HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
April (2020)
>>


Trettionde juni.

Sommaren 1975 gick jag och läste för prästen, som man sa på den tiden. Det kanske man gör fortfarande?  Istället för att dra ut på konfirmationsläsningen under ett helt år läste vi varje dag under några veckor på lovet. Vi hade två sommarkonfirmander, som kom från någon annan ort i landet. Det är dom två flickorna som står längst till höger på kortet. Det är för övrigt taget på själva konfirmationsdagen. Vi hade inga kåpor eller så, utan det var påbjudet vit polotröja och svarta byxor eller kjol. Jag står fyra från vänster, och det som framför allt slår mig är att mina klasskompisar har vuxit ifatt mig. Jag växte klart väldigt tidigt, så på mellanstadiet var jag längst i klassen. När vi konfirmerades hade dom andra uppenbarligen hunnit både ifatt och förbi. Den trettionde juni läste vi ett par timmar i Gårdby. Vi ungdomar var utspridda över tre församlingar, så vi växlade lite för att göra det rättvist med cyklandet till läsningen. Eftermiddagen ägnade jag åt telefonpassning. Min pappa körde fisketurer med sin båt, och någon måste finnas vid telefonen när folk ringde för att boka plats. Han hade satt upp en ringklocka utanpå huset, så man kunde höra telefonen fast man var utomhus. Så hade han en telefonsvarare, som lämnade besked till dom som ringde när det inte var telefontid. Tänk, så mycket enklare det sommarjobbet hade varit i modern tid, nu när man kan ta telefonen med sig vart man vill.

30 Juni 2017  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Telefonsamtal.

Att enbart svara på telefonsamtal från bekanta kan ha sina sidor om man är så nyfiken som jag är. För ett antal veckor sedan ringde det flera gånger från ett privat nummer en lördagskväll. Jag tyckte att dom kunde lämna ett meddelande om det var något viktigt. Inte förrän efter femte försöket slog det mig att svararen aldrig gick igång, eftersom jag tryckte bort samtalet. Jag bestämde mig för att låta det ringa ut nästa gång, men då ringde dom inte fler gånger. Jag hade riktigt dåligt samvete tills det slog mig att det var ett mobilnummer dom ringde till. Då borde man ju kunna skicka ett SMS om man inte får kontakt på något annat sätt. Jag var orolig att det var någon som hade dött eller så, men jag har inte hört något mer. Förmodligen var det varken något intressant eller viktigt, men det tror man ju när man aldrig får veta säkert.

 

29 Juni 2017  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Kläder.

På bilden från skyttebanan som jag lade upp igår kände jag knappt igen mig själv, och jag kan inte säga exakt vilket år den var tagen. Däremot minns jag byxorna jag hade på mig. Det beror antingen på att dom var extremt sköna, eller det faktum att jag aldrig har varit mycket för att shoppa kläder. Några år under dom sena tonåren i det närmaste levde jag i ett par gröna gabardinbyxor. Jag tvättade dom och tog på mig dom igen. Numera går jag in i butik Julia en gång varje år. Då fungerar butiksinnehavaren som personal shopper, och jag handlar kläder för hela året. Det är verkligen bara hon som klarar av det. Jag försökte en gång när hon hade semester, men tillsammans med kvinnan som jobbade i butiken istället hittade jag absolut ingenting. Att gå in på Lindex, där hela tanken verkar vara att man ska klara sig själv, är bara inte lönt. Det har hänt att jag har gått ut från någon av dom andra klädbutikerna också, när jag inte har fått hjälp. Jag har alltid trott att det där med att shoppa kläder är ett kvinnligt nöje, men till och med min äldste bror är mer road av det än vad jag är. Jag vill gärna veta exakt vad jag är ute efter. Antingen vet jag det själv, eller också berättar min personal shopper det för mig. Dom hetaste diskussionerna med henne brukar röra vilken storlek jag ska välja, eftersom jag trivs bäst i löst och ledigt. Hemma går jag alltid i joggingbyxor och för stora tröjor.
28 Juni 2017  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Gammalt foto.

På Facebook finns en grupp som heter "Candelia - vi som jobbat där". Det har jag i och för sig aldrig gjort, men gruppen innefattar även oss som enbart har jobbat på Nordchoklad. Där slutade jag 1988, och det blev inte Candelia förrän fem år senare. 1998 köpte Cloetta upp Candelia, och lade ner Kalmarfabriken. Det är alltså närmare tjugo år sedan chokladfabriken (chokla'an i folkmun) försvann från Kalmar. Den där Facebookgruppen har jag aldrig engagerat mig i, men i helgen hade en Facebookvän, som också har jobbat där, lagt till mig i gruppen. Väl inne blev jag sittande och tittade på gamla kort som folk hade lagt upp. Det dök upp ett bekant ansikte här och var, och till slut även mitt eget på bilden nedan. Där hade folk kunnat se ett gammalt foto på mig, som jag inte ens visste fanns, i över ett år. Vi sköt något som kallades Karamellsmällen på en skjutbana. Namnet kom sig av att det var min dåvarande arbetsgivare som arrangerade den. Det jag minns av den tävlingen är framför allt att när dom inte hittade ett av mina skott togs det för givet att jag hade missat. När samma sak hände en av gubbarna förutsatte man däremot att två skott hade gått i samma hål. Mina dagboksanteckningar ger dessutom vid handen att jag var med i samma tävling tre år i rad, så jag minns inte om jag är 22, 23 eller 24 år gammal på kortet. Första gången lyckades jag bäst, för då vann jag damklassen.

27 Juni 2017  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Helgens shopping.

I fredags fick min bror och jag en stund över för en biltur, innan det var dags att börja fira midsommar. När jag skulle ta på mig mina solglasögon gick dom sönder, så vi åkte till Dollarstore och köpte nya. Dom lämnade jag hemma när vi åkte till Kåremo, eftersom det var mulet i Nybro. Att solen sken närmare kusten tänkte jag aldrig på. Jag är expert på att göra samma misstag två gånger, så i lördags gjorde jag om manövern när vi åkte till Kalmar. Det kom visserligen några regnstänk när vi anlände till restaurangen, men när vi kom ut därifrån var solskenet desto skarpare. När vi kom till Ölands köpstad i lördags hade jag precis lagt ut små hjärtan av gips på familjens gravar. I en butik där hittade jag idealiska stenar för precis det ändamålet, så nu är jag redan förberedd för nästa års gravrunda. Jag köpte en nyckelring med en cykel på, mest för att den var så läcker. Så blev det en shoppinglista, eftersom jag bara hade fyra stycken i reserv här hemma, och just hade börjat på en ny. Det verkliga fyndet gjorde jag på Hemtex. Påsen som bomullspads ligger i är inte speciellt praktisk att ta dom ur, men tanken på att flytta över dom i någonting annat har aldrig ens slagit mig. Nu hittade jag burken på bilden. Jag tyckte den var bra redan innan jag insåg att den var öppen i ena sidan. Det går alltså hur smidigt som helst att plocka till sig en pad i taget. Att den dessutom är snygg gör förstås inte saken sämre.
26 Juni 2017  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Midsommardagen.

Igår blev det lite snävt med tiden för bloggen, innan vi skulle med bror och svägerska in till Kalmar och äta. Antagligen just därför jäklades det mesta, men jag fick ordning på det till slut och kom iväg i tid. Vi körde tillbaka hyrbilen till Circle K, och blev upphämtade där för vidare transport till Park Hermina. Den restaurangen hade jag inte besökt på över trettio år. På den tiden hette den Byttan, och vi satt där ibland varma sommarkvällar. Åt räkmacka eller glass och drack öl. Roulettebord hade dom också. Jag upplevde det som att det hade blivit ett flottare ställe nu, men maten var i alla fall god. Det blev både en mojito före maten och glass efter för min del. Däremellan åt jag tapas. Efter maten promenerade vi ner till Kalmarsundsparken, och var ute på den långa badbryggan. Det var inget badväder direkt, men ett par modiga tjejer hoppade i. Bror och svägerska skjutsade hem oss till Nybro. Dom var med uppe en stund, så svägerskan och jag tog ett glas vin. När dom hade åkt hem, och min nattgäst hade lagt sig, satt jag uppe ett par timmar till i hopp om att lyckas vända tillbaka dygnet. Jag vill helst sova hela dagen, om jag ska orka jobba tio timmar på natten. Den här arbetsveckan blir dessutom extra lång, eftersom vi jobbar vår sista mertid på torsdag. För mig är det förhoppningsvis den sista över huvud taget. Efter semestern är det frivilligt, och jag har skrivit på ett avtal som inte innefattade någon mertid alls. Kortet föreställer Kalmar slott, som vi dinerade alldeles i närheten av igår. Det kom några regnstänk när vi kom dit, men medan vi åt klarnade det upp och blev soligt.

 

25 Juni 2017  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Midsommarfirande.

Midsommarfirandet bjöd på allt jag kunde önska mig. Först småvarmt. Sedan sill och potatis. Då åt jag småvarmt igen, eftersom jag varken uppskattar inlagd sill eller kokt potatis. Jag satt förundrat och tittade på medan värdinnan och hennes mamma skapade en tårta, som dom hade ätit för tjugo år sedan. Sånt blir sällan som man minns det, och dom var inte helt nöjda med utseendet. Själv tyckte jag bara att den var väldigt god, och jag är inte ens speciellt förtjust i tårta annars. När det var dags att grilla på kvällen började det småregna. Man kan inte klaga på inlevelsen, när grillmästaren höll ett paraply över grillen och blåste på glöden för att hålla liv i den. 
Idag har min äldste bror och jag gjort vår årliga utflykt till Öland. Vi började med att besöka södra kyrkogården i Kalmar, där morfar ligger begravd i minneslunden. Vi var och tittade på Skogskyrkogården också, innan vi fortsatte över till Öland. Där besökte vi Mörbylånga kyrkogård, där både min mormor och hennes syster, tillika min gudmor, ligger. Vi var nere vid hamnen i Bläsinge, där vi tillbringade en stor del av vår uppväxt, eftersom pappa var yrkesfiskare. Kortet på min bror är taget där. Så stannade vi till vid Norra Möckleby kyrkogård, där våra föräldrar, farföräldrar och vår syster ligger. Plus mängder av andra människor från vårt förflutna. Man känner fler på kyrkogården än i byn numera. På hemvägen fikade vi och shoppade lite på Ölands köpstad.


 

24 Juni 2017  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Midsommarafton.

Brorsan hade tydligen tutat när han körde förbi här utanför på väg bort till macken när han kom igår. Det missade jag, men när han kom tillbaka hörde jag honom. Eftersom han körde motorcykel, traskade vi bort till Circle K och hämtade en hyrbil. Den parkerade vi utanför Kvantum, medan vi gick till Dolce Vita och käkade på deras uteservering. Det var säkert snäppet mysigare innan dom släppte på biltrafiken på Storgatan igen. Det var länge osäkert om dom hade laxen jag ville ha över huvud taget, och vi fick vänta hyfsat länge på maten, men den var värd att vänta på. Innan vi åkte hem hit var vi på Kvantum och handlade lite till helgen. Vi brukar inte bry oss om att scanna varorna själva när vi är två, men efter att ha sett kassaköerna satsade vi på självscanning. Det var hyfsat varmt, så vi tillbringade första delen av kvällen med varsin gin och tonic ute på balkongen. När vi bestämde oss för att flytta in hade det mer med en full skåning på en annan balkong än med vädret att göra. Jag brukar till omgivningens förfäran hävda att midsommarafton är enda gången på året som jag kör bil. Man brukar få välja mellan att köra hem eller att dricka snaps, och ren sprit är inte riktigt min grej. Igår kväll ringde värden för midsommarfirandet, tillika min bror. Han ville av medicinska skäl själv undvika alkoholintag ikväll. I min släkt tycker vi det är synd om fler än nödvändigt ska vara nyktra, så han erbjöd sig att hämta och att skjutsa hem oss. Han hade bunkrat upp med Mariestad, som han visste att jag gillar, så om några timmar hoppas jag att jag ser ut som på kortet nedan. Det är taget sist jag var där.

23 Juni 2017  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Brorsan på väg.

Min äldste bror är sin vana trogen på väg ner från Hälsingland för att fira midsommar med sina syskon. Han åker hoj, och jag ska låta det vara osagt om det är ett ålderstecken att han har tagit resan i två etapper den här gången. Att resa mer än sjuttio mil på en dag kan väl bli jobbigt utan att sitta på en motorcykel. Nu övernattade han på något som hette Dufweholms Herrgård i Katrineholm. Jag fick tag i honom på telefon några mil tidigare igår, när han hade stannat för att äta. Mitt bostadsområde heter Paradiset, men i sista ögonblicket slog det mig att det kanske var dumt att fråga någon som skulle köra hoj långt: "När kommer du till Paradiset?" Själv har jag snart dygnat som mina nattarbetande kollegor säger. När jag kom från jobbet i morse var jag bara inne och hämtade allsköns sopor, som förpassades till sophuset på gården respektive förpackningsåtervinningen. Morgontidningen hade inte kommit, men när jag gick ut till cykeln igen stod Tidningsbärarnas bil utanför, och en mörkhyad ung man var på väg mot mitt trapphus. Anledningen till att den var sen visade sig vara att det var heltäckning på Nybro tidning. Jag har städat av både mig själv och mitt hem under förmiddagen, och till och med lagt en duk på köksbordet. Bordsskivan skulle egentligen behöva slipas, men 362 dagar om året är det bara jag som bor här, och jag trivs med den som den är.

22 Juni 2017  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Tjugoförsta juni.

Den tjugoförsta juni på sjuttio- och åttiotalet sysslade jag mest med sånt som jag inte har ägnat mig åt i modern tid. 1975 gick jag tillsammans med några andra i grannens bönland. Oklart om vi gallrade eller rensade ogräs. Det blev en del av både sånt och jordgubbsplockning när jag var i tonåren, eftersom jag växte upp på bondlandet. Nu känns det som en annan tid, ett annat liv, och det är det förstås på sätt och vis. Året därpå var jag med pojkvännen i Kalmar och åt korv. Numera masar jag mig sällan ens in till Nybro centrum i det ärendet, än mindre till Kalmar. På den tiden rörde det sig väl mest om att vara ute och åka i allmänhet. Rekordet för en dagstripp slog vi nog 1990, för då var jag med en kille i Göteborg över dagen. Åtminstone tänkte jag så när jag läste dagboksanteckningen, för den utflykten minns jag inte alls. Det slår mig nu att jag har varit i Göteborg med en kvinnlig arbetskamrat också. Vi var på Liseberg, och jag misstänker att vi bara var iväg över dagen. 1987 bakade jag bullar detta datum. Det hände uppenbarligen ända in på nittiotalet, eftersom brorsdottern minns mina bullar om än nätt och jämt, men nu är det bra många år sedan. När jag var yngre var jag ute och dansade den tjugoförsta juni flera gånger. På Lundegård på Öland och på Masten i Kristianopel, när midsommarhelgen inföll detta datum. 1988 var det tisdagskultis i parken i Oskarshamn, och 1992 lånade jag grannens bil och körde ner till Stallet i Vassmolösa. På kortet nedan är jag nitton år gammal.

21 Juni 2017  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Min rumpa.

Det som troligen var det äldsta paret av mina jeans fick ersätta dom som jag hade använt på jobbet tills dom sprack. I alla fall dom äldsta i aktuell storlek. Jag tror jag har en del större byxor uppe på vinden efter min fetaste period. Jag hoppas visserligen aldrig bli så stor igen, men just viktkurvan följer någon typ av omvänd tyngdlag. Det är snudd på omöjligt att få den att gå neråt, men uppåt flyger den hur enkelt som helst. Därför får byxor som är för stora för dagen ligga kvar på vinden för säkerhets skull. Jag har planerat in en större inventering bland mina kläder under semestern. Det är ett måste om jag ska få plats i mina garderober, och då kan jag lika gärna gå igenom den på vinden också. Det här med att jag tog ett par gamla byxor till jobbet, innebär förstås att dom är lika nötta som dom som sprack. Nu har jag i alla fall lagt ett par joggingbyxor i skåpet på jobbet, så jag slipper gå halvnaken resten av natten, om jeansen skulle spricka rejält.
20 Juni 2017  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Arbetstider.

Nu är min nästnäst sista långa söndagsnatt avklarad. Jag har bara två såna mardrömsnätter kvar att jobba innan semestern, och till hösten blir det förhoppningsvis inget söndagsjobb alls för mig. Igår kom beskedet att det blir mertid var fjärde söndag efter semestern, men att det blir frivilligt. Någon hävdade i och för sig att torsdagsnätterna som vi jobbar mertid nu också är frivilliga, men är man så dum så man litar på sin chef får man väl skylla sig själv. Han har hela tiden hävdat att dom var obligatoriska, och till en början trodde han att dom kommande söndagarna också skulle bli det. Jag har dessutom i alla år hört att företaget aldrig kan tvinga en att gå ner i arbetstid. Däremot kan dom alltid tvinga en att gå upp till heltid. Hur som helst märktes det tydligt vilket val vår chef önskade att vi skulle göra. Dom personalmeddelanden som kom ut igår innehöll mertid. Ville man inte jobba det fick man låta bli att skriva på. Nu är det inte sista torsdagen i månaden som har plågat mig mest, utan att gå till jobbet tidigt varje söndagskväll och stanna där i tio timmar. Ska jag ändå jobba halva helgen kan jag lika gärna jobba hela och vara ledig i veckorna. Det blir en himla skillnad att börja halv elva på måndagskvällen mot kvart över åtta på söndagen. Skillnad på lön blir det i och för sig också, men jag hoppas att jag inte har lagt mig till med några dyrare vanor medan jag har jobbat såhär.
19 Juni 2017  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Förvirringen tilltar.

Jag spelar gärna ordspel, även om dom flesta är på engelska. Det märks på poängen att det inte är mitt modersmål. Allra roligast är dom svenska, även om vanan vid dom andra gör att jag ofta hittar ord som jag kunde ha använt om det hade varit ett engelskt spel. Det ultimata var ett som hade ordlistor på flera olika språk. Kom man på ett ord, så spelade det ingen roll på vilket språk. Det var bara att blanda vilt. Det har hänt någon gång att jag har förvirrat mig själv till den grad att jag har försökt med fel språk, men igår slog jag alla rekord i den vägen. Jag hade spelat en halv nivå på ett spel, när det plötsligt inte godkände ett enda av mina engelska ord. Till slut insåg jag att det berodde på att spelet var på svenska. Jag måste alltså ha bytt språk under pågående spel, utan att märka det själv. Tyvärr är det inte enbart när jag spelar spel som jag är förvirrad. Jag bryggde en mugg kaffe i min kapselmaskin häromkvällen. Åtminstone var det vad jag trodde att jag gjorde. När jag skulle använda den nästa gång satt det en använd chokladkapsel i. Själv dricker jag alltid choklad, om nu hade jag tagit kapseln där jag var van att ta. Tur att min bror, som kommer hit över midsommar, brukar fixa sitt kaffe själv. Han skulle nästan säkert inte uppskatta att få choklad istället.
18 Juni 2017  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Inställt.

Ikväll hade vi äntligen fått till ett datum när ungdomarna (båda närmar sig trettio) skulle komma hit och inviga spelen jag köpte för flera veckor sedan. Jag gick direkt från sängen in i duschen. När jag sedan satte mig vid datorn hade brorsonen skrivit ett meddelande om att han var magsjuk, så vi fick blåsa av alltihop. När hans far ringer för att meddela att dom är sena när dom ska komma hit, brukar han skämta om att dom har blivit sjuka. Lite fundersam blev jag därför. Dom där båda är ju nära släkt med varandra, men den yngre upplagan verkar ha talat sanning. Själv blev jag lätt illamående efter att ha läst meddelandet. Man vet ju aldrig när sånt där går om man själv också har blivit smittad, men förhoppningsvis var mitt illamående enbart psykosomatiskt. Det är samma sak om någon nämner att dom har ont i huvudet. Jag känner huvudvärken komma smygande direkt. Extra retfullt idag var att brorsonen var på något firande med jobbet igår, och jag hade skämtat om att han skulle ligga fyllesjuk idag. Nu hade han tydligen varit nykter, men var krasslig i alla fall. Lite pinsamt om det hade med maten som serverades igår att göra. Han jobbar på en grisgård, så jag antar att det var gårdens egen mat som serverades. För mig blev det en oplanerat lugn lördagskväll, och jag har krupit i myskläderna igen.

17 Juni 2017  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Ljudlöst.

Ibland kan det vara ganska självklara saker som gör att datorn inte fungerar som den ska. Som den gången någon hade stängt av ljudet. Jag gör alltid det på knappen på högtalaren, så jag visste inte ens att man kunde göra det någon annanstans. Det tog en stund att klura ut vad som hade hänt och att hitta det kommandot. Varför det över huvud taget går att stänga av ljudet på videoklipp har jag aldrig ens förstått, mycket mindre varför det är avstängt ibland redan när jag får upp ett klipp. I mitt fall är det oftast musikklipp, och dom gör sig inte lika bra utan ljud. Igår var det i lurarna jag använder vid datorn, för att inte hålla grannen vaken hela nätterna, som det plötsligt var helt tyst. Det visade sig att det var lurarna som stängde av sig själva. Jag vet inte om jag hade slarvat, så det var dåligt med batteri i dom eller något. Annars brukar jag ladda dom efter varje användning.

 

16 Juni 2017  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Dörrknackare.

Det ringde på min dörr, och utanför stod två män. Det är ungefär så mycket som man ser genom mitt lilla tittöga. Jag har sett att det finns lösningar där man kan se en bild på en skärm på den som står utanför, men så sällan som det ringer på min dörr känns det knappast som om det vore värt pengarna. Nu googlade jag och såg att den billigaste bara kostar några hundra, så jag får nog ändra mig till att det inte är värt besväret med att montera den. Det är samma sak med dörrklockan som en bekant från min ungdom hade. Den spelade musik istället för att bara ringa, men det händer som sagt bara några få gånger per år att någon trycker på knappen till min dörrklocka. Då är det ändå inte ens önskvärt hälften av gångerna. Nu presenterade den ene mannen både sig och den andre. Dom såg ut som Jehovas vittnen, och dom brukar uppföra sig ungefär så, men säker var svårt att vara. Jag vill varken låta bli att öppna eller dra igen dörren framför näsan på någon, om det skulle vara något viktigt. Om jag inte sover. Då skiter jag fullständigt i vilket, och går inte ens upp och kollar. Det är knappast lönt, eftersom folk hinner försvinna innan jag har kommit ur sängen, fått på mig morgonrocken och låst upp ytterdörren. Jag har i alla fall lärt mig the hard way att inte slå upp dörren på vid gavel. Van vid att få nobben pratade han en bra stund utan att komma till sak. Jag kikade genom min dörrspringa tills jag var säker på att det var tidskriften Vakna! som låg överst på portföljen han höll i famnen. Då sa jag nej tack, stängde och låste dörren. Jag hoppas han förstod att det var honom och hans kollega jag tackade nej till och inte till Jesus.

15 Juni 2017  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Fjortonde juni.

Kortet på mig nedan är ett av dom sista där jag har lite längre hår. Jag jobbade hårt på att låta det växa ut när jag var yngre, men när det var som jobbigast gav jag alltid upp och klippte av det. 1985 hade jag fått till en hyfsad page, men den fjortonde juni fick en damfrisörska för sig att hon skulle poppa upp min frisyr lite. Hon skar (!!!) av håret uppe på hjässan, som jag hade slitit med att få att växa ut. Jag tycker dessutom att det är apfult med asymmetriska frisyrer. Stubb på hjässan och långt runt om gillade jag verkligen inte. Kompisen fick hjälpa mig att klippa av resten, och sedan dess har jag haft kort hår. Den helgen dansade jag för övrigt intensivt till min favoritorkester Profilerna. Dom spelade till kultis i Rällapaviljongen på Öland på fredagen och mogendans på samma ställe på lördagen, och jag var där båda kvällarna. Jag dansade till dom den fjortonde juni året därpå också. Då spelade dom på GDV (GammelDansens Vänner) i Oskarshamn. Jag bodde i Kalmar, men på den tiden var jag utrustad med egen bil, god vilja och mycket energi. Jag körde sju mil till Oskarshamn ensam för att få dansa till mina favoriter. Det hände att jag körde ända till Åseda, och jag har dansat till dom så långt hemifrån som i Halmstad och Göteborg. 1987 var det för övrigt också frisyrdag den fjortonde juni. Då inföll det här datumet en söndag, men en väninna och jag hjälptes åt att permanenta varandras hår.


 

14 Juni 2017  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Frukost.

Ibland är det extra förmånligt att ha jobbat på olika avdelningar på Kährs. På stomavdelningen finns fortfarande en flicka, som jag har arbetat tillsammans med. Hon jobbar helgnatt just nu. Tanken var nog att hon skulle slippa vara där så mycket, men nu har dom åkt på att jobba måndagsnätterna också. Då går dom hem vid fyra, och i morse kom jag upp i caféet för min sista rast, precis när hon höll på att plocka ihop för att gå hem. Hon hade bjudit sina kollegor på paj, så jag blev påtrugad (jag var inte nödbedd direkt) en jättestor bit. Samtidigt som jag hällde på vaniljsås berättade jag att jag snarare äter vaniljsås med paj än tvärtom. Då bad hon mig ta det sista av såsen, så hon slapp bära hem en slatt. Jag är inte så bra på frukt och grönt, och jag frågade aldrig vad det var i pajen, men jättegod var den. Någon gissade på rabarber och jordgubbar, och det kan säkert ha varit något åt det hållet. Den lade sig som bomull runt midjan, och jag kände hur dom sista förhoppningarna om att kunna använda bikini i sommar dog. Nåja, har jag inte gjort det på tjugofem år eller så, finns det väl egentligen ingen anledning att börja just i år. Hel baddräkt hade jag vid ett tillfälle när jag fyllde femtio, för då var jag på SPA.
13 Juni 2017  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Pengar.

Jag brukar hävda att jag jobbar så lite som möjligt till bästa möjliga betalning. Jag har betydligt mer ont om tid än om pengar, så kan jag slippa undan med att jobba deltid är jag tacksam. Då och då blir jag varnad för hur dålig min pension kommer att bli. Jag är inte tillräckligt övertygad om att jag kommer att leva länge nog för att få se något av den, så jag njuter hellre så mycket jag hinner här och nu. Nu läste jag dessutom om en kvinna som hade gjort alla rätt under sitt arbetsliv. Hon hade jobbat heltid i hela sitt liv till och med när barnen var små, och var ändå fattigpensionär. Det är alltså inte säkert att det hjälper att jobba tills man stupar. Skulle jag däremot bli arbetslös kommer jag säkert att ångra mitt deltidsjobb, för då lär jag inte få ut många spänn. Det är ungefär så långt som jag har satt mig in i frågan. Jag blir djupt fascinerad när jag hör folk på jobbet som vet nästan på öret hur mycket pengar dom skulle få om dom stämplade. Samma sak gäller vad saker och ting kostar. Jag läste om en undersökning där vart fjärde barn mellan åtta och femton år inte visste hur mycket en liter mjölk kostade. Jag är 56, och jag har inte en susning. Då köper jag tre, fyra liter mjölk i veckan och scannar dessutom in dom själv, men jag noterar aldrig priset. Samma sak med hyran, fast där kanske jag kan skylla på att den går på autogiro. Jag vet mellan vilka tusental den ligger, men inte exakt på hundralappen.

 

12 Juni 2017  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Regn.

Förra veckan var det nog idealiskt sommarväder enligt många. Folk brukar prata om att det gott kan vara sol på dagarna och regna på nätterna, och det var exakt så det var. Det var uppehåll när jag cyklade till jobbet på kvällarna. Nere på avdelningen ser man inte ut, men när vi kom upp i caféet för rast framåt morgonen regnade det. Annars händer det nästan oftare att det är soligt just på morgonen, så jag har äntligen lärt mig att ha både solglasögon och paraply i ryggsäcken för säkerhets skull. Fast när jag cyklar händer det att jag lämnar solbrillorna hemma. Då behöver jag ändå inte ha solen i ögonen så lång stund. Att jag tänker att jag i värsta fall kan cykla med paraply är däremot bullshit, för det vet jag att jag inte klarar av. Regnar det en morgon när jag ska cykla hem kommer jag att bli dyngsur. I förra veckan öste det ner en morgon. Jag promenerade, men kunde ändå nätt och jämt hålla paraplyet i styr, eftersom det blåste också. Killarna, som cyklade eller åkte moppe, gick rakt ut i hällregnet som dom var. Regnar det när jag går hemifrån på kvällen tar jag hellre regnjackan än att bära på ett paraply, även om jag ska promenera. Efter senaste gången blev det äntligen av att modifiera jackan lite. Bandet som man drog åt luvan med har varit kasst ganska länge. Nu bytte jag det mot ett gummiband. Om det fungerar bättre än innan vet jag inte förrän jag har försökt cykla med den. Luvan hänger precis där den ska så länge jag står stilla, men när jag börjar cykla blåser den av. Då vill jag inte gärna stanna i regnet och kliva av cykeln och fixa den, medan sadeln blir blöt. Istället får jag hålla i luvan med en hand medan jag cyklar.

 

11 Juni 2017  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Handdammsugare.

Det enda negativa med att ha en skogsdunge bakom huset, är att det blåser in en massa skräp på balkongen hela tiden. I söndags drog jag ut dammsugaren dit, och var så himla nöjd med resultatet. När jag skulle njuta av det igen dagen därpå var det redan lika skräpigt igen. Jag vägrar ta ut dammsugaren varje dag, speciellt med tanke på hur svårt det är med eluttag i närheten av balkongdörren. Tidigare har jag använt en liten sopmanick, men den har bara blivit sämre med åren. Den orkar knappt sopa på mattan där ute, och batteriet har börjat ladda ur sig självt. Det är inte kul när det är skräpigt hela tiden, så jag började fundera på att köpa en handdammsugare. En sån borde ju vara lätt att ta med sig ut och suga upp det värsta varje dag. När jag tittade närmare på det i måndags, funderade jag på när jag skulle hinna ner till Elon och köpa en. Så slog det mig att det var vanlig vardag och att klockan bara var halv sex, så jag slängde mig på cykeln. På vägen kom jag på att Mellströms också brukar ha sånt. Eftersom det är den butiken jag helst gynnar var det där jag pep in strax innan stängningsdags. I efterhand är jag lite tvehågsen till om jag borde ha satsat på en större sladdlös dammsugare. Den dom hade var med en löstagbar mindre apparat, så man fick två-i-en. Problemet vore att hitta någonstans där den får plats i närheten av ett eluttag för laddaren. Den jag köpte nu hade jag tänkt lägga undan till hösten, men den var så liten att jag hittade en plats för den i ett skåp.

 

10 Juni 2017  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Trasiga byxor.

När man har såna brottarlår som jag har, gnids dom mot varann när man går, och alla byxor slits mest på insidan av låren. Det händer så snabbt att jag knappast kan kassera byxorna så fort dom ser nötta ut där. Jag får vänta tills det går hål. Det ultimata vore förstås om det blev ett litet hål först, men det händer sällan. Det är lite ketchupeffekt på byxbenen. Först händer ingenting, sedan händer ingenting och sedan väller plötsligt hela låret ut ur det trasiga byxbenet. Det hände mig för några år sedan, när jag böjde mig ner efter något på golvet på jobbet. Dom senaste byxorna jag fick slänga körde jag fingrarna genom tyget på när jag tog på mig dom här hemma. Igår hade jag inte samma tur. Det är oklart om jag bara inte märkte att det var hål förrän jag kom till jobbet, eller byxorna sprack när jag cyklade dit. Ställd inför faktum fick jag förslaget att laga med silvertejp, eftersom det är så man lagar allting annat där jag jobbar. Jag tyckte det kändes som överkurs, och planerade snarare att klippa av det andra byxbenet också, om det hade spruckit runt om. Jag slapp jobba i shorts, för hålet sprack aldrig upp ytterligare under natten. Nu har jag helgen på mig att hitta ett par andra byxor att ta till jobbet. Man får visserligen arbetsbyxor av företaget, men mitt underliv är inte konstruerat så att jag kan sitta i dom. Jag har visserligen någon kollega som står och jobbar hela nätterna, men jag blir yr om jag inte sitter ner vid det löpande bandet.
9 Juni 2017  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Rådjur.

Ibland känns min omgivning riktigt lantlig, fast jag bor i lägenhet i utkanten av en mindre stad. Som igår kväll när jag promenerade till jobbet. Plötsligt klapprade det till av hovar på tvärgatan jag skulle passera. Där hade ett rådjur stått i godan ro, tills jag skrämde det. Hen hade förmodligen blivit ännu räddare om hen hade vetat att hen befann sig bara femtio meter från min arbetskamrats villa. Hon är jägare, och hade alla chanser att göra en Runar denna kväll. Runar Søgaard, som på nittiotalet var gift med sångerskan Carola, sköt en gång ett rådjur från sitt badrumsfönster. Det kanske inte är något att rekommendera, eftersom han blev av med sin vapenlicens, men han fick tillbaka den några år senare, efter att ha överklagat domen. Hur som helst hoppas jag att Bambi hittade tillbaka ut i skogen oskadd. Asfalt kändes inte som det ultimata underlaget för dom där små hovarna. Jag har sett rådjur förr inne i Nybro, men aldrig ute på gatan. Fast när det står ett i en trädgård och käkar, måste det förstås ha tagit sig dit på något sätt. Igelkottar är ser jag oftare, och vildkaniner finns här överallt. Det kändes lite ovant i början för mig som kommer från Öland, där det mest är harar. Här har jag bara sett någon enstaka hare, men kaniner finns det massor. Dom förökar sig väl som just kaniner.

8 Juni 2017  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Polisen?

Signalen på telefonen har jag alltid avstängd när jag sover. Dörrklockan är däremot inkopplad, fast jag aldrig stiger upp och öppnar om den väcker mig numera. Lite taskigt vore det förstås om det brinner eller så, och jag ignorerar dom som vill hjälpa mig ut. Dom flesta ringer bara en kort signal, och jag har tänkt mig att dom kommer att föra mer väsen om det har hänt något. I måndags blev jag lite tveksam, för den som väckte mig då höll in knappen flera sekunder. Inatt berättade en granne och arbetskamrat för mig att polisen hade varit vid min ände av huset den dagen. Jag kan tänka mig att det var en polis som ringde på min dörr, så hade jag bara masat mig upp och öppnat hade jag fått veta vad dom gjorde här. Sett något av värde för dom hade jag förstås ändå inte gjort, eftersom jag låg innanför en nerdragen rullgardin och sov. Det är trettio år eller så sedan jag var med om att polisen knackade dörr senast. Då hade ett gäng festprissar slagit ihjäl sin kompis. Jag bodde ett par hus bort, så det tog några veckor innan dom kom till mig. Vid det laget var det bra med dagboksanteckningar, för annars hade jag inte haft en aning om vad jag hade gjort just den kvällen. Det visade sig att jag hade varit i Oskarshamn och dansat kultis, och det här hände i Kalmar.

7 Juni 2017  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Sjätte juni.

Den sjätte juni 1975 var jag i Mörbylånga på niornas avslutning. Lite oklart varför, för dom som slutade då var två år äldre än mig. Jag minns inte att jag stod någon i den årskullen speciellt nära. Inte har jag några kort från det året som kan trigga mitt minne heller. Året efter skickade jag något med en kompis till en annan kompis, så då var jag inte där. 1977 gick jag ut själv, och jag har kort både från den avslutningen och ett par stycken efter den. 1976 var det pingstdagen denna dag, och jag var ute och åkte med dåvarande pojkvännen. Vi var bland annat vid Gräsgårds kyrka och uppe i fyren Långe Jan. Kortet på mig tog samme pojkvän ett år senare, innan jag klippte av mig håret. Han var skräckslagen, men det var ju inte så jättelångt innan, och jag klippte bara page, så han blev nöjd. Riktigt kort klippte jag mig inte förrän några år senare, när han hade träffat sin nuvarande fru. På åttiotalet inföll pingstafton den sjätte juni ett par gånger, och på den tiden innebar det dans. 1981 var min bror och jag på Stallet i Vassmolösa. När jag kom hem frampå morgonkvisten ringde det folk och övertalade mig att följa med på gökotta. 1987 var jag med några väninnor i Rällapaviljongen på Öland och dansade till Profilerna från Mönsterås. Jag tror inte det har varit några danser där på några år, men nu har ett par öppnat en amerikansk diner ā la 1950-tal i paviljongen. Dansbandet ifråga tror jag har hållit sig borta från dansbanorna lika länge som jag själv.

6 Juni 2017  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Spindel.

När det plötsligt kröp en stor spindel bredvid mig i duschhörnan var min spontana reaktion att spola ner den i avloppet. Det vettigaste hade nog varit att ta livet av den först. Nu får jag (förhoppningsvis) aldrig veta om den överlevde och kröp upp igen när jag slutade spola vatten. Nåja, det kan inte ha varit osmartare än dom som suger upp kryp med dammsugaren. Där lär dom väl knappast dö, utan kan kravla ut igen så fort maskinen stängs av. Så får man vara glad så länge det bara är kryp och inte ormar eller råttor. Jag skulle aldrig våga gå på toaletten, om jag tänkte på alla djur som kan komma upp genom avloppet. Att flytta till Australien är inte att tänka på, för där har jag förstått att det är betydligt värre.

 

5 Juni 2017  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
TV-tittande.

När jag vill se (det vill säga spela in) två olika tv-program, kan man ge sig den på att dom går vid samma tid på olika kanaler. Med ett program körde det ihop sig så pass att jag till slut spelade in den syntolkade varianten från SVT24. Jag visste inte riktigt vad det innebar, och när det väl var dags att titta hade jag glömt bort att det var så jag hade gjort. Det tog ett tag innan jag fattade varför någon berättade vad folk gjorde och till och med beskrev vinjetten. Ibland talade dom om var någon vy fanns, som jag annars inte hade vetat var den var filmad. Å ena sidan kan jag tycka att det låter lite märkligt att ägna sig åt att se på tv, när man inte kan just se. Å andra sidan lyssnar jag själv också mest på den, eftersom jag sitter vid tv:n och broderar. Det är svårt irriterande när det bara är stämningsmusik, och man måste illglo på skärmen för att se vad som händer. Jag föredrar helt klart dialog.

 

4 Juni 2017  | Länk | Media | 0 kommentar
En gadd till.

Eftersom jag inte kunde bestämma mig för vilken av dom två favoritbilderna jag skulle tatuera först, beslutade jag mig för att göra båda i år. Idag var det dags för mannen på bilden. Jag skulle bli upphämtad klockan två, så klockradion stod på ett. Då var planen att gå direkt ut i duschen, men när jag kollade telefonen hade min tatuerare messat. Han hade haft andra ärenden i Nybro, och undrade om han kunde hämta mig tidigare. Det där med duschen var mest för hans skull, så jag slängde bara på mig kläderna och stack. Dagens gaddning ser ju lite enklare ut, men den tog ändå mer än en timme att göra. Tillbaka i Nybro släppte han av mig vid Paradisgrillen. Jag var inne där sist jag blev hemskjutsad också, men då dök det aldrig upp någon, fast jag plingade på klockan. Min vanliga reaktion på sånt är att aldrig gå dit igen, men hungrig var jag idag också, och det ligger så bra till hundra meter hemifrån. Idag fick jag med mig en kebabrulle med vitlökssås hem. Riktigt god var den, och tillräckligt stor för att jag ska ha mat imorgon också. Nu ska jag ta den där heta duschen, som aldrig blev av när jag steg upp. Den här helgen är det dåligt med sommarvärmen, så det ska bli riktigt skönt.

3 Juni 2017  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Veckohandlat.

I eftermiddag kom jag upp i hyfsad tid för att vara jag, men jag var tvungen att tona håret, innan jag kunde visa mig bland folk. Tack vare det kunde jag hämta mitt paket från Apotea samtidigt som jag handlade. Mailet om att det hade kommit anlände tjugo minuter innan jag gav mig iväg. Jag hade hoppats att det också skulle betyda att folk hade startat upp sitt fredagsmys, så det var lugnt på Kvantum, men så väl var det inte. Där var gott om folk. Det innebar å andra sidan att jag sprang på två pensionärer som jag inte ser speciellt ofta. Den ena jobbar lite extra som demonstratris numera, så hon hade precis slutat. Pensionärerna jobbar nästan mer än vad jag gör numera. Den andra hade sagt upp bekantskapen helt med sin gamla arbetsplats till slut. Hon hade hoppat in när det behövdes, men det hade inneburit att hon fick jobba nästan jämt. Nu hade företaget anställt fem yngre medarbetare för att ersätta två pensionärer. Dammsugarpåsarna får jag göra ett nytt försök med. Jag hade antecknat artikelnumret, men det hjälpte inte så mycket, när Ica sålde påsar av sitt eget märke. Då hade  det varit till mer nytta att veta vad dammsugaren hette. När jag skulle betala kunde inte betalterminalen läsa uppgifterna från handscannern. Jag insåg tämligen omedelbart att det berodde på att den satt kvar på kundvagnen. Den självklara fördelen med att man kan se slutsumman efterhand missade jag också. Jag blev smått chockad när jag skulle betala, men insåg i vanlig ordning att jag hade handlat för precis så mycket.

2 Juni 2017  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Långhelg.

Nu har jag långhelg. Fem nätter är jag ledig. För mig är det verkligen nätterna som gäller, eftersom jag sällan är klar att sätta mig och bara vara förrän runt tio på kvällen. Då är dom flesta andra redo att krypa till kojs, så speciellt social är jag inte. Nu blir jag förhoppningsvis upphämtad vid två på lördag eftermiddag, så lite får jag väl försöka vända på dygnet. Det var likadant förra helgen, när jag tatuerade mig, och helgen innan när jag var på grillfest. Idag gjorde jag tvärtom och var hos frissan innan jag gick och lade mig efter jobbet. Hon har tänkt börja vara ledig på torsdagarna efter semestern. Å andra sidan börjar jag jobba torsdagar då, så jag hade ändå tänkt flytta mina klipptider till fredagsmorgnarna. Det kan bli svårt att få komma när man vill om hon går ner i arbetstid, så nu bokade vi in ett par extra tider i höst. Jag vet ändå när jag vill klippa mig, och skulle det bli fel går det att boka om. För min del är det återgång till mer normala nattskiftstider som gäller. Jag får gå hemifrån en halvtimme tidigare på kvällarna och vara kvar på jobbet trekvart extra på fredagsmorgnarna. Å andra sidan slipper jag jobba halva helgen. Det är en viss skillnad på att börja halv elva på måndagskvällen mot kvart över åtta på söndagen. Sämre betalt blir det i och för sig. Jag hoppas ändå att eventuell mertid blir frivillig. Nu ser jag i alla fall fram emot semestern, innan jag börjar oroa mig för höstens aktiviteter.

1 Juni 2017  | Länk | Övrigt | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida