HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
December (2017)
>>


Trettioförsta augusti.

1975 såg jag ut som på det bifogade kortet. Sista augusti var jag på fotboll i Stenåsa med ett par i bekantskapskretsen. Dom gifte sig så småningom med andra än varandra. Han dog bara femtio år gammal. Hur hennes liv blev har jag inte så mycket koll på. Nackdelen med kvinnor är att dom flesta byter efternamn när dom gifter sig. Det är svårt att snoka runt på nätet efter någon, om man inte ens vet vad dom heter.
1976 var det tydligen valår, för i skolan samlades vi i aulan, och fick höra representanter för dom politiska partierna berätta om sina partiprogram inför valet. Någon typ av diskussion bröt ut, där den mest upprörande detaljen i min värld var en lärare, som hävdade att han brukar sitta bland eleverna i aulan. Vi hade uppenbarligen lite olika verklighetsuppfattning på den punkten.
1977 hade jag slutat grundskolan. Några mer studier blev det aldrig för mig, så den trettioförsta augusti flyttade jag till min första egna lägenhet. Jag hade fått jobb i Kalmar, och att pendla dit från östra Öland var snudd på omöjligt, när man inte hade körkort. Jag satt vid ett löpande band och packade chokladpraliner i askar. Som jag minns det fick man egentligen inte ha det jobbet om man var under arton. För att kringgå det betalade man oss som var yngre samma lön som en artonåring skulle ha haft. Jag minns att jag hade så gott om pengar så jag kunde betala två lägenhetshyror åt gången. Det löpande bandet ersattes så småningom med en maskin, och numera är det andra verksamheter i lokalen där chokladtillverkningen höll till.
31 Augusti 2017  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Ny dator.

Planen för besöken hos frisören med mina nuvarande arbetstider är att förlägga dom på fredagsförmiddagar. Sista natten jobbar jag lite längre, och kan vänta tills salongen öppnar. Jag hade en tid bokad på fredag, men när det körde ihop sig för min frissa fick vi till en kompromiss. Jag cyklade dit idag istället, och hon började jobba tidigare, för att jag skulle slippa stanna uppe så länge. När vi var klara hade i alla fall Doff data hunnit öppna, så jag cyklade bort till dom för att kolla läget med min nya dator. Det låg i personalens arbetsorder att köra ut den till mig, men att få tid till det var visst inte det lättaste. Framför allt inte som jag sover när dom jobbar. Nu erbjöd sig innehavarna att köra förbi mitt med den på hemvägen ikväll. Det är därför jag är vaken i vanlig tid. Planen var att sova ett par timmar extra, eftersom jag var uppe på förmiddagen, men någon gång vill jag ju gärna få hem den där datorn. Det visade sig ändå att någonting jag skulle ha till Officepaketet fattades, men jag fick en kopia på koden, och med den ska jag klara mig. Han erbjöd sig att svänga förbi med boxen när den kommer, men jag hämtar den hellre själv. Då kan jag passa på att titta in till dom nästa gång jag är vaken under deras öppettider, även om det lär dröja.

30 Augusti 2017  | Länk | Nybro | 2 kommentarer
Längre än väntat.

När jag var 25 kvaddade jag en bil. När jag växte upp malde en information på tv om att man vid sladd skulle släppa gasen, trampa ur och styra ut sladden. Med en liten, lätt bil i en decimeter snömodd hjälpte det inte så mycket vad man gjorde. Jag klarade mig oskadd, men kvinnan som gjorde samma sak på samma ställe tre veckor senare omkom. Efter det kan man väl se det som att jag lever på övertid. På Nordchoklad på åttiotalet jobbade jag ihop med en kvinna som var lika mycket hälsofanatiker som nästan alla verkar vara idag. Hennes barn hade sagt att dom hellre levde gott tills dom blev 40 än led tills dom blev 80. Jag kände likadant, så dom senaste sexton åren har jag levt på övertid efter det också. Den senaste slutstationen var i slutet av mars, eftersom min mamma gick bort ett par veckor efter sin femtiosexårsdag. Jag dog inte då heller, så nu börjar jag undra om jag har nio liv som katterna. Det finns gott om andra tillfällen när det kunde ha varit slut. Medan jag fortfarande hade bil hände det till exempel vid ett otal tillfällen att jag somnade vid ratten. Så vilket liv i ordningen jag är inne på är aningen oklart. Det är väl som dom säger att är din tid inne kan ingenting rädda dig. Är den det inte kan ingenting skada dig.
29 Augusti 2017  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Musik.

Med tanke på hur gammal jag är kan jag tycka att dom 1600 låtar jag har i datorn inte är så mycket. Det är nämligen musik från hela mitt liv. Allt från gamla dansbandslåtar som jag dansade till på sjuttiotalet till den nyaste musiken. Jag sparar om jag hör någon ny låt jag gillar, men det verkar inte vara överdrivet många. Då har jag ändå en salig blandning av allt från Van Halen till Helene Sjöholm. Och så mängder av dansbandsmusik då. Dom låtar jag tycker är riktigt bra ligger på en speciell spellista, och den innehåller inte mer än 400 stycken. Självklart har jag förstått att jag är fullständigt ute som sparar musik och filmer över huvud taget. Sånt streamar man numera. Ja, alla utom jag då. På jobbet hänger det ihop med att storleken har betydelse, även om många män skulle hävda motsatsen. Min Ipod shuffle är bara en tiondel så stor och tung att bära på som min telefon. På min förra avdelning behövde man ha fickorna fulla av verktyg, pennor och annat, så där jag är nu njuter jag verkligen av att slippa. Det som kan kännas lite onödigt är sladden mellan Ipodden och lurarna, nu när många andra kör trådlöst.

28 Augusti 2017  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Att sitta.

Det största problemet med min fina (läs svindyra) kontorsstol, är att den är gjord för arbete och inte för nöjen. Det innebär att man inte kan luta upp stolssitsen som jag skulle vilja göra när jag lutar mig bakåt och kopplar av. Det i sin tur betyder att jag glider framåt på sitsen, och får spjärna emot för att inte glida ner från den. Jag har haft den i några år, så jag började fundera på att kosta på mig en ny stol. Det gäller ju då att den nya är bekvämare. Att komma någonstans där man kan provsitta dylika stolar är inte lätt när man bor i lilla Nybro och inte har bil. Lite kräsen kände jag mig dessutom, för jag har sett dom som sitter på en vanlig pinnstol vid datorn. Jag satte mig istället och googlade på tips om hur man skulle kunna lösa problemet. Den första jag hittade var en kille som gled av stolen när han runkade. Sånt sysslar jag sällan med vid datorn, även om jag har insett att det finns gott om inspiration på nätet. Däremot gillade jag ett av tipsen han fick. Nämligen att skaffa en dyna. Med en kildyna har jag lyckats få upp framkanten på stolssitsen, så jag kan slappna av utan att glida av den. Att jag har vänt dynan bak och fram är en annan historia. Tanken är egentligen att benen ska komma ner, så att man sitter riktigt upprätt. Inte tvärtom, som jag vill.

27 Augusti 2017  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Chips och godis.

Om man som jag inte är överdrivet förtjust i sånt som smakar starkt, kanske det inte är så smart att köpa chips som heter något med chili. Att resten av namnet är cream cheese hjälper liksom inte. Att jag lyckades göra samma miss en gång till skyller jag på att dom chipsen hette cheddar chipotle. "De här chipsen har en underbar smak av en mild och god cheddar som växlar över i den mexikanska chipotlens fylliga rökta chilismak" läser jag på webben. Jag har alltså lurat mig på det här med osten båda gångerna, för ost älskar jag verkligen. Jag får uppenbarligen lära mig att läsa innehållsförteckningen på det jag köper. Hade det varit någonting annat jag inte hade gillat hade jag förmodligen slängt det, men med chips och godis bär det mig emot. En gång när brorsonen och hans sambo hade varit här åt jag till och med surt godis, som dom hade lämnat. Det var ju gott inuti, men jag fattar verkligen inte varför man ska plåga sig igenom ett salt eller surt hölje för att komma dit. Godis ska vara sött.
26 Augusti 2017  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Klockor.

Det händer emellanåt att någon undrar varför jag har en klocka i badrummet. Det tycker jag är ganska självklart. Har jag en tid att passa är det oftast där jag är, och där inne har jag knappast armbandsklocka på mig. Det har jag i och för sig nästan aldrig annars heller. På jobbet tar jag på mig klockan när jag går på rast, för att vara tillbaka i rätt tid. Det jag själv kan tycka är mera udda är bordsklockan, som står på skrivbordet bredvid datorn. Tiden står ju på skärmen. Men sitter jag och spelar någonting i helskärm strax innan jag ska gå till jobbet, kan det vara bra med en annan klocka att kasta ett öga på ibland. Inte förrän i veckan slog det mig hur mycket enklare det vore, om den inte stod i mörkret till höger om datorn. Jag ser knappt visarna. När jag flyttade den till andra sidan, där jag har en bordslampa, var det verkligen bara att kasta ett öga, för att ha koll på tiden.

25 Augusti 2017  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Trafikfaror.

Bilden nedan har florerat på nätet i flera år. Enligt bildtexten hade föraren messat medan han körde. Han hade fortfarande telefonen i handen, när dom drog fram honom. Hans huvud låg däremot i baksätet. Jag hoppades i det längsta att det bara var en myt att det finns människor som inte fattar att man måste hålla minst ett öga på vägen när man kör bil. Så frågade jag en kille på jobbet, och han stannade alltid om han skulle skriva en längre text. Annars var det tydligen inga problem att messa vid ratten. Jag som till och med tycker att det borde vara förbjudet att prata i telefon när man kör bil. Det klankas en del på äldre bilister, men jag misstänker att dom är betydligt mer uppmärksamma än dom ungdomar som sitter med en telefon i ena handen. På vägen till jobbet på kvällen har jag ett par gånger mött en kille på cykel, som tittar ner i sin telefon. Han har lyse på cykeln, och jag är klädd i reflexjacka. Han borde alltså inte kunna undgå att se mig, om han bara kastade ett öga på vägen emellanåt, men det gör han inte. Jag har full koll på honom dock, så när jag tar ett steg åt sidan i sista sekunden blir han räddast av oss. Jag är glad att jag aldrig har mött honom när han kör bil.

24 Augusti 2017  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Facebooktest.

Bilden nedan ingick i ett test på Facebook. Jag valde nyckel nummer fyra, och fick det här utlåtandet om min personlighet: " Du valde nyckeln som ser ut som en fyrklöver. Tänkte inte på det? Det betyder att du är en glad, lätt och optimistisk person som alltid ser allt från den ljusa sidan. Var försiktig dock. Ibland kan din optimism göra dig impulsiv och lite distraherad, så du kan hamna i trubbel utan att du ens inser det." Det lät som en helt adekvat beskrivning av mig, fast jag knappt hade fattat själv att det var så det låg till. Testet var för övrigt på engelska, så när jag översatte svaret blev det lite halvfestligt. Jag är av naturen lat, så jag använde Google översättning först. Det programmet översätter orden till svenska, men man får själv ändra lite här och där för att det ska låta svenskt. Det blir lite som den utlandsfödde man som jag hörde säga på radion att "man får inte hänga på läppen". Hänga läpp skulle nog jag ha sagt.

23 Augusti 2017  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Minimalt arbetspass.

När jag kom fram till grinden in till jobbet igår fanns det ingen läsare att dra kortet i. Mitt vidvinkelseende är inte mycket att skryta med, så jag såg först inte att man helt enkelt hade tagit upp ett hål i staketet vid sidan av grinden för passage. Inatt har alla varit välkomna in på fabriksområdet. Inne på avdelningen var det ännu värre. Där hade en hel sträng rasat. Vi låg efter redan efter uppstartsveckan efter semestern, så några större haverier har vi egentligen inte tid med. Jag forskade aldrig i om dom inte hade hittat felet, eller dom i vanlig ordning väntade på reservdelar. Det är för dyrt att ha hemma, så jag har till och med varit med om att delarna har kommit i taxi från Tyskland. Att gå på varandra och inte ha något att göra är det värsta jag vet, så jag kompade ut och gick hem efter en knapp timme.

Igår fick jag ett mail där det stod "Doffdata söker kontakt!" på ämnesraden. Det tyckte jag var lite vitsigt. Dom hade tydligen bara mitt nummer till den fasta telefonin, och på det har ingen svarat på några år. Problemet är att jag sover när dom jobbar, så idag steg jag upp och satt i telefon en halvtimme på förmiddagen. Jag har valt att abonnera årsvis på Office i den nya datorn. Dom tyckte det kändes onödigt att skapa dubbla Microsoftkonton, och ville ha lösenordet till det jag har. Jag tror det var i Danmark datorn byggdes, men nu är den åtminstone i Nybro, efter sex veckors väntan.
22 Augusti 2017  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Kontakt.

Jag stänger alltid av ljudet på telefonen när jag ska sova. Oftast sover jag ju på dagarna, och då kan det vara ett fasligt plingande om paket som är på väg, reklam och annat. Dom som har barn vill vara nåbara hela dygnet. Själv räknar jag med att det räcker om jag ser eventuella missade samtal efter ett par timmar. Jag är alltid uppe minst en gång varje dag. Däremot vågar jag inte skicka sms eller kontakta folk över Messenger utan att titta på klockan först. Alla uppskattar säkert inte att bli väckta klockan fem en söndagsmorgon av något som egentligen inte brådskar. Sålunda väntade jag med att kontakta både massageterapeuten och brorsdottern till igår kväll. Att betala den förstnämnda via bankgiro lät sig nämligen inte göras. När jag fick tag i henne på sms, visade det sig att hon hade skrivit en siffra fel i numret hon gav mig. Man får väl se det som tur att det inte fungerade att betala till det numret, så mina pengar inte flög iväg till någon annan. Hon hade dessutom Swish, och det är ju så himla smidigt. Brorsdottern meddelade sist vi träffades att det skulle bli dop för hennes lilla dotter som nu på lördag. När hennes bror var här senast talade han om att det var framflyttat ett par veckor. Nu fick jag till slut veta att det inte blir förrän i oktober. Min plan var att inviga min nya klänning och för en gångs skull vara barbent, men det lär knappast vara aktuellt då. Jag får kolla om den funkar med strumpbyxor. Annars får jag hitta på något annat att ha på mig.

21 Augusti 2017  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Tjugonde augusti.

Den tjugonde augusti 1974 var en av dom längsta och mest händelserika dagarna i mitt liv. Jag såg ut som på det bifogade kortet, och började på högstadiet. Det innebar en omställning från en liten byskola med ungefär sextio elever till en större skola med flera hundra. Jag tror bara det fanns två högstadieskolor på hela Öland på den tiden. Gränsen för om man åkte norrut eller söderut gick ungefär där jag bodde. Det innebar att jag aldrig träffade folk från grannsocknen norrut, samtidigt som jag kände folk långt nere på södra Öland. Minibussen jag hade åkt med till låg- och mellanstadiet ersattes av en större buss, och jag fick pendla flera mil varje dag. Vår klassföreståndare i sjuan beskrev jag i dagboken som "En liten kul kille i glasögon som snackar som en kärring." Jag tror han slutade något år senare, så i åttan och nian hade vi en kvinnlig klassföreståndare. Vi fick skåp att ha våra böcker i, eftersom vi hade olika klassrum för olika ämnen. Olika lärare också, vilket var en rejäl omställning efter att ha haft samma lärare i alla ämnen tidigare. Tappade man bort skåpnyckeln kostade det en tia. Min ramlade en gång ner mellan listen och väggen i mitt rum hemma. Det var en smal springa och en bra bit ner till det gamla garagegolvet som det var byggt på, så den ligger nog kvar än idag. Till lunch den där första dagen på högstadiet serverades biff och potatis.
20 Augusti 2017  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Massage.

Idag hade jag faktiskt nytta av att jag inte gillar att vända på dygnet i onödan. Min massageterapeut har varit mammaledig några månader. Det blir knappast så länge för en egen företagare som om man är anställd, men saknad hann hon bli. Det märktes när hon i veckan messade stamkunderna om att hon hade lagt in nya tider i bokningssystemet på nätet. Det var förmiddagar bland annat på lördagarna. Det var förstås väldigt praktiskt för alla som jobbar i veckorna. Dom flesta vill antagligen inte stiga upp onödigt tidigt en lördag, så när jag kom upp på eftermiddagen var den enda tid som fanns kvar idag den allra första vid åtta i morse. Jag vill tvärtom inte gå och lägga mig senare än nödvändigt, så för mig var det den allra bästa tiden. Jag fattar inte ens hur någon orkar ta tag i sitt liv efter en massage. Då är det riktigt skönt att krypa ner i sängen. Tur med vädret hade jag idag igen. Regnet öste verkligen ner under natten, men när jag skulle iväg var det uppehåll. När nu Nybro hudvård var min enda destination kunde jag förstås ha krupit i regnstället när jag cyklade dit, men det var skönt att slippa. Massagen var både efterlängtad och välbehövlig. Hennes kortterminal strejkade, men jag fick med mig summa och bankgironummer på en lapp. Jag funderade på att betala så fort jag kom hem, men jag har för mig att bankgiro av någon anledning ändå tar ett par dagar. I helgen lär det i alla fall inte hända mycket på banken, så jag kan lika gärna ta det i lugn och ro under natten.

19 Augusti 2017  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Resekort.

Kalmar Läns Trafik skickade ut information om sina nya bussar. Designen på dom skulle följa med till resekorten, så hade man ett gammalt fick man föra över pengarna från det till ett nytt. Brorsonen och hans sambo har skjutsat så mycket på mig dom senaste åren att jag knappt minns när jag åkte buss senast. På Klt:s webbsida är det sedan länge sagt att man ska kunna kolla och till och med ladda på sitt kort, men det är tydligen fortfarande en framtidsvision. Lite som strängen jag jobbade på inatt. Ingen bryr sig speciellt mycket om den, eftersom den ska byggas om. Däremot verkar ingen veta vilket år det ska ske. Nu öppnade resecentrum i Nybro så tidigt i morse att jag kunde gå in där på vägen till Kvantum och byta ut mitt kort. Att jag kom ihåg det hängde helt och hållet ihop med att jag har anpassat mig efter mitt dåliga minne. Jag hade antecknat det på whiteboarden i köket, men sedan för säkerhets skull skrivit det på shoppinglistan till Kvantum också. Det var där jag såg det i tid. Det hade varit lite snopet att komma på det senare i helgen. Samma cykeltur gick för övrigt runt förpackningsåtervinningen med skräp och till Circle K för att hämta ett paket. Jag hade tur med vädret, för det ösregnade inatt. När jag cyklade duggade det bara lite. När jag kom hem tittade till och med solen fram.

18 Augusti 2017  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Vädret.

Man skämtar ju ibland om att folk kollar efter vädret i datorn istället för att titta ut genom fönstret. Så länge jag hade skrivbordet vid fönstret hade jag alltid rullgardinen nerdragen när jag satt där, så jag hade verkligen ingen aning om vädrets växlingar. Det är tydligen inte mycket bättre nu, när jag sitter med ryggen mot fönstret. Det händer att jag läser på Facebook att det regnar eller snöar i Nybro, fast solen sken sist jag tittade ut. När jag då vrider på huvudet kan jag konstatera att folk skriver sant. Att vi svenskar pratar mycket om vädret gäller tydligen även på Facebook.
17 Augusti 2017  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Minneskort.

Jag använder inte min mobiltelefon till förvaring av foton och annat. Med några appar har det ändå varit på gränsen att minnet har räckt till, så till slut köpte jag ett minneskort till den. Inget jättestort, men jag fick ändå fyra gånger mer minne än jag hade innan. Sedan gällde det bara att kunna använda det också. Jag hittade inget kommando för att spara korten jag tog på minneskortet. Till slut provade jag med att fotografera, och då kom frågan upp. Så googlade jag mig till att man skulle kunna flytta en del av apparna dit, men hittade inget sånt kommando heller. Det finns en anledning till att jag har "en smart och enkel pensionärslur" som jag läste någonstans. Nu hjälper det inte alltid, och jag var nära att bestämma mig för att det nog inte lät sig göras just på min telefon. Då dök plötsligt rätt inställning upp där jag redan hade sökt utan att hitta den. Facebook, Instagram, Messenger och alla mina spel gick att flytta till minneskortet. Nu ska jag förhoppningsvis inte bli nekad att ladda hem saker för att telefonen är full fler gånger.
16 Augusti 2017  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Staffan Kihlbom.

Jag älskar att sortera och organisera saker och ting. Efter nästan arton år med dator finns det en hel del sånt att ägna sig åt i den. När jag pulade med gamla kändisbilder fanns där såna som jag inte hade sett vare sig på tv eller i tidningar i modern tid. Jag blev lite nyfiken på vart dom hade tagit vägen, och googlade lite. Jag hittade Staffan Kihlbom men inte Felix Södergren. När jag flyttade korten till samma mapp insåg jag att det var samma kille. Staffan Kihlbom hade nämligen spelat Felix Södergren i tv-serien "Vita lögner". Den gick tydligen mellan 1997och 2002, så det är inte så konstigt om jag inte minns några namn. Jag kan se om filmer jag såg för bara tre år sedan, utan att känna igen eller komma ihåg speciellt mycket av dom. Varför jag hade skrivit rollfigurens namn vid det ena fotot är och förblir däremot ett mysterium. Jag var väl så inne i den där serien att Staffan helt enkelt var Felix för mig. Jag har läst om folk som har förväxlat skådisar och deras rollfigurer betydligt mer seriöst än så.
15 Augusti 2017  | Länk | Media | 0 kommentar
Broderi.

Att sitta i en fåtölj vid tv:n och brodera kan stundtals bli onödigt spännande. Jag vet inte hur många nålar och trådar jag har krupit runt och letat efter genom åren. Det mesta dyker upp förr eller senare. Har jag tur hittar jag nålen, utan att jag eller någon annan gör det med kroppen. Ibland sitter den till och med kvar på väven, så det är bara min hjärna som har tappat bort den. Ikväll hittade jag en lång, mörk tråd på mattan i sovrummet. Den kom från mitt broderi, och man kan bara gissa hur länge den hade hängt fast i mina kläder innan den landade på mattan. Att det skulle gå betydligt snabbare om jag ägnade broderiet all min uppmärksamhet och inte kollade på film samtidigt är en helt annan historia. Tomten jag håller på med nu lär inte bli klar till denna julen heller.
14 Augusti 2017  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Störda.

Jag har i alla år förundrats över folk som bosätter sig på bondvischan, och sedan stör sig på lukt och flugor från kor och hästar. Dom måste endera ha gjort ett rejält feltänk, alternativt haft en överdrivet romantisk syn på det här med att bo på landet. Fördelen med att bo i en stad är att man kan ta en promenad även sommartid, utan att behöva vifta bort flugor för glatta livet. Rekordet tror jag ändå togs av dom jag läste om i förra veckan. Dom bodde intill Kalmar Öland Airport, och klagade på flygklubbarnas aktiviteter. Bor man i närheten av en flygplats får man väl nästan räkna med en del oväsen. Hur tänkte dom där?
13 Augusti 2017  | Länk | Media | 0 kommentar
Teckning.

Teckningen nedan är det närmaste att hamna på ett bröllopskort jag har kommit. Killen jag var förlovad med i tonåren flydde jag från, och nu lär jag väl vara för gammal. Dom fyrtio åren däremellan vete sjutton vart dom tog vägen. Teckningen ritade en kille i min klass, när vi gick i nian. Min tonårskärlek ritade han av efter ett foto. Han var en fena på att teckna den där grabben. Han kunde börja i ena hörnet på ett pappersark och fylla hela sidan med sin teckning. Jag har sett att det finns en serietecknare med samma namn, men vet inte om det är han. Jag har inte träffat honom sedan vi slutade skolan, och vi har ju förändrats en del på fyrtio år.

12 Augusti 2017  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Glödlampor.

Den nya sortens glödlampor blir jag inte riktigt klok på. När jag förstod att dom gamla skulle försvinna bunkrade jag stora glödlampor. Dom på sextio watt hoppas jag räcker min livstid ut, för något riktigt ljus tycker jag inte att det blir av dom nya alternativen. I hallen kör jag fyrtio, och dom är slut nu. Jag har försökt köpa andra efter omvandlingstabellen, men hur det blir återstår att se. Den lampan är så jobbig att byta att jag inte tänker göra det förrän den går sönder. Det är en plafond som sitter ända uppe i taket och jag är höjdrädd. Svår att få loss är den, och inte blir det lättare när man står med händerna över huvudet. Typiskt nog är det den glödlampan som måste bytas oftast. Då saknar jag faktiskt en man. Visst gör dom sånt? Det jag har mest av är ändå smålampor, där det bara ska vara mysbelysning. Kvantum har perfekta glödlampor till dom, men jag har inte lyckats klura ut vilken typ av lampor det är. Till slut förklarade någon för mig att det var vanliga glödlampor. Då brann det riktigt i huvudet på mig, för jag hade fattat det som att alla vanliga glödlampor skulle förbjudas. Till slut lyckades jag googla fram att 11 watts glödlampor (som är dom jag köper) och speciallampor (exempelvis kylskåps-, ugns- och symaskinslampor) fortfarande är tillåtna.
11 Augusti 2017  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Internetshopping.

Det finns tillfällen när jag misstänker att det skulle vara att föredra att bo i en större stad. Om man inte får tag i det man vill ha och behöver lär det väl då oftast finnas någon annan butik som säljer samma sak. I lilla Nybro brukar det sluta med att jag får ge mig ut på nätet och leta. Med chokladkapslarna blev det nästan lite komiskt. Kvantum slutade sälja dom helt och hållet, så jag skickar efter en hel låda i taget från ett annat ställe. Då bjuder dom på frakten, och kapslarna är till och med billigare där. Hämta dom får jag ändå göra på Kvantum, eftersom dom är ombud för Schenker. Märkligt bara att dom inte vill sälja kapslarna till mig. En presentaffär sålde en typ av doftljus som jag blev våldsamt förälskad i. När den butiken slog igen hittade jag dom bara i en butik på nätet, så numera gör jag likadant med dom. När någonting ser ut att vara på väg att försvinna helt och hållet, samlar jag hellre på mig ett gäng för att slippa byta ut det i första taget. När det gällde min hårtoning kändes det extra akut, eftersom jag inte har någon lust att byta hårfärg i första taget. När den var slut på Kvantum två veckor i rad hittade jag till och med den på nätet, och beställde flera förpackningar för säkerhets skull. Jag har febrilt försökt googla mig till hur länge man kan ha den hemma, men det verkar folk vara hyfsat oense om. Vi har två apotek i Nybro, men livet blev ändå enklare när jag började handla alla apoteksvaror från Apotea på nätet. Man behöver inte ens köa för att hämta ut recept. Dessutom får man upp alla utbytesalternativ och vad dom kostar, så man kan välja själv vilket märke man vill ha på sina piller.

10 Augusti 2017  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Nionde augusti.

Den nionde augusti 1972 var paret på bilden på besök i mitt föräldrahem. Det är min morbror Bosse och hans fru Irene, och dom hade sällskap av en annan morbror och hans familj. Irene höll just på att bli mormor, för i dagboken har jag skrivit att hennes dotter låg på BB. Mina föräldrars grannfru blev farmor i samma veva, för hennes son blev pappa den nionde augusti. Den lilla tjejen hann jag gå på minst ett barnkalas hos innan jag flyttade från Öland, för jag var med och firade hennes treårsdag . Om barnen är exakt lika gamla har jag ingen koll på, för Irenes barnbarn har jag inte träffat mer än en enda gång som jag minns det. Då var han bara något år gammal. Kortet på Irene och Bosse är taget 1996. Nu är dom borta båda två.
Dansat har jag gjort många gånger den nionde augusti, men också sånt som inte har hänt alltför många gånger i mitt liv. Efter barnkalaset 1975 var jag på fotboll och såg Runsten/Möckleby spela oavgjort mot Kristvalla. Att jag ens har tittat på fotboll frivilligt en gång i tiden är ett mysterium. Det säger väl en del om utbudet av fritidsaktiviteter på östra Öland. 1980 var jag visserligen på dans, men efteråt åkte jag ner till kompisarnas strandstuga och sov där. Numera sover jag helst i min egen säng. Året därpå sprang jag två och en halv kilometer på 15,33. Ska jag springa i en kvart idag får det vara något bra otäckt som jagar mig. Den nionde augusti 1986 var jag ute på stan och spelade roulette. Det gör jag bara på datorn numera.


 

9 Augusti 2017  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Ljud.

Det ringde på dörren, när jag satt och åt igår kväll. När jag öppnade var hela trapphuset fullt av invandrare. En ung kvinna sa på (mycket) bruten svenska "Mitt barn". Oklart om ungen hade tryckt på min dörrklocka eller bara kommit emot den i trängseln. Bra för mig i alla fall att mamman kunde ett par ord svenska, så jag förstod att dom ingenting ville. Jag kunde bara dra igen dörren och återgå till min middag. Lite senare hade jag musik på, när jag genom den hörde något som lät som musiktutorna killarna hade på sina bilar när jag var ung. Det dröjde ett par signaler innan jag fattade att det var min telefon som ringde. Jag har aldrig tänkt på att den låter som dom där tutorna. Jag hade för övrigt nästan glömt bort dom, så det blev en liten nostalgitripp när jag blev påmind. Det är samma sak med dörrklockor som spelar melodier. En bekant hade en sån när jag var ung, men jag har inte hört någon mer sedan dess. Å andra sidan ringer jag extremt sällan på hemma hos folk. På den tiden jag sov borta ibland kunde olika signaler på väckarklockor ge vägledning om vem man vaknade hos. Numera sover jag på sin höjd över hos min bror och hans familj på julafton.

8 Augusti 2017  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Slut på friden.

På radio Nybro spelar man ofta förinspelade slingor med musik och varierande mängder av mellansnack. Jag känner inte speciellt många av dom som är med där, men dom som låter lite äldre läser i stor utsträckning engelska ord och namn som dom stavas. Häromdagen hörde jag en kvinna, som åtminstone lät lite yngre, snudd på be om ursäkt för att hon inte visste riktigt hur man uttalade Eddie Cochrans namn. Jag sa högt till radion att det kunde ha varit värre. Betydligt värre. Dagens värsta är annars att semestern är slut. Om några timmar är det dags igen. Det gäller att komma ihåg att vi börjar en halvtimme tidigare än i våras. Å andra sidan slapp jag gå dit igår, tack vare våra ändrade arbetstider. Jag har inte råd att gå i pension ännu, så det är inte mycket att be för. Åtminstone inte om jag sprätter iväg pengar som jag har gjort dom senaste fyra veckorna. Tempot har jag verkligen uppskattat. Det blir ett helt annat när man bara bestämmer själv över några timmar varje kväll.

7 Augusti 2017  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Spelkväll.

Dagen efter vår förra spelkväll satte jag mig i lugn och ro och gick igenom regelhäftet till "Colt Express". Jag skrev en sammanfattning av allt vi hade missat och som man behövde komma ihåg. Det dokumentet skickade jag till ungdomarna, och konstaterade att jag var redo för revansch. I början av veckan kom svaret att vi kunde köra den här lördagen också. Förra helgen var dom sena, men igår kom dom i gengäld en halvtimme före utsatt tid. Vi höll dessutom ut till långt fram på småtimmarna, så vi hann plöja igenom alla dom nya spelen. Revanschen uteblev däremot. Jag kan verkligen inte tänka i flera steg, medan brorsonen är suverän på det. Nu när vi visste hur "Colt express" skulle spelas fick jag bara ännu mera spö. Det är verkligen inte lätt att veta vilka spel man kommer att ha mest nöje av när man köper dom. Det vi spelade flest gånger igår var "Callisto", som är en analog variant av Tetris. När vi väl kom på att börja bygga in och blockera varandra, var det fullt krig. När jag lyckades blocka ut brorsonen direkt, hävdade han förstås att han medvetet hade låtit mig göra det, så att han kunde lägga sig i soffan en stund. Det låter som något hans far och definitivt hans farfar skulle ha kunnat säga med samma övertygelse. Jag var fortfarande nästan spik nykter när jag tog kortet nedan på mina motspelare. Därför skyller jag i vanlig ordning på att jag hade svårt att se på den lilla skärmen till telefonen att det inte blev så knivskarpt som jag tyckte.

6 Augusti 2017  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Potthål och tvestjärtar.

Jag trodde att hål i gatan, som det jag skrev om igår, kallades potthål. Jag hörde ordet första gången som ett skämt. Att dom kallades för det eftersom Vägverket skiter i dom. När jag googlade hittade jag ingen förklaring till varifrån namnet i själva verket kommer. Däremot insåg jag att ett potthål snarare är där det har blivit just ett hål i asfalten. Det jag har cyklat ner i flera gånger är snarare en rejäl fördjupning. Att det inte bor någon här, som jag kan prata med, stör mig väldigt lite. Jag pratar för mig själv hela tiden, plus att jag konverserar både saker i min närhet, himmelska makter och bekanta som inte är i närheten. Något av ett rekord var det nog ändå igår, när jag skakade ut en tvestjärt ur ett par trosor, som hade hängt ute på tork. Den satte iväg i full fart över golvet, och jag bad den stanna, så jag fick döda den. Det var väl närmast tur för mig att tvestjärtar knappast hör över huvud taget, och definitivt inte förstår svenska. Jag har lite svårt att tänka mig att den annars skulle ha hörsammat min vädjan. Den lämnade jordelivet strax efteråt, och jag hoppas bara att den inte hade familjemedlemmar med sig, som fortfarande är kvar här inne. Saker att vara tacksam över i sammanhanget är att jag hittade den innan jag tog på mig trosorna. Så får man väl vara glad så länge det bara är en tvestjärt som hälsar på. Jag har förstått att folk som reser utomlands kan få med sig både vägglöss och annat hem.

5 Augusti 2017  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Dagens cykeltur.

Antingen hade jag maximal otur med en fluga jag mötte när jag var ute och cyklade idag, eller också har jag haft väldigt mycket tur med alla andra jag har mött. Eftersom jag alltid är täppt i näsan i varierande grad, andas jag genom munnen när jag promenerar eller cyklar. Den här flugan flög inte bara rakt in i min halvöppna mun. Antagligen var vi på väg åt varsitt håll, för den flög rakt ner i halsen. Som väl var lyckades jag harkla upp och spotta ut den. Hade jag svalt den hade jag nog spytt, så äckligt tyckte jag att det var. Vädret hade jag definitivt tur med, för dagens första regnskur kom medan jag plockade upp varorna här hemma. I vanliga fall besöker jag bara Kvantum en gång i veckan, men för att ha drickbar mjölk hela nästa vecka fick det bli en extra tur idag. För att se att självscanna har jag ett par äldre glasögon liggande i cykelväskan. Dom är runda. I veckan var jag inne hos optikern, och konstaterade att dom börjar bli moderna igen. Allting kommer ju tillbaka förr eller senare. Jag berättade för den unga tjejen där inne att pilotbågar var populärt redan för fyrtio år sedan. Under semestern har jag cyklat Järnvägsgatan hem från centrum. Dels känns inte uppförslutet lika tungt där. Så är det mycket grävarbeten om jag väljer en annan väg. På Järnvägsgatan finns det bara ett enda hål i vägbanan. Det är å andra sidan beläget exakt så långt från vägkanten som jag cyklar. Jag körde ner i det ett antal gånger innan jag lärde mig var det fanns, och det händer fortfarande att jag glömmer det.
4 Augusti 2017  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Parkgrillen.

När min telefon inte var fulladdad efter en timme borde jag förstås ha kollat direkt vad den sysslade med. Istället upptäckte jag inte att den hade låst sig fullständigt förrän jag var klar att cykla till centrum. Det kändes lite lamt att bära med sig en obrukbar telefon, så det var bara att försöka fixa det. Det enda jag kunde komma på var att hålla in startknappen, som man gör på datorn när ingenting fungerar, men det hjälpte inte. Troligen höll jag in den för kort tid, för till slut lyckades jag starta om den så i alla fall. Efter uträttade ärenden på stan passade jag på att äta lunch på Parkgrillen. Inte förrän jag satt och åt min ostburgare och läste menyerna på väggen, kom jag ihåg att jag har lovat en bekant som är insnöad på tunnbrödsrullar att prova en sån en gång. Jag har nämligen levt såhär länge utan att någonsin äta det. Nu fick jag i alla fall servitrisens ord på att deras är jättegoda och innehåller massor av mat. Mjukglassen jag åt till dessert misstänker jag kan ha varit sommarens sista. När jag jobbar rör jag mig nästan enbart mellan hemmet, Kährs och Kvantum. Det började småregna medan jag åt min glass. När jag cyklade hem tog det i så pass att jag blev blöt men inte mer. Tvätten jag hängde ut igår hade hållit sig torr under balkongtaket. Den jag kör nu hänger jag nog ändå inomhus.

3 Augusti 2017  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Andra augusti.

En stor del av min barndom tillbringade jag med en ett år äldre flicka som hette Gunilla. Den andra augusti 1972 umgicks vi från nio på förmiddagen till åtta på kvällen. Jag har till och med gjort en parentes efter den uppgiften i dagboken och skrivit "Elva timmar!" Vi var bland annat nere och badade. Jag var lika förundrad som under hela min uppväxt över att folk slutade bada i augusti fast det var varmt i vattnet. Fast sedan konstaterade jag att den tomma stranden kunde hänga ihop med att industrisemestrarna var slut. Numera förvånar det mig mer att folk uppskattar sand och vatten så mycket som dom gör. Dessutom verkar min känsla av att semestern ligger sent i år vara rätt, för jag börjar inte jobba igen förrän på måndag, fast jag är anställd på en industri. Det fanns ingen kamera i mitt föräldrahem när jag var liten. Trots att Gunilla och jag umgicks mer eller mindre dagligen har jag bara något enda foto på henne och inget alls på oss två tillsammans. Kortet nedan är taget sommaren 1972, men flickan bredvid mig är grannfruns barnbarn. Notera särskilt shortsen. Även om jag har ett kort på mig i shorts som är taget sedan jag flyttade till Nybro, så lär det vara minst tjugo år sedan jag gick barbent senast. Hammocken vi sitter i är hennes mormors. En hammock på sommaren är en sån där önskedröm som nog gör sig bäst som just dröm. Jag skulle knappast ha ro att sitta eller ligga i den, även om jag hade plats för en.

2 Augusti 2017  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Här finns jag.

Igår var inte första gången som vaktmästaren hävdade att han inte hittar mitt telefonnummer på Internet. Själv kollar jag alltid på Eniro efter sånt. Det gör uppenbarligen inte han, för där har jag lagt upp halva mitt liv. Där finns både telefonnummer, Facebook och hemsida. Andra människor verkar föredra Hitta.se. Där finns mängder av uppgifter om området och huset där jag bor, men telefonnummer får man lägga till själv. Idag gav jag med mig och gjorde det, så inom några dagar ska det förhoppningsvis gå att hitta mitt nummer där också. Annika på Kvantum var jag nere och presenterade mig personligen för. Det var hon som hade lagt undan muggar åt mig. Fördelen med att jag visste vad hon hette, var att jag kunde fråga efter henne när hon inte syntes till, så hennes kollega kunde ringa efter henne. På mina muggar hade hon skrivit "känd kund", så nu talade jag om vad jag heter. Inte för jag vet om dom anställda på Kvantum kan komma ihåg alla hundratals kunder, men hon tänkte ju faktiskt på mig med muggarna, bara för att jag hade frågat efter såna. Varför det var så mycket folk i butiken just idag fattar jag inte riktigt. Det var kö till kroppkakorna, och ännu längre köer till kassorna. Dom verkade vara beredda på anstormningen, för nästan varenda kassa var öppen. Jag råkade i och för sig komma iväg mitt på dagen. Det kanske är mycket folk vid middagstid varje dag. Hur som helst var det perfekt att scanna sina varor själv och bara kunna gå rakt ut när man var klar.

1 Augusti 2017  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida