HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
November (2018)
>>


Trisslotter.

Jag älskar undersökningar, enkäter och liknande, och är med på mycket sånt. Senast var det en mediepanel, och man skulle få trisslotter som tack. Det fanns olika kriterier för hur många, och jag skulle få två. Det fanns en ruta där man fyllde i om man tyckte att dom hade räknat fel, så det gjorde jag. Jag tyckte nämligen att jag hade svarat på allt dom skickade till mig. Och när trisslotterna kom var det tre stycken. Eftersom jag har konto på Svenska spel skrapade jag dom direkt på nätet. På den första vann jag nittio kronor, på den andra två gånger trettio och på den tredje nittio. 240 spänn på tre trisslotter! Inte dåligt betalt för någonting jag gjorde bara för att det var kul. Köper jag lotter själv brukar det sällan eller aldrig vara någon vinst alls. Visserligen hörde jag att det skulle bli fler vinster när dom höjde priset, men aldrig kunde jag tro att det skulle bli så många.
30 September 2012  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Pratat.

Idag tog det ett par timmar att veckohandla. Bland annat berodde det på att jag hade så många att prata med. Jag träffade hur många tidigare och nuvarande arbetskamrater som helst på Kvantum. Jag jobbar ju inte inne i själva fabriken längre, men nu fick jag veta lite mer om vad som händer där. Att det var produktionsstopp på min gamla avdelning i fredags hade jag läst på Facebook. Samtidigt går alltså sågverket upp till tvåskift på måndag. En kille inne i fabriken som blev uppsagd "på grund av arbetsbrist", som det heter, hade jag redan hört talas om. Nu fick jag veta att en till hade slutat i fredags. Några av dom med sämst förutsättningar ska läras upp på platser som ingen riktigt räknar med att dom ska trivas på eller klara av. Två av dom jobbar bara halvtid på grund av krämpor redan nu. Det känns åtminstone som om tanken är att kunna göra sig av med dom på samma grunder. En av dom blev uppsagd redan för ett par år sedan. Hon vägrade skriva på papperet, och är fortfarande kvar. Hon och en till ska läras upp på en sträng där jag själv gick på tre veckors upplärning för något år sedan. Efter det har jag inte fått vara där mer, eftersom där egentligen inte finns plats. Man får väl vara glad att man har kommit undan den där hetsjakten. Ute i sågverket började nya killar från Lernia för fjorton dagar sedan. Det är väl så man gör när man hellre vill ha unga, starka grabbar än att använda den personal man har. LAS har bestämt sina begränsningar. Det är nästan så jag undrar hur jag, som både är kvinna och över femtio, lyckades få jobb på sågen. Det är bara att hoppas att jag lyckas behålla det.
29 September 2012  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Tjugoåttonde september.

Det finns en hel del saker jag gjorde förr som jag har slutat med. Den här dagen för trettiosju år sedan var jag till exempel i kyrkan på förmiddagen och på fotboll på eftermiddagen. Numera går jag i stort sett bara i kyrkan på julafton, och kollar på sport gör jag inte ens på tv. Ett par år senare var jag sjuk med feber. Det händer, ta i trä, heller nästan aldrig numera. Jag inbillar mig att det har med att jag mår bättre psykiskt att göra. Ytterligare två år senare var jag med min dåvarande sambo i Gränna och tittade på polkagristillverkning. För tjugonio år sedan hade pappa köpt ny bil, och mamma och jag var med honom ute och åkte i den. Bara ut och åka är definitivt ingenting jag ägnar mig åt numera, eftersom jag inte har bil. Mina föräldrars alternativ var att "ut och sätta upp lappar". Det var reklam för pappas fisketurer för turister. Lapparna skulle upp på diverse anslagstavlor på våren, och plockas ner igen på hösten. Ett par år senare var min bror och jag på bio och såg "Pale rider" med Clint Eastwood. På bio har jag inte varit sedan jag flyttade till Nybro för 22 år sedan. Året därpå var jag också ute och åkte med mina föräldrar, men då var morfar och hans dåvarande flickvän med. En intressant kvinna, som jag bara minns skulle pussa allt och alla hela tiden. Året innan jag flyttade från Oskarshamn var jag denna dag och bowlade med en kompis. Vi gjorde det varje vecka medan jag bodde kvar. Jag fortsatte lite i Nybro, men så småningom ebbade det ut.
28 September 2012  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Kläder.

Alla håller tummarna för att det är uppehåll en stund vid halv två idag, när jag ska cykla till jobbet. Regnbyxorna hänger nämligen kvar där. Jag tänkte vika ihop dom och stoppa dom i ryggsäcken, när jag hade plockat ur kommunikationsradio och handskar. Jag kom tydligen bara halvvägs, för byxorna hänger kvar i skåpet. I värsta fall får väl jag väl ta på mig ett par andra, och stoppa arbetsbyxorna i ryggsäcken, där dom håller sig lite torrare. Att gå i blöta byxor på jobbet är inte kul. Speciellt inte som det stundtals kan bli lite kyligt i sågverket. Jag är van vid det tropiska klimatet på slitytan, så ibland kan mina händer vara stelfrusna. Jag har blivit lovad en fleecejacka, men dom hade inte fått hem till alla nya där ute ännu. I förrgår lånade jag en som hängde där, och då kändes det bättre. Igår fungerade allting så bra att jag jobbade mig varm. Värmeanläggningen var tydligen på också. Alla tröjor har hål på magen, när man jobbar på Kährs. I måndags gav jag upp hoppet om ett par stycken, och rev sönder dom helt. En tredje gick i soporna igår. Jag köpte några pikétröjor på rea en gång, och dom har jag tagit till nu. Tanken var att ha dom hemma, men dom var inte riktigt lika sköna som dom jag går i här. Dom är stora, mjuka och säkert minst tjugo år gamla.
27 September 2012  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Gamla fiskare.

Min gruppsamordnare för veckan skulle kolla en sak åt mig i datorn. När han kom tillbaka sa han: "Då är du Birgers dotter". Jag blev smått chockad. Sånt kan möjligen hända på Öland, där många kände eller åtminstone kände till min far. I Nybro har det aldrig hänt tidigare, under dom 22 år jag har bott här. Det visade sig att min gruppsamordnare och hans pappa hade haft båt i samma hamn som min pappa. När jag förstod vem han var kom jag ihåg att vi pratade om Kährs när han hade sökt jobb där. Han hävdade att det var fjorton år sedan, så det kanske inte var så konstigt att jag inte kände igen honom. Jag var förresten ute och åt grillbuffé med hans föräldrar, min pappa och pappas flickvän, när min far levde. Arbetsdagen igår avslutades med möte och information av vår produktionsledare. Även om det går lite knackigt i resten av fabriken, hävdade han att vi har stock att såga på tvåskift i ett och ett halvt år framåt. Det är väl bara att hoppas att vi får hållas med det. Det brukar vara snabba vändningar och förändringar på Kährs. När jag cyklade till jobbet igår tog jag regnbyxorna, fast det mest såg ut att duggregna. Det visade sig vara en god idé, för det var blötare än jag hade trott. Jag hade luvan uppe på jackan, men eftersom det regnade framifrån och inte uppifrån rann det ändå om luggen när jag kom fram. Jag brydde mig aldrig om att ta på mig regnbyxorna när jag skulle hem på kvällen. Det regnade då också, men eftersom jag bara skulle hem tyckte jag att det kunde kvitta. Då kan man ju ta av sig dom blöta byxorna så fort man kommer innanför dörren.
26 September 2012  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Tjugofemte september.

Idag för 37 år sedan hade vi hemkunskap på schemat i skolan. Jag fuskade med matlagningen redan då. Vi skulle laga råstekt potatis, men kompisen och jag gjorde pommes frites av våra. Året därpå var det en lördag, och jag var (med en man!) på dans i Blomstermåla. Sex år senare var det Hyttan i Alsterbro som gällde. Då hade jag jobbat övertid på förmiddagen i något vi kallade cavemillen. Jag har googlat på ordet, utan att hitta någon vettig förklaring till varför. Det var på Nordchoklad, så det hade i alla fall med godis att göra. Ett år senare var den här dagen en söndag, och på söndagar dansades det kultis i Folkets park i Kalmar. Vi hade dessutom gått bingopromenad tidigare på dagen. Sånt gör jag heller aldrig numera. Ännu ett år senare var jag hos kompisen på Öland. Det var lite enklare att vara social så länge man hade bil. Idag för tjugo år sedan var jag barnvakt åt mina numera vuxna syskonbarn. Jag undrar om det var den gången jag blev mutad med gardinerna jag har i sovrummet, eftersom det var kris, och jag egentligen skulle iväg på dans. Året därpå var jag ända uppe i Värnamo och dansade, fast jag hade sålt min sista bil flera år tidigare. Transport hade jag fått låna av goda vänner.
25 September 2012  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Användarnamn.

I ett ordspel på Facebook har jag bara en enda motståndare kvar, som fortfarande spelar. Jag får mail varje gång Lena har skrivit ett ord. Så fick jag plötsligt mail om att Zyngawf_13573181 hade gjort ett drag. Jag trodde det var någon okänd som jag hade spelat mot tidigare, och tyckte det var kul att den personen hade kommit tillbaka. Nästa gång det hände slog det mig att jag fortfarande bara hade fått ord från Lena. Man får väl tro att det är någon typ av användarnamn hon har i deras system. Frågan är då bara varför dom plötsligt använder det i mailen, när dom har skrivit Lena tidigare. I Songpop har jag läst i mina inställningar att mitt användarnamn är wam_220759095. Där har jag aldrig någonsin sett vare sig någon annan eller mig själv kallas för något annat än våra vanliga namn. Det är kanske någonting dom har för teknikens skull. Det dummaste jag har gjort där är för övrigt att börja spela mot en kille som är musiker. Man ska känna igen låtar. Gissa vem som vinner!
24 September 2012  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Harkrank.

Jag har dödat ett oskyldigt djur på det grymmaste av sätt! När jag skulle tända ljuset i lyktan på balkongen fräste det olycksbådande. Det visade sig att en harkrank hade tagit sin tillflykt in i lyktan. Obehagligt att vakna av min stora eldkastare. Om han nu vaknade. Jag är inte säker på om han var död eller bara i koma, när jag slängde ut honom. Jag hann hejda mig innan jag brände upp honom helt, men han rörde sig inte. Jag antar att det kunde ha varit värre. Jag minns ju chauffören som skulle tömma en tidningscontainer, och klämde ihjäl två småkillar som satt inne i den och läste.
23 September 2012  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Regn.

För en gångs skull blåste det inte när jag cyklade till Kvantum idag. I gengäld regnade det ganska ordentligt. Jag övervägde ett kort ögonblick att skjuta upp cykelturen till imorgon, men sedan bestämde jag mig för att gilla läget. Jag trivs bäst om jag får följa mina invanda rutiner, och dessutom verkar det bli regn imorgon också. Enbart regnbyxor kändes det för kallt för, så dom drog jag ovanpå jeansen. Vinterjackan med sin luva blev visserligen blöt, men den var för tjock för att det skulle hinna gå igenom. Mockaskorna trodde jag inte skulle må så bra av att bli genomsura. Gummistövlar hade väl varit det vettigaste, men jag tog ett par gamla skor som jag använde på jobbet innan jag fick skyddsskor. Dom kändes genomblöta när jag kom hem, men strumpor och fötter var faktiskt torra. Till cykelväskorna finns det någon typ av överdrag, men jag brydde mig aldrig om att fippla med det. Det kanske var dumt, men dom torkar väl igen. Grannen jag träffade när jag kom hem var mer orolig för toarullarna jag hade på pakethållaren, men dom var ju förpackade i plast. Handlat blev det i alla fall, och man kan väl konstatera att det är höst, när det är tio plusgrader och regnar konstant.
22 September 2012  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Ihome.

Bland dom jag inte har frånsagt mig reklam via mail från är ett företag med hemelektronik. En dag hade dom bland annat en klockradio, som man kunde koppla till Iphone eller Ipod. Jag tyckte idén var strålande, även om jag inte köpte just deras. Dom flesta modeller jag hittade på nätet fungerade till allt utom Ipod Shuffle, och det är det enda jag har. Jag var inte övertygad om att det skulle gå med den jag skickade efter heller, men det skulle gå att koppla in i princip vad som helst i ett speciellt uttag på den. Någon sladd fanns inte med, men i mina gömmor hittade jag en som fungerade. Att låta Ipoden vara påslagen visade sig inte vara någon bra idé. I det urtaget laddades den uppenbarligen inte. Jag lyckades ändå inte koppla larmet till den. Istället får radion väcka mig. Så slår jag om till Ipod, och får morgna mig till mina absoluta favoritlåtar. Det sista strulet jag kom tillrätta med var att Ipoden dog, när jag höjde ljudet. Det visade sig att jag hade tagit fel på reglagen och sänkt det istället. Själva klockradion är dubbelt så stor som min gamla. Det innebär å andra sidan att ljudet också är det.
21 September 2012  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Dåligt minne.

Minnet är bra men kort. Igår när vi satt i fikarummet innan vi skulle börja jobba, insåg jag att jag inte hade stämplat in. Ingenting talade för att jag skulle ha gjort det dagen innan heller, vilket intygades av min gruppsamordnare. Märkligt att han bara hade rättat till misstaget utan att säga något. Det tydde ju på att jag inte har fått in rätt rutiner för min nya arbetsplats. Lyckas jag inte med det lär han få stämpla in mig varje dag. Jag ska dessutom ha ett par andra gruppsamordnare framöver, och dom skulle säkert uppskatta om jag gjorde det själv. Nästa vecka har jag den som är vid bandsågen, eftersom det bara är där dom kör tvåskift (och till och med natt) ännu så länge. Efter månadsskiftet, när tvåskiftet drar igång även i sågverket, får jag ytterligare en dom veckor jag jobbar med a-skiftet. Det stora problemet för mitt stackars minne är annars när jag ska logga in i någon dator. Då måste jag komma ihåg vilken vecka det är för att veta vilket skift jag ska logga in på. Nåja, det kanske ger sig, i och med att det blir olika människor jag jobbar med. Jag borde ju veta vilket gäng som är vilket. När jag kom hem gjorde minnet sig påmint igen. Eller bristen på då. Jag stod och tittade på min väggalmanacka, och insåg att där inte fanns någon tid för besök hos frissan. Då bokade vi ändå två tider framöver sist jag var där. Skriver jag inte in dom direkt så finns dom inte i mitt medvetande. Nu dröjde det ett par veckor innan jag upptäckte min miss.
20 September 2012  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Madame Gozzi.

Igår började jag arbetsdagen med att omförhandla mina arbetstider. Nu jobbar jag ett par timmar mindre per vecka, och går hem vid elva om kvällarna med resten av skiftet. Vi gick igenom fler säkerhetsföreskrifter, och var ute och tittade på maskinerna det gällde. När det var dags att börja jobba hamnade jag hos Madame Gozzi, precis som dagen innan. Hon är en maskin från Italien, som gör paket med kortare strips. Jag känner likadant för henne som jag har gjort för männen i mitt liv. Jag älskar henne, men jag förstår henne inte alltid. Nu var jag i alla fall så pass varm i kläderna att tjejen som lärde upp mig tyckte det blev trist att bara sitta och titta på. Jag fick låna en kommunikationsradio, så jag kunde nå henne när det var något jag inte klarade av själv. Sedan fick jag vara ifred med mitt resten av kvällen. Då trivs jag. När jag skulle stämpla ut hade inte mina nya tider hunnit in i systemet, så jag stämplade ut arbetstidsförkortning, för att slippa ogiltig frånvaro. Jag får kolla med chefen i eftermiddag, om han har kommit ihåg att fixa sin del i det hela. Att cykla hem var betydligt varmare än i måndags. Då var det inte många plusgrader, och jag antar att det inte enbart hade med att jag slutade lite senare att göra.
19 September 2012  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Citerad.

I min morgontidning finns ofta citat från någon blogg. Igår var det en som skrev om att det inte skulle vara lika blåsigt inåt landet som vid kusten. Eftersom jag själv skrev samma sak för någon vecka sedan, kollade jag vem det var som tyckte likadant. Det var min blogg dom hade publicerat några rader ur!

Kvällen på min nya arbetsplats började med ännu en rundtur, eftersom killarna som började samtidigt inte hade sett sågverket. Lite mer koll fick jag eftersom det var andra gången för mig. Tyvärr är jag född helt utan lokalsinne, så jag lyckades ändå gå vilse mellan fikarummet och min arbetsplats senare. Vi fortsatte med säkerhetsföreskrifter, men efter fyra började vi på upplärning på varsitt ställe. Tvåskiftet startar egentligen inte upp förrän första oktober, så ännu så länge är det lite tillfälliga lösningar. Jag är glad att jag slapp gå på upplärning på dagtid.

18 September 2012  | Länk | Media | 0 kommentar
Måndag.

17 September 2012  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Nyheter.

I mitt nyaste urklippsalbum finns två annonser om nyfödda och tio dödsannonser. Tragisk utveckling i bekantskapskretsen. Dom två vigselannonserna i samma album gör att det åtminstone känns en aning mer hoppfullt att bli gammal. Båda hade barnbarn med sig på bröllopet. Den ene tror jag till och med hade ett litet barnbarnsbarn. Barn och barnbarn är det väl lite sent för, men tydligen inte för kärlek. Jag minns för övrigt att både farmor och morfar hade sina sista romanser i livet på hemmet, när dom inte klarade sig själva längre. Det ena bröllopskortet var i tidningen så sent som igår. Då klippte jag också ut en intervju med en arbetskamrat som sysslar med politik. Hon var ordförande i det nya folkhälsoutskottet. Det lät väl tjusigt? Politik kan jag nästan garantera att jag aldrig kommer att ägna mig åt. Idag fyller en av mina ungdomsförälskelser 56. En annan fyllde 66 igår, så jag hade visst hyfsad åldersspridning på dom redan då. Lite läskigt är det förstås att jag fortfarande minns deras födelsedagar.
16 September 2012  | Länk | Media | 0 kommentar
Mobiltelefonen.

Jag vill gärna ha mobiltelefonen med mig när jag cyklar till Kvantum på lördagarna. Vad som helst kan ju hända, när man är ute och cyklar på mer än ett sätt. På vintern är det inga problem, för vinterjackan har gott om fickor. Så länge det är lite varmare är det svårare att härbärgera den. Jag har lagt den i den ena packväskan, men då vill jag helst slita upp den vid kassan, för att kunna visa att väskan är tom. Till slut kom jag på att stoppa den i ett av dom små ytterfack av nät som finns på väskorna. Problemet är bara att där är den verkligen ur syn ur sinne. Jag kommer aldrig ihåg att plocka ur den, innan jag ställer in väskorna i garderoben. Varje lördagskväll upptäcker jag att telefonen är försvunnen, och varje gång tar det några sekunder innan jag kopplar vart den har tagit vägen.
15 September 2012  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Årstidsvill.

Igår morse blev jag överraskad över hur mörkt det var ute, när jag skulle cykla till jobbet. Jag tyckte det borde bli ljusare efterhand om morgnarna, men så kom jag på att jag hade tänkt fel. Det är ju höst det är, och då blir det mörkare istället. I eftermiddag på jobbet kom ett annat säkert hösttecken. Man behövde inte packa in material som skulle stå över helgen i plastfolie, för att det inte skulle svälla. Nu när det inte är lika varmt och fuktigt räcker det att hänga en plasthuv över. Det är betydligt enklare. Samma problem som med att hålla koll på årstiderna har jag på veckorna. Jag vet aldrig om det är förmiddag eller eftermiddag. Jag kan mycket väl börja yra om en rast tjugo över fem som egentligen ligger tjugo över nio, eftersom vi jobbar förmiddag. En annan gång kan jag undra varför dom på kontoret har gått hem. Då har jag missat att klockan är fyra, och vi jobbar kväll. Ljusterapi i all ära, men i en ständigt upplyst fabrik har man ingen aning om var på dygnet man befinner sig. Undantaget kan vara vårt fikarum, när solen skiner in. Något snille lade glastak på det. Det är inte speciellt behagligt att sitta där när solen ligger på. Det är bara att hoppas att jag verkligen slipper jobba skift ett tag nu. Efter några veckor på fast eftermiddag borde jag väl ha koll på vad klockan är på dagen.
14 September 2012  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Carina.

När det kallades till samling på jobbet idag var beskedet vi fick riktigt tragiskt. Carina, min arbetskamrat sedan många år, hade gått bort inatt. Redan för tio år sedan eller så fick hon mig att tro på kärlek i mogen ålder. Då var hon så nyförälskad att det lyste och glittrade om henne. Tyvärr visade sig prinsen med tiden vara en groda, men tills hon upptäckte det var hon mycket lycklig. Det var hon som fick mig att bli medlem i Brottsofferjouren. Hon jobbade ideellt där, och jag kan tänka mig att hennes röst i telefon har tröstat många. Jag har av någon anledning lättare att komma ihåg röster än ansikten, och Carinas röst var verkligen speciell. Jag brukade skämta om att jag bytte till en ny vattenflaska ibland för hennes skull. Hon tyckte det var lite äckligt, när det började simma omkring saker i den. Det är bara några månader sedan man hittade cancern, som då troligen hade vuxit länge i hennes kropp. Hon blev 56 år, precis som min mamma, som dog i cancer för 23 år sedan. Precis som mamma hade hon nyligen fått barnbarn. Informationen idag fick mig att tänka på Kristin. Hon dog redan när vi gick i åttan, och vi samlades allihop i aulan. Imorgon ska det bli minnesstund för Carina. Senast någon gick bort på vår avdelning tror jag bara den var för en väldigt snäv krets. Jag minns hur ledsen en av hennes närmaste väninnor var för att hon inte fick vara med. Vi får väl se hur dom gör imorgon.
13 September 2012  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Tolfte september.

Den här dagen för 35 år sedan var min ungdomsförälskelse på bild i tidningen, för han hade blivit nordisk juniormästare i plöjning. Det fanns gott om bönder i mitt liv på den tiden, eftersom jag växte upp på landet. Tre år senare hade jag vidgat mina vyer lite. Jag bodde i Kalmar, men umgicks med folk i Emmaboda, eftersom jag hade bil och kunde ta mig dit. Året därpå var jag på Öland och tvättade, vaxade och städade nämnda bil. En villaträdgård är ju som gjord för dylika aktiviteter. Allt jobbet med att ha bil saknar jag annars betydligt mindre än friheten med att ta sig dit man vill. Just den kvällen var vi till exempel i Hyttan i Alsterbro och dansade. För tjugoåtta år sedan permanentade en kompis håret på mig. Jag permanentade alltid håret åtminstone ett par gånger om året, och jag undrar om jag någonsin kostade på att göra det på salong. Jag verkar ha utnyttjat såväl mamma som flertalet av mina väninnor genom åren till att hjälpa mig. Jag gjorde det bland annat med baktanken att torka ut mitt feta hår lite. Till slut fick jag mjäll istället. Det var nog då jag slutade. För tjugofem år sedan var det en lördag. Då var jag på Forum i Oskarshamn och dansade. För fjorton år sedan var det också en lördag. Då hade jag ingen bil längre, så till Flerohopp hade jag åkt buss. Alkoholförtäringen blev onödigt stor, så bussen hem därifrån missade jag. Jag fick sova över i kompisars gäststuga, och ta mig hem dagen därpå.
12 September 2012  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Nytt jobb.

Nu har jag fått nytt jobb, och det gick bättre än jag hade vågat hoppas. På måndag börjar jag jobba fast eftermiddag i sågverket. Inga fler tidiga morgnar och ledig varje fredag. Tjejen på personalavdelningen har ringt två gånger i eftermiddag. Första gången visade det sig att hon inte hade järnkoll på arbetstiderna. Det finns dom som börjar vid två och andra vid halv tre. Det kan ju vara kul att veta när jag ska infinna mig på måndag. Så finns det dom som går in på fredagarna också, eftersom dom inte kommer upp i heltid på fast eftermiddag annars. Nu gjorde hon en noggrannare research, och ringde mig en gång till. Jag ska jobba 14-23:30, och kommer då upp i heltid. Ville jag inte jobba fullt kunde jag eventuellt gå hem vid elva, hade min nye chef sagt. Jag får ta detaljerna med honom på måndag. En halvtimme mer eller mindre spelar inte så stor roll, så länge jag får långhelg varje helg. Alla håller tummarna för att jag och min insats blir till belåtenhet, så dom inte skickar tillbaka mig till tvåskift och jobb vid löpande band.
11 September 2012  | Länk | Jobbet | 1 kommentar
Klockbatterier.

Med tanke på vilken hastighet tiden har numera, misstänkte jag att det kunde vara flera år sedan jag bytte batterier i mina armbandsklockor. Sist stannade dom samtidigt, så då blev jag helt handikappad. Klockorna på jobbet är inte synkroniserade, så man behöver en egen för att hålla rasttiderna. Många har tiden i telefonen, men den bär jag inte omkring på när jag jobbar. En tidigare arbetskamrat ställde till och med larmet på telefonen, för att veta när hans rast var slut. Urmakaren gör tydligen någon typ av notering när dom sätter i batteriet, så hon kunde konstatera att det mycket riktigt var 3½ år sedan sist. Jag trodde inte att dom klarade sig så länge över huvud taget, så förr brukade jag byta en gång om året bara för att vara på den säkra sidan. Hon kollade batterierna som satt i, och det ena hade dessutom 90 % av kapaciteten kvar, så det tyckte hon var onödigt att byta. Jag var lite sugen på att köpa en ny klocka istället för batterier till dom gamla. Den jag har på jobbet har en mörk urtavla som är jättesvår att se, så jag tänkte mig en tydligare och mer lättläst variant. När jag tittade på den andra klockan insåg jag hur mycket bättre den var. Det enklaste lär väl vara att ta den till jobbet istället. Annars använder jag bara klocka när jag har en tid att passa, och det händer inte alltför ofta. Man kan förstås fråga sig varför jag har två klockor över huvud taget. Antagligen är det ett fall av att vanans makt är stor. Så är jag väl rädd att glömma lägga tillbaka den i jobbryggsäcken, men det går väl att lösa med en minneslapp som allting annat.
10 September 2012  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Jeansreklam.

I mitt skattletarspel på Facebook har dom lagt till möjligheten att se en kort reklamfilm för att få extra energi. Längden varierar något. Är filmen på flera minuter brukar jag passa på att bädda sängen, borsta tänderna eller så. Under en halv minut pallar jag med att titta på. Man kanske borde tipsa reklammakarna om det, för jag antar att vitsen med reklamfilm är att någon ska se den. KappAhl har en på tjugo sekunder. Den har dessutom bra musik, även om jag inte fattar riktigt hur låten går ihop med reklamen. Fast det kan bero på att jag har svårt att höra texten. Då bildar man sig ju gärna en egen uppfattning om vad som sjungs. Hur som helst hinner dom visa fem olika modeller på jeans på dessa tjugo sekunder, varav ett par är snygga. Förhoppningsvis har det med tycke och smak att göra, men i ett par av fallen sitter dom verkligen helt galet. Ett par står ut bakom midjan istället för att följa kroppen. På ett annat ser det ut som om valkarna hänger ut över linningen, fast det knappast kan vara något annat än skinn på en fotomodell. Dom är ju bara skinn och ben. Dom sista ser i alla fall ut exakt som jeans ska göra, om någon frågar mig. Jag kanske borde kolla upp vad dom heter och köpa mig ett par. Jag antar att det är tanken med reklam. Å andra sidan har vi inte KappAhl i Nybro.

9 September 2012  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Blåsigt.

Idag blev dagens cykeltur till Kvantum helt oplanerat till nästan hälften en promenad. Ett par hundra meter hemifrån kom jag ifatt min granne och arbetskamrat. Vi brukar mötas annars, men idag kom vi tydligen iväg ungefär samtidigt. Hon hade struntat i cykeln, eftersom det blåste som sjutton. Hon kommer från Malmö, och där hade dom sagt likadant som till mig, när hon flyttade hit. Jag fick höra att det inte är lika blåsigt här inåt landet som vid kusten, men vi var rörande eniga om att här blåser en hel del. Vi är lika bra på att hålla låda båda två, så vi hann avhandla det mesta under promenaden till Kvantum. Där lämnade jag henne vid entrén, och gick för att parkera cykeln. Inne i butiken sågs vi igen, när hon sökte efter mannagryn med dinkel. Det såg inte ut att finnas i vår butik. Jag har en aning om hur mannagrynsgröt smakar, så jag antar att jag har ätit det någon gång. Men troligen inte mer än en, och då för minst fyrtio år sedan. Själv gick jag till andra sidan av gången i butiken och köpte hårtoning. Det är hög tid att tona över mina grå tinningar efter klippningen i veckan. Hittills har jag målat över dom med färgat hårskum. Förr fanns det ett märke som jag använde för jämnan och till hela håret. Eftersom det var så bra försvann det typiskt nog. Dom flesta färgar av sig på huvudkudden, och det känns inte så lyckat. Då kan jag lika gärna hälla i lite toning var sjätte vecka.
8 September 2012  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Fler jobbalternativ.

Killen jag skulle träffa igår sa att han satt i en röd tegelbyggnad. När jag cyklade hem i onsdags kväll var alla katter grå, men när jag kom dit mitt på dagen igår var plötsligt en av byggnaderna precis intill parkeringen tegelröd. Tur att jag såg den, för jag hade trott att jag skulle längre in på området och irra. Jag frågade en man jag mötte för säkerhets skull. Inne i själva byggnaden fick jag också fråga, för att hitta rätt kontor. Att jag kom rätt direkt innebar att jag fick vänta några minuter, men hellre det än att komma för sent. Man vill ju helst göra ett gott intryck när man söker jobb. När vi hade gått runt sågverket var klockan två, och jag borde ha befunnit mig på min egen arbetsplats. Som tur var hade jag talat om för min gruppsamordnare att jag skulle till sågen, så hon visste var jag var. Fast när jag kom till avdelningen hade hon fortfarande inte kommit på vem det var som fattades. Mig slog det inte förrän efteråt att hon är ledig varannan torsdag, men det var inte igår. När en kollega sa att man får väl se var man hamnar, funderade jag lite på om jag skjuter över målet, som söker jobb själv. I och med att jag söker alla lediga tjänster som finns, får ju jag också se var jag hamnar. Men nu fick jag se sågverket, och det var riktigt kul. Dessutom råkade jag höra en diskussion om en flicka som ville jobba fast förmiddag. Gissa vem som snabbt som ögat anmälde sitt intresse för att jobba mot henne! Att slippa stiga upp i ottan mer vore rena drömmen för mig. Idag tog jag direkt tag i att maila ansökningar till fyra tjänster till, som har kommit upp i veckan. Strax efteråt ringde tjejen från personalavdelningen. Eftersom jag mailbombade henne, tyckte hon det var lika bra att kolla upp hur jag tänkte själv, och vad jag ville helst. Så nu har jag fått framföra alla mina önskemål om min framtid på Kährs. Återstår att se hur många av dom som infrias.
7 September 2012  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Jobbalternativ.

Igår hade jag lönesamtal med chefen, innan han gick för dagen. Jag passade på att fråga honom om en av dom lediga tjänsterna, eftersom jag själv har väldigt dålig koll på vad man egentligen gör på olika arbetsplatser. Efter vårt samtal läste jag om den utannonserade tjänsten igen, och upptäckte att det var ständigt kvällsskift. Med såna arbetstider måste jag bara söka, vare sig jag är kvalificerad eller inte. Jag slank in på kontoret för att säga det till min chef. Då hade han precis fått upp en sprillandes ny tjänst, som precis hade kommit ut, i datorn. Det var ett nattjobb, och det är inte heller något jag skulle tacka nej till. En timme senare stod en man i gul besöksväst bredvid mig inne på avdelningen. Jag höll på att köra in en box, så jag tänkte att han hade med truckarna att göra eller så. Det springer så många människor där, som aldrig presenterar sig. Det gjorde den här, när han väl fick chansen. Det var nämligen mig han ville träffa. Han var från sågen, där jag har sökt jobb. Nu ville han att jag skulle komma och se vad det var jag hade sökt. Jag har aldrig ens varit där ute. Nu har jag en date med honom innan jobbet i eftermiddag. Jag antar att den går ut lika mycket på att han ska se om han vill ha mig, så alla håller tummarna. Jag hörde just om ett par killar som bara hade fått mail om att dom skulle börja på en annan avdelning på måndag. Det känns ju bättre både att vara förberedd och att ha fått välja lite själv.
6 September 2012  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Frissan.

Sist jag klippte mig hade min ordinarie frissa semester, så hennes mamma(!) fick hoppa in. Nästa tid jag skulle boka var som igår, men då hade dottern skrivit i liggaren att hon eventuellt skulle vara ledig. Det fick bli som idag istället. Jag gick därifrån, och satte mig vid torget och åt lunch. Under tiden hann det slå mig att det har hänt förr att jag har fått ta "fel" dag, fast det egentligen skulle ha ordnat sig med rätt. Så jag gick tillbaka och bad henne skriva en blänkare i boken om att ändra min tid, om ledigheten inte blev av. Efter tre veckor hörde frissan av sig på Facebook. Då hade hon ställt in ledigheten, och jag kunde få klippa mig på tisdagen som vanligt. För ett par veckor sedan kom nästa meddelande. Då skulle det komma en städfirma igår och städa efter renoveringen av huset, så hon undrade om jag kunde komma en timme senare än vi hade sagt. Igår såg jag alltså till att få ordning på mitt liv innan jag cyklade till salongen. Jag var där i god tid, och helt enligt planen var vi klara redan vid halv tolv. Det innebar att jag både hann in på Willys en sväng och hem och äta innan det var dags för jobbet. Vi satte upp ett par nya tider framöver nu, eftersom jag ändå skulle ha dom, som hon sa. Efteråt slog det mig att det eventuellt kan bli ändrade arbetstider igen framöver, eftersom vi är övertaliga på min avdelning. Nåja, jag har ringt och bokat om tider förr.
5 September 2012  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Kaos.

Den här veckan är inte mycket sig likt på jobbet. Vi har slagit ihop två strängar till en, och i mitt tycke råder välordnat kaos. Min tröst i oredan var att jag hade hört att kaos är granne med Gud. Det borde med lite tur betyda att jag skulle få se Gud igår. I vanlig ordning var det ingen annan som förstod mina referenser och hade hört uttrycket. Jag fick gå hem och googla, för att ta reda på var jag hade fått det ifrån. Det fanns en pjäs och en film med det namnet, och så en dikt av Erik Johan Stagnelius:

"Vän! I förödelsens stund, när ditt inre av mörker betäckes,
När i ett avgrundsdjup minne och aning förgå,
Tanken famlar försagd bland skuggestalter och irrbloss,
Hjärtat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår;
När från din nattomtöcknade själ eldvingarne falla,
Och du till intet, med skräck, känner dig sjunka på nytt,
Säg, vem räddar dig då? Vem är den vänliga ängel,
Som åt ditt inre ger ordning och skönhet igen,
Bygger på nytt din störtade värld, uppreser det fallna
Altaret, tändande där flamman med prästerlig hand? --
Endast det mäktiga väsen, som först ur den eviga natten
Kysste serafen till liv, solarna väckte till dans.
Endast det heliga Ord, som ropte åt världarna: "Bliven!"
Och i vars levande kraft världarna röras ännu.
Därföre gläds, o vän, och sjung i bedrövelsens mörker:
Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud."
4 September 2012  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Måndag.

3 September 2012  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Pippi Långstrump.

Om någon undrar vart solen har tagit vägen, så var det jag som tog den, när jag satt vid datorn och morgnade mig på förmiddagen. Jag visste inte ens att man kunde ta solen, förrän jag började spela kortspelet Hjärter. Där kan man det. Det är inte lätt och det händer inte ofta, så det kändes som en riktigt bra början på dagen. Ute på min söndagspromenad såg jag något som flaxade på en parkering på andra sidan gatan. Hade det inte varit för att flätorna, som förstås stod rätt ut, guppade på det där viset, hade jag aldrig sett att det var självaste Pippi Långstrump som gick där. Hon var vuxen, men frisyren och kläderna var domsamma. Inte visste jag att hon hade flyttat till Nybro. Kompisen som var med var också ovanligt stor för att vara en rumpnisse, men det såg jag på klädseln att det var. Kan man bli på annat än gott humör, med en sån start på dagen? Inte ens upptäckten när jag kom hem att jag hade slängt Miljonkrysset kunde ändra på det. Jag brukar lösa det till söndagslunchen, precis efter att jag har varit vid förpackningsåtervinningen med veckans tidningar. Det gäller alltså att komma ihåg att kolla så jag har lagt undan delen med krysset, men det hade jag missat den här veckan.
2 September 2012  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Dagens cykeltur.

Idag var jag också väldigt nära att banka på vindrutan till en bil, och skälla ut damen som körde. Hon svängde tvärs över cykelbanan upp på Coops parkering, utan att kasta så mycket som ett öga för att se om det kom någon cyklist. Det gjorde det. Jag hann bromsa, mycket tack vare att jag för säkerhets skull inte litar på att folk som kör bil nödvändigtvis är kompetenta till det. Lite pyrt känns det att vara kvinna, eftersom det anmärkningsvärt ofta är fruntimmer som glömmer att se sig för. Det bär mig emot att erkänna att män skulle vara bättre bilförare än kvinnor, så vi kan väl bara sluta oss till att det är individuellt. På Kvantum kände jag mig frestad att köpa ny mikrovågsugn, bara för att dom hade en som var så läcker. Den var svart. Jag frågade en arbetskamrat, som jag träffade, om man kunde byta mikro bara för att den var så snygg. Det finns ju dom som byter karl, för att dom ha vill ha en annan modell. Hon påstod att det är enklare att lära sig en ny mikro än en ny man. På hemvägen upptäckte jag att ett hus med tillhörande staket hade bytt färg. Jag tänkte först att jag passerar där varje dag, men numera cyklar jag faktiskt en annan väg till jobbet. Jag behöver alltså inte ha missat det så himla många gånger. Det kanske är lika bra att jag inte vet hur länge det är sedan dom målade om.
1 September 2012  | Länk | Nybro | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida