HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Juli (2020)
>>


Sopsortering.

Någon stackars människa från KSRR (Kalmarsundsregionens renhållare) gick runt och stoppade brev om matavfallsinsamling i samtliga brevinkast. Det kändes nästan lite ojuste att göra det i så god tid. Hur det ska gå till just här fick man fråga sin hyresvärd. Det börjar inte förrän den tredje november, så gissa om Aptare, som vi hyr av, kommer att bli nerringda med frågor framöver. Själv blev jag mest orolig över informationen att påsarna är gröna för att kameran vid avfallsanläggningen ska se dom. Jag köper alltid soppåsar i olika, glada färger, och rullen jag använder just nu är just grön. Om inte den där kameran ser skillnad på grönt och grönt lär alla mina soppåsar hamna fel. Jag vet ju hur det brukar vara med kamerorna som ska sortera trä på mitt jobb. Det visar sig allt som oftast att dom inte ser lövsprickor och andra småviktiga saker.
30 September 2014  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Toarullar.

Sedan dom extra stora rullarna av Icas toalettpapper slutade säljas på Kvantum har jag testat ett par andra märken. Problemet är att alla andra verkar tillverka tunnare papper. Det har inte hjälpt att jag har köpt tvålagers, och nu har jag till slut insett varför. Det är tre lager i Icas rullar. Det hjälper ju inte så mycket med större rullar, om man måste ta tre gånger så mycket varje gång, så nu gav jag mig och köpte deras rullar i normalstorlek. Det fick bli en storpack med 24 rullar, så slipper jag åtminstone bära hem dom oftare än innan. Dom var så vettigt och kompakt förpackade, så jag fick enkelt med mig dom hem på pakethållaren.

Webbkameran i Borgholm var en upplevelse i helgen, när det var skördefest. Fredag och lördag vimlade det av folk. Igår var det tomt på torget sånär som på dom som höll på att städa upp efter spektaklet. Det påminde mig lite om logdanserna jag var på förr. På eftermiddagen fanns det bara en tom lada. Så kom en orkester och packade upp sina prylar, och hela stället fylldes av dansande människor för några timmar. Efteråt åkte allihop hem, orkestern packade ihop, och så var det bara en tom loge igen.
29 September 2014  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Den självlysande ryttaren.

"Den självlysande ryttaren" är väl ingen filmtitel som får en att förvänta sig romantik direkt. Beteckningen western låter inte heller speciellt lockande i mina öron. Som tur var råkade jag kasta ett öga på rollistan, när tv skulle sända filmen ifråga. Är Robert Redford med ger jag alltid en film en chans. Nu var den inte bara bra. Den var exakt en sån film som jag älskar. Redford spelade dessutom precis den sortens roll som jag tycker han gör bäst. Jag blev riktigt förvånad när jag läste omdömen på nätet där folk tyckte att filmen var tråkig, fånig och dryg. Åsikten att den spretar över olika genrer kan jag förstå, men för mig är det snarare ett plus. Nu blir det inte enbart en kärlekshistoria, enbart en western eller enbart berättelsen om en cowboy på dekis som kommer igen. Det blir en hel historia, åtminstone i mina ögon. För mig var det ett extra plus att den var 35 år gammal. På den tiden var motspelerskorna fortfarande i Redfords egen ålder. Jane Fonda är bara ett par år yngre än han. Dom har bara blivit yngre för varje år och varje film. Kristin Scott Thomas, som han spelar mot i "Mannen som kunde tala med hästar" 1998 är i min ålder. Det vill säga 25 år yngre än Redford. Den enda nyare film jag har sett är "En dag i livet" från 2005, och den innehåller ingen kärlekshistoria på det viset.
28 September 2014  | Länk | Media | 0 kommentar
Nytt broderi.

En av mina Facebookvänner kallade "Bonde söker fru" för "Bonnläpp söker blygdläpp". I år ser det ut att bli mer så än vanligt. Det har oftast varit någon deltagare som endera har varit bög, kvinna eller båda delarna. I år fanns det en homosexuell man med i startfältet och en kvinna, som dessutom hade uppnått mogen ålder. Ingen av dom kommer att vara med bland dom man får följa i tv framöver. Nåja, jag tycker det är kul ändå, men det blir onödigt likt alla andra dejtingsåpor, när dom inte tar med någon udda fågel. Jag såg första avsnittet igår, och under tiden blev jag klar med tavlan på bilden. Tur att varje broderi tar ett halvår att sy, för det blir en del extrajobb när en är klar. Den ska ramas in och komma upp på en vägg någonstans. Var har jag inte lyckats klura ut ännu. Jag har en till som ska upp nu, som blev av med sin plats när jag köpte den stora klockan. Det blir lite pusslande. Så ska överskottsmaterial, beskrivning och annat sorteras undan, och jag ska välja ut nästa projekt bland alla som ligger och väntar. Till den jag tog härnäst verkade dom bara ha tänkt halvvägs. Ibland händer det att man får sortera upp garnet själv. Här var det snyggt uppsorterat, men det stod ingenting om vilken färg som var vilken. Jag fick börja med att klura ut det på färgkartan, och skriva bredvid varje färg så att det förhoppningsvis blir rätt.

27 September 2014  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Torsdagen.

Igår hade jag verkligen tur med vädret. Jag läste på Facebook att det hade varit någon typ av skyfall på morgonen. När jag satt här bakom min nerfällda rullgardin förstod jag vad dom menade, för då började regnet smattra utanför. När jag tittade ut blåste det dessutom, så det var riktigt höstrusk. Jag planerade att krypa i hela regnstället, när jag skulle gå till jobbet. Annars skulle jag få jobba i blöta byxor dom första timmarna. Paraply kändes inte ens som något alternativ, när det blåste halv storm. Fördelen med den där blåsten var att molnen drev snabbt. När det var dags för mig att ge mig ut sken solen från en klarblå himmel. Jag hade lagt fram en ny soppåse, för att komma ihåg att byta och ta med mig den gamla när jag gick. Det hjälpte tydligen inte, för när jag kom hem inatt kände jag direkt att det luktade sopor. Jag var inte speciellt sugen på att gå ut igen, men jag insåg att jag inte skulle vara mer road av att gå ut med den idag. Att ställa ut påsen i trapphuset, som vissa gör, känns inte ens som ett alternativ. Det tycker jag bara är ett j-a oskick. Så hellre än att leva med den dåliga lukten tills imorgon hoppade jag i träskorna och hasade mig ner till sophuset. Problemet där var att jag har sett för många otäcka filmer under mitt liv. Jag vågade knappt öppna locket till en av tunnorna och kasta ner min påse.
26 September 2014  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Upplärning.

Första veckan med upplärning börjar närma sig sitt slut. Min instruktör säger att jag inte är helt bakom flötet, och jag utgår från att det är ett positivt omdöme. Så länge hon uttrycker sig så till mig och säger till vår chef att det går jättebra är jag nöjd. Jag är nämligen fortfarande osäker på om dom här två veckorna är ett tecken på att dom vill ha mig kvar på stommen eller ett sätt för dom att göra sig av med mig på. En kille jag pratade med igår tyckte att jag var paranoid, men förvånansvärt många har hållit med om att man aldrig kan veta så noga i dagens läge. I tisdags blev det knappt någon upplärning alls, eftersom stomlagret var fullt. Logistiken verkar fallera en aning emellanåt. Jag gav upp hoppet om att få lära mig något mer och gick hem en timme tidigare. Idag får man i gengäld gå dit en halvtimme innan vi ska börja jobba, om man inte vill missa månadsinformationen. Jag som har fullt sjå att hinna iväg i vanlig tid. Att nästa vecka blir lång är självförvållat. Jag var erbjuden att jobba kväll, men bad att få jobba med a-skiftet då också. När chefen sa att jag skulle stämpla som vanligt hela tiden, så skulle hon ändra till mina vanliga arbetstider, slog det mig att jag kanske inte behövde gå dit nästa fredag. Men när jag frågade fanns det önskemål om att jag skulle vara med på rengöringen dom har då. Nåja, jag hade skrivit in den i almanackan, så jag hade tänkt jobba från början. Men en lång vecka blir det, för det är en tiotimmarsfredag. Veckan därpå ska jag i alla fall förhoppningsvis jobba nattskift igen.
25 September 2014  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Tjugofjärde september.

Den tjugofjärde september 1975 sydde jag på en babyklänning i slöjden i skolan. Jag antar att tanken med att sy babykläder var att det inte gick åt lika mycket tyg som om vi skulle ha sytt till oss själva. Att uppmuntra fjortonåringar att bli gravida hade väl varit väl magstarkt. Fem år senare var jag över hos min mamma på Öland denna dag, och vi satte likör. En kvalificerad gissning är att den gjordes på slånbär. Det är den enda likör jag kan minnas att jag har gjort. Året därpå var jag barnvakt åt en liten kille, som enligt dagboken var gnällig. Han är butikschef på Lantmännen numera, så jag får väl kolla med personalen där om det har blivit bättre. När han knappt var ett halvår gammal får man väl tro att han tykändes. Det brukar bara vara mamma som duger i den åldern. Hade jag insett hur mycket jag skulle glömma, kunde jag ha skrivit efternamn på alla människor som passerar revy i dagboken. Såhär i efterhand finns där massor av förnamn som jag inte har några ansikten till. 1986 var en Janne hemma hos mig och duschade och fikade. Det händer ju inte så ofta att någon kommer och vill duscha, men jag minns inte alls vilken Janne det kan ha varit. Året därpå hade jag en telefonkväll. Mamma och Mariana minns jag, men dom andra två namnen säger mig ingenting alls. Dom senaste tjugofyra åren har det här varit brorsdotterns födelsedag. När den har infallit i en helg har hon firat på rätt dag. Annars har firandet oftast flyttats till någon dag när alla var lediga. Någon söndag har jag åkt direkt från barnkalaset in till Sandra på dans. Kortet är från hennes allra första födelsedag. Det är hon, jag och hennes bror.

24 September 2014  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
SM i plöjning.

I helgen som gick hölls SM i plöjning bara några mil härifrån. Jag har bara varit och tittat på det en enda gång i mitt liv, och då var det ända uppe i Karlstad. Det är nog för övrigt enda gången jag har besökt Värmland också. Det är 35 år sedan. Dåvarande sambon och jag gjorde det till en minisemester. Vi besökte Gränna på vägen upp, och så bodde vi på hotell i Karlstad. Snacka om att komma från landet. Andra åker till Ullared. Vi åkte på SM i plöjning. Man plöjde stubb på lördagen och vall på söndagen. På lördagskvällen var det filmvisning, och jag vill nästan minnas att filmen var på ungefär samma tema. Kompisen som var anledningen till vårt intresse hade vunnit både svenska och nordiska mästerskap som junior. Här kom han trea. Han står längst till höger på bilden av medaljörerna nedan. Han som sedan många år är min före detta sambo har förmodligen kort med betydligt bättre kvalitet från evenemanget ifråga. Han behöll nämligen systemkameran, som jag trodde var vår gemensamma, och alla kort tagna med den vid separationen. Att låta mig låna negativ och göra mig lite egna kopior var inte att tänka på. Nej då, jag är inte bitter. Möjligen lite långsint.

 

23 September 2014  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Helgen.

Det jag inte tänkte på i lördags var att fråga om Kvantum säljer kaffekapslar annars också och inte bara under den här kampanjen. Det blir ju lite snopet om kapslarna inte går att få tag på i lilla Nybro. Det har sina nackdelar att bo på en mindre ort. Nåja, den dagen den sorgen. Jag lär ju klara mig ett tag på dom jag köpte nu, och dom skulle vara okej i något år eller så. Nu när jag googlar hittar jag en hel kapselshop på nätet dessutom. Ingenting är omöjligt sedan Internet kom. Ute i vårt sophus kom jag att fundera över flockdjuret människan. En av soptunnorna var så överfull så locket gick inte att stänga. Jag tyckte det borde betyda att allihop var mer eller mindre fulla, men en annan jag kollade var bara halvfull. Varför hade alla slängt sina påsar i samma? På Överskottsbolaget har dom ägnat sig åt att bygga om i flera månader nu. Det går inte att hitta någonting medan dom håller på. Jag tycker att dom borde sätta lite fart, för att inte förlora dom kunder som tröttnar. Nu börjar det dessutom verka som om dom har tänkt göra det sämre än innan. På Kvantum flyttar man om så att det blir mer lättöverskådligt och lättare att ta sig fram. På ÖB gör dom tvärtom. På Baroness blev jag mest fascinerad av dom stora portionerna. Jag såg en plankstek, som hade räckt till ett par, tre middagar åt mig. Min egen kebab gick inte heller av för hackor.
22 September 2014  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Kapselmaskin.

Eftersom jag inte är någon kaffemoster själv, har kaffet en tendens att stå och bli gammalt här. Min bror har gett uttryck för åsikten att jag borde skaffa mig en kapselmaskin. Själv har jag inte riktigt insett varför jag skulle lägga ut pengar på en kaffemaskin, att användas dom tre, fyra gånger om året som dom kommer hit. Då tyckte jag att dom kunde dricka kaffet från min gamla bryggare. Nu hade ändå tanken mognat, och igår kom jag på att kolla om dom hade kapselmaskiner på Kvantum. Det var nog snudd på det enda dom inte hade, för annars fanns det till och med mjölkskummare. Nu har jag googlat på det, och insett att man använder en sån för att skumma upp mjölken till latte. Det förklarar ett och annat. Jag kommer från landet, så i min värld betyder att skumma mjölk att man skummar bort grädden. Jag undrade väl vilka som gjorde sånt idag. Hur som helst stod jag kvar vid den där hyllan så länge, att en ur personalen hann dyka upp. Hon mindes att hon hade sett ett specialerbjudande på en helt annan plats i butiken. Om man köpte tio förpackningar med kapslar fick man maskinen på köpet. Så jag köpte kapslar till 64 koppar kaffe, tio koppar te och tjugo koppar choklad. Jag har just invigt den genom att göra mig en kopp av det sistnämnda. Kaffet får någon som är mer förtjust i det än jag testa.
21 September 2014  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Per.

Lördagstidningen är lite sorglig så tillvida att det är flest dödsannonser på lördagar. I dagens tidning var det en man, som jag visserligen bara hade träffat någon enda gång, men jag umgicks desto mer med hans fru innan dom träffades. När dom gifte sig och skaffade barn tappade vi kontakten. Han friade till henne innan dom flyttade ihop. Förmodligen var dom det enda par jag har känt till som har gift sig och flyttat ihop samtidigt. Ändå är det ett av dom par som har hållit ihop längst. Dom hade varit gifta i närmare trettio år nu. Han blev inte ens sextio. Det känns väl extra hårt, även om man inte lär vara mer sugen på att dö när man blir åttio.

Idag var väl en av dom sista sommardagarna, om jag har förstått prognoserna rätt. Jag cyklade till Kvantum i kortärmat, och längs vägen såg jag folk i shorts. När vi var i Jönköping reagerade jag på att det satt tiggare utanför så många butiker där. Bara för det satt det såna utanför både Coop och Kvantum idag. Fast den vid Kvantum körde faktiskt en i personalen bort. Hon satt ändå inte precis vid entrén, som killen utanför Coop. Det är inte så mycket kvar på broderiet jag håller på med. Jag brukar vara ute i god tid med sånt, men den här gången hade jag inte haft en tanke på att köpa en ram. Idag blev det i alla fall av att mäta det. Jag planerade att köpa ram nästa gång jag kom in till centrum, men dom hade faktiskt vad jag behövde på Kvantum.
20 September 2014  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Fredag.

Stundtals kan sånt som intresserar mig bli lite väl katastrofinriktat. Igår kväll såg jag först en dokumentär om svensk åldringsvård och sedan en om elfte september-attackerna. Det var lite oklart vilket som var värst. Att dö långsamt av vanvård eller snabbt i en brinnande skyskrapa. Hur som helst kändes alternativet att kunna gå till jobbet klart lockande. Där inträffade ingen större katastrof inatt heller. Programmet om åldringsvården fokuserade på problemen, så bland alla missnöjda intervjuades en enda dam som var nöjd. Jag hoppas och tror att proportionerna är lite bättre i verkligheten. Vägen till och från jobbet var ett klart fall av "plötsligt händer det". Det har varit uppgrävt tvärs över gatan i en halv evighet, och framför allt varit riktigt spännande när man har cyklat. Nu hade dom asfalterat där. Jag har väntat på piller för mina leder från Finitro hela veckan. Dom brukar packa askarna sida vid sida istället för som en kompakt bunt. Det borde betyda att brevet går in genom brevinkastet, men här brukar brevbäraren alltid ringa på med det. Jag blir så stressad när jag ska hinna rota fram morgonrocken ur garderoben innan han eller hon försvinner, så den här veckan har jag låtit den ligga framme. Ingen har ringt på dörren, men när jag steg upp idag låg det en lapp på dörrmattan om ett stort brev att hämta. Jag undrar fortfarande om det var en brevbärare som inte ens hade brevet med sig, eller jag verkligen har sovit över en signal från dörrklockan.

19 September 2014  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Olika bud.

Jag är tydligen den enda på nattskiftet som bara kan en sträng. I tisdags natt fick jag besked att jag skulle gå in på eftermiddagsskift och lära mig en till. Det skulle eventuellt ske redan nästa vecka, något som passade mig bra. Dels är jag inte förtjust i att gå och gruva mig för sånt som ska hända, och så krockade det inte med några inbokade tider på fritiden. Däremot frågade jag om jag inte lika gärna kunde gå med samma skift båda veckorna, eftersom det inte gick något vidare med upplärningen på det andra skiftet förra gången. Min gruppsamordnare lät tveksam, men hon skulle framföra till vår chef vad hon tyckte och vad jag tyckte, så skulle jag få veta inatt vad dom hade bestämt. Beskedet jag fick var att hela projektet var skjutet på framtiden, eftersom vi har dåligt med folk nästa vecka. Problemet är att vi alltid har dåligt med folk. Det lär knappast bli bättre framöver, när dom som brukar täcka upp åt oss får sluta. När jag steg upp idag hade jag ett meddelande från min chef på mitt mobilsvar. Det var ändrat igen, och plötsligt lät det väldigt enkelt. Jag börjar på måndag, jobbar med mitt favoritskift och får dessutom gå med en tjej jag har jobbat ihop med i många år på slitytan. Så dom närmaste tre veckorna har jag någon typ av fyrskift med eftermiddag, förmiddag och till sist natt igen.
18 September 2014  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Toaletterna.

Lyset på toaletten i mitt omklädningsrum hade varit trasigt i flera veckor. Jag brukar säga till om sånt där, men den här gången orkade jag bara inte engagera mig. Jag tänkte att antingen gör någon annan det, eller också kan det kvitta. Så länge jag jobbar natt är jag ensam där när jag kommer på kvällarna. Då kan jag ha dörren på glänt, så jag ser att torka mig i rumpan. Det finns dessutom en toalett till, men där är det något knas med låset istället. Fast man har låst går det att trycka ner handtaget och öppna dörren. Jag sitter hellre med en springa öppen och ser vem som kommer utan att synas själv i mörkret, än jag sitter fullt upplyst där det kan komma någon instormande när som helst. Nu var det i alla fall som i trissreklamen (är det väl?) att plötsligt händer det. Lyset är lagat, och jag kan låsa om mig när jag går på toaletten igen. Så länge det nu varar. Jag vet att det har varit trasigt förr. Hela omklädningsrummet, inklusive toaletterna, har ljus som tänds med rörelsedetektor. Jag antar att det är den som strular. Det händer att man känner sig osynlig, när inget ljus tänds alls när man kommer in. Fast jag vet var den sitter, så då brukar jag vinka lite åt den, tills den reagerar. Dörren vid ingången till huset är också en sån som öppnas när någon kommer. Det kan göra mig lite förvirrad, eftersom jag omedvetet väntar mig att dörren till själva omklädningsrummet ska göra likadant.
17 September 2014  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Sextonde september.

Min dagboksanteckning från den sextonde september 1975 förbryllar mig lite. Den lyder: "Brudparet på teckningen som vanligt". Visst låter det som om jag höll på med någonting riktigt genomarbetat? Som jag minns det har jag aldrig haft något tålamod när det gäller just att rita och måla. På mellanstadiet skulle vi en gång skriva verser och illustrera dom. Skriva har jag aldrig haft några problem med, men bilderna kalkerade jag från tidningar. Det var inte vad min lärare hade tänkt sig. Min ungdomskärlek fyller år idag. 1976 var vi på Sandra och dansade, och på den tiden skickade man upp lappar till orkestern, och dom sa grattis från scenen. Jag var mest förundrad över att killen ifråga inte var mer än tjugo, eftersom jag tyckte att han såg äldre ut. Nu har tiden hunnit ifatt honom, så om ett par år fyller han sextio. När jag läser om vilka trevliga festkvällar jag har haft på det här datumet tidigare i livet känns det nästan lite torftigt att gå och jobba ikväll. 1983 satt jag med goda vänner i Kalmar och åt ost och kex och drack vin och whiskey. 1989 hade jag pappa, hans flickvän och ett annat par uppe hos mig i Oskarshamn. Kortet är från den kvällen. Alla utom pappa lever fortfarande. Flickvännen är inte ens åttio, men det andra paret är i nittioårsåldern. 1995 var jag hos en flicka jag bodde granne med då. Vi åt räkmackor och spelade Bingolotto. Det är länge sedan hon flyttade härifrån. Numera är hon gift och har halvstora barn. Bingolotto har jag inte spelat på bra många år.

16 September 2014  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Channing Tatum.

Jag såg filmen "Älska mig igen", och tyckte att hjälten verkade bekant. Mycket riktigt var det Channing Tatum, som jag nyligen hade sett i "Dear John". Så kom det sig att fast jag bara har två filmer med den killen, ligger dom två på samma skiva. Hur stor är chansen för det? Om det nu inte är så att tv medvetet har kört flera filmer med honom, men det tror jag inte. Det gick någon månad mellan dom här båda, och jag har hunnit förkasta några filmer under tiden. Jag kunde förstås ha delat på dom här båda, så jag slipper se dom efter varandra nästa gång. Det kan väl bli lite förvirrat med samma kille i två olika relationer, men det får vara så. Det finns ju såna som Richard Gere som jag har betydligt fler filmer med. Flest tror jag ändå att jag har med en kvinna. Goldie Hawn har jag inte mindre än elva filmer med bland mina favoriter. Hon är den okrönta drottningen av feelgoodfilmer.

Nu har jag precis sett Fredrik Reinfeldts avskedstal. Mest imponerad blev jag när han gjorde en felsägning. Han råkade vända "väljarna älskar" till "älskarna väljar". För mig hade det knasat till allting, men han sa bara om det rätt, och det kändes inte ens som om någon reagerade. Jag får träna på det. Å andra sidan är jag ju inget politiskt proffs. Till skillnad från mig lär han vara hyfsat attraktiv på arbetsmarknaden när han slutar som partiledare.
15 September 2014  | Länk | Media | 0 kommentar
Söndag.

Att det är valdag idag kan jag strunta i, eftersom jag röstade redan i augusti. Visserligen har jag förstått att man kan ändra sig idag, men så ambivalent känner jag mig inte. Att man kan titta på valvaka på tv ikväll hade inte ens slagit mig, förrän jag läste på Facebook att någon skulle göra det. För mig känns det här lite som Melodifestivalen. Jag är nyfiken på vem som vinner, men inte tillräckligt nyfiken för att se på när det händer. Slutresultatet räcker gott för mig. Jag har för övrigt haft riktig tur med vädret hela helgen. Igår var det uppehåll när jag cyklade runt halva Nybro. Senare började det regna, och blev höstruskigt. Idag är det en riktig sommardag. När jag tog min söndagspromenad var det nästan tjugo grader i skuggan, och solen värmde rejält. Jag tar gärna jackan när jag går ut, eftersom det ändå är september, men idag insåg till och med jag att den inte behövdes. Det blåste en del, men knappast kallt, och där det var lä var det riktigt hett. Istället för till vallokalen gick jag runt förpackningsåtervinningen med ett par kassar. Tidningar kan man lämna i sophuset på gården, så dom slapp jag bära så långt. Visserligen hade någon belamrat halva utrymmet med ett gäng jättestora kartonger, men jag lyckades träffa rätt bytta med ett välriktat kast. Så länge vi inte har någonstans att göra av grovsopor, lär vind, källare och sophus få härbärgera dom. Det slutar ändå med att vaktmästarna får ta hand om det, så jag fattar inte varför det inte lika gärna kan ske under ordnade former.
14 September 2014  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Två år.

Idag tänder jag ett ljus för min arbetskamrat Carina, eftersom det är två år sedan hon lämnade oss. Jag minns inte många dödsdagar, men den trettonde september har fastnat. Jag kan fortfarande höra hennes röst och hennes speciella sätt att uttrycka sig. "Ja, jag håller med dig", sa alltid Carina, om vi var överens om någonting. Jag bytte avdelning strax efter att hon hade gått bort, så egentligen tror jag nog att hon fortfarande är kvar på slitytan. Det finns gott om Kährsanställda som man aldrig ser, eftersom vi jobbar olika skift på olika avdelningar.

Till en början tyckte jag inte det märktes så mycket av att det var valår i år, men dom senaste veckorna har det eskalerat. Det ramlar in partifoldrar på dörrmattan alla tider på dygnet. Jag antar att dom inte ser det som reklam, eftersom dom är dom enda som inte respekterar skylten där jag undanber mig sånt. På dom spelsidor på Internet som är reklamfinansierade gäller samtliga reklamfilmer poltik och valet. Morgontidningen ska vi bara inte tala om. Jag tänkte med en lättnadens suck att på måndag är det över. Sedan slog det mig att nu följer väl några veckor av analyser, regeringsbildning och annat. När det gäller mediebevakning verkar poltik och sport vara "same, same but different".

13 September 2014  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Brandman.

Jag läste i tidningen ett uttalande om att det är dagsformen som avgör vad äldre människor kommer iväg på. Jag misstänker att dom menade ännu äldre än jag, men idag passade jag på att veckohandla fast det bara är fredag, medan dagsformen var hyfsad. Jag cyklade till Kvantum med otvättat hår, och tröstade mig med att man knappast brukar springa på några yngre män där. Antagligen just därför tillhörde den första röst som sa "Hej Eva" just en yngre kille. Nåja, han är van att se mig på jobbet, där jag använder hörselkåpor, så han är väl härdad. Han är deltidsbrandman också. En väninna till mig hävdade en gång att brandmän är det sexigaste som finns. Antagligen hade den här killen också hört det, för han glassade runt i en jacka med texten "Swedish firefighters" på ryggen. Jag trodde att jag var ute i extremt god tid, som donade med julkort och julklappar, men på Kvantum hade dom plockat fram almanackor för 2015. Lika bra att köpa hem dom två sorter jag vill ha. De var dessutom uppehåll, så jag fick hem den stora väggalmanackan utan att den blev blöt. När jag kom till kassan knappade jag in fel kod till mitt Ica-kort. Jag kan alltid betala med Master card i värsta fall, men på andra försöket lyckades jag få till rätt kod.
12 September 2014  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Tandläkarbesök.

Att ha tandläkartid den 11 september är väl inte det optimala, om man är skrockfull. Lilla Nybro känns visserligen skyddat från större katastrofer, men dom som satt i sina kontor i tvillingtornen för tretton år sedan väntade sig knappast heller att dö i en terroristattack. Varken tandläkare eller sköterska hade tänkt på vilket datum det var. Fast när jag nämnde det anade dom en konspiration, eftersom deras datorer hade varit extremt sega hela morgonen. Jag hoppade bedövningen, eftersom jag tycker den där sprutan är obehagligast av allt. Det var rätt tänkt, för jag kände knappt när hon borrade. Jag har valt tandläkare med omsorg. Jag hade en tand som var lite ruffig, som hon undrade om hon skulle lägga lite plast på. Det brukar aldrig finnas tid för något extra direkt, och att gå dit igen var jag inte så sugen på. Men nu hann vi faktiskt med det också, och det känns lent och skönt på ett ställe till i munnen. Egentligen är mina tänder lappade och lagade så många gånger att det vore befogat att sätta in flera kronor. Jag har tre sedan innan, och det är verkligen ljuvligt att veta säkert att det som krasar i munnen är det jag tuggar på och inte mina tänder som går sönder. Ganska dyrt skulle det bli, eftersom frisktandvårdsförsäkringen bara betalar någon enstaka, men jag får väl ta av pengarna jag sparar på att inte ha bil. Jag tror det är betydligt lättare att klara sig utan bil än utan tänder. Nu var det ett tag sedan någonting gick sönder (ta i trä), men när det har hänt ett par gånger på ett halvår är jag rejält trött på mina risiga tänder. Det tål att funderas på.
11 September 2014  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Batterislut.

Två bokstäver in på en Facebookkommentar blev det plötsligt inte mer text. Både Facebook och Firefox brukar leva sina egna liv, så jag startade om båda delarna utan resultat. Till slut kom jag på den goda idén att testa med att skriva i ett vanligt dokument, så det inte var tangentbordet som hade gett upp andan. Det var det. När batterierna börjar ta slut brukar det komma upp en varningsruta, men jag testade ändå med att byta dom. Mest eftersom det var det enklaste. Och svårare än så var det inte. Fast jag undrar fortfarande över den uteblivna varningen, när batterierna tvärdog mitt i texten.

Ica skickar alltid ut en kupong med en procentuell storköpsrabatt ungefär samtidigt med rabattchecken man får för att man har Ica-kort. Jag får en känsla av att dom tar ut varandra, så jag brukar ha dom med mig olika veckor. Den med kortast giltighetstid först. Det rör sig inte om så många kronor, utan är mest för principens skull. Sist frågade jag i alla fall kassörskan om jag tänkte rätt, och hon brukade göra likadant.
10 September 2014  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Nionde september.

Handarbete sysslade jag tydligen med redan i tonåren. När jag var fjorton satt jag nämligen vid tv:n och virkade den nionde september. Jag såg "Herrskap och tjänstefolk". Mitt enda minne från den serien är hur betjänten började skaka strax innan han fick en hjärtinfarkt. Jag är grymt darrhänt, så den scenen ger mig ångest än idag. Året därpå gjorde jag vad som kallades pryo på min tid. Praktisk yrkesorientering. Jag var på ett bygge. Förmodligen var jag mer intresserad av byggmästaren, som var min pojkvän, än av snickaryrket som sådant. 1984 sköt vi Karamellsmällen på en skjutbana. Namnet kom sig av att det var min dåvarande arbetsgivare Nordchoklad som arrangerade den. Det jag minns av den tävlingen är framför allt att när dom inte hittade ett av mina skott togs det för givet att jag hade missat. När samma sak hände en av gubbarna förutsatte man däremot att två skott hade gått i samma hål. 1990 var jag med pappa och hans flickvän uppe i Bollnäs och hälsade på min bror och hans familj. Vi körde bil, och kortet föreställer mina båda medresenärer under en rast på vägen upp. Just den här kvällen cyklade jag med min bror när han var ute och sprang. Så sent som för sju år sedan var jag på pressbyrån och fyllde på kontantkortet till telefonen den nionde september. Det lär ha varit en av dom sista gångerna jag besökte pressbyrån, för den lades ner i januari året därpå. Jag hade uppenbarligen haft dator och Internetbank i bra många år innan jag upptäckte att det är den enklaste sak i världen att fylla på kontantkortet där.

9 September 2014  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Badrummet.

En av prylarna jag köpte igår var en saltströare. Jag satte länge fram den man köper saltet i på bordet. Så var det någon som upptäckte att jag hade en mycket snyggare stor ströare när jag lagade mat, så jag köpte en liknande i bordsformat. Det jag inte tänkte på var att kolla storleken på hålen. Dom visade sig vara så pass stora att man fick varna folk innan dom använde den. Den gamla var av aluminium eller något liknande. Nu blev det en i glas istället. Så hittade jag glasunderlägg av kork. Jag tröttnade på ringar efter glas på skrivbordet vid datorn för länge sedan. Jag letade efter korkunderlägg, men här i Nybro hittade jag bara ett i keramik. Tandborstmuggen har varit ett bekymmer i alla tider. Dom vanliga i mjukplast ramlade omkull hela tiden. Den jag hade nu var jättefin med rosor på, men den passade inte ihop med någonting av det andra. Den senaste jag hittade var häftig att titta på, men inte så lyckad när jag kom ihåg att jag inte enbart använder tandborstmuggen till att ställa tandborsten i. Jag blandar Vademecum och vatten i den, när jag ska gurgla med det. Nu hittade jag en mugg i hårdare plast. Tvålpump har jag alltid tyckt var överkurs, eftersom tvålen säljs i pumpflaskor, men nu köpte jag en sån också, för att få det lite enhetligt. Nagelborsten köpte jag mest för att borsten på den var lite mörkare. Jag hoppas att den inte blir missfärgad lika fort som på dom av plast. När jag kom hem insåg jag i vanlig ordning vad som inte stämde i min plan. Tvålpumpen är för rund för att stå stadigt på handfatet. Så valde jag blått för att det skulle matcha tandkrämen, men bredvid den ser grejorna mera gröna ut. Nåja, nu får det vara såhär ett tag. Här kommer en före och efterbild.

8 September 2014  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Jönköping.

Ungefär som på bilden tror jag att vi åkte igår. Fyrtio mil på en dag tyckte jag var jobbigt, fast jag bara åkte med. Att köra lär ha varit betydligt mer tröttande. Vi fikade på vägen till Jönköping. Väl på plats var vi ute på stan en sväng. Jag blir så fascinerad av en stad där butikerna har öppet lördag eftermiddag. Jag är extremt dålig på att shoppa numera, men igår hittade till och med jag lite smått och gott. Att titta på kläder roar mig inte alls, så jag gick för mig själv. Jag hittade tillbaka till huset som brorsdottern och hennes sambo bor i, men där hittade jag inte deras namn på någon av portarna. Jag fick gå runt huset innan rätt dörr dök upp. Mitt lokalsinne är verkligen inte mycket att hurra för. Dom hade flyttat sedan jag var där uppe för ett år sedan. Maten vi blev bjudna på var rikligt tilltagen och så suveränt god att jag hade kunnat fälla in benen och rulla hem. Det fanns fläskfilé, pastasallad, korv, skinka, baconlindad sparris, olika såser, bröd, ost och jag vet inte allt. Till dessert fick vi något som jag tror kallas pannacotta och en kaka till det. Jag minns att det var kolsvart hela vägen hem ifjol. I år kom vi iväg så att det var ljust åtminstone halvvägs. Möjligen kan det ha hängt ihop med att vi var där några veckor tidigare den här gången.

7 September 2014  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Sömn.

När planen är att jag ska komma upp ur sängen efter max åtta timmar kan jag sova hur länge som helst. Det var till exempel därför jag aldrig hann brodera något under veckan som gick. Det är magneter i den där jäkla sängen. Det tar timmar att först vakna och att sedan ta sig ur den. Broderandet tog jag i alla fall igen igår, när jag såg om "Juloratoriet". Det är en av dom filmer som bevisar att jag inte enbart gillar romantiska komedier. När jag däremot har tid och möjlighet att verkligen sova ut verkar åtta timmar snarare vara en maxgräns. När jag törnade in igår hade jag varit vaken i tjugofyra timmar, jobbat åtta och cyklat runt halva Nybro. Ändå hade jag vid halv tre att välja på att ligga kvar i sängen och pressa eller att stiga upp och bland annat få till ett blogginlägg. Ni ser ju vilket jag valde. Återstår att se om jag kryper ner en stund till, eller jag tror mig om att orka med dagen efter att ha varit uppe så tidigt. Jag ska ju inte göra någonting ansträngande. Inte som en arbetskamrat, som ska springa en halvmara idag. Fast det hade jag knappast överlevt hur länge jag än hade sovit. Tillräckligt många timmar (till och med för att vara jag) har jag ju fått, även om det var en udda tid att stiga upp på. Senast jag kom ur sängen vid den tiden var nog för tjugofem år sedan, när jag delade ut tidningar. Dom kom vid tre, och skulle vara utdelade vid sex. Någon vecka gjorde jag det dessutom innan jag gick till mitt ordinarie dagtidsjobb. Så var jag bara hälften så gammal som jag är nu också.
6 September 2014  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Fredag.

Det finns nätter då Fantomen lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig man. Likaledes händer det sig en gång om året att jag lämnar Nybro och åker till Jönköping. Utflykten har att göra med att min brorsdotter bor där, och att hon fyller år i september. Visserligen inte förrän om ett par veckor, men i år är resan planerad redan imorgon. Jag misstänker att det hänger ihop med den vanliga svårigheten att hitta ett datum då hon och alla i hennes familj kan samtidigt. För mig är det stora problemet den här gången det här med att jag jobbar natt. Visserligen är jag ledig i helgerna, men jag går ändå och lägger mig vid den tiden jag måste stiga upp imorgon bitti. Därför har jag löst det så att jag stannar uppe idag, och lägger mig desto tidigare ikväll. Jag har varit på massage på förmiddagen, så jag behöver inte hålla mig vaken så många timmar till. Jag var på plats på Hårfint en kvart före utsatt tid, men blev inte insläppt förrän efter en halvtimme. Som väl är är lokalerna lyhörda, så jag hörde henne prata med kunden före mig medan jag satt och väntade. Annars hade jag undrat var sjutton hon höll hus. Jag hoppas att jag ska orka brodera en stund innan jag lägger mig, eftersom jag inte har hunnit göra det sedan förra helgen. En extremt tidig kväll lär det ändå bli. Det är bara att dra ner rullgardinen och stänga av signalen på telefonen, så spelar inte tiden på dygnet någon större roll.
5 September 2014  | Länk | Släkten | 1 kommentar
Neddragningar.

Igår kväll var det information så fort vi kom till jobbet. Lappen om god försäljning, som kom i förra veckan, gällde inte längre. Nu hade vi problem i Ryssland och Finland, och måste dra ner. Inga varsel skulle läggas, men sextio personer skulle bort. Jag fick inte ihop ekvationen riktigt, men dom flesta utgick från att det betyder att Lerniapersonal och såna som har tidsbestämda anställningar inte får vara kvar. Dom har varit där ett bra tag, och hade knappast räknat med att behöva sluta dom heller. Att facket inte protesterar när vissa får sluta samtidigt som andra jobbar övertid var och varannan helg fattar jag inte riktigt. Speciellt inte när det är valår, och dom vill att vi ska rösta rött. Vissa har så mycket övertid att jag har hört hur dom har blivit uppmanade att hålla koll, så dom inte slår i taket. För egen del skulle jag efter 24 års anställning känna mig tryggare på ett företag som höll stenhårt på LAS. Nu känner jag marken gunga under fötterna, eftersom det finns killar på min nuvarande avdelning som dom säkert hellre vill ha kvar än mig. Dom är både fysiskt starkare och mer tekniska. Det är sånt som behövs när man jobbar med vår ålderdomliga maskinpark. Så framtiden kan erbjuda ett gäng olika scenarier. Jag kan få fortsätta med det jag gör på nattskift. Jag kan hamna var som helst i fabriken på vilka tider som helst. Så har kära Kährs ett eget favoritalternativ till halvgamla tanter. Det innebär att man blir erbjuden sex månadslöner om man är snäll och slutar. Hade dom sagt sex år istället hade jag tagit det direkt, men ett halvår är ju inte speciellt länge. Efter dom månaderna kan livet bli ännu kämpigare för en arbetslös, medelålders, outbildad kvinna.
4 September 2014  | Länk | Jobbet | 1 kommentar
Dataspel.

Om någon har missat det så är datorspel det absolut roligaste jag vet. Förr var det ett evigt laddande och installerande av spel. Med bredband kan man lika gärna spela på nätet. Spelsidor finns det hur många som helst. Det skiter sig bara dom gånger Internet ligger nere, och det händer lyckligtvis inte speciellt ofta. Nedan syns ett urval av avatarerna jag har på mina favoritsajter. Det är en lite småkul detalj att kunna se så olika ut på olika sidor. På Gameland kunde man lägga in vilken bild man ville, och den lilla tanten i glasögon är en favorit. På Gameduell har jag försökt efterlikna mitt verkliga utseende så mycket som möjligt. Jag tror jag gjorde likadant på Royal games från början, men till slut fastnade jag för en hårdsminkad och läcker variant. På Gembly lät jag slumpgeneratorn göra jobbet. Jag slumpade fram en bild som kändes tillräckligt originell för att vara jag. Det är i och för sig inte svårt att vara udda där. Alla får samma bild i början, och många bryr sig aldrig om att ändra den. I en turnering kan flera olika personer se exakt likadana ut.

3 September 2014  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Tillfixat.

Kvällen på jobbet igår började bra. När min kollega sa att vi redan hade kört fyra paket, påpekade jag att det brukar räcka att bara tänka så för att det ska hända någonting. Och visst hände det. I botten på fanérpaketen ligger det plast. Om man inte ser när fanéren tar slut och stänger av i tid kan plasten följa med in i produktionen. Det hände mig när jag var ny. Det jag lärde mig den gången var framför allt att man inte tar upp en sån plast i famnen. Då blir man nämligen nerkletad med lim och härdare från topp till tå. Killen som råkade ut för det inatt hade mer otur än så. Plasten snurrade in sig i valsarna, och när han hade fått bort allt fungerade inte fanérläggningen längre. Det hade blivit något elfel, som vi stod stilla i ett par timmar för. Efter det hann vi köra någon timme, innan vi blev stående resten av morgonen med ett trasigt kullager. I helgen hade dom haft ännu värre problem, men dom hade sett till att göra något verkligt vettigt av tiden. Åtminstone antar jag att det var dom som hade fräschat upp vår lagningsplats. Bordet var tidigare en knölig historia av allt lim som hade spillts där. Jag försökte knacka bort lite en gång, men då följde delar av bordsskivan med. Nu var det en ny, fin skiva. Dessutom var alla fack med lagningsbitar ordentligt uppmärkta. Det vore lite enklare att lära upp sig där nu. Innan har det varit kladdat med tuschpenna, så man nästan har fått gissa sig till vilka bitar man sökte.
2 September 2014  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Första september.

På högstadiet hade jag foto som Fritt Valt Arbete, som det hette på den tiden. Det bifogade kortet har någon kamrat tagit på mig, när vi var ute och plåtade. Just denna dag 1975 var vi inne i mörkrummet och framkallade kort. Två år senare hade jag precis flyttat in i min första egna lägenhet. Jag började jobba i Kalmar direkt efter nian, och att pendla från östra Öland, när man varken hade bil eller körkort var knappast något alternativ. I och för sig gjorde jag det något år senare till ett annat jobb, men lite småknöligt var det. Jag åkte med min mamma, som hade kontorstider, medan jag jobbade på en industri. Den förste september 1981 var jag med bror och svägerska i Oskarshamn och tittade på en bil. Jag kände killen som skulle sälja den, men han bjöd ändå inte ens på kaffe. Det är vad jag minns bäst 33 år senare. Långsint? Vem? Jag? Sju år senare hade jag själv flyttat till Oskarshamn. Jag var ute och kollade när en arbetskamrat spelade korpfotboll, och pratade med hans sambo, som också jobbade på samma ställe. Hon och jag var jämngamla, men hon dog redan för fem år sedan. Ett par år senare, när jag hade flyttat till Nybro, var bästisen från Oskarshamn och hennes kille här och hälsade på. Dom satt tätt intill varandra i samma soffhörna, eftersom förhållandet var alldeles nytt. Redan vid nästa besök satt dom i varsin fåtölj. Året därpå var första september en söndag, och det var dans på Stallet i Vassmolösa. Då kunde avsaknaden av bil bli lite problematisk. Just den här kvällen tog jag tåget till Emmaboda, för att kunna åka med kompisar därifrån till Stallet. En snabb koll på kartan visar att det blev en rejäl omväg.
1 September 2014  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida