HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Juli (2019)
>>


Regnigt.

När jag promenerade till jobbet igår kväll duggade det bara lite lätt. Jag blev inte ens blöt, och det var varmt och skönt. Under natten tilltog regnandet, och när det var dags att gå hem i morse var det ett jäkla oväder. Jag har ett paraply i ryggsäcken för såna tillfällen, men det hjälpte inte mycket när det regnade på tvären. Det blåste avigt flera gånger, och det enda jag lyckades hålla torrt på mig själv var håret. Till sommarens åskskurar är paraplyet bra, men när höststormarna tar i gör nog en regnjacka mer nytta. På hemvägen är det ändå inte hela världen, för då åker ändå dom blöta kläderna av så fort jag kommer hem. Är det sånt väder redan när jag ska iväg på kvällen får det bli hela regnstället. Så tar jag med mig torra strumpor, eftersom dom enda gummistövlar jag äger knappast håller tätt efter många år i vindsförrådet. Det slår mig nu att jag inte ens har kollat så dom står kvar över huvud taget. Det har hänt förr att någonting jag har varit säker på skulle finnas på en viss plats, visar sig vara sålt på Tradera eller helt enkelt bortkastat. Det intressanta med mitt dåliga minne är at jag kan överraska mig själv. Jag får definitivt se till att undersöka om paraplyet är helt innan jag packar ner det i fodralet igen. Blåste det inte sönder idag, måste de vara riktigt bra kvalitet. Det är jag inte bortskämd med när det gäller hopfällbara paraplyer, men dom är som sagt smidiga att stoppa ner i ryggsäcken.
31 Augusti 2018  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Möte.

Igår kväll var det dags för avdelningsmöte på jobbet. Åtminstone är det vad jag tror dom kallas numera. Jag har varit på strängmöten, gruppmöten och på min förra avdelning hette det månadsmöte. Nu var vi inkallade på övertid innan vi började jobba för att inte störa produktionen. Tanken var att mötet skulle vara slut så att vi hann ut och lösa av våra kamrater på skiftet. Den planen sprack redan när vi började diskutera säkerhet och arbetsskador. Jag har dålig koll på titlar, men killen som var på plats är skyddsnågonting. Diskussionens vågor gick höga, när han uppmanade oss att inte stressa, medan vi anställda anser oss ha fått rakt motsatt budskap från vår arbetsgivare. Så hade vi två olika chefer på plats. Båda hade information att ge, som gav upphov till ytterligare diskussioner. Mötet blev till slut dubbelt så långt som det var tänkt. Förr minns jag att planen alltid var att dra ut på sånt där så länge som möjligt, så man slapp återgå till jobbet, och det verkar som om takterna sitter i. Vi bjöds på kaka till kaffet. Jag tog med mig min för att äta den på första rasten. När jag lämnade avdelningen tänkte jag att det var bra att jag hade lagt ner den i ryggsäcken, så jag slapp bära den i handen. När jag kom upp till caféet hade jag redan glömt den, och åt det jag brukar ha till första rasten. Efter andra rasten glömde jag min telefon där uppe, så i natt var jag mera orolig än vanligt för att det var demensen som började ta fart.

30 Augusti 2018  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Funnet i min dator.

Min dator fungerar exakt likadant som mitt hem. Här plockar, sorterar och rensar jag, men tillbringar ändå eoner av tid med att leta efter saker och ting. I datorn är allting uppmappat, men det är inte alltid det jag söker har hamnat där jag letar efter det. Nu har äntligen genomgången som jag tänkte göra på sommarsemestern blivit klar. Förutom att rensa bort sånt som jag aldrig mer kommer ett ha användning för har jag flyttat en del till mer logiska mappar. Så har jag försökt datera bilder och klipp som saknade tidsangivelse. Vi snackar närmare nitton år med dator, så det kunde skilja rätt mycket i tid på olika kort och annat. Nu kunde jag åtminstone se på filerna vilket år jag hade lagt in dom i datorn och uppdatera namnet efter det. Det enda som absolut inte stämde var ett tidningsklipp från min dåvarande svägerskas femtioårsdag, men det var bara att kolla vilket år hon var född. Jag hittade till och med valpropaganda från valet 2006 med en bild på min bror. ”Nolltolerans mot mobbning” tycker jag var ett bra och hållbart budskap. Jag tror han har avslutat sin politiska karriär. Fast nu har han gått i pension och borde ha tid att återuppta den. Så hittade jag kortet nedan. Mannen hette Evert och var gift med en kvinna som hette Iréne. Jag tror han dog redan när jag var barn, så jag kommer egentligen inte ihåg så mycket av honom. Jag minns inte ens om han var i ålder med min pappa eller min farfar. Det jag tror mig minnas är vilket hus i Färjestaden dom bodde i och att han var liten och tunn medan hon var kraftig. Det som blev kvar inom mig av honom syns på kortet från slutet av sextiotalet. Jag är än idag barnsligt förtjust i män med grop i hakan.

29 Augusti 2018  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Sånt som har förundrat mig på sistone:

¤ När jag beställer papperskopior av kort på nätet väljer man mellan 10x och 11x. Det står inte mer än så, och av någon anledning hade jag fått för mig att det var 11x13. Såhär i efterhand inser jag själv hur orimligt det vore, men jag hade skrivit på min komihågtavla att det var ett sånt fotoalbum jag skulle köpa. Flickan i bokhandeln hade fullt sjå att övertyga mig. Helt säker på att jag hade köpt rätt var jag inte förrän jag kom hem och kunde jämföra med ett annat album.

¤ Nyhetsvärdet på människoliv verkar skifta starkt beroende på var människorna är födda. I min morgontidning fanns en stor notis om fyra svenska pensionärer, som hade omkommit i en bussolycka i Finland. Under det fanns ett mindre inlägg om 26 barn och fyra kvinnor som hade förolyckats vid ett flygangrepp i Jemen. Alla människors lika värde gäller tydligen inte om man jobbar med nyheter.

¤ Jag lagar en kycklingrätt där jag använder riven Västerbottenost. Den är god men dyr. Ändå tror jag inte det har så mycket med priset att göra att jag aldrig tidigare har köpt den som hårdost att ha på mackan. Snarare är det latmasken som har hindrat mig. Jag köper nämligen alltid färdigskivad ost, och Västerbotten fanns bara som hel bit på Kvantum. Inte ens den hittade jag. När det kom en flicka för att hjälpa mig, visade det sig att den låg i en av backarna som jag hade tittat mycket noga på. Jag trodde nog att jag hade läst på dom också, men i så fall borde jag väl ha reagerat.
28 Augusti 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Valtider.

Säga vad man vill om dom socialdemokratiska valarbetarna, men morgonpigga är dom. Medan jag var på Kvantum igår morse hade dom varit här och lämnat sina valsedlar. Det är väl inte alla som ens är uppstigna före åtta en söndagsmorgon, mycket mindre på språng. Dom var visserligen för sent ute så till vida att jag redan har röstat, men jag har förstått att man kan ändra sig på själva valdagen. Det som skulle kunna få mig att använda just dom här röstsedlarna är att en före detta arbetskamrat är med på två av dom. Hon är visserligen inte arbetare längre (åtminstone inte som jag tolkar begreppet), men man kan tydligen vara med i arbetarepartiet i alla fall. Vid valet för sexton år sedan skrev jag faktiskt ut lappen på bilden och satte upp på jobbet. Det är det närmaste valarbete jag någonsin har kommit. Det tyder på att jag själv både röstade på och kryssade henne den gången. Jag som hävdar att jag aldrig har röstat på Socialdemokraterna och aldrig kommer att göra det. Till kommunfullmäktige kan det tydligen hända att jag har gjort det någon gång. Kommunisterna delade ut inbjudan till ”En kväll om Nybromodellen” senare under söndagen. Det var musikuppträde, fri entré och gratis hembakad fika. Så blev man erbjuden att prenumerera på tidningen Proletären för halva priset i ett halvår. Man fick dessutom en premie på köpet, och man kunde välja mellan tygkasse, kaffemugg eller t-shirt.

27 Augusti 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Tjugosjätte augusti.

Den tjugosjätte augusti 1974 åkte mina föräldrar till Stockholm. Jag minns varken anledningen till deras resa eller till att jag bodde hos min farmor medan dom var borta. Det sistnämnda kan endera ha hängt ihop med att dom inte ville lämna en trettonåring ensam i huset, eller att jag inte vågade bo där själv. Jag tycker än idag att det skulle vara extremt läskigt att bo på marknivå. Sista gången jag bodde i huset på Öland var 2007, när pappa hade gått bort och vi skulle städa ur det. Efteråt fick jag veta att det hade härjat inbrottstjuvar i närheten just den veckan. Tur att jag inte visste det medan jag var där.

1975 hade vi Stig Kastberg som vikarie i teckning i skolan. Bild tror jag det ämnet kallas numera. Jag hittade Stig på Wikipedia, och läste att han blev konstnär på heltid 1970. Att tjäna lite extra på att hoppa in som lärarvikarie var tydligen inte fel. Han dog för övrigt för tio år sedan 84 år gammal.

På sjuttiotalet hade man onsdagsdanser på Sandra i Kalmar. Den tjugosjätte augusti 1976 hade jag varit där för första gången kvällen innan. Jag tror åldersgränsen var arton år, men jag som var femton hade fått tips om hur man skulle uppträda för att inte bli stoppad i dörren. Många timmars sömn blev det förstås inte innan jag skulle upp till skolan, när jag inte hade kommit i säng förrän vid två på natten. Den här morgonen kom jag i och för sig upp som jag skulle, men sedan satt jag i soffan och somnade fem minuter.

1989 bodde jag i Oskarshamn. Den här dagen hade jag också varit i Kalmar på dans kvällen innan, fast då på Skälby loge. Då var jag inte enbart trött, utan dessutom bakfull till max. Kortet nedan är taget tidigare under sommaren, men jag satt i precis den klänningen ute på balkongen och kallsvettades så det rann om mig på förmiddagen den tjugosjätte augusti. Sedan hämtade jag mig så pass att jag kunde umgås med min bror och hans familj under eftermiddagen och kvällen.


26 Augusti 2018  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Reklam och spel på nätet.

Det känns i kroppen att jag har arbetat inom industrin i fyrtio år. Ergonomi har ingen högre prioritet, när det ska produceras så mycket som möjligt till lägsta möjliga kostnad. På min nuvarande arbetsplats hade dom faktiskt någon typ av ambition för flera år sedan, men jag tror den rann ut i sanden. Vi blev filmade, och skulle sedan utvärdera hur vi jobbade. Jag minns inte varför den ursprungliga tiden för utvärdering fick ställas in, men jag tror aldrig det blev något av det. Hur som helst blev jag mycket frestad av en annons om en massagekudde. När jag klickade på länken blev jag mest full i skratt. Förslaget på liknande produkter var en Happy Rabbit. Den ger visserligen också skön massage, men jag tvivlar på att någon använder den mot muskelsmärtor.
På en av mina favoritspelsidor på nätet kan man välja mellan att logga in och spela för pengar eller att spela enbart för nöjes skull. På den sistnämnda knappen står det ” Play for fun.” Jag läser varenda gång ”Spela för fan!” Vid det här laget har det skett så många gånger att jag nästan har lyckats övertyga mig själv om att det är så det står.
25 Augusti 2018  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
(O-)vårdat språk.

I min värld är det naturliga svaret om någon tackar för något endera ”Var så god” eller ”Det var så lite så”. Därför blir jag lika konfunderad varje gång jag tackar någon som är yngre, och får svaret ”Det är ingen fara.” Nej, jag vet, men vad har det med min tacksamhet att göra? Å andra sidan hör jag mig själv säga ”Tack så hemskt mycket” emellanåt, och speciellt hemskt är det ju inte heller. Det jag har svårast för är annars att låta bli att svära. Det låter illa att svära i dagligt tal över huvud taget. Jag skyller på min arbetsmiljö, för min mamma, som jobbade på kontor, hade ett betydligt mera vårdat språk än vad jag har. Så länge jag nöjer mig med att åkalla Hin Håle går det väl ändå an. Att jag har börjat säga ”fucking” är väl mest patetiskt för en tant i min ålder. För att inte tala om att jag har börjat använda svenska könsord som kraftuttryck. Skulle jag råka göra det inför någon av ungdomarna på exempelvis Kvantum, skulle jag förmodligen aldrig komma mig för att gå dit igen.
24 Augusti 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Ett liv i minnen.

När vi ser ”Grevinnan och betjänten” på tv på nyårsafton brukar jag påpeka att någon får ställa upp och göra något liknande för mig, om jag får leva tillräckligt länge. Sedan datorn kom in i mitt liv kör jag en egen variant där. Jag spelar mycket kort- och pusselspel. I dom där man behöver vara fyra spelare är dom andra tre alltid samma män ur mitt förflutna. Alla tre är äldre än jag, så två av dom lever inte längre. Spelar kort med mig gör dom däremot fortfarande från och till. Jag har sett sångerskor, som knappt var födda när Elvis Presley dog, sjunga duett med honom på Youtube. I datorernas tidevarv kan vem som helst bli odödlig. Dom största artisterna fortsätter visst dessutom att tjäna en väldans massa pengar, fast dom inte ens lever längre.
23 Augusti 2018  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Okvinnlig.

Speciellt kvinnlig har jag uppenbarligen aldrig varit, även om jag har försökt. Jag minns hur jag redan på högstadiet var klädd i kjol, men inte hade en tanke på det när det blev tal om mina skor. I den klädseln var det inte så lyckat att slänga upp foten på bänken för att visa dom. Jag ägde i många år en jeansklänning med slits bak (se bild). Vid ett besök på High Chaparall klev jag över någonting utan en tanke på hur jag var klädd. Jag hade slits ända upp till rumpan efter det klivet. Ute på dans hade jag ofta vita blusar. Drack jag rödvin innan, kunde man ge sig sjutton på att det sista rann genom mungipan och ner på den vita blusen. En gång på stan sparkade jag till en tomburk som låg på gatan. Vad jag inte tänkte på var att jag hade öppna skor, så jag sparkade sönder stortån. Smink är jag inte heller van vid. Inför en firmafest sminkade en kollega upp mig rejält. Det var ingenting jag tänkte på efter några öl. När jag hade varit på toaletten tvättade jag mig runt munnen också, så sminkningen satt bara kvar i halva ansiktet.
22 Augusti 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Trevliga kollegor.

I morse träffade jag en flicka vid stämpelklockan, som jag i stort sett bara brukar träffa där, eftersom vi jobbar på olika avdelningar numera. Jag tyckte det var så trevligt att få tillfälle att prata en stund extra med henne, att vi hann ett par halvtrappor ner, innan det slog mig varför vi inte brukar följas åt ut. Vi går nämligen åt varsitt håll. Jag upp till våningen ovanför och hon ner till den nedanför. Det var bara för mig att vända och klättra uppåt igen. Ute på parkeringen träffade jag nästa trevliga kollega. Hon brukar bara vinka, eftersom hon samåker. Idag hade hon hälsningar från en före detta arbetskamrat, som gick i pension för tio år sedan. Tiden går fort när man har roligt. På köpet fick jag en längre pratstund med budbäraren. Det var trevligt men kallt, eftersom jag inte hade någon typ av ytterplagg på mig. Jag promenerar mig varm på hemvägen, men att stå stilla i morgonsvalkan var jag inte riktigt klädd för. Det påminde mig om den gången för fyrtio år sedan när jag skulle åka med mamma från våra hem på östra Öland till arbetsplatser i Kalmar. Det var mitt i vintern, men jag hade bara stuckit fötterna med tunna strumpor i ett par gummistövlar. Så länge allt gick enligt planen var det inga problem. När vi halkade ner i diket, och jag måste plumsa ut i en snödriva, önskade jag att jag hade haft vett att klä mig bättre. I dagens Facebookflöde konstaterade jag att jag inte är ensam om att vara ytlig. En Facebookvän hade lagt upp ett inlägg om godis och ett med hundra bra saker som sossarna har genomfört under mandatperioden. Godiset fick mer än tjugo gilla, det politiska inlägget inte en enda.
21 Augusti 2018  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Köksbordet.

Mitt köksbord är trettio år gammalt, och det började synas på skivan. Det var inte så mycket märken i den, men fula fläckar eftersom jag har för vana att äta pizza direkt ur kartongen. Istället för att ta tag i att göra något åt det, har jag lagt på en duk när det har varit någon mer än jag här. Jag skulle förstås kunna ha det annars också, men jag trivs av någon anledning inte med duk på bordet. Sista semesterveckan lade jag upp en förfrågan på Facebook om vart jag kunde vända mig, och fick tips om Snickar Jocke. Det visade sig att dom i och för sig inte kunde lacka skivan själva, men dom fixade den biten också åt mig. Framför allt hämtade dom den och körde hem den till mig igen. När det gäller större saker är jag lite handikappad utan bil. Jag gav mig på att skruva bort benen en söndagskväll, eftersom jag misstänkte att det kunde bli mycket blod, svett och tårar, men det gick faktiskt över förväntan. Dom hämtade bordsskivan för två veckor sedan, och sedan dess har jag väntat och längtat. Att det är besvärligt att inte ha något köksbord att äta vid kan säkert alla föreställa sig. Däremot hade jag inte ens tänkt på hur mycket annat jag gör där. Jag vet inte hur många gånger jag har varit på väg ut i köket med någonting under dom här veckorna, bara för att upptäcka att där inte fanns något bord. Därför har jag sällan blivit så glad över att bli väckt av telefonen som idag. Dom inte bara lämnade skivan, utan skruvade dessutom ihop bordet igen och vände det på rätt köl. Någonting som säkert hade tagit mig en halvtimme, fixade killarna som var mera vana att hantera en skruvdragare på ett par minuter. Skillnaden på bordet kan ni se nedan.

20 Augusti 2018  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Nittonde augusti.

På sjuttiotalet började jag sjunde klass en dag senare, men både åttan och nian drog igång den nittonde augusti, fast det var olika veckodagar. Vi fick en ny kvinnlig klassföreståndare i åttan, som vi behöll i nian också. På åttiotalet umgicks jag med en kille som fyllde år detta datum. Han fyller 68 idag, så det är bestämt ett tag sedan. Den nittonde augusti 1985 var en kompis inne och hämtade godis hos mig. Jag jobbade på Nordchoklad, och vi fick köpa sånt som till exempel hade kort datum billigt. Det fanns förstås dom som ville ha det helt gratis. Därför tryckte man på en slumpväljare när man gick hem från jobbet. Om en lampa tändes skulle man visa sin väska för vakten. Det fanns förstås dom som bar hem godis ändå. Priset togs av dom som hade fyllt en plastsäck med godis, och slängde ut den från andra våningen. Säcken sprack när den slog i asfalten nedanför. 1989 hade min mamma gått bort i cancer, och pappa umgicks med Siv, som jag sitter bredvid på kortet nedan. Det är taget i Oskarshamn, där jag bodde då. Jag hade bjudit på middag, och efteråt var vi ute och åkte en sväng och tog en glass. För exakt fjorton år sedan fick jag en smärre chock när jag skulle gå till jobbet. Här utanför stod en ambulans och två brandbilar. Den ena med blåljusen på. Och så halva Nybros befolkning, som nyfiket stod och väntade på att lågorna skulle slå upp. Det verkade lite skumt att dom inte hade sagt något till oss som var inne i huset, om det var något allvarligt. Jag tänkte i alla fall att det var bäst att kolla om det var okey att man gick hemifrån, så jag pratade med en brandman och en ambulansförare. Enligt dom var det ingen fara, men någon hade fått in rök i köksfläkten.

19 Augusti 2018  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Politik.

Nu har valpropagandan börjat delas ut, även om bara hälften av partierna hittills har skickat med valsedlar. Det är väl annars mest dom jag tycker mig ha användning för. Foldrarna åker i pappersåtervinningen helt olästa. Alla löften och allt valfläsk får jag nog av bara jag öppnar en tidning eller går ut på Internet. Ännu märkligare tycker jag alla skyltar är som sätts upp. Skräpigt blir det när folk roar sig med att vräka omkull dom, och jag tycker att man borde kunna lägga pengarna på något bättre. Finns det verkligen någon som röstar på ett visst parti, för att dom har sett en skylt med en snygg partiledare? Allra värst är väl ändå dörrknackandet, som jag som väl är bara har hört talas om ännu så länge. Den som ringer på min dörr och väcker mig mitt på dagen kan vara säker på att aldrig någonsin få en röst av mig. Sossarna är visst dessutom på inbrottstjuvarnas sida, och lämnar efter sig lappar som den på bilden. Då besparar dom brottslingarna besväret med att ta reda på vem som inte är hemma. Jag bör väl ha röstat tio gånger eller så i mitt liv, men jag kan ärligt säga att jag inte minns exakt vilka jag har röstat på genom åren. Dom enda som jag är säker på aldrig har fått min röst är Socialdemokraterna. När jag började jobba och gick med i facket (innan jag var gammal nog att få rösta) blev man tvångsansluten till dom, och tvång tycker jag inte hör hemma i en demokrati. Det enda parti jag har varit (frivillig) medlem i är faktiskt Centern. Det hänger hop med att jag är uppvuxen på landet, och det var dom som anordnade danser och fester där.

 

18 Augusti 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Att få upp ögonen.

Eftersom jag har svårt att blunda så det blir tätt svider det oftast i ögonen på mig när jag tvättar håret. Ännu värre är det förstås hos frissan, när hon färgar ögonfransarna, men nu var det ögonbad jag skulle komma fram till. Det har jag aldrig med mig dit, och jag tvivlar på att det finns i salongen. Efter duschen använder jag det däremot alltid. Nu har jag börjat ta till det när jag stiger ur sängen också. Svårt att få upp ögonen har jag alltid haft, men numera verkar allt damm från jobbet sagga igen dom totalt. Det krävs ögonbad för att jag ska kunna öppna ögonen, när jag vaknar. Jag känner mig som en nyfödd kattunge. Jag har inte haft med katter att göra sedan jag var barn. Nyfödda kattungar har jag nog inte ens sett sedan dess, men jag kommer ihåg att dom inte öppnar ögonen förrän efter ett par veckor. Den sista kattungen jag minns att jag kelade med kröp runt över hela mig. Jag märkte inte förrän efteråt att den hade bajsat hela vägen. Det är fyrtiofem år sedan eller så, men jag har haft lite avsmak för djur ända sedan dess.
17 Augusti 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Uniformerad personal.

Som på bilden ser korrekt klädd uniformerad personal på ABGK ut numera. Personligen tänker jag på en myrstack, när jag ser exakt likadant klädda människor pila runt i verksamheten. Dom långa byxbenen beror på att jag lider av underlängd, även om vissa skulle kalla det för övervikt. Det ska finnas D-storlekar med kortare benlängd, men när jag fick byxor som jag trivdes i orkade jag inte engagera mig i att skaffa andra. Flera av mina arbetskamrater tycker att det är jättejobbigt att sitta i arbetsbyxorna, så jag känner mig lyckligt lottad. Då är det värre med längden på ärmarna på tröjan. Jag far fruktansvärt illa av värmen på jobbet, och föredrar helt klart linne. Som väl är har jag lyckats lösa problemet, och befria mina överarmar. Observera att jag inte har klippt sönder tröjan, vilket annars hade varit det smidigaste. Man får vara rädd om jobbet i min ålder. Dom två veckorna som har förflutit sedan semestern har i vanlig ordning gått fort. Dom av mina närstående som hade senare semester än jag börjar jobba igen på måndag. Jag har kommit in i mina rutiner igen. Första veckan kom jag inte ens ihåg att ta med mig en mugg vatten när jag skulle äta. Tyvärr börjar jag komma in i sovvanorna också. Förra veckan hann jag en del om kvällarna, men den här har jag bara jobbat och sovit. Vi får hoppas att sjuksköterskornas semester snart är slut. Då ska jag få en tid för att prova ut en andningsmask. Sover man med en sån ska man tydligen bli piggare.
16 Augusti 2018  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
TV.

Under flera år i början av åttiotalet hade jag ingen tv. Den enda gången jag saknade den var när jag var så sjuk att jag inte orkade annat än att ligga i soffan. Då hade det varit kul med en tv-apparat som underhållning. Avsaknaden av en dylik fungerade alldeles ypperligt som raggningsknep. Man kunde alltid be att få komma hem till gossen man var intresserad av, om det var något man ville se på tv. Jag tänkte hela tiden att om jag skulle skaffa tv ville jag ha en video också, så jag slapp passa programtiderna, så 1987 köpte jag både tv och video. Samma kväll som jag fick hem grejorna sändes en dokumentär om Ingmar Nordströms orkester, som jag så gärna ville se. Jag insåg att jag inte skulle hinna få ordning på videon, så jag kunde spela in det, men tv:n borde inte vara så svårt att plugga i. Som jag grät, när jag aldrig fick igång den. Det var bara myrornas krig, eftersom jag inte hade fått med någon antennsladd. Det trodde dom i butiken att alla hade. Varför man nu skulle ha en antennsladd, när man inte har tv. Jag tycker nog att dom kunde ha frågat för säkerhets skull. Genom åren har jag gjort några halvhjärtade försök att få tag i det där programmet utan att lyckas. Nyligen hittade jag det av en händelse på Youtube. Varför någon har lagt upp det där efter trettio år har jag ingen aning om, men nu fick jag se det till slut.
15 Augusti 2018  | Länk | Media | 0 kommentar
Dolda felsteg.

Jag tror ännu aldrig jag har broderat en tavla helt rätt. Jag försöker börja med så stora områden som möjligt med samma färg och dubbelkolla hela tiden så det stämmer, men ändå blir det alltid fel någonstans. Min salig mor brukade trösta mig med att den enda som vet att det är fel är jag själv. Någon annan hävdade att jag skulle störa mig på det just därför. Fast när jag försökte gå på den linjen och peta upp, så blev det fel igen i alla fall. Den enda gången jag har känt mig absolut tvungen att göra om och göra rätt var när Marilyn Monroe fick ett blodigt öga. Så just ögon försöker jag vara extremt noggrann med numera. På tavlan här intill fattas det en hel rad med stygn, men visst liknar det Elvis ändå? Jag har redan gjort fel på tavlan jag broderar nu, så det är bara att fuska så gott jag kan, och hoppas att resultatet blir okey i alla fall. Ingen mer än den som ritade mönstret vet ju exakt var hen hade tänkt sig stygnen. Man skulle rentav kunna hävda att mina broderier blir mer av personliga konstverk nu, än om jag hade lyckats följa mönstret slaviskt.
14 Augusti 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Flerohopp.

Flerohopp hade enligt Wikipedia 217 invånare förra året. Det betyder att jag snart känner ett par procent av dom som bor där. Brorsonen och hans sambo är på väg att flytta dit, och på semestern träffade jag en kille som redan hade flyttat dit med sin fru. Han hade för övrigt cyklat in till Nybro den dagen. Diskussionens vågor går annars höga om huruvida det är cykelavstånd eller inte. Det kanske är bäst att tillägga att jag har extremt dålig koll på småorterna och vem som bor var, så det är mycket möjligt att fler av mina bekanta bor i Flerohopp. Jag har anammat min äldste brors samlingsnamn på alla mindre platser. Han kallar dom för Knäckebröhult.

När jag är ledig och hinner städa mer än vanligt inser jag vilken jäkla hamster jag är. Jag tycker själv att jag är bra på att slänga, men sånt som fortfarande rent teoretiskt kan komma till användning har jag svårt att göra mig av med. Har jag köpt en ny är det väl annars inte så stor risk att jag tänker ta den äldre varianten till nåder. På vinden har jag till exempel minst tre cd-växlare. Jag spelar inte ens cd-skivor längre, så dom kanske kunde ta en tripp till återvinningsstationen vid tillfälle. Vindsförrådet är i vanlig ordning det ställe som skulle må bäst av en upprensning. Problemet är att det blir så varmt där uppe under taket på sommaren, att det inte går att vistas där när jag har semester. I år har det varit extremt.



 

13 Augusti 2018  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Tolfte augusti.

1972 var jag elva år gammal, och den tolfte augusti fick ett dramatiskt slut. Under dagen var kompisen och jag nere vid sjön som vi sa, fast Östersjön snarare är ett hav. Vi badade tre gånger, men bara en gång vid badstranden. Dom andra två gångerna höll vi till i småbåtshamnen. Jag misstänker att en del av tjusningen var att det var djupare där. Vid badstranden fick man gå halvvägs till Ryssland (eller åtminstone kändes det så) innan vattnet nådde en till axlarna. På kvällen skulle vi cykla till kiosken i Gårdby. Varför kompisen puttade till mitt styre minns jag inte, men cyklade omkull gjorde jag. Det var modernt med V-jeans, och dom jag hade gick sönder ordentligt. Mamma lagade dom, men jag fick inte gå i lappade byxor till skolan, utan ha dom ”till vardags” som man sa. Istället skulle hon köpa ett par nya långbyxor till mig att ha i skolan. Hon skulle också köpa ett par nya korts (fråga mig inte om skillnaden på det och shorts), för dom hon köpte sist var så små att dragkedjan alltid gick sönder. Ändå var dom storlek 160, och mamma brukade bara köpa 150 till mig.
Fjorton år senare var jag i Oskarshamn och dansade kultis denna kväll. Femtio år tidigare hade man byggt en utedansbana vid Folkets park. Den var sönderdansad och revs 1963, men 1986 invigde vi en nybyggd dansbana. Det var ett stort kort i tidningen (se nedan) från invigningen. Fast urklippet är mer än trettio år gammalt kanske ni kan ana att det är jag som dansar mitt i bild med svart skärp. Åtminstone ni som minns hur jag såg ut på midjans tid.


12 Augusti 2018  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Kan själv.

Drömmen, när man får hem något som ska monteras, vore förstås att det fanns någon att lägga huvudet på sned mot för att få det fixat. Den bistra sanningen är att jag bor ensam och inte är överdrivet händig. Däremot är jag envis till tusen, och stundtals kommer jag långt med det. Jag plockade sålunda upp alla delarna till min nya stol ur kartongen på jakt efter en monteringsanvisning, men det hittade jag ingen. På butikens webbsida kunde man ladda ner en manual, men den länken fungerade inte. Det var inte så hiskeligt många delar, så istället för att låta alltihop ligga utspritt på mitt köksgolv tills kundtjänst öppnar på måndag, bestämde jag mig för att försöka ändå. När jag lyfte på en av delarna hittade jag lappen med monteringsanvisningar. Att hissa sitsen upp och ner gick inte alls. Till slut sa jag högt i ren frustration ”Varför kan det inte bara fungera?”, och då gjorde det det. Jag funderar på att testa det på fler saker jag vill och vill ha. Snabbt gick det inte att få ihop en stol, även om det lyckades till slut. Sista timmen kämpade jag med två skruvar, som fungerade att skruva i var för sig men inte samtidigt. När jag hade lagt all denna tid och energi på att hitta en stol, få hem den och montera den, infann sig tvivlet om huruvida den verkligen var bättre än den gamla, och vilken av stolarna som skulle förpassas till vindsförrådet. Man får väl vara glad så länge det gäller döda ting. Min Gudmor lämnade min Gudfar för en annan man för många år sedan. När hon insåg att gräset inte var grönare på andra sidan ville inte exmaken ha henne tillbaka.

11 Augusti 2018  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Helg.

Första arbetsveckan efter semestern är avklarad, och den gick minst lika fort som en semestervecka. Tiden rusar visst alltid förbi i min ålder. Nästa vecka kan bli något värre, eftersom det då införs obligatoriska arbetskläder på mitt jobb. Det innebär tröja med ärm, och det har jag riktigt svårt för i värmen där. Jag väntar väl några veckor tills den värsta hysterin har lagt sig, innan jag klipper av ärmarna. Får jag sparken efter det vet ni varför. Ett alternativ kanske kan vara att svimma av värmen. Efter det borde jag kunna få ha mitt linne. Det har hänt förr, men det var när jag jobbade på Nordchoklad, så det är ett tag sedan. Idag var det dags för massage på förmiddagen. Det är så välbehövligt för den här gamla kroppen att det nätt och jämnt är njutbart. Förra gången var det så skönt när min massageterapeut äntligen slutade plåga mig, att jag somnade och sov över den bästa biten. Idag bad jag henne att hålla mig vaken. Hon är en mycket serviceinriktad människa, så när hon märkte att jag höll på att somna frågade hon mig om mina svullna fotleder. Dom är åtminstone inte lika tjocka nu som dom var innan semestern. Min svägerska gav mig rådet att sitta med fötterna högt. Det enda negativa med helgen som ligger framför mig är att jag inte har fått tillbaka skivan till mitt köksbord efter renoveringen. Nåja, det går väl att lösa lördagskrysset vid skrivbordet också.

10 Augusti 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Tillbud.

Skadorna på bilden uppstod under nattens arbetspass. Det är trångt och finns mycket att snubbla på där jag jobbar. I höstas var jag sjukskriven i tre veckor efter att ha varit nära att bryta benet. I natt föll jag bara handlöst i golvet, men jag kände i handlederna att det kunde ha slutat värre. Nu blev jag mest rädd. Arg och ledsen var jag innan, så det var bra nära att jag började gråta. Mina arbetskamrater, som är vana vid att jag håller masken på jobbet, såg lite skärrade ut. I morse när jag kom hem satte jag upp en lapp på ytterdörren. Där stod att paketleverantören skulle ringa länge, så jag hann höra honom. Sover jag hårt kan jag mycket väl vakna av dörrklockan utan att fatta vad som väckte mig. Den unga kille, som dök upp i lagom tid för mig att stiga upp, var bra på att läsa instruktioner. Han höll knappen till dörrklockan intryckt en lång stund. Att signera på en datorskärm tycker jag är svårt i vanliga fall. Helt nyvaken var jag så skakis att det mest bara blev kludd. Kartongen var så liten att jag nästan blev orolig för om den verkligen rymde en stol, men förhoppningsvis är den bara ordentligt nedmonterad. Dom hade tagit en så liten kartong att innehållet knappt ens fick plats. Det stack ut någonting på ett ställe, men killen visade mig att inte ens plasten runt innehållet var sönder. Tur att det snart är helg, så jag får gott om tid att skruva och montera.


 

9 Augusti 2018  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Hemleverans.

Jag bytte tassar på köksstolarna på semestern. Bordet är så stort och tungt, att jag aldrig ens har tänkt tanken att göra samma sak på det. I söndags monterade jag bort benen från det, men fast dom har stått med tassarna i vädret sedan dess, kom jag inte på tanken att passa på att byta dom förrän i morse. Då gjorde jag det direkt, så nu bör dom klara sig i trettio år till. Eftersom jag sover på dagarna brukar jag ha signalen avstängd på telefonen, för att inte vakna av vartenda reklammess som plingar in. Nu har hantverkare lovat att höra av sig, så idag har den legat påslagen en meter från min huvudkudde. Mitt på dagen sov jag tydligen gott, för då hade jag fått SMS från Postnord utan att jag vaknade av plinget. Min stol hade anlänt Småland, och jag fick välja själv hur jag ville ha den levererad. Den stod i Kalmar nu, men att hämta den där kändes som lite överkurs. Då lät Willys här i Nybro vettigare, men för mig som inte har bil var förstås hemleverans det ultimata. Nu kommer dom när jag sover som bäst imorgon. Det gäller att jag vaknar av dörrklockan, och har morgonrocken i beredskap. Jag har väl berättat om den gången jag höll på att öppna för brevbäraren spritt naken? Är stolen väl på plats är det ju ingen panik med att se om jag klarar av att montera den själv, eller jag måste ragga hjälp. Jag kommer definitivt att få lägga huvudet på sned för att få upp den gamla stolen på vinden, för den orkar jag inte bära själv.

8 Augusti 2018  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Brandvarnaren.

Min brandvarnare fick tuppjuck en kväll när luftfuktigheten var ovanligt hög. Åtminstone utgår jag ifrån att det var vad som hände. Den började tjuta helt opåkallat. När den började för andra gången rev jag ner den och slet ur batteriet. Under tiden höll den på att göra mig döv. Den för verkligen ett jäkla liv. Jag kände ingen röklukt, hörde inget från resten av huset och såg ingenting ovanligt genom fönstret. Då kändes det som lite överkurs att ringa brandkåren och/eller evakuera. Det jag däremot funderade på var att köpa en ny brandvarnare, eftersom jag inte vågade lita på att den gamla fungerade som den skulle. När jag kom till Kvantum hade dom två olika. Eftersom jag tror att man får vad man betalar för, tänkte jag ta den dyraste. Så träffade jag på en av dom trevligaste i personalen, och passade på att få lite rådgivning. Hon trodde inte alls att den dyraste var så mycket bättre. När hon hade hört min historia tyckte hon inte att jag behövde någon ny brandvarnare över huvud taget. Bra med ärliga försäljare. Nu har jag återgått till den ursprungliga planen, och satt upp den gamla brandvarnaren igen, med fara för eget liv. Risken att ramla ner från trappstegen och slå ihjäl mig (som Magdalena Ribbing) verkar nästan större än den att bli innebränd. Ännu så länge har den varit tyst och lugn. Åtminstone vad jag vet. Drar den igång mitt i natten, när jag är på jobbet, blir jag väl inte så populär hos grannarna.

7 Augusti 2018  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Längtan efter svalka.

Jag har hittat en app som gör att skrivbordsbilden i datorn ändrar sig varje dag. Det är den ena tjusiga naturbilden efter den andra. Vinter, snö och kyla är inte riktigt min grej annars, men när det hade varit trettio grader varmt tillräckligt länge uppskattade jag till och med bilden nedan. Jag kan tycka att vissa människor uppför sig lite märkligt på sommaren. Som han som låg iklädd endast badbyxor och solade på en bänk i centrala Nybro. Jag hoppas åtminstone att det var vad han gjorde. Man läser ju så mycket om folk som ligger sjuka eller döda utan att någon som ser dom fattar det. Det enda jag har saknat som ensamstående är någon att bada med. Att plaska runt ensam känns lite trist. Å andra sidan förstod jag av något jag läste i morgontidningen att det kanske inte har varit helt lyckat för alla som har haft någon heller. Kvinnojouren har haft det lugnt under semestern, men nu när den börjar ta slut har dom fullbelagt.

6 Augusti 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Trägen vinner.

Min plan var att få en ny stol att sitta vid datorn på efter midsommar. Brorsan och jag var på Media Markt, men fast jag provsatt varenda gamingstol dom hade kändes ingen tillräckligt bekväm för att jag skulle köpa någon. Jag funderade på att göra samma sak på Netonnet, men så läste jag i en recension om att dom kanske inte ens hade stolar framme och hopmonterade. Om jag överdriver en smula kan jag hävda att jag nu har ägnat snudd på halva semestern åt att leta stol. Jag har suttit vid datorn, och att surfa runt sådär tar ju evigheter. Till slut hade jag bestämt mig för att jag ville ha en stol som såg mer ut som en fåtölj, och förhoppningsvis var lite bekvämare än den jag har nu. Problemet var att dom stolarna inte hade inställbara nackstöd, och jag vill gärna ha någon typ av kudde för nacken. Imorgon börjar jag jobba efter semestern, så det var i elfte timmen när jag till slut hittade stolen på bilden. Den verkar åtminstone vara både ock. Provsitta blir ju svårt när man handlar på nätet, så man får chansa lite. Priset torde ha varit perfekt. Den var billig, vilket är bra om det skulle vara ett felköp. Å andra sidan har jag alltid hört att man får vad man betalar för, men den var nersatt med 700:-, så den har åtminstone inte varit onödigt billig från början. Innan jag skapade ett nytt konto hos Vida XL kollade jag för säkerhets skull min lista. Mycket riktigt var det ett av dom ställen där jag hade handlat tidigare, fast jag inte kom ihåg det.
5 Augusti 2018  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Fjärde augusti.

1972 var jag elva år, och sjöng i kyrkans ungdomskör. Den fjärde augusti hade vi sångövning, fast det fortfarande var sommarlov. Det följde tydligen skolans terminer annars, men nu skulle vi ha koralafton den trettonde, och var tvungna att träna inför den. Åtta år senare bodde jag i Kalmar, och bakade bullar den här dagen. Ju mer smör, socker och kanel man hävde i, desto godare blev dom. Jag använde dom som raggningsknep ett tag. Det kanske är sedan jag slutade baka som det går så dåligt på raggningsfronten. Året därpå låg jag vid goda vänners stuga på östra Öland och solade. En av dom hade en riktig kamera, så jag har fina bilder på mig från det tillfället. Med tanke på att jag solade topless använder jag ingen av dom till att illustrera det här inlägget. 1982 var jag med min bror och hans dåvarande flickvän i Borgholm. Vi var vid hamnen och pratade med bekanta som hade segelbåt. Min bästa kompis på åttiotalet fyllde år i slutet av juli. Sin trettioårsdag firade hon lördagen efter, som var den fjärde augusti 1984. Det var en riktig fest, så den kvällen var jag betydligt mer än salongsberusad. Kortet nedan är från den fjärde augusti 1990. Då åkte jag buss till en liten kompis som var 21 år yngre än jag. Vi var och badade. Det var därför mitt hår såg ut som det gjorde på kvällens grillfest. Min mormors andra make fyllde år det här datumet. 1996 var jag med far och bror i Mörbylånga och firade hans sjuttioårsdag.

4 Augusti 2018  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Åldersnoja och heta nätter.

Den unge läkaren jag träffade igår hävdade att det var bra att börja behandla sömnapné tidigt, innan det blev värre. Jag protesterade, eftersom det mesta snarare känns för sent i min ålder. Då säger gossen, som jag kunde ha varit mor till: ”57 är väl ingen ålder?” När sedan en man från min egen generation kommenterade bilden på mitt planerade pensionärsboende med att sånt är för tidigt att tänka på för mig redan nu, bestämde jag mig för att livet kanske inte är på sluttampen trots allt. För att bilden i spegeln skulle stämma med den tanken tonade jag håret idag. Frissan klippte fram allt det grå i förrgår. När brevbäraren ringde på dörren medan jag höll på, bestämde jag mig snabbt för att jag ändå gärna ville ha mitt stora brev. Jag hoppas att den unge mannen inte blev traumatiserad när dörren öppnades av en tant inlindad i en handduk med håret fullt av klet. Sommarvärmen verkar inte ha någon ände. Jag brukar hävda att jag inte kan ha fönstret öppet när jag sover, eftersom jag bor vid en hårt trafikerad väg. I sommar har värmen varit värre än ljudet från motorfordon. Jag har sovit med fönstret öppet åtminstone halva natten. Framåt morgonen, när trafiken har ökat och solen kikat fram, har jag stängt det och dragit ner rullgardinen. Nu när semestern är slut och jag ska sova på dagarna igen är det väl ingen idé att ha fönstret öppet. Frånsett trafik och sol så är det varmare ute än inne dagtid.

3 Augusti 2018  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Läkarbesök.

För ett par veckor sedan hämtade jag utrustning på lasarettet och gjorde ett snarktest hemma under natten. Flickan som visade mig hur allt skulle sitta sa att jag skulle få svar via brev inom två, tre veckor, eftersom det var semestertider. När jag istället fick en läkartid med vändande post, kändes det lite oroväckande. Idag skulle en buss vara vid lasarettet vid exakt rätt tid, men man ombads vara på plats och anmäla sig en kvart innan. Jag tog därför bussen innan, och intog min frukost i Bistron på sjukhuset medan jag väntade. Den mycket trevlige och extremt unge läkaren hade till och med ett namn för det som känns tjockt i halsen. Det kallades klumpkänsla. Däremot trodde han i motsats till en annan läkare jag har frågat att det kunde bli bättre om jag lyckades gå ner i vikt. Han kände på utsidan och tittade på insidan genom en slang genom näsan, men allt såg bra ut. Jag har måttlig obstruktiv sömnapné, och ska få prova ut en andningsmask. Den såg inte direkt bekväm ut, men var visst snudd på beroendeframkallande. Mitt obefintliga sexliv lär knappast få någon nystart förstås. Fast jag minns någon som sa att glasögon var sexigt, eftersom man fick börja med att ta av tjejen dom. Det kanske är samma sak med en andningsmask. Läkaren och jag var lika pratsamma båda två, så innan jag visste ordet av hade jag missat bussen hem. Nästa skulle dröja två timmar, så jag traskade ner till centralen och tog Krösatåget istället. Det var första gången jag åkte ett tåg som stannade i Smedby och Trekanten på vägen till Nybro.
2 Augusti 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Kamerainställningar.

Vissa funktioner på saker och ting tänker jag knappt på att jag använder, förrän dom plötsligt inte fungerar som dom ska. När jag för över kort från digitalkameran till datorn är det till exempel väldigt praktiskt att kunna se när dom olika korten är tagna. Dom senaste jag har lagt in har varit från 2009, och då hade jag inte ens digitalkamera. Nu behövde jag instruktionsboken, för att hitta rätt inställning. Saker och ting har en tendens att försvinna hemma hos mig, så den hittade jag inte. Jag rotade igenom ett par av dom lådor där den borde ligga, innan jag gav upp. Det mesta i den vägen finns ju på Internet numera, så jag tänkte att det kanske var enklare att söka där. Eftersom jag är väl bekant med mitt dåliga minne, kollade jag först mappen i datorn där sånt ligger. Jag hade mycket riktigt redan plockat hem en bruksanvisning för min kamera. Nu besparade jag mig i alla fall den sökningen. Hade jag tänkt den tanken tidigare, kunde jag ha sluppit rotandet i lådor också. Nu är tid och datum mycket nogsamt inställda på sommaren 2018. Alla håller tummarna för att jag har gjort rätt, så det förblir riktigt.

1 Augusti 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida