HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Juli (2020)
>>


Jobbtröjor.

På min nuvarande avdelning är vi bara fyra personer som jobbar på nätterna. När nästan alla maskiner stängs av blir det riktigt svalt och skönt. Arbetsuppgifterna är inte så tunga, och när det på sina ställen drar lite kallt, kan till och med jag känna att jag skulle kunna ha något annat än linne på mig. Igår kväll gick jag alltså till min garderob för att ta på mig en pikétröja, när jag skulle gå till jobbet. Problemet var bara att jag hade jobbat ett och ett halvt år på stommen innan jag blev utlånad till slitytan. Där är risken minimal att man fryser eller ens slutar fara illa av värmen, så jag hade burit upp alla tröjor på vinden. Dit hann jag inte springa upp, så jag fick ta till en långärmad tröja när fingrarna började stelna inatt. Jag kunde ha den på mig tills jag fick en fastkörning. Medan jag tog loss den fick jag upp värmen igen. I morse tog jag svängen runt vindsförrådet och hämtade ner ett helt gäng med Kährströjor. Problemet med dom är att vill jag ha dom tillräckligt stora för att dom ska hänga över valkarna och inte smita åt runt dom, så räcker dom nästan ner till knäna. Ett par vettiga tröjor hittade jag i alla fall. Det får bli en fullständig inventering av mitt förråd med pikétröjor i helgen. Se vad jag har som kan vara vettigt att ha på jobbet, slänga dom allra sämsta och bara lägga tillbaka en tredjedel. Man vet ju uppenbarligen aldrig när dom kan komma till användning.
30 September 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Tjugonionde september.

För fyrtioett år sedan hade jag fortfarande ett litet intresse för sport vad det verkar. Den tjugonionde september var jag nämligen på fotboll i Norra Möckleby på Öland, där jag bodde då. Året därpå önskar jag att min dagboksanteckning hade varit mer detaljerad. Då hade vi nämligen galningen i foto. Att foto var mitt fritt valt arbete minns jag, men inte att vi någon gång hade någon annan lärare än den ordinarie. Han var definitivt inte galen, och fyrtio år senare har jag ingen aning om vem som var det. Feber har jag, tack och lov och ta i trä, sällan. När jag väl har det kommer jag inte ur sängen. När jag var sexton låg jag sjuk med 39,6. Det är det varmaste jag har varit i hela mitt liv hittills. I mitten på åttiotalet umgicks jag en del med min äldste bror. Det verkar ha inneburit en del fysisk aktivitet. 1984 var jag på Öland och klippte gräs och sågade pallning till hans bil. Just den aktiviteten minns jag inte, men jag kommer ihåg att han hade besök av möss i bilen, medan den stod avställd i våra föräldrars garage. Året därpå var vi ute och gick en mil. Numera är nog en halvmil max hur långt jag promenerar i ett sträck, och inte ens det händer speciellt ofta. Den tjugonionde september 1990 är en dag som min svägerska definitivt aldrig glömmer. Vi var på Bäckebo marknad, och att gå där fem dagar efter att man hade fött barn, var nog minst sagt jobbigt. Kortet på mig och den nyfödda dottern är taget den dagen. Vi firade hennes tolvårsdag på samma datum. Då var jag där med pappa och hans flickvän. Nu i lördags var jag där på tjugofemårskalas.

29 September 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Strömavbrott.

Idag på förmiddagen hände något med en transformator i Rismåla, som gjorde att stora delar av Nybro blev utan ström. Kanske hela rentav, vad vet jag? Hemma hos mig är det bara två prylar som flippar ur när strömmen går. Eller snarare när den kommer tillbaka. Dels slås den digitala fotoramen på, men det märker jag inte förrän jag kommer ut i vardagsrummet efter att jag har stigit upp. Så är det klockradion, som nollställs helt. Den gamla jag hade sa till mer rejält om det. Dels lät det så pass mycket när den gick igång igen, att jag oftast vaknade av det. Så stod den och blinkade efteråt. Den jag har nu börjar bara om från noll, eller möjligen tolv. Att tiden inte stämmer märker jag inte alls, om jag inte råkar kasta ett öga på någon annan klocka, när jag är uppe under dagen. Istället är det ljuset jag märker det på. Jag har displayen ganska hårt dimmad, eftersom klockan står precis intill min huvudkudde. Den inställningen nollställs också vid ett strömavbrott, så när siffrorna lyste klart och gällt idag förstod jag att något hade hänt. Jag kommer aldrig ihåg hur man ställer in tiden heller, utan det var på med glasögonen för att dels se att läsa instruktionsboken och dels att hitta den lilla knappen på baksidan av klockradion. Det vettigaste kanske hade varit att vänta tills jag hade sovit klart, men har jag inte koll på tiden och vet att jag blir väckt kan jag definitivt inte sova. Inställningen på larmet försvinner också och till och med radiokanalen jag har rattat in. Det är inte lika mysigt att vakna av ett irriterande brus. Där har jag i alla fall nytta av att ha lyssnat så pass mycket på radio Nybro. Dom upprepar kanalinställningarna gång på gång, så var den kanalen finns vet jag.
28 September 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Fest.

Brorsdottern fyllde tjugofem i veckan, och har firat det rejält. Förra helgen med fest för sina vänner och igår för släkten. Tiden passade perfekt med bussarna, men jag hade turen att bli skjutsad från dörr till dörr av brorsonen och hans sambo. Fast vi höll på att missa varandra. Vi skulle ses vid deras bil, men när jag kom dit var den försvunnen. Jag slog mig ner på en bänk för att messa "Var är bilen?", men precis då kom den. Vi hade lyckats gå om varandra, när dom körde bortåt mitt för att titta om mig. I Kåremo bjöds det på libanesisk mat. Det innebar en hel buffé av olika röror och annat smått och gott. Jag har bara ätit sånt en enda gång tidigare. Det var för två år sedan, när samma flicka firade sin födelsedag. Med fem barn och runt tjugofem vuxna var ljudnivån hög hela kvällen. Förr hade dom ofta kalas för stora delar av släkten, men nu var det flera år sedan jag träffade många av dom. Ett par nyare respektive hade jag förresten aldrig träffat. En liten kille brukade vifta med ett plastsvärd när han sprang runt och lekte på tidigare fester. Nu var han nästan två meter lång och hade flickvännen med sig. Brorsdotterns svärföräldrar hade kommit från Jönköping och hennes svåger från Norrköping, så uppslutningen var god. Jag tror chauffören var den ende som var vaken i vår bil hem till Nybro inatt. Jag erbjöd mig att prata med honom, men han sa sig vara van att köra när det var tyst.
27 September 2015  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Tiden.

Jag har en speciell mapp i datorn för foton från min blogg, som jag ska använda när jag gör en blok av årets blogginlägg. Jag daterar dom, så det blir lätt att hitta rätt kort till rätt datum. Det brukar betyda att den senaste bilden jag lägger in hamnar sist, men en dag hamnade den plötsligt först istället. Det var inte svårt att hitta felet, men desto knepigare att räkna ut varför jag hade gjort det. Istället för 1509 hade jag skrivit 0909. Ibland vet jag inte ens vilket år vi har. Reklamen på Internet tipsade plötsligt om seniorpriser på tåget. Det skulle dröja tio år innan jag kunde utnyttja dom, så jag undrar om det är fler än jag som har dålig koll på tideräkningen.
26 September 2015  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Stämpelklockan.

Vi blev färdiga lite tidigare än vanligt, så jag kunde smita hem från jobbet redan vid fem i morse. Åtminstone var det tanken att komma iväg då. Jag hade både kommit ihåg att jag skulle stämpla ut kompledigt och att behålla glasögonen på, så jag såg vad jag stämplade. Ingetdera hjälpte när stämpelklockan bestämde sig för att jäklas med mig. Plötsligt var jag utstämplad helt utan frånvarokod. Alla som (liksom jag) någon gång har skrivit en lång text på datorn, och sedan tryckt på fel knapp så den har försvunnit vet hur snopet det är. Precis så kändes det. Jag hade en teori om att jag måste vänta en minut för att kunna stämpla in igen och sedan ut en gång till fast på rätt sätt. Jag gick under tiden mot kontoret för att se om min chef hade dykt upp. Det hade han inte, men enligt en kollega hade det gått in en ljus dam där. Jag hade inget minne av att damen som delar kontor med min chef var ljus, men det stämde förstås när jag fick se henne. Jag frågade bara "Du kommer inte åt mig va?" Att jag fick ett adekvat svar på den frågan tyder på att hon både har jobbat länge på Kährs och att hon har känt mig lika länge. Problemet var alltså att hon inte kom åt mina stämplingar och kunde rätta till den jag hade gjort fel. Det kunde bara min chef, så hon skulle säga till honom. Nu är damen ifråga väldigt trevlig, så klockan var en bra bit över fem, innan jag kom därifrån.
25 September 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Whiteboard.

Att jag var i stort behov av en ny whiteboardtavla fattade jag inte ens, förrän jag impulsköpte en bara för att jag tyckte den var fin. När jag nu enkelt stryker bort det skrivna från den, inser jag hur dålig den gamla var. Man fick gnida som en tok, och ändå gick den aldrig att få riktigt ren. Oklart om den var sämre redan från början, om det var ett ålderstecken eller det rentav är den nya pennan som är bättre. Att jag dessutom äntligen kom på den lysande idén att sätta den där jag enkelt kommer åt att skriva på den är förstås också bara positivt.
24 September 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Muslim?

Jag läste ett blogginlägg av en muslimsk kvinna bosatt i Sverige. Hon beskrev kulturkrocken som blev när en muslim och en kristen blev ett par. Bland annat att muslimerna tyckte att vi var äckliga, eftersom vi har hundar och äter gris. Ett kort ögonblick funderade jag på om det bodde en muslim djupt inne i mig, för det där med att ha djur inomhus har jag aldrig begripit mig på. Möjligen som barn. Då tjatade jag (som alla ungar?) på min kära mor om en hund, och kunde inte fatta att hon inte ville ha någon. Numera tycker jag att det skulle vara skitäckligt att bo ihop med ett djur, och förstår henne till fullo. Äter dom gör jag däremot gärna, så någon konvertering till Islam blir det inte. Jag är framför allt korvälskare, och jag misstänker starkt att det är gris i dom flesta av korvarna. Jag har i och för sig köpt både lammburgare och rostbiff på lamm på sistone, men jag skulle nog aldrig orka hålla koll på vilken mat som kommer från vilket djur. Jag vet inte ens vari skillnaden ligger för en muslim, så nu googlade jag på det. Det visade sig att allt kött måste komma från ett växtätande djur slaktat i Guds namn, med undantag för om man jagat eller fiskat själv. Intressant var att i extrema undantagssituationer, som att man till exempel riskerar att dö av svält, så kan annars otillåtna livsmedel räknas som halal. Det ger verkligen uttrycket "nöden har ingen lag" en helt ny innebörd.
23 September 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Tjugoandra september.

Den tjugoandra september 1975 står det i min dagbok att jag inte åt något godis. Att jag påpekar det antar jag innebär att det var en extrem händelse. Tyvärr har det inte blivit bättre med åren. Numera tjänar jag ju dessutom egna pengar att köpa mitt godis för. Så plåtade vi på fotot den här dagen. Jag hade foto på det som på den tiden hette fritt valt arbete. Numera tror jag det kallas elevens val. Kortet är från ett lektionstillfälle när vår lärare skötte kameran. Han var nämligen fotograf och hade en riktig ateljé. När jag söker på ett visst datum sådär kan jag stundtals känna att Gud har suttit och gjort något liknande, när han bestämde vad som skulle hända. Enligt kriminologen Leif GW Persson ska man ju hata slumpen. 1976 träffade jag min ungdomskärlek mer seriöst för första gången. Exakt tio år senare var jag över hos honom på Öland och fikade. Det var en av dom sista gångerna vi sågs. Däremellan umgicks vi faktiskt en tredje gång på samma datum. Då var vi båda involverade med andra. Han och hans tjej var hemma hos mig och min sambo en lördagskväll. Att vara bonde var uppenbarligen stressigt redan på den tiden, för han hade jobbat hela natten innan, och satt mest och sov. 1985 bakade jag rågbullar detta datum. Året innan bakade jag också. Troligtvis betydligt fler sorter den gången, eftersom jag höll på hela eftermiddagen.
22 September 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Släktträd.

Projekt har alltid varit min grej. Det är väl en av anledningarna till att tiden aldrig vill räcka till. Jag kommer alltid på nya, roliga projekt. Dom senaste femton åren har dom legat i datorn. Där kan man ju göra så mycket mer så mycket enklare. I helgen blev det ett litet släktträd. Jag visste inte vilka år alla hade gått bort, så jag nöjde mig med att skriva födelseår. Det enda kort jag har på min farfars mamma är från ett dubbelexponerat negativ. Därför är det ganska dåligt. Vem hans far var visste nog inte så många fler än just mamman. Fotona på farmors föräldrar är desto bättre, för det är riktiga studiofotografier. På morfars föräldrar har jag inga kort alls. Dom enda från den generationen jag möjligen kan ha träffat är mammas morföräldrar, men det var i så fall när jag var så liten att jag inte minns det. Anton hade jag nog annars gillat, för på den enda bild jag har på honom sitter han och spelar kort.

21 September 2015  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Strumpor.

Jag har i alla år haft en något ambivalent inställning till det här med strumpor. Jag har köpt alla likadana, för att slippa para ihop dom efter tvätt. Samtidigt har jag varit lite avundsjuk på dom fina mönster som vissa har på sina. På jobbet använder jag stödstrumpor. Dom finns i hur många olika läckra varianter som helst. Tyvärr är dom varken lika sköna eller har lika bra passform som dom enfärgade jag köper på apoteket. Dom strumpor jag använder utanför jobbet har också varit lite tjockare än dom jag har sett på andra. I somras köpte jag i alla fall en förpackning med en lite tunnare variant på Kosta outlet. Det var i och för sig herrstrumpor, men skillnaden på könens fötter är lite oklar. Speciellt som det var en storlek till alla. Nu har jag i alla fall hittat liknande strumpor på Kvantum, som var avsedda för damer. Dom var dessutom sött mönstrade. Så nu har jag strumpor som är både prickiga, randiga och såna med stjärnor på. Den stora tändaren som jag använder när jag tänder ljus om kvällarna började ta slut. Jag tänkte att då ska jag köpa en variant jag har sett som är böjd. Det verkar praktiskt att slippa hålla handen rakt ovanför lågan när man tänder. När jag kollade i mitt köksskåp hade jag redan köpt en sån. Minnet! Idag väcktes jag av en vacker countrylåt på klockradion. Tyvärr hade jag innan enbart hört den i en skämtvariant, som handlar om en tjej som har mens hela tiden. Det blev lite svårt att njuta av vad jag antar var originalet efter det.
20 September 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Kontanter.

Dom gånger man behöver pengar i handen är dom inte helt lätta att få tag på i dagens kontantlösa samhälle. Nordea har lagt ner sitt bankkontor i Nybro, och även om jag bytte bank vet jag inte om dom andra handhar kontanter dom heller längre. Man kan ta ut extra pengar när man betalar med kort, men i dom flesta butiker där jag har frågat i Nybro har inte den möjligheten funnits. Att ta ut pengar i bankomat med mitt kort svider. Det är annars ett helt avgiftsfritt kort, men just på den tjänsten har dom lagt på en avgift som är desto saftigare. På senare år har jag tagit ut alla kontanter jag har behövt på Kvantum. Där handlar jag varje vecka, och man kunde ta ut 500 extra vid varje köp. Sedan sänkte dom det till 200, och nu när jag scannar mina varor själv kommer jag inte till kassan över huvud taget. Jag har bara ett vanligt ICA-kort, och har i alla år varit övertygad om att det bara var med ett ICA bankkort man kunde ta ut större belopp i förköpet. Nu har jag äntligen fått veta att jag hade fel, och kontanter är inget problem längre. I morse hade för övrigt inte morgontidningen kommit vid sju. Jag orkade aldrig forska i om den bara var sen, utan tänkte köpa en tidning på Kvantum för säkerhets skull. Det går visserligen att som prenumerant läsa hela tidningen på nätet numera, men just lördagstidningen vill jag gärna ha på köksbordet. Speciellt som deras lördagskryss är lite extra. När jag cyklade till Kvantum stod det en tidningscykel vid huset här intill, så jag förstod att den var på väg. Nere i centrum såg jag också en, så tidningen var tydligen försenad i hela Nybro. När jag kom hem igen låg den i alla fall på dörrmattan.
19 September 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Uggla och Greenwood.

Av någon outgrundlig anledning fick jag plötsligt Magnus Ugglas låt "Efterfest" på hjärnan. Extra märkligt var det, eftersom jag inte ens kom ihåg den. Jag kunde en enda textrad. Efter den raden kom jag dessutom in på en helt annan låt hela tiden. Jag fick surfa in på Youtube och lyssna på den för att friska upp minnet.
I en av filmerna jag köpte på loppisen förra söndagen var det något bekant över tjejens pappa. Jag kunde inte för mitt liv komma på var jag hade sett honom, så jag fick googla. Han hette Bruce Greenwood, och till slut insåg jag att det var han som spelade John F. Kennedy i filmen "Tretton dagar", som handlar om Kubakrisen. Jag har aldrig sett honom i någonting annat, så för mig är han Kennedy. Inte undra på att det snurrade i huvudet på mig, när flickans pappa var en amerikansk president, som dessutom har varit död i mer än femtio år. 

 

18 September 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Brand.

När jag kom till jobbet igår kväll stod brandbilarna utanför sågverket med blinkande blåljus. Eftersom jag inte jobbar i den byggnaden vågade jag mig in i alla fall. Det har hänt förr att vi inte ens har fått gå genom fabriken till våra omklädningsrum, men nästa skift har dom släppt in i alla fall. Evakuerar gör vi inte i första taget. Det stod ingenting om det i tidningen idag, och det oroade mig lite extra. Sist det hände var det en kille som var riktigt allvarligt skadad. Nu hittade jag i alla fall en notis på tidningens webbsida. Strax innan jag anlände hade det tydligen kommit larm om en brand på Kährs sågverk. Elden var släckt på tio minuter, så det rörde sig inte om något större, sa Stephan Söderholm vid polisens ledningscentral. Enligt räddningstjänsten var orsaken till branden att en planka fastnade i en av sågarna och blev varm. Därefter började det brinna runt sågen i både markplan och källaren. Ett rådigt ingripande av personal förhindrade troligtvis en mycket allvarligare brand, uppgav räddningstjänsten. Det finns ju en del brännbart material i ett sågverk, så det hade dom säkert rätt i. Tyvärr är jag inte övertygad om att företagsledningen uppskattar dom anställdas insats till fullo. Jag minns en gång inne i fabriken, när killarna som släckte fick åka in till sjukan, eftersom dom hade andats in farlig rök. Som belöning blev dom bjudna på tårta.
17 September 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Den bruna sängen.

Nu har jag hittat ett kort på min bruna säng så jag slipper tvivla på mitt minne. Åtminstone när det gäller den. Det är taget 1984, så då fanns den kvar. Jag köpte alla möbler begagnade på den tiden. Just den här sängen hämtade jag tillsammans med flickan som ligger på den på bilden med hennes bil. En vanlig personbil var det om jag minns rätt, så man kan undra hur vi tog oss genom Kalmar med det ekipaget. På köpet fick jag ett par stora kuddar och överkastet på bilden. Kuddarna vet jag inte om jag någonsin hade framme, men överkastet använder jag fortfarande trettio år senare. Jag har till och med lagat det någon gång, när en fåll började släppa. Jag vet att den här sängen brakade i golvet en gång när jag hade en man hemma. Jag hade för mig att den gick att laga, men det kanske var efter det jag köpte den ljusare varianten. Märkligt är det i alla fall att jag minns så många detaljer om den bruna sängen, medan den ljusa har fallit mig helt ur minnet. Notera för övrigt min gröna telefon med snurrskiva. Telefon har jag bytt betydligt fler gånger än säng sedan dess. Dom är ju lite lättare att bära hem.

 

16 September 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Femtonde september.

1976 var den femtonde september en onsdag, och Sandra dansrestaurang i Kalmar körde fortfarande onsdagsdanser. När någon fyllde år brukade man lämna en lapp till orkestern, som gratulerade i högtalarna. Min ungdomskärlek fyller som imorgon, så efter midnatt gjorde en av våra kompisar just det. Jag tyckte att mannen ifråga såg äldre ut, så jag var uppriktigt förvånad över att han bara fyllde tjugo. Imorgon fyller han 59, så jag misstänker att tiden har hunnit ifatt honom också. Jag lägger in mitt favoritkort på mig själv på väg till någon dans på den tiden, så förstår ni hur länge sedan det var. Dansat har jag gjort flera gånger den femtonde september. 1979 hade en kompis inflyttningsfest, och därifrån fortsatte vi också till Sandra. När det till och med står i dagboken att jag var för full, så var det nog ganska illa. Drack gjorde jag betydligt oftare på den tiden, och ordet lagom har jag alltid haft svårt för, både när det gäller alkohol och annat. 1984 var mamma och jag i Rällapaviljongen på Öland och dansade till mitt favoritband Profilerna. Varför vi hade lämnat pappa hemma minns jag inte efter alla dessa år. Tre år senare var detta datum en tisdag, och jag dansade kultis i Oskarshamn. Jag bodde fortfarande i Kalmar, så det var en bit att åka. Året därpå hade jag flyttat dit, men då var jag hemma från jobbet och var förkyld den femtonde. Ändå var jag anlitad som barnvakt på kvällen. Jag kan tycka att man skulle vilja hålla sina små borta från baciller i görligaste mån, men det var inte första gången det förvånade mig att vissa var mer rädda om sin bil än om sina barn. Barnvakt fick man gärna vara hur mycket och ofta som helst, men att få låna bilen som tack brukade vara svårare.


 

15 September 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Pappa.

Bilden nedan föreställer min salig far. Han föredrog alltid att läsa tidningen liggande på rygg. Innan den blev tabloid 2001 var vår blåa morgontidning i ett större format än den röda konkurrenten. Så till slut bytte pappa tidning, eftersom den röda var lättare att hålla när han låg ner. Själv har jag alltid haft den blå, eftersom det är i den folket där jag växte upp annonserar om födslar, vigslar och dödsfall. Det slutade alltså med att pappa, som var egen företagare, prenumererade på en arbetartidning, medan jag som är arbetare hade en borgerlig blaska. Det jag reagerade på när jag såg kortet nu när jag är på jakt efter en sängram, var att jag uppenbarligen hade precis en sån som jag söker efter nu innan jag köpte resårsäng. Varför jag valde en stomme i stålrör utan gavel som skyddar väggen vid huvudänden då är ett mysterium. Att sängen jag hade innan är i ljust trä förvånar mig också. Jag minns den som mörkbrun. Antingen har jag bytt säng en gång mer än vad jag minns, eller också är det överkastet som har lurat mig. Jag har ett brunt överkast som jag fick på köpet med en säng jag köpte begagnad. Det kanske bara var överkastet som var brunt och inte sängen. Jag får bläddra lite bland gamla foton, och se om sängen syns på flera, så jag kan lösa det mysteriet. Det händer för övrigt ofta när jag tittar på gamla kort att jag ser prylar som jag inte har någon aning om vart dom har tagit vägen.

 

14 September 2015  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Elfte september.

Vi verkar ha klarat oss undan elfte september med blotta förskräckelsen. Jag tänker mig att den som eventuellt skulle vilja genomföra någon typ av terrordåd skulle föredra att passa på en årsdag. Fast i lilla Sverige är vi visst alltid oss själva närmast. I min almanacka stod det "Till minne av mordet på Anna Lindh" på fredagens datum. Jag misstänker att dom flesta ute i världen minns datumet mer för att det dog 1344 människor ett par år tidigare.

En del medhåll har jag fått i veckan. Till en bekant nämnde jag det här med att jag har klocka i badrummet. Jag har alltid känt mig ensam om det, men hon hade också en. Med en annan diskuterade jag lågprisbutiken Dollarstores etablering i Nybro. Det var tal om att dom skulle flytta in i Willys gamla lokaler. Dom har stått tomma bra länge, och det var verkligen den typ av butik jag skulle ha uppskattat. Istället valde dom att bygga nytt ute i Madesjö. Det heter fortfarande att dom ska komma till Nybro, men i min värld ligger Madesjö utanför Nybro. Det började inte ens räknas till Nybro förrän 1965. Damen jag pratade med bodde där, men hon menade också att hon bodde i Madesjö och inte i Nybro.

 

13 September 2015  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Veckohandlat.

Idag engagerade jag både en kund och halva personalen i min shopping på Kvantum. Först var det så urplockat på en hylla högt upp att jag inte nådde det som stod där. Ingen personal syntes till, det fanns ingenting att kliva på och hade jag klättrat på hyllan är jag rädd att jag hade trampat sönder den. Istället antastade jag en kund som var lite längre än jag. Det är dom flesta. På mellanstadiet var jag längst av tjejerna i klassen, men det berodde mest på att jag växte före alla andra. Sedan blev jag aldrig längre, och i vuxen ålder är inte 164 centimeter mycket att komma med. Det var dåligt med baguetter vid förköpet när jag kom, men inne i butiken mötte jag tjejen som var på väg ut för att fylla på. Hon trodde först inte att hon hade den jag ville ha, men till slut hittade hon en. Jag köpte pålägg från Pärsons, men hade ett listerialarm jag hade läst om på nätet i bakhuvudet. En anställd förklarade för mig att datasystemet automatiskt varnar för såna varor. Dom går inte ens att scanna in. Till slut diskuterade jag självscanning med två olika tjejer ur personalen. Jag hade scannat tre olika förpackningar med samma pris var för sig, istället för att dra samma ask tre gånger. Jag gjorde det mest för att jag tyckte det skulle se konstigt ut på kvittot annars, om jag fick avstämning. Det visade sig att det fanns en betydligt bättre och viktigare anledning. Så fort dom säljer en vara beställer systemet automatiskt hem en ny. Om jag scannar fel smak får dom inte hem av alla. Det är tydligen det felet dom flesta åker dit på vid avstämning. Vi kunder hade nog behövt gå samma kurs som personalen när dom började med självscanning.
12 September 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Cykeltur.

Årstiderna växlar snabbt nu och det går både fram och tillbaka. Igår morse, när jag cyklade hem från jobbet, kändes luften nästan vintrig. Jag hade både långärmad tröja, tjockare jacka och vantar, när jag senare cyklade till frissan. I och för sig var det inte alla som höll med mig om hur kallt det var. Jag mötte människor i trekvartsbyxor och öppen jeansjacka. Idag var hur som helst sommaren tillbaka. Solen värmde, vinden var ljum och till och med sommarjackan var i varmaste laget. På Ria hade dom fortfarande inte mer än tre sängar, även om en av dom var utbytt. Nu fanns det nämligen en med rätt mått för mig, men den var mörkbrun. Fördelen med att det här tar tid är att jag hinner tänka efter lite. Bland annat har jag insett att mitt skrivbord och bokhylla är i ljusare trä, så den här sängen kändes för mörk. Dessutom var det nog snarare en vanlig säng än en sängram. Dom gjorde mig lite förvirrad just när det gällde den delen. På ena halvan av en dubbelsäng med ribbotten hade dom nämligen lagt en resårmadrass. Bara en och den blev så hög så bara det översta av sänggaveln syntes. Möjligen låg den bara där av utrymmesskäl, och var inte alls tänkt att säljas tillsammans med sängen. Jag tog en tripp ner till centrum också, och uträttade några ärenden. Strax innan jag var klar fick jag ett mess om ett paket som låg på posten och väntade. Det hade varit lite surt om det hade kommit när jag precis hade hunnit hem igen.
11 September 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Nyckel.

Igår kväll hittade jag information om att fjärrvärmen skulle stängas av här på förmiddagen. Det hängde ihop med att dom håller på att riva en skola här i närheten, och skulle innebära att det inte fanns något varmvatten. Nybro kommun hade lagt upp en länk till Nybro energi klockan fem på morgonen. Jag hoppas verkligen att dom hade varit lite tidigare med att informera där. Jag tycker i och för sig att det var någonting som var så viktigt att nå ut med att man kunde ha ansträngt sig lite mer. Nu hade jag aldrig ont av det. Annars finns det väl inte mycket som så effektivt kan förstöra en dag som om det bara finns iskallt vatten, när man ska duscha och har bråttom iväg någonstans. Det som hände mig när jag skulle iväg till jobbet kom på en tredjeplats eller så. Jag skulle cykla och då har jag några minuter extra på mig. Fast i och med att det bara tar fem minuter till jobbet på cykel, började jag känna mig sen när jag närmade mig det klockslag när jag brukar anlända dit. För att komma ner i källaren, där cykeln står, måste man ta hissen och använda nyckel. Då gick det inte att få in min nyckel i nyckelhålet. Troligen hade någon petat in någonting där. Jag funderade på att åka ner i nästa uppgångs hiss, men bestämde mig för att gå runt huset istället. På den gaveln jag kom förbi finns också två källardörrar, så jag tänkte att jag måste kunna ta mig in genom någon av dom. Det var fel tänkt, eftersom man genom båda först kommer in i andra utrymmen. Det innebar att min nyckel inte passade i någon av dom. I mitt stressade tillstånd började jag undra om det var jag som hade fel nyckel eller om jag rentav var utelåst från mitt hem för evigt. Det var en lättnad när jag kom in genom dörren på baksidan.
10 September 2015  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Lycklig.

Jag fattar inte varför tangentbordet till datorn har slutat larma när batterierna börjar bli dåliga. Den här gången kom jag i alla fall ihåg hur det var sist, så jag bytte dom så fort det inte gick att skriva längre. Det hjälpte.

Jag har listor i datorn på sånt jag måste göra, sånt jag borde göra och sånt jag vill göra. Dessutom ligger det oftast en hög i bokhyllan med sånt jag inte har hunnit fixa. Den största anledningen till att jag aldrig hinner är förmodligen att jag har så dålig självdisciplin. När jag är ledig tycker jag att jag borde hinna med att göra precis vad som faller mig in. Det betyder alltför ofta att jag blir sittande med något helt annat än det som borde vara viktigast. Nåja, jag har hört att lycka ska vara att ha något att göra, någon att älska och något att drömma om, så lycklig är jag i alla fall.
9 September 2015  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Om du lämnade mig nu.

När jag sparade "Om du lämnade mig nu" i datorn tog jag inte originalversionen med Lars Winnerbäck och Miss Li. Jag tog en cover som jag tyckte var bättre, och vid det här laget är det så den låten "ska" låta för mig. När jag efter att ha hört den versionen massor av gånger, till slut lyssnade på originalet igen, insåg jag att min inspelning saknar sista versen. Den lyder:
"Jag kanske skulle leta upp nån yngre som en fjäder i hatten.
Det skulle bli för tomt om ingen fanns där som värmde mig i natten.
Men jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd,
ingen känner mig så väl som du.
Jag skulle fastna i min ensamhet igen om du lämnade mig nu."
Det var ett yngre par som gjorde den, så att leta upp nån yngre lät sig väl knappast göras, utan skulle mest låta tillgjort. Jag letade upp klippet på YouTube igen och konstaterade två intressanta saker. Dels att killen hade lagt in texten under klippet, och att där fanns sista versen med. Dels att ingen av dom som kommenterade nämnde det. Hur som helst passar den där versen perfekt in på mig, så jag sparade hem Winnerbäcks inspelning också. Jag är så förtjust i låten att det inte kan skada med två versioner av den.

 

8 September 2015  | Länk | Media | 0 kommentar
Sjunde september.

För exakt fyrtio år sedan åkte jag med en äldre tjej, som hade körkort, till kyrkan i Norra Möckleby, eftersom det var söndag. Jag var lite mer kyrksam på den tiden. Numera blir det på sin höjd ett kyrkobesök på julafton. Jag är väl lite som bonden som tyckte att det var bättre att han satt på hölasset och tänkte på Gud än att han satt i kyrkan och tänkte på hölasset. Fem år senare hade jag flyttat från Öland, men var där på besök den sjunde september. Mamma och jag var ute och plockade svamp. Det var kul att plocka, men jag har aldrig lyckats lära mig att äta det. 1983 var jag hemma hos en väninna, eftersom hennes son hade fyllt år. Kortet på mig är taget hemma hos henne. Man spelade in musiken på kassettband från skivor på den tiden, så det blev mycket sittande på golvet framför stereon. 1985 inföll den här dagen en lördag, och jag var först över på Öland. På kvällen körde jag ända till Åseda för att dansa. En väldigt lyckad kväll verkar det ha varit, även om jag mest minns hur svårt jag hade att ta mig hem därifrån, eftersom jag hade en tendens att somna vid ratten. Det hjälpte inte att jag stannade och klev ur bilen en stund. Så fort jag körde vidare började jag nicka igen. Året därpå fikade jag hos mina föräldrar. Fyra år senare fanns inte min mamma längre. Då åkte jag med pappa och hans nya kvinna till Bollnäs den sjunde september, för att hälsa på min bror och hans familj. Vi stannade till i Uppsala, och jag var inne på Tiimari och shoppade. Det var en kedja som bland annat sålde brevpyssel. Jag läste just på nätet att dom gick i konkurs för ett par år sedan.

7 September 2015  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Loppis.

I morse städade, strök och duschade jag, innan jag traskade bort till loppisen. Då var det kö till ingången, eftersom dom tog en blygsam entréavgift på en tia. Dom flesta visste väl om det och hade en tiokrona lös, men killen framför mig betalade med en femhundring. Det fanns dom som knorrade över att behöva betala för att komma in och handla, men jag tycker det var en perfekt summa. Inga pengar som märks för var och en, men med så många besökare blev det ändå ett rejält tillskott till klubben som arrangerade alltihop. Då reagerade jag mer på en annons jag såg häromdagen, där det kostade fyrtio spänn per unge att släppa in dom i en hoppborg. Tur att man inte har barn, för det tyckte jag var dyrt. Idag fick dom hoppa gratis hur mycket dom ville inne på området, så entréavgiften måste ha betalat sig flera gånger om för barnfamiljerna. Det var ingen sommarvärme, men jag hade klätt mig därefter. Jag träffade förvånansvärt många som frös i sina jeansjackor. Inte ens alla som skulle stå och sälja i fyra timmar hade haft vett att klä på sig ordentligt. Regnet höll sig i alla fall borta så länge jag var kvar. Jag var bland annat på jakt efter en liten klocka till badrummet. På Kvantum hade dom enbart väggklockor. Här var utbudet bättre, men klockorna var endera för stora, hade romerska siffror eller skulle dras upp manuellt. Det sistnämnda lär jag knappast komma ihåg. Allt jag däremot hittade att handla fanns direkt innanför ingången, så jag väntade med att köpa det till på vägen ut. Jag gillar inte att gå runt och bära på något, men jag såg dom som släpade runt på både tavlor och ännu större prylar. Mina inköp blev en tjugo centimeter hög fiskargubbe och ett helt gäng med filmer. Det fanns det flera som sålde, men inga titlar som såg speciellt lockande ut. Här var det mannens hustru som hade rensat ut bland sina, och hon verkade ha samma smak som jag när det gällde film. Återstår att se om några av dom är något att se. Åkrahällskolans parkering är riktigt stor, men idag räckte den inte till för alla besökare. När jag gick hem stod det bilar ända fram till Norra vägen.
6 September 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Regnigt.

I veckan som gick var det inte så lätt att sova på dagarna här. Beläggningen på Norra vägen byttes ut, och dom maskinerna fick stundtals hela huset att vibrera. Åtminstone lät och kändes det så. Nu när det är klart ska det i gengäld bli desto tystare. Man har använt en beläggning med mera gummi i. Då kan man använda mindre stenar, och på så vis minskar bullret från bilarna. Natten som gick var tydligen inte så lugn som den kändes i mitt trygga bo. Bara någon kilometer härifrån blev en kille knivhuggen. Av vad jag har läst på nätet var det en kvinna som gjorde det, och hon har lyckats köra in kniven så hårt så den satt kvar i bröstet på honom. Jag har alltid fattat det som att det krävs en hel del styrka till sånt. Det måste ha varit antingen en stark kvinna eller en vass kniv. Fast blir man tillräckligt rädd kanske styrkan infinner sig. Vädret har varit minst sagt ostadigt idag. Det regnade när jag var klar att cykla till Kvantum i morse, men jag gav mig iväg ändå. När jag kom ut hade det slutat nästan helt, men det tog i igen när jag var halvvägs. Det var förstås inte speciellt mysigt att cykla hem igen när jag hade handlat, med byxor som inte hade hunnit torka. Regnet kom och gick på hemvägen också, men jag klarade mig i alla fall undan det värsta. Under dagen har himlen stundtals varit vidöppen. Det är bara att hoppas att det blir bättre imorgon, när det är dags för bakluckeloppis. Den är flyttad till Åkrahäll, så jag har nära och bra i år.
5 September 2015  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Fredag.

Centraldammsugaren på jobbet har alltid varit en mycket bra idé, som tyvärr sällan har fungerat något vidare. Det blir mängder av damm när man jobbar med trä, och det finns gott om skrymslen runt maskinerna, där det är svårt att komma åt med någonting annat. Många gånger har det bara varit ett stilla sus när man har varit på jakt efter luft. Har det funnits sug har det oftast räckt att få med sig en lite för stor träbit för att täppa till slangen helt. Att vara flera som dammsuger samtidigt har inte varit att tänka på. I veckan fick den här centraldammsugaren mig att inse att undrens tid inte är förbi. Jag har ju inte jobbat på slitytan på några år, och nu hade man fått riktiga slangar med rejäla upphängningsanordningar. Det fanns fungerande anslutningsfästen och sug som räckte så att vi var tre personer som kunde städa samtidigt. Lite tragiskt är det förstås att jag har jobbat på företaget så länge att jag blir mer förvånad när någonting fungerar än när det inte gör det. Med kapen vi kör på nätterna var det tvärtom. Vi hade både elektriker och mekaniker inne. Ändå kom vi inte längre än till att köra från reservbordet, och det fick man stanna och ställa in höjden manuellt på för varje lager. Vår chef kom medan jag stod där, och jag använde mitt favorituttryck i sammanhanget: "Dessa underbara maskiner." Tyvärr tror jag inte han känner mig tillräckligt väl ännu för att han skulle förstå att jag var ironisk.
4 September 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Internetbanken.

Det absolut enklaste sättet att fylla på kontantkortet i min telefon är att göra det på Internetbanken. Just för att det är så enkelt störde det mig lite när det inte fungerade exakt som det skulle. Om jag lade in min telefon från mottagarregistret, så försvann numret när jag valde operatör och summa. Lade jag sen till den igen försvann operatör och summa istället. Jag fick alltså skriva in telefonnumret manuellt varje gång. Dessa I-landsproblem! Jag tänkte i alla fall slänga iväg ett mail till banken och fråga vad jag gjorde för fel. Då uppstod problemet att jag inte lyckades memorera vad dom olika kommandona hette. Enda sättet att ha en flik uppe med aktuell sida samtidigt med frågerutan till banken, verkade vara att logga in två gånger, och det var jag för lat för. Det slutade med att jag skrev mailet i Word medan jag tittade på sidan det gällde, och sedan klistrade in det i deras frågebox. Det visade sig för övrigt att dom kände till problemet och jobbade på det. Mina senaste problem med Internetbanken löste sig med lite extra pyssel. Först var det en betalning där jag gång på gång blev ombedd att kontrollera beloppet. Jag såg inget fel, och vad jag än ändrade det till fick jag samma felmeddelande. Till slut försökte jag med att byta webbläsare. Jag hade kopierat hur mycket jag skulle betala direkt från fakturan, och när jag klistrade in det andra gången råkade jag se att det inte hamnade exakt där det skulle. Det var ett ofrivilligt mellanslag i början av rutan som var boven. En annan tjejs kontonummer fanns över huvud taget inte. När jag tog bort clearingnumret gick det bättre. Det ska man tydligen inte använda, när man har samma bank. Fast jag tycker det var dåligt av Nordea att inte känna igen det ändå.
3 September 2015  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Google.

Dom flesta webbsidor är väl ganska statiska. Möjligen ändrar man hela designen någon gång, och då ställer det oftast mest till problem. Jag har då inte hört många som är positiva dom gånger Facebook ändras om. När tv.nu förnyade sig blev det ett ramaskri. Det var definitivt fler än jag som inte gillade det. För min del var det så att jag i alla tider har försökt läsa mig till i morgontidningens tv-bilaga vika filmer som kunde vara värda att spela in. Där står inte så mycket om varje film, men så hittade jag den här ljuvliga webbtjänsten. På min sida kunde jag få upp en lista med alla filmer som gick på just dom kanaler jag har. Man såg direkt vilken genre varje film var, och med ett enkelt klick kunde man läsa mer om handlingen. Där fanns till och med en trailer, så att jag som har svårt att minnas titlar kunde kolla om jag hade sett filmen förut. Efter sidrenoveringen kom varje kanal upp för sig, och dom flesta uppgifterna var svårare att få koll på. Eftersom så många andra hade skrivit sina synpunkter på deras Facebooksida gjorde jag det också, och nu var det så fantastiskt så den listan ska komma tillbaka. Människan som pular med Googles sida är i alla fall min favorit. Där läggs det då och då upp något lite småkul i själva rubriken. Någon gång vill jag minnas att man kunde spela på den, typ som på ett piano. Idag dök det upp en hand som först suddade ut namnet och sedan skrev dit det igen. Jag tycker sånt där är kul, och dom skulle knappast behöva anstränga sig när det gäller antalet besökare. Jag misstänker att det är fler än jag som googlar dagligen.
2 September 2015  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Arbetstider.

Under det senaste dygnet har jag haft tur med vädret. Det regnade ordentligt igår. Jag tog regnjackan till jobbet, men när jag kom ut var det uppehåll. I morse åskade det så att vi till och med fick ett kort strömavbrott på kära Kährs. Enligt dom som kom för att jobba morgonskift ösregnade det, men när jag skulle gå hem hade det slutat igen. Min lilla grupp hade ett kort möte med vår produktionsledare innan vi gick. Han är bra på det viset att han visar sig ofta även för oss på nattskiftet. Jag tror jag har träffat honom mer under den här månaden än jag har sett mina produktionsledare på stommen på ett helt år. Dom är dessutom två, och borde kunna alternera med att gå dit sena kvällar eller tidiga morgnar. Nu var det bud om att jobba någon söndag i månaden, för att komma upp i heltid eller åtminstone någonting där i närheten. Jag ger mig inte gärna utan strid, så jag berättade att jag hade en överenskommelse med min produktionsledare på stommen om att bara jobba dom här timmarna. Jag är utlånad under protest, och då får jag åtminstone ut någonting gott av det. Mina kamrater från fogen brukar tjata om att man måste ha papper på allt sånt där, men han trodde mig på mitt ord. Ändå är jag överskriven på hans område dom här månaderna, så jag antar att han kunde ha kört sitt race, om han hade velat. Mitt alternativ var att låta mig återgå till stommen, och skicka ner den person från Lernia som har ersatt mig där, men det lät han inte så road av. Återstår att se hur det går om han pratar med den som gav mig löftet, och hon minns det annorlunda.
1 September 2015  | Länk | Jobbet | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida