ibland om äldre människor, som tycker det är så tråkigt att äta ensamma. Jag antar att det hänger ihop med vad man har vant sig vid genom livet, och att det är därför jag känner precis tvärtom. Jag vill definitivt vara ifred när jag äter. Blir jag så gammal så jag måste sitta med vid kladdandet på ett sjukhem kommer jag förmodligen inte att kunna äta alls. Det här är en av anledningarna till att jag sällan äter ute. Vill jag ha mat som någon annan har lagat hämtar jag den, och äter den hemma hos mig. Det blir dessutom bara hälften så dyrt, eftersom det mesta räcker i två dagar till mig. Undantaget som bekräftar regeln är Parkgrillen. Där äter jag någon gång ibland, framför allt sommartid när man kan få mjukglass till dessert. Den är ju lite svår att ta med sig hem. Jag är uppenbarligen snudd på den enda som beställer den minsta hamburgaren, för dom brukar bara finnas frysta. Det betyder att jag får vänta en stund på min mat. Medan jag väntade igår insåg jag exakt varför jag föredrar lugnet i mitt eget kök. Dom enda gästerna förutom jag var tre personer från tre generationer, men som dom lät! Dom pratade hela tiden, och vanlig samtalsvolym räckte tydligen inte. Man kunde tro att dom stod på varsin sida av torget och skulle göra sig hörda. Jag hade huvudvärk långt innan jag ens hade fått min mat. Den gången var jag glad att den dröjde. Under tiden hann dom bli klara och lämna området, så jag fick äta i lugn och ro.


 

30 Maj 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Nästa uppfräschning.

Nu är Sméagol också uppfräschad. Jag brukar kalla honom Gollum, eftersom det namnet är lättare att uttala, men jag får för mig att det var hans onda sida som kallades så. Tack vare att min tatuerare har gjort hans huvud en liten aning rundare, ser den jag har på min arm mycket snällare ut, än många av dom snipigare varianter jag har sett. Där ser man hur mycket en liten detalj kan göra. Jag har läst mig till att solen bleker tatueringarna, så nu har jag till och med köpt en flaska solskyddskräm för första gången på en herrans massa år. Solar gör jag visserligen inte, men blir det en likadan sommar som förra året lär solen vara svår att undvika. I och för sig är tatueringen jag har på rumpan också hyfsat blekt. Den är bara ett par år gammal, och har definitivt aldrig sett solen. Den ser å andra sidan varken jag eller någon annan, så den får vara som den är. Nu är det färg på dom andra sex, och det verkar hålla sig bättre än enbart svart. Fler tatueringar lär det inte bli med tanke på att jag egentligen har köpstopp. Alla som hade sett den ovanligt fula teckningen av Don Martin som jag tittade på under hela gårdagens sittning, torde vara tacksamma för det. Han var till och med fulare än Grinchen och Sméagol.

29 Maj 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Onödigt spännande utflykt.

Igår var det dags för besök på sjukhustandvården. Det fick mig att förstå varför jag ogärna lämnar hemmet. Jag var inte hemifrån mer än tre timmar, men klarade mig med en hårsmån undan två olika katastrofer. Redan på gatan här utanför mötte jag en liten tant, som uppenbarligen inte alls tänkte på att hon kunde få möte på allmän väg. Sist jag kollade hade vi fortfarande högertrafik i Sverige. Hon höll istället vänsterkanten, och fick inte syn på mig förrän hon var centimeter ifrån att meja ner mig. När jag var klar hos tandläkaren räddade sköterskan mig undan nästa tillbud genom att påminna mig om min jacka. Den höll jag på att glömma inne på mottagningen, och mina nycklar låg i jackfickan. Det sämsta med att ha den sista tiden för dagen kunde ha blivit att personalen hade hunnit gå hem och låsa, innan jag upptäckte att jag saknade jacka och nycklar. Ännu värre kunde det förstås ha blivit om jag inte hade kommit på det förrän jag var tillbaka i Nybro. Nu klarade jag mig undan med blotta förskräckelsen. Det enda som gick lite snett var att jag glömde be om bussbiljetter till nästa besök, när jag kom till receptionen. Jag visste att det var en sak till förutom att betala besöket och köpa rengöringstabletter till snarkskenan, men kom inte på vad förrän personalen hade gått hem. Den detaljen har jag rättat till per telefon nu på förmiddagen. Biljetterna kommer per post.
28 Maj 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Film.

Det där med tycke och smak skiljer sig verkligen från person till person. När jag har sett en film läser jag ofta i efterhand på nätet vad andra tyckte om den. ”Benjamin Buttons otroliga liv” var till exempel nästan tre timmar lång, men jag verkar ha varit den enda som tyckte att den gott kunde ha kortats med någon timme. I ”Boktjuven” talade alla engelska med tysk brytning, vilket någon hängde upp sig på. För mig var det perfekt, för då kunde jag hänga med i dialogen, och ändå få en känsla av vilket land det handlade om. Jag har valt bort många intressanta dokumentärer, för att dom har varit tyska. Nu senast såg jag ”A little chaos”. Den handlar om Frankrike, men hade den varit på franska hade jag aldrig sett den. Recensionen jag läste tyckte det var helt fel, men att det var ett bra kostymdrama. I min värld var det där med att det handlade om en sedan länge svunnen tid snarare ett aber. Det som lyfte filmen i mina ögon var en kärlekshistoria, men den nämnde inte ens recensenten. Så var det en av Alan Rickmans sista filmer. Han hade både regisserat, skrivit manus och spelade självaste kung Ludvig XIV. Rickman dog ett par år senare. Snacka om att lämna jordelivet med flaggan i topp.

27 Maj 2019  | Länk | Media | 0 kommentar
Tjugosjätte maj.

När jag söker på den tjugosjätte maj i mina dagboksanteckningar, läser jag om en restaurang på Öland, där man inte kan ha varit överdrivet rädda om sitt serveringstillstånd. Detta datum 1976 var nämligen jag och min kusin där tillsammans med ett par äldre killar. Vi drack lite inför ett besök bygdegården i Stenåsa, där Centerns ungdomsförbund hade dans. Varken kusinen eller jag var mer än femton, så att servera oss alkohol kan knappast ha varit lagligt ens på sjuttiotalet.
På åttiotalet umgicks jag betydligt mer med mina syskon än vad jag gör numera. 1981 var båda mina bröder hemma hos mig och fikade. 1982 var jag hemma hos den yngre av dom. Vi var ute och gick, satt på balkongen han hade på den tiden och så kollade vi lite fotboll på tv. Hans fru kom hem senare. Året därpå var det tvärtom. Då var hon uppe hos mig och fikade, och maken dök in efter ett tag. 1985 var jag med dom i föräldrahemmet på Öland den tjugosjätte maj. Det var för övrigt pingstdagen det året. Vädret kunde man inte klaga på, för jag gick i bikini hela dagen. För den som eventuellt undrar varför jag kände mig bekvämare med det då än jag skulle göra idag, bifogar jag en lättklädd bild från åttiotalet. Jag har inte bara behållit min figur, jag har fördubblat den. Just idag kan jag annars skylla på utetemperaturen. Dagens väder inbjuder inte ens till att gå ut utan jacka, och absolut inte utan kläder.


 

26 Maj 2019  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Ligister eller barnrumpor?

Den här lappen hittade jag ovanför källardörren på baksidan av vårt hus. Att Aina är slang för polisen lärde jag mig hyfsat nyligen, när ungdomarna hade klottrat någonting liknande på simhallen. Åtminstone hoppas och tror jag att det inte är vuxna människor som bär sig åt så. Nu har jag googlat mig fram till att ordet kommer från det turkiska slangordet "aynasiz" vilket betyder "utan spegel", syftandes på att polisen inte har någon skam i kroppen; de vågar inte se sig själva i spegeln. Personligen är jag mest orolig för att min granne Aina ska se lappen, och ta den personligt. Hon är 84, och jag tvivlar på att hon vet att Aina kan vara någonting annat än hennes namn. Å andra sidan kanske hon med lite tur inte har koll på ”fuck” heller. Med ännu mer tur tittar hon inte så högt upp som ovanför dörren, om hon alls går den vägen. Jag skulle ha försökt pilla bort lappen själv, om jag bara hade nått så högt. Dom flesta i nästa generation är längre än vad jag är. Det känns inte som något en ensam människa skulle sätta upp, och att det hänger gäng här utanför känns lite obehagligt. Annars är min stora fråga vad sjutton polisen har med skyddsrummet att göra?

25 Maj 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Före detta kollegor.

Mitt gamla nattskift på Kährs har en gruppchatt på Messenger. Jag har sett att vissa har hoppat ur den när dom har bytt skift. Någon, som har slutat helt på Kährs, gick ur en kväll när det pågick aktivitet i gruppen. Jag kan föreställa mig att hon var på sitt nya jobb, och att det blev lite jobbigt när det plingade i telefonen hela tiden. Alternativt hade hon bara inte tänkt på det förrän då. Jag är kvar i chatten, fast det är ett par månader sedan jag slutade jobba. Två gånger har goda nyheter förmedlats just i den gruppen. Det var nämligen två flickor som var gravida, när jag slutade. I början av april kom det upp ett kort på en liten Milton, och så sent som i natt hade Inez sett dagens ljus. I min ålder fylls urklippsalbumen av betydligt fler dödsannonser än bilder på nyfödda, så jag blir varm i hela hjärtat av att se dom där små. Eftersom jag inte har några barn själv, blir jag nog extra fascinerad över att dom där magarna jag har sett på jobbet kunde gömma någonting så vackert och fulländat.


 

24 Maj 2019  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Service.

Min nya bredbandsleverantör Telia har vunnit mitt hjärta med sin fantastiska service. Jag förutsätter mest att sånt ska fungera på kontorstid, men på deras Facebook svarar dom mellan nio och fem i helgerna också. När jag har chattat med ungdomarna på deras webbsida har jag reagerat på att dom alltid undrar om dom kan få låna namn och/eller personnummer. Jag, som är ganska barnslig, blir alltid sugen på att svara ”Javisst, bara du lovar att lämna tillbaka det.” Jag har avstått från den kommentaren hittills. Jag har lika svårt att hejda mig när jag ser en gravid kvinna. Då är det ”Jag vet vad du har gjort”, som känns som någonting jag borde bita ihop om. En flicka på Telia frågade till och med om hon kunde få låna ett personnummer. Jag utgår ifrån att hon menade mitt, men det kanske hade gått lika bra med någon annans. Fast det är väl sånt som kallas urkundsförfalskning. Jag har läst om ungdomar som har åkt dit på det, när dom har lånat legitimation av någon som är äldre för att komma in på krogen. När jag var i den åldern satte man bara näsan i vädret och försökte se självsäker ut.


 

23 Maj 2019  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
God mat.

En av dom största fördelarna med att inte ha någon att ta hänsyn till, är att jag kan revidera uppgjorda planer i precis vilket läge som helst. Igår cyklade jag sålunda en längre runda, för att först hamna på Nybro glasbruk. Det är roligt att gå runt där och titta en runda någon gång varje år eller så. Den här gången hade dom ovanligt mycket som jag gillade. Därifrån var planen att jag skulle uträtta några ärenden i centrum, och passa på att äta där. Jag hade antagligen hållit mig till den, om jag inte hade cyklat förbi Kvantum. Det slog mig att det var tisdag. Det är då Arontorps kroppkakor har försäljning där inne, så jag kände att det var lika bra att passa på. När jag väl hade inhandlat mat ville jag hem och äta innan den kallnade, så det blev ingenting mer uträttat. Det jag höll på att glömma, när jag satte mig och åt lunch så fort jag kom hem, var att blogga. Jag hade hoppat över det på förmiddagen med tanken att göra det när jag kom hem efter cykelturen. Efter att ha ätit föll jag in i mina vanliga rutiner, och där ingick ingen dator på ett par timmar. Det slog mig plötsligt en halvtimme senare, och då var jag snabb att få till ett inlägg. Om inte annat för att jag var rädd att glömma det helt och hållet.


 

22 Maj 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Utplånat alla spår.

På mitt sovrumsfönster har länge funnits ett stort märke efter en dödsolycka alternativt ett självmord, oklart vilket. Jag satt i köket en sen kväll, när jag hörde någonting som dunsade till. Det var mörkt ute, men när jag såg kladdet på fönsterrutan insåg jag att det jag hörde måste ha varit en fågel som flög rakt in i fönstret. I det läget hade det underlättat att bo på nedre botten. Då hade jag enkelt kunnat ta bort fläcken från utsidan. Börja riva bland gardinerna och öppna fönstret som går inåt för att komma åt, har jag inte orkat. Det är nog bara jag som har varit inne i mitt sovrum sedan det hände, men mig har den där fläcken stört. Jag brukar nöja mig med att tvätta fönstren en gång på sommarsemestern och när jag pyntar till advent. Jag kände att det kunde bli mer exakt ett halvår mellan gångerna om jag gjorde det lite tidigare, så nu har jag tagit tag i det. Själva fönstertvätten var snabbt avklarad med Kärchern, men gardinerna var desto mer tidskrävande. Vill man ha långa, stora gardiner, som ramar in fönstren, så blir det ju en del att stryka. Att hänga upp rena gardiner var inte heller någon lek, när jag skulle trippa upp och nerför min trappstege hela tiden. Fördelen var att jag kom högre upp än när jag står på en pall. Nu är gardinerna jag tog ner tvättade, rena gardiner är upphängda, och jag behöver inte bekymra mig om mina fönster förrän till advent.


 

21 Maj 2019  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Propaganda.

Det ramlade in propaganda inför EU-valet på dörrmattan från kommunisterna. Jag kände att dom måste ha missat att mer än en tredjedel av dom som deltar i dom olika valen numera förtidsröstar. Det har man redan fått göra i tio dagar, så jag kände att dom var lite sent ute med att försöka påverka. Jag plockade fram foldern igen när jag skulle skriva det här, och insåg vilket snabbt öga jag hade kastat på den, innan den åkte i soporna. Jag hade bara noterat avsändaren. Nu läser jag att dom inte vill att man ska rösta över huvud taget. Uppmaningen är att man ska riva sitt röstkort. Deras slutsats att man genom att strunta i att rösta visar att man är emot EU, är jag lite tveksam till. Jag skulle snarare se ett sånt beteende som ointresse. Att det finns bättre saker att göra på söndag än att besöka Paradisskolan (där jag tror att min vallokal finns) håller jag däremot med om. Jag lämnade min röst redan för en vecka sedan. Jag har visserligen hört att man kan ändra sig fram till valdagen, och att det alltid är den sist inlämnade rösten som räknas. Om det fungerar att ändra sig till att inte rösta alls vet jag faktiskt inte. Nu är jag inte kommunist, så jag tänker inte ligga sömnlös över det heller.


 

20 Maj 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Mitt liv som snarkare.

Det finns tillfällen när det vore praktiskt att ha en sambo, men för det mesta finns det tekniska lösningar att tillgå som fungerar hyfsat. Förutom det jag tror att dom flesta tänkte på när jag skrev så, har jag till exempel en multiöppnare som klarar av kärvande skruvkorkar och en ryggkliare. Båda är för övrigt födelsedagspresenter, så det är tydligt att omgivningen har förstått vad en ensamstående kvinna behöver. Jag läste någonstans att man är gift för att ha någon att spegla sig i. Till det använder jag bloggen. Att jag snarkar när jag sover är det på gott och ont ingen som hör. Å ena sidan stör jag ingen. Å andra sidan hade jag aldrig fått veta något om mina andningsuppehåll, om jag inte hade kommit på idén att be om en snarkutredning. Inte förrän tandläkaren som provade ut min snarkskena nämnde det kom jag på att det finns telefonapplikationer som ersätter en partner när det gäller snarkning. Man kan till och med få en som väcker en när man snarkar, men just den delen saknar jag inte. Däremot är det spännande att se, och framför allt höra, hur jag låter. Så illa som på bilden är det när jag sover utan skenan. Jag ville testa det också för att se om det var någon skillnad, eftersom jag fortfarande snarkar när jag använder den. Dock bara hälften så mycket. Någon nytta gör den uppenbarligen, även om jag misstänker att tandläkaren kommer att justera upp den lite vid nästa återbesök. Ju värre underbett man lyckas få till, desto mindre snarkar man, om jag har förstått saken rätt. Vissa ”blir såna”, som man hotade barn som tittade i kors med när jag var liten. Skulle någon tycka att jag ser annorlunda ut framöver, så är det alltså bara snarkskenan som har gett mig ett bestående underbett.

19 Maj 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Aprilväder i maj.

Det är visserligen maj, men jag tycker nästan vi har mer av det som kallas aprilväder nu, än vad vi hade när det verkligen var april. Då var det sommarvarmt ett tag. Nu kan det vara varmt när solen ligger på, men samtidigt blåsa kallt. Jag läste på Wikipedia att ”aprilväder är ett omväxlande väder, där det kan vara solsken och sommartemperaturer en dag, och snö, regn, hagel och kyla nästa. Denna typ av osäkert väder är vanligt på våren, på norra halvklotet särskilt i april, den månad då temperaturerna ökar snabbast. Solen värmer upp marken, den uppvärmda luften stiger och bildar stackmoln. Högre upp är det dock fortfarande kallt och övre delen av stackmolnen blir isiga och blir bymoln, som ger ifrån sig regn, snö eller snöhagel/trindsnö, som är mjukare än vanligt hagel, men hårdare än snöflingor. Aprilväder kan leda till problem då folk har svårt att veta hur de bäst bör klä sig, vissa personer är klädda i shorts och t-shirt medan andra fortfarande går i tjocka vinterkläder. Dessutom kan det orsaka svårigheter i trafiken om det kommer snöfall och halka efter att bilister bytt till sommardäck.” Framför allt är det blåsten som stör mig i dessa dagar. Jag tänkte ett tag att den enda nackdelen med att vara uppe på dagtid är att det blåser småjäklar hela dagarna. När jag öppnade balkongdörren innan jag kröp i säng en natt, var det så vindstilla att jag inte hörde minsta susning. Tesen sprack när jag gjorde om samma manöver nästa kväll. Då blåste det så att molnen drev förbi månen i en farlig fart.
18 Maj 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Högt och lågt.

Av någon outgrundlig anledning verkar hälften av allt jag gör försiggå antingen nere vid golvet, eller så högt upp så jag måste använda en pall för att nå. Åtminstone känns det så nu när jag har rejält ont i högra låret. Jag anstränger alltid höger ben mest när jag ska upp. Det är varken lätt att komma ihåg att man ska göra tvärtom eller att genomföra det. Skulle jag lyckas så pass bra så benet känns lite bättre, glömmer jag mig förstås, och sliter upp det rejält igen. Nu har det åtminstone slagit mig att vitsen med min lilla trappstege är att man kan ta betydligt mindre steg uppför den. Det blir inte alls lika tungt som att lyfta upp mig på en pall. På tal om tungt så misstänker jag att den bästa lösningen vore att gå ner tjugo kilo, men alla som har försökt vet att det inte är det lättaste. När jag ska upp från golvet får jag försöka klättra på någonting då också, eller skjuta ifrån själva golvet med händerna. Alternativet är att stå kvar upprätt och böja mig ner. Jag hatar verkligen att stå som en fällkniv med huvudet nedåt, men då slipper jag åtminstone problemet med att ta mig upp från golvet efteråt.

17 Maj 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Att svara eller inte svara...

Jag försöker verkligen vara konsekvent med att inte svara i telefonen om det ringer från ett främmande nummer. Ibland får jag ändå för mig att jag kanske borde, och resultatet av det varierar lite. Häromdagen hade jag plötsligt en kvinna från den ideella organisationen ECPAT (End Child Prostitution, Child Pornography, and Trafficking of Children for Sexual Purposes) i örat. Jag hade i något svagt ögonblick gett dom ett bidrag. Det absolut värsta jag vet är när dom utnyttjar det till att fortsätta tigga av en. I två och en halv minut talade hon oavbrutet innan hon drog efter andan. Då sa jag bara att det kunde jag inte alls det, och tryckte bort samtalet. Det ångrade jag att jag hade svarat på över huvud taget. Igår var det tvärtom. Jag vet inte riktigt varför jag kände att jag borde svara bara för att samtalet kom från Nybro. Det visade sig att det var från lönekontoret på Kährs, så tack vare att jag svarade slapp hon skicka brev till mig. Det var pengar som hon undrade om jag ville ha ut på junilönen, på slutlönen i oktober eller insatta som pension. Jag visste inte ens att det sista alternativet fanns, men självklart verkar det som en bra idé att sätta undan dom till bistrare tider. Så lite som jag har jobbat lär inte min pension bjuda på något överflöd direkt.
16 Maj 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Uppfräschad.

Att mina svarta tatueringar har bleknat betänkligt på några år, har jag förstått hänger ihop med att konstnären använder mycket skuggor. Själv har jag tänkt att det kanske bara är bra att dom är lite mer diskreta och inte så kolsvarta på en gammal tant. Andra har det uppenbarligen stört, för det är många som har påpekat det. När jag kom på att man kanske kunde passa på att färglägga dom lite när man bättrade på dom, kom saken i ett annat läge. Min allra snyggaste tatuering har jag på låret, så den är det aldrig någon annan än jag som ser. Halva grejen med den är färgerna. Det tog mig ett par månader att få ihop ett meddelande med bilder för att förklara för tatueraren vad jag hade tänkt mig, få svar på det och till slut få en tid. Igår var det i alla fall dags. När jag var fjorton började jag gå på dans där det var arton års åldersgräns. Det har tatueraren också, men nu har jag passerat den med fyrtio år. Han gör aldrig någonting halvhjärtat, så han höll på i tre timmar, men så är jag mycket nöjd med resultatet också. Jag visste inte ens om det var möjligt att göra något sånt här, när tatueringen var svart från början. Frissan, som håller till i samma lokaler, trodde att jag hade gjort något jättestort, eftersom jag hade varit där så länge. Då hade jag inte gjort något nytt alls. Vi fortsätter med den andra armen om ett par veckor. Kostnadsmässigt konstaterade jag att det var tur att det bara var tatueringarna jag ville fixa till på min kropp. Att operera synfel eller lyfta tillbaka brösten till ursprungsläget skulle ha kostat tio gånger så mycket.

15 Maj 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Snabb respons.

Ibland överträffar till och med Nordea mina förväntningar när det gäller service. Jag upptäckte att min bankdosa var död klockan åtta i fredags kväll. Det hjälpte inte att byta batterier. Jag tänkte att jag lika gärna kunde slänga iväg ett meddelande på deras sida, så någon blev uppmärksammad på ärendet på måndagsmorgonen. En knapp timme senare fick jag svar från någon på Nordea som meddelade att hon hade beställt en ny kortläsare till mig. Klockan nio en fredagskväll! Sånt gillar jag. Precis som jag misstänkte kände hon sig tvungen att upplysa mig om att jag klarar mig utan dosan om jag skaffar mobilt bank-ID. Anledningen till att jag hellre använder dosan är att den brukar vara mera driftssäker. Med mobilen händer det att jag får göra om alltihop. Så stör det mig att man inte kan använda det bank-ID man har i datorn till deras tjänster, fast det är dom som tillhandahåller det. Möjligen kan det vara för att jag frågade om det samtidigt som dom inte har svarat alls på mitt senaste meddelande. Huvudärendet var att jag inte hittade någonstans där jag kunde ändra min mailadress, så dom kunde fortsätta skicka meddelanden till mig. Nu lär inte den gamla fungera längre, så det vore bra att få det ändrat. Varför vissa gömmer sånt så väl på sina sidor har jag aldrig fattat riktigt. På Nordea har dom för övrigt inte ens vett att skicka ett mail så man vet att dom har svarat på ens meddelande i Internetbanken. Det får man logga in och kolla själv. Däremot brukar dom höra av sig så att jag inte missar om jag har obetalda e-fakturor. Den påminnelsen vill jag gärna ska fortsätta fungera.
14 Maj 2019  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Trettonde maj.

På sjuttiotalet var tydligen den trettonde maj ett populärt datum att ha idrottsdag. Det hade vi både när jag gick i sjuan och åttan, även om jag var hemma från skolan och förkyld vid det första tillfället. I åttan spelade vi volleyboll och långboll. Jag var reserv i volleybollaget, men fick aldrig spela. Min klass kom tvåa där. I långboll var alla med, och där kom vi sist.

På åttiotalet umgicks jag betydligt mer med bror och svägerska än vad jag gör numera. Just detta datum mest med den sistnämnda. 1980 var vi på bio och såg ”Kramer mot Kramer”. Vi fikade hemma hos dom efteråt. 1983 var vi på Nybro marknad och året därpå åkte vi alla tre tillsammans till föräldrahemmet på Öland. 2006 fyllde min bror femtio i veckan innan, så då var det stor fest den trettonde maj.

Med jobb har det varit både upp och ner. 1981 var jag permitterad från jobbet på Luma metall. Jag fick vara kvar ett år till tack vare att man gjorde avsteg från LAS, men sedan åkte jag ut därifrån under en period med dålig orderingång. 1986 jobbade jag istället övertid på Nordchoklad.

Soffgruppen på bilden fyller trettiotvå år idag. Innan jag köpte den hade jag haft några olika begagnade, men den här har jag aldrig velat byta ut. Den är köpt på Obs! i Kalmar, som sålde möbler på den tiden. Det såg ganska smått ut med en tresitssoffa och två fåtöljer i den stora saluhallen. Hemma hos mig höll vi knappt på att få in soffan från trapphuset genom ytterdörren, så stor var den.


 

13 Maj 2019  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
På tur med syskonen.

Min äldste bror har varit nere från Hälsingland över helgen, för att fira vår gemensamme brors födelsedag. Igår blev jag erbjuden att följa med dom där båda på en liten biltur till Öland. Det enda som kunde ha gjort mig tveksam till att följa med var att jag trodde att jag skulle hamna i baksätet. Jag har fruktansvärt lätt att bli åksjuk, men nu fick jag sitta fram, och då gick det bra. Det blev först en sväng inne i Kalmar, en stad som har förändrats mycket sedan jag flyttade därifrån för mer än trettio år sedan. På Öland hamnade vi i Bläsinge, där vi är uppvuxna. Jag konstaterade att granen på tomten, som jag lade upp ett kort på för någon vecka sedan, inte fanns kvar. Längs bygatan, där det förr bara låg bostadshus och gårdar, hade det pluppat upp små ateljéer och butiker. Där var extra mycket aktivitet den här helgen, eftersom evenemanget Öland spirar pågick. Nere vid hamnen träffade vi folk som vi inte hade sett på flera år. Två fiskebåtar kom precis in. Den ena syns på kortet nedan. Dom hade fått dåligt med fisk med deras mått mätt. I mina ögon såg det ut som mängder, eftersom dom ganska blygsamma fisklådorna jag är uppvuxen med var ersatta med något som påminde om små containers. Vi gick en runda på kyrkogården i Norra Möckleby också. Tyvärr känner man fler där än nere i byn efter att ha varit därifrån nästan ett helt liv. Hemma hos födelsedagsbarnet blev vi först bjudna på en sen lunch. På kvällen fick vi grillat och kaffe och tårta efteråt.

12 Maj 2019  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Det är inte storleken utan hastigheten som spelar roll.

När jag blev tvungen att byta till Telia som bredbandsleverantör hade dom ett erbjudande, där flera olika hastigheter hade samma pris, om man band upp sig för ett år. Jag har inte så mycket att välja på när hyresvärden släcker ner det gamla fibernätet, så jag tänkte att ju högre fart desto bättre. När jag sedan mätte med Bredbandskollen gick det ändå inte snabbare än 100 megabit. Jag, som tycker det är jobbigt att förklara för en människa som i sin tur ska förklara för mig, uppskattade verkligen Telias automatiska felsökare. Den hjälpte mig att starta om modemet och fixa och trixa lite. Till slut konstaterade den att hastigheten internt mellan min dator och wifi-router inte var mer än 100. Det kunde bero på att min nätverkskabel var av äldre modell, och inte klarade högre hastigheter. Det skulle inte förvåna mig alls, för jag tror mig ha haft samma kabel i alla år sedan jag fick bredband, och sånt där blir väl gammalt ganska fort. Det kunde också vara så att nätverkskortet inte stödjer högre hastigheter än så. Lite kan jag tycka att den som hjälpte mig med det nya abonnemanget kunde ha upplyst mig om att jag eventuellt inte kunde utnyttja det fullt ut. Är det sladden som spökar kanske jag ändå har nytta av den högre hastigheten, när jag börjar köra Internet trådlöst första juli. En googling gav för övrigt vid handen att flera hade samma problem sedan dom bytte till Windows 10, så någonting i det operativsystemet verkar sakta ner alltihop.

11 Maj 2019  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Bo Frössberg.

Bland dödsannonserna i dagens tidning fanns Bosse, som var en av cheferna på Kährs när jag började där. Tydligen en duktig sån, för när det blev någon typ av kris efter att han hade gått i pension, kallades han in för att styra upp skutan. Utanför Kährs sprang jag bara på honom ett par gånger. En gång var vi på Nybro kebab för att hämta mat samtidigt. Ingången till ett samtal var att han körde en gammal Volvo. Leasingbilarna man var van att se höjdarna i var betydligt tjusigare. Jag träffade hans fru i busskön en natt, när jag hade varit i Kalmar och supit skallen i bitar. Jag hade hört att Bosse var omgift, så när jag förstod vem hon var, konstaterade jag att hon var den nya fru Frössberg. När jag kollade upp dom på nätet idag insåg jag att dom kanske inte var gifta, fast dom levde ihop i många år. Ändå minns jag det som att det var det där med nya hon protesterade mest mot. Dom hade varit tillsammans i flera år redan då, så hon kände sig inte speciellt ny. Bosse och jag levde i skilda världar, fast vi var anställda på samma företag. För åtta år sedan jobbade jag däremot på samma avdelning som hans bror. Han var tydligen på golvet som jag, och jag minns att vi pratade i fikarummet ibland. Bosse träffade jag sista gången utanför Kvantum i samma veva, och nu finns han inte mer. Han blev 75 år gammal.
10 Maj 2019  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Webbmöte.

När jag växte upp fick man ränta av banken för att man hade sina pengar insatta hos dom. Numera är det tvärtom banken som tar ut avgifter för precis allting. Jag var flera år efter dom flesta i min omgivning med att börja betala med kort, eftersom jag tyckte det var helt galet att betala för att få använda mina egna pengar. Till slut blev jag erbjuden ett kreditkort som var gratis. Numera är jag så van vid att betala med kort, att det kändes som om jag var förflyttad till forntiden i söndags, när jag var på loppis och använde kontanter. Spara i aktier började jag inte göra förrän jag hittade Avanza, som tar ut betydligt lägre courtage än storbankerna. Det har inneburit att jag har kunnat köpa småposter i flera olika företag. Även små aktieposter föranleder en inbjudan när det är dags för bolagsstämma. I bästa fall hålls dom i till exempel Stockholm, men jag har fått inbjudningar till London också. I veckan kom det brev från Estea fastigheter. Dom hade valt att sända sitt årliga investerarmöte via webben, för att öka möjligheten att delta. Man skulle till och med kunna ställa frågor under mötet genom ett meddelandefönster. Jag hoppar i alla fall, men jag tycker det var ett väldigt vettigt initiativ.


 

9 Maj 2019  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Sommartider.

För mig, som är fruktansvärt nyfiken, närmar sig en svår tid. Jag bor nämligen i ett område med hyfsat mycket träd och annan växtlighet. Vintertid är det inga problem, för då ser jag ut på Järnvägsgatan åt ena hållet och tvärs över till Mossvägen åt det andra mellan trädstammarna. Problemet som uppstår när det blir vår och sommar är att alla lövträd och buskar mellan tallarna blir gröna och skymmer sikten. Det är fruktansvärt frustrerande att höra ljud från gatan utanför utan att kunna se vad som händer. Blir det soligt tillkommer problemet i bildkollaget nedan. Det är många år sedan jag slutade sola, men när jag var yngre såg jag ut ungefär så stora delar av somrarna. Det är ju riktiga brännskador man får. Jag minns fortfarande så väl hur ont det gjorde att vara bränd, att jag far illa bara av att titta på dom där korten. Jag blev inte ens brun efteråt, utan bara vit igen när brännan flagnade bort. Inte för att det spelade någon större roll. Jag är så ljushyllt att även när jag är som brunast ser jag vit ut jämfört med dom flesta andra.


 

8 Maj 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Adressändringar.

Fyra mailadresser, som jag har just nu, måste vara rekord för mig. Jag har visserligen förstått att man kan ha fem olika på sitt vanliga konto, men jag har oftast klarat mig med en. En andra bredbandsadress tillkom när det strulade med att fixa ett konto på en av mina spelsidor för många år sedan. Med en ny mailadress fungerade det plötsligt. Det känns som om det var en bra idé att köra igång Telia någon vecka innan jag blir av med Telenor, för det finns hur många ställen som helst att byta mailadress på, om jag inte vill missa någonting. Nu får jag en lite större chans att hinna komma på alla, medan den gamla adressen fortfarande fungerar. Jag utgår ifrån att man inte kan ordna eftersändning som med snigelposten. Alla jäkla spam-mail tror jag mig kunna leva utan. Angående att se på tv också via fibern har jag kollat med min rådgivare i dylika frågor. För honom var det självklart att jag sätter routern vid tv:n och kör datorn på trådlöst. Däremot kommer jag inte att kunna använda min inspelningsbara dvd mera. Åtminstone inte att spela in på. Det mesta finns väl på play numera, så jag bryr mig inte om att köpa någon inspelningsbar box. Jag använder mina vanliga grejor tills kabelnätet släcks ner. Sedan får jag lära mig ett helt nytt sätt att kolla tv på. Dvd:n får stå kvar, ifall jag skulle hinna se om mina 350 sparade filmer. Hela tanken med dom är att det enbart är såna som jag kan tänka mig att se igen.

7 Maj 2019  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Aprilväder.

Det man brukar kalla för aprilväder håller i sig långt in i maj i år. Jag skulle till Kvantum idag, och det såg hyfsat ut på förmiddagen. När jag var klar att ge mig iväg hade det börjat ösregna. Jag avvaktade lite, och tog mig till min destination utan att bli blöt. Jag har använt sommarjacka och småfrusit sedan det var varmare för några veckor sedan. Idag tog jag till en tjockare jacka, och till och med vantar, eftersom det är mina händer som ständigt är stelfrusna. När solen tittade fram på hemvägen blev det nästan för varmt. Här hemma träffade jag ett par grannar som höll på att flytta. Medan jag pratade med dom började de regna igen, men då hade jag ju nära hem. Trevligt hur som helst att jag sprang på dom, så jag har koll på vart dom tar vägen. Stödet på min cykel hade skakat loss igen, så jag fick hämta en insexnyckel och gå ner i källaren och skruva fast det. Två gånger dessutom, eftersom jag inte såg den största nyckeln första gången, och den jag hittade inte räckte. Det må vara pittoreskt med kullerstenar, men speciellt nyttigt för cykeln är det inte. Lysen och annat har skakat loss tidigare. En gång rasade en hel cykel, så dom i cykelaffären fick montera ihop den igen. Annars var den hyfsat nymonterad.
6 Maj 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Bakluckeloppis.

Vårens upplaga av södra Sveriges största bakluckeloppis gick av stapeln bara några hundra meter härifrån idag. Åkrahällskolans parkering var full, och det stod bilar längs gatorna redan när dom öppnade vid tio. Att det är lång kö för att komma in på området vid den tiden visste jag, så jag lugnade mig lite. Det bär mig verkligen emot att stå i kö för att få komma in på samma ställe som alla andra och dessutom samtidigt. Möjligen kan jag förstå tanken med att vara först, innan fynden försvinner, men på Facebook förstod jag att säljarna själva gick runt och köpte av varandra, innan allmänheten släpptes in. Jag hade nog inte besökt den här loppisen på tre år, så chocken var hur stor den hade blivit. Det var nästan dubbelt så många säljare som sist jag var där. Jag fick öka på slutet, för att hinna se allt på tre timmar. Vid det laget var jag annars ganska sliten. Jag hade ont i nacken av att gå och titta snett ner på allt som såldes, och ont i ben och rygg av att gå och stå i flera timmar. Jag ansträngde mig verkligen för att se om jag kände någon jag mötte eller någon som sålde plus allt som var till salu. Jag såg ändå inte alla som jag borde ha känt igen, men dom flesta hade vett att tjoa på mig. Vädret kunde arrangörerna knappast klaga på. Så länge solen var framme var det riktigt skönt, och den enda nederbörden var en extremt liten hagelskur.


 

5 Maj 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Nybro marknad.

Nybro marknad blev en kylig historia. När jag cyklade ner till centrum blåste det så kallt så jag funderade på om jag hade varit dum som hade nöjt mig med sommarjackan. Inne i smeten var det lä åtminstone bitvis. Jag såg någon rädda ett stort parasoll, som var på väg att flyga i backen. Torrt var det åtminstone. Det kom högst tio droppar regn medan jag var ute. Jag träffade i vanlig ordning mängder av bekanta, även om jag inte kände igen alla. Fast Nybro inte är så stort fanns det dom jag inte hade träffat på tjugo år eller så. I generationen över mig har ålder och sjukdomar satt sina spår hos vissa. I generationen under får jag väl skylla på att dom flesta nog förändras ganska mycket mellan tjugo och fyrtio. Jag åt min lunch tillsammans med några ur Kährs kontorspersonal. Inte förrän jag var på väg därifrån kände jag igen en av dom jag hade stått och pratat med. När vi bodde grannar var hon en tjugoårig tjej med rakat huvud och piercingar. Nu hade hon blivit en medelålders kontorsråtta, om alla som jobbar på kontor ursäktar uttrycket. Vad gällde matutbudet kan man väl säga att det var internationellt. Det fanns minst fem olika langosvagnar, men bara en som sålde stekt strömming. Vanliga korvmojar fanns det också ett par stycken. Mitt huvudärende var annars att köpa soppåsar. På marknaden är dom både billiga, färgglada och tillräckligt stora.


 

4 Maj 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Kö på chatten.

Att fatta snabba beslut innebär väl alltid en risk för att det blir fel. Det hände mig för en knapp månad sedan, när en tekniker var här för att installera bredband och tv från Telia. Fast jag hade mailat min hyresvärd flera gånger hade jag varken lyckats få svar på när det skulle ske, eller om man var tvungen att byta. När grabben väl stod i hallen blev jag så sur vid tanken på att behöva betala dubbelt, att jag bestämde mig för att vänta med att koppla in Telia, tills uppsägningstiden hos Telenor var slut. Med facit i hand kunde det ha varit värt dom där hundringarna extra att ha fått alltihop installerat av ett proffs. Bredbandet var inga problem, och tv:n fick jag också igång till slut. Att ha båda inkopplade samtidigt var värre. Telias chatt gick ju så smidigt att få hjälp i senast. Igår var det närmast ett hån att det bredvid chattrutan stod ”slipp telefonköer”. Som om chattköer skulle vara så mycket bättre. Jag började som nummer 24 i kön. När jag fick svar efter tjugo minuter skickade den killen mig vidare till supporten. Oklart vad han själv sysslade med, för det var deras chatt jag var inne på. Det skulle ta en minut, men tog snarare trettio. Medan jag sedan diskuterade med en flicka började dessutom mitt tangentbord strula. Det verkar ha löst sig med en omstart av datorn, men det kunde jag ju knappast göra medan jag chattade med henne. Behållningen av nästan en och en halv timme på Telias chatt var i stort sett noll. TV:n har jag tills vidare satt tillbaka antennsladden i. Den fungerar ett par månader till, innan det blir skarpt läge.

3 Maj 2019  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Läsförståelse.

Jag minns att det fanns ett uppslagsverk i flera band i mitt föräldrahem, men jag har inget minne av att jag använde det speciellt flitigt. Sedan Internet kom in i mitt liv har det ju blivit så himla enkelt och smidigt att googla på allt och alla man är nyfiken på. Till exempel när någon i tidningen kallades för filantrop. Jag hade hört ordet, men hade ingen aning om att det betydde människovän och välgörare. Att misantrop var motsatsordet, som förmodligen stämmer bättre in på mig, visste jag inte heller. Déjà vu kollade jag upp mest för att få veta hur man skrev det, men fick på kuppen veta att jag helt hade missförstått betydelsen. Jag trodde att det var någonting man hade upplevt förut, men tvärtom var det en ny händelse, en ny situation, en obekant person eller en okänd plats som man inte kunde känna igen. I vissa fall kan det vara läsförståelsen som brister. Som när jag läste i spelet Backpacker att jag skulle köpa Muranovas. Jag betonade näst sista stavelsen, och kunde inte fatta vad det var för någonting. Som jag grunnade innan jag insåg att det var sista stavelsen som skulle betonas. Det var helt enkelt en vas från Murano. Ett intressant ord som jag läste i en annons häromdagen var härrullad sushi. Det påminde lite om diskussionen som har uppstått när bröd säljs som hembakat, fast det är bakat där det säljs och inte hemma hos någon. Härbakat torde kunna vara en mer korrekt beskrivning.
2 Maj 2019  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Första maj.

Den första maj 1975 var det uppenbarligen varmare än idag. Efter att ha gått bingopromenad, som vi hade även på östra Öland, låg jag och solade i bikini. Det är ingenting man blir direkt sugen på idag. Jag har i och för sig inte solat alls på åtminstone tjugofem år. Sedan dom skar sönder mitt ansikte och tog bort tumörer för tio år sedan lockar inte solen över huvud taget. Året därpå inföll detta datum en lördag, och jag och dåvarande pojkvännen åkte in till Kalmar en runda efter elva på kvällen. Han väckte mig i och för sig halv ett dagen därpå, så att sova länge på dagarna har jag tydligen alltid varit bra på. 1982 var jag med kompisar ute och dansade Valborgsmässoafton, och första maj var det en av väninnorna som väckte mig halv ett. Året efter vaknade jag av mig själv vid samma tid. På åttiotalet bodde jag i Kalmar, men när det var en röd dag mitt i veckan var jag ofta i mitt föräldrahem på Öland och hälsade på. På kortet från 1986 är min far i färd med att vattna en inplanterad gran på tomten. Det var bara tallar som sådde sig själva. 1987 hade jag morfar och hans dåvarande flickvän med mig. 1988 bodde jag i Oskarshamn, och körde ner därifrån. Det bör ha varit en av dom sista gångerna jag tvättade bilen där, för senare samma år sålde jag den. Jag har fortfarande inte köpt någon ny. På hemvägen var jag i Kalmar på en konsert med Orup. Honom har jag sett och hört ett par gånger. Morgontidningen lottade ut biljetter, och jag vann vid två olika tillfällen.


 

1 Maj 2019  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida