HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Januari (2021)
>>


Trettionde september.

​Sista september 1975 hade jag skrivning, som det hette på min tid, i svenska och engelska i skolan. Båda gick skapligt enligt dagboken. Det får man förmodligen vara nöjd med, med tanke på hur dålig jag var på att plugga till sånt. Dom två följande åren var jag inte lika pigg detta datum. 1976 var det idrottsdag med naturstig, men jag var hemma. Sjuk får man väl anta. Året därpå minns jag mycket väl, för så dålig som jag var då har jag nog varken varit förr eller senare. Jag har undertemp i vanliga fall, så när den stiger uppåt 38 grader kommer jag inte ur sängen. Jag minns inte exakt hur diagnosen löd 1977, men jag hade 39,6 i feber. Jag sov nog ett par dygn i sträck. 1979 var jag på SM i plöjning i Karlstad, och beundrade mannen på bilden. Där håller han som bäst på att skrapa rent skäret på sin plog. Han slutade för övrigt på tredje plats. Vilken Rolf jag var på bio med den trettionde september 1980 minns jag inte riktigt. Vi såg i alla fall "Sällskapsresan", och den var bra. Rolf var däremot otrevlig, men han bjöd. Sånt förlåter ju mycket. 1984 finns en annan mans humör dokumenterat i mina anteckningar. Jag var ute och promenerade i en och en halv timme, och mötte honom och hans familj i bil. Att jag skriver att åskmolnet vinkade säger väl en del om hans min den dagen. Sista september 1988 brukar jag fortfarande berätta som anekdot ibland. Vi var på Sandra dansrestaurang, och en lång, snygg servitör hejade på mig. Att jag inte kände igen honom hängde ihop med att killar blir vuxna så sent (om någonsin). Elva år tidigare, när vi slutade nian, var han liten, tunn, rödhårig och fräknig. Han kallades helt följdriktigt för Löken i skolan.

30 September 2017  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Mjölk.

Jag dricker minimjölk, eftersom jag tycker att lättmjölk smakar vatten och annan mjölk smakar fett. Idag var andra fredagen i rad som minimjölken var slut. Tjejen som jag tror är ansvarig för dom inköpen var ute i butiken, så jag föreslog henne att beställa mer när den inte räckte. Hennes svar var att den inte sålde så mycket. Är det bara jag som inte förstår logiken i den kommentaren? Finns den inte hemma kan den självklart inte sälja. Om sedan alla som vill ha den börjar handla i någon av dom andra livsmedelsbutikerna kan dom ju sluta ta hem den helt och hållet. Jag har varken flyttat eller bytt jobb på närmare trettio år, så det vore ingen lätt grej för mig att börja handla någon annanstans. Vanan torde vara den enda anledningen till att vara stamkund i den av butikerna som ligger längst bort från där jag bor, och vad jag har hört dessutom är dyrast. Innan man började scanna varorna själv kände jag mig tveksam till att släpa in mina cykelväskor i en annan affär. Nu är hela tanken att man ska packa varorna direkt i dom. Den här gången föll bytet av butik på öppettiderna. Varken Netto eller Willys öppnar förrän vid åtta. Med mina nuvarande arbetstider kan jag bara cykla hem och byta väskor, och handla direkt efter jobbet på fredagarna. Kvantum öppnar vid sju och jag slutar kvart i. Om inte Kvantum får lida för att dom inte tar hem det jag vill ha ska åtminstone Arla få göra det. När jag blir tvungen att köpa något annat än minimjölk väljer jag mjölk från Emåmejeriet. Kvantum gjorde samma sak med chokladkapslarna till kapselmaskinen dom hade sålt till mig. Efter ett tag slutade dom sälja choklad, så det köper jag numera på Internet och hämtar ut i deras förköp. Det blir närmare 600 kapslar på ett år. Så snackar dom om att se till vad kunderna vill ha.
29 September 2017  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Klantig.

Att jag är synnerligen klantig har jag väl nämnt några gånger. ”En elefant är inte så klumpig som du” var det någon som uttryckte det för många år sedan. Någon annan hävdade att jag inte kunde gå förbi en bordskant på en meters avstånd utan att slå mig. Häromdagen hade jag faktiskt tur, när jag stod utanför jobbet och pratade. Någonting ramlade på marken. Tack vare att jag stod stilla både märkte jag det och såg att det var mitt passerkort. Jag har ett speciellt fack till det på ryggsäcken, men nu hade jag tydligen stoppat det utanför. Det hade just varit snyggt att komma till jobbet på kvällen, och upptäcka att jag inte kom in. På musen till min dator finns det en knapp på sidan, som jag aldrig använder. Åtminstone inte frivilligt. Den sitter nämligen så att jag kramar till den med tummen ibland utan att det är meningen. Den var tidigare inställd på att backa en sida. Efter att ha fått skriva om ett långt blogginlägg, ändrade jag till ett mindre spännande kommando.

28 September 2017  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Framtidsplaner.

Jag var länge äldst på min avdelning på jobbet på nattskiftet, men nu har en flicka (nåja…) kommit tillbaka som är ännu äldre. Det lär väl inte vara så länge, för vi som är närmare sextio än femtio funderar mest på när vi ska kunna gå i pension. Det enda ungdomarna är avundsjuka på oss för är att vi har närmare dit än vad dom har. Dom är fortfarande i den åldern när man bara ska ha sitt industrijobb ett tag. Har man ingen konkret plan för att komma därifrån, försvinner åren ganska fort. En kvinna i min ålder har ett företag vid sidan om. Hon förklarade allt om reglerna för a-kassan när man har det så. Uppenbarligen var hon lite sugen på att sluta på kära Kährs lite i förtid. En annan var bara säker på att hon inte skulle jobba till sextiofem. Jag är mest orolig att vi inte lever så länge. Så långt verkade hon inte ens ha tänkt, eftersom hon enligt egen utsago körde bil som en vilding. Hastighetsbegränsningarna finns ju för att man inte ska köra ihjäl sig själv eller andra, även om många verkar ha missat det. Vi har för övrigt flera ungdomar som röker på mitt skift. Jag trodde ingen började med det i dag, men jag hade fel. När jag var i deras ålder satt folk och rökte på arbetsplatserna. Kanske inte på en träindustri, men där jag jobbade då. Sedan har det gått via rökrum till att dom jagas ut i mörker, regn och kyla för att röka.
27 September 2017  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Irritationsmoment.

Visst måste man ha ett snudd på problemfritt liv, om hållaren på bilden är det som stör en mest varje dag? Den sitter på en av toaletterna på min arbetsplats. När man skaffade nya hållare till toalettrullarna för några år sedan följde man minsta motståndets lag och använde samma hål som dom gamla hade suttit i. Nu såg dom inte likadana ut, så dom nya hamnade med öppningen en halvmeter över golvet. Man måste alltså ner under och köra upp armen i den, för att nå rullen. Det köps nämligen bara det billigaste och klenaste papperet, så det går ofelbart av där inne när man drar i det. Ändå är man så rädd att någon ska stjäla det så man måste ha det inlåst på det här viset. Det säger väl en del om lönerna min arbetsgivare betalar. Dom gånger man inte lyckas pilla ut något papper alls ur den där behållaren, är det tydligen meningen att man ska torka sig med tummen och stryka av det på väggen. Blotta tanken att vi skulle komma på idén att använda pappershanddukarna till det kan göra vilken rörmokare som helst upprörd, eftersom det väldigt lätt blir stopp i avloppen. Det är nästan så jag skulle tycka att det vore bättre att riskera att sätta toarullarna i vanliga, olåsta hållare. En stulen pappersrulle borde bli billigare än en rörmokare som ligger och gräver en halvtimme.

26 September 2017  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Vykort.

Vykortet nedan fick jag med posten i förra veckan. Som tur var såg jag Postkodlotteriets logga även utan glasögon, så jag hann aldrig inbilla mig att någon på allvar var ångerfull. Jag hade tydligen anmält att jag inte vill ha reklam från dom. Ändå fick jag nyligen ett utskick, och det bad dom om ursäkt för. Det som hade hänt var att en felaktighet hade smugit sig in när dom uppdaterade ett datasystem i somras. Det drabbade tydligen främst personer som bodde på adresser som innehöll en bokstav efter gatunumret. Min spärr mot reklam låg kvar, och dom skulle göra sitt yttersta för att misstaget inte skulle upprepas. Jag minns så pass långt så jag kommer ihåg att jag fick reklam från dom häromdagen. Att det möjligen var ett tag sedan innan dess hade jag inte ens tänkt på. Det är ju ingenting man saknar direkt. Att man kunde avbeställa deras utskick hade jag ingen aning om. Det låter ju helt underbart. Ännu mer fantastiskt är det att jag tydligen har lyckats göra det utan att komma ihåg det. Jag har en skylt (eller snarare lapp) på ytterdörren där jag undanber mig reklam, men den som är adresserad har jag alltid hört ska vara snudd på omöjlig att slippa. Å andra sidan borde det förstås vara en besparing för dom att inte skicka en massa till oss som bara blir irriterade på deras brev. I min morgontidning har dom börjat stoppa med reklambilagor, som åker direkt i pappersinsamlingen. Dom har nog hållit på ett tag, för jag minns en kollega på jobbet, som hade hävdat att hon ville slippa smygreklam, när hon sa upp sin prenumeration.​

25 September 2017  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Datorkrasch.

Det måste vara någon typ av rekord att jag lyckades krascha min nya dator efter bara några veckor. Mig har det faktiskt aldrig hänt tidigare över huvud taget, fast jag har haft mina tidigare datorer i flera år. Nu kom det upp en skärm som talade om att Windows hade problem, och att datorn skulle starta om sig själv. Efter flera försök från datorns sida insåg jag att den nog behövde lite hjälp med att lösa problemet. För alternativen att försöka laga Windows eller göra en systemåterställning behövdes mitt lösenord, och det hävdade datorn var fel. Installera om Windows fick däremot tydligen vem som helst göra, så det var inga problem. Tack och lov försvann inte allting jag hade lagt ner jobb på, även om jag inte riktigt förstod logiken i vad som fanns kvar efteråt. En del av det jag hade plockat in i efterhand låg kvar, medan jag fick installera om hela Officepaketet. Vissa grejer nollades bara halvhjärtat. Skärmsläckaren fanns kvar, men inte energisparalternativen. Antivirusskyddet fick jag installera om, men när det var klart var redan mitt abonnemang aktiverat. Vissa saker blev bättre. Jag har till exempel kunnat se klockan men inte datumet tidigare. Nu finns dagens datum också på plats. Att jag plötsligt måste logga in varje gång jag startar datorn är lite irriterande. Att jag har klickat i att jag vill slippa bryr den sig inte alls om. Nu har jag åtminstone ändrat till en pinkod, som är betydligt enklare att skriva. När jag insåg att det där med att få den klar till jul inte var någon överdrift, åkte det här med att få ordning på allt i datorn ner till prio två. Fortsättningsvis pular jag lite med den efterhand som jag får tid.
24 September 2017  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Tomburkar.

Igår fick jag med mig tomburkarna från senaste spelkvällen till Kvantums pantautomat. Jag antar att man kunde eller rentav borde skölja ur dom. När jag nu är för lat för det luktar det öl varje gång man öppnar skåpet dom står i här hemma. Det var också anledningen till att dom inte kom härifrån förra helgen. Då var jag på massage på vägen till Kvantum, och jag antog att min massageterapeut inte skulle uppskatta öldoften från mina cykelväskor. Man fick för övrigt en Castello dessertost som gåva om man hade ICA-kort den här veckan. Jag träffade Anna, som är ostansvarig, så jag slapp leta upp rätt ost. Hon visade mig rätt direkt. Man kunde välja mellan vit och blå. Eftersom jag egentligen är ganska tveksam till det jag kallar mögelost, vågade jag mig inte på den blå. Jag misstänkte jag att den vita kunde vara mindre extrem i smaken. Jag kom ihåg att någon för flera år sedan bjöd på liknande ost på pepparkakor, och det var gott. Fast i så fall hävdade Anna att det skulle vara den blå. Jag brukar lita på allt hon säger, men nu dubbelkollade jag med hennes kollega. Hon påstod att riktiga ostälskare säkert skulle säga blå, men att hon föredrog vit. Anna frågade i sin tur en annan i personalen om vilken ost man skulle ha på pepparkakor, men han sa också vit. Anna kände sig riktigt nerröstad igår.

23 September 2017  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Regnigt.

Det regnade inte mycket i morse men länge. Det var ett frenetiskt duggande, som innebar att man blev tämligen genomblöt, om man var ute tillräckligt länge. Jag brukar åtminstone byta kläder innan jag fortsätter till Kvantum efter jobbet, men idag bytte jag bara väskor och gav mig ut igen. Blöt var jag redan, och jag kände mig lagom varmt klädd för den rådande väderleken. Ljusa byxor i september kändes lite fånigt, men jag har sett värre gå förbi här utanför. Att jag hade en reflexjacka som lyste lång väg slog mig inte ens förrän jag fick en glimt av mig själv i ett skyltfönster. Fast en vardagsmorgon är det ganska gott om sånt också ute. Det verkar vara fler arbetsgivare än min som håller med liknande arbetskläder. Det finns dessutom fler som tror att personalen kan klona sig och vara på två ställen samtidigt. Kvantum öppnar redan vid sju, men den första timmen är självscanningen obemannad. Jag såg personal på flera andra ställen i butiken, så man kan undra varför det inte går att flytta om lite bland dom. När jag nu åkte på en helavstämning fick den ensamma killen i kassan gå bort och ta den. Under tiden hann det förstås bli kö i den manuella kassan, och en av gubbarna från den kön kom bort och sa till honom. Gossen svarade mycket artigt: "Jag håller på här, som du ser." Då tyckte gubben att han fick skicka någon annan, men någon annan att skicka fanns det inte. Jag fattar verkligen inte varför dom trevliga ungdomarna i personalen ska behöva lida för att butiksledningen vill köra snålbemanning. På mitt jobb har jag åtminstone inga kunder som gnäller för att jag omöjligt kan göra mer än en sak i taget.​

22 September 2017  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Sopor.

Jag kan tycka att förpackningshysterin har gått väl långt när saker och ting dels är förpackade var för sig och dessutom ligger i en större förpackning. Samtidigt antar jag att jag skulle ha svårt att vänja mig vid att hämta mjölk och annat i egna kärl. Sånt där verkar ju annars komma tillbaka till viss del numera. Å andra sidan har jag förstås lärt mig att källsortera, så än går det att lära gamla hundar sitta. Det gjorde vi annars mer när jag växte upp än dom första åren jag bodde i lägenhet. Mina föräldrar grävde ner soporna när jag var liten, så kartonger och annat brännbart sorterades för sig. Det eldade pappa upp i spisen han hade i sin bod på tomten. När jag flyttade hemifrån kastade man fortfarande allting i sopnedkastet. Nu när jag är van att sortera bär det mig verkligen emot att kasta glas, plast eller pappersförpackningar där. Å andra sidan finns det säkert dom som fortfarande gör så, eftersom vi har närmaste förpackningsåtervinning en bra bit härifrån. I sophuset på gården får man egentligen bara kasta tidningar och hushållssopor. Jag försöker åtminstone knyta in allt jag kastar där i soppåsar, för att det ska se ut att tillhöra den senare kategorin. Andra ställer ut stora kartonger och säckvis med avfall. Efter jul ett år stod där en klädd julgran.
21 September 2017  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Spel.

Förutom dåligt minne är jag stundtals extremt dålig på att tänka logiskt. I ett av mina nyare spel förenades dom två egenskaperna på ett nästan komiskt sätt. Man skulle klicka bort grupper, så att sandhögarna bakom försvann. När det ploppade upp fler högar insåg jag att man måste hålla undan för att inte bli instängd. När jag trodde att jag hade lyckats lösa upplägget uppstod problemet att det inte fanns så många sandhögar som man förväntades ta bort. Jag lyckades inte på vis i världen klura ut var man kunde hitta dom resterande eller hur det skulle gå till. Jag fick gå till spelets community. Där hittade jag genast frågor från folk som hade haft samma problem. Inte förrän värden förklarade att högarna skulle föröka sig, kom jag ihåg att det var exakt vad som hade hänt första gången jag spelade. Det hade alltså tagit mig högst tio sekunder att glömma det så fullständigt att tanken inte ens hade slagit mig när det fanns för få högar. En liten tröst var att någon skrev att nivån var svår att lösa ändå. Jag fick ut den direkt efter den instruktionen. Fast lite kändes det som den gången det slamrade om min diskmaskin. Det var jag som hade satt in en tratt av plast, som var så lätt så den stod och hoppade.
20 September 2017  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Mer ljudstrul.

Jag kollar alltid så jag får igång musiken, innan jag byter av någon på jobbet. Skulle det strula på något vis kan det annars bli väldigt tyst tills man får tid och möjlighet att göra något åt det. När så min Ipod inte ville starta en kväll provade jag med en mindre som jag har i reserv. Varken det eller att byta sladdar hjälpte, men däremot fungerade radion i mina hörselkåpor. Det fick bli radio en natt, och det räckte gott. Visserligen var det skönt att slippa sladden, men i gengäld måste jag vrida volymknappen flera varv för att få på och av radion. Utbudet ska vi bara inte tala om. Efter några timmar hade jag hört samma låtar flera gånger. En del reklamsnuttar var riktigt roliga, men man skrattar väl knappast åt dom mer än en gång. Vad det är för tokar som ringer in till radioprogram kan man bara undra. En kille som skulle skicka en kärlekshälsning sa att tjejen var ”en som jag håller på lite med”. En man som sa så om mig inför halva svenska folket skulle inte bli så mycket äldre. Väl hemma igen visade det sig att min lilla Ipod bara behövde laddas. Den stora däremot blinkade bara efter att ha varit i kontakt med min nya dator. Jag lyckades installera om och få igång den också till slut. Dåliga sladdar hade jag börjat slänga innan jag insåg att det var sladden i kåporna som glappade. Jag köpte nya kåpor redan för något år sedan, men tog då ett par utan radio. Det innebär att jag måste stänga av själva Ipoden för att höra vad folk säger. Jag använder dom gamla så länge det bara går. Sedan får jag försöka lösa det där på bästa sätt.
19 September 2017  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Ljudstrul.

Dom trådlösa hörlurarna till datorn hjälpte brorsonen mig att installera förra helgen. Problemet var bara att han testade så dom fungerade med Youtube. Där var det inga problem, men från dom spel jag spelar på Internet hördes inga ljud. Det är framför allt till det jag använder dom. I en samling med patienser jag har var det så spännande så man kunde få ljud om man ändrade till något som lät som mono. Den här helgen hittade Bluetooth inte mina lurar över huvud taget. Jag provade med att installera om både det gamla och det nya utan resultat. Till slut googlade jag på en instruktion till själva lurarna, och lyckades hitta vad jag gjorde för fel. För tillfället är det dock extremt oklart vilket av stiften jag använder. Det fungerar inte som det ska om jag drar ur något av dom, så jag kör dubbelt tills vidare. Nu låter mina patienser och andra spel jag har i datorn som dom ska. Ljudet på Microsoft Edge verkar däremot ha lagt av helt både i lurar och högtalare. Den webbläsaren stödde inte Java heller, så Google Chrome har fått bli ett komplement. Den var också installerad i datorn när jag fick den, och jag hoppas fortfarande klara mig med färre läsare än dom fyra jag hade förut. Det enda störiga med Chrome var att jag aldrig har lyckats få min favorit bland spelsidorna att se ut som den ska i den. Nu lyckades jag lösa det istället för ljudet i Edge, så för tillfället är Chrome standardläsare. Det enklaste vore förstås om allting bara fungerade, men en sån dator verkar ingen ha uppfunnit.
18 September 2017  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Sjuttonde september.

Den sjuttonde september 1975 gick jag i åttan, och vi hade idrottsdag med tävlingar i skolan. Det var jätteroligt enligt dagboken, även om jag inte var speciellt sportig ens på den tiden. Jag hoppade i alla fall 3,61 i längd, stötte 6,05 i kula och sprang 80 meter på 12,8. Vår klass kom fyra och sist i stafetten. Det fanns ingen sporthall på östra sidan av Öland på den tiden, så vi låg lite efter tjejerna från Färjestaden. Medan dom tränade friidrott på fritiden hade vi gymnastiklektionerna i en bygdegård på låg- och mellanstadiet. Jag minns fortfarande känslan under den där stafetten på högstadiet. Jag tog i allt jag kunde, men blev ändå omsprungen av tjejen som hade yttervarv.
​1977 var den sjuttonde september en lördag, och jag ägnade mig åt en helt annan typ av motion. Det var dans på Sandra i Kalmar till en orkester som hette Tommy Elfs. Kortet på mig är taget i samband med en danskväll ett par år senare. Oklart om den trötta minen beror på att det är taget efter hemkomsten mitt i natten eller bara är en bieffekt av fotoblixten. På åttiotalet var jag både på Sandra och i Rälla på Öland och dansade det här datumet.
​Att jag var mer social förr har väl ingen kunnat missa. Förutom mängder av telefonsamtal umgicks jag med bror, svägerska och/eller föräldrar flera gånger den sjuttonde september på åttio- och nittiotalet. 1992 var ett par kompisar här. 1993 sov ett par tonårstjejer i bekantskapskretsen över, efter att ha varit på något galej i Nybro. Så är det förmodligen tjugoårsjubileum just idag för när jag åkte motorcykel senast.

 

17 September 2017  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Lördag.

För dom flesta människor börjar dagen med förmiddagen. Jag avslutar med den istället, efter att ha varit uppe hela natten. I morse körde jag lite veckostädning, och lyckades tappa tandborsten bakom tvättmaskinen. Istället för att bara peta fram den med mitt långa skohorn, passade jag på att göra rent där. Jag brukar bara städa där när min svägerska ska komma på besök. Hon har inte varit här på ett par månader, så det var välbehövligt. Jag gav mig inte ens på att försöka skölja av tandborsten, utan slängde den direkt. När jag inte hittade någon ny i mina gömmor, dök ett vagt minne upp av att jag aldrig köpte någon att ha i reserv förra gången, eftersom dom såldes i enpack. Av någon outgrundlig anledning har jag både en vanlig och en eltandborste, så jag står aldrig helt utan. Andra går på krogen en lördag eller åker ända till Ullared för att göra av med pengar. Själv lyckades jag blåsa 1500 spänn på förmiddagen, utan att lämna lilla Nybro. Först var jag på massage, och sedan handlade jag för nästan en tusenlapp på Kvantum. Den sistnämnda summan hängde bland annat ihop med att Ellos slutade sälja trosorna jag använde. Jag skickade efter från flera andra ställen. När jag till slut hittade en sort jag gillade var det praktiskt nog på Kvantum. Det är tydligen fler än jag som är breda om röven, för dom senaste månaderna har dom bara funnits i vad jag betraktar som barnstorlekar. Nu hade dom fått hem till välväxta kvinnor, och då kändes det lika bra att passa på att bunkra lite.
16 September 2017  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Dagens cykeltur.

​När paret från Doff data levererade min nya dator hade dom inte hunnit få hem den fysiska produktnyckeln till Office. Dom hade fåt koden via mail, för att kunna installera det, och gav mig en kopia på mailet. Den lilla asken kunde jag komma förbi och hämta när det passade. Jag sover oftast när dom har öppet, men när ölförrådet sinade i fredags, bestämde jag mig för att slå två flugor i en smäll idag. Fyra blev det till och med till slut. Rundan började i vanlig ordning vid förpackningsåtervinningen. Jag fattar inte hur det kan bli tre, fyra kassar med sånt varje vecka efter bara mig, men allting ligger ju i förpackningar numera. Jag hade fått en avi om ett stort brev, men valde att cykla till Doff först. Den svängen kunde jag ha besparat mig, för det var brev från dom som låg på posten och väntade. Dom hade tänkt göra det enkelt för mig och skicka asken. Jag passade i alla fall på att betala fakturan, när jag ändå var där. Fördelen med besöket på posten var att jag träffade en väninna, som jag inte hade sett på evigheter. Vi pratade så pass länge att jag inte behövde bekymra mig om ifall Bolaget hade hunnit öppna för dagen. Att köpa öl var enkelt, nu när jag har slutat plocka ihop några av varje av olika burkar. Ungdomarna har tipsat mig om en sort jag gillar. Datummärkningen var dessutom satt nästan ett år framåt, så det var bara att fylla cykelväskorna, betala och cykla hem.

15 September 2017  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Film.

Jag har inte varit på bio på trettio år och någon filmkanal till tv:n har jag aldrig varit intresserad av. Det är alldeles för svårt att hitta filmer som jag verkligen gillar. Jag brukar ge dom en kvart. Mer tid offrar jag inte på en film som bara är sådär. Det händer att jag spelar in tio filmer från dom tv-kanaler jag har, men när det kommer till kritan inte orkar se mer än en av dom till slut. Jag har samlat på mig några hundra bra filmer, och ser hellre om en som jag vet att jag verkligen gillar. På bio tänker jag mig att man inte har något större val, men så läste jag en gammal dagboksanteckning om hur jag och dåvarande pojkvännen lämnade en biosalong efter trekvart. Det var en film av Jacques Tati. En gång sov jag mig igenom en film, fast vi såg den på bio. Om jag minns rätt var det den gamla "Sagan om ringen" från 1978. Att enbart sitta och glo på film är verkligen inte min grej. På tv.nu står det ibland om filmerna att dom har klarat Bechdel Wallace-testet. Jag hade läst det flera gånger, innan jag till slut blev så nyfiken att jag kollade upp vad det betydde. Filmen måste uppfylla följande kriterier:
1. ha minst två (namngivna) kvinnliga rollfigurer
2. … som pratar med varandra
3. … om något annat än män.
14 September 2017  | Länk | Media | 0 kommentar
Ljuva lögner.

Ärlighet kan jag stundtals tycka är en smula överskattat. Jag brukar hävda att jag skiter i om folk ljuger för mig, så länge dom ljuger så jag tror dom. Det brukar fungera bäst om personen ifråga själv tror på det hon eller han säger. Som en numera pensionerad arbetskamrat, som vägrade tro på att jag vägde tjugo kilo mer än jag borde väga. När jag spädde på med att jag faktiskt hade varit uppe på nittio och vänt, konstaterade hon som en sanning att jag aldrig hade vägt nittio kilo. Då jobbade vi ändå ihop runt millennieskiftet, då jag såg ut som på det bifogade kortet. Det syntes till och med i ansiktet hur överviktig jag var. På den tiden använde jag dessutom mjukisbyxor på jobbet, och dom döljer ju knappast något. I morse blev jag tvungen att klättra över banor på jobbet. Det visade sig att jag inte är ledad där benen fäster vid bålen längre. Jag skrek rakt ut, så ont gjorde det, när jag försökte klättra över. Den flicka som hävdade att jag var riktigt smidig lät mest ironisk i mina öron. Bättre var det med den kollega jag mötte ute på parkeringen efteråt. Hon påstod att hon var mycket äldre än jag. När vi jämförde födelseår visade det sig istället att hon var ett år yngre. Jag frågade aldrig om hon grundade åldersbestämningen på hur jag ser ut eller hur barnslig jag är, men jag tänker leva minst en vecka på att jag verkar mycket yngre än jag är enligt födelseattesten.
13 September 2017  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Plastfolie.

Jag brukar hävda att man inte ska torka trä, eftersom det spricker då. Mina arbetsgivare har tränat i 160 år utan att lyckas få till det där. Den som kommer på ett sätt att torka trä utan att man måste slänga tio procent efteråt kommer förmodligen att bli rikligt belönad. Det är också känsligt hur man förvarar hel- och halvfärdiga golv, eftersom dom till exempel är känsliga för fukt. Det snille som skickade dom i en öppen container på ett fartyg från Kina hade nog lite otur när hen tänkte. Inne i fabriken har vi ett speciellt klimatrum. Det smidigaste vore förmodligen att köra in allting som man inte behöver direkt där, men vi kör efter devisen "Varför göra det enkelt, när man kan krångla till det?" Jag tror den har ersatt "Här gör vi rätt från början" och "Jag ansvarar för kvalitén", för dom har jag inte sett på länge. Istället använder vi plasthuvar som ska hålla fukten borta från boxarna med halvfärdiga golv. När luftfuktigheten är som högst inne i fabriken kompletterar vi med plastfolie. Något liknande Gladpack, men speciellt glad blir man inte av den. Förr använde vi den hela somrarna, och då fanns det åtminstone hållare till dom där rullarna. Nu är dom försvunna, och den som vet vart dom tog vägen har förmodligen gått i pension. Istället står man med enbart rullen och försöker få plast runt sitt paket. Jag har till och med en speciell hållare till min lilla plastrulle här hemma, och den på jobbet är betydligt större och mera otymplig. Extra märkligt känns det att sommaren kom i september i år, men då kanske man vågar hoppas på att den snart är slut. På jobbet kommer jag definitivt inte att sakna den.
12 September 2017  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Ont.

Efter fyrtio års industriarbete har till och med jag lärt mig det krångliga ordet karpaltunnelsyndrom. Handlederna är bara ett exempel på allt som slits, och det finns gott om skydd att tillgå. En flicka pratade om att skaffa till båda sina tummar, som hon hade ont i. En annan hade ett proffsigt skydd till sin arm. Det tror jag var självhäftande på något vis. Hon hade både tennisarm och golfarmbåge (eller om det var tvärtom), fast hon inte ägnade sig åt någon av sporterna. Själv använder jag ett betydligt mindre proffsigt stödbandage till min onda handled. Jag brukar rentav kalla det för trasa. Det är lite oklart om det verkligen ger lite stöd, eller det mest är samma psykologiska effekt som Bamseplåster ger när man har slagit sig. Jag använder en hemma och har en i ryggsäcken att ta till på jobbet, om jag skulle få alltför ont. Den jag hade här hemma började bli så sladdrig att den knappast gav något stöd längre. Det är en lång tub, som man klipper till önskad längd av, så jag bestämde mig för att fixa en ny. Eventuellt skulle jag behöva köpa en ny, men först kollade jag i mitt skåp för att se om jag hade sånt hemma. ”Tubigrip” tänkte jag när jag steg upp på pallen som korta människor måste ha för att nå upp i sina köksskåp. Inte bara hette den exakt så, jag hade dessutom en hel oöppnad förpackning i mina gömmor. Den största anledningen till att jag försöker organisera mina prylar är alltså att jag inte har en aning om vad jag har och inte. Visste jag inte var jag skulle söka, skulle jag köpa dubbelt av sånt som redan finns här hemma.

11 September 2017  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Bankärenden.

Jag har tappat mina vanliga helgrutiner fullständigt sedan jag fick hem den nya datorn. Jag skulle vilja ha ordning på den så fort som möjligt, men det verkar inte ske i brådrasket. Första helgen ägnade jag mig mest åt felsökning, eftersom varken skärm, högtalare eller hörlurar fungerade. Den här helgen hade jag gäster i fredags och i natt blir det övertidsjobb. Folk som jobbar vanlig dagtid är väl aldrig lediga mer än två dagar varje vecka. Jag är grymt bortskämd med att ha tre nätter till mitt förfogande, så jag fattar inte hur dom hinner någonting över huvud taget. I morse kom jag i alla fall ihåg att jag hade e-fakturor som väntade på att bli signerade. Det kan ju vara lite pinsamt att glömma dom tills det kommer påminnelser. Jag stötte på exakt samma problem som jag gör varje gång jag har ärenden på banken. När min Internetbank ska fixa med någonting stänger dom alltid söndag morgon mellan fem och nio. Jag förstår tanken, eftersom dom flesta säkert sover då. Själv har jag en tendens att hinna fram till mina bankärenden just söndag morgon. Nu har jag varit inne och signerat mina fakturor ikväll istället. Någon panik var det inte, för dom skulle inte betalas ännu på tre veckor. Kreditkortsnotan behövde jag inte betala alls den här månaden, men den betalar jag varje gång jag får den. Den var för övrigt bara på en tiondel så mycket som den förra, som kom efter semestern. Vitsen med att jobba är ju inte att man tjänar pengar, utan att man inte hinner göra av med några. Mitt stora problem är annars om jag borde byta bank nu när Nordea flyttar sitt huvudkontor till Finland. Fast bytte jag inte när dom lade ner sitt lokalkontor i Nybro kan det väl kvitta nu också. Det lär väl ha drabbat mig hårdare, misstänker jag.  ​

10 September 2017  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Spelkväll.

Igår morse kom jag i säng sent, bland annat på grund av att posten inte öppnade förrän vid åtta. Att bara sova några timmar är inte min grej, så jag steg inte upp igen förrän framåt kvällen. Då klev jag direkt in i duschen, så det dröjde ännu längre innan jag drog igång datorn. Där hittade jag en förfrågan om spelkväll från "mina" ungdomar. Vi kommunicerar mest via Messenger. Det har jag i och för sig i telefonen också, men i den har jag sällan Internet påslaget. Det i sin tur hänger ihop med att jag vill slippa en massa reklam i spelet jag spelar på rasterna på jobbet. När vi väl fick kontakt gick det i alla fall undan. En dryg timme senare stod dom utanför min dörr med pizza och kebab. Jag hade inte ens hunnit röja undan allt efter morgonens utflykt, men dom är inte så känsliga som tur är. Grabben besparade mig om inte blod och svett så åtminstone tårar, genom att fixa ett par av problemen i den nya datorn åt mig. Sedan drack vi öl och spelade spel i flera timmar. Det blev snarare spelnatt än spelkväll. Dom har haft sen semester som är slut nu, så det blev semesteravslutning för dom. Vi spelade den analoga varianten av Tetris och ett par olika frågespel. "Lingon lådvin och långkalsonger" går ut på att utröna vem som är mest "typiskt svensk". Det blir lika mycket en umgängesform som ett spel, eftersom frågorna ger upphov till mängder av diskussioner och mellansnack. Kortet på oss tre är taget för ett par månader sedan, när vi var på Baroness och åt.

9 September 2017  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Åttonde september.

Jag konfirmerades sommaren 1975. På hösten fortsatte jag umgås med min konfirmationspräst. Hon var uppenbarligen en fena på tyska, för den åttonde september var det tyska vi pluggade. Handarbetade gjorde jag tydligen redan i tonåren, för när jag kom hem virkade jag. Året därpå pryade jag, som det hette på min tid. Praktisk yrkesorientering. Att jag var på ett byggföretag berodde nog mer på att min dåvarande pojkvän hade ett dylikt än på något brinnande intresse för byggbranschen. Den åttonde var en onsdag. I tonåren var onsdagsdanserna på Sandra i Kalmar snudd på obligatoriska, så jag har till och med antecknat i dagboken att jag inte var där den här kvällen. Så pass ovanligt var det. Fast vi var utanför och tittade, pojkvännen och jag. På åttiotalet hade jag både bil och körkort själv. Den åttonde september 1981 satte min ena bror på däck och satte in stereo i min bil. 1987 var jag på bilprovningen, men då med en annan bil. Tre olika hann jag med, innan jag sålde den sista, eller åtminstone senaste, för nästan trettio år sedan. 1990 åkte jag med pappa och hans flickvän till Bollnäs och hälsade på flickan på bilden och hennes familj. Det är min brorsdotter. Nu är hon mamma själv. Den åttonde september var vi bland annat i Kilafors. Så var flickebarnet, hennes mor och jag hemma hos en familj som uppenbarligen hade en liten son. Mina minnen från den tiden är minst sagt vaga.

8 September 2017  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Klumpig.

När man är barn och när man är riktigt gammal spiller man ju lätt på sig. Jag vill gärna tro att dom flesta har en period däremellan när dom inte gör det. Tyvärr missade jag dom åren helt. Jag kan bara inte äta eller dricka utan att få någonting på mig. Det är som om jag hade hål i läppen. Har jag varit utomhus och ätit korv kan jag upptäcka senapsfläckar på jackan långt efteråt. Medan jag fortfarande var ute i helgerna hällde jag ofelbart det sista av vinet på blusen. Det var extra retfullt, eftersom jag oftast använde vita blusar. Jag minns det inte så själv, men jag kommer ihåg en kille som sa att han inte hade sett mig på hela kvällen. Jag hade någon annan färg, och han hävdade att jag alltid brukade ha vit blus. Med åren har jag hur som helst lärt mig att leva med min klumpighet. Sitter jag ute och äter en glass håller jag den aldrig över mina ben. Vid matbordet lutar jag mig alltid över tallriken. Skulle olyckan ändå vara framme går jag raka vägen till tvättkorgen med det nedspillda plagget, och tar på mig något rent. Att försöka torka bort spillet slutade jag definitivt med efter att ha ätit grillbuffé på Robinson Crusoe i Borgholm. Jag försökte torka bort sås med en färgad servett, så fläcken blev både större och fulare. Ljusa byxor använder jag i princip aldrig, eftersom jag inte kan hålla dom rena. Det hängde två par i garderoben, men det ena tog jag till jobbet, när jag fick ont om arbetsbyxor.
7 September 2017  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Dataspel.

Jag spelar mycket dataspel, och ibland blir det riktigt intressant. Som i spelet där man får en stad i ett land, och ska peka ut det på kartan. Jag blev helt ställd när det plötsligt stod Gotland, Gotland. Om det har förekommit öar i det där spelet tidigare kan jag inte svara säkert på, men jag var helt övertygad om att det enda Gotland jag kände till låg i Sverige. När jag nu inte visste något annat, så klickade jag ändå på vår största ö, och visst var det den dom menade. Andra gånger syns det extremt tydligt att man har använt Google translate, när man har översatt spelen till svenska. Då blir självklart " you just unlocked a new zone" " du olåst bara en ny zon", men som korrekt svenska låter det knappast. 

6 September 2017  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Kristallen.

​Tv-galan Kristallen är ett av mina favoritprogram under året, eftersom jag är en sucker för kändisar. Dom olika kanalerna turas om att anordna den, men jag tycker nog ändå att SVT gör det bäst. Man har till exempel varje år ett bildspel med dom som har gått bort under året. Ifjol spelades det upp i bakgrunden, där man inte kunde se det. Istället var sångerskan, som sjöng under tiden, i bild. I år fylldes rutan av bilderna på skådisar och andra, medan någon spelade stämningsfullt på piano i bakgrunden. Publikljud är en stämningshöjare som jag inte ens tänker på förrän den saknas. Det året man varken hörde skratt eller applåder kändes det som om alla skämt föll platt till marken. Pristagarnas uppförande kan väl däremot inte kanalen göra mycket åt. Ulf Elfving skrev till och med en krönika efter årets gala om alla svordomar i tacktalen. Jag är själv dålig på att vårda mitt språk, men på en tv-gala tycker till och med jag att det låter illa när folk svär. Något som har stört mig i alla år är hur dom som ska tala böjer sig fram över mikrofonen. Antingen hörs det utan att man har munnen precis intill, och då borde produktionen kunna informera alla medverkande om det. Alternativt kan man höja upp den, eftersom den uppenbarligen sitter för lågt för samtliga. Till och med shownumren var så bra i år att jag såg och hörde hela galan. Dom brukar jag annars spola förbi, eftersom den typen av underhållning inte roar mig alls.

5 September 2017  | Länk | Media | 0 kommentar
Som det kan bli.

Det kan vara så att jag slutade baka och ragga ungefär samtidigt. Jag minns att åtminstone tjejen jag umgicks mest med när jag var i tjugoårsåldern använde sina hembakade bullar att ragga med. Vid något tillfälle hade hon varit hemma hos en kille och hängt en påse bullar på hans dörr. Det närmaste jag själv kom var en kille som hävdade att han skulle kunna gifta sig med mig bara för mina bullar. Det gjorde han inte.
Gång på gång gnuggade jag bort små stänk intill samma platta på spisen. Till slut insåg jag att jag inte hade lagat mat sedan det hände senast, och att stänken dessutom fanns även ovanpå spislocket. Det tog mig ett bra tag att komma på att kapselmaskinen står precis intill spisen. Den fräser en del när den brygger så det jag får torka bort är små chokladstänk. Orsak och verkan är visst inte riktigt min grej.
4 September 2017  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Teknikens under.

​Förra gången jag bytte dator hade jag den fortfarande uppe på skrivbordet. Därför var det extremt irriterande att dom hade satt en stor, ful, röd etikett på ena sidan av det snygga, svarta chassit. Inte förrän jag hade pillat bort den insåg jag att det var produktnyckeln till Windows, och att det hade varit en bra idé att skriva av den först. Numera står datorn på golvet, så ingen ser vad det sitter för lappar på den. Då räckte det plötsligt med en minimal etikett på baksidan. Den var så liten att jag fick använda ficklampa för att se att läsa på den. När jag skulle dra igång min nya dator tog det mera tvärstopp än jag hade kunnat föreställa mig. Skärmen förblev svart, och utan skärm kommer man ju inte så mycket längre. Nu när jag har smartphone hade jag åtminstone möjlighet att googla fram en lösning utan att koppla in den gamla datorn igen. Det framkom att man eventuellt måste byta urtag, när man hade det pryttel som jag har i den nya. Det fanns ett liknande urtag, men där passade inte min sladd. Som väl är har jag samlat på mig gott om sladdar under mina år med dator, så till slut hittade jag en annan som fungerade. Förhoppningsvis hinner jag så långt innan helgen är slut, att jag kan använda datorn. Däremot lär det ta till framåt jul innan allt ser ut och fungerar som jag vill. För tillfället är det ljudet jag har fastnat på. Jag får inte högtalarna att fungera. På kuppen upptäckte jag att det fanns högtalare i min skärm. Det hade jag missat helt, fast jag har haft den i flera år. Tyvärr låter det inte alls som det ljud jag är van vid från högtalarna, så felsökningen fortsätter.  

3 September 2017  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Att svänga.

Att svänga med olika fordon tog mig uppenbarligen många år att lära mig. Redan när jag som liten lärde mig cykla vurpade jag rejält, eftersom jag trodde att jag skulle vrida styret i samma vinkel som jag skulle svänga. När jag var femton körde jag sönder en dörr på bilen på bilden, när jag skulle svänga genom ett grindhål. Som jag minns det tog pojkvännen (också på bilden) det hela med jämnmod. Han insåg väl att det var på egen risk han lät en minderårig utan körkort köra bilen. Ett par år senare körde jag ner en hel grindstolpe till vårt då gemensamma hem med traktor och vagn. Det kanske är tur att jag mest bara kör trampcykel numera. Mercedesen var för övrigt inte utrustad med servostyrning. Jag glömmer aldrig när jag satt på parkeringen utanför min dåvarande arbetsplats och slet som ett djur för att ta mig därifrån. Jag var snudd på för klen för att orka vrida runt ratten över huvud taget.

2 September 2017  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Späckad helg.

Den här helgen kan man inte klaga på att det inte händer något i Nybro. Ikväll firar Kährs 160-årsjubileum med en fest för alla anställda i Sverige. 570 personer var anmälda, och man har hyrt Liljas arena för att få plats. Eller Nybro ishall, som det stod på inbjudningskortet. Kärt barn har många namn. Jag träffade en gammal bekant från tiden då jag var ute och dansade på Kvantum i morse. Hon trodde att festen skulle pågå hela helgen, eftersom Kährs hade hyrt hallen i tre dygn. Jag gissade på att dom behövde en dag för att förbereda och en för att städa efter sig. Bilden nedan visar att jag definitivt hade rätt om förberedelserna. Där håller dom på att lägga golv över isen. Det var tydligen inget Kährs-golv, utan någon mer standard-variant som man brukar lägga på isar när man ska ha andra evenemang. Kortet har jag lånat från 24Nybro, som i sin tur hade lånat det från kommunbloggen. Festen pågår för fullt. En kollega sände just live på Facebook, så jag kollade lite av underhållningen. En arbetskamrat hävdade att man måste gå dit och äta, eftersom gratis är gott. Jag betalar hellre min mat själv än jag offrar en fredagskväll. På Facebook såg jag ett par Kährsanställda som var på väg till Stockholm och någon som var på norra Öland, så det är fler än jag som missar festen. Samtidigt har Nybro glöder dragit igång på torget. Det pågår imorgon också med öltält och annat. På söndag är det bakluckeloppis vid Åkrahäll, men jag planerar inte att närvara vid något av dessa evenemang.

1 September 2017  | Länk | Nybro | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida