HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
April (2020)
>>


Plågad.

Att "rida trähästen" är en av dom vidrigare straff- och tortyrmetoderna jag har läst om från 1600- och 1700-talet. Något åt det hållet kändes det att sitta vid sorteringsbandet i mina vanliga arbetsbyxor. Jag använder i och för sig inte musen överdrivet mycket numera, men det känns ändå onödigt att klämma sönder den. Det jag hittade på vinden var grå byxor, som jag knappt kunde andas i ens om jag stod upp. Så hade jag ett par blå som var större, men tjocka och hårda. Till slut gav jag upp att vara klädd enligt dresskoden, och hämtade ner ett par gamla avlagda jeans istället. Vi är bara fyra stycken på den avdelningen på natten, så ingen bryr sig om hur jag är klädd, och dom är grymt sköna att sitta i.

På min ordinarie avdelning på jobbet tänker ett gäng åka in till Kalmar och roa sig på fredag kväll. Jag fick faktiskt en personlig förfrågan om att följa med, men tackade ändå nej. Min officiella förklaring är att jag inte kan gå till jobbet veckan efter om jag dricker, och nykter träffar jag dom ju ändå. Sedan jag blev utlånad har den förklaringen börjat halta lite. Vi jobbar inte alls fyra veckor efter den utekvällen, och efter semestern är jag troligtvis kvar på en annan avdelning i tre månader. Nåja, om jag får den här arbetsveckan att gå lär jag inte vara speciellt sugen på att gå hemifrån över huvud taget på fredag. Lite mer lockande låter i så fall grillfesten i augusti. Man blir bjuden på grillat, och gratis är ju alltid gott. Dessutom har jag gångavstånd till den, men jag står nog över i alla fall.

30 Juni 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Tjugonionde juni.

Det är marknad i Algutsrum på Öland den sista fredagen i juni varje år. Dom har höstmarknad också, men den tror jag aldrig jag har besökt. Sommarmarknaden var däremot ett måste när jag var barn. Nu har jag inte varit där på flera år, men strax efter att jag hade flyttat till Nybro tog jag bussen dit den tjugonionde juni. Jag jobbade natt, och hade bara sovit ett par timmar innan jag gav mig iväg. Att jag överlevde marknaden är en sak, men från Algutsrum fortsatte jag till mitt föräldrahem. Vi drack grogg, innan vi gick tvärs över gatan till hembygdsgården. Där hade vi släktträff, så det ni ser på bilden är stora delar av min släkt på pappas sida. Några av dom har gått bort sedan dess. Jag sticker fram näsan ganska högt upp på trappan i mitten. Tretton år senare ringde min bror mitt i natten. Innan dess hade han bara ringt så sent dom två gånger han hade blivit far. Nu var det vår pappa som hade fått en stroke. Att ta sig till Kalmar mitt i natten utan bil var inte det lättaste. Bussarna hade slutat gå, och vill man ha en taxi i Nybro efter midnatt får man beställa den innan. Det är ju inte lätt att förutspå att någon ska bli akut sjuk. Det löste sig i alla fall med att jag fick en bil hitkörd från Kalmar. Dom hade blivit blåsta så många gånger att dom var tveksamma till en så lång framkörning, men jag lät tydligen tillräckligt seriös för att dom skulle komma. På den tiden hade vi två semesterperioder, och jag såg alltid till att få den tidiga. Den gången innebar det att jag kunde tillbringa många timmar hos pappa på lasarettet i Kalmar. För ett par år sedan lade jag ner hela min själ i att få bredbandstelefonin att fungera. Mycket tid gick det också åt. Jag satt timmavis och pratade i mobiltelefon med olika människor på Bredbandsbolagets support, och skickade telefondosor fram och tillbaka till dom. Antingen fungerade inte telefonen eller också gick Internet bara en tiondel så fort som det skulle. Till slut gav jag upp och slutade ha fast telefon över huvud taget. Men gissa om deras säljare får höra om det här, när dom försöker pracka på mig något av sina tv-paket.

 

29 Juni 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Broderi.

Jag har ett mycket svagt minne av att jag möjligen broderade någon liten duk som barn, men det var så länge sedan att jag inte ens tror att det färdiga resultatet finns kvar. I vuxen ålder har jag enbart broderat tavlor, och det lär jag fortsätta med. Löparen på bilden impulsköpte jag mest för att jag tyckte den var så himla söt. Man kan visserligen bara ha den framme några veckor per år, men då har jag i gengäld behov av och plats för just en sån. Ska jag hinna använda den under min livstid vore det förstås bra om den blev klar till kommande jul. För att lyckas med det fick jag lägga undan broderiet jag höll på med och ta tomtarna emellan. Nu blev dom i gengäld färdiga fem månader i förväg, men veckorna går fort i min ålder. Jag plockar fram allt som har med julen att göra till första advent. Det jag hade emot det här broderiet var framför allt att man fick sy samma motiv två gånger. Att det blev struligt och bökigt kunde jag ha undvikit genom att ha lite översikt och planering, och kopierat mönstret innan jag började. Vissa gör tydligen alltid så. Sedan finns det rentav dom som inte målar över det dom har sytt på beskrivningen över huvud taget. Det skulle jag aldrig klara. Jag ritar på originalet, och när broderiet är klart slänger jag förlagan. Nu hade jag kommit en bra bit innan jag insåg att jag bara hade en bild som skulle sys två gånger. Som väl är använder jag överstrykningspenna numera, och inte tuschpenna som förr. Den gick att se igenom, och så kunde jag använda en mörkare penna andra gången. Problemet var att efter det såg man knappt markeringarna för efterstygnen, och såna var det gott om. Skulle jag mot förmodan få för mig att sy något liknande igen hoppas jag i alla fall att jag har lärt mig av mina misstag. I så fall är det minst en om inte flera kopior av mönstret som gäller innan jag börjar. Att fålla löparen var förresten inte heller någon lek, men det är en annan historia.

28 Juni 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Självscanning.

Jag hann scanna mina varor själv på Kvantum bra många gånger innan jag åkte på min första avstämning. Sedan hände det å andra sidan två gånger i rad, för idag var det dags igen. Det stämde den här gången också, så det är bara att hoppas att deras system är ett sånt som glesar ut på tillfällena ju bättre man sköter sig. Jag har förstått att det kan vara olika i olika butiker. Fördelar finns det med att scanna själv, även när det blir såhär. Man slipper köa och så har man människan i kassan helt för sig själv, så man kan småprata lite under tiden. Jag utgår från att datorn inte är galen nog för att plocka in två kunder samtidigt för avstämning. På Kvantum verkar dom bara anställa ungdomar som har fått lära sig att vara artiga och trevliga mot äldre, så idag stod jag och tjattrade med en ung kille medan jag packade om två cykelväskor och en tygkasse. Att sätta en kille där tror jag var ett smart grepp, om nu folk blir otrevliga när dom får avstämning. Jag misstänker att dom fegar lite mer för att ge sig på en ung man än en tjej. Förra helgen betalade min bror och jag faktiskt i en vanlig kassa. Jag var lite orolig för hur långa köer det skulle vara inför midsommar, men vi kom tydligen så sent på torsdagskvällen att folk redan hade hunnit hem och börjat fira. Jag är tillräckligt orolig att jag ska missa att scanna någonting när jag är ensam och koncentrerad. Är man två som plockar i vagnen måste det väl vara ännu lättare att det blir fel.
27 Juni 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Arbetsbyxor.

En av dom få fördelarna med att byta avdelning var att jag blev bjuden på smörgåstårta på båda. På stommen fick vi innan midsommar och på slitytan inatt. Något som jag är mera tveksam till är att jag kan sitta och jobba två tredjedelar av tiden på min nygamla avdelning. Det är förstås jätteskönt, om det inte vore för att mina arbetsbyxor är grymt obekväma att sitta i. Jag satt i och för sig en del ute i sågverket, men inte uppflugen vid ett löpande band som nu. Lite funderade jag på om det kunde bero på att jag gick upp ett par kilo över midsommar, men det gjorde jag inte alls enligt vågen. Sånt där kommer väl i och för sig med en veckas fördröjning, så det är bara att hoppas att den säger samma sak nästa helg. Då är det dags för semester, och inför den lär jag behöva ett par kilo att ge på. Jag ska hur som helst leta upp ett par olika av mina gamla arbetsbyxor i helgen, och se om några av dom känns bättre att sitta i. Nackdelen med dom är att jag inte tror dom har lika mycket fickor som dom jag har använt dom senaste åren. Jag har visserligen plockat ur knäskydd, mattkniv och Morakniv, men resten av pryttlarna jag har i fickorna är fortfarande bra att ha. För övrigt förundras jag mer än någonsin över alla nattarbetare som vänder på dygnet varje helg. Idag har jag sovit som folk för första gången på över en vecka. Då misstänker jag att dom flesta redan har vänt på dygnet igen.
26 Juni 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Onsdagen.

När jag fick tag i min produktionsledare igår visade det sig att det är jag som lever i det förgångna i vanlig ordning. När jag kom till mobilsvar trodde jag att det berodde på att hon var upptagen längre tid i något möte eller så. Hade jag fattat att det går igång även om hon redan pratar i telefon hade jag försökt ringa med betydligt tätare intervaller. Vad var det för fel på gamla tiders upptagetton? Jag fick i alla fall tag i henne till slut, så dom närmaste veckorna jobbar jag till och med färre procent än vanligt. Fyra av dom veckorna jobbar jag ju inte alls, eftersom semestern är i sikte. Tills det blir klart med dom nya tiderna med lönekontoret skulle hon till och med fixa mina stämplingar, så nu behöver jag inte ens köa till stämpelklockan innan jag går hem på morgnarna. Jag får väl kolla lönelapparna framöver så hon inte har glömt det, utan jag verkligen har fått betalt. Min brorsons flickvän har en bror som jobbar tvåskift på Kährs. I morse mötte jag honom, så jag passade på att säga hej, eftersom vi nästan ska bli släkt. Jag hoppas och tror att han fattade vem jag var. Annars undrade han väl bara vad det var för tokig kärring som hoppade på honom. När jag gick hem stoppade jag med viss tvekan ner extratröjan och vantarna i ryggsäcken, och tog bara på mig fleecejackan. Ute vid grindarna stötte jag ihop med en kille från sågverket, som var klädd i shorts och t-shirt. Han hävdade att det nästan var juli. Så fick det vara tio grader varmt så mycket det ville.
25 Juni 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Nya tider.

Min utlåning till slitytan gick från noll till flera månader på ett enda dygn. Min gruppsamordnare sa i måndags kväll att det kunde bli hela veckan. Dom jag jobbade ihop med hade fått besked om två veckor före och två veckor efter semestern, och när jag kom till jobbet igår kväll fick jag information om att jag är utlånad till sista oktober. Att bli tillfrågad hade förstås varit trevligare än att bara bli informerad. Det spelar å andra sidan ingen större roll, eftersom möjligheten att tacka nej är i stort sett obefintlig. Man är anställd på AB Gustaf Kähr, och ska gå dit man blir hänvisad. En kollega, som trivs på slitytan, är tvärtom orolig för att åka ut därifrån när hon blir helt friskskriven. Jag tyckte att det borde vara lugnt för henne under dom här omständigheterna, men det litade hon inte alls på. Säker kan man aldrig vara. Själv tänkte jag försöka få ut någonting positivt av det här. Vi kör bara måndag till torsdag mellan elva och sex, eftersom dom andra skiften är på plats resten av tiden på den avdelningen. Jag tänkte fråga om jag kan gå ner till att bara jobba dom tiderna medan jag är där. Ingen lär ha någon glädje av mig en halvtimme varje kväll eller trekvart på fredagsmorgnarna ändå. Fast det behöver jag prata med min produktionsledare om, och hon är inte lätt att få tag i. Hittills har jag bara kommit till hennes telefonsvarare. Nåja, resten av den här veckan har jag i alla fall fått okej av min gruppsamordnare att göra så.
24 Juni 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Nygammalt jobb.

Jag hade en förhoppning om att livet skulle återgå till det normala när jag kom till jobbet igår, men min vilja satt i vanlig ordning i skogen. Min gruppsamordnare hade fått mail om att dom ville låna ner mig till slityteavdelningen. Lite oklart var det vem som hade raggat upp mig, för när deras produktionsledare dök upp framåt morgonen visste inte ens hon att jag skulle vara där. Det märkliga för mig var framför allt hur lätt jag plötsligt var att avvara på stomavdelningen. Är man sjuk eller behöver vara ledig är man snudd på oumbärlig. Det var nästan tre år sedan jag var på slitytan senast, men dom räknade tydligen med att det skulle vara som med att cykla eller ha sex. Båda dom sakerna har jag förstått kommer tillbaka, om man en gång har lärt sig. I stort är väl annars arbetsuppgifterna ungefär domsamma på båda avdelningarna. Pinnarna jag rev i inatt skulle vara ovanpå golvet, istället för inuti som dom jag pular med i vanliga fall. Omväxlingen bestod mest i att jag fick jobba ihop med folk i min egen ålder för en gångs skull. Det ser ut att bli några nätter till nere på slitytan, men det är lite oklart hur många. Enligt min gruppsamordnare kunde det bli hela veckan. Det ska komma in folk från Lernia, men det blev för dyrt att ha dom över semestern, så dom kommer inte förrän i augusti. Därför misstänker jag att det kan bli två veckor också. Sedan är det i alla fall semester, och vad som eventuellt händer efter den orkar jag inte bekymra mig om.
23 Juni 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Restaurangbesök.

Vid middagstid igår tog min bror och jag en promenad. Vi hade tur med vädret, för det klarnade upp medan vi var ute. Solen tittade rentav fram. En timme senare öste regnet ner. Vår gemensamma bror och hans fru skulle hämta oss för vidare transport till Kalmar. Dom blev lite försenade, så dom kom inte i det värsta skyfallet. Det regnade ändå fortfarande, så dom körde fram till porten och hämtade oss. Vi åkte till en restaurang där vi blev bjudna på en mycket fin middag. Det var den yngre av mina bröder som ville bjuda han som hade fyllt jämnt, och så halkade jag med på köpet. Jag åt lammracks och sedan glass med chokladsås till efterrätt, och alltihop var jättegott. På vägen tillbaka till Nybro blev vi omkörda av två polisbilar med blinkande blåljus. Det hade varit en kökrock precis innan, så vi fick köra en omväg för att komma förbi. Hemma hos mig delade vi damer en flaska vin. Brorsdottern var med, så hon bryggde kaffe, vispade grädde till jordgubbarna och pysslade. Min midsommargäst gav sig av tidigt i morse med en heldag bakom ratten att se fram emot. Själv tänker jag återställa mitt hem till originalskick, och sedan försöka sova några timmar till i eftermiddag/kväll, så jag orkar jobba inatt.
22 Juni 2015  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Biltur.

Igår avverkade min bror och jag många mil på dom småländska och öländska vägarna. Vi började i Kalmar, där vi satte blommor i minneslunden på södra kyrkogården, där morfar är begravd. Så fortsatte vi över till Öland. Där besökte vi våra föräldrars och farföräldrars gravar i Norra Möckleby och mormors i Mörbylånga. Vi åt på Arontorps kroppkakor. Där var det gott om folk, vilket var förståeligt med tanke på den goda maten. Vi kommer ju från Öland och är uppvuxna med kroppkakor som festmat, och dom här smakade verkligen som kroppkakor ska smaka. Dom säljer ambulerande på andra ställen också, och på tisdagar finns dom faktiskt här i Nybro. Jag har aldrig handlat från den där vagnen, men nu när jag vet hur goda dom var kanske det kan bli av. Vi fortsatte vår tur tillbaka till fastlandet och upp till Kosta outlet. Ifjol hittade min bror inte speciellt mycket där och jag ingenting, men i år shoppade vi loss ordentligt. Min plan var att försöka få tag i skor på semestern, och där fanns en jättestor skoaffär. Det såg inte så lovande ut dock, eftersom jag behöver hjälp för att hitta skor som mina fötter kan leva med. Någon sån syntes först inte till, men till slut fick jag så mycket hjälp så jag kunde köpa två par. Vädret var minst sagt ostadigt. På något ställe satt vi kvar i bilen och väntade ut det värsta innan vi vågade oss ut, och bitvis skurade det på så rejält att risken för vattenplaning kändes överhängande.
21 Juni 2015  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Midsommarfirande.

Mycket gott att äta och dricka blev det i vanlig ordning i Kåremo igår. Först prinskorv, köttbullar, Janssons frestelse, ägghalvor och jag vet inte allt. Tårta till kaffet och på kvällen grillat. Vädret var lite oberäkneligt. När vi tänkte ge oss iväg på en promenad började det regna, så vi fick vänta ut det värsta. Jag skulle skjutsa hem brorsans svärmor en sväng, så hon fick byta till varmare kläder. Vi fick låna en liten sportbil. Min svägerska ville på fullt allvar fälla ner taket åt oss, men det verkade onödigt spännande. Skurigt kallade min bror vädret, och det är nog en korrekt beskrivning. Någon högsommarvärme var det inte heller, men vi satt ute och både åt och drack kaffe. Grillandet sköttes utomhus, men vi avåt det inne. Vid det laget var mygg och knott riktigt närgångna, så det var inte så njutbart ute. Hem körde jag brorsans bil med farthållare och det mesta annat automatiskt. Vindrutetorkarna gick igång självmant om det började regna. Förarstolen ställde man in med elektronik. Inget buffande och skuffande där inte. Det var två år sedan jag körde bil senast, men igår körde jag alltså i gengäld två olika. Fast man kan väl konstatera att jag använder körkortet oftare som legitimation än som förarbevis.
20 Juni 2015  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Norrlänningen har landat.

Jag stod i min ytterdörr och väntade, när brorsan kom upp med hissen igår. Det skramlade lovande om honom, och när han öppnade hissdörren hade han famnen full av dom vackraste blommor jag hade sett i hela mitt liv. Det är dom ni ser på bilden. När man äntligen hittar en man som fattar vad en kvinna behöver, så är det ens egen bror. Visst är det typiskt? Det är uppenbarligen fler än jag som skulle behöva listor på vad som ska med när dom lämnar hemmet. Det visade sig nämligen att resegarderoben med dom flesta av kläderna han skulle ha med hängde kvar i hallen i Bollnäs. Han körde bil ner, så han hade annars gott om plats för packning. För min del innebar det att jag besökte Dressman för första gången i mitt liv igår. Det har funnits i Nybro ett bra tag, men som ensamstående kvinna har jag aldrig haft ärende in i en butik för herrkläder tidigare. Vi traskade ut till Juventus och käkade. Under promenaden därifrån till Kvantum kom vad jag tror var gårdagens enda rejäla regnskur. Jag insåg varför jag bara tittar på tv-nyheterna när min bror är här. Att det har varit val i Danmark kändes inte tillräckligt intressant för att man skulle vilja se ett tiominuters inslag om det. Nu på morgonen har min hurtige bror redan varit ute på vad jag misstänker var en powerwalk. Efter en timmes promenad i rask takt hade jag knappast orkat med något midsommarfirande i eftermiddag, så jag stod över. Återstår att se hur vädret blir framåt dagen. Ännu så länge står det och väger mellan åska, hagel och drivis eller hyfsat torrt och ljummet.

19 Juni 2015  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Midsommarledig.

Nu är jag midsommarledig efter en kort men intensiv och lite annorlunda arbetsvecka. I måndags hamnade jag vid en annan sträng än min vanliga halva natten. Det var på gott och ont, men tiden gick i alla fall fort när man gjorde något annat än det vanliga. I tisdags morse var jag hos frissan, innan jag kröp i säng. På jobbet var jag avbytare den natten. Då är det definitivt inte frågan om att få tiden att gå, utan snarare att få den att räcka till. Igår började vi kvällen med månadsmöte, och blev dessutom bjudna på smörgåstårta. Jag litade inte riktigt på att dom skulle vara så frikostiga som dom var, så jag åt ändå innan jag gick hemifrån. Men jag fick både en bit på mötet och en till lunch, så min yoghurt fick stå var i kylskåpet till på måndag. Under natten hade vi ett stopp som vi ägnade åt lite annat pyssel. Så hade vi gemensamma raster, och det blir alltid lite annorlunda. Idag har jag bara sovit några timmar på förmiddagen. Det är väl så dom flesta nattarbetare gör inför varje helg. Min bror är på väg ner från Bollnäs, så jag måste sätta lite fart med att fräscha upp både mig och mitt hem innan han anländer. En arbetskamrat satt och messade med sina kompisar under en av rasterna inatt. Då hade dom fortfarande inte bestämt hur dom skulle fira midsommar. Här är dom närmaste fyra dagarna välplanerade.
18 Juni 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Chat.

Vissa människor har verkligen hamnat på rätt plats i livet. Som killen jag chattade med på Internet en kväll. Ingen "nöjeschat", för sånt sysslar jag inte med. Men när man behöver hjälp nu för tiden, erbjuder vissa företag det via chat. Jag har, som sagt, ingen större erfarenhet av sånt, men hade för mig att man skrev och sedan tryckte på skicka. Därför förstod jag aldrig riktigt vad det var som plingade till ett par gånger medan jag skrev. Jag måste nämligen titta på tangentbordet när jag skriver. När jag tittade upp på skärmen hade killen som skulle hjälpa mig först svarat på min första fråga och sedan på den jag höll på att formulera. Snacka om effektiv. Snabbt går det ju också för dom som har mer datorvana än jag. Eller började när dom var yngre. Jag har visserligen haft dator i femton år, men jag var ändå medelålders när jag skaffade den första. Jag brukar ju hävda att det är svårare att lära sig nya saker ju äldre man blir. Medan jag trycker ner en tangent i taget rasslar det bara till för dom. Det är samma sak när jag messar med brorsonen. Hans svar kommer nästan på sekunden, och jag fattar aldrig hur han har hunnit skriva dom. Sedan får han vänta på nästa meddelande från mig, medan jag pular med bokstäverna. Och jo, jag använder T9-inmatning.
17 Juni 2015  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Änglar.

Jag kan tycka att många arbetskamrater har gått bort under mina 25 år på Kährs. När jag jämför med min tid på Nordchoklad inser jag att det kanske inte är så illa ändå. På bara fyra år i mitten av åttiotalet dog sju stycken av mina arbetskamrater där. Dom var visserligen runt sextio allihop, men nu när man själv är en bra bit över femtio känns det inte som någon högre ålder. Det var Quandt, som kallades just så. Jag tror knappt jag hade hört hans förnamn förrän jag läste det i dödsannonsen. Vi jobbade på olika avdelningar, men brukade stå i kön till samma stämpelklocka, när det var dags att gå hem. Millan minns jag inte så mycket mera av än just namnet. Hon hette förstås Mildred egentligen. Elving dog under ett astmaanfall. Kurt körde truck. När jag jobbade i lokalvården stod han ofta och bankade efter hissen, som vi också behövde till våra städvagnar. Han fick mig redan för trettio år sedan att inse att det här med kärlek på äldre dagar är rent livsfarligt. Han träffade en kvinna i mogen ålder. När hon gjorde slut blev han så förtvivlad att han fick uppsöka psyket. Dom skickade hem honom med en burk med tabletter, som han sköljde ner med en flaska sprit. Nisse var alkoholist, och brukade lukta sprit även på jobbet. Om ryktet talade sant så kvävdes han av sina egna spyor. Svea gick till doktorn och fick diagnosen magkatarr. När man till slut insåg att det var cancer var det för sent. Till och med han som var VD när jag började på Nordchoklad dog under dom där åren, men han hade visst bytt jobb vid det laget. Min bas i lokalvården blev 68 och dog inte förrän jag hade flyttat till Nybro. Jag minns faktiskt inte vem som berättade för mig att dom hade hittat henne sittande vid köksbordet med huvudet i armarna. Dom trodde att hon sov.
16 Juni 2015  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Femtonde juni.

Den femtonde juni 1976 var jag i Hovmantorp hos flickan på bilden. Jag bodde över där ett par nätter, och ni ser ju vad vi bland annat roade oss med. Hon var systerdotter till min brors dåvarande flickvän. Hennes moster hade jag varit erbjuden att komma och hälsa på tidigare, men det satte min mor stopp för. Oklart om det berodde på att jag var yngre då, att hon var äldre än mig eller någonting annat. På åttiotalet lyckades jag vid ett par tillfällen träffa samma människor på samma datum två år i rad. 1980 och 1981 umgicks jag med en öländsk väninna. 1984 var jag på Skälby loge och dansade till mina favoriter Profilerna. 1985 dansade jag till samma orkester i Rällapaviljongen på Öland. För 32 år sedan skrev jag kontrakt på en lägenhet på Idungatan i Kalmar. Den låg i ett litet hus med bara två lägenheter. Min hyresvärd bodde en trappa upp, så jag brukade gå upp dit och betala hyran. Jag minns inte henne, men hennes hem minns jag desto bättre. Åtminstone detaljen att hon hade hundar. För deras skull var soffan klädd med ett plastöverdrag och på det var det hundkiss. Jag vet inte hur livaktig festplatsen Badholmen i Oskarshamn är numera. När jag bodde där körde dom tydligen onsdagsdanser. Den femtonde juni 1988 var jag där och dansade till Ingmar Nordströms. Ett par år senare hade jag flyttat till Nybro och börjat hos min nuvarande arbetsgivare. Det ordnades sommarfest på Viktoriavallen, och jag var full som ett kryss. Dock inte fullast, för en kille fick dom hämta med ambulans.

15 Juni 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Glasögon.

I rättvisans namn fanns det sånt som irriterade mig mindre och rentav gjorde mig glad också igår. Å ena sidan flippade handscannern ur och fick kontaktproblem igen. När jag sedan försökte en gång till gick varan in dubbelt. Det hade å andra sidan det goda med sig att jag fick lära mig hur man tog bort en vara. Jag minns att någon visade mig första gången jag skulle scanna själv, men då var det lite för mycket nytt på en gång. Jag håller helt klart med arbetskamraten som hävdade att det blir svårare att lära sig nya saker ju äldre man blir. Om inte annat tar det längre tid. Jag är tvungen att använda glasögon för att se vad det står på den lilla skärmen till handscannern. Det har det goda med sig att jag till exempel också ser vilken färg på hårtoning jag köper. Förut har jag fått gå efter bilden på förpackningen, och den har dom den dåliga smaken att byta ibland. När jag cyklade förbi folkets hus drällde det av män i vita skjortor och röda slipsar utanför. Jag misstänker att det var någon typ av musiker, även om det var tidigt på dagen. Inte ofta man får se karlar i slips klockan åtta på morgonen. Annars var det en lördag med blandade känslor. Det vackra prinsbröllopet som drogs ner lite av att en av våra mest folkkära komiker Magnus Härenstam gick bort och att Lisa Holm hittades mördad.
14 Juni 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Sånt som har irriterat mig idag.

¤ Värmen som kom en vecka för tidigt. Ikväll är det tjugofem grader varmt. I midsommar, när jag måste vara social fyra kvällar och kan tänka mig att sitta utomhus och vara det, ska det i vanlig ordning bli kallare igen.
¤ Lastbilschauffören som körde långt ut i gatan innan han stannade för att släppa förbi bilen som kom körande där. När bilföraren girade för att inte krocka flinade han bara. I mina ögon var det ett typiskt exemplar av en man uppvuxen i ett land där störst går först.
¤ Självscanningskunder som jag förstår kan vara otrevliga mot personalen om dom åker på en avstämning. Varför väljer dom inte att betala i den vanliga kassan, om upplägget inte passar? Kan man anmäla dom som arbetsmiljöproblem? Är det samma människor som tycker att det är polisens fel om dom åker dit för fortkörning eller rattfylla? Vem skyller dom på om dom kör ihjäl någon?
¤ Den unga tjej som stod på knä och tiggde utanför Kvantum i morse. Jag hade klarat att stå så i max en minut. Den äldre kvinnan som övervakade henne satt bekvämt på en bänk några meter bort.
¤ Mannen som svarade i sin mobiltelefon klockan åtta på morgonen, och undrade varför personen i andra änden ringde så tidigt. Varför hade han telefonen med sig och signalen påslagen, om han tyckte att det är för tidigt att bli uppringd?
13 Juni 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Minnet.

Mitt minne måste vara ett av dom kortaste som finns. Jag tvättar bara håret varannan dag. Dom andra dagarna använder jag duschflaska med vatten och hårborste, för att inte se ut som om jag kommer direkt från sängen. Numera fixar jag till håret innan jag sätter mig vid datorn för att blogga, eftersom jag vet att det kan ta en stund innan jag kommer härifrån. Igår gjorde jag en enda sak emellan, och det räckte tydligen för att jag skulle glömma håret helt. Det var inte förrän jag reste mig efter någon timme och kastade en blick i spegeln, som jag insåg att jag fortfarande såg nyuppstigen ut. Inte undra på att jag måste dra långa ramsor för mig själv innan jag går hemifrån. För att få med mig shoppinglista, plånbok, sadeltäcke och telefon, när jag ska till Kvantum. Innan jag går till jobbet måste jag kolla så det är arbetskläder jag har tagit på mig och så att mat och glasögon kommer med bland annat.
12 Juni 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Pantertanter.

"Pantertanter" gillade jag redan när den gick på tv på åttiotalet. Dom fyra damerna är helt underbara, och deras skämt är av den typen som jag skrattar högt åt. Dom blir förstås bara bättre när man själv börjar komma upp i den åldern. Nu är det igenkänningshumor också. För några år sedan körde femman repriser av den. Det var inte kronologisk ordning direkt, och jag gav upp när samma avsnitt började komma tillbaka. Sedan dess har jag varit sugen på att köpa hela serien på dvd. Den enda varianten jag har hittat på svenska webbsidor var att köpa säsongerna var för sig för sammanlagt 1500 spänn ungefär. Det tyckte jag var att ta i. Då fanns det ändå inte svensk text i dom flesta. Fast det berodde på att bara dom tre första säsongerna var utgivna i Sverige. Resterande fyra existerar helt enkelt inte textade på svenska. Det var då jag hittade ett blogginlägg av Magnus Carlsson där han skrev: "Slå på den engelska texten om det går för fort med alla tvetydigheter och skämt!" Det är förstås helt rätt tänkt, eftersom det är skämten man vill ha tolkade och inte en tafflig svensk översättning. Alltså kunde jag köpa en box med samtliga 180 avsnitt på engelska Amazon för en tredjedel av vad jag skulle ha fått ge i Sverige. Hela boxen hittade jag inte ens på någon svensk sida. Det som oroade mig var tull och frakt. När jag kollade upp det visade det sig att man bara betalar tull om man köper någonting dyrare. Frakten var billigare för det paketet än för ett lite tjockare brev inom Sverige. Att skicka någonting till Sverige kostar tydligen bara en bråkdel mot att skicka härifrån till andra länder. Om någon undrar vad jag gör i sommar, så har jag alltså 180 avsnitt av min favoritserie att se fram emot. Dom skulle vara i tre dygn även om man såg dom i ett sträck. Jag delar väl upp dom lite, så njutningen varar länge.
11 Juni 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Lim.

Jag tyckte det var en strålande uppfinning när jag fick tag i en penna med magnet på. Jag har shoppinglistan sittande på kylskåpet. När pennan satt bredvid slapp jag leta efter den varje gång jag skulle anteckna någonting. Till slut gick den inte in i pennvässaren längre på grund av magneten. I bokhandeln hade dom mer proffsiga pennor med en magnet i änden. Problemet var bara att pennorna inte fungerade något vidare. När den första lade av tog jag magnetfästet från den och limmade fast en vanlig blyertspenna i det. Innan den andra pennan gav upp hade jag fått tag i shoppinglistor med en magnet på sidan igen. Jag tänkte i alla fall testa min specialkonstruktion och se hur länge den höll. Antagligen just därför verkar den hålla hur bra och länge som helst. Faktum är att det första som delade sig inte var pennan från fästet utan själva hållaren som gick i två delar. Magneten satt kvar på kylskåpet, medan resten följde med pennan. Fast det var lätt åtgärdat med superlim. Silvertejp ska väl annars vara en universallösning, men här hemma fixar jag det mesta med superlim eller Karlssons klister.
10 Juni 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Bloggen.

Jag skrev som Facebookstatus: "Minns du innan Facebook kom, när ingen brydde sig om vad du åt till frukost, lunch eller middag? Det gör dom fortfarande inte." Någon kommenterade att ingen bryr sig om vad man gjorde för femton år sedan heller. Tur för mig att mina minnesbloggar brukar handla om vad jag gjorde för trettio, fyrtio år sedan då. Det borde väl i och för sig vara ännu mer ointressant, men dom senaste femton åren har nog livet sett ungefär likadant ut som nu. Delvis kan jag skylla på Nybro, som har dragit ner lite på aktiviteterna. När jag flyttade hit fanns det stadsbussar, men dom drog dom in strax efteråt. Stadsturen, som kom istället har jag aldrig lyckats få åka med. Jag fattar inte alls varför det måste vara så komplicerat. När den ändå står utanför Kvantum och väntar på andra, vore det toppen att bara kunna gå ombord med sina tunga kassar, men då måste man ha beställt resan i förväg. Trevligheter som "Nybro brinner" lade dom ner får tio år sedan eller så. När jag flyttade hit hade vi till och med ett karnevalståg, men det hann jag bara se en eller två gånger. Angående bloggen så undrade förresten någon varför jag har börjat lägga upp inläggen på Facebook också, men det tycker jag man ser redan på kommentarerna. På hemsidan på http://www.nogg.se/Hambomazurka där den ligger i original har jag på nästan nio år och 3200 inlägg fått drygt 300 kommentarer. Då är ändå många av dom någon typ av reklam-spam. På Facebook får jag betydligt oftare kommentarer på mina blogginlägg. Då kör jag ändå samma inställningar på inläggen som på allting annat jag lägger upp, så bara mina vänner kan se dom. Hemsidan är däremot offentlig.
9 Juni 2015  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Arbetskläder.

Till slut kom våren så långt att till och med jag tyckte att det var dags att tvätta och hänga undan den stora, tjocka täckjackan jag använder när jag går till jobbet på vintern. Den byttes i vanlig ordning mot en svart fleecejacka. Samtidigt tittade jag på alla som kommer till jobbet i Kährs klargula jackor, och insåg att jag också hade en sån hängande i skåpet. Den har hängt där sedan jag slutade i sågverket för mer än ett år sedan, så jag tyckte att den lika gärna kunde komma till användning. Där blåste det svinkallt på sina ställen, men på stommen är det ingen risk att man fryser. I alla fall inte jag. Jag har fått gå i linne där hela vintern för att inte svimma av värmen. Samtidigt ser jag andra som har betydligt mer kläder på sig. Vi måste ha olika temperatur på blodet. Hon som behövde en ny jacka fick i alla fall nobben. Dom var tydligen väldigt dyra, och det var ingenting vi ansågs behöva på vår avdelning. Det jag skulle behöva är nya arbetsbyxor. Det kom det till och med ut en lista om häromveckan, men då hade jag hört hur obekväm modellen är som dom har tagit hem senast. Det finns tydligen en vass söm som skär in i huden. Jag får väl hasa runt i dom gamla byxorna så länge dom håller. Ett par av dom jag hade på slitytan var så nötta att dom till slut sprack när jag böjde mig. Såna byxor som jag hade där har jag flera par, men jag har blivit rejält bortskämd med att det finns massor av fickor på dom jag använder nu. Det enda stället där jag har svårt att vänja mig vid jackan är för övrigt här hemma. Den har reflexer, och i dom skimrar det av ljuset som faller in från köksfönstret, när den hänger i hallen. När jag håller på med någonting i köket undrar jag hela tiden vad det är som rör sig där ute.
8 Juni 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Sjunde juni.

Numera sköter jag den sociala biten via Internet på Facebook. Annars var jag mer social för fyrtio år sedan, fast jag bodde på östra Öland då. Den sjunde juni 1975 var en lördag. Jag gick neråt byn vid två på eftermiddagen och var inte hemma igen förrän vid åtta på kvällen. Då hade jag varit hos farmor, mina kusiner och i en gård till. Året därpå var det annandag pingst och jag var ute och åkte, något jag slutade med för tjugofem år sedan, när jag sålde min sista (eller senaste i alla fall) bil. Jag hade visserligen ingen bil när jag var femton heller, men då hade jag pojkvän som hade. Vi var bland annat på Ölands djurpark och uppe vid Äleklinta. Kortet nedan är taget för exakt trettio år sedan. En arbetskamrat och jag satt hemma hos mig och förfestade. Vi bodde i Kalmar och jobbade på Nordchoklad, och det vankades vårfest på slottet. Vi turades om att bli plakata, så vi kunde ta hand om varandra. På slottet var det jag som behövde ledas runt ett par varv för att komma i form igen. När killen vi hade hamnat hos på efterfest blev sur, fick jag stötta kompisen därifrån. Hon var i det stadiet att hon bestämt ville ta på sig skorna, när hon redan hade dom på sig. Vi hade ju inga mobiltelefoner på den tiden, men som väl var hittade vi en telefonautomat, så jag kunde ringa efter en taxi. Att dra väninnan genom halva Kalmar till fots kunde ha tagit hela natten. Jag visste vilken gata hon bodde på men var osäker på numret. När jag frågade om det var 24 höll hon bara upp två fingrar för 22.

7 Juni 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Självscanning.

En mig närstående man (det finns bara två att välja på) tycker att jag skriver väldigt ofta om att jag cyklar till Kvantum och handlar. Det kan bero på att det är enda gången i veckan jag besöker något annat ställe än min arbetsplats och enda gången jag träffar några andra än mina arbetskamrater. Nu har dessutom det här med självscanningen gett lite extra krydda åt utflykten. Jag är uppriktigt förvånad över att det fortfarande är kö till dom vanliga kassorna. Det kanske varken går snabbare eller enklare att scanna varorna själv, men jag tycker det är så himla roligt. Oklart om man blir lättroad av att jobba på industri i närmare fyrtio år, eller det bara är tur att man är lättroad, när man har ett industrijobb. Idag bestämde sig hur som helst den lilla handscannern för att sluta kommunicera redan på fjärde varan. Efter tredje försöket gav jag upp, och bestämde mig för att ta den med personalen vid utgången. Fast när det gick lika dåligt med nästa vara, tyckte jag att det var lika bra att gå dit direkt. Tjejen som jobbade där hade förmodligen magiska händer. Hon lyckades scanna in båda varorna, och resten av rundan i butiken gick utan problem. Eftersom sortimentet inte är sorterat från tyngst till lättast, har jag alltid ett gäng prylar som får vänta, eftersom dom behöver ligga överst för att inte bli krossade. Jag packar klart mina cykelväskor innan jag kommer till kassan. Idag blev det till att packa upp dom direkt, eftersom jag åkte på min första avstämning. Jag hade oroat mig för den, eftersom jag vet hur dåligt (läs obefintligt) mitt minne är, men det stämde precis.
6 Juni 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Studentdag.

Min musiklösning på jobbet ville sig inte riktigt i veckan. Stundtals gick den inte att få liv i över huvud taget. Jag stänger gärna av för att vara säker på att jag hör vad folk säger, men nu vågade jag knappt, eftersom jag inte visste om jag skulle få igång den igen. Ljudkvalitén var högst varierande, när det väl gick att spela. Det märkligaste var ändå att musiken inte stoppade direkt, när jag stängde av lurarna. Det fortsatte spela ett par sekunder efteråt i mina öron. Det finns ju en del att felsöka när man har radiolurar, sladd och Ipod, men när jag inte fick liv i radion heller testade jag med att byta batterier i den. Det hjälpte på samtliga fel. Hur det där med fördröjningen kunde uppstå för att batterierna var dåliga kommer jag aldrig att fatta. Inte bryr jag mig heller. Jag är bara lycklig över att ha musik som vanligt igen. Det blir lite tradigt med ett monotont jobb utan underhållning. När jag kom hem i morse drällde det av killar med vita mössor på andra sidan gatan. Det märks att jag är född i en annan tid, för min första tanke var sjömän. Sedan slog det mig att det var studentmössor. Jag läste på nätet ikväll att dom hade hörts långväga, men jag har då sovit gott hela dagen. Dom har bytt marschväg sedan jag flyttade hit, så dom går inte precis utanför mitt fönster längre. Tur med vädret hade dom verkligen, för det har varit en riktig sommardag. Det grämer mig fortfarande att det regnade hela dagen när brorsdottern slutade gymnasiet, fast det är flera år sedan. Hon hade varit förutseende och hade två vita klänningar, så hon kunde byta till en torr när hon kom hem efter att ha åkt flak. Den hon hade haft då gick att vrida ur.
5 Juni 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Problemlösning.

Vissa problem klarar jag av att fixa bättre än andra. Med skurborsten tog det till exempel lite tid innan jag kom på den enklaste lösningen. Den hade lossnat från skaftet. Hur mycket jag än bankade och slog för att få fast den, blev den liggande på golvet när jag började skura. Till slut blev jag så desperat att jag började fundera på att spika fast den. Det var då det slog mig att jag brukar vira tejp runt stearinljus, som inte sitter stadigt i ljusstaken. Det fungerade på skurborsten också. Inte så proffsigt kanske, men ännu så länge sitter den kvar. Sämre gick det med sadeln till min gamla reservcykel. Den sitter ruskigt högt. Hela cykeln är dessutom gammal och ranglig, så det skulle kännas tryggare att ha lite närmare till marken. Killen i cykelaffären lyckades inte sänka den åt mig. Han sa att jag fick försöka med något rostlösande. Nu provade jag stx-spray. Det var vad jag hade hemma, och det brukar hjälpa mot det mesta. Med det fick jag loss skruven, men sadeln gick fortfarande inte att rubba. Jag får antingen köpa någonting annat, eller kolla med min bror om han har någonting hemma, som han kan ta med sig nästa gång han kommer hit. Eller så får jag väl testa med Coca-Cola nästa gång jag köper det. Det lär ju också vara rostlösande. Alternativt får jag trösta mig med att jag använder den där cykeln högst en gång om året, och nöja mig med den som den är. Någon spänning i tillvaron ska man väl ha.
4 Juni 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Bitstrips.

Bitstrips är en av anledningarna till att vissa tycker att jag är intensiv med mina inlägg på Facebook. Man får flera nya bildförslag varje dag, och är det något som jag tycker passar så delar jag det. Tills det plötsligt inte gick att dela. Sidan bad om tillstånd gång på gång, och struntade fullständigt i att jag klickade okej. Det var efter min formatering, så jag tog för givet att jag hade ändrat någon inställning i samband med den. I mitt sökande efter en lösning på problemet hittade jag deras applikationssida. Då visade det sig att jag inte alls var ensam om att inte kunna publicera. Där skrev massor av människor som var rejält upprörda, så jag trodde att dom skulle fixa felet tämligen omedelbart. Istället började dom rekommendera folk att rensa cachen och webbhistoriken. Jag förstod på hundratals svar från folk som hade provat att det inte var någonting som hjälpte. Ett tag lutade det åt att det inte skulle bli mer Bitstrips för mig, om jag inte skaffade en smartphone. Jag antar att det är en sån app från början, och att den kanske fungerar bättre i telefonerna. Jag testade i alla fall någon gång ibland, och till slut fungerade det. Så nu kan jag terra min omgivning på Facebook igen.
3 Juni 2015  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Förvirrad.

Ibland är jag mer förvirrad än vanligt. Plötsligt hade förnamnet på en av killarna på jobbet helt raderats från min hjärna. Jag visste vad han hette i efternamn, eftersom jag känner hans mamma, men att hitta något förnamn som lät rätt verkade helt omöjligt. Det känns ju lite pinsamt att fråga vad folk heter efter mer än ett år på samma avdelning. Man får vara glad så länge jag känner igen folk, och hoppas att dom reagerar på att jag behöver hjälp den dagen jag inte gör det. Här hemma är det ju ingen som märker hur vimsig jag är, om jag inte berättar det själv. Saker som inte ligger exakt där dom borde är en mardröm. Häromdagen var det tröjan jag har under jackan när jag går till jobbet som inte fanns på sin plats. Det tog en stund innan jag lyckades komma på vad som hade hänt, och var den hade hamnat. Dom morgnar solen skiner när jag går hem blir det för varmt med en extra tröja. Då lägger jag den i ryggsäcken, och där låg den kvar. Rekordet slog jag nästan den kvällen när jag skulle dra på knäskyddet. Det är en sån där töjbar historia, som ger lite stöd åt mitt onda knä. Det dröjde en bra stund innan jag insåg att det inte satt på mitt ben. Då hade jag tagit ut skyddet ur sin påse, dragit av mig byxor och raggsockor och sedan stoppat ner byxbenen i raggsockorna igen utan att ta på mig något knäskydd.
2 Juni 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Facebook.

Facebook är intressant på många sätt. En tjej hade hittat ett par guldörhängen i ett av båsen på Nybros dropinsolarium. Hon skrev som man brukar göra om upphittade saker att dom återfås mot beskrivning. På så vis vet man ju att man inte lämnar dom till fel person. I kommentarsfältet var det en annan kvinna som på fullt allvar uppmanade henne att ta ett kort på dom. Inte gav hon sig heller. När upphittaren förklarade att det inte vore så smart, och att dom såg så speciella ut att dom var lätta att beskriva för den som glömt dom, frågade hon om det var ringar. Vad var det hon inte förstod med att om man beskriver örhängena kan vem som helst säga att det är deras? Ett rent hörfel blev lite småfestligt för mig på Facebook. Det finns en grupp som heter "Våga välja Nybro". När en kille därifrån sa "som heter Våga välja Nybro" hörde jag honom säga "som inte vågar lämna Nybro."
1 Juni 2015  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida