HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Januari (2021)
>>


Blodtrycket.

Jag har medicinerat mot högt blodtryck i många år. Anledningen till att jag började var att det låg på 184/124. Redan 140/90 räknas som högt har jag förstått. När jag i samråd med läkaren skulle välja vilken typ av blodtryckssänkande medicin jag skulle ta, räknade han upp dom olika biverkningarna för mig. Jag minns bara att man fick rethosta av någon sort. Det har jag så det räcker ändå, så det tyckte jag var lite onödigt. Numera är det mest hjärtats extraslag jag skyller på medicinen, fast det förmodligen är en orättvis beskyllning. Dom första åren vågade jag inte byta märke på medicin, fast dom innehöll samma verksamma substans. Det var ett evigt pyssel med att det måste stå på receptet att den inte fick bytas. Apotekspersonalens stående order är ju att alltid ge en den sort som är billigast för dagen. Det märket jag hade börjat med var dessutom ett av dom absolut dyraste. Varje läkare verkar ha sin favorit. Jag har noterat att min nuvarande husläkare skriver ut både blodtrycksmedicin och statiner av ett och samma märke. Dom sistnämnda har jag aldrig vågat börja ta. Den blodtryckssänkande har blivit betydligt enklare att välja märke på själv, sedan jag började sköta alla apoteksärenden på nätet. Där kan man se precis vad som finns som är likvärdigt och vad dom olika märkena kostar.
31 Juli 2020  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Onödigheter.

Några få av årets sommardagar har varit så heta att linne har varit det enda alternativet för mig. Jag tål verkligen inte värme, och behöver få lite luft på överarmarna för att inte svimma, när det är riktigt hett. Desto oftare har det varit lite svalt, men så fort solen har tittat fram har temperaturen stigit rejält. Jag hade jacka på några av våra promenader under försommaren, men insåg snabbt att risken var betydligt större att jag skulle bli för varm än att jag skulle frysa. Nio gånger av tio har dessutom solen börjat skina när vi har kommit ut. Jag har sålunda lärt mig att lämna jackan hemma. I tisdags fick jag plötsligt för mig att den kunde behövas igen. Vädret var ostadigt, och skulle det komma en skur vill man ju gärna ha någonting att dra över huvudet. Det blev lika varmt som vanligt, och slutade med att jag fick bära jackan som på kortet nedan. Med facit i hand hade det varit både smidigare och lättare att stoppa ner endera paraply eller regnjacka i min lilla ryggsäck. Regnjackan är både tunnare och lättare än sommarjackan. Löftet till mig själv om att inte bära mig så korkat åt fler gånger, höll inte längre än till dagen därpå. Igår var det inte mer än sexton grader ute och regnet hängde i luften. Jag tog en promenad istället för att cykla, och tyckte återigen att det kändes som en bra idé med jacka. Några hundra meter hemifrån började solen gassa, så det fick bli ännu en promenad med jackan knuten runt midjan.

30 Juli 2020  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Dator och telefon.

Polisen skrev ett inlägg om stulna telefoner och surfplattor. Dom tipsade om att man borde ha IMEI-numret till telefonen antecknat. Kan man ange det ökar tydligen chansen att få tillbaka den, om man slarvar bort den eller den blir stulen. Man fick en instruktion om hur man skulle få fram det där numret, och min spontana reaktion var att kolla det direkt. Sedan kände jag att det var en sån grej som jag mycket väl kunde ha gjort redan, fast jag inte kom ihåg det. Mycket riktigt hittade jag IMEI bland anteckningarna i datorn. Fast då uppstod problemet med att jag inte kunde veta säkert om det gällde min nya telefon. Jag hade inte noterat vilken, och om jag kollade det för mer än två år sedan kan det ha varit i den förra. Nu kollade jag igen, och det var rätt nummer. För säkerhets skull skrev jag till i anteckningen vilken telefon numret gällde. Nästa telefonärende var QR-koden i mitt mobila bank-id. Första gången jag fick anledning att använda den gick det hur smidigt som helst. Sedan dess har jag inte lyckats alls. Nu har äntligen lösningen kommit till mig. Eftersom det är kameran som läser av koden, måste jag förstås vända den kamera som är igång mot datorn. Det hjälper inte att vända telefonens skärm mot datorskärmen, om jag har kameran riktad framåt.
29 Juli 2020  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Ständigt närvarande.

Nybro är ett mycket bra val av bostadsort under pandemin. Möjligen hade Emmaboda varit ännu bättre. Där har man så långt knappt haft några fall alls av Corona. Några större skaror av semesterfirare kommer det i alla fall inte till Nybro, även om dom har blivit fler i modern tid. När jag flyttade hit för trettio år sedan, hade någon rolig människa satt en skylt i rondellen med texten ”Siste man släcker lyset”. Jag utgår ändå från att risken att bli smittad är större både på Öland, där jag är född och uppvuxen, och i Kalmar och Oskarshamn, där jag har bott tidigare, än vad den är här. I Borgholm har man fått anställa väktare, som försöker få folk att hålla avstånd. På Gekås varuhus i Ullared verkar trängseln vara lika stor som vanligt. Svenskarna hanterar viruset på många olika sätt. Allt från dom som är ute i svängen som vanligt till dom som inte ens vågar sig till mataffären. Och så alla vi andra någonstans däremellan då. WHO och EU rekommenderar användande av munskydd, men just den biten verkar inte tilltala speciellt många svenskar. Ändå läser jag att allt fler med misstänkt covid-19 vittnar om en sjukdom som aldrig tycks ta slut. Den kommer tillbaka i omgångar med ständigt nya symptom, från envis feber, andnöd och rusande hjärta till yrsel, utslag, blåa tår, diarré och extrem trötthet. Det låter ju inte direkt frestande att känna sig sjuk i flera månader. Den senaste jag läste om som hade gått bort i covid var för övrigt skådisen Hassan Brijany. Han var jämngammal med mig.
28 Juli 2020  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Tredje gången gillt.

Redan i höstas var särbon och jag ute och snurrade rejält i skogen nordost om vårt bostadsområde. Det äventyret kan ni läsa om här. Då hamnade vi bland så mycket sly och urskog att jag inte kan säga exakt var vi gick. Det mörknade dessutom tidigt på eftermiddagen, så vi hann nätt och jämnt ut ur skogen medan det fanns lite ljus kvar. I början av den promenaden passerade vi installationen på kortet nedan. Sedan dess har jag sett på kartan att Dackeleden borde fortsätta åt det hållet. Vi har gått en liten bit på den flera gånger, och för några veckor sedan gjorde vi ett försök att hitta fortsättningen utan att lyckas. Då vände vi till slut, för att inte riskera att fastna i sly igen. Vi kom förbi den här tunnan den gången också. Jag har extremt dåligt (läs obefintligt) lokalsinne. För mig ser skogen likadan ut överallt runt Nybro, men det här konstverket (?) är onekligen speciellt. Igår gjorde vi det enda vettiga, om man vill hitta rätt på en vandringsled. Vi höll extremt noga koll på markeringarna för densamma. Det visade sig att man skulle vika av från skogsvägen betydligt tidigare än vad vi hade gjort förra gången. Man kom förbi den lilla installationen från det hållet också. Längre fram vek vi i alla fall in i tätare vegetation på rätt ställe, och kom så småningom ut till landsvägen som vi hade tänkt.

27 Juli 2020  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Ett hjärtligt problem.

Mannen i mitt liv är duktig med att kommentera mina blogginlägg. Jag vill gärna svara på hans kommentarer, så att han ska förstå hur mycket jag uppskattar dom, men vet inte alltid vad jag ska skriva. Därför gör jag det enkelt för mig, och svarar med små hjärtan istället för text. Jag lyckas inte få till några direkt i kommentarsfältet. Istället har jag kopierat från sparade mail som innehöll hjärtan. Dom var röda, och första gången jag använde dom i bloggkommentaren behöll dom sin röda färg. Sedan dess har dom blivit vita, och det tog mig bra länge att klura ut felet. Jag har varit för lat för att leta upp mailen och kopiera dom därifrån. Istället har jag lagt in hjärtana i ett Worddokument, som jag har lätt tillgängligt. Problemet med Word är att programmet fnattar med formateringen. Jag är inte helt säker på vad som händer, men jag kan till exempel inte kopiera en text direkt från Word till bloggen. Då ser det jättekonstigt ut. Jag får först kopiera över den till Wordpad, för att rensa bort allt onödigt. Samma sak hände alltså med mina röda hjärtan, fast med dom fungerade inte Wordpad. Där blev det likadana hjärtan som dom jag kopierade, fast den röda färgen försvann. Den enklaste lösningen, om jag nödvändigtvis vill att dom ska bli röda, är trots allt att kopiera dom direkt från något mail.

❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️

26 Juli 2020  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Tjugofemte juli.

Mina badvanor har förändrats mycket sedan jag var barn. Då tillbringade jag somrarna mer under vattenytan än över. Jag funderade seriöst över hur dom vuxna som bara doppade sig som hastigast, ens kunde överleva på det. Nu är det mer än tjugo år sedan jag badade över huvud taget senast. Den tjugofemte juli 1972 var jag elva år gammal, och umgicks tydligen med två olika flickor som var året yngre. Först var det tänkt att jag skulle cykla till stranden och bada med den ena, men då blev det åska. Istället var jag där med den andra på kvällen.
Tolv år senare tillbringade jag den här aftonen med flickan på bilden. Vi drack bland annat likör och åt frallor, men förhoppningsvis inte samtidigt. Det ösregnade när jag cyklade hem igen. Två år senare var vi några tjejer som hade möhippa för henne på samma datum, eftersom hon skulle gifta sig. Då hamnade vi på restaurang Cinzano, där vi åt räkor. Kortet är taget sommaren 1985 på min balkong på femte våningen i ett höghus i Kalmar, där jag bodde då.
Den tjugofemte juli 1987 var jag med en kompis på ett evenemang som kallades ”Kalmar dansar och ler”. Jag köpte några lotter, men annars verkar jag mest ha ätit mig igenom kvällen. Varmkorv, macka och våffla var några av dom saker som slank ner. Så var jag inne på hotell Witt och spelade roulett. Jag gick med vinst för en gångs skull.

25 Juli 2020  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Hantering av appar och paket.

När jag är klar med det jag sysslar med på telefonen, använder jag alltid kommandot ”stäng allt” för att stänga ner apparna jag har använt. Problem kan uppstå, om jag glömmer att jag har någonting igång som helst ska fortsätta vara det. Appen som mäter hur långt jag har cyklat till exempel. Den är snudd på lika intressant som den jag använder på nätterna, för att mäta hur högt och mycket jag snarkar. När jag hade kollat efter sms och mail från Schenker i onsdags, insåg jag inte förrän efter en god stund att jag hade stängt ner cykelmätaren också. Då hade jag ändå kollat den samtidigt, för att se så inte min runda blev onödigt kort. Jag brydde mig inte om att dra igång den igen, utan tänkte nöja mig med vad jag visste om sträckan fram till macken. När jag kom hem insåg jag att kommandot jag använde inte hade gjort så stor skada. I och med att jag inte stoppade appen, innan jag stängde ner den, hade den fortsatt rulla och mäta avståndet i bakgrunden. Det brukar inte vara lika lyckat om jag gör samma sak med telefonsamtal. Om jag glömmer att lägga på luren när jag har kollat av röstmeddelanden, så fortsätter telefonisten att mala, fast jag stänger ner appen. Paketet från Apotea såg för övrigt ut som på bilden när jag fick det. Det hade varit hur enkelt som helst att sticka in handen och ta det man ville ha. Som väl var verkar Schenkers personal vara ärligare än vissa anställda hos Postmord, för allt jag hade beställt fanns kvar.

24 Juli 2020  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Obekant bekant.

Igår väntade jag på avisering om ett paket från Apotea, som enligt Schenkers sökfunktion hade nått Nybro. När ingenting kom innan jag skulle ge mig ut på dagens tur, cyklade jag ändå så att jag kom förbi Circle K på sluttampen. Det vore ju retfullt att komma hem utan paket, och inse att det hade nått macken medan jag var ute. Jag stannade strax före nämnda mack, och kollade både mail och sms. Någon avisering syntes inte till. Jag bestämde mig för att cykla en extra sväng hem därifrån, för att få ihop min mil. Ungefär trehundra meter hann jag, innan det plingade till i telefonen. Jag hade turen att höra den, och kände att jag lika gärna kunde cykla tillbaka och hämta mitt paket, och sedan cykla raka vägen hem. Nästan hemma slog min ansiktsblindhet till med full kraft. Vid parken såg jag två äldre män, varav den ena såg extra sympatisk ut. Inte förrän jag var på väg att passera honom, insåg jag att det var min egen man. Det betyder väl att jag har hittat rätt, när jag tycker så även när jag inte ser att det är han. Jag påpekade redan första gången vi träffades att jag har problem med att känna igen folk, så han måste säga ”Hej Eva” om vi stötte på varandra. Det gäller uppenbarligen fortfarande.

23 Juli 2020  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Sommarklädd.

Bland dom kläder jag har samlat på mig genom åren märks ett klart överskott på halvlånga, ärmlösa blusar. Det är sällan speciellt många veckor per år som det är varmt nog att klä sig i ärmlöst i det här landet. Möjligen kan jag också känna att dom är i prydligaste laget för att gå i till vardags, men någon gång ska dom ju användas. Ett par av dom har band, som man kan knyta rosetter av om man vill, som syns på korten nedan. På den vänstra ser man klart och tydligt att bandet går i en tunnel runt halsringningen. Jag har haft den andra också i flera år, och hela tiden tagit för givet att det var likadant på den. Därför blev jag minst sagt snopen, när en decimeterlång bit av det där bandet lossnade. Det flög tankar genom huvudet på mig om hur det hade kunnat gå av. Ännu konstigare blev det förstås när samma sak hände samtidigt på andra sidan. Det visade sig att det bara fanns en kort bandstump på varje sida. Den var dragen genom ett litet hål och satt kvar där tack vare en knut. Frågorna som inställer sig är dels hur jag har kunnat använda och stryka blusen så många gånger utan att upptäcka hur det låg till. Så undrar jag förstås varför dom små bandstumparna aldrig har blivit kvar i tvättmaskinen. Till och med låsanordningen till en dragkedja jag har brukar slita sig loss under tvätt.

22 Juli 2020  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Sopsortering.

Jag utgår från att man återvinner förpackningar för miljöns skull. Därför kan jag tycka att det känns lite dubbelt att så många tar bilen till förpackningsåtervinningen. Den lär väl vara betydligt värre för miljön än vad förpackningarna är. Åtminstone så länge vi inte har ställt om helt till fossilfria bränslen. När det kommer att ske blev jag inte mycket klokare på genom att googla, eftersom jag inte orkade gå in på alla länkar jag fick upp. Redan vid klimatmötet i Paris 2015 var tydligen målet att Sverige skulle bli ett av världens första fossilfria länder. Så fanns det fossilfritt Sverige 2020, 2030 och 2040 bland resultaten. Eftersom jag inte ens har bil forskade jag inte längre än så. Mannen som störde mig vid återvinningen igår hade inte bara en jättestor suv. Han lät den dessutom gå på tomgång medan han sorterade sina sopor. Då snackar vi inte några små påsar, liknande dom jag hade med mig. Han började med en hel säck, och eftersom öppningarna till containrarna är så pass små, tog det en stund. Det i sin tur antar jag hänger ihop med dom barn som tidigare har klättrat in, och som har blivit ihjälklämda när containern har tömts. Dom små öppningar som finns numera får man knappt in dom tomma förpackningarna genom. Mannen med suven höll på både när jag kom dit och när jag lämnade området igen. Hela tiden var motorn på bilen igång.
21 Juli 2020  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Framkomlighet.

Länge efter att Nybros minsta pub fick dom flesta av sina fönster sönderslagna, var dom bara lagade med tejp. När dom byttes vet jag inte, men sist jag traskade förbi var det riktigt tjusigt där. Då hade dom fått upp rutor med spegelglas utåt. Det var häftigt att se sig själv gå förbi som i en jättestor helfigursspegel. Jag kan föreställa mig att man ser ut genom fönstren men inte in. Säkert lär jag aldrig få veta. På puben går jag nästan aldrig ens i vanliga fall. Under den rådande pandemin går jag över huvud taget inte in någonstans, om det inte känns absolut nödvändigt. Under senaste cykelturen mötte jag två kvinnor med slöja och en hel hög med barn. En liten kille tänkte vitsa sig och ställa sig mitt på cykelbanan, men hans mor i det närmaste lyfte bort honom därifrån. Det verkar i alla fall inte vara mödrarnas fel, om invandrarbarnen hamnar i trubbel när dom blir större. Mammorna verkar ta barnens uppfostran på största allvar. Att ta sig fram på cykelbanorna i Nybro kan ändå vara förenat med vissa svårigheter. På vissa platser tillåter husägarna sina träd och buskar att hänga så långt ut över cykelbanan att man får väja ut bland bilarna. Ibland är det dessa bilar som står parkerade just på cykelbanan.

20 Juli 2020  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Tidningsstrul.

Veckans nummer av min skvallertidning verkar ha varit på turné. Den skulle ha kommit i tisdags, men då fick jag bara ett brev med posten. Någon dag försenat kan ju det mesta bli när Postmord är i farten, men när den inte dök upp i onsdags heller reklamerade jag den. Redan på torsdagen låg den på min dörrmatta. När det sedan dök upp ett adresserat kuvert innehållande den reklamerade tidningen i fredags, insåg jag att det måste ha varit den jag skulle ha haft redan på tisdagen, som kom två dagar försenad i torsdags. Nu återstår frågan var den har hållit hus i två dagar. Har den hamnat hos någon granne? Har vederbörande i så fall passat på att läsa den innan hen lämnade in den här, eftersom det dröjde så pass länge? Eller är det Postmord som både har lyckats slarva bort den och hitta den igen? Jag har läst om vykort som har kommit fram efter tjugo år. Var dom har hållit hus i mellantiden kan man verkligen undra. Man får väl vara tacksam så länge man inte har värre problem än så. Företaget Nybrotoffeln hade förlorat tjugo paket med träskor runt om i Europa. Dom hade skickat varor till sina kunder med DHL och Bring, som transportföretagen hade lyckats slarva bort. Samma sak hade dessutom hänt när dom hade tillverkat ersättningsskor och skickat.
19 Juli 2020  | Länk | Media | 0 kommentar
Artonde juli.

På åttiotalet hände det några gånger att jag besökte Kiviks marknad såhär mitt i sommaren. 1989 tog jag en roadtrip på några dagar i anslutning till marknadsbesöket. Helgen innan var jag på dans i Halmstad på lördagen och besökte Liseberg i Göteborg på söndagen. På måndagen kom jag till Malmö, och var bland annat på Baldakinen på kvällen. Tisdagen den artonde juli shoppade jag i Malmö och Lund, innan jag landade hos min mormor och hennes man i Åhus. Jag besökte Kivik på onsdagen, och sov sedan en natt till hemma hos dom. Kortet på mig och mormor är taget någon av dom dagarna.
Fyra år senare befann jag mig på Öland denna dag. Jag var med pappa och hans särbo i Böda, och hälsade på särbons pappa. Han var djupt religiös, och mitt språk är inte alltid så vårdat, men dom sa efteråt att jag inte hade svurit på hela dagen. Jag kan om jag vill. På kvällen var jag i Borgholms slottsruin på Korståget. Jag utgår från att det var någon typ av konsert. Exakt vad minns jag inte, och jag hittar ingenting om det på Google. Efteråt traskade jag hur som helst ner till Strand hotell och spelade roulett.
På senare år har jag köpt alla mina kläder hos Butik Julia. Jag har dålig koll på hur länge den har funnits, men så sent som 2008 var det i alla fall Duveskogs som gällde. Den artonde juli var jag där och köpte några toppar och två par byxor. Jag skrev redan då att den som hittade på 20-serien måste ha varit ett geni. Plötsligt hade inte ens jag underlängd, utan byxorna var lagom långa redan från början. För någon vecka sedan fick jag fatt i ett par byxor som hade hängt lite i skymundan i min garderob. Dom var gudomligt sköna och storleken var mycket riktigt ur 20-serien.

18 Juli 2020  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Min järnhäst.

Min ena bror har alltid hävdat att man får vad man betalar för. När det gäller min nya cykel är jag benägen att hålla med honom. Det finns förstås en anledning till att dom flesta cyklar kostar dubbelt så mycket som den gjorde. Men bor man i en stad där vissa verkar ha hela sin utkomst från att sno cyklar, är man inte speciellt sugen på att bjuda dom på mer än nödvändigt. Jag vill åtminstone gärna tro att det känns aningen mindre jävligt att bli av med en billigare cykel, och att kunna köpa en till för samma pris som en av ett dyrare märke. Fast efter ett par månader med den här börjar jag snart undra om det var det man brukar kalla för ett måndagsexemplar. Baklyset klarade inte av att tändas och släckas mer än ett par gånger, innan det slutade fungera. Det kunde ha dröjt hur länge som helst innan jag märkte, eftersom jag sällan är ute och cyklar efter mörkrets inbrott numera. Det upptäckte särbon, som är ett aningen större kontrollfreak än jag. När vi pumpade däcken för första gången pyste luften ur det ena. Det visade sig att cykeln var försedd med någonting så gammaldags som ventilgummin, och det ena hade spruckit direkt. Det senaste som gav upp andan var alltså vevlagret. Man får väl vara tacksam om man hinner byta ut alla svaga delar medan garantin gäller.
17 Juli 2020  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Cykelreparation.

När min förra cykel var hyfsat ny fick den för sig att demontera sig själv. Delarna lossnade från varandra, och jag fick dra ner den till cykelhandlaren, så han fick skruva ihop den igen. Jag vågade inte ens cykla dit, eftersom jag var rädd att cykeln skulle rasa ihop under mig. Den här gången verkade det åtminstone enbart vara tramporna som höll på att lossna, även om det givetvis var illa nog. I söndags lät den för varje tramptag som en riktigt gammal cykel, där kedjan går emot skyddet hela tiden. Det ljudet hördes typiskt nog inte när jag cyklade ner till verkstaden med den på måndagen. Min bror, som har jobbat som bilmekaniker, hävdar att det är samma sak med bilar. Precis när ägarna kommer in med dom så att mekanikern ska lyssna, är missljuden oftast puts väck. Killen som tog emot min cykel var för övrigt så bekant att jag utbrast: ”Känner inte jag dig?” Vi har jobbat ihop och han har bott i det här huset, men han kände inte igen mig. Han och killen som har cykelaffären har tränat mycket cykling ihop, om jag minns saken rätt, så det kanske inte var så konstigt att han jobbade där. Möjligen var det någonting tillfälligt över sommaren, för jag har inte sett honom där tidigare. Nu är i alla fall det som jag tror heter vevlagret på cykeln fastskruvat. Börjar det glappa igen får jag återkomma, så byter dom ut det helt och hållet.
16 Juli 2020  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Fler kryp.

Att utforska varandras kroppar känns inte lika romantiskt som det låter, när man gör det för att söka efter fästingar. Jaktlyckan var i alla händelser god igår kväll. Jag hittade en fästing till på särbon, vilket innebär att han är uppe i tre stycken hittills denna sommar. Den första han hade släppte taget frivilligt utan åtgärd från vår sida. Han hittade dessutom en på mig igår, så nu har jag blivit biten av fästingar dubbelt så många gånger i livet. Två istället för en. Åtminstone är det den bekräftade siffran. Jag har läst nu att man inte märker av dom alls vissa gånger. Eftersom ingen har sökt av min kropp efter dom där små gynnarna, kan jag antagligen ha haft hur många gästande fästingar som helst, utan att veta om det. Den jag hade nu satt till exempel i knävecket, och där hade jag aldrig upptäckt den själv. Dels på grund av att den satt på baksidan av mig. Jag bär dessutom en del av min övervikt på benen, så just där är det svårt att se någonting alls bland valkarna. Jag har insett nu att fästingarna är så små, att dom blir svåra att skilja från alla andra prickar och märken jag har på kroppen. Den centimeterstora varelse som jag hittade på golvet hemma hos en kattägare, hade uppenbarligen sugit i sig försvarliga mängder av kattens blod, innan den släppte taget.
15 Juli 2020  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Kryp.

På sistone har jag varit ovanligt alert med att komma ur sängen på förmiddagen. Jag har studsat (nåja) upp så fort klockradion har gått igång, ibland rentav innan. Idag var jag tillbaka i mitt gamla, morgontrötta jag, och det tog mig en hel timme att komma upp. Vid det laget hade särbon både messat och ringt. Jag har signalen på telefonen avstängd när jag sover, och han är till skillnad från mig morgonmänniska. Nu hade han hittat en fästing på kroppen, och ville ha hjälp att få bort den. Dom dras tydligen till honom, för han har haft massor genom åren och fått medicinera efter flera av attackerna. Själv har jag blivit fästingbiten en enda gång, och det var för femtio år sedan. Om jag minns rätt blev min bror diagnostiserad med borrelia vid något tillfälle. Han bor på landet. Själv är jag måttligt road av djur och natur. Min andra bror har kallat mig för asfaltblomma. Oklart om jag har blivit sån trots att jag är uppvuxen på vischan eller just därför. Numera är jag ute i skog och mark en del med särbon. Jag kanske borde anamma hans vana att skaka ur alla kläder när vi kommer hem igen. Fästingen jag plockade bort idag var alltså den första jag någonsin har tagit. Jag hade läst på nätet hur det skulle gå till, så jag hoppas det blev rätt.
14 Juli 2020  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Söndagsutflykt.

Söndagsutflykten gick till ännu en sjö som jag aldrig hade besökt förut. Det var mer än en halvmil till Madesjösjön härifrån, och vi hade hunnit drygt halvvägs innan mannen i mitt liv insåg att han inte hade fått med sig kameran. Med tanke på att jag knappt har sett honom utan den, är det högst oklart hur vi lyckades komma iväg, utan att vare sig han eller jag saknade den. För honom är en utflykt utan kamera inte mycket att ha, så ett alternativ var att cykla hem igen och hämta den. Jag kände att jag knappast skulle orka en extra halvmil, så jag förhandlade mig till att få fortsätta på egen hand, och vänta in honom vid sjön. Särbon cyklade miltals innan vi träffades, och han är både snabbare och mer uthållig än vad jag är. Utan kartan i telefonen hade jag kunnat hamna var som helst. Någon väg ner till sjön hittade jag aldrig, men vattnet syntes från vägen, så jag traskade ner dit på en liten stig. Jag har saknat klipporna vid havet, sedan jag flyttade från Oskarshamn för trettio år sedan. Att ligga på en liten klippa intill en insjö gav åtminstone en aning av samma upplevelse. Jag är i vanliga fall dålig på att bara koppla av och göra ingenting, men att ligga där platt på rygg och känna solen och vinden, var ren och skär njutning. Jag reste mig inte igen förrän särbon kom med fika. Inte en människa syntes till så långt vi kunde se runt sjön. Dom enda levande varelserna förutom vi var gänget på kortet nedan.

13 Juli 2020  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Lost and found.

Gårdagens utflykt började med att vi sökte upp dom kontroller vi hade kvar i orienteringsklubbens utmaning Hitta ut. Den sista fanns i Svartbäcksmåla. Där ställde vi ifrån oss cyklarna, och gick en slinga. Den var markerad som naturstig, och nog var det natur alltid. Det gällde att balansera på och mellan stenar och trädrötter, för att inte trampa snett. Tillbaka vid cyklarna upptäckte särbon att han hade tappat motljusskyddet till sin kamera. Det är den sista ringen som syns längst ut på objektivet på bilden nedan. På just den här kameran sitter det inte fast riktigt som det ska. Det var alltså inte första gången det ramlade av, men vid tidigare tillfällen har han märkt direkt när det har hänt. Hans plan var att cykla tillbaka och leta efter det i morse. När vi tittade på dom kort jag hade tagit på honom under dagen, kunde vi konstatera att motljusskyddet hade suttit kvar bra länge. Det borde inte vara så lång sträcka att söka av, så vi bestämde oss för att göra det direkt. Fyra ögon ser ju mer än två. Vi cyklade således i full fart till Svartbäcksmåla ännu en gång samma dag. Vi låste cyklarna ifall vi skulle bli tvungna att ge oss in i skogen. Skyddet låg i gräset bara trettio meter ifrån där vi hade parkerat dom första gången. Vi hade alltså kunnat bespara oss den andra turen, om vi bara hade sett oss om lite, när vi upptäckte att det var borta. Nåja, det ska ju vara nyttigt att röra på sig, har jag hört.

12 Juli 2020  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Elfte juli.

För exakt fyrtiofyra år sedan var jag på väg mot mitt livs enda besök på Gotland. Dåvarande pojkvännen skulle åka dit, och jag hängde på. Vi packade husvagnen hela dagen, och på kvällen var vi på plats vid färjeläget i Oskarshamn. Det visade sig att bara en person fick sitta i bilen när den kördes ombord. Jag fick sålunda traska på båten själv i ösregnet. Sedan var det i alla fall totalt vindstilla under överfarten, så vi sov gott. Kortet på mig uppe på en rauk är taget på plats på den stora ön.
Att jag har besökt Gotland vet jag. Sex år senare gjorde jag däremot två saker som jag inte har några som helst minnen av. Jag hade bil på den tiden, så efter ett ärende i Lyckeby stannade jag i Sandvik och tillbringade eftermiddagen på stranden där. På kvällen var jag och en väninna hemma hos min bror och såg VM-finalen i fotboll. Vem kunde tro att jag ens har sett en hel fotbollsmatch på tv? Italien slog Västtyskland med 3-1 enligt Wikipedia.
Den elfte juli 1986 kan ha varit en av dom sista gångerna jag var ute på dans tillsammans med mamma. Hon hade en lägenhet i närheten av Skälby loge i Kalmar. Den här kvällen drack jag och en kompis vin. Så bjöd mamma på Whisky, och vi gick alla tre till logen. Jag antar att pappa var i huset på Öland, eftersom jag inte nämner honom i dagboken.

11 Juli 2020  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Rätt klädd.

Vädret gör det verkligen inte lätt för en att klä sig rätt denna sommar. Så länge det var vår blåste det nästan kalla vindar, men så fort solen tittade fram blev det riktigt hett. I slutet på juni var det sommarvärme, och så lite kläder som möjligt som gällde. Nu verkar vårvädret ha återvänt, fast vi är inne i juli. Man fryser utan jacka när solen går i moln, men har man en blir man för varm så fort den tittar fram. Man vet dessutom inte när himlen kommer att öppna sig, så någon typ av regnskydd behöver man alltid bära med sig. Ute på stan ser man vissa som går klädda i jackor och tjocka tröjor, medan andra har shorts och t-shirt. När jag ser den senare kategorin från mitt fönster, kan jag tänka att det nog är varmt ute. Kollar jag sedan temperaturen är det inte alls någon garanti för värmebölja. Vissa verkar bara ha bestämt sig för att är det sommar så är det. Jag minns fortfarande en man som jag såg på bussen förra våren, när jag var inne på lasarettet för att prova ut, hämta och justera snarkskenan. Han klev på vid biblioteket här i Nybro och steg av vid vårdcentralen på Stensö. Han var med minst två av dom där tre gångerna. Förutom att jag tyckte det var en lite udda tur, så hade han en stor duffel på sig, fast det var riktigt varmt.
10 Juli 2020  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Apoteksvaror.

Jag tycker egentligen att jag borde ha tid och ork att jämföra priser på dom olika nätapoteken numera, men oftast är jag för lat. Vissa märken som jag har vant mig vid finns enbart på Apotea, och då blir det att jag handlar resten där också. Vid senaste beställningen var mina frukosthjärtan tillfälligt slut hos dom. Det är havrehjärtan, som ska hjälpa till att sänka kolesterolet. Frukost vill jag inte stå utan, så jag gick in på Apotek Hjärtats sida, och köpte dom där. Sedan fortsatte jag kolla dom båda webbshopparna mot varandra för varje vara jag behövde. Det som inte fanns hos Hjärtat beställde jag på Apotea, och det som fanns hos båda köpte jag där det var billigast. Fast Hjärtat enbart levererade med Postnord, bokade jag frakt med Schenker för paketet från Apotea. Det innebar att jag fick hämta dom på olika ställen, men jag tänkte att dom ändå knappast skulle nå mig samtidigt. Det ena företaget var också betydligt snabbare med att meddela att mina varor var på väg, men när det kom till kritan kom båda paketen till Nybro på samma dag. Röra på mig behöver jag, så för den skull gjorde det inte så mycket att dom lämnades ut i varsin ände av stan. Att gå in på två olika ställen kändes däremot som överkurs i dessa virustider.

9 Juli 2020  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Platt fall.

Det har kommit upp ett gäng nya kontroller i orienteringsklubbens utmaning ”Hitta ut”. Igår gav vi oss iväg på en cykeltur, och letade upp två tredjedelar av dom. Eftersom vi hade fullt sjå med appen som visar var kontrollerna finns, glömde vi att sätta på den applikation som mäter hur långt vi har cyklat. Någonstans mellan en och två mil är en inte alltför vågad gissning. En del traskande blev det också, där terrängen var i oländigaste laget för att få med oss cyklarna. I ett skogsparti hamnade jag på marken, efter att ha missat var jag satte fötterna. Jag vred till den ena så kraftigt, att jag varken kunde stå kvar upprätt eller resa mig direkt efteråt. När särbon inte fick hjälpa mig upp omedelbart, gjorde han det han gör bäst och tog ett kort. Som alla kan se utnyttjar jag avbrottet maximalt, och fortsätter försöka klura ut i appen var den eftersökta kontrollen kan finnas. Tur i oturen verkar jag ha haft. Idag hugger det bara till i foten ibland när jag går på den. Så är den endast en liten aning svullen och börjar skifta färg. Jag kände mig lite träffad när jag såg ett klipp på Facebook idag, om att man ska ta det försiktigt, för ortopeden har fullt upp utan brutna armar och ben. Turens enda rejäla regnskur såg min vän väderlekaren (det står så på hans visitkort) i så pass god tid att vi hann ta skydd. Det enda vi var blöta om när vi kom hem var fötterna, efter att ha klafsat runt i skogen.

8 Juli 2020  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Fuck some drivers.

Om någon skulle hitta mig nerslagen, kan man anta att det hänger ihop med min nya vana att ge folk fingret i trafiken. Jag läser ibland om personer som kliver ur sina bilar och ger andra trafikanter på käften, så jag antar att det kan hända mig också. Jag brukar hålla ner mina obscena gester, men på sistone har jag verkligen undrat om folk över huvud taget har körkort och dessutom har fått godkänt på syntestet till det. När jag cyklade på en landsväg nyligen blev jag omkörd av en bilist, som var nära att knuffa ner mig och min cykel i diket. Hade jag vinglat till det allra minsta hade det gått alldeles galet. Hen hade en hel körbana att väja ut på, men valde ändå att passera mig med högst en decimeter till godo. Igår promenerade jag längs en mindre väg på ett industriområde. Bilisterna kör ungefär lika fort där, fast jag misstänker att hastighetsbegränsningen är betydligt lägre. Det hade regnat, och vattenkärren var så stora, att man knappast borde ägna sig åt bilkörning om man inte såg dom. Ändå väjde inte bilisten jag mötte det minsta lilla, utan duschade hela trottoaren. Vid det laget hade jag istället hoppat upp i gräset för att slippa bli översköljd. Jag fattar verkligen inte varför jag skulle behöva kasta mig undan för en halvblind (alternativt körkortslös) bilist.
7 Juli 2020  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Hemmablind.

Hemma hos särbon noterade jag vilken stor dörröppning han hade in till vardagsrummet. Det fanns dessutom gångjärn på båda sidorna, så där bör ha suttit någon typ av dubbeldörr. Dörrarna var avhakade, och hade stått uppe på vinden sedan han flyttade in i lägenheten. Här hemma gäller samma sak min köksdörr. Den vore förstås bra att ha när man lagar mat. Resten av tiden vore den desto mera opraktisk, eftersom innerdörren till ytterdörren (kan man skriva så?) sitter på samma ställe. Dörren till vardagsrummet har i alla fall hängt där den ska i alla trettio år som jag har bott här. Jag minns till och med att den var brun före renoveringen i början av nittiotalet. Då målade dom den vit. För övrigt verkar jag aldrig ha studerat den speciellt noga. När jag gjorde det visade det sig att min dörr också är i två delar. En i normalstorlek och en som bara är ett par decimeter bred. Den sistnämnda har jag aldrig öppnat, och därmed inte alls reagerat på att den fanns. Inte ens när jag har dammtorkat spegelkanterna på den, har det slagit mig att det var en öppningsbar dörr där också. Vanans makt är verkligen stor. Öppnar man upp alltihop får man nästan känslan av en öppen planlösning.

6 Juli 2020  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Gemensam shopping.

Ibland misstänker jag att jag inte får en helt rättvisande bild av hur det är att vara gift, när jag bara ser och hör folk som hastigast på Kvantum. Senast var det en man som frågade ”Ska vi ha juice?” och hustrun svarade bara kort ”Nej”. Jag förstår förstås att innebörden kan ha varit att deras kylskåp redan var fullt med juice, men jag som är van att köpa precis vad jag vill tolkade det inte riktigt så. Nu börjar jag ändå långsamt vänja mig, eftersom särbon och jag brukar handla tillsammans. Jag klarar av att fråga om hans åsikt om vad och hur mycket vi borde handla. Vi är annars ganska olika med vad vi hamstrar mycket av. Framför allt har han betydligt bättre koll på vad saker och ting kostar än vad jag har, så man kan tjäna några kronor på att handla tillsammans med honom. Tidsbesparande är det också, eftersom jag tidigare skötte den sociala biten på Kvantum. När vi är båda blir det inga längre pratstunder. Det vore ändå inte lätt att få till i dessa Coronatider, eftersom enda chansen att konversera med någon är att stå hyfsat nära varandra. För övrigt är flaskhalsen, när det gäller att hålla avstånd till övriga kunder, vid mjölkkylen. Där får man vara utrustad med extremt bra tålamod, om man ska få sin mjölk utan att tränga sig fram.
5 Juli 2020  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Fler flygfän.

Igår hade jag fönstret öppet medan jag strök tvätt och balkongdörren medan jag hängde annan tvätt på balkongen. Det var gardinerna jag tog ner i början av veckan, som äntligen hade blivit tvättade. Det var många och stora tygstycken som skulle vikas, så att dom gick att hänga på torkställningen där ute. Jag fick ha öppet en bra stund. Speciellt som telefonen ringde medan jag höll på, och jag var för lat för att gå och stänga medan jag pratade. Det är ju egentligen ganska skönt att få in lite frisk luft, men det verkar finnas extremt gott om flugor i år. Alternativt flyger dom högre än vanligt, för just flugor brukar jag inte ha så många här uppe på tredje våningen. En av dom som kom in nu trodde jag först var extremt smart. Den satte sig nämligen på dörren till det skåp där jag förvarar flugsmällaren. Då tänkte jag mig knappast att jag skulle kunna öppna den utan att skrämma iväg flugan. Det visade sig vara en ovanligt seg typ. Jag lyckades öppna luckan, få ut smällaren och slå ihjäl flugan utan problem. Lite sugen blev jag på en elektrisk flugsmällare, som jag såg på nätet. Den hade ihjäl flygfäna med ström, utan att man behövde slå sönder dom och kladda ner underlaget.
4 Juli 2020  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Tredje juli.

1976 var jag femton år gammal, och såg ut som på den bifogade bilden. Den tredje juli var jag på Lundegård på norra Öland, och dansade till Garvis orkester från Växjö. Jag läser nu i efterhand att dom höll igång med olika konstellationer i femtio år fram till 1999. Att jag drack lite kan man se på två olika sätt. Å ena sidan som någonting positivt, eftersom jag oftare drack för mycket när jag väl började. Å andra sidan borde man väl inte få tag på alkohol över huvud taget i den åldern. För att ta mig dom fyra milen från föräldrahemmet till dansstället behövde jag få skjuts med äldre kompisar. Man kan väl ana att det var dom som ordnade alkoholen också.
Solade gjorde jag mycket förr, och vid tre tillfällen nämner jag i dagboken att jag har ägnat mig åt solbad just detta datum. 1985 var jag på stranden i fyra timmar. Solskydd använde jag inte, så jag anar hur min ljusa och lättbrända hy såg ut efter det. 1988 bodde jag i Oskarshamn och solade vid småbåtshamnen där. Tre år senare hade jag flyttat till Nybro, och låg vid Linnéasjön och solade. Nu är det många år sedan jag ägnade mig åt sånt.
För tio år sedan var jag ute med arbetskamrater den här kvällen. Det var förfest hos en av dom, och sedan mat på det som då hette Juventus. Jag åt plankstek på laxfilé. Vädret var ljuvligt, så efter maten satt jag ute på altanen och pratade med några kollegor. En av dom härstammade från Grekland, så han bjöd mig på ouzo, för att se vad jag tyckte om det. Det var så gott att jag först lät mig bjudas på en till av en annan arbetskamrat och sedan köpte en tredje själv.
3 Juli 2020  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Flugor.

I veckan har jag äntligen tvättat mina fönster. Så länge jag jobbade fick det vänta till semestern. Så gjorde jag det igen till första advent, så det skedde med lite ojämna intervaller. Nu när jag rår lite mer över min egen tid, tänkte jag ta dom i maj, så det blev precis ett halvår emellan. Sedan har tiden runnit ifrån mig. Lite behagligare temperatur att jobba i hade det säkert varit i våras. Den värsta hettan lyckades jag missa, men att stryka gardiner när det var 27 grader inne var verkligen inte skönt. Jag öppnar inte gärna, eftersom kryp av alla de slag är så snabba att ta sig in, men nu blev jag tvungen. En fluga lyckades jag mota ut igen, och en slog jag ihjäl direkt. Den tredje var mera envis. Den kröp runt på datorskärmen medan jag var upptagen i telefon. När jag senare hämtade flugsmällaren var den puts väck. Den stannade här över natten, men inte i sovrummet som väl var. Dom där små fötterna som trampar runt på en medan man sover, och kommer tillbaka lika fort när man har viftat bort dom, kan ju göra vem som helst fnattig. Dagen efter hittade jag den eftersökta flugan i badrummet. Tyvärr missade jag på första försöket att slå ihjäl den. Så många fler chanser fick jag inte, för sedan vågade den inte sätta sig ner mera. Inte förrän den kom på den geniala idén att sätta sig på flugsmällaren. Där kom jag ju inte åt att slå efter den. Jag kom åt den till slut lite senare, och flugan är nu förpassad till soppåsen.

2 Juli 2020  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Badkar.

Tron jag har att man blir renare av att bada än att duscha sitter förmodligen i sedan uppväxten. Ja, i badkar då alltså. Badvattnet utomhus lär väl knappast vara speciellt rent. Jag minns inte ens om det fanns dusch i föräldrahemmet. Jag kan i alla fall inte påminna mig att jag någonsin använde den, om det fanns en. Där badade man en gång i veckan, vare sig det behövdes eller inte. Behovet att duscha varenda dag kom långt senare. När jag blev sambo i övre tonåren, installerades det dusch och toalett på övervåningen till det gamla hus vi bodde i. Att jag sedan genomdrev en tillbyggnad där det fanns plats för ett badkar, blir jag hånad för än idag. När huset jag bor i nu renoverades i början av nittiotalet, fick man välja om man ville ha badkaret kvar. Jag minns att det på mötena vi kallades till framfördes åsikter om att dom som behöll badkaret borde få betala mera för vattnet. Hur mina tankar gick för närmare trettio år sedan minns jag inte riktigt. Karet åkte i alla fall ut, och jag har inte saknat det sedan dess. Den absolut största fördelen är att duschhörnan bara tar hälften så stor plats. Det är ett litet, fyrkantigt badrum, men nu får jag in en tvättmaskin också. Allt ståhej kring att tvätta i den gemensamma tvättstugan är jag otroligt glad att slippa.

1 Juli 2020  | Länk | Hemmet | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida