HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
Februari (2019)
>>


Spelet Backpacker.

Årtal är definitivt inte min starka sida. Ett av dom få som har fastnat är att livegenskapen i Ryssland upphävdes 1861. Det kom upp för mer än trettio år sedan, när min bror höll på att omskola sig. Att jag lyckades lära mig det berodde mest på att det var precis hundra år innan jag föddes. Det kändes som onödigt vetande, tills jag började spela Backpacker på datorn. När jag besökte Moskva fick jag ett rätt, när den frågan dök upp. Det borde kunna fungera som motivation för skoltrötta ungar, som inte fattar varför dom måste lära sig vissa saker. När det kommer till spel med siffror kan jag själv ångra att jag inte lade mer energi på att lära mig matte. Jag är urdålig på huvudräkning, och ännu sämre går det under tidspress. Då hade ändå inte miniräknarna gjort sitt intåg när jag gick i skolan. Någonting jag däremot var bättre än förväntat på var operasångerskor. Jag trodde knappt att det quizzet skulle vara lönt att göra, men jag fick full pott på det. Då får man dessutom dubbelt så mycket betalt. Vem hade trott att jag kunde något om opera?
30 September 2018  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Morgon på ICA.

Min föreställning om att det skulle gå lättare att andas med andningsmasken var till hälften rätt. In går det bättre, men att andas ut tar emot. Man behöver ju kunna göra båda delarna. Så lyckades jag inte få den att hålla tätt när jag låg på sidan, så jag vaknade av vindbruset. Efter ett par timmar gav jag upp, men jag lovar att ta nya tag varje dag fram till återbesöket, Ingen ska kunna säga att jag inte har försökt. Fast jag tog av mig masken, och fast jag inte hade lagt mig förrän vid midnatt, kom jag upp vid samma tid idag som igår morse. Tanken var att komma till Kvantum vid öppningsdags, men det blev lite senare. Det innebar också att det tog längre tid. Först var det personalen jag terrade. Jag konstaterade sist jag behövde silverputs, att min flaska hade lite för många år på nacken för att vara användbar. Att jag inte hittade en ny på Kvantum berodde mycket riktigt på att dom hade gjort om förpackningen sedan jag köpte den gamla. Vid charken fick jag igång en diskussion om skillnaden mellan pannbiff och hamburgare. Det jobbar massor av härliga ungdomar i den där butiken. När jag nästan var klar fick jag vända tillbaka, eftersom jag inte hittade det jag hade tänkt mig i frysen vid ingången. Tack vare det fick jag ett snack med en av dom trevligaste bland mina före detta arbetskamrater. Vi blev stående vid juicehyllan, och medan vi pratade upptäckte jag smoothies där som såg godare ut än dom jag brukar köpa. Jag är väldigt dålig på att äta frukt, och försöker kompensera lite. Varför dom sprider ut sånt så det blir svårt att hitta är ett mysterium.
29 September 2018  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Osexigt.

I morse tog jag bussen till lasarettet i Kalmar, där jag fick låna utrustningen på bilden. Jag hörde något om 1500 spänn, men först fick jag visst prova den en månad utan kostnad. Om man nu inte räknar besöken på sjukhuset, som går på ett par hundra varje gång. Resan betalar landstinget, men åker man buss som jag får man ändå offra några timmar av sin tid vid varje besök. Återbesöket bokade samma sköterska som provade ut masken, medan jag satt där, så jag kunde välja samma tid som idag. Då stämmer åtminstone bussarna hyfsat, och jag slipper längre väntetider. Läkaren jag var hos i augusti fick mig att tro att det här skulle bli riktigt bra. Han sa att nästan ingen ville ha en sån här mask innan dom hade provat, men efteråt var det ingen som ville vara utan den. Efter att ha testat den är jag inte lika övertygad längre. Sova med den borde jag kunna, med tanke på att jag lyckades sova med allt järnskrot jag fick ha på mig vid snarkmätningen (se inlägg den 18/7). Återstår att se om jag lyckas vänja mig vid den så pass att jag hellre sover med den än utan. Så har jag en undran när det gäller mitt sexliv, som jag hoppades bara var lagt på is. Är det insomnat för gott, om jag ska se ut såhär i sängkammaren? Någon som tänder på det kan väl knappast vara speciellt frisk i övrigt. Jag minns i och för sig någon som tyckte att det var sexigt med glasögon på tjejer, eftersom man fick ta av dom först. Kan det fungera med en ansiktsmask också? Skulle jag få för mig att prova Tinder, får jag väl lägga upp den här som presentationsbild, för att inte väcka falska förhoppningar.
28 September 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Cykelreparation.

Om jag inte ska träffa någon vänder jag inte på dygnet i helgerna. Ska jag sitta här själv känns det mindre ensamt att göra det nattetid än på dagarna. Ska jag iväg någonstans på morgonen eller förmiddagen kan det rentav hända att jag drar dygnet ännu mer åt vad som är fel håll för dom flesta. Så var tanken inför morgondagens lasarettsbesök, men det gick inte riktigt enligt planen. Jag sov hela dagen igår, men när jag hade plockat i ordning här mådde jag så dåligt att jag fick lägga mig en stund till. En och en halv timme sov jag. När jag hade ätit somnade jag två och en halv timme till. Jag tänkte lägga mig längre framåt förmiddagen idag, men nu börjar det bli för sent. Jag får stanna uppe så länge jag orkar, och försöka ta mig ur sängen sent i natt eller tidigt imorgon bitti istället. I morse behövde jag få tag i någon med anledning av en kallelse jag fick igår till cellprovtagning. Jag har en spiral som jag skulle vilja att dom plockade ut samtidigt. Dom skulle ringa tillbaka fem över elva. Ska man behöva ta ledigt en hel förmiddag om man behöver ha tag i dom? Det märkligaste var ändå att hon ringde exakt fem över, fast det var flera timmar efter mitt samtal. Jag cyklade bort till maskinaffären, eftersom framlyset på min cykel inte fungerade längre. Dom hade nya, men killen som var bäst på cyklar var ledig, och den killen som var där gick precis på lunch. Kvar fanns en äldre man som egentligen hade gått i pension, om jag förstod saken rätt. Han fick dit lampan, men fick den inte att lysa. Vi ropade dit killen från butiken, men till slut var det en anslutande kund som löste problemet. Han hade visst jobbat som servicetekniker. Tre karlar fick jag på knä innan lunch. Jag som inte ens brukar lyckas med en.
27 September 2018  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Semester.

För ett par veckor sedan fick jag en kallelse till lasarettet, för att komma och prova ut en andningsmask som idag. Det har visat sig att jag har onödigt långa andningsuppehåll när jag sover. Det var en vettig tid på morgonen, men besöket beräknades ta en timme, och att åka buss fram och tillbaka går inte heller speciellt snabbt. Eftersom jag har gott om semester, komptid och arbetstidsförkortning att ta ut, kändes det som ett perfekt tillfälle att ta ledigt i natt. Ännu bättre vore det förstås med torsdagsnatten också. Tar man ett par nätter i taget blir det en hyfsat lång ledighet, eftersom jag har långa helger. Samtidigt räcker dom lediga nätterna dubbelt så länge som ifall man skulle ta en hel vecka åt gången. Jag är ju inte den som reser bort precis. Ja, till Kalmar då, men det räknas väl knappast. Min gruppsamordnare sa direkt att det kunde jag glömma, för hon skulle vara ledig hela den här veckan. Jag måste ändå be produktionsledaren, när det gäller mer än en natt, och det är också hon som bestämmer om mer än en kan få fritt. Nu är det så svårt att få ledigt på det där stället, så jag snuvade gruppsamordnaren på halva hennes semester. Igår ringde dom dessutom från sjukhuset och ändrade min tid till fredag, eftersom någon hade blivit sjuk. Så i morse kunde jag gå direkt hem och lägga mig istället för att jaga ifatt bussen till Kalmar.

26 September 2018  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Skodon.

Om jag har förstått saken rätt är jag inte speciellt kvinnlig när det gäller skor (heller). Många tjejer verkar älska skor, och kan aldrig få för många. Själv sliter jag i princip ut ett par i taget. Dom jag hade nu började det gå hål på, så det var grymt bra tajming när jag impulsköpte ett par skor sist jag hade varit på massage. Dom jag hade på lut för att ta till härnäst var så hårda och stumma att jag inte fattade hur jag någonsin skulle lyckas gå in dom. Då hade jag ändå haft både dom och det andra paret inlämnade hos skomakaren, som tog bort ett hårt inlägg vid hälen. Jag måste ha världens känsligaste fötter. Då var det ändå värre förr, när jag antagligen köpte billigare skor och stövlar. Jag har haft köttsår på hälarna många gånger, och minns mycket väl hur ont det gjorde om man kom emot dom med dammsugarslangen eller något annat. Jag läser nu att skavsår egentligen är brännskador, som uppstår av för stor friktion mellan huden och till exempel strumpor och skor. Inte undra på att dom gör ont då. Som väl var hörde jag tidigt talas om skavsårsplåstret Compeed. Utan det hade jag fått gå barfota även vintertid vissa gånger. När jag nu skulle slänga skorna med hål i tänkte jag spara snörena. Jag knyter aldrig upp skorna, så dom såg oanvända ut, och jag kände att dom kunde komma till användning. Döm om min förvåning när dom satt fast i skorna. Efteråt funderade jag på det, och kände att det vore skumt med ett par skor som man inte kunde byta snören i. När jag kollade igen var det förstås bara jag som hade missuppfattat alltihop i vanlig ordning. Snörena satt hårt i skorna, men dom gick att få loss.

25 September 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Ny granne.

Det kom ett brev från Länsförsäkringar i förra veckan. Eftersom jag normalt inte har någonting med dom att göra dubbelkollade jag adressen, och mycket riktigt skulle brevet till någon annan. Annars är det lätt hänt att man öppnar alla brev som landar på dörrmattan. En tidigare granne lämnade till exempel in en räkning, som hon hade öppnat innan hon upptäckte att den var till mig. Synd bara att hon inte hann betala den också. Att brevbäraren har råkat lägga ett brev en dörr för tidigt eller för sent har hänt ibland. Den här gången landade brevet hos mig eftersom adressaten och jag hade samma efternamn, och jag var den enda i den här trappan som hette så. Gossen hade skrivit sitt eget namn som ”care of”, så jag funderade på om det kunde ha gått fel där. Att han bodde hos någon annan av grannarna. Det troligaste i min värld var annars med tanke på avsändaren, att han var på väg att flytta hit, och ordnade med hemförsäkring i god tid. Det här brevet skrev jag ”Adressat okänd, åter avsändaren” på, och stoppade i en av Postmords brevlådor. Hade det bara kommit några dagar senare hade det nått adressaten. En annan fundering jag hade var om dom nyblivna föräldrarna tänkte flytta till någonting större. Det har dom tydligen gjort, för nu har gossen med samma efternamn som jag flyttat in i deras gamla lägenhet. Nu lär man väl få vänja sig vid att brevbäraren blandar ihop hans och min post.

24 September 2018  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Bebis.

Dom senaste veckorna har det stått en barnvagn under trappan innanför porten här nere. Jag vet inte om det är tillåtet att ha den där över huvud taget, och jag fattar definitivt inte hur dom vågar. Det stjäls rollatorer, cyklar och allt annat som är någorlunda löst hej vilt här i stan. Snuttefilt och bitring brukar dessutom ligga kvar i vagnen. Sånt som bebisen ska ha i munnen skulle jag definitivt vilja ha bättre koll på än så. Mest har jag undrat vilka i huset som hade fått barn, men så kom den här annonsen som svar på den frågan. Så länge jag hade fast telefon var jag nere hos Micke varje gång den strulade. Dels för att höra om det bara var min, och fungerade hans kunde jag ringa och felanmäla min därifrån. Nu har jag mobiltelefon, och sedan dom byggde trapphus på utsidan av huset ser man sällan någon av grannarna. För något (eventuellt några) år sedan kom det i alla fall upp ett namn till på Mickes dörr. Min tidsuppfattning är lite skev. Jag tror knappt att jag har sett tjejen över huvud taget, och jag visste definitivt inte att hon var gravid.
23 September 2018  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Facebook.

Facebook har en tendens att ändra på ett och annat emellanåt. Senast var det en så liten detalj som aviseringsknappen för nya inlägg. Den var rund innan. Plötsligt var det en ikon formad som en klocka som lyste. Jag undrade om det var någonting särskilt viktigt eller så, men dom bytte tydligen utseende på den precis då. Man får vara glad så länge det bara är småsaker. När dom gör större förändringar brukar jag bli helt vilsen ett tag. Dom har gjort så man kan välja mellan att visa sin sida i listvy eller rutnätsvy. Jag hoppas att dom aldrig kommer på den ljusa idén att ta bort listvyn helt, för i rutnätet ser jag ingenting vettigt alls. Det finns förstås människor som inte har Facebook över huvud taget, men för mig betyder det mycket. Jag sköter till exempel det mesta av mitt sociala liv där, eftersom jag sällan eller aldrig träffar folk utanför jobbet. Så har det blivit en så övergripande aktör att man allt som oftast kan logga in på andra sidor med Facebook. Mycket är dessutom enkelt att dela med sig av på Facebook med bara en knapptryckning.

22 September 2018  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Stormen Knud.

På jobbet hänger inte alltid språkförbistringen ihop med att någon av oss talar dålig svenska. Själv är jag född i Sverige och har bott här i hela mitt liv, men jag pratar så fort och slarvigt att det kan vara svårt att förstå mig i alla fall. Dom gånger någon svarar på det dom tyckte sig höra, kan det bli lite festligt. Som i morse när jag som hastigast mötte en kollega som jobbar i källaren. ”Hur är läget en trappa ner?” frågade jag, och fick svaret ”Ja, nu trappar vi ner.”
Nog börjar kvällarna bli skummare, men när det ikväll blev så mörkt så gatlysena tändes redan klockan sex undrade jag ändå som rumpnissarna ”Voffer då då?” När jag tittade ut var det stormen Knud som hade nått Paradiset. Ja, mitt bostadsområde alltså. Regnet öste ner och träden låg nästan längs marken i blåsten. Det ljusnade en stund igen, men då hade jag redan hunnit tända mina smålampor. Nu börjar det dessutom skymma för att det är kväller på riktigt. Perfekt för mig att han kom en fredag, så jag slipper ge mig ut i ovädret och gå till jobbet.
21 September 2018  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Cykellyset.

Det var länge sedan jag behövde använda lyset på cykeln, och när det nu blev aktuellt fungerade det inte. Baklyset var okej, för där drivs det med batteri. Framme sitter det en dynamo. Enklast är förstås att använda batteridriven lampa där också, men det är så praktiskt med den som ändå sitter på cykeln. En lös lampa måste jag komma ihåg att ta med mig. Att lämna den på cykeln är inte att tänka på, eftersom så många har svårt att skilja på ditt och mitt numera. Jag tog med mig mejslar, ficklampa och glasögon och tog hissen ner i källaren för att se om jag kunde hitta något fel på cykellyset. När hissen stannade ett par meter innan den var nere, tog det en stund innan jag förstod att det var jag som hade tryckt på knappen för bottenvåningen istället för källaren. Väl nere såg alla sladdar ut att sitta som dom skulle, så det enda jag lyckades med var att bli smutsig. Jag antar att glödlampan kan gå sönder där som i alla andra lampor. Undrar om man kommer sig för att gå in till cykelreparatören för att lyset inte fungerar.

20 September 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Glada tillrop.

Då vägen till mitt hjärta går genom magen ligger min arbetsgivare på plus idag. Vi blev nämligen bjudna på baguette i natt, eftersom vi har kört bra på sistone. När man får beställa vad man vill ha i förväg har jag en tendens att alltid välja samma. Nu hade man bara köpt in ett gäng mackor helt apropå, och då passade jag på att smaka en med kyckling. Den var riktigt god. Det enda problemet för mig var att det var för mycket och svårtuggat bröd, för att jag skulle hinna få i mig hela på arton minuter. Det är alltså i vanlig ordning kvadratmeter som premieras. När vi skulle gå hem i morse klagade en kollega på att det hade gått för sakta på strängen under natten. Det slog mig inte förrän efteråt att det var samma flicka som hade ropat på mig för att få hjälp, när hon inte hann med att packa det som producerades. Att det gick så sakta så hon inte hann med, måste väl ha varit det som kallas för kvinnlig logik.
19 September 2018  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Artonde september.

Så sent som i förra veckan sa jag till en arbetskamrat att jag undviker folk som har småbarn, eftersom dom alltid behöver barnvakt. Den artonde september 1980 var jag barnvakt åt tjejen på bilden. Min kompis var ihop med hennes pappa, och jag antar att dom båda var iväg på någonting. Dom sov hur som helst över hos mig när dom kom tillbaka. Någon stor pedagog har jag aldrig varit, eftersom jag inte har egna barn, men jag minns att hon fick diska. Det var bara att skrubba av prylarna själv som hastigast, så dom blev rena. Sedan kunde hon hålla på och blaska bäst hon ville.
Två år senare var jag fortfarande ung nog att orka med både jobb och nöjen utan speciellt mycket sömn. På fredagskvällen hade jag varit på Sandra dansrestaurang. Jag hade sovit mellan tre och sex, och den artonde jobbade jag övertid mellan sju och tolv på förmiddagen. Jag sov fyra timmar på eftermiddagen, och på kvällen var kompisen och jag i Hyttan i Alsterbro och dansade.
För tretton år sedan röstade jag i kyrkovalet för första och hittills enda gången. Det hängde nog mest ihop med att en före detta arbetskamrat fanns med på någon av listorna. Jag var lite förvånad över aktiviteten i röstlokalen. Röstar man till riksdagen framåt kvällen finns där inte en människa, men här var det full fart. Då brukar ändå kyrkovalet kallas det bortglömda valet.
Dom senaste åren har det mesta i mina anteckningar handlat om jobbet. Den artonde september 2011 hade jag klarat av den sista schemalagda övertidssöndagen för den gången. Man får vara glad så länge det bara blir en i taget. 2016 jobbade jag också fast detta datum inföll en söndag. Då började vi arbetsveckorna med ett långpass på söndagen.
18 September 2018  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Min stora trut.

Att jag har svårt att känna igen ansikten försätter mig stundom i pinsamma situationer. Jag börjar prata med någon jag känner, för att upptäcka att det inte alls är den jag trodde. Det hände mig senast i förra veckan. Jag skyller på att det var mörkt på kvällen, när han kom efter mig in genom grindsnurran till jobbet. Killen jag såg har varit sjukskriven ett tag, så jag började tjoa om flickor som saknade och hade frågat efter honom. En hel harang hann jag få ur mig, innan hans ansikte förvandlades och blev till någon helt annan. Jag hoppas att den okände pojken hann bli lite glad över att flickorna saknade honom, innan han insåg att det inte var honom jag menade. Om jag bara höll munnen stängd skulle mitt liv bli så mycket enklare. Det är inte ofta jag lyckas med det, men det händer faktiskt. Som i somras, när någon jag bara kände till utseendet, hävdade att han var ungkarl. Jag trodde mig veta vem han var gift med, men bet mig i tungan för en gångs skull. I efterhand har jag förstått att han mycket riktigt har varit gift med den jag trodde, men inte är det längre.

17 September 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Diskussioner.

För att vara kvinna har jag extremt dålig simultankapacitet. Att brodera och titta på tv samtidigt är ungefär vad jag klarar av. När jag jobbade i sågverket för några år sedan var styrhytterna ren och skär skräck för mig. Där skulle man hålla koll på mängder av olika saker samtidigt. En kväll i förra veckan klarade jag i alla fall av att diskutera med tre personer samtidigt, även om det bara var på Facebook. Där pratar ju inte folk i munnen på varandra åtminstone. På en Facebookväns vägg diskuterade vi Donald Trump. Åtminstone var det han som gav upphov till diskussionen. Samtidigt ville min frissa ändra min tid i oktober via Messenger. Jag fattade det bara som att jag skulle komma en halvtimme tidigare än vi hade bestämt, men hon skrev om onsdag, och jag hade bokat på fredagen. Till slut förstod jag att hon ville ändra både dag och tid. Den tredje intressenten var en kille som ville diskutera aktier på Messenger. När börsen gick ner härom veckan hade jag skrivit på Avanzas Facebook att jag hade gått plus. Nu ville den här killen ha tips om vad han skulle köpa. Problemet med mina aktier är att det mest är spel och lek, som allting annat i mitt liv. Även sömmersketips går ju in emellanåt. I och med att jag godkände att han kontaktade mig på Messenger hittade jag ett par andra meddelanden som jag hade missat. Bland annat en av dessa män som skrev om mitt böljande hår. Ska dom ljuga kan dom väl åtminstone göra det så jag tror dom.

16 September 2018  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Ansiktsblind?

Att klä sig för utomhusvistelse tycker jag är svårt den här årstiden. Jag hörde redan som barn att man ska frysa in hösten, men när det kommer till kritan är jag rädd att det ska bli för kallt. När jag cyklade till Kvantum i morse gick jag därför direkt från kortärmat och sommarjacka till långärmad tröja och en varmare jacka. Det blev onödigt väl påpälsat, speciellt som jag hade tur med vädret. Då var det fint, men under dagen har det regnat. Utanför Kvantum hejade en kvinna så glatt på mig att det kändes som om vi vore bekanta. När jag insåg att hon var tidningsbud dök det upp ett svagt minne av att vi hade talats vid utanför Willys i somras. Tiden går fortare om man har någon att prata med medan man väntar på att dom ska öppna, och jag snackar med alla människor. Pensionärerna, som inte har haft någon att tala med på hela dagen, brukar uppskatta det. Den här kvinnan verkade vara likadan, även om hon var bättre på att komma ihåg folk än vad jag är. Jag verkar lida av ansiktsblindhet. Jag googlade mig för övrigt just fram till att det är vanligare än man kan tro. En studie har, enligt tidskriften New Scientist, visat att så många som en av femtio har problem med att tolka och känna igen ansikten. Jag är inte ett dugg prismedveten, men nu upptäckte jag av en händelse varför det finns människor som köper utländskt kött. Den svenska fläskfilén var nämligen dubbelt så dyr som den danska. Själv tjänade jag några hundra på rabatter igår. Skoaffären lämnade 12 %, eftersom det var tolv år sedan dom öppnade. Så fick jag ett mail från Apotea, om att dom gav stamkunder 10 % rabatt på ett köp. Jag tänkte utnyttja det i lugn och ro i helgen, eftersom jag ändå skulle handla där då. Som tur var upptäckte jag att erbjudandet bara gällde igår, så jag såg till att beställa det jag behövde direkt.
15 September 2018  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Dyra skor.

Idag hade jag tid för massage på förmiddagen efter jobbet. Tjejen jag går hos kom exakt på utsatt tid med andan i halsen. Hon hade bara varit hemma en snabb vända efter att ha lämnat barnen på förskolan, när en uggla kraschade mot hennes köksfönster. Hon var rädd att någon katt skulle ta den, om hon lämnade den åt sitt öde, så hon hade vakat över den tills den piggnade till och flög iväg. Efter avslutad massage var planen att gå in en sväng i skoaffären, som ligger på samma gata. Den har funnits i tolv år, men jag hade aldrig ens varit inne där. Nu har den skoaffären jag brukade handla i slagit igen, så jag tänkte att den här kunde vara värd ett besök. Dom skulle öppna vid tio, men fast klockan hade passerat det klockslaget var dörren låst. Hon som jag antar var innehavaren dök i alla fall upp, innan jag hann gå därifrån, och hon var värd att vänta på. Det var ingen stor butik, men bristen på kvantitet vägdes upp flera gånger om av kvaliteten på det som fanns. Mina fötter är riktigt kräsna när det gäller skor, men nu kändes första paret jag provade som att köra ner fötterna i skumgummi. Dom kostade förstås därefter, men är dom lika sköna när jag får gå lite i dom, så är dom värda varenda spänn. Det är nog tur för min ekonomi att jag nästan aldrig är nere i centrum när butikerna är öppna.

14 September 2018  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Inte längre här.

Idag är det sex år sedan min arbetskamrat Carina gick bort i cancer. Henne minns jag aldrig att jag såg på några sociala medier. När en god vän till mig dog för ett par år sedan tog hans son bort pappans Facebookprofil. Innan han gjorde det meddelade han där vad som hade hänt. Jag föreställde mig att han raderade alla andra konton också, men så kollade jag igenom dom jag följer på Instagram en kväll. Där fanns pappans bilder och profil kvar. Jag följer honom fortfarande, även om det inte lär bli fler bilder där. Det absolut sorgligaste var att det sista kortet var upplagt bara tio dagar innan han gick bort. Det var en selfie tagen i trädgården, och bildtexten löd ”Härlig sommar”. När jag surfade vidare insåg jag att hans Twitter också fanns kvar. Jag, som inte har egna barn som kan städa efter mig, kanske blir kvar på nätet i all evighet. Jag har ett på tok för vanligt namn för att det ska vara lönt att googla. Försöker man istället med Hambomazurka, som är mitt alias på nätet, känner jag åtminstone i ett bildsök igen många av korten som mina. När jag googlade länkar hittade jag en som jag inte ens kom ihåg själv. Jag hade tydligen länkat min nya blogg till Bloggportalen, så där kommer dom första raderna upp på vartenda blogginlägg jag gör.
13 September 2018  | Länk | Bekanta | 0 kommentar
Goodwill.

Glassen Lakritspuck kom inte förrän jag var över tjugo. Tur var väl det, för när jag var barn var det inte lika lätt att få tag i glass som nu. Avstånden var längre på östra Öland än i Nybro tätort, och jag har definitivt mera pengar nu än när jag gick i skolan. Problemet med att äta glass numera är bara att vågen tar ett glädjeskutt varje gång jag gör det. På sommaren kan jag ändå inte låta bli, och ännu har jag inte lyckats sluta efter årets sommar. Istället för en Lakritspuck i taget köper jag en sexpack med lakritspinnar från SIA glass. Lite snopen blev jag när jag vid ett tillfälle tog en glass ur förpackningen, och papperet var tomt. Det var hopsvetsat som det skulle, men utan glass inuti. Jag minns när jag jobbade på Nordchoklad, att dom hade fått ett brev om en flerpack med klubbor som inte innehöll rätt antal. Det hade förstört ett helt barnkalas. På den tiden packade vi klubborna för hand, så det var lätt hänt att missa en. Numera tänkte jag mig att dom hade någon typ av våg, som sorterade bort för lätta förpackningar, men så var det uppenbarligen inte. Mig drabbade det inte så hårt, men jag var ändå inne på deras hemsida och reklamerade den saknade glassen. Som plåster på såren fick jag checkarna på bilden. Dom räckte nästan till två förpackningar med sammanlagt tolv glassar, istället för den enda jag hade gått miste om. Det kallar jag god vilja, och en önskan att få behålla sina kunder.
12 September 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Jobbkeps.

Med anledning av kravet att använda företagets arbetskläder lade en kollega från sågverket ut en bild på en man med en Kährs-keps på huvudet på Facebook. På min avdelning använder flera av killarna kepa, och en av dom blev riktigt sugen på den där. Han frågade om den i natt igen, så på lunchrasten skrev jag till flickan i sågverket på Messenger. Till och med jag har lärt mig fördelen med att ha en telefon med dator i med sig överallt. Hon jobbar också natt, så till nästa rast hade jag fått svar. Kepsarna finns på förrådet, men hon hade en som min kompis kunde få, eftersom hon ändå inte använde den. Vi brukar ses som hastigast ute på parkeringen på morgonen, så hon kunde lämna den till mig där och jag kunde vidarebefordra den. Min tanke var att hon skulle ta den med sig hemifrån under veckan. I morse kom jag iväg från jobbet senare än vanligt. Jag tänkte att jag fick se till att vara ute lite tidigare om vi skulle ses någon morgon. Alla andra hade hunnit iväg, men utanför grinden stod en ensam bil och väntade. I den satt kollegan från sågen och viftade med den eftersökta kepsen. Hon hade haft den i skåpet på jobbet. Gissa om jag fick dåligt samvete, för att jag hade låtit henne vänta. Nu vet jag i alla fall någon som blir glad ikväll, när jag levererar kepsen på bilden.

11 September 2018  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Tionde september.

Den tionde september 1975 såg jag ut som på bilden. Möjligen var jag inte lika påpälsad. Åtminstone inte på gymnastiklektionen, för då stötte jag 585 centimeter i kula. På kvällen ordnade Ungdomens röda kors diskotek i mina hemtrakter, fast det var mitt i veckan.

Åtta år senare inföll detta datum en lördag. Min äldste bror och jag mötte upp vår gemensamma bror och hans nyblivna fru i föräldrahemmet på Öland. Dom hade gift sig ett par månader tidigare. Vädret bör ha varit hyfsat då också, för vi kastade hästsko. På kvällen var jag i Hyttan i Alsterbro på dans. Nerläggningen av glasbruket där 1969 var säkert en katastrof för många, men dansstället som skapades istället har jag många vackra minnen från. Jag åkte dit och dansade under hela åttiotalet och några gånger på nittiotalet.

Den tionde september 1988 var också en lördag. Jag bodde i Oskarshamn i ett område som hette Kristineberg, och just den här dagen firades Kristinebergsdagen. Jag kan inte påstå att det är något jag minns, men jag har läst på nätet att man satte upp en stor scen på parkeringen vid centrum. Jag utgår från att man menar Kristinebergs centrum och inte Oskarshamns dito. Rockfolket hade tydligen uppträtt där vid något tillfälle. Så var vi i Rödsle och tittade på fotboll den här kvällen.
10 September 2018  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Datummärkning.

Att jag saknar bil innebär att jag är extremt känslig för datummärkningar. Jag vill inte cykla till Kvantum mer än en gång i veckan, så mjölk och annat bör helst ha längre hållbarhet än så. Jag ställer självklart det som håller sig ät- och drickbart längst längst bak i kylen, men tyvärr verkar inte alla tänka så. Inte ens alla butiksanställda. I morse när jag kom hem med två liter Yoggi gick dom ut en vecka tidigare än dom jag köpte förra helgen. Minimjölk tar dom numera hem i mindre backar, eftersom det tog för lång tid att sälja en hel bur. Nu händer det istället att den är slut, om jag handlar efter jobbet på fredagsmorgonen. Då har mjölkbilen inte hunnit komma. Eller vad nu bilen som levererar mjölk kan tänkas heta. Mjölkbilen var väl snarare den tankbil som hämtade mjölken hos bönerna när jag växte upp. Det gör den säkert fortfarande, men jag har inte bott på bondelandet dom senaste fyrtio åren.

9 September 2018  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Bert.

Eftersom jag är extremt dålig på att hålla kontakten med människor i allmänhet och släkten i synnerhet, fick jag veta att min farbror Bert hade gått bort när jag såg dödsannonsen i dagens tidning. Hans syster dog 1997 och hans bror, som var min far, 2007. Syskonen lämnade alltså jorden med tio års mellanrum, fast det bara skilde fem år mellan den äldste och den yngste. Yngst var Bert, och han blev 87 år gammal. På kortet är han betydligt yngre, även om jag inte har någon uppgift om när det är taget. Vi bodde bara en knapp kilometer från varann när jag växte upp. En av hans söner, som alltså var mina kusiner, var dessutom jämnårig med mig, så vi umgicks en del. Sedan jag flyttade hemifrån har jag däremot inte träffat Bert många gånger. På gemensamma släktingars begravningar har vi förstås setts. När jag fyllde nitton var han faktiskt inne hos mig i Kalmar med fru och son. För tjugo år sedan var pappa och jag hemma hos dom. Då tittade vi bland annat på film från en resa som Bert hade gjort till Thailand. Några gånger till har jag varit hemma hos dom, men nu tror jag det var sex år sedan jag såg Bert senast. Då träffade min bror och jag honom nere vid Bläsinge hamn. Jag har en dvd med en dokumentär som ett par på Ölands folkhögskola gjorde om Bert för tio år sedan, eftersom han var yrkesfiskare. Vid min privata minnesstund får jag väl se om den.
8 September 2018  | Länk | Släkten | 0 kommentar
Swishmiss.

När det plingade till i telefonen ikväll hoppades jag förstås att det skulle vara en man i min egen ålder. Istället var det en ung kille. Han hade råkat swisha 500 till mig av misstag, och undrade om jag ville vara schysst och skicka tillbaka åtminstone 400 av dom. Jag är helt indoktrinerad av allt som skrivs på nätet om bedrägerier, så jag blev misstänksam direkt. Speciellt som han inte bad om alla pengarna, fast dom rätteligen borde ha varit hans. Jag tyckte mig ha läst om ett liknande fall, men när jag googlade fick jag bara veta att det var straffbart att behålla pengar som någon hade swishat till en utan att det var meningen. När jag bad gossen om en närmare förklaring fick jag veta att en kompis som skulle ge honom ett nummer (telefonnummer alltså) hade skrivit sista siffran fel. När han erbjöd sig att ringa och prata om saken var jag snabb att se till att han fick tillbaka sina pengar. Att tala i telefon är bland det värsta jag vet. Jag tyckte gott han kunde ha messat ett tack, men man vet ju hur män i alla åldrar är. Efter en timme kom förklaringen i ett försynt ”Eva?”. Han hade helt enkelt missat att pengarna var tillbaka, men han blev så glad.
7 September 2018  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Vackert.

” He was my north, my south, my east and west,
my working week and my sunday rest.
My noon, my midnight, my talk, my song.
I thought that love would last forever. I was wrong.”

Så löd den vackra dikt jag hittade bland mina minnen på Facebook. Jag tror jag hade läst den i en dödsannons. Den var så fin att jag ville ha kvar den bland dom andra dikterna jag har sparade i datorn. Jag kopierade in den i ett dokument och stängde av stavningskontrollen. Eftersom jag har den inställd på svenska, tyckte den annars att vartenda ord var fel. Inte förrän jag skulle spara den i rätt mapp insåg jag att jag hade gjort det redan den gången för sju år sedan. Det var ingenting jag kom ihåg såhär långt efteråt, och jag sitter inte och läser igenom mina dikter speciellt ofta numera. Man orkar väl inte vara romantiker hela livet.
6 September 2018  | Länk | Dikter | 0 kommentar
Fallande föremål.

När man, som jag, bor ensam blir man extra rädd när det skramlar till i ett annat rum. Det finns ju rimligtvis ingen där, som kan åstadkomma något oväsen. När det nu hände i alla fall funderade jag febrilt på vad jag kunde ha ställt ifrån mig så dumt så det kunde ramla. Jag kom inte på något, och jag såg inte heller någonting speciellt vid en hastig husesyn. Jag började fundera på om ljudet kunde ha kommit inifrån grannen i alla fall. Till slut upptäckte jag en bar fläck på väggen, och bakom tv:n låg två av mina broderade tavlor. Den översta hade rasat ner från väggen och tagit den undre med sig. Tur i oturen var att ingen av dom hade gått sönder och att dom hade missat strömbrytaren till tv:n. Jag har fått lära mig att den tappar minnet om man bryter strömmen, och tavlorna hade landat precis intill den knappen. Sedan får man väl tro att det var tur att jag inte satt och såg på tv när det hände, för då hade väl hjärtat stannat av chocken. Efter det kunde dom efterlevande ha funderat på om det hade hänt i den ordningen, eller tavlorna trillade ner för att jag dog. Man har ju hört om klockor som stannar. Med tanke på hur många av dom människor jag har älskat som har gått före, funderar jag rentav på om det var någon av dom som ville göra sin närvaro känd.

5 September 2018  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Politik och politiker.

Jag tänker mig att en politiker borde kunna förklara så att man förstår det här med politik bättre, men sist jag gav mig på att diskutera något sånt blev resultatet det rent motsatta. En arbetskamrat är vänsterpartist, och att alls ge sig in i någon djupare diskussion efter att ha jobbat hela natten var väl lite överkurs. Jag tyckte det lät skumt att 55 personer hade dött på jobbet förra året, fast vi hade en arbetarregering. Man vill ju gärna tro att dom ser till oss utsatta arbetare. Under skiftbytet förklarade kollegan för mig att man inte alls kan bestämma en massa bara för att man regerar. Jag som trodde det var hela vitsen med att alla vill vinna valet. Jag tänker ibland att det måste gräma dessa politikerproffs att min röst är precis lika mycket värd som deras. Landstingsstyrelsens ordförande i Kalmar är den politiker som fascinerar mig mest. Han har verkligen kommit sig upp, för på åttiotalet jobbade vi på Nordchoklad samtidigt. Då var det vita skyddskläder som gällde och inte kostym och slips. Det jag har svårast att glömma när jag ser honom nu är att han på den tiden kallades Katten. Det fullständiga namnet lär ha varit Kattaknullaren, även om jag inte har någon som helst aning om hur han hade fått det. Fackföreningen delade för övrigt ut godispåsar till sina medlemmar i natt. På varje påse satt en etikett med en uppmaning att inte glömma att rösta på söndag. ”Röstar du får du godis” kändes som ett lite barnsligt upplägg. Småsnålt också, eftersom jag minns tidigare tillfällen när dom har delat ut riktiga goodiebags. Nu berättade jag för kontaktombudet som delade ut påsarna att jag röstade andra dagen det var möjligt. Som väl var frågade hon aldrig vem/vilka jag hade röstat på.

4 September 2018  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
I godan ro.

Det där med tempo är ett återkommande problem på min arbetsplats. Det heter visserligen att först kommer säkerheten och sedan kvalitén, men för att hinna få ihop rätt volymer måste det gå undan. Vissa människor kan helt enkelt inte göra saker och ting i någon annan takt än sin egen. Jag såg en sån i helgen, men som väl var blev inte jag lidande av icketempot hon höll. När man köar till posten på Willys, ser man rakt in i butiken. Där stod en flicka som tog en påse från en hylla och letade upp öppningen. Så tog hon en baguette från en vagn och stoppade i påsen, innan hon ställde ner den färdigpackade baguetten i en korg. Med den takten hon höll undrar jag om hon någonsin blev klar. Hon var i alla fall inte färdig när jag gick därifrån.
3 September 2018  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Andra september.

Kortet på mig är inte av så bra kvalitet, men det innefattar hela känslan av hur vi for runt med våra cyklar när jag växte upp. Jag har antecknat att det är taget på sommaren. Man får väl anta att det inte var några tropiska nätter det året, eftersom jag har tumvantar på mig. Kortet är från 1974, men den andre september året innan var min kusin och jag nere i byn och for. Vi var jämngamla och bodde knappt en kilometer från varandra. Mina kärlekar när jag var tolv var damer i den ålder jag själv är nu. Senare den här dagen lyckades jag snacka mig in hos en av mina favoriter. Gården där hon bodde med sin man hade jag aldrig besökt tidigare.

I modern tid handlar dagboksinläggen från den andra september mest om jobbet. 2005 var jag på upplärning på vår nya automatsträng på slitytan på Kährs. Man skickar brädbitarna genom en kamera istället för att slita ut människokroppar vid ett löpande band. Inkörningstiden för den där strängen var lång. En period vill jag minnas att den stod stilla helt och hållet. Att byta material, så att kameran läste rätt, tog ett par timmar då i början. Under en period var kamerasortering till alla längder vi kör inlagt i budgeten. Just då fick trestaven en nergång, så den som kallas ATB är fortfarande nyast. Nio år senare jobbade jag med att tillverka stommar. Den här natten följde plast från ett fanérpaket med in i limvalsarna och fastnade där. Efter det hade vi först elfel och sedan ett trasigt kullager.


2 September 2018  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Eftermäle.

Ända sedan jag skaffade dator efter millennieskiftet har jag haft mailadressen ”eremiten”. Den stämmer bara bättre ju längre åren går, för jag träffar folk alltmera sällan. Ännu så länge skyller jag på jobbet. Där är umgänget desto mer intensivt, så när jag kommer hem är det skönt med lite lugn och ro. Återstår att se om jag blir mer social, ifall jag lever så länge så jag hinner gå i pension. Allra sämst är jag på att hålla kontakten med släkten. Den främsta anledningen till att jag har fått veta när mina morbröder har gått bort, har varit att jag och mina bröder måste godkänna deras testamenten. Jag glömmer aldrig den förmiddag jag blev väckt av telefonen, och låg kvar i sängen och diskuterade med en av mina morbröders avlidna frus måg. Jag fattade inte ens förrän i slutet av samtalet vem jag talade med, eftersom jag kände honom som Laban, som var hans smeknamn. Nu hade han presenterat sig med sitt riktiga namn. För ett par veckor sedan fick jag ett rekommenderat brev om att godkänna testamentet efter den siste av mina morbröder. Att hämta det på posten fick vänta till helgen, när jag hade ärende till centrum. Jag postade min underskrivna kopia direkt, men när den inte hade nått adressaten på måndagen ringde änkan och frågade efter den. Vi hade inte så mycket att prata om efter alla år, men jag fick klart för mig att mina bröder hade varit betydligt snabbare med att svara än jag. Kortet på henne och min morbror är taget hemma hos mig för mer än trettio år sedan. Sista gången vi träffades var nog när mormor fyllde åttio 1996. När hon dog året därpå tappade jag kontakten helt med resten av släkten. När det kom ännu ett rekommenderat brev i veckan som gick blev jag orolig att mitt svar på det förra inte hade kommit fram. Nu var det bara en kallelse till bouppteckning. Jag behövde inte närvara, men skulle kallas. Den hålls i deras hem i Staffanstorp. Blev det aldrig av att besöka det medan min morbror levde, kan det väl kvitta nu också.

1 September 2018  | Länk | Släkten | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida