HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Mars (2019)
>>


Telefonen.

Min nya telefon såg jag inte ut att hinna sätta mig in i helt förrän på semestern, men nu tror jag att jag har hyfsat bra koll på den. Jag har i alla fall läst igenom hela bruksanvisningen, i hopp om att hitta det mesta. Där stod bland annat att man inte får förvara telefonen nära betalkort och liknande, eftersom den kan avmagnetisera korten. Grejen var att jag köpte ett fodral samtidigt med telefonen. Där fanns plats för tre kort, så jag har njutit av att slippa bära med mig både plånbok och telefon. Lite fånigt tyckte jag det var att tillverka ett fodral för både ock, om man inte kunde ha dom tillsammans, så jag googlade på det för säkerhets skull. På sidan jag fick upp fanns sju olika exempel på vad som kunde avmagnetisera korten. Om telefonen stod det däremot: " En mobiltelefon kan INTE avmagnetisera ditt kontokort, då det elektromagnetiska fältet från en mobil är för svagt." Jag bestämde mig för att lita på den uppgiften för enkelhetens skull. Så har jag hittat en support för Dorotelefoner, där jag kan fråga när det kör ihop sig. Tjejen där hjälpte mig så att jag kan stänga av ljudet på ett enkelt sätt igen, när det hade krånglat till sig. Det gör jag varje dag, eftersom jag vill ha telefonen på tyst både på jobbet och när jag sover. Varför den ställer tillbaka tiden till sjuttiotalet, när det inte ens fanns såna telefoner, när jag stänger av eller startar om den, var hon mera vag om. Stänga av den behöver jag å andra sidan inte göra lika ofta. Sist det hände hittade den dessutom rätt tid efter en stund, när jag bara lugnade mig lite.
30 Juni 2016  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Frissan.

Jag bokar alltid ny klipptid när jag är hos frissan. För sex veckor sedan såg jag ingen anledning till varför vi inte skulle kunna ta det på fredagen den här gången. Inte förrän jag insåg att det blev exakt samma tid som jag skulle vilja ha till massage. Där fanns inga lika tidiga tider på torsdagen. Nästa fredag kändes det som överkurs att stanna uppe länge, när jag ska försöka vända på dygnet åt andra hållet inför semestern. Jag kunde förstås ha tagit frisörbesök och massage samma dag, men istället bad jag min frissa leta upp en ny tid åt mig. Hon är aldrig omöjlig, så igår satt jag i frisörstolen vid kvart i åtta. Tid för nästa klippning hade vi redan satt upp, eftersom det kan bli tufft i semestertider. När jag gick därifrån var vi rörande eniga om att nästa tillfälle inföll på min semester, men när jag kom hem och kollade upp det var den redan slut då. Det säger i alla fall en del om hur nära det är till semestern nu. Jag, som brukar gnälla på slarvfel i tidningen, har visst själv samma problem när jag bloggar. Igår tyckte någon att jag var pigg för min ålder. Jag hade läst igenom min text ett par gånger, så tanken slog mig inte ens att det kunde vara något fel i den. Det visade sig att jag hade skrivit 1882 istället för 1982. Språkkontrollen klarar inte såna syftningsfel, och själv hade jag uppenbarligen inte noterat det. Det är tur att jag har uppmärksamma läsare, som håller ordning på mig.
29 Juni 2016  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Tjugoåttonde juni.

För exakt trettionio år sedan idag slog Björn Borg Ilie Nastase med 6-0, 8-6, 6-3. Jag vet inte vilket som är mest anmärkningsvärt, att jag har noterat resultatet, eller att jag har genomlidit en hel tennismatch på tv. Jag trodde att jag hade varit lika ointresserad av sport hela livet, men minnet är som bekant en stor bedragare. Den tjugoåttonde juni 1982 var jag hemma hos det par jag umgicks mest intensivt med när jag bodde i Kalmar. Det bjöds på räkmacka och rommacka. Räkmacka åt jag så sent som i lördags, men rom har jag nog knappt ätit sedan åttiotalet. Ändå minns jag fortfarande smaken och till och med konsistensen. Rom var ganska vanligt förekommande i mitt barndomshem, eftersom pappa var yrkesfiskare. Tre år senare var flickan på bilden hemma hos mig, innan vi mötte upp ett gäng arbetskamrater på El Toro, där det blev mat och öl. Jag antar att matställena byter namn i Kalmar också, för något sånt verkar inte finnas längre. Därifrån fortsatte vi till pianobaren på Hotell Witt. Det hotellet finns i alla fall kvar, men jag har ingen koll på om dom har någon pianobar. Det som stör mig lite med kortet är att jag inte vet vart tavlan på väggen tog vägen. Förutom att jag tycker den är jättefin, så påminner den mycket om min farfar. Jag har ingen aning om hur eller när den försvann, men den har inte synts till på åtminstone trettio år. Det gäller för övrigt fler saker som syns på foton tagna hemma hos mig.


 

28 Juni 2016  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Kalmar.

När vi strosade i hamnområdet i Kalmar i lördags, hade sjöräddningen uppenbarligen just fått ett larm. Dom kom farande i full fart från varsitt håll ner till räddningsbåten. Mest fascinerad var jag av hustrun till en av dom. Det var en liten dam som troligen hade varit med om att få avbryta bilturer på grund av larm förr. Hon klev bara lugnt ur bilen och satte sig på en bänk och väntade. Tack vare att vi stannade till och tittade på det spektaklet träffade jag en flicka som jag inte hade sett annat än på Facebook på flera år.
Det vackra vädret gjorde att värmen här hemma till slut blev outhärdlig. Så länge skrivbordet stod vid fönstret kunde jag öppna det på glänt och få luften att röra på sig. Så hade jag gjort i så många år, att jag till slut hade burit upp min lilla bordsfläkt på vinden. Nu hämtade jag ner den igen. När det blev dags att loda runt i mjukisbyxor efter att min gäst hade åkt hem, hittade jag två par härligt tunna och svala, som jag aldrig hade sett förr. Jag har ingen aning om vem som kan ha lagt dom i min garderob, men dom kom väl till pass i värmen.

27 Juni 2016  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Midsommardagen.

Midsommardagen började min bror och jag med att åka runt till föräldrarnas och mor- och farföräldrarnas gravar med blommor. Vi var nere vid Bläsinge hamn och tittade. Kortet nedan är taget där. Vi tog en liten sväng norrut också, och där var trafiken en helt annan. Dom flesta turisterna verkar tro att Öland går från Färjestaden och norrut. Hela den södra tredjedelen har dom missat. Vi fikade i Färjestaden, och jag passade på att kolla in en liten loppis. Där fanns flera saker jag "behövde", men man ska väl helst ha plats för dom också. Ibland sparar man pengar på att inte bo så stort. Vi fortsatte sedan direkt hem till Nybro. Vi hade tänkt ta en tur till Kosta outlet också, men det fick vara den här gången. Igår kväll var vi med bror och svägerska på Stekhuset i Kalmar, med anledning av vår brors sextioårsdag i maj. Det var ett trevligt ställe med mycket god mat. En ny god dryck upptäckte jag också. Sambuca smakade precis som karamellerna Kungen av Danmark, och dom gillar jag. När jag var ung låg det en grillkiosk i den byggnaden, så tjusigare hade det definitivt blivit. Efter maten gick vi en sväng i Kalmar, och fortsatte sedan hem till bror och svägerska för kaffe. Vi har verkligen inte kunnat klaga på midsommarvädret i år. Det har varit sol och varmt, och dom åskskurar som har kommit har haft vett att göra det nattetid och på förmiddagen innan vi har hunnit iväg. Idag är det däremot mulet i Nybro.


 

26 Juni 2016  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Midsommarfirande.

Igår skulle det bli trettio grader varmt, så jag planerade att ta på mig ärmlöst. När min bror och jag lämnade Nybro låg temperaturen runt tjugo, och det var igenmulet, så jag klädde mig efter det istället. Det var dumt. Det visade sig nämligen att man kunde lita på meteorologerna. Vi firade en fantastisk midsommarafton i Kåremo hos vår gemensamme bror och hans hustru. Det var smörgåsbord till lunch och grillat till kvällen. Däremellan spelade vi bland annat en del kubb. Jag älskar sällskapsspel, men har så sällan någon att spela med att jag behövde en uppdatering av reglerna. Jag var chaufför, så när det var dags att ta oss en bit var det jag som skjutsade brorsans svärmor. Min bror har en Mazda Miata, som vi fick låna ifjol. En liten, tvåsitsig bil, som det inte kändes speciellt frestande att ta ner taket på då, eftersom det regnade. Igår gled vi däremot runt nedcabbat, och det var riktigt härligt i värmen. Hem skjutsade jag först svägerskans mamma i hennes svärsons bil och sedan min äldste bror hit till Nybro med hans bil. Jag körde till kyrkan på julafton, men annars var det ett helt år sedan jag körde bil över huvud taget. Igår blev det alltså tre olika. Idag blir det en hel del åkande, men det låter på min bror som om han tänkte köra både idag och ikväll, eftersom han ska iväg tidigt imorgon. Då har han drygt sjuttio mil i bilen att se fram emot.
25 Juni 2016  | Länk | Släkten | 0 kommentar
En man och hans säng.

Vissa har med sig lakan när dom kommer för att sova över. Min bror har tagit det ett steg längre. Han dök upp här igår med en egen säng, som han håller på att packa upp på bilden. Fördelen med den här mot den han har legat i vid tidigare besök ska visst bland annat vara att den här är lättare. Det innebär att han kan smyga ut utan att köra upp mig ur sängen på söndag, och att jag sedan orkar bära upp sängen på vinden själv. För att inte öka trängseln i mitt vindsförråd körde vi ut till återvinningen med den gamla.  Där fanns en speciell container för sånt som någon annan kunde tänkas vilja ha, så den kanske får leva vidare någon annanstans. Gårdagens middag intog vi på restaurang Dolce Vita. Jag hade aldrig ätit där tidigare, och det blev en lite blandad upplevelse. Vi fick vänta i drygt en timme på maten, något som inte direkt lockade mig att bli stamkund. Å andra sidan var den värd att vänta på. Min stekta lax med tsatsiki var bland det godaste jag hade ätit i hela mitt liv. Hemma igen blev det kaffe med glass och ett glas av den glasslikör min bror hade haft med sig till mig. En gin och tonic på balkongen avrundade kvällen. Vid det laget hade solen gått i moln, och det var riktigt behagligt på min balkong. Det har hänt många gånger vid midsommar att det har varit för kallt för att sitta ute, men tidigare på kvällen igår var det snarare för varmt.

24 Juni 2016  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Solen.

Jag, som helst är uppe på nätterna, blir helt förvirrad när solen går upp så tidigt som i juni. Vid fem på morgonen strålar den för fullt, och får mig att tro att dagen är långt liden. Ljust börjar det bli redan vid tre, och då är ju klockan egentligen inte mer än två. Jag minns när jag var barn, och inte vågade cykla hem från min kusins hus på natten. Det var bara att stanna tills det ljusnade, så slapp jag vara mörkrädd. På den tiden ändrade vi inte klockan till sommartid heller, så det kan inte ha varit skumt så långt framåt natten. I lördags kväll hann jag både tända fönsterbelysningen och släcka den igen, medan mina gäster var här. I midsommar lär det bli tidigare kvällar, för min bror är på väg ner från Bollnäs. Han är morgonmänniska.
23 Juni 2016  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Lampa.

Lampan på bilden hittade jag när vi hade en tillfällig butik som sålde sånt i Nybro. När jag flyttade den till sovrummet passade den extra bra, eftersom jag har en lampa till med en älva på här inne. Det märkliga med den på kortet var att jag tyckte den lyste onödigt skarpt när den var ny. Sedan har ljuset mattats efterhand, och nu lyste den knappt ens för sig själv. När man kikade såg man att av dom fyra eller möjligen sex små ljuspunkter som fanns från början, var det bara två som fortfarande lyste. Kupan gick inte att ta av, och hålet in i den underifrån var för litet för att man skulle få in en sladd med en glödlampa på. På nätet köpte jag en kort ljusslinga, som åtminstone rent teoretiskt borde gå att pilla dit. Det visade sig att hålet jag hade siktat in mig på var igensatt med dom befintliga lamporna. Med hjälp av skruvmejsel och hammare lyckades jag både knacka bort den proppen och pilla in den nya ljusslingan. Resultatet syns på fotot. Det blev exakt som jag hade hoppats och tänkt, och det händer inte ofta i mitt liv. Den lyser till och med lagom starkt, så det är bara att hoppas att ljusstyrkan inte ändrar sig den här gången. Så sparade jag in en karl igen.

22 Juni 2016  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Jobbpromenaden.

Svenskarna är verkligen ett säsongsfolk. På vintern ser jag sällan en levande själ, när jag går till jobbet vid halv elva på kvällen. Den här årstiden kan jag möta flera stycken, bara för att det är ljust. Mest är det hundägare. Sista rastningen förläggs tydligen senare ju ljusare det är. Väderleken bryr dom sig mindre om. En man har varit ute med hunden klädd i shorts även dom kvällar det bara har varit tio grader varmt. Han fick mig att tänka på en arbetskamrat, som tyckte det var överkurs när maken ville sitta utomhus och äta, fast det inte var någon sommarvärme. Jag minns exakt vad hon sa: "Vi sitter ju inte ute och äter på vintern, när det är åtta grader varmt." När jag kommer till parkeringen här hemma på morgonen gör jag det ofta samtidigt med en kvinna som ska backa ut sin bil över trottoaren jag går på. Hon behöver knappast varmköra den den här årstiden, så jag tycker att hon endera kunde backa ut innan jag går förbi, eller vänta med att starta motorn tills jag har passerat. Hon envisas med att sätta på motorn och vänta med den igång medan jag passerar bakom bilen. Med tanke på alla olyckor man läser om som verkar orsakade av ouppmärksamma förare, känns det inte speciellt tryggt.
21 Juni 2016  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Tjugonde juni.

Att det är säsong för fotbollsturneringar har jag fattat. Min bror har kommit ner från Hälsingland under midsommarhelgen dom senaste åren, och det har ofta varit VM eller EM, som han skulle vilja se. Lite överkurs att hälsa på någon som avskyr sport då. Den tjugonde juni 1982 såg faktiskt till och med jag på fotboll på tv. Fast då hade jag en helt annan relation än släktskap till mannen jag var hemma hos.
Det är inte bara namn på personer som kan vara kniviga att relatera till såhär långt efteråt. 1983 jobbade jag i lokalvården på Nordchoklad. Att jag var i matsalen med Nettan är ett jobb jag minns mycket väl. Vi fick gå in där och hjälpa till i disken och att bre mackor, när dom hade dåligt med folk. Sanded, Kurt och skurmaskinen med Vanja är värre. Sanded tror jag var någon avdelning eller något städområde, men Kurt minns jag bara som truckförare. Det kanske var där han hade sina prylar man städade, men jag kan ärligt säga att jag inte minns. Däremot kommer jag mycket väl ihåg både Nettan och Vanja. Jag kan se båda två framför mig, fast det är mer än trettio år sedan.
1989 bodde jag i Oskarshamn. Den tjugonde juni tog jag ledigt på eftermiddagen, och var i Mönsterås och sökte jobb och passade på att shoppa lite. Jag minns inte vad företaget hette, bara att man höll på med jättestora bitar av skumplast. Varför jag sökte jobbet minns jag inte heller, men troligen fick jag bara för mig att det kunde vara trevligt att bo i Mönsterås. Det är ett mindre samhälle än Oskarshamn, och det är närmare till min bror och svägerska i Kåremo därifrån. Min tillvaro kanske hade sett helt annorlunda ut om jag hade fått det där jobbet. Det fick jag inte.
1998 var pappas kusin här på besök från USA. Hon var med oss på middag hos pappas flickvän i Borgholm. Kortet på henne och mig är taget där.

20 Juni 2016  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Festligt.

Brorsonens sambo fyller år imorgon. Jag hade en present till henne, som vi bestämde att dom kunde komma upp och hämta igår kväll. Jag fick den undre av skyltarna på bilden av dom när dom kom. Den ovanför har jag fått vid ett tidigare tillfälle. Det har blivit något av ett projekt att fylla upp väggarna i mitt lilla kök med roliga skyltar. Den nya stämmer bra på mig rent allmänt, för spisen är inte en grej jag sliter i onödan på. Att den stämde extra bra just igår slog mig inte förrän jag hängde upp den. Jag hade nämligen bett barnen ta med sig pizza, så jag slapp matlagningen fast jag hade gäster. Det innebar att det fanns gott om glas att fylla diskmaskinen med ikväll, men bara tre tallrikar. Pizza kan i och för sig med fördel ätas direkt ur kartongen, men lite får man väl göra sig till när det kommer folk. Mina allra största tallrikar går lätt att få in i diskmaskinen jag har nu. Å andra sidan var pizzorna så stora att dom knappt fick plats ens på dom. Att ungdomarna har gångavstånd är förstås en fördel, när det kommer till användandet av glas. Jag köpte ett gammaldags Alfapetspel för många år sedan, men har aldrig fått tillfälle att använda det. Min äldste bror vägrar spela med mig, och när hans lillebror kommer är vi oftast för många för det spelet. Vi spelade ett par andra spel också igår, men framför allt blev det flera rundor Alfapet.

19 Juni 2016  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Fotbolls-EM.

Jag har fortfarande inte sett något av fotbolls-EM, men det är svårt att missa att det pågår. Att Sverige skulle möta Italien igår hade jag läst i en intervju med en pizzeriaägare i Kalmar. Han hade bott i Sverige i 42 år, men var det landskamp så höll han fortfarande på Italien, för det var där han var född. Han tippade att Italien skulle slå Sverige med 4-0. Om Sverige vann matchen lovade han att sälja sin restaurang. På jobbet pratade jag med en kille som spelade fotboll i Kalmar FF på åttiotalet. Han trodde också att Sverige skulle förlora matchen, men kanske inte med så många mål. På Kvantum kom jag att prata EM med killen i charken, och han trodde rentav att Sverige skulle vinna. Det var åtminstone hans förhoppning. Hemma hos mig är det tack och lov ingen som tittar på fotboll, så jag fick googla för att få veta hur det gick. Ernesto Porcile fick behålla sin restaurang, så den kan heta Ernesto även fortsättningsvis. Vissa blev uppenbarligen mer besvikna än andra.

18 Juni 2016  | Länk | Media | 0 kommentar
Veckohandlat.

Idag provade jag ännu en variant av att veckohandla. Folk verkade mer morgonpigga en fredag än vad dom är på lördagarna. Eller också hängde det ihop med att jag skulle hämta ett paket på posten, så jag fick vänta med att ge mig iväg tills dom öppnade. Det där paketet skulle jag ha hämtat redan förra helgen, men då strulade företaget till det, så det kom inte förrän i måndags. Under veckan har jag sedan fått påminnelse både från dom och PostNord, fast det bara hade lagat ett par dagar. Företagets mail blev jag så irriterad på att jag skrev ett surt mail tillbaka, som jag i min tur fick ett trevligt svar på idag. Fan ska jobba med människor. På posten impulsköpte jag frimärken också, så när jag kom ut till cykeln insåg jag att paketet låg kvar där inne. Tur att jag kom på det så snabbt. På Kvantum sa betalstationen att jag hade en ny bonuscheck, fast jag inte kom ihåg att jag hade fått något mail om den. Den laddas direkt på kortet numera. Sex timmar efter att jag hade löst in den hade mailet kommit. Senast någon kom ifatt mig ute på Kvantums parkering var det en tämligen aggressiv man. Han som gjorde det idag var betydligt mer vänligt sinnad. Vi hade inte setts på flera år, så jag fick en stor kram. Det är ju inte varje morgon jag får det. Han berättade att hans fru bland annat har KOL. Jag hade en förhoppning om att det mest var rökare som fick det, men pappersdammet på Ljungdahls och trädammet på Kährs (där jag jobbar) är visst inte heller att leka med.
17 Juni 2016  | Länk | Nybro | 0 kommentar
EM i fotboll.

Jag är totalt ointresserad av sport, så nu under fotbolls-EM är jag extra glad att jag bor ensam. Jag växte upp med en far som kollade Tipsextra på full volym varje lördag, och får fortfarande snudd på ångest av publikljuden från tv:n. Facebook har däremot inga planer på att låta mig glömma att det pågår ett mästerskap. Vid varje match får jag upp ett erbjudande om att visa att jag tittar. Om jag vill kan jag fylla i vad ställningen är just då. Det enda jag har läst om det hittills är om huliganer och kravaller. Sporten verkar få stå tillbaka för våldet.

Jag kan tycka att det är märkligt att jag minns vilket datum folk som inte ens lever längre var födda, men ibland lurar jag tydligen mig själv. Jag var till exempel säker på att min lärare på mellanstadiet fyllde år den elfte juni, men när jag kollade hennes dödsannons var hon född den artonde maj. Det lite småfestliga med det var att en klasskompis till mig också fyller år den dagen. På den tiden hurrade hela klassen för födelsedagsbarnet, men jag tror aldrig vår fröken avslöjade att det var hennes födelsedag också. Jag kollade för säkerhets skull om hon möjligen kunde ha haft namnsdag den elfte juni, men det var Bertil, och det hette hon inte.
16 Juni 2016  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Snälla barn.

Brorsonens bil står parkerad på gatan jag går till och från jobbet, så om han är hemma passerar jag den två gånger varje arbetsdag (natt). Jag upplever att jag brukar kika in i den, men efter gårdagen undrar jag om det kanske bara är på morgnarna jag gör så. Det är ju lite mörkare på kvällen och svårare att se, även om det är ljust nästan hur länge som helst den här årstiden. Igår körde nämligen han och sambon ifatt mig femtio meter längre fram. Dom var just hemkomna, och hade suttit i bilen när jag gick förbi. Grabben hade till och med blinkat med lyset utan att jag hade sett det. Jag försöker vara ute i så god tid att jag hinner stanna till sådär, men nu pratade jag bort hela min promenadtid. Brorsonen fick skjutsa mig till jobbet, för att jag säkert skulle hinna. Idag har jag testat den (för mig) nya uppfinningen Swish, för att han ska kunna uträtta ett ärende åt mig. Jag börjar förstå tanken med att bo nära barnen när man blir äldre, så dom kan ta hand om en. Jag som inte ens har några barn! Skulle dom här båda flytta får jag väl flytta efter. Kortet på mig och brorsonen är taget för tjugofyra år sedan. Tiden går...

15 Juni 2016  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Strömavbrott.

Igår var det strömavbrott en stund mitt på dagen. Jag vaknade och såg att displayen på klockradion var svart. Annars kan det vara lätt att missa, och det är förstås inte så bra, om man har någon tid att passa eller så. Min gamla klockradio verkar ha varit mer mekanisk, för den knäppte och levde när strömmen kom tillbaka, så jag vaknade av det. Den jag har nu smyger igång med allting nollat, och att tiden är fel vet man ju inte så mycket om när man har sovit. Det jag brukar reagera på är istället att siffrorna lyser mer än vanligt. Jag dimmar ner dom till det lägsta, men efter ett strömavbrott lyser dom upp halva rummet. Larmet är enkelt att ställa igen, men tid och datum är lite knöligt att ställa in. Det är en pytteliten knapp på baksidan av klockradion man ska trycka på. Den är extra svår att se, eftersom det sitter två olika knappar intill varann. Det är ju bra om man trycker på rätt knapp. Kommen så långt mindes jag att jag brukar få ta till en ficklampa för att se vad det står på dom där små knapparna. Nu hade jag med mig mobiltelefonen, för att få rätt tid, och för första gången insåg jag nyttan av att det finns en ficklampa i den. Lite orolig blir man ju att strömmen ska försvinna igen, när man har ställt in alltihop, men det klarade sig. Jag läste senare att det hade varit strömavbrott både i Nybro och Emmaboda. Det var visst något tekniskt fel. Ju mer teknik vi får, desto mer sårbart verkar samhället bli.
14 Juni 2016  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Regn.

I och med att jag inte cyklade till Astrakanen förrän vid tio i fredags, och sedan blev kvar där i drygt en timme, befann jag mig ute i Madesjö när det började ösregna. Det är andra änden av Nybro och nästan utanför till och med. Jag var mest rädd att förbandet, som skulle sitta kvar ett par dagar, skulle bli blött, men det visade sig att hon hade satt någonting vattenavstötande längst ut. Mest synd tyckte jag om studenterna, som jag hade sett när jag gav mig iväg hemifrån. Tjejerna hade minimala, vita klänningar. Det var mulet redan då, men jag hörde dom säga till varann att huvudsaken var att det var uppehåll. På Facebook såg jag i och för sig ett kort på studenter i Kiruna, och där snöade det! Det kändes snäppet värre i juni.
13 Juni 2016  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Tolfte juni.

Huruvida den tolfte juni är att räkna som vinter eller sommar verkar ha varierat över åren, åtminstone när det gäller vilka dansställen som gäller. Sandra dansrestaurang i Kalmar och logdansen på Stallet i Vassmolösa hade åtminstone tidigare samma ägare, så det ena öppnade för säsongen när det andra stängde. Ändå har jag varit på båda ställena detta datum olika år. 1976 var vi på Lundegård på Öland. Thorleifs spelade, om det kan vara av intresse. Jag vann en nalle. Antingen köpte jag ofta lotter när jag var där, eller också var det många vinster på dom, för jag samlade på mig en hel del nallar genom åren. 1981 var det avslutning för sommaren på Sandra, men året därpå åkte jag Ford Granada med kompisen till Stallet. Jag minns hur hon beskrev den där bilen som att det bara mullrade till när man trampade på gasen. Tidigare den dagen hade jag varit på Öland och virkat. Jag syns på kortet med min virkning, även om det är taget vid ett annat tillfälle. 1983 var vi också på Stallet, så då var det tydligen söndagsdanser som gällde. Då hade vi varit på Kalmar marknad under dagen. Den brukar vara i juli numera, om jag inte minns helt fel. 1987 hämtade min bror och hans fästmö mig vid jobbet på kvällen. Dom var nere från Hälsingland, eftersom dom skulle gifta sig i Kalmar dagen därpå. Nu är dom skilda sedan många år. 1990 hade jag dragit med min gravida svägerska som förkläde vid ett läkarbesök. Jag hade hittat en knöl i ena bröstet, och gillade inte läkaren jag fick vid första besöket. När jag inte fick byta tog jag istället med mig sällskap till provtagningen, för att slippa träffa honom ensam.

 

12 Juni 2016  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Vårdpersonal.

Eftersom jag har lätt att få blåmärken, syns det idag tydligt var läkaren satte bedövningssprutorna igår. Han var för övrigt tysk, men talade väldigt bra och tydlig svenska. Sånt uppskattar jag. Jag tycker det är jättejobbigt om jag inte förstår vad någon säger, och framför allt en läkare då. Han som opererade mig i ansiktet var från Polen, och fick rita för att förklara vad han tänkte göra. Om man bara tar bort någonting precis under ögat, kan man tydligen aldrig stänga det ögat igen. Det intressantaste igår var annars sköterskan som assisterade läkaren. Hon hade bara varit på Astrakanen ett par dagar, och gick egentligen bredvid någon annan, så han fick visa henne vad hon skulle göra. Hon hade jobbat på kommunen innan, och det blev visst en annan typ av arbetsuppgifter. Vi konstaterade att om jag lever tills det är dags för mitt årliga läkarbesök i februari, så är hon fullblodsproffs på sina nuvarande arbetsuppgifter vid det laget. En mycket trevlig flicka var det hur som helst. När vi var klara blev jag tvungen att cykla ut till Madesjö, för att få tag i en packning till duschslangen. Det är lite obehagligt när det rinner vatten från mer än ett ställe. Killen där sa att den gamla kunde ha fått en smäll och gått sönder. Jag blev förvånad, eftersom jag trodde den var mjuk, men när jag skruvade bort munstycket var packningen mycket riktigt i småbitar.
11 Juni 2016  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Trasigt finger.

Mina naglar har blivit extremt sköra på senare år. Dom värsta delar sig på längden, och sprickan går så långt ner att det är omöjligt att klippa nageln så kort. Att klä av och på sig kläder har visat sig vara det värsta. Det har hänt att jag har fastnat så blodet har sprutat, när nageln har slitits sönder. Till slut hittade jag ett medel som hjälper, och nu får det bli en kur ibland. Ett annat fenomen är att det blir väldigt ömt i "hörnet" vid fingertoppen. Det är lite oklart om jag blir sån av jobbet, eller det bara gör extra ont att jobba med det, eftersom jag använder händerna hela tiden. På stommen var det riktigt plågsamt, när jag stötte i någon av mina ömma fingrar varje gång jag skulle ta ett knippe lameller eller ändbitar. Jag har till slut lärt mig att fila bort hörnet på nageln, eftersom det känns som om det gick rakt in i köttet på fingret. Nu senast var det pekfingret, och jag har fått ta en bra bit på sidan av den, för att komma åt det onda. Just den nageln är nämligen så kupad, att den hade krupit extra långt in i fingret. Innan jag gav mig på den, vaknade jag en dag av att den värkte, så jag inte trodde jag skulle kunna somna om. Inte visste jag var och hur jag skulle lägga handen för att inte komma emot det onda. Det brukar bli bättre på ett par veckor, men det här har bara blivit värre. Som tur är sitter fingret ifråga på vänster hand. Hade det varit höger så hade jag varit riktigt handikappad. Idag hade jag bestämt mig för att låta sköterskan på Astrakanen ta över, innan jag lyckades egenvårda mig till en blodförgiftning. När jag anmälde mig tyckte läkarsekreteraren att det var bättre att jag träffade en läkare. Det var inflammerat, och en sköterska kunde inte skriva ut antibiotika. Att det var samma pris visste jag faktiskt inte. Jag hade trott att sköterskemottagningen var en budgetvariant. Den öppna läkarmottagningen stänger vid tio, när dito sköterskemottagning öppnar, så jag antar att jag hade tur som slapp komma tillbaka. Istället för antibiotika valde jag att lägga mig på operationsbordet. Efter två bedövningssprutor och lite karvande var allt som var inflammerat plus en bit av nageln borta. Det var en mer drastisk åtgärd än när en sköterska för trettio år sedan penslade med lapis, för att det skulle försvinna. Jag vet inte ens hur det ser ut nu, men jag fick tvätta blodet från handen innan jag vågade mig ut på stan. Nu har det i alla fall en rejäl chans att gå åt rätt håll och börja läka.
10 Juni 2016  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Telefonnummer.

Det slog mig plötsligt att telefonnumret till våra vaktmästare fortfarande stod under Aptare i min telefon. Frågan var om jag hade glömt att ändra numret också, eller dom rentav hade kvar samma. Jag rotade bland alla papper som har kommit sedan övertagandet, utan att hitta någon uppgift om det. Till slut kom jag på att jag hade satt upp en stor lapp på kylskåpet, om att dom skulle komma och justera ventilationen. På den stod numret man skulle ringa om man hade frågor, och visst var det samma som innan. Sedan pratade jag med en av killarna när dom var här, och helt säker lät han inte på hur det blir med det där. Byter dom nummer kommer de förstås ut information med det nya. Jag kan tycka att allt sånt borde ha varit klart när vi fick veta att vi hade nya ägare, men ibland verkar övertagandena gå nästan lite väl snabbt.
9 Juni 2016  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Hastighetsbegränsningar.

Ibland kan jag tänka mig att mycket av kritiken våra folkvalda och andra i styrande ställning får hänger ihop med bristande information. Jag blev själv upprörd när jag läste på nätet att hastighetsbegränsningarna skulle ändras i Nybro. Dom skulle nämligen sänkas i dom centrala delarna, men höjas på Norra vägen, där jag bor. Jag hade inte hört något så dumt på länge. Det springer folk över vägen här utanför, och det ligger en viadukt precis här intill, så dom hinner inte se bilarna komma som det är. Framför allt som inte speciellt många håller sjuttio, som det är tänkt. När en bekant fick fortkörningsböter på Norra vägen fick jag lära mig att det absolut inte är någon väg man håller sjuttio på. Nu såg jag alltså framför mig hur jag skulle få se en massa otäcka olyckor genom köksfönstret. Dom ville ha in åsikter, men eftersom jag själv sällan är ute på det hållet, brydde jag mig inte om att göra min röst hörd. Tur var det, för i min morgontidning var upplägget mer preciserat. Åttio kilometer i timmen skulle det bara bli på den del av vägen som i princip går genom skogen. Här utanför sänks farten istället till sextio, och på andra sidan viadukten till fyrtio kilometer i timmen. Texten jag läste på nätet blev klart missvisande, för där stod det bara: "Bland annat höjs hastigheten på Norra vägen från nuvarande 70 kilometer i timmen till 80."
8 Juni 2016  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Tre män.

I fredags kom det ut lappar om att dom skulle komma och justera ventilationen i badrum och kök, med början idag. Det är ingen hit att sova på dagarna, och inte veta vilken dag man blir väckt. Det enklaste vore förstås om dom kunde göra det medan jag vore på jobbet, men då vill väl dom sova. Jag trodde inte det skulle bli lätt att få dom att ta hänsyn till mig över huvud taget, så jag hade laddat med argument. Bland annat bröt en bekant handleden på två ställen, när han rusade upp härom natten, för att det åskade. Jag har redan ramlat i hallen en gång, när brevbäraren väckte mig, men då var det närmast tur. Jag slog mig inte, och jag hann inse att det kanske inte var så lyckat att öppna för honom spritt naken. Jag ringde så fort vaktmästarna borde vara på plats i morse, men fick inget svar. Till slut blev jag vidarekopplad till en annan människa. Det visade sig att det bara hade gått fram en signal hos mina killar, och när dom svarade var det ingen där. På andra försöket lyckades jag bättre, och dom var precis lika tillmötesgående som vanligt. Halv åtta skulle miljö- och klimatgubben (fast väldigt ung) vara på plats, och då lovade dom att börja hos mig. Dom kom med sotarviska och en stor dammsugare, för att inte smutsa ner för mycket. Det samlas en del skit i dom där rören, men nu är dom renare än på många år.
7 Juni 2016  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Motorcykelfantaster.

Ikväll börjar jag jobba före dom flesta andra efter helgen, eftersom vi alltid jobbar från röd dag när det är långhelg. En flicka på tvåskiftet sa till och med "Gå inte hit på måndag", när vi skildes åt i torsdags kväll. Att påminna sina arbetskamrater på det skiftet var säkert vettigt, men jag var bra sugen på att ta henne på orden jag också. Jag har genom åren hört talas om folk som har gjort fel åt båda hållen. En tjej hade missat att vi jobbade från röd dag, och stannade hemma en annandag. En annan kollega hade å andra sidan varit på jobbet och snurrat en gång när hon hade missat att vi var lediga.

Jag har minst tre Facebookvänner, som jag vet kör motorcykel. Ibland taggar jag dom om jag ser något festligt kort, som det på den originella placeringen av en brevlåda nedan. Jag funderade som hastigast på om det verkligen är ett så stort intresse som jag tror, och något man har anledning att identifiera dom med. Så kollade jag som hastigast taggarna. När man håller muspekaren över dom ser man deras omslagsbilder, och där hade alla tre ett kort på varsin motorcykel. Det får man väl ta som intäkt för att jag har fattat rätt i hur pass roade dom är av hojar.

 

6 Juni 2016  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Femte juni.

I juni har säsongen börjat för logdanserna. På åttio- och nittiotalet var jag mest på Stallet i Vassmolösa, men på sjuttiotalet var det Lundegård på Öland som gällde. Just den femte juni 1976 var pojken jag skrev om i mitt förra minnesinlägg chaufför åt mig och ett par till. Hans familj hade en stuga, som vi var uppe vid efteråt. På morgonen var vi på gökotta i Gårdby. Jag hade uppenbarligen varit klädd i kjol till dansen, för en kompis och jag promenerade ner till Sandby, där hon bodde, och hämtade långbyxor till mig. Hon skjutsade mig på moped tillbaka. På vägen var vi på kyrkogården och besökte en grav, där en ung kille låg, som hade kört ihjäl sig några månader tidigare. På hösten var det vår Lundegårdschaufförs tur.

1982 bodde jag inte på Öland längre, men var där och hälsade på mina föräldrar. Det var innan jag hade blivit gammal och förståndig nog att undvika sånt jag blir sjuk av, så jag låg vid stranden och solade i fyra timmar. Sedan jag fick cancer, och dom blev tvungna att skära sönder ansiktet på mig, undviker jag helst solen. Samma sak med koffein. Kortet är taget i mitt föräldrahem, och den obligatoriska kaffekannan står på bordet. Om kaffet gjorde för mitt hjärta vad solen gjorde för mitt ansikte vet jag inte. Jag lider hur som helst av extraslag, som blir värre av koffein, så numera dricker jag nästan aldrig kaffe.

När det gäller danskvällarna är problemet samma som i resten av dagboken, alla dessa namn som jag saknar ansikten till. Oftast har jag bara skrivit förnamnet, och det finns ju några Bosse, Mats och Göran att välja på. Ännu värre blir det när jag inte har vetat vad folk hette över huvud taget. Trettio år senare har jag ingen aning om vilka "den ljuse" och "Halvmetern" var.

5 Juni 2016  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Autogiro.

Det enda jag möjligen har emot autogiro var att jag läste om en liten tant som hade legat död i flera månader i sin lägenhet. Ingen saknade henne, eftersom allting gick på autogiro. Det är ändå på tok för bekvämt för att jag ska avstå. Så länge HSB ägde huset jag bor i, betalade jag alltid hyran med autogiro. Sedan köpte Aptare det, och dom hade inte den möjligheten. Jag kunde inte ens lägga in en stående betalning varje månad, eftersom det var olika OCR-nummer på fakturorna. Jag fick snällt lägga in dom för betalning en i taget. Dom skickade ut tre åt gången, så det blev bara fyra gånger om året, men ändå. När nu dom första hyresavierna från Kuststaden kom, stod det i följebrevet att blankett för medgivande av autogiro kunde fås från deras kontor. Jag kollade för säkerhets skull bankens lista med aktörer som erbjöd autogiro. Där fanns fem olika varianter av Kuststaden, men ingen av dom hade det bankgironummer jag skulle betala till. Kontoret ligger i Oskarshamn, så jag misstänkte att dom fick skicka blanketten i så fall. Jag mailade och frågade, och hade sån tur så jag satt vid datorn igår morse, när hon svarade. Vi löste det så att hon mailade en pdf med blanketten. Så skrev jag ut den, fyllde i och skrev på den och scannade in den i datorn igen. Jag trodde bara jag skulle lyckas få till en vanlig bild till henne, men bland alternativen i själva scannern hittade jag ett där man kunde scanna dokument till pdf. Så innan åtta igår morse var mitt autogiro klart, och jag kunde slänga hyresavierna.
4 Juni 2016  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Nya arbetstider.

Inatt fick vi besked om hur våra arbetstider ser ut till hösten, om vi överlever semestern. För att vi ska kunna jobba full tid, utan att tvåskiftet behöver maka på sig, jobbar vi söndagsnatten istället för torsdagsnatten. Då börjar vi dessutom redan kvart över åtta. Jag, som har sluppit undan med deltid det senaste året, får väl trösta mig med hur mycket bättre jag kommer att tjäna. Det är ju trots allt för pengarna man är där. Söndagspasset låter långt, men jag har jobbat tolv timmar både på helgskift och helgnatt. Dessutom jobbade jag fast eftermiddag i sågverket i ett och ett halvt år, och där var det nio timmar varje kväll som gällde. Det här passet blir bara trekvart längre, och infaller dessutom bara en gång i veckan. Att jobba sju timmar resten av veckan lär gå som en dans. Det känns definitivt som en fördel att börja med det längre passet varje vecka, och inte ha det kvar till slutet, när man är trött och sliten. Jobbar man vanligt nattskift får man stanna till kvart i sju på fredagsmorgnarna, och på tvåskift på en sån avdelning kan man få jobba till halv fem på fredagskvällen morgonveckan. Sedan blir det förstås inte helt fel att kunna önska kollegorna på ordinarie nattskift trevlig helg redan på torsdagsmorgonen.
3 Juni 2016  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Trappträning.

På min arbetsplats har vi ett datasystem för inloggning. Det finns stämpelklockor utspridda över fabriken, och man kan dra sitt kort i vilken som helst. För några veckor sedan möblerade man om lite bland dom. Jag antar att man hade kollat var folk stämplade, och var dom skulle göra mest nytta. Lite osäker är jag på logiken i att sätta en utanför caféet. Där finns det nämligen två stycken precis i närheten sedan innan, så nu sitter det tre klockor på bara några stegs avstånd från varandra. Något som däremot har efterfrågats i flera år är en stämpelklocka där jag går upp till mitt omklädningsrum, och nu har den kommit dit. För mig innebär det att jag slipper vänta in den minut som eventuellt återstår tills jag får gå hem vid en stämpelklocka, för att sedan traska vidare till omklädningsrummet och byta skor och lämna sånt jag inte vill bära med mig hem. Den enda nackdelen är att jag då får klättra uppför 61 trappsteg på en gång, eftersom den tidigare mellanlandningen var efter hälften av trapporna. Det känns definitivt mer i benen att ta allihop på en gång, så egentligen kanske det är en fördel för mig som inte tränar så mycket annars. Jag har 40 trappsteg där jag bor också och 45 upp till och ner från mitt omklädningsrum till markplan. Dessutom går jag en trappa upp och fikar tre gånger varje natt. En snabb uträkning ger vid handen att jag går mer än 400 trappsteg på ett arbetspass, så lite trappträning får jag i alla fall.
2 Juni 2016  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Adresser.

Det har stört mig sedan jag flyttade till Nybro att allting heter gamla Ljungdahls, gamla Wellen och så vidare. Företagen låg inte ens där när jag flyttade hit för 26 år sedan. Ändå används det fortfarande som "adress". Gatunamn anges sällan, utan man förväntas veta vilken byggnad som åsyftas ändå. Dom allra nyaste kom jag på själv häromdagen. Vägen förbi Kährs sågverk, där jag går in till jobbet, går upp mot Tools och Jysk. Fast nu har Tools slagit igen och Jysk har flyttat, så den vägbeskrivningen känns inte så relevant. Återstår att se om det dyker upp något annat i lokalerna. Jag har vägarna förbi där så sällan, att det redan kan ha gjort det utan att jag har noterat det. Adresserna lär bli gamla Jysk och gamla Tools. Det största problemet med min egen adress är att det inte ligger några (andra) hyreshus på den här vägen. Inte ens Nybroborna själva hittar hit, om man bara ger dom gatuadressen. Killen som kom med sängen från Ria fick ringa och fråga, när han inte hittade. Jag vet inte vem som kom på idén att ge det här huset gatuadress Norra vägen en gång i tiden. Jag har sett många hus som jag kan tycka ligger på en gata, men som har gatuadress till en som går förbi på en annan sida av huset.
1 Juni 2016  | Länk | Nybro | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida