HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
April (2017)
>>


Kristallengalan.

Eftersom jag är en sucker för kändisar, är Kristallengalan en av årets favoriter på tv för mig. Jag ser aldrig någonting när det sänds, utan jag spelar in allting och ser det i efterhand. Det gäller framför allt sånt som går på reklamkanalerna. Då kan jag spola förbi reklamen, och slipper sitta och glo på den. När det gäller Kristallen får jag bläddra förbi nöjessidorna snabbt i morgontidningen, om jag inte har hunnit se det, för att inte få veta exakt vilka som har vunnit i förväg. Nu såg jag den så fort den var slut igår kväll, men då hade jag redan fått veta vilka många av pristagarna var på Facebook. Efteråt gick jag in där igen, för att se om man fick någon förklaring till att Måns Zelmerlöw hade läst upp fel vinnare i kategorin årets underhållningsprogram. När jag såg bilden där han håller upp kortet han läste från, och skrev att det inte var hans fel, insåg jag att jag hade sett den också innan jag såg programmet. Fast då hade jag inte förstått vad han menade. I kuvertet stod alltså precis det han läste. Det man möjligen kunde tycka att han borde ha reagerat på var att det stod mellan två andra program, men vem tänker på sånt i stundens hetta? En väldigt bra gala tyckte åtminstone jag att TV 3 hade fått till. Sist jag såg en som någon av reklamkanalerna hade gjort fungerade inte samspelet med publiken alls, så alla skämt föll platt. Jag var lite orolig att det här skulle bli likadant. Till och med mellanakterna föll mig i smaken. Dom brukar jag annars spola förbi, eftersom det inte är den typ av underhållning som roar mig. Nu hade man gjort låten om snippan och snoppen med fyra helt olika sångare. Den sjöngs till och med som opera. Så sjöng programledarna en specialskriven sång till Lars Ohly. Den hade dom haft vett att texta, så man inte missade några av ordvitsarna. Sista sångnumret var Sanna Nielsen som sjöng "Rör vid min själ". Det var så vackert att jag inte kom mig för att spola förbi den heller. Så visade det sig att den låg som bakgrund till minnesdelen om dom som har gått bort under året. Där tyckte jag att dom gjorde kvällens enda miss. Eller den som bestämde över kamerorna då. Man brukar få se den som sjunger i början, och sedan övergår det till att visa minnesbilderna. Nu zoomade kameran flera gånger in Sanna igen, så man missade flera av dom.
31 Augusti 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Höst.

Igår plockade jag in från balkongen, fast det var varmt och soligt. Eller just därför. Det är alltid trevligare att rulla ihop mattan om den är torr. Då står den förhoppningsvis inte i källaren och möglar över vintern heller. Jag sitter sällan ute över huvud taget numera, och definitivt inte i september. Tvätten börjar kännas svår att få riktigt torr utomhus såhär på höstkanten. Den enda skillnaden för mig blir att jag får sticka fötterna i ett par sandaler som står där ute, när det inte finns någon matta att gå på. Nu, när jag inte hade orkat göra rent där på ett par veckor, kunde man ändå inte gå ut och in utan att dra med sig halva skogen in. Den enda (?) nackdelen med att ha en skogsdunge utanför är att de blåser in mängder av barr, löv och annat på balkongen. Blåser gör det för jämnan numera.

Jag vill ha klockor överallt, och har till och med en liten i badrummet. Det är ju där jag är om jag har en tid att passa. Eller hade får jag nog skriva idag. Jag har råkat slå ner den från hyllan den stod på många gånger, men idag gjorde jag det för sista gången. Ibland har batteriet flugit ur av smällen, men klockan har alltid gått att få igång igen. Nu lossnade sekundvisaren, och dom andra båda visarna såg inte ut som om dom tänkte röra sig mera.
30 Augusti 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Personlig tidtabell.

Eftersom jag inte har någon telefon med Internetuppkoppling att kolla busstider på har jag i alla år haft en vanlig busstidtabell i handväskan. För att slippa bläddra så mycket och bära så tungt, har jag rivit ut dom linjerna som har varit aktuella för mig. Så slutade dom plötsligt dela ut fysiska turlistor helt och hållet. Tills nu, när Kalmar länstrafiken har kommit på den strålande idén att skicka ut till var och en vad man kan tänkas behöva. Man gick bara in på deras sida och kryssade i vilka turlistor man var intresserad av. Så fick man välja om man ville ha dom som pdf i datorn eller som en tryckt turlista som kom hem i brevlådan. Jag fick alltså exakt det jag har försökt göra själv i alla år. Det ser både dyrt och glassigt ut med en personlig tidtabell, men antagligen blir det ändå billigare än att trycka upp mängder som folk bara slänger överallt. Kalmar länstrafiken bjöd till och med på portot.
29 Augusti 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Tjugoåttonde augusti.

Den tjugoåttonde augusti 1975 hade jag just börjat åttan. Vi gjorde landgångar på hemkunskapen i skolan, och på kvällen gjorde jag likadana hemma. Det senare förvånar mig lite, eftersom jag inte minns att kylskåpet hemma brukade vara så välfyllt av olika pålägg att det skulle räcka till en landgång. Men det är ju ett tag sedan, så mitt minne av tonåren börjar bli lite suddigt. I början av åttiotalet var den tjugoåttonde en fredag och en lördag, och på den tiden var det dans som gällde dessa kvällar. Apropå minnet så trodde jag nog att det var under hans singelperioder som jag umgicks med min äldste bror, men 1981 var hans dåvarande flickvän med oss på Sandra dansrestaurang i Kalmar. Det är hon som har tagit kortet på honom och mig taggade för fest och dans. Jag har inte bett om lov att lägga upp det, men jag hoppas att trettiofyra år ska räcka som preskriptionstid. Varken han eller jag ser ut riktigt så längre tyvärr. Året därpå var vi tre stycken på Stallet i Vassmolösa, men då var flickvännen utbytt. Hur som helst får dom här båda anteckningarna mig att känna mig extra nöjd med att sitta hemma, fast det är fredag, och jag tror att puben i Nybro har nyöppning ikväll. Enligt mig var det nämligen skittråkigt på Sandra och trist på Stallet. Då var jag ändå betydligt yngre och piggare på den tiden. Teknikens framsteg under dessa år förundrar mig i vanlig ordning. Dels när jag gick hem till någon utan att ringa innan, eftersom telefonen var trasig. Jag minns hur jag brukade ringa på hos grannen, och fråga hur det var med hans. Dels för att få veta om det var fel i hela huset, och annars för att ringa och felanmäla min från hans. Så hade jag en telefonsvarare som var lika stor som telefonen. Numera ryms båda dom apparaterna i ett betydligt mindre fodral.

28 Augusti 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Tidningar.

Ett par småroliga grejor noterade jag i media i förra veckan. Dels var det ett kort från ett minitriathlon om en skola anordnade. Enligt en bildtext förklarade läraren bansträckningen, medan en av eleverna intresserat tittade på. Men på bilden stod ungen och glodde åt ett helt annat håll. Oklart om den som skrev bildtexten bara hade fått namnen, eller om dom hade valt ett annat kort efter att den var skriven. Så var det prinsessan Victoria, som enligt min skvallertidning var gravid. Det går ju alltid att hitta något foto där magen inte är helt platt. På Internet publicerades kort från Berwaldhallen i helgen. Där bar kronprinsessan kjol och blus med skärp i midjan. Det var den snabbaste och snyggaste dementi jag hade sett i hela mitt liv.
27 Augusti 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Onsdag.

När jag behövde en bild på en säng till inlägget i förrgår skrev jag "bed" som sökord. Resultatet var riktigt surt för en som bor i Sverige, där det inte verkar gå att få tag i en sån sängram som jag vill ha. Jag fick upp mängder med alldeles underbara sängar i andra länder. Det blir väl onödigt dyrt att importera en, antar jag. På Ria träffade jag en tjej från Kährs igår. Hon håller på att flytta ihop med sin karl, och blir tvungen att rensa rejält för att dom ska få plats. Så sent som för ett par veckor sedan hade hon varit på återvinningen med en sån säng som jag är på jakt efter. Extremt dålig tajming att jag inte sprang på henne tidigare. På Storgatan insåg jag mera konkret vilken skör tråd livet hänger på. Jag mötte en liten dam i en stor bil. Precis i jämnhöjd med mig råkade hon komma för nära trottoarkanten. Jag hann bara se hennes skräckslagna ansikte och höra hur däcket tog i kanten. Så studsade bilen ut i gatan igen, men jag antar att den lika gärna kunde ha studsat upp på cykelbanan och gjort slut på mig. Riktigt svårt att klä sig är det den här årstiden. Framför allt om man ska ut och cykla. Jag tog på mig en jacka igår, mest för att det var blött på marken. Skulle det börja regna igen kan det vara skönt med en kapuschong att dra över huvudet. Nu kom det bara någon enstaka droppe medan jag var ute, men jackan var ändå skön att ha när man cyklade. Varje gång jag stannade, och framför allt när jag gick in någonstans, höll jag däremot på att bli kokt.
26 Augusti 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Cykeltur.

Idag fortsatte den vilda jakten på en sängram. I veckorna brukar jag sällan lämna hemmet innan det är dags att gå till jobbet, men i eftermiddag har jag cyklat runt halva Nybro. Det hade slagit mig att Ria brukar ha sängar. Det lär ju dessutom vara begagnat som gäller, om jag vill ha tag i något som inte tillverkas just nu. Brukar ha var ordet. Just idag hade dom bara tre stycken. Det var olika mått på alla, men ingen var rätt bredd för mig. Annars var dom precis vad jag hade tänkt mig. Nåja, dom får in hela tiden, och jag har ingen brådska, så det får bli fler turer dit. Secondhandbutiken på andra sidan Norra vägen hade en enda sängram, och det var en dubbelsäng. På Jysk hade dom enbart resårsängarna framme. Ramarna var mer undangömda, och det mesta var vitt där också, eftersom det var nytt. I Kupan fanns heller inga sängramar i butiken, men det berodde mest på platsbrist. Tjejen jag pratade med visste exakt vad som fanns på lagret, och ingen av dom var 120 centimeter. När jag ändå var inne i centrum passade jag på att uträtta ärenden i parfymaffären, bokhandeln och inredningsbutiken. Så var jag inne i butik Julia en sväng och bara pratade. Hon flyttar till större lokal om någon vecka. Till den gamla flyttar skomakaren. Det bör bli ett lyft för honom. Fram tills nu har han huserat på en bakgata, där man behöver veta att han finns för att hitta honom.
25 Augusti 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Säng.

Jag är på jakt efter en ny sängram, men det verkar inte bli lätt att hitta. Jag vill ha i något brunt trä, men dom jag hittar är endera vita eller i metall. Det är uppenbarligen dom två varianterna som är moderna nu. Dessutom vill jag ha en som är 120 centimeter bred, och det är inte det vanligaste måttet på säng. Dels tycker jag att madrassen jag har borde klara sig några år till. En smalare är inte att tänka på nu när jag är van att kunna slänga ut armar och ben som jag vill, och en dubbelsäng har jag inte plats till. Så gissa om jag blev överlycklig när det dök upp exakt en sån säng som jag hade tänkt mig i en köp-och-sälj-grupp på Facebook, och den dessutom hade rätt mått. Tjejen skänkte bort den. Då brukar det verkligen gälla att vara först, och det var jag. Jag ringde bara och kollade med brorsonen innan jag svarade, så han kunde hjälpa mig att få hem den. Vem behöver en man som tar hand om en, när man (nästan) har barn? Jag hade sånt flyt att jag knappt trodde det var sant, och det var det inte heller. När givaren och jag började diskutera hur stor sängen blev nedmonterad, skickade hon ett kort som visade madrassen. Hon hade skrivit sängram i annonsen, men det här var vad jag skulle kalla för en vanlig säng med botten av träskiva. En sån som man lägger en skumgummimadrass på. Det var i alla fall en evig tur att jag upptäckte mitt misstag innan vi hade släpat hit den. Jag har alltid varit lite tveksamt inställd till dom där loppissidorna, och nu blev det knappast bättre. Det får nog bli en ny säng från en butik där man vet vad man får och får det hemkört.
24 Augusti 2015  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Knäckebröd.

Jag inbillar mig att det ska vara bättre att äta knäckebröd än mjukt bröd. Samtidigt är knäckebröd framför allt hårt. Jag minns när äldsta brorsdottern var på besök som liten. Hon ville inte ha knäckebröd, hon ville ha hårdbröd. Så heter det tydligen i Hälsingland, där hon växte upp. Det där kraskandet och smulandet fick mig att tänka på en variant jag åt för många år sedan. Den var liksom fluffigare och mer lättuggad. Jag har sökt efter den på Kvantum utan att hitta något liknande alls. Till slut bestämde jag mig för att testa Finn crisp. Hade jag bara kollat på Internet innan hade jag fattat att det var något helt annat. Dom var till och med hårdare än knäckebröd. Inte var dom goda heller. Igår frågade jag en kille som höll på att packa upp bröd. Han var från någon av brödfirmorna, och visste inte heller vad Kvantum hade eller var, men han påstod att det jag beskrev fanns kvar. Jag kollade igenom hyllorna noggrant utan att hitta något. Till slut frågade jag en kille som jobbade i butiken. Han visste inget om bröd, men ringde någon som var mera kunnig. Jag fick veta att det hade utgått. Jag var på väg därifrån, men tänkte att jag kunde kolla en gång till och se om jag hittade något liknande. Då stod plötsligt Crispn wheat på hyllan framför mig. Nu undrar jag bara om den som sa att dom hade utgått hade fel, eller vederbörande trodde att jag menade något annat.
23 Augusti 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Veckohandlat.

Idag insåg jag att det var lika bra att ta en stor kundvagn på Kvantum. Dels hade jag hämtat paket på två olika ställen på vägen dit. Så hade jag planerat att laga mat för en gångs skull. Receptet jag fastnade för hade tjugo olika ingredienser, och jag hade inte mer än fyra av dom hemma. Jag bestämde mig för att gå all in, eftersom det händer så pass sällan att jag ägnar mig åt matlagning. Det innebar att jag fick engagera hälften av Kvantums personal för att hitta allt jag skulle ha. Vissa saker visste jag knappt hur dom såg ut. Jag hade i alla fall sett vid jul att husmödrarna köpte saffran i kassan, så det hämtade jag redan på vägen in. Så förklarade den tjejen ungefär var jag skulle leta efter dom olika sakerna. Jag var så engagerad att jag helt höll på att glömma hyllorna med hushållspapper, lypsyl och liknande. Om kött kan jag absolut ingenting, så när dom inte hade exakt det jag skulle ha fick jag be om rådgivning av en expert. På avdelningen för frukt och grönt fick jag lära mig hur både koriander och stjälkselleri ser ut. Mitt kök påminner om en mindre kryddodling just nu. Så insåg jag äntligen den fulla potentialen hos deras kundvågar. Det finns ju så väldigt många olika saker där att alla omöjligt kan få plats på displayen, men det fanns en sökfunktion. Nu håller alla tummarna för att jag lyckas få till något ätbart av alla mina ingredienser. Jag har åtminstone skrivit ut dom, så jag slipper springa mellan spisen i köket och datorn i sovrummet. Det är nog första gången jag har saknat en surfplatta.
22 Augusti 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Fredag.

Jag undrar om inte Firefox börjar vänja sig vid mina blogginlägg. Nu kan den både "stommen" och "slitytan", som är mina båda avdelningar på jobbet. Jag tycker i och för sig att det borde finnas både stommar och slitytor i det vanliga språket också, men tidigare har den alltid protesterat.

Vissa saker krånglar jag till av gammal vana, utan att tänka på att dom kan göras enklare och smidigare. Som whiteboardtavlan, som i alla år har suttit ovanför dator och skrivbord, där jag knappt nådde att anteckna på den. Eller torkställningen på balkongen. Det blev ganska trångt när man fällde upp den, och jag fick sträcka mig över en stol när jag hängde tvätt. Nu har jag insett att stolen är flyttbar. Min hårfön suger i sig en massa damm bakifrån, samtidigt som den blåser framåt. Jag har flera gånger stått och pillat med en tops genom räfflorna på skyddet bak, för att komma åt att rengöra den. Det går betydligt snabbare sedan jag upptäckte att hela skyddet går att fälla upp.
21 Augusti 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Skolbussar.

Jag läste i min morgontidning om en elev på Ölands friskola, som inte fick någon solskjuts, eftersom dom bodde för nära skolan. Gränsen var fem kilometer. Jag blev tvungen att kontrollmäta, och på låg- och mellanstadiet hade jag 4,5 kilometer till skolan, och åkte buss varje dag. Det kändes jättelångt dom få gånger man cyklade den vägen, så att cykla den till skolan varje dag hade inte varit någon lek. På Mörbylånga kommuns sida läste jag mig till att jag åtminstone i dagens läge skulle klara mig precis tack vare dom där 500 meterna. Det var inte förrän på högstadiet gränsen blev fem kilometer, och då hade jag flera mil till skolan. Sedan vet jag i och för sig inte om sträckorna var annorlunda när jag var barn. Det känns åtminstone som om bussarna var det. Vi åkte minibuss till Gårdby och på högstadiet en större buss till Mörbylånga, men båda var rena skolbussar. Numera får väl ungarna busskort och åker med vanliga linjebussar, om jag har förstått saken rätt. I samma tidning läste jag för övrigt om en praktikant som hade fått 55000 spänn i ersättning, efter att en kollega hade skrattat så högt och gällt att praktikanten fick problem med öronen. Mina gapflabb kan tydligen bli en arbetsmiljöfråga.
20 Augusti 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Flugor.

Jag har haft flugor här inne på sistone. Jag borde väl vara van, eftersom jag är uppvuxen på landet. Där var somrarna en enda lång flugjakt. Numera är jag så avvand att jag praktiskt taget jagade livet ur en ensam stackars fluga. Jag lyckades aldrig slå ihjäl den, men till slut hittade jag den självdöd på hallgolvet. Oklart om den hade fått en hjärtattack eller dött av svält. Här finns inte så mycket att äta. Därför förbryllar småflugorna mig ännu mer. Jag brukade kalla dom för bananflugor, men bananer har jag inte köpt på flera år. Innan dess var det blomflugor, men krukväxter slutade jag med ännu tidigare. Var dom små jäklarna kom ifrån nu vete sjutton. Jag vet inte ens om det är en och samma eller flera stycken. Jag slår och slår, men dom är så små att det känns som om dom försvann av vinddraget. Jag blir tokig när det kryper på armarna och surrar framför ögonen på mig. Tänker med fasa på dom små, fattiga barnen man brukar se på tv, som ofta har flugor krypande i ansiktet. När jag bodde på nedre botten brukade jag få in myror på våren. Det finns många fördelar med att bo på tredje våningen.
19 Augusti 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Artonde augusti.

Jag misstänker att betydligt fler av husen på östra Öland, där jag växte upp, är fritidsbostäder numera, men redan på sjuttiotalet fanns det en del. Då märktes det extra tydligt att det blev höst, när skolor och jobb började igen. Den artonde augusti 1974 skrev jag i min dagbok: "Usch, alla har åkt idag." Det var Stockholmsfamiljen med fem döttrar och ett par från Lessebo. Dom flyttade senare till Öland permanent, när dom gick i pension, och för några år sedan gick hon bort. Gården, där den numera nittioårige mannen bor kvar, hade dom köpt av damen på bilden, som bodde granne med mitt föräldrahem. Hon byggde det huset när hon sålde gården. Just den här dagen hade hon också lämnat Öland, för att besöka sina barn i Stockholm ett par veckor. Ett annat hösttecken var att mina föräldrar åkte ut och plockade in lappar. Min far var yrkesfiskare, och på somrarna körde han fisketurer för turister med sin båt. Annonseringen sköttes med skyltar på olika anslagstavlor. Lapparna åkte han runt och satte upp på försommaren och plockade in igen när säsongen var över. På åttiotalet förvånas jag i vanlig ordning över hur social och aktiv jag var. Det verkar som om jag gjorde något speciellt eller träffade folk varenda kväll, fast jag jobbade heltid. 1987 hoppade jag visserligen över att dansa kultis på kvällen, eftersom jag hade haft huvudvärk hela dagen, men innan jag lade mig på soffan hade jag varit hos frissan. För tjugo år sedan var den artonde augusti en fredag. Då hade jag ett par arbetskamrater här till tre på natten. Båda har flyttat från Nybro numera, även om tjejen jobbar kvar på Kährs.

18 Augusti 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Kvalitetsansvarig.

Min granne Ingrid var kvalitetsansvarig på slitytan, innan hon gick i pension. Det var till henne man gick med alla frågor som gällde sortering och annat. Hennes ord var lag. När mina arbetskamrater på nattskiftet inte var riktigt överens om vad som gällde, frågade jag alltså bara på skiftet vem den nya Ingrid var. Alla förstod vad jag menade, och nu vet jag vem som har tagit över ansvaret.

Efter alla år med dator har jag verkligen försökt plocka in allting där. Om inte annat blir det mer lättläst där, än på mina handskrivna lösa lappar och block. Det kan vara illa nog att jag inte förstår vad en kort anteckning betyder, utan att jag dessutom har svårt att läsa vad det står. Nu senast hade jag klottrat "message". Polletterna rasslade medan olika meddelandefunktioner snubblade runt i huvudet på mig. Till slut kom jag på vad saken gällde. Jag skulle boka ny tid för massage. Tänk vad en enda slarvigt skriven bokstav kan ställa till det.
17 Augusti 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Harpo.

Minns någon Harpos låt "Moviestar"? Jag har mest hört den engelska texten "you went to Sweden to meet Ingmar Bergman". Nu insåg jag att i den svenska texten åker man till Hollywood istället. Man tror tydligen alltid att lyckan finns långt bort. När jag nu skulle kolla upp det här med texten närmare hittade jag bara den engelska. På Youtube fanns den på svenska, men där hade ljudet försvunnit under mystiska omständigheter. På Spotify fanns det kvar, så det gällde inte hela min dator. Till slut hittade jag en liten knapp på själva klippet, där man kunde stänga av ljudet, och det hade man, det vill säga jag, gjort. Råkat göra, antar jag, för jag fattar inte ens varför man skulle vilja se på ett klipp utan att höra vad som sägs eller sjungs. Jan Svensson, som han egentligen heter, är för övrigt en av dom jag tänker på ibland för att få perspektiv på livet. I augusti 1980 var han ute på en träningsrunda med en av sina travhästar. Av okänd anledning sparkade hästen bakut och sparken träffade Harpo rakt i ansiktet. Hästen fastnade med vänsterbenet i sulkyns skalm och blev då så rädd att den fortsatte sparka flera gånger. Skadorna var så omfattande att ingen trodde att Harpo skulle överleva. Pannbenet och näsan var intryckta och synnerven till höger öga var avklippt. Han förlorade synen på det ögat liksom luktsinnet. Trots detta har han senare skrivit en hyllningslåt till hästen i fråga.
16 Augusti 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Simning och bad.

Jag såg bara några minuter från starten av Ironman i morse. Det räckte för att ge mig en känsla av panik. Djupt vatten och folk överallt. Det var rena Kinderägget av ångestframkallande situationer. Ikväll läste jag dessutom att dom hade fått plocka upp 39 personer som hade blivit sjösjuka och spytt, eftersom det blåste. Jag har själv väldigt lätt att bli sjösjuk, men visste inte ens att man kunde bli det när man simmade. Några hade dom fått hämta med ambulans. Ett års hårdträning och flera tusen spänn i sjön (bokstavligt talat) på några minuter. Det kunde förstås ha varit värre. Jag funderar mycket på mannen som drunknade i veckan, när han badade med sin femårige son. Jag har svårt att förstå vad man har på djupare vatten än en halvmeter att göra tillsammans med en så liten unge. Man kan visserligen drunkna på grunt vatten också, men hade det inte varit djupare antar jag att fjortonåringen som försökte rädda honom först hade lyckats. Nu är mannen död, och varken hans familj eller tonårskillen lär må något vidare. Resten av familjen blev för övrigt vittnen till hela händelsen. Dagens drama i mitt liv var, tack och lov, av betydligt lindrigare karaktär. Det var så urplockat på en av hyllorna på Kvantum att det jag skulle ha stod för långt in och för högt upp för att jag skulle nå det. Jag hittade varken personal eller något att kliva på, så jag fick antasta en manlig (lång) kund. Det kändes lite som ett billigt raggningsknep.
15 Augusti 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Internetkonton.

När jag tömmer cachen i datorn får jag logga in på nytt på min hemsida och Facebook. Det brukar inte vara några problem, men Facebook insisterar varje gång på att jag endera har loggat in från en ny enhet eller en ny webbläsare. Varken datorn eller webbläsaren blir väl nyare av att jag tömmer historiken. Senast påstod den dessutom att den som hade loggat in befann sig i närheten av Eslöv. Visserligen är det väl inte mer än tjugo mil dit, men det är knappast en av dom första orterna jag skulle påstå att Nybro låg i närheten av. Eftersom det inte ens var rätt landskap hade jag nog funderat på att ta varningen på allvar, om den inte hade kommit i samband med min rensning. Snäppet mer olustigt kändes det när mitt Apple-konto hävdade att någon hade använt det från en annan enhet. Men så länge inga pengar försvinner oförklarligt för mig känns det som om dom också kan ha fått för sig saker. Någon gång ibland kommer det mail om dom flesta av kontona jag har, men dom vågar jag varken öppna eller svara på. Är det från till exempel Blocket eller Telia, som jag inte ens använder, kan man väl vara någorlunda säker på att det är bluff.
14 Augusti 2015  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Ärrad.

Min gamla kropp börjar bli tämligen ärrad. Det första tror jag att jag fick när jag bara var något år gammal. Om jag har förstått saken rätt ramlade jag och slog huvudet i en vass grej som låg på golvet. Några år senare fick jag ett ärr i andra änden. Ja, i rumpan alltså. Grannen på Öland, där jag växte upp, skulle busa med mig. Jag kröp ihop och satte röven i en glasruta på en innerdörr. Hela rutan rasade, och en skärva skar mig där bak. Jag har alltid haft gott om leverfläckar. Dom som står ut tycker jag är så obehagliga, att jag hellre har ärr efter dom än att ha dom kvar. Efter såna har jag ett ärr på magen och fyra stycken runt halsen. Det är såna som ett proffs har skurit bort och sytt ihop efteråt. Märkligt nog är det större ärr efter sånt än efter dom jag har använt våld och lyckats få bort själv. I ansiktet har jag sedan några år tillbaka två stora ärr efter att ha opererat bort basaliom (basalcellscancer). Det som satt under ögat blev extra trixigt. Man måste flytta dit skinn från kinden, för att jag fortfarande skulle kunna stänga ögat efteråt. Det var en duktig läkare, som sydde mängder med stygn, men speciellt vackert är det inte. Från kära Kährs har jag samlat ett ärr från varje avdelning på min vänstra arm. På slitytan höll jag en metallstång klämd under armen för att få händerna fria. När jag skulle ta bort den var det en grad i den som skar mig. I sågverket gjorde jag en lång reva med en bräda med bark kvar. Från min nuvarande avdelning har jag ett ärr som blev när jag lade hela ryggen mot ett paket för att orka knuffa ut det. Jag trampade på en rulle och ramlade på banan. Den har faktiskt blivit eldriven sedan dess.
13 Augusti 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Pratat.

Jag babblar ovanligt lite för att vara jag, när jag jobbar med ett gäng yngre killar på stomavdelningen. På rasterna sitter dom och fipplar med varsin telefon, och jag hittar i bästa fall någon att spela kort med. Det blir lite skillnad nere på slitytan, där mina arbetskamrater är tanter i min egen ålder. Det är ett par yngre killar på ingående där också, så vi får väl se hur det blir när dom kommer. Inatt har jag i alla fall pratat av mig rejält. Det började med att en kille som var på väg hem från kvällsskiftet stannade till en stund. Han blev kvar en hel timme. Innan fyra i morse kom fogens produktionsledare och pratade. Mina kamrater från fogen har sagt åt mig att orena slitytor är godkända när vi kör tunn ek. För mig är det lite som att svära i kyrkan, och jag har haft väldigt svårt att ta det till mig. Nu sa i alla fall hon samma sak, så jag tänkte att jag blir väl tvungen att lära mig. Som tur var fortsatte jag prata med morgonskiftet när dom kom. Där fick jag veta att det enbart gällde dom långa stavarna, som sorteras med hjälp av en kamera. Jag hittade inte produktionsledaren innan jag gick hem, men mailade henne och fick svar direkt. I samband med det tog hon dessutom död på en av mina fördomar. Jag har alltid trott att man tänjde på sorteringsreglerna vid automatsorteringen, eftersom det inte går att få det perfekt där. I det här fallet är det förstås så att visionsystemet kan avgöra om biten har mått som räcker till trots att den är oren. Det kan man inte med blotta ögat.
12 Augusti 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Effektiv förmiddag.

En av dom största fördelarna med att jobba natt och bo själv är att man kan förlägga sin sömn till vilka tider man vill. Man kan vara ledig hela dagen, och sova desto längre på kvällen. Jag har i och för sig kollegor som helt enkelt sover desto mindre, men det förstår jag mig inte alls på. Det jag framför allt har emot att jobba på dagarna och stiga upp i ottan, är att jag sällan har hunnit få så mycket sömn som jag behöver. Idag var jag hur som helst riktigt effektiv efter jobbet. Jag slutade klockan sex. Vid sju fanns det folk på plats hos min hyresvärd, så jag kunde ringa dit. Vid åtta hade jag tid för massage. Jag skulle ha varit där nästa vecka, men för ett par veckor sedan fick jag ett mess. Hon ville ändra tiden, eftersom hon hade blivit medbjuden utomlands. När jag frågade idag så var det till Gotland dom skulle. Jag som alltid har trott att det tillhör Sverige. Tur att även yngre människor kan virra till det lite. Vid nio öppnade dom på Doff data, så jag kunde titta in där på hemvägen. Det slutade med inköp av ett antivirusprogram. När jag bytte dator sist hävdade ett datorproffs i familjen att Windows defender nu hade blivit tillräckligt bra för att man skulle klara sig med den. Sedan dess hade dom tydligen inte lagt så mycket energi på den. Det blir till att installera och rensa, och se om jag kan få upp farten på min dator igen. Ibland uppför den sig som om den vore tio år gammal, fast den bara är två och trots att jag har formaterat c-disken. Ännu ett projekt att lägga till högen jag inte hinner med nu när semestern är slut.
11 Augusti 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Matvanor.

Jag har hört om människor som har flera burkar av samma sort i kylen, eftersom dom aldrig vet när dom är i affären om det finns hemma. Här brukar det vara tvärtom. Jag tror att jag har sylt till pannkakorna eller kaviar till äggen, men det har jag inte alls. Oklart varför dessutom. Även om jag inte ska ha det just då, är det väl snudd på självklart att köpa en ny tub om jag slänger den jag har för att den är för gammal. Nu senast blev det i alla fall tvärtom. Jag blev sugen på räkor, när jag stod på Kvantum. Jag visste hur besviken jag skulle bli om det inte fanns majonnäs hemma, så jag köpte det också. När jag kom hem stod det redan en exakt likadan tub i kylskåpet. Den var dessutom oöppnad, så jag har antagligen köpt den efter att ha blivit sur en gång när det ingen fanns. Majonnäsbegäret har för övrigt vuxit fram genom åren. När jag var riktigt ung brukade dåvarande pojkvännen och jag åka till en krog i Färjestaden och äta räkmackor. Jag beställde alltid en utan majonnäs. Smörgåstårta gillade jag inte alls. Numera är det bland det godaste jag vet. När jag var riktigt liten skrapade jag för övrigt bort så mycket jag kunde av margarinet på smörgåsen. Det hade säkert varit bättre för figuren om jag hade fortsatt med det. Numera kan jag äta skorpor, kex, knäckebröd eller rostat bröd med enbart ett tjockt lager Bregott på. Det är väl i och för sig godare än Milda, som vi bredde på mackorna när jag växte upp.
10 Augusti 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Leif GW

Leif GW Persson stack i vanlig ordning ut hakan. Den här gången hävdade han att alla är rädda för att dö. Dom som säger något annat ljuger. Jag är benägen att hålla med. Dom som har barn brukar skylla på att ungarna inte skulle klara sig utan dom. Det brukar väl inte dröja alltför länge innan den andra föräldern har hittat en ersättare för den som dog. Jag blir lika fascinerad varje gång någon kändis hävdar att dom aldrig tänker gifta om sig, när respektive har dött från dom. Ett par år senare är dom omgifta. Hur som helst tror jag mest att det är för sin egen skull folk inte vill dö, vare sig dom har barn eller inte. Det mest fascinerande var ändå kommentarerna till GW:s inlägg. Folk skrev att dom inte alls var rädda för att dö, dom ville bara inte dö än. Vad är skillnaden? Vill man inte dö är man väl rädd för det? Tror dom att det där kommer att ändra sig vid en viss ålder och i så fall vilken? Är man hyfsat pigg när man blir åttio kommer man väl knappast att vara mera sugen på att dö då än vad man är nu?
9 Augusti 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Åttonde augusti.

Det torde ha varit betydligt enklare för mig att fylla en blogg på åttiotalet än vad det är nu. Numera gör jag sällan någonting som håller att berätta om, medan det känns som om jag åtminstone träffade folk var och varannan kväll på den tiden. Däremot hade jag varken dator eller Internet, så när jag skrev om det var det i brev. Jag har i och för sig mina gamla dagböcker kvar. Annars skulle jag knappast minnas vad jag har gjort på specifika datum, men anteckningarna där är bara kortfattade noteringar. 1972 var för övrigt den åttonde augusti en lugn kväll, för då skrev jag om något jag inte gjorde. Det var sommarlov, men vi skulle ändå öva med kyrkans ungdomskör inför en koralafton som skulle gå av stapeln den trettonde. Nu hade dom insett att dom inte skulle hinna med den, så vi fick fritt från den övningen. 1975 promenerade jag ner till hamnen några kilometer från mitt föräldrahem. Där träffade jag en klasskompis. Fem år senare var jag med en annan klasskompis på Lundegård och dansade. 1981 var jag och min äldste bror i Färjestaden, Saxnäs och Bläsinge. På kvällen var vi på Stallet i Vassmolösa på dans. Året därpå var jag och en kompis uppe i Borgholm. Vi badade vid Värnanäs innan vi fortsatte hem till henne. Där fikade vi förstås. Det finns knappt en anteckning om den åttonde augusti genom åren som inte innefattar fika hemma hos mig eller hos någon annan. Inte undra på att det var mera lönt att baka förr. Så sent som i slutet av nittiotalet var jag iväg på mer aktiviteter än nu. 1998 var jag med pappa, hans flickvän och ett par av deras vänner på restaurang Robinson Crusoe i Borgholm och åt grillbuffé. Året därpå var jag med brorsans familj i Trekanten, och kollade när dottern spelade fotboll. På kortet halvligger hon på min säng efteråt i sin tröja med texten "Trekanten cup 1999".

8 Augusti 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Insamlingsrör.

För fyra månader sedan använde jag den här bilden för att illustrera var jag gör av mina pantkvitton. Vi hade en likadan på Kvantum. Jag skrev då: "Det tragiska med bilden här intill är att den illustrerade en artikel där Lions hade fått sitt rör uppbrutet och länsat ett par gånger. Det låter onekligen som ett onödigt komplicerat sätt att stjäla på. Måste det inte vara väldigt avslöjande att komma in med massor av pantkvitton efter att dom har blivit av med sina? Eller går man dit med ett varje dag? Nåja, jag har läst om dom som till och med stjäl tomflaskor för att sedan panta dom, så det finns visst folk till allt." I gårdagens tidning läste jag att nu har det hänt här också. Fast på Kvantum i Nybro har dom tagit med sig hela röret. Det enda som fanns kvar var hålen i väggen. Jag antar att det måste ha skett när butiken var öppen. Hur lyckas man med det utan att någon reagerar? Sist jag skulle panta hade ett sällskap lagt beslag på båda maskinerna. Dom hade massor av burkar och flaskor, och var två stycken som stod och matade, för att det skulle gå fortare. Jag har aldrig för så många kronor, men jag måste ju bli av med det jag hade, så det var bara att vänta. Men så slog det mig att om jag ändå skulle skänka panten till Lions kunde jag lika gärna ge den till dom som höll på och pantade. Så jag öste bara över mina flaskor och burkar i en av deras vagnar.

7 Augusti 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Prinsessan Sofia.

Ibland förstår jag visst inte riktigt vilket som kom först av hönan och ägget. Jag tyckte det var helt fantastiskt att prins Carl Philip hade lyckats träffa en tjej som ägnade sig åt samma typ av arbete för utsatta barn som hans mamma och syster. Det dröjde till efter bröllopet innan jag insåg att hon nog snarare hade startat Project Playground för att hon var ihop med en prins. En ideell hjälporganisation är väl ungefär vad man kan tänkas få jobba med i hennes ställning. Hon hade visst ändå fått gå från att vara generalsekreterare till att bli arbetande hedersordförande, när dom gifte sig.

Att googla har ju blivit ett begrepp, eftersom den vanligaste sökmotorn heter Google. Jag använder inte ens stor bokstav om aktiviteten, men det kanske man borde. Personligen är jag väldigt förtjust i Wikipedia, så min undran är om man googlar, fast man söker där. Det namnet är lite för långt för att man ska kunna kalla det för någonting klatschigt. Man kanske kan Wika?
6 Augusti 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Sommarklädsel.

Jag är väl en av dom få som går i samma byxor och skor hela sommaren. Jag avskyr verkligen att vara barfota, och mina ben tror jag ingen vill se. För att klara av värmen klär jag hellre av mig uppifrån. Bara överarmar gör hela skillnaden mellan värmeslag och överlevnad för mig. Jag såg i och för sig ett par mintgröna minishorts på Ria på semestern, men som väl var var dom i storlek extra small. Det finns nog gränser för hur man kan klä sig i min ålder och med min kropp. Mitt enda lilla uppror är neonfärgade snören på det ena paret med skor jag köpte på Kosta outlet. Det var för övrigt dom bästa skor jag har fått tag i på flera år. Dom senaste jag köpte här i Nybro får jag skoskav av hur många gånger jag än använder dom. Dom nya invigde jag med en långpromenad utan att få några blåsor. Dom har dessutom sulor som formar sig efter foten, så dom är kanonsköna.
5 Augusti 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Förändringar.

Jag är verkligen inte speciellt bra på förändringar. Jag tror att allt ska vara som det alltid har varit, och blir extremt förvånad när det inte är det. Sedan hjälper det föga att det är jag själv som har ändrat på det. Häromdagen skulle jag ha någonting som jag kom på att jag hade tvättat. Problemet var att det inte hängde någon tvätt i badrummet. Det tog några sekunder innan jag insåg att jag hade hängt ut den på balkongen. Ännu värre var det med termometern, som jag föreställde mig stående på fönsterbrädan. Ni vet en sån där som visar temperaturen både ute och inne. Det är ett bra tag sedan jag satte upp den på väggen bredvid fönstret istället.
4 Augusti 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Slyröjning.

Det ligger ganska mycket villor i min ände av Nybro. En av dom har hittills varit vitrappad. Nu har dom klätt huset med brädor istället. Att få bort det gamla såg inte ut att vara det lättaste, men jag tänkte mig att det kunde vara kul att få en annan färg på huset. När dom började måla blev det vitt igen.

Jag vet inte riktigt om sly är extremt snabbväxande eller det växer extra bra längs järnvägen. Dom röjer hur som helst bort det med jämna mellanrum, men innan man vet ordet av är det ett par meter högt igen. Den här gången grävde dom till och med upp rötterna. Det har jag åtminstone aldrig sett att dom har gjort innan, så det ska bli intressant att se om det håller sig rent lite längre. När det får växa ett tag blir det som på bilden. Man ser inte ens tåget där bakom, utan hör bara att det kommer. Jag är så rädd för såna där maskiner att jag gick över till andra sidan gatan när dom höll på. Grävmaskinistens kollega däremot hoppade ner i diket där skopan gick fram och tillbaka. Jag antar att dom flesta arbetsplatsolyckor inträffar just därför att man är van och tappar respekten lite. Efteråt upptäckte jag en liten skylt om att telefonledningen går utmed järnvägen, så det kan i och för sig ha varit den dom var på jakt efter.

3 Augusti 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Kylskåpsdörren.

Jag hittade en whiteboardtavla som jag blev våldsamt förtjust i på Kvantum igår. Jag hade varken plats eller användning för den, så jag tänkte motstå frestelsen. Till slut gick jag ändå tillbaka och lade den i vagnen, eftersom jag visste att jag skulle ångra mig annars. Att avvakta till nästa gång jag kommer dit brukar inte vara någon bra idé. Då har tillfälliga varor en tendens att redan vara slut. Nu bestämde jag mig för att helgen också räknades till semestern. Under den sprider väl dom flesta pengar omkring sig, så då tycker jag det är okej att köpa sånt som är onödigt. Jag har en liknande tavla på anslagstavlan i sovrummet, men den nya gick enbart att fästa med magneter eller självhäftande kuddar, så där fungerade det inte att byta. På kylskåpsdörren har jag i många år (det syns tydligt på barnen i fotoramarna hur många) haft shoppinglista, penna, magnetiska fotoramar och andra magneter. Jag har själv tyckt att det såg lite märkligt ut med bara en smal remsa av prylar mitt på, men inte lyckats sprida ut dom på ett vettigt sätt. Med den nya whiteboardtavlan ser det i alla fall lite mera ut. Man kanske borde glesa ut det ännu mer, men såhär är jag nöjd. Både listan och fotoramarna ska ju helst vara i ögonhöjd. Att jag i alla tider har haft pennan på fel sida om blocket har jag inte ens tänkt på förrän jag såg kortet nedan. Eventuellt får den nya whiteboardtavlan ersätta den gamla, fast den inte hamnade på samma ställe. Det är klart enklare att komma åt att anteckna på kylskåpsdörren än ovanför skrivbord och dator.

2 Augusti 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Veckohandlat.

Idag passerade deltagarna i den längre varianten av Kalmar Grand Prix Open Nybro ungefär samtidigt som jag skulle cykla till Kvantum för att veckohandla. Jag tog en annan väg än min vanliga, för att korsa deras på det som kändes som enklaste stället. I den korsningen fanns ett helt gäng funktionärer på plats, men jag såg bara en enda cyklist på långt håll. I gengäld gick bommarna ner vid järnvägen, så jag fick vänta där någon minut. På insidan av den högra satt en skylt som uppmanade en att köra igenom bommen hellre än att stanna på spåret. Jag misstänker att den alltid har suttit där, fast jag aldrig har sett den förut. Vettigt verkade det hur som helst. En bom lär ju göra mindre skada än ett tåg, och när man precis har fastnat mellan bommarna tänker man väl inte så klart själv. Jag har aldrig riktigt förstått vitsen med dom där varukorgarna med hjul, som man kan dra efter sig i ett handtag. I min värld kan man lika gärna ta en vanlig vagn, om man inte klarar sig med en liten korg. En dag på semestern använde jag i alla fall till slut en för första gången. Jag hade beslutsångest om huruvida jag skulle handla eller inte, så jag tog aldrig med mig någon vagn från parkeringen. Inne på Kvantum finns bara dom där små, så när jag bestämde mig för att jag skulle få för tungt att bära tog jag en sån. Idag provade jag den ultimata vagnen för mig. Vid cykelställen står en typ av vagnar med hållare för handscanner, men dom är inte lika djupa som dom vanliga vagnarna. Jag trodde inte dom skulle räcka till för mig med mina cykelväskor, men när man stoppar ner varorna i dom direkt var en sån vagn perfekt. Den var dessutom så hög att man slapp böja sig hela tiden.
1 Augusti 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida