HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Juni (2019)
>>


Med smicker kommer man hur långt som helst.

Ungdomarna på näringsställena i Nybro är helt suveräna på att hålla i huvudet vad man har beställt. En flicka på Parkgrillen berättade emellertid att hjärnan i gengäld inte rymde så mycket annat. När hon kom hem på kvällen var hon helt borta. Om någon däremot frågade om ett meal hon hade lämnat ut vid lunchtid, kunde hon säga exakt vad som hade varit på det. Jag blev nästan orolig, för i mina öron lät det som om hon var på väg in i den berömda väggen. Jag har köpt fransk kebab på Amigo tre gånger i modern tid, och det har varit långt mellan gångerna. Sist jag beställde det sa killen där inne direkt ”nötkött och extra vitlökssås”. Med tanke på hur många kunder han hade haft sedan jag var där förra gången, måtte han ha rena datamaskinen till hjärna. Han gjorde sig populär på flera sätt. Vi kom att prata semester, och jag berättade att jag hade slutat jobba. När jag sa att fyrtiotvå år inom industrin fick räcka, blev han tvungen att fråga hur gammal jag var. Han hade nämligen trott att jag var strax över fyrtio. Alla som vet hur svag jag är för smicker inser att jag inte kommer att byta pizzeria under överskådlig framtid.

30 Juni 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Ny DVD-spelare.

Min inspelningsbara dvd hade jag enbart tänkt använda till att se skivor på när det var dags för digital-TV. Då skulle det inte gå att spela in mer på den. Efter tre månader som arbetsbefriad hade jag hunnit se ifatt allting jag hade sparat på hårddisken. Sedan hann jag se en (1!!) film. Precis i slutet på den låste sig bilden, och efter det vägrade apparaten läsa skivor över huvud taget. Jag kollade på nätet, och insåg att vanliga DVD-spelare fanns i många olika prisklasser. Intressantast var väl att det fanns dom som kopplades med scartkontakt, för något sånt urtag finns över huvud taget inte på min tv-apparat. Den är för övrigt tre år gammal, och säljs inte längre. Elektronik blir omodernt fort. Jag hittade en spelare som skulle finnas på Kjell & Company, och innan midsommar var brorsan och jag där och köpte en. Den är inte mycket större än själva skivan, så jag får plats med tv-boxen på samma hylla. Håller vad den lovar gör den också. Annars var den så billig att det ändå knappast vore lönt att åka tillbaka med den. Enklast möjligt borde duga åt mig. Intressantast var annars killen vi köpte den av. Jag misstänker att han kan ha jobbat med telefonförsäljning tidigare, för han pratade exakt som en telefonförsäljare.

29 Juni 2019  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Sover gott.

Alla som är lättväckta torde vara avundsjuka på mig. Jag sover som allra bäst på förmiddagen, när min klockradio har gått igång. Den skräller i örat på mig, och gör allt vad den kan för att få upp mig ur sängen. Jag blundar och njuter, och när jag njuter somnar jag. Det kanske är tur att ingen vill ligga med mig längre. Idag hann det hända mycket redan innan jag steg upp, som jag inte märkte något av. Brevbäraren hade varit både tidig och envis. Mitt brevinkast klarar inga tjockare brev. Det som kom idag var definitivt på gränsen, men postis hade lyckats pressa in det. Förmodligen med milt våld. På telefonen hade jag ett missat samtal. Den gillar jag inte att bli väckt av, så jag var glad att jag hade kommit ihåg att stänga av signalen. En sökning gav vid handen att samtalet kom från utgivaren av min morgontidning. Hade dom velat någonting viktigt utgår jag från att dom hade lämnat ett meddelande. Alternativt kunde dom maila. Det gör jag om jag vill dom någonting. Dom står inte så högt i kurs hos mig, eftersom jag tycker att dom ägnar sig mer åt veckotidningsartiklar än nyheter. I måndags störde jag mig till och med på sportbilagan, som jag inte ens läser i vanliga fall. Jag förstod av tidningens förstasida att damerna hade vunnit sin match i fotbolls-VM, och ville veta resultatet. Hade det varit karlar som hade spelat världsmästerskap hade det varit självklart att det referatet fanns på sportens första sida. Nu var det istället en helsida om Kalmar FF:s träningar. Damerna fick en halv sida inne i bilagan.
28 Juni 2019  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Het onsdag.

Jag behövde handla igår, och hade blivit förvarnad om att det skulle bli åska och oväder på eftermiddagen. Det visade sig att det inte var den enda tiden på dagen som det var extremväder. Mitt på dagen var det mer än trettio grader i skuggan, något som jag misstänkte kunde vara väl så farligt som åska. Som väl var blåste det lite, så det var inte helt olidligt ute. Värmen fick mig i alla fall att komma ihåg att ta med mig kylväska till affären. Det har inte hänt många gånger i mitt liv. Nu lät jag den ligga kvar i cykelväskan, så kommer den förhoppningsvis med fler gånger i sommar. Det där hiskeliga åskandet drabbade åtminstone inte mig så hårt. Jag hörde lite muller på avstånd, och det kom ett par rejäla regnskurar. Det var allt. Efter det var det åtminstone varmare inne än ute igen. Det känns på något sätt mer normalt. Just vad det gällde klimatet var Kvantum ett högst angenämt ställe att besöka när det var så hett utomhus. Riktigt svalt och skönt var det där inne. Så har dom renoverat självscanningen, så det går extremt enkelt att handla. Dom nya handscannrarna är både snabbare och går lättare att få kontakt med. Så har dom satt dit fler utloggningskassor, så man slipper känna att man är i vägen för någon.
27 Juni 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Ansiktsblind.

Ibland undrar jag om jag möjligen har en släng av prosopagnosi, det vi på svenska kallar ansiktsblindhet. När jag googlade på fenomenet insåg jag att det kunde vara betydligt värre än hos mig. Dom svåraste fallen känner inte ens igen sin egen familj. Jag tycker bland annat att dom flesta ungdomar ser ungefär likadana ut. Det kan kännas lite fånigt när jag till exempel har hälsat på någon ny granne, och sedan inte vet om det är henom jag möter på stan. När det gäller killen som tatuerar mig borde det vara enklare. Det finns inga mängder med män som har dreadlocks, piercingar och tatueringar. Jag är ändå aldrig hundra på om det är honom jag springer på, så för säkerhets skull brukar jag testa med att säga hans namn. Människor med utländsk bakgrund har jag också svårt att se skillnad på. Att många av tjejerna och kvinnorna har slöja gör det förstås inte enklare. Ser jag på film är jag tacksam om skådespelarna är av lite olika typer. Två långa, mörka, snygga män i ungefär samma ålder blandar jag ihop direkt. Att folk får tjoa på mig på stan brukar oftast hänga ihop med att jag inte får ögonen på dom. Men visst blir det extremt jobbigt när någon säger mitt namn, och jag inte har någon aning om vem det är.

26 Juni 2019  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Olika åsikter.

Hur man någonsin kan veta om någonting är riktigt sant tycker jag är spännande. Historien skrivs ju till exempel alltid av vinnarna, om jag har förstått saken rätt. När det gäller klimatförändringar verkar vissa vara lika säkra på att dom hänger ihop med miljöförstöring, som andra är på att klimatet alltid har gått i cykler. Varje gång det skrivs om brott på Facebook läser jag kommentarer där man tvärsäkert slår fast hur många procent som begås av invandrare respektive etniska svenskar. Problemet är bara att man har helt olika uppgifter om vilken av grupperna som utgör det större antalet brottslingar. Politik är väl ett alldeles fantastiskt område att studera det här med olika sanningar på. Båda sidor låter som om dom visste vad dom talade om och verkar övertygande, fast dom har helt motsatta åsikter. Den senaste sanningen som forskarna hade kommit fram till var en myt var sockerkicken. En genomgång av trettioen studier hade visat att man inte alls får någon snabb, kortvarig energihöjning efter att ha ätit något sött. En forskare menade till och med att socker snarare har motsatt effekt. Att en bulle till kaffet eller läsk till maten istället gör oss mindre alerta. Sockerkicken, som man har hört talas om så många gånger, finns helt enkelt inte.

25 Juni 2019  | Länk | Media | 0 kommentar
Tjugofjärde juni.

Idag fyller en av mina klasskamrater 58. När vi var barn hade vi alltid kalas, men hennes tioårsdag missade jag. Då var jag på väg till Stockholm för första gången i mitt liv. En grannfru hade bjudit med mig för att hälsa på hennes barn och barnbarn. Vi åkte buss upp, och enligt dagboken blev jag inte åksjuk en enda gång. Social var jag redan då, och på bussen träffade jag en flicka som hette Karin. Vi blev hämtade med bil inne i Stockholm. Därifrån tog det ytterligare tjugo minuter att ta sig till Ekerö, där familjen bodde. Dom gånger jag har besökt staden senare i livet går att räkna på ena handens fingrar.
Fyra år senare var det konfirmationsläsning den här dagen. Min konfirmationspräst fyllde också år den tjugofjärde juni, och det här var hennes trettioårsdag. Hon blev inte mer än 51, så hon har varit borta i många år. Jag sov på en luftmadrass på natten det året också, fast den gången låg jag i ett tält nere vid hamnen i Bläsinge på Öland. Det var bara några kilometer hemifrån, men kompisen och jag tyckte det var kul.
1982 gjorde jag också en väldigt speciell resa den här dagen. Jag var med på en segelbåt upp till Borgholm, och jag tror att det fortfarande är enda gången i mitt liv som jag har seglat. Vi låg i gästhamnen över midsommar. Där var så fullt av båtar att dom låg i dubbla rader.
1994 var det midsommarafton den tjugofjärde juni. Jag var med brorsans familj på Qvarnaslät här i Nybro. Det är en hembygdsgård där det är midsommarfirande varje år. Svägerskans moster var med och hjälpte till där, och efteråt fikade vi hemma hos henne och hennes man. Kortet på mig är taget på deras uteplats.


24 Juni 2019  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Midsommardagen.

Min bror och jag tog en runda till Kosta outlet innan vi lämnade tillbaka hyrbilen igår. På eftermiddagen fick vi besök av vår gemensamma bror och hans fru. Eftersom jag avskyr att laga mat, framför allt när någon tittar på, prioriterade jag att förbereda middagen innan dom kom. Städa hann jag således inte, men som väl var kom sig ingen för att klaga. Jag fick tvärtom till och med beröm för att jag bäddar sängen varje dag. Har man inte mer än två rum blir det lite otrivsamt med en obäddad säng i det ena. Framför allt som det är sovrummet jag tillbringar mest tid i, eftersom datorn står där. Vi åt och drack, och var ute och åkte en sväng då också. Till Flerohopp den gången. Dom säger att det är cykelavstånd dit, men jag vet inte jag… I morse smög min äldste bror iväg i ottan, så om allt har gått bra har han kommit en bit på hemväg nu. Hojen har stått parkerad sedan han kom till Nybro i onsdags, men idag lär den få jobba. Nästa vecka också, för då ska han och en kompis köra till Lofoten. Själv ska jag ägna söndagen åt att återerövra mitt hem, efter att ha varit sambo några dagar. Kortet föreställer som alla förstår min midsommargäst och mig.

23 Juni 2019  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Midsommarfirande.

Midsommarafton firades enligt tradition hos vår gemensamma bror och hans fru. Från deras hem har ännu ingen gått hungrig, och det blev en väl genomäten dag den här gången också. Sill och potatis kallas väl lunchen i folkmun. Eftersom jag varken uppskattar det ena eller det andra var jag glad att det dessutom fanns Västerbottenpaj, prinskorv, köttbullar och annat smått och gott. På kvällen blev det grillat med en massa goda tillbehör. Till kaffet gjorde värdinnan en skapelse i flera lager, som jag skulle kalla tårta, om vi inte hade fått varsin. Det kanske går som bakelse då. Det var maräng, lemoncurd, grädde, jordgubbar, choklad och florsocker. Det var fantastiskt gott och lade sig som bomull runt midjan. Midsommarafton gör jag min årliga insats när det gäller bilkörning hem från kalaset. Under eftermiddagen blev de dessutom en träningsrunda neråt kusten och upp till Mönsterås. Vi varken dansade runt midsommarstången eller spelade kubb, men det sistnämnda hade vi full överblick när grannarna gjorde. Framför allt hörde vi att dom hade roligt. En av dagens stora händelser var när det tvååriga barnbarnet hörde av sig per videolänk från Jönköping. Det visade sig att hon kände igen både sin mammas faster och farbror.

22 Juni 2019  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Roadtrip.

Min bror och jag började torsdagen med att hämta en hyrbil. Med den körde vi till Kalmar. Vi skulle in till Baronen först och sedan till södra kyrkogården. Vi bestämde oss för att parkera bilen där och promenera till Baronen. Det som hände när vi var som längst ifrån bilen var förstås att himlen öppnade sig. Vi sökte skydd i en port. Till slut bestämde sig brorsan för att låna mitt paraply och sprinta bort till Stortorget och köpa blommor. Medan jag väntade på honom kom det förbi ett gäng småkillar. Jag har sett för mycket på ”Efterlyst” och liknande program, så jag blev livrädd när en av dom kom emot mig. Desto gladare blev jag när han sa: ”Grinchen! Snygg tatuering!” Vi funderade på att äta lunch på Arontorps kroppkakor. Personligen var jag sugen på att prova Bläsinge hamnkrog. Det är vid den jag sitter på kortet nedan. Min pappa var under större delen av sitt yrkesverksamma liv fiskare i just Bläsinge, och byggnaden i bakgrunden är en av hans sjöbodar. Det visade sig dessutom att dom hade kroppkakor från Arontorp, så vi fick det bästa av två världar. Vi brukar inte hinna så långt norrut, men eftersom vi hade en heldag blev det en runda till Borgholm också. När vi körde tillbaka till Nybro var trafiken mot Öland tät. På kvällen fick min bror mig att inse att man kanske kunde ha en viss nytta av en man trots allt. Han både stekte upp kroppkakorna vi inte hade orkat äta upp tidigare på dagen och blandade gin och tonic, som om han aldrig hade gjort annat.

21 Juni 2019  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Midsommargäst.

Gårdagen ägnade jag åt att göra plats i mitt hem för en person till. Jag är bortskämd med att kunna bre ut mig över alla 54 kvadratmeterna själv. Nu flyttade jag in mig och mitt i sovrummet. Min bror var på väg ner från Bollnäs på motorcykel. Han messade varje gång han pausade, så jag kunde kolla på kartan hur långt han hade kommit. På sidan för avstånd kunde jag dessutom se om han hade kört någon sträcka fortare än han borde. Jag plockade in tvätt från balkongen och hämtade ner gästsängen från vinden. Jag fick klättra upp dit en gång till, eftersom jag hade glömt att den behöver en matta att stå på. Det är bra med hjul när man ska flytta på den, men när man ska sova känns det tryggare om den står stilla. Lagom är ju sällan hemma, så istället för en matta som jag tror var för liten bar jag ner en som var onödigt stor. Jag fick rulla den lite för att få plats, vilket innebar att jag var livrädd att någon av oss skulle snubbla över den där rullen. Jag lyckades undvika den hela kvällen, men snubblade istället till med ett vinglas i handen ute på balkongen. Det var en riktigt skön kväll, så vi satt där ute och pratade tills han som hade kört hela dagen inte orkade längre. Alla håller tummarna för att midsommarvädret blir någonting liknande. Jag bjöd faktiskt min bror på korv stroganoff när han kom, men som tur var (för honom) sa han ingenting i stil med kommentaren nedan.


 

20 Juni 2019  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Adressbyte.

Efter att ha haft samma mailadress i nästan tjugo år verkar det inte vara någon hejd på hur många ställen jag har använt den på. När jag bytte var jag runt på varenda sida jag kunde komma på, men efter en dryg månad dyker det fortfarande upp sånt som jag har missat. TV4 play har fungerat utan vidare åtgärd hur länge om helst nu, men häromdagen begärde den plötsligt att jag skulle logga in igen. När jag försökte och fick meddelandet att någon av mina uppgifter var fel, förstod jag direkt att det var mailadressen. På Eniro upptäckte jag också att jag hade den gamla adressen kvar. Av någon outgrundlig anledning kunde man ändra alla uppgifter själv utom just den. Eftersom adressen man mailar från brukar synas, bad jag dom bara ändra till den, det vill säga eremiten@telia.com. Det tog en dryg vecka innan jag fick svar och insåg att flickebarnet som skrev knappast var anställd på Eniro på grund av sin höga IQ. Hon svarade på fullt allvar att ”Vi har redan eposten eremiten@bredband.net registrerad på era uppgifter.” Jo, det var just det… Att spammailen har gått från runt tjugo varje dag ner till noll sedan jag bytte adress är förstås bara helt fantastiskt.
19 Juni 2019  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Lat? Vem? Jag?

Jag har en tendens att hänga upp mig på mindre fördelaktiga kommentarer. Eller som en tidigare arbetskamrat sa: ”Säg för fan ingenting till Eva. Hon glömmer det aldrig.” En av dom sista (senaste om man vill vara optimistisk) männen jag umgicks med kallade mig vid något tillfälle för lat. Han sa säkert mer positiva saker också, men det var just lat som fastnade. Nu har jag börjat inse att han troligtvis hade rätt. Jag hade lite kontakt med en tidigare kollega över Messenger. Vi slutade samtidigt på kära Kährs, och hon är bara några år yngre än jag. Hon hade kört tidningar i april och maj, och nu jobbade hon timmar på ett boende. Dessutom hade hon gått en starta eget kurs. Under dom veckorna hon har hunnit med allt detta har jag inte gjort någon som helst nytta. I alla fall inte för någon annan än mig själv. Säga vad man vill om att bli kallad lat, men det tycks ha varit en högst relevant beskrivning av undertecknad. Återstår att se om Arbetsförmedlingen lyckas få igång mig medelst en fot i röven till hösten, när det blir skarpt läge. Att gifta sig rikt känns lite sent, att sitta utomhus och tigga verkar vara kallt, och tömmer man madrassen blir det väl hårt att sova. Nu såg jag filmen ”Fem trappor upp” i helgen, och tog till mig det äldre parets resonemang lite. Dom tänkte flytta, eftersom det blev jobbigt att bo så högt upp utan hiss. Det slutade med att dom ångrade sig, och i princip beslutade att det fick gå så länge dom klarade av trapporna.


 

18 Juni 2019  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Sjuttonde juni.

Den sjuttonde juni 1976 var jag i Hovmantorp. Jag var på besök hos en systerdotter till min brors dåvarande flickvän. Den lilla tjejen hade fått i uppdrag att göra pannkakor just den här dagen, men det sket sig, så hennes mor fick ta över. Två år senare spelade Dannys orkester på Lundegård, och jag var där och dansade denna lördagskväll. 1983 jobbade jag i lokalvården på Nordchoklad. Jag gick rundan med Nettan och städade i kolan denna dag. Tyvärr minns jag inte så mycket av vad dom olika städområdena innebar såhär 36 år senare. Med posten fick jag sexton brev från Saxons veckotidning, där jag hade annonserat efter brevvänner. På kvällen var jag hemma hos bror och svägerska. 1987 hade jag bytt arbetsuppgifter, och var i produktionen på chokladfabriken. Det där med övertid verkar gå igen på alla industrier. Den här kvällen jobbade jag till halv nio, fast jag tror att vi normalt slutade halv fyra. Den sjuttonde juni 1989 hade jag min bror med familj på besök. Kortet på far och son är taget vid det tillfället. Den lille till höger är alltså samma som numera är betydligt längre än jag, och har ett stort skägg. Jag verkar ha uppfunnit ett nytt ord, när jag skrev att vi efter middagen var ute på glasspromenad. Det lär knappast råda något tvivel om vad jag menade.


 

17 Juni 2019  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Spelkväll.

Ungdomarna (jämfört med mig då) och jag har startat upp en egen liten tradition där vi firar våra respektive födelsedagar med en spelkväll i all enkelhet. Inget förarbete alls, åtminstone inte för mig. Dom hämtar mat och kommer hit med den. I veckan som kommer fyller brorsonens sambo, så igår firade vi henne. Jag hade så himla goda chips hemma, men jag tycker det är svårt att äta sånt medan man spelar. Fingrarna känns kladdiga hela tiden. Nu blev gästerna lite sena, så jag kunde passa på att avnjuta en näve chips till ölen innan dom dök upp. Solen hade skinit från en klarblå himmel stora delar av dagen. När dom kom hit regnade det, så att hämta mat och traska hit med den blev en blöt upplevelse. Vi ägnade kvällen åt frågespel. När vi insåg att vi hade gått runt alla korten i det första bytte vi till ett annat. Jag förlorade i båda. Då hade nästa generation ändå inte ens hört talas om Sven Plex Petersson, fast det ”bara” är åtta år sedan han dog. Å andra sidan var jag hyfsat värdelös på allt som hade med Star Wars och Smurfarna att göra. När det gäller namn har jag bara svårt att få ur mig dom, även om jag ser personen framför mig. Både Judy Garland och Max von Sydow krävde extremt lång betänketid. Inte undra på att jag avskyr spel där någonting ska ske under tidspress.



 

16 Juni 2019  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Falskt alarm.

Jag har lagt in nummer till bror och svägerska under ICE (in case of emergency) i min telefon, för att underlätta för ambulanspersonal och liknande om jag skulle råka ut för en olycka. Vad jag däremot hade missat var att det fanns ett kortkommando. Om man tryckte på strömknappen snabbt tre gånger i ett nödläge, skickades meddelanden automatiskt till mina nödkontakter. Befinner jag mig i så akut fara att jag inte kan ringa, skulle jag snarare behöva nå SOS-alarm. Med tanke på vad som hände igår får jag väl vara glad att jag inte hade hittat kommandot och kopplat dom till det. Då hade jag nog blivit åtalad för falsklarm eller någonting. Jag tycker inte att dom där tre tryckningarna låter som något extremt enkelt kommando att utföra, men uppenbarligen är min cykel mera fingerfärdig än vad jag är. Telefonen låg nämligen i cykelkorgen när den helt på eget bevåg lyckades få iväg meddelanden med både bilder och platsangivelse. Min svägerska försökte kontakta mig för att höra vad det var frågan om, men ute i blåsten hörde jag inte telefonen. När jag kom in i källaren här hemma gjorde jag det som väl var. Jag blev nog nästan lika skärrad som hon. Hade jag hunnit in och upptäcka missade samtal och skickade nödmeddelanden utan att vara förvarnad hade jag blivit riktigt chockad. Det första jag gjorde var att söka upp den funktionen och stänga av den.

15 Juni 2019  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Ett skrynkligt kuvert.

Nu har jag äntligen kunnat slänga kuvertet från Folktandvården. Sedan jag började åka fram och tillbaka till lasarettet och fixa med min snarkskena har det innehållit tidkort och bussbiljetter till nästa besök. Utanpå kuvertet hade jag skrivit upp busstiderna, eftersom jag har sett till att få samma tid varje gång. På så vis har jag sluppit långa väntetider både vid ankomsten och före hemresan. Nu var tandläkaren nöjd, så han skrev bara en remiss till dom som kollar om jag fortfarande har andningsuppehåll. När det väl är dags lär jag väl få åka fram och tillbaka ett par gånger igen för att hämta och lämna mätutrustningen. Det brukar inte gå snabbt att få tid på remiss ens resten av året. Nu är det snart semestertider, så jag misstänker att det kan dröja extremt länge. Bussen hem skulle gå från lasarettet 16:48, men den dröjde ända till 17:06. Då skulle nästa buss gå om sju minuter. Möjligen kan det ha hängt ihop med att chauffören var stressad att jag fick en biljett som bara gick halvvägs hem till Nybro. Jag upptäckte det inte förrän jag kom hem, men som väl var syntes ingen kontrollant till. Bussföraren körde som en biltjuv (eller busstjuv då), men var ändå en kvart sen till Nybro station. Då skulle bussen mot Kalmar ha gått för fem minuter sedan, så han bara släppte av oss och körde igen.
14 Juni 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Välsmord.

Ulla Isaksson skrev på nittiotalet en bok om livet efter att hennes man Erik Hjalmar Linder drabbades av Alzheimer. Det jag minns bäst från den boken är alla kuddar han hade när han sov. Han hade till och med en speciell liten kudde att lägga handen på. Just när det gäller kuddar klarar jag mig med två stycken. En under huvudet och en att hålla om. Däremot börjar antalet krämer och lotioner som jag smörjer mig med att anta nästan löjliga proportioner. Förutom den vanliga hudlotionen har jag både speciell handkräm och fotkräm. Jag köper en svindyr ansiktskräm mest för att den är så himla skön att använda. Ibland använder jag ansiktskräm med lite brun-utan-soleffekt istället. Sån kräm har jag också till resten av kroppen, som jag använder på armarna där det annars syns hur vit jag är. Den sjunde flaskan tillkom efter att jag hade bättrat på tatueringarna på överarmarna. När det är riktigt soligt och varmt klarar jag inte av att ha något med ärm, och nu hade jag äntligen fattat att tatueringarna bleks i solen. Ska jag ändå smörja in dom kan jag väl lika gärna göra det med någonting som skyddar mot den. Ännu bättre hade det förstås varit om jag hade använt solskydd när jag var yngre och låg på stranden och solade. På den tiden minns jag aldrig ens att jag ägde någon sån. Däremot minns jag tydligt hur ofta jag brände mig.


 

13 Juni 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Skvaller.

Min skvallertidning lär inte hamna bland det jag sparar in på ännu på många år, för jag är verkligen en sucker för kändisar. Däremot läser jag inte mycket av eller om dom på nätet. Jag följer varken bloggar eller Instagramkonton som sköts av mer eller mindre kända personer. Det närmaste jag kommer är Hänts Facebooksida. Från den kommer det upp clickbites i mitt flöde emellanåt. Det handlar nästan alltid om någon eller några som har blivit arga eller upprörda över någonting. Så måste man klicka sig in på artikeln för att få veta vad som har stört folk. I bästa fall förstår man vad saken gäller av folks kommentarer, så man slipper gå längre än dit. Senast gällde det att Nour El Refai och Henrik Schyffert väntar barn. I min värld är det mest udda med det paret att dom inte ens bor ihop. Dom flesta kollar väl om dom pallar att leva under samma tak innan dom skaffar barn tillsammans. Uppenbarligen är jag gammalmodig, för det verkar ingen annan ha hängt upp sig på. Kommentarerna Nour hade fått gällde istället att hon tog Treo. Det är tydligen inte bra när man är gravid. Hon hade lidit svårt av hyperemesis och spytt som en kalv hela graviditeten så långt, så hon blev tvärförbannad på besserwissers som skulle läxa upp henne. Hon bad dom hålla käft. Jag kan tänka mig att det är priset för att vara känd och ha så många följare på Instagram att man får betalt för att hänga där. ”Den som sig i leken ger, den får leken tåla”, sa vi på min tid.

12 Juni 2019  | Länk | Media | 0 kommentar
Att öppna eller inte öppna...

Vare sig det ringer i telefonen eller på dörren är beslutsångesten densamma. Någonstans i ryggmärgen på mig sitter att man svarar när telefonen ringer och öppnar dörren om någon vill komma in. Numera är det väl inte alltid en lika god idé. Man läser så mycket om folk som blir lurade både per telefon och när dom öppnar för någon, att det enklaste sättet att klara sig undan verkar vara att ignorera alla signaler. På telefonen är det ju bara att strunta i att svara på nummer man inte känner igen. Samtidigt finns den där lilla förhoppningen att George Clooney eller någon annan goding ska höra av sig. Det vore förstås tragiskt att missa. Svarar jag blir jag så arg när det är en säljare, tiggare eller något liknande att det ändå bara är hen som får lida för det. På dörren brukar man kunna höra på signalen om det är någon man känner eller inte. Andra ringer oftast bara en kort signal, men i helgen lurade ett par grannar mig. Dom ringde som sjutton. Jag kastade ett öga genom titthålet innan jag öppnade, men dom stod vid sidan av dörren, så jag såg inte så mycket. Att inte stå så att man syns ordentligt brukar också vara ett tecken på att det är någon bekant. Dom här människorna hade jag hur som helst sett på Facebook strax innan. Dom var jourhem för en katt som hade sprungit bort, och dom bodde på Norra vägen. Det är i princip bara vårt hus som ligger på den. Dom hade ingen skrivare, så dom kunde printa ut flyers att lägga i folks brevlådor, så dom ringde på hos alla i hela huset istället.


 

11 Juni 2019  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Tionde juni.

Idag är det 42 år sedan jag slutade skolan. Nionde klass då, eftersom jag började jobba direkt efter grundskolan. Notera på bilden nedan från avslutningen den smarta lösningen med nubb i en trägalge, för att dom olika plastbanden inte skulle sno ihop sig. Man hängde band med ballonger, blommor och ibland leksaker på varandra. Lite panik var det när mina föräldrar inte syntes till när vi kom ut på skolgården. Som väl var dök dom upp, så dagen avlöpte enligt planen. Att jag var lycklig syns väl nästan. På kvällen brydde jag mig däremot inte om att ta mig till Stenåsa, där resten av klassen grillade korv. På dagen sju år senare döpte för övrigt en av mina klasskamrater sin dotter.
1978 var jag på Lundegård på dans den här kvällen. Gylfen på mina byxor gick sönder, men jag verkar inte ha tagit det så hårt. Det är oklart var jag fick säkerhetsnålar ifrån, men efter att ha fäst ihop byxorna med dom lånade jag pojkvännens tröja att hänga över.
Den tionde juni 1989 bodde jag i Oskarshamn. Det var en lördag, och kompisen och jag åkte till Jönköping och gick på Baldakinen. Jag tror hon hade kompisar där, som vi fick låna lägenhet av, så vi slapp köra hem mitt i natten. Nattamaten intogs på McDonald’s, om det kan vara av intresse.


 

10 Juni 2019  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Enkelstöten.

Efter att ha varit arbetsbefriad sedan i mars börjar till och med jag komma ifatt bland vårens tv-sändningar. Jag har till exempel sett andra säsongen av ”Enkelstöten”. Jag har bott i den här delen av landet i hela mitt liv, men aldrig tänkt på hur illa våra tungrots-r låter, förrän jag hörde dom på tv. Jag är visserligen från Öland, men på den mellersta delen av ön pratar man mer kalmaritiska än öländska. Just när det gäller dialekten hade det alltså inte stört mig så mycket om serien hade varit mindre autentisk. Att den är inspelad i Kalmar, där man känner igen en del platser är däremot jättekul. Extra festligt blev det när en av brottsplatserna i andra säsongen var förlagd till Flerohopp. Brorsonen och hans sambo bor där, men varken dom eller jag har nog tänkt på att namnet på orten skulle vara så udda som det framställdes där. Jag har för övrigt fått upp en annons på Facebook flera gånger, om ett hus som är till salu i Flerohopp. Enligt kartprogrammet skulle det ta åtta minuter att promenera från det huset hem till ungdomarna, och bara ett par minuter med cykel. Jag är inte säker på att dom vill ha mig riktigt så nära, så det kanske är tur att jag inte har råd att flytta någonstans.
9 Juni 2019  | Länk | Media | 0 kommentar
Det kom ett brev...

Med gårdagens post kom ett brev som berättade hur det hade gått till när min hyresvärd bestämde sig för att betala startavgiften hos Telia åt oss. Det kom från Hyresgästföreningen, och innehöll ett helt gäng aha-upplevelser för mig. För det första att det var flera av hyresgästerna här som hade kontaktat dom med anledning av den här uppgiften. För det andra att det var just Hyresgästföreningen dom hade hört av sig till. Hade jag ens tänkt tanken hade jag väl snarare kontaktat hyresvärden. Det hade jag antagligen inte haft mycket för, för det hade tydligen blivit flera turer fram och tillbaka innan dom fick igenom att hyresvärden skulle betala avgiften. Man uppgav till och med att information om hur man skulle gå tillväga hade kommit ut från hyresvärden. Det kändes som lite tårta på tårta, men jag antar att Hyresgästföreningen ville ha cred för att dom hade förhandlat fram det. Brevet från dom var undertecknat av ett i Nybro mycket känt namn, även om jag enbart visste att Kaj Raving var politiker. Att han jobbade som förhandlare på Hyresgästföreningen hade jag ingen aning om. Personligen tog jag en skärmdump av sidan där det stod att fakturan till Telia var betald. Det fungerade tydligen, för jag fick svar från hyresvärden att dom ska dra pengarna från en månadshyra framöver.

8 Juni 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Pizza.

Jag vet inte om jag kan skylla på att jag växte upp på östra Öland, men det verkar som om jag var över tjugo innan jag hämtade pizza första gången. Då blev jag i alla fall ombedd att hämta det på vägen ut till bekanta i Rockneby, och jag verkar inte ha haft någon koll på att man lämpligen ringer och beställer innan. När man bara går in på en pizzeria för att handla en lördagskväll får man vänta en bra stund. Jag fick uppenbarligen mer rutin med tiden. När jag flyttade till andra änden av Kalmar höll jag bara på att köra åt fel håll en enda gång efteråt. Det var när jag hade hämtat pizza, och hade bråttom hem innan den kallnade. Den pizza jag minns allra bäst är faktiskt en som jag inte åt. Jag satt med den i knät åt killen som körde. Själv fastade jag, så alla kan föreställa sig hur snålvattnet rann. I Nybro tycker vi att pizzorna har blivit dyra nu när dom kostar en hundring. Jag såg att dom var billigare på ett ställe, men Amigos pizzor är värda några kronor extra. Jag äter bara en halv åt gången. Dom är dessutom suveräna på det här med extra ost. Ibland är pizzan så mäktig så jag får dela den i tre delar, och 35 kronor för en lunch är väl knappast dyrt.
7 Juni 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Bussbiljetter.

När man skickar ut en skriftlig kallelse till lasarettet skickar man oftast med kuponger till resan dit och hem. 118 kronor sparar jag varje gång jag måste dit på att dom betalar resan. Man kan visserligen få tillbaka pengarna i efterhand, men då är det en hel vetenskap med att fylla i och skicka in hit och dit. Jag är inte lika fräck som den dam jag hörde säga till busschauffören att hon hade fått tiden samma dag, och inte hunnit få några kuponger. Hon fick åka gratis i alla fall. Lite stör det mig att när jag är på sjukhuset och får en ny tid i handen, så är det jag som måste komma ihåg att fråga om dom där kupongerna. Alla som får en tid måste ju ta sig dit, så jag kan tycka att det borde vara en standardfråga, om man vill ha såna tillsammans med tidkortet. Speciellt i dessa tider när det tjatas om miljön och att man ska dra ner på bilkörningen. Utanför sjukhuset i Kalmar har dom dessutom förvandlat den största parkeringen till en byggarbetsplats. När man får väldigt mycket kritik från folk som tycker det är långt att gå från parkeringen eller rentav kommer för sent till sitt besök på grund av parkeringskaoset, borde det väl vara läge att åtminstone uppmärksamma dom på möjligheten att åka buss. Dom som är för sjuka för det har oftast sjukbil eller färdtjänst.

6 Juni 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Dans.

Jag brukar hävda att det jag har sparat allra mest pengar på är att jag inte har haft någon bil dom senaste trettio åren. Varken fasta avgifter eller drivmedel är ju gratis direkt. Jag hade dessutom alltid gamla bilar, där någonting gick sönder så fort man hade några hundra över. Att jag slutade gå ut och dansa för mer än tjugo år sedan har inte heller varit negativt för ekonomin. Jag noterade i en annons i veckan att det kostar 180 spänn att bara gå in på Stallet i Vassmolösa numera. Det skulle bli mer än nio tusen på ett år, om man gick ut en gång i veckan. På den tiden det begav sig var jag snarare på dans två kvällar. En snabb och optimistisk uträkning ger vid handen att jag har sparat runt 400.000 på att sluta dansa. Då har jag ändå inte räknat med resorna. Vi har visserligen Kristallen här i Nybro, men där är bara annat än PRO-dans någon gång i månaden. Det är alltså Pensionärernas riksorganisation, och där hävdade en dam jag träffade på stan att jag fortfarande var för ung för att gå med. I bästa fall ligger dansställena i Kalmar, dit det går buss, men framför allt nu på sommaren är det på såna småorter som Vassmolösa det anordnas dans. Medan jag hade bil körde jag åtta mil till Åseda och sju till Oskarshamn för att dansa. Som längst körde jag till Göteborg och Halmstad.
5 Juni 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
P.S.

Kommentarer till några av mina tidigare inlägg:

Förra helgen skrev jag om en lapp med texten ”Fuck Aina”, som någon hade satt upp ovanför källardörren här. Den satt på skylten om att det finns skyddsrum i källaren. Jag hade nyligen fått lära mig att Aina är polisen, och undrade vad dom hade med vårt skyddsrum att göra. Nu har jag fått svar på det. Det sysslas tydligen en del med droger i källarna här ute, och nyligen hade polisen gjort en razzia.

Några dagar senare berättade jag hur jag hade glömt att be om bussbiljetter till nästa besök på sjukhustandvården. Jag fick ringa och fixa det. Igår var det dags igen, eftersom jag hade fått en e-faktura på besöket som jag betalade på plats förra måndagen. Utredningen av det tog tydligen en stund, för jag fick vänta ett par timmar innan hon ringde tillbaka. Då ändrade hon dessutom min tid i nästa vecka. Det slog mig inte förrän hon hade gått hem att då står det fel datum på mina biljetter, så idag fick det bli ett samtal till.

Igår skrev jag bland annat om gin. Det är någonting jag har lärt mig uppskatta med stigande ålder. Mest i samband med att brorsonen har blivit en hejare på att banda gin och tonic. När jag var yngre och ute och festade, var det oftast spritflaska i ena handen och virke att skölja efter med i den andra. Jag minns framför allt ett tillfälle när jag drack ren gin, för att visa mig kaxig inför en ung man. Det var inte gott.


4 Juni 2019  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Post.

Postutdelningen var dagens stora händelse under många år av mitt liv. Jag skaffade mina första brevvänner redan när jag var sex år gammal. Tidningen Kamratposten hade brevvänslistor, och mitt största problem var att nästan alla ville ha brevvänner som var sju år och uppåt. I 47 år höll jag på med brevskrivning. Under 25 av dom åren sysslade jag dessutom med slam’s. Det var en typ av frågehäften, som man skickade runt i en utvald krets. När det var som intensivast fick jag mängder med post varje dag. Numera dräller det i stort sett bara in brev från dom företag jag har aktier i. Senast var det Phase holographic imaging som skickade ut en påkostad folder om en nyemission. Nu är banken som har hand om mina aktier så snabb och ambitiös, att jag hade hunnit svara på erbjudandet innan jag fick deras brev. Jag orkade inte ens läsa igenom foldern, så på mig var tryckkostnaden tämligen bortkastad. Det kom ett brev från Mackmyra ungefär samtidigt, och det var lite originellare. Som komplement till whiskyn har dom börjat tillverka gin. Den finns ännu så länge bara i Systembolagets beställningssortiment. Nu bad dom alla aktieägare att beställa hem varsin flaska, för att det skulle komma in i det ordinarie sortimentet. Onekligen kreativt tänkt. På köpet fick jag veta att man kan bli fatägare, om man har ett stort whiskyintresse. Och pengar då. Billigt är det inte.
3 Juni 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Andra juni.

Den andra juni 1975 lär ha varit en av dom sista dagarna i mitt liv som kretsade kring fotboll. Möjligen den enda, för jag har egentligen aldrig varit sportintresserad. Den här dagen spelades det hur som helst en match mellan lärare och elever under skoldagen. Den slutade 1-1, om det kan vara av intresse såhär 44 år senare. På kvällen var det fotbollsträning med R/M IF:s tjejlag. Förkortningen står för Runsten/Möckleby. Min fotbollskarriär blev rekordkort. Jag var på några träningar och satt på avbytarbänken en match innan jag gav upp. Jag tror inte det blev så mycket med tjejlaget den gången heller, men på senare år har det gått desto bättre. Om jag har förstått saken rätt har dom två stycken damlag numera.
1977 var jag sjuk och hemma från skolan den här dagen. Resten av eleverna hade skolfest på kvällen. Jag kände väl inte just då att jag missade så mycket, men efteråt fick jag veta att min stora kärlek hade varit där, fast han var flera år äldre. Den missen har grämt mig i alla år. Två år senare fick jag i alla fall dansa med honom den andra juni. Då var jag på muckarskiva i Eriksöre, och därifrån åkte hela sällskapet buss till Lundegård.
Jag bjuder på en 37 år gammal stämningsbild från mina hemtrakter på Öland. Byn är Dörby. Den ligger bara några hundra meter från mitt föräldrahem. Kompisen jag umgicks mest med när jag växte upp bodde där.


2 Juni 2019  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Letar och letar...

Jag försöker gång på gång sortera och organisera bland mina prylar. Ändå känns det som om jag ägnade en mycket stor del av mitt liv åt att söka efter sånt som jag vet att jag har, men inte hittar. Jag behövde ett hydrastort gem för att enklare kunna hitta rätt ställe i en fickalmanacka. Jag sökte i varenda burk och ask jag kunde komma på. Till slut slog mig den föga originella lösningen att titta i en stor burk som är full med vanliga gem. Av någon anledning trodde jag inte att jag hade lagt dom stora där, men det hade jag. Jag hade en ljussläckare som jag tyckte var lite opraktisk, eftersom handtaget och kåpan inte gick i vinkel. När jag köpte större fönsterlampor för värmeljus hade den varit bra att ha. När ljusen inte hinner brinna ut innan jag ska lägga mig är det svårt att blåsa ut dom, eftersom kuporna är så stora. Jag sökte igenom halva vindsförrådet, utan att hitta ljussläckaren med löst huvud. Nu använder jag en vinklad. Eftersom jag inte når ner att kväva lågan får jag dränka veken genom att peta ner den i stearinet istället. Det senaste som försvann var en adapter till telefonen. Jag har bara en sladd till den, men med den här lilla mojängen fanns det flera sladdar jag kunde använda här hemma. Problemet var att det inte gick att få kontakt mellan telefon och dator med den lösningen, utan enbart att ladda telefonen. När jag insåg det lade jag den lilla adaptern på ett säkert ställe. När det sedan visade sig att telefonen behöver ligga på laddning medan man kör snarkapplikationen, hade jag redan hunnit glömma var jag hade lagt adaptern. Jag hittade den till slut, när jag nästan hade gett upp.
1 Juni 2019  | Länk | Hemmet | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida