HAMBOMAZURKA
Startsidan Blogg Fotoalbum Instagram Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
<<
April (2020)
>>


Läst på nätet.

Förr vill jag minnas att det var så att man hade rätt att få nya tapeter efter ett visst antal år. Möjligen försvann det redan för många år sedan, för i någon tidningsartikel läste jag om ett par som hade tapeter från sjuttiotalet, men ändå inte fick nya eftersom dom var hela. Dom kändes väl om inte annat lite omoderna. Vaktmästaren här hävdar att han aldrig har hört talas om att det har varit så. Det hade däremot någon som i en debatt på Facebook självklart slog fast att efter ett visst antal år hade man rätt till nya tapeter.
Jag läste något annat på nätet som gav mig blandade känslor. Det var en utmaning för skolelever som kallades för ”På egna ben”. Den gick helt enkelt ut på att skolelever i årskurs 4–6 skulle ta sig till skolan genom att cykla, gå eller åka kollektivt, istället för att bli skjutsade i bil. Å ena sidan lät det väldigt vettigt, för att varenda unge ska lämnas av med bil framför grindarna till skolan har jag alltid varit skeptisk till. Å andra sidan har jag alltid hört att barn inte är tillräckligt mogna för att kunna cykla ute i trafiken förrän dom är tolv. Så gamla är väl knappast dom som går i fyran.
30 September 2019  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Upprörd.

Den manliga delen av befolkningen stod inte så högt i kurs igår. I fredags var det en liten kille på lasarettet som skulle skriva ut resekuponger till mig. Av någon anledning hade dom skickat med för resorna i fredags med kallelsen, men dom ville ju ha tillbaka sin utrustning också. Den unge mannen skrev ut dom två resorna (tur och retur) på varsin sida av samma papper. Jag protesterade, eftersom jag vet att chauffören vill behålla den där kupongen, men gossen hävdade att såna hade han lämnat ut tusentals. Med facit i hand vågar jag gissa på att han ljög. Jag var nämligen grymt nära att få betala den ena resan själv igår, eftersom chauffören måste behålla lappen. Vi hade ett stort uppträde. Till slut slängde han till mig den, men glad var han inte. Inte jag heller, så jag skrev ett surt litet brev och skickade med i väskan jag lämnade tillbaka. Hon som tog emot den såg så bekant ut att jag var tvungen att fråga, för att slippa grunna på varifrån. Självklart hade hon jobbat på Kährs som alla andra, men när jag läste hennes namnbricka insåg jag att det är på Facebook jag har sett henne. Jag åkte hem igen med vändande buss och samma chaufför, så jag sa till honom att nu kunde han behålla lappen. Han log inte ens. Det tycker jag att han kunde ha kostat på sig.
29 September 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Sängkamrat.

När specialisttandläkaren var nöjd med justeringarna av min snarkskena blev det återremiss till läkaren som hade ordinerat den. Igår var det alltså dags att ta bussen in till Kalmar och hämta apparaten som mäter om jag har andningsuppehåll när jag sover. Resan till lasarettet fick mig att känna att det är överkurs att åka utomlands numera. Det talades mera arabiska än svenska på bussen och mobilsignalerna var inte heller inspirerade av svensk musik. Åt det hållet var det åtminstone inte så mycket folk på bussen. Hem skulle jag uppenbarligen i värsta rusningstrafiken. Fördelen med att hämta utrustningen en fredag var att jag verkligen hann sova en hel natt med den. Den ska annars lämnas tillbaka innan nio morgonen därpå, vilket innebär att jag får stiga upp i ottan för att vara på sjukhuset i tid. Vid uthämtningen visade det sig att det var bättre än så. Jag kan nämligen lämna tillbaka den när jag vill under helgen. Det innebär att jag tänker åka in med den i eftermiddag, utan att ha blivit uppjagad ur sängen tidigare än vanligt. Man får fylla i ett frågeformulär som ska lämnas samtidigt. Den intressantaste frågan där var om man har andningsuppehåll. Jag trodde i min enfald att det var för att få svar på den frågan som jag skulle sova med allt det där järnskrotet. Jag vill inte utsätta er för ännu en nakenbild på mig. Om någon trots allt vill veta hur det såg ut förra sommaren kan ni se det här.

 

28 September 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Omkull.

Häromdagen lyckades faktiskt en man få omkull mig för första gången på länge. Tyvärr var det utomhus, och han satt i en bil. Jag kom fram till en korsning med skymd sikt, och stannade så fort jag såg att det kom en bil. Tyvärr hade jag redan flyttat tyngdpunkten till den fot som skulle ner på marken, när jag insåg att jackan satt fast i cykelsadeln. Det var bara att låta kroppen följa med cykeln omkull. Jag hade tur och varken landade på någon sten eller bröt någonting, men det skvackade till rejält i hela mig. Så blir man ju så jäkla rädd när man känner att man ramlar. Han som körde bilen var en omtänksam människa, som stannade och frågade hur det gick, fast jag inte hade kommit ut på hans väg. Så jag fick i alla fall prata med en karl den dagen. Här hemma träffade jag en granne med en mycket trevlig hund utanför hissen. Hunden både hälsade och ville följa med in till mig. Djur verkar ha bättre inkänning på känslor än vi människor, så jag tror nästan att jycken kände att jag behövde lite tröst.

27 September 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Att svara eller inte svara...

Det är lite oklart om folk mest flyttar till Nybro söderifrån. Jag tycker i alla fall att jag oftare hör skånska än stockholmska här, men i förrgår pratade jag faktiskt med två stockholmare på samma dag. Först var det en av grannarna, som jag träffade här utanför när jag kom hem från min cykeltur. Någon timme senare ringde telefonen, och förutom numret stod det på displayen att samtalet kom från Stockholm. Jag brukar inte svara på nummer jag inte känner igen, men när jag nu var på väg att bli arbetslös kände jag att det var bäst att chansa. Det visade sig vara en bra idé, för det gällde en försäkring som faller ut från jobbet. Den största anledningen till att jag undviker att svara är allt jag hör och läser om folk som blir lurade på pengar via telefon. Om jag inte ens svarar borde jag väl klara mig undan sånt. När det nu var någon som ville ge mig pengar istället hade det nästan varit lite synd att inte svara.
26 September 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Fylleriuppgifter.

Idag blir jag arbetslös, och nu har jag fyllt i mina anmälningar både hos arbetsförmedlingen och a-kassan. Det visade sig att jag hade lite nytta av mina möten med jobbcoachen i våras. Hon mailade mallar att skriva CV i, och uppgifterna jag hade fyllt i där var exakt dom jag behövde nu. Planeringsmötet med arbetsförmedlaren trodde jag i bästa fall skulle äga rum i centrala Nybro. Med tanke på hur dom strular med att lägga ner kontor nu, var jag till och med orolig att jag skulle bli tvungen att ta mig till Kalmar. Det visade sig vara så smidigt så han ringer upp mig. Jag är i och för sig inte våldsamt förtjust i att tala i telefon heller, men jag slipper åtminstone lämna hemmet. Att veta exakt när någon ska ringa är förstås positivt. Ännu bättre blev det när det visade sig att jag fick välja tid själv. Den första almanackan jag fick upp låg ett par veckor framåt i tiden. Kanske det egentligen hade varit lugnare att dra ut på det så länge som möjligt. Nu är jag sån att jag hellre vill ha jobbigheter avklarade så snabbt det går, så jag bokade tid redan i nästa vecka. Tills vidare hoppas och tror jag att allt är rätt ifyllt både hos AF och GS. Det hakade upp sig lite när dom bad om en kod på något ställe. Medan jag funderade på var jag skulle få den ifrån, dök det i kanten av mitt synfält upp ett mail som började: ”Din kod är…”

25 September 2019  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
"Fartblinda".

Att en tv-serie får mig att inse att jag inte är speciellt smart, kanske borde vara en anledning så god som någon att inte följa den. Med fyrans ”Fartblinda” är det så. Jag lyckas verkligen inte klura ut vad dom sysslar med på den där banken. Då läser jag ändå i en recension att det är späckat med övertydligheter. Lite trist att vara den enda som inte fattar då. Nu är det ungefär lika mycket drama som thriller, och svenskt drama är jag mycket förtjust i. Mitt enda problem i den delen är Mattias Varela. Det övergår mitt förstånd hur en kvinna kan bli förälskad i den lille tomten med pottfrisyr. Här har han som så många andra höjdare både fru och älskarinna. Och i recensionen läser jag att ”Man tror på Ragnarsson och Varela som både älskare och fiender.” Det kanske man gör, men jag gör det f-n inte. Man har fått se dom sätta på varann minst två gånger, och jag har inte tyckt att det har känts det minsta trovärdigt. Det slår mig nu att musiksättningen kan vara fel. Fast man egentligen inte tycker att man hör bakgrundsmusiken, så är det ju den som får en att förstå hur man ska känna.

24 September 2019  | Länk | Media | 0 kommentar
Kortbetalning.

Det är alldeles uppenbart att jag får det mesta av mina nyheter på Facebook. Att det kom nya EU-direktiv för betaltjänster förra lördagen hade jag ingen aning om förrän mina Facebookvänner började dela nyheten i veckan. I min morgontidning har jag fortfarande inte sett något om det. Inte var det lätt att förstå vad dom nya direktiven gick ut på heller. På Sveriges Radios sida läste jag att : ”Det ska inte längre vara möjligt att dra magnetremsan på sitt kort. Vissa kortutställare och banker kommer dock under en övergångsperiod att godkänna signatur om chippet används, däribland Nordea, men annars är regeln att pinkod måste användas.” Mig tappade dom fullständigt i sin logik mellan meningarna. Å ena sidan låter det som om mitt ICA-kort behöver bytas ut eftersom det saknar chip, men i nästa mening verkar det mest ha med koden att göra. Det enda jag kunde tänka mig att dom menade var att man inte skulle få blippa kortet, som man gör med små belopp. Då var det första jag läste att det skulle man kunna fortsätta med, men nu hittar jag inte var jag såg den uppgiften. På Handelsbankens sida läste jag att ”Om kunden inte kommer ihåg sin PIN-kod, måste de kontakta sin bank och beställa en ny PIN-kod alternativt beställa ett nytt kort.” Finns det alltså människor som hittills har kunnat betala samtliga sina köp utan kod? Det var i så fall lite sent att få veta det nu, när det tydligen ska bli lite ordning och reda. Att man har kunnat handla på nätet enbart genom att ha en annan persons kortuppgifter tycker jag låter helt sjukt, så det är jag tacksam om dom styr upp.

23 September 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Halvnaken man.

Höststormar i all ära, men numera verkar det blåsa konstant, och märkligt nog känns det som motvind oavsett åt vilket håll jag cyklar. Kör jag runt borde jag väl ha medvind någon bit av vägen tycker jag. Den mest fascinerande människan jag möter på mina cykelturer är för övrigt en yngre kille. Medan nästan alla andra har börjat använda jacka mot höstvindarna, promenerar han i shorts och linne. Jag antar att det är solstrålarna han är ute efter. I somras gick han med bar överkropp. Det stör jag mig på även om vi snackar om en vältränad ung man som gärna vill visa vad han har åstadkommit. Får inte jag gå med bar överkropp bland folk utan att bli polisanmäld ska ingen annan göra det heller. Jag kan åtminstone inte rå för mina bröst, medan han förmodligen har betalat dyrt för sina på något gym. Det känns som både könsdiskriminering och åldersdiskriminering, eftersom jag misstänker att fler hade känt som jag om han hade varit dubbelt så gammal. Den här helgen är för övrigt sommaren på återbesök. Solen skiner från en klarblå himmel och värmer riktigt skönt. Det är till och med vindstilla för en gångs skull.


22 September 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Nära ögat.

Det höll på att bli en dyr historia, när jag cyklade tillbaka med tavlan till glasmästaren. När han hade tagit den under sina vingar igen undrade jag var jag hade gjort av tygkassen som jag mer eller mindre använder som handväska. När jag tråcklade loss paketet med tavlan från cykeln glömde jag kvar kassen i cykelkorgen. I den låg bland annat min telefon och i samma fodral körkort och betalkort. Gissa om jag blev lättad när jag kom ut igen och kassen låg kvar. Jag hade varit noga med att låsa cykeln, men det hjälpte ju inte så mycket när jag lämnade mina värdesaker i cykelkorgen. Så ofta som man läser på nätet om folk som inte kan skilja på ditt och mitt, tog jag för givet att telefonen hade varit förlorad för gott, om någon förbipasserande hade fått ögonen på den. Fast senare träffade jag en bekant som hade fått tillbaka sin telefon efter att ha glömt den utanför kassorna i en butik. Jag tror det hade hänt hennes döttrar också att dom hade fått tillbaka borttappade telefoner, så det kanske bor fler ärliga människor än jag tror i Nybro. Jag såg en dokumentär om en IS-bödel igår. Den fick mig att inse att det kanske finns större hot än småtjuvar här också. Den här killen var uppvuxen i London.

21 September 2019  | Länk | Nybro | 1 kommentar
Missnöjd.

Såhär såg det ut när jag fick upp prinsessan Diana på väggen. Eller tavlan som föreställde henne då. Det störde mig något fruktansvärt att hon inte satt mitt i ramen. Mest för att hon hade hamnat åt det hållet där det såg ut som om hon skulle slå pannan i ramen. Elvis uppe till vänster sitter också uppe i hörnet på ramen, men han har extra luft runt ansiktet. Det gör mig ingenting. Jag är väldigt svensk när det gäller sånt som jag tycker har blivit fel. Jag har till exempel ett köksbord där hantverkaren har slipat skivorna olika mycket, så det är en kant mellan dom. Med tanke på att dom satt ihop med varandra när jag lämnade dom ifrån mig, fattar jag inte ens hur någon har lyckats med det. Det är hur som helst ingenting jag orkar ta tag i nu när bordet är hemma igen, så jag lär få störa mig på den där kanten resten av livet. Tavlan plockade jag däremot ner och cyklade tillbaka till glasmästaren med. Problemet visade sig vara att vi hade olika uppfattning om mitten, men han gjorde om alltihop efter mina önskemål. Det var så lite det rörde sig om att jag undrar om det hade hjälpt mitt synintryck att hänga den på andra sidan fönstret. Ja, inte utsidan då utan till höger om. Nu både hänger den i alla fall där jag vill och ser ut som jag vill.

20 September 2019  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
Nittonde september.

Jag förvånas ofta över hur mycket av det som finns beskrivet i mina gamla dagböcker som är händelser som jag inte minns alls. Datumet den nittonde september tror jag ändå slår någon typ av rekord när det gäller sånt. Det börjar redan 1976 med att jag och min dåvarande pojkvän var på bio och såg en film som hette ”Sista trippen till Nashville”. Den spelades in tre år tidigare, men Sverige var uppenbarligen inte först med det senaste på sjuttiotalet. Jag googlade fram både en bild ur filmen och en beskrivning av handlingen, men hade jag inte skrivit om det själv kunde jag ha svurit på att jag aldrig hade sett den. Samma datum 1981 är uppenbarligen helt raderat ur mitt minne. Då var jag med mamma och farfar och hälsade på farmor, som låg på Borgholms lasarett. Min kusin och hans fru var också där, och dom minns jag knappt ens att jag har träffat tillsammans, allra minst i det sammanhanget. Att vi har hälsat på farmor just i Borgholm kommer jag inte heller ihåg, men jag inser att det kan hänga ihop med ett annat minne som jag faktiskt har. Min farfar upplevde åtminstone jag som en stor och kraftig karl, tills han blev gammal och krasslig. Sista gången jag träffade honom var det en liten gubbe med käpp i ena handen och en påse tomater i den andra. Det slår mig nu att det kan ha varit den nittonde september 1981, och att tomaterna var till farmor. Jag funderade på att lägga upp det sista kortet jag hade på farfar, men valde ett på honom och farmor som är taget några år tidigare. Det är så jag vill minnas dom. Mina anteckningar fortsätter likadant långt in på nittiotalet. Det är människor jag inte minns att jag har talat i telefon med, träffat eller rent av haft besök av.

19 September 2019  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Hantverk.

Det finns en väldigt bra anledning till att anlita yrkesmän när någonting ska göras. Den stavas kvalitet. Eller som dom jag lämnar mina broderier för inramning till skriver på sin hemsida: ”Inramningar är en kombination av hantverk och konst. För att en inramning skall bli lyckad måste man förstå och behärska båda delarna. Det gör vi på Glaskedjan.” Min senaste tavla föreställde prinsessan Diana. Jag hade inte hunnit långt alls på den när ett par olika betraktare gissade att det var hon det skulle bli. Lika imponerad som jag blev av dom, blev jag av att killen i glasmästeriet kände igen henne. Han var nämligen bara sex år gammal när hon förolyckades. Gossen i butiken sa att inramningen skulle vara klar allra senast om två veckor. Troligen skulle det gå snabbare än så, och dom skulle höra av sig när den var klar. Jag tänkte som det var att det tror jag när jag ser det. Precis som jag hade anat var inte tavlan klar, när jag kom tillbaka efter fjorton dagar. Då lovade i alla fall nästa unge man att se till så jag fick den innan veckan var slut. Ett dygn senare fick jag ett mms från mannen som jag tror är gossarnas far. Det är nämligen ett familjeföretag. Han skickade kortet nedan, och meddelade att tavlan var klar för avhämtning.

18 September 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Utstämplad för gott.

Nu är det bara en vecka kvar av min anställning på kära Kährs, och jag har varit där och lämnat tillbaka mitt passerkort. Jag gick bara in till receptionen, och tänkte att dom kunde vidarebefordra det till rätt instans, men damen jag gav det till hävdade att det var hon som skulle ha det. Jag fick veta under en pratstund med en mera insatt kollega på stan att det bara är rätten till återanställning jag har sagt ifrån mig. Annars är det helt okej att jag söker jobb på Kährs igen, även om det knappast är läge för det just nu. Dom brukar vara snabba att göra sig av med all överflödig personal så fort det blir mindre att göra, och lära upp nya vid nästa uppgång. Den här gången har dom tydligen haft lite is i magen, så dom är redan övertaliga. Sedan kan man förstås fundera på vilket som vore mest tragiskt. Om jag verkligen sökte till min gamla arbetsplats igen, när jag har kommit därifrån efter nästan trettio år, eller om arbetsgivaren ifråga faktiskt bestämde sig för att återanställa mig. Idag kom förresten mitt näst sista lönebesked med posten. Det är mest bara det jag kommer att sakna.
17 September 2019  | Länk | Jobbet | 0 kommentar
Ljudproblem.

Så länge jag använde min Ipod på jobbet laddade jag den varje dag, eftersom det blev så pass många timmars lyssning. Nu har jag den bara under mina cykelturer. Dom pågår inte alls lika länge, så det känns som lite överkurs att ladda den mer än någon gång i veckan. Problemet är att om en sak inte finns med i min dagliga rutin så glömmer jag den helt och hållet. Häromdagen var sålunda min Ipod helt död och fullständigt urladdad. Tur ändå att jag är en sån kontrollfreak. Jag sätter inte på musiken förrän jag lämnar huset och alla som kan tänkas vilja att jag hör när dom tilltalar mig. Men jag kontrolltrycker alltid på knappen innan jag går hemifrån. Hade jag plötsligt inte fått ljud i den där lilla manicken när jag redan satt på cykeln hade jag blivit skogstokig. Nu upptäckte jag att den var död innan jag hann ut, och kunde börja leta efter en likadan fast med mindre minne, om jag har i reserv. Leta var ordet, för jag hade inte haft vett att lägga den i lådan ute i hallen, där jag stod med skorna på. När jag väl hittade den hade den legat och laddat ur sig själv. Till slut fick jag igång radion i telefonen. Det hade inte blivit av att skaffa Spotify till den tidigare, men det har jag gjort nu.
16 September 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Betalning.

Ju enklare allting blir desto enklare vill jag att det ska vara. Som det här med att betala med kort. Det är ju ännu ett snäpp smidigare på dom ställen där man slipper knappa in sin kod, och bara behöver blippa med kortet. Jag antar i och för sig att det också har med den möjligheten att göra, att man gör reklam för så kallade skimsafekort. Dom ska skydda betalkorten, så att ingen kan blippa olovandes. Jag är lika lat när det gäller bank-id. Nästan alla vill att man använder den mobila varianten, medan jag tycker det är enklast med den jag har i datorn. Det blir plus i kanten för dom webbsidor där man kan använda den. På nätet betalar jag allra helst med Paypal, eftersom det är så himla enkelt och smidigt. När man ska föra över pengar dit kan man välja mellan mobilt bank-id eller bankdosan. Där föredrar jag dosan, men sist jag skulle fylla på fick jag felmeddelande. Man skulle försöka igen om ett par timmar, men det var likadant i flera dagar. Till slut var jag på väg att maila dom, men kom som en sista åtgärd på att försöka med bank-id istället. Då fungerade det. Jag vet inte varför jag inte tänkte på det direkt. Det första jag gör om en webbsida inte fungerar som den ska är att testa med en annan webbläsare.

15 September 2019  | Länk | Övrigt | 0 kommentar
Internet.

Förändringar är verkligen inte min grej. När jag bildsöker på Google har jag så länge jag kan minnas tryckt på bilden jag har fått upp för att komma till webbsidan den ligger på. Nu har dom ändrat på det där, så man måste klicka på texten under bilden. Klickar man på själva bilden får man bara upp en förstoring av den på sidan där man är. Det där har pågått ett tag, men ännu tror jag aldrig det har hänt att jag har kommit ihåg det på första försöket. Varje gång jag vill vidare till en sida svär jag när jag istället får klicka ner en förstorad bild och börja om. Windows senaste stora uppdatering ställde till oreda både på nätet och lokalt i min dator. Den ändrade visningen av alla mina mappar till detaljerade listor. Det finns nog inte en enda mapp där jag vill ha det så. På nätet är det framför allt flash som har blivit snudd på bannlyst. Nästan varenda sida som jag använder kör med det, så jag får godkänna att det körs i all oändlighet. Tidigare kunde man åtminstone klicka i att man ville köra det varje gång, men nu finns bara alternativet att godkänna det en gång. Det känns inte som om sidutvecklarna och Microsoft vore riktigt i fas. Dom vill avveckla flash helt, men ingen bryr sig vad det verkar. Till slut installerade jag Firefox för första gången på flera år. I den webbläsaren behöver man inte söka lika länge efter kommandot att godkänna flash på varenda sida man kommer till.
14 September 2019  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Köptrohet med förhinder.

Jag vet inte riktigt hur dom handlare tänker, som å ena sidan vill att vi ska handla här i Nybro. Å andra sidan plockar dom bort en vara i taget ur sortimentet av sånt som jag åtminstone inbillar mig är livsnödvändigt för mig. När det kommer till chokladdryck till min kapselmaskin kan tanken inte ens vara att jag ska byta märke. Kvantum har sex olika sorters kaffe till den, men ingen choklad alls. Jag skickar efter en så rejäl laddning i taget att jag ska få det levererat fraktfritt, så jag har en hel hylla full här hemma. Knorren på det hela är annars att jag hämtar ut kapslarna i förköpet på Kvantum, butiken som inte vill sälja dom till mig. Samma sak har hänt med både min hårtoning och mitt schampo, så jag har rejäla lager hemma av båda delarna. Dom senaste veckorna har skyltarna på varorna jag ville ha sagt att leverantörerna hade problem i sin produktion. Jag funderade på att knalla in i dom andra livsmedelsbutikerna och kolla, men det var i vanlig ordning enklare att söka upp dom på nätet. Varorna fanns på Apotea respektive Lyko, butiker där jag ändå handlar annat. Så får jag hämta dom i förköpet, istället för att gå in på Kvantum och plocka till mig dom.
13 September 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
TV-serier.

Jag har förstått att dom som har Netflix kan bli sittande och se avsnitt efter avsnitt av en serie. Nu har jag äntligen insett lite av lockelsen. Jag tänkte se första avsnittet av miniserien ”Allt jag inte minns” på SVT play. Det hade bara sänts ett avsnitt ännu på tv, och jag tänkte mig att det var samma sak på play. Det visade sig att dom inte bara hade lagt upp alla tre avsnitten. Dom spelades dessutom upp automatiskt. Efter varje avsnitt fick jag veta att om si och så många sekunder började nästa. Jag tyckte inte ens att den var speciellt bra, men självklart blev jag sittande och såg alla tre avsnitten. Om inte annat vill man ju veta hur det slutar, när man väl har börjat titta. Serien bygger på en roman, som tydligen har vunnit Augustpriset. Jag hittade ett utdrag ur den på nätet, och boken tilltalade mig om möjligt ännu mindre än vad filmen gjorde. Det är tydligt att jag inte begriper mig på finkultur. Jag märker det varje år när jag tittar på Kristallen, där man delar ut priser till olika tv-program. Dom vinnare som en jury har utsett har jag sällan något till övers för.

12 September 2019  | Länk | Media | 0 kommentar
Kryp.

Att handla på Kvantum på tisdagar känns lite tudelat. Å ena sidan finns Arontorps kroppkakor på plats då, så man får god mat med sig hem. Å andra sidan har butiken pensionärsrabatt den dagen, så det finns gott om kunder att trängas med. Damen jag stod länge utanför butiken och pratade med igår handlar däremot inte på Kvantum, så det var ren tur att jag träffade på henne där. Himlen var bitvis svart, så jag var mest orolig att inte hinna hem innan den öppnade sig. Det gjorde den aldrig, fast jag var ute bra länge. Att det var mulet innebar att jag hade lämnat solglasögonen hemma. Det tog insekterna fasta på, så istället för i munnen flög flera stycken in i ögonen på mig. En gjorde riktigt ont, och jag kände mig grusig i ögonen flera timmar efteråt. För att se någonting utan glasögon tog jag till förstoringssidan på min nackspegel. När jag lättade på det undre ögonlocket låg insekten kvar där. Den såg jättelik ut i förstoringsspegeln. Jag som är uppvuxen med bilder på svältande barn med ögonen fulla av flugor tyckte att det var grymt obehagligt. Dom insekter jag har råkat svälja tidigare i sommar har jag åtminstone sluppit se.
11 September 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Sicket åskväder.

Den som retade upp åskguden Tor i natt gjorde det rejält. Jag kan inte minnas att jag någonsin har hört honom så vred. Jag sover annars som bäst när det åskar nattetid, men nu hade jag inte hunnit resa mig från datorn. Jag brukar tänka att risken att den ska ta skada är minimal i det här huset, men när hela himlen lystes upp och det small så taket bågnade blev jag orolig för den. Annars är jag mest rädd att det ska börja brinna någonstans, när åskan slår ner. Den lyckades slå ut gatlyktorna här utanför. Jag såg fortfarande små ljusprickar från smågatorna runt omkring, men Norra vägen lystes enbart upp av en eller annan långtradare. Det är annars sånt där härligt gult ljus, som får mig att känna att jag bor i ett civiliserat område. Jag hade lite tur när dom bytte ut lamporna för några år sedan, för dom slutade strax innan dom kom fram till mitt hus. Jag minns från min barndom en familj som satte sig i bilen när det åskade. Nu har jag ju ingen bil, så jag kröp i säng och hoppades på det bästa. Idag måste jag till Kvantum, så jag är djupt tacksam att ovädret passerade redan i natt.

10 September 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Åttiotalet.

Jag läste en härlig text på Facebook om hur det var att växa upp på åttiotalet. Det var telefonkiosker istället för mobiltelefoner, telefonkedjor istället för SMS och telefonkatalog eller nummerupplysning för att få veta vilket nummer någon hade. Det var färgad mascara och plastörhängen i glada färger. Man kunde betala med check och det fanns bara två tv-kanaler. Ville man ha smågodis fick man peka på bitarna som någon annan plockade ner i en påse. Det kanske inte var så konstigt att vi åt mindre godis då, än nu när vi kan ösa påsen full med en spade. Det var sammanlagt trettio olika punkter, och jag kände igen allihop, fast det slog mig efteråt att jag inte alls växte upp på åttiotalet. Då var jag redan vad man idag brukar kalla för en ung vuxen. Jag tänkte först att jag växte upp redan på sjuttiotalet, men så insåg jag att det var värre än så. Jag växte upp på sextiotalet. På östra Öland dessutom, så det där med godis var ingen stor grej. Som jag minns det fick jag och mina bröder varsin tablettask varje lördag. Min äldste bror samlade på dom tomma askarna och hade en stor kartong full. Att jag minns axelvaddar, hockeyfrilla och krullpermanent beror mest på att jag var vuxen och hade dom själv på åttiotalet.
9 September 2019  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Uppdateringar.

Jag har förstått att det är bra för säkerhet och annat att uppdatera Windows, men jag skyller också dom flesta konstigheter som uppstår just på uppdateringarna. Senast var det scannern som slutade fungera helt. Jag har kört den från Windows egen app, så nu installerade jag den med Canons skiva. Det blev ändå inte riktigt förrän jag hade varit inne på deras webbsida och hämtat lite extra lullull. Kalkylatorn i datorn fyllde plötsligt hela skärmen. Det gjorde den i princip oanvändbar för mig, eftersom jag vill ha den vid sidan om det jag ska räkna ut. Jag använde kalkylatorn i telefonen ett par gånger, innan jag fick veta hur lättlöst problemet var. Det gick att dra i kanterna på kalkylatorn likadant som när man beskär ett foto. Den har dessutom den goda smaken att förbli sån, så nu ser den ut som jag vill varje gång jag öppnar den igen. Värst är ändå att fixa saker som strular helt ologiskt. Min startsida på Internet såg ut som den skulle i Edge, men i både Firefox och Chrome fattades tre av bilderna. Av en ren händelse upptäckte jag att det var bilder som hade bokstäverna å, ä eller ö i filnamnet. När jag tog bort prickarna syntes bilderna som dom skulle. Mina två frågor är dels varför det blev så över huvud taget, men framför allt undrar jag varför det bara strulade i två webbläsare av tre.


8 September 2019  | Länk | Datorn & Internet | 0 kommentar
Möten.

En äldre dam kommenterade mina inköp vid kassan på ÖoB. Därför föll det sig någorlunda naturligt att lägga mig i när en man hon pratade med ute vid cykelstället berättade vilken gata han bodde på. Fast jag har bott i Nybro i nästan trettio år hade jag inte hört talas om den förrän för några veckor sedan. Då fick jag veta att ett par i bekantskapskretsen hade flyttat dit. Nu frågade jag alltså den här mannen om han visste vilka dom var. Han kände varken igen namnen eller att min kompis har en massa färgglada flätor i håret. När jag sa att dom har en liten hund gick det däremot upp ett ljus. Jag tyckte att den där frisyren borde vara mer iögonfallande än hunden, men han hävdade att han var för gammal för att titta på sånt. Må jag aldrig bli så gammal att jag tittar mer på hundarna på stan än på deras hussar. Damen körde för övrigt en elcykel, som hon hade fått av sina barn när hon fyllde åttio. Jag berömde henne för att hon hade cykelhjälm, men den använde hon bara när hon hade elcykeln. Nere på stan använde hon sin vanliga cykel och då körde hon utan hjälm.

 

7 September 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Sjätte september.

Den sjätte september 1981 var jag med mina föräldrar och min bror i Målilla, och köpte bilen på kortet nedan. Varför vi åkte tio mil för att köpa en bil minns jag inte såhär långt efteråt, men det troliga är att min bror hade hittat någonting som han tyckte var bra. Han har alltid varit familjens bilexpert. Den var i alla händelser vettigare än min första bil, som var en Opel Ascona Sport. Att det var en sportmodell innebar som jag minns det att den var extremt dyr när det kom till skatt och försäkring. Toyotan hade jag i fyra och ett halvt år innan jag kvaddade den i ett dike på Öland.
2004 körde jag fortfarande Windows 98 i datorn, så då hade jag att göra hela den här dagen med att formatera c-disken. Som väl är har inte det behövts i samma utsträckning med senare versioner av Windows. Att installera om den tog inte så lång stund, men det var ett fasligt pysslande innan allt såg ut som man var van igen.
Jag är sällan först med det senaste, men när det gäller digital-TV var jag bestämt extremt långt efter. 2006 hade dom fullt upp med övergången till digital-TV i radioaffären. Jag fick det för bara ett par månader sedan tretton år senare.


6 September 2019  | Länk | Minnenas allé. | 0 kommentar
Ingen rök utan eld?

Det är extra obehagligt att känna röklukt när man bor på tredje våningen. Sist det hände försökte jag trösta mig med att jag inte hörde en enda brandvarnare. Dom brukar annars gå loss både hos mig och grannarna då och då. Jag gissade på att grannen under grillade eller något. Min ventil sitter snett ovanför hennes köksfönster, så det vore lätt hänt att jag kände röklukten här inne, om hon brände maten för hårt. När jag försökte se något genom fönstret verkade snarare hela hennes kök stå i lågor, för det kom rejält med rök nerifrån. Till slut insåg jag att det nog kom ända nerifrån marken. Intill husväggen såg jag en kille som böjde sig framåt så han visade hela röven. Jag funderade starkt på om man borde ringa polisen, men överlät det till mina mera driftiga grannar. Det kanske var lika bra, för dagen efter kollade jag hur det såg ut nedanför fönstren. Någon brandplats syntes inte till, men det växte någonting ganska högt i rabatten. Kanske var det så att någon hade kastat en fimp där, och att gossen hade försökt släcka, när han såg röken. Det är lätt att bli oskyldigt misstänkt för någon skit.

5 September 2019  | Länk | Hemmet | 0 kommentar
På radion.

Jag lyssnar en stund på NRJ morgon på klockradion innan jag stiger upp. Dom har en fråga varje dag. Dom har intervjuat en massa folk, och så får programledarna gissa vad det är dom har svarat på. Häromdagen var det till exempel tjugofem procent som aldrig hade ätit en speciell sak. Rätt svar var marshmallows. Det tror jag mig ha ätit många gånger. Messiah Hallberg gissade på crème brûlée. Till och med det har jag smakat men bara en gång. Jag låg sjuk för många år sedan hemma hos min dåvarande sambo, och mamma skulle vara snäll och komma med någonting riktigt gott. Tyvärr gillade vi olika, så jag tyckte inte om det alls. Om Hallbergs version av hur den kom till var sann förstår jag varför. Han hävdade att det var någon som tappade ett strykjärn i en gräddtårta. Jag är inte ens förtjust i kall gräddtårta, och varm låter ännu värre. Det slår mig att jag kanske borde testa crème brûlée igen nu när jag är äldre. Smaken har ju en tendens att förändras. Messiah skulle för övrigt göra någonting i sändning, som han behövde lyssnarnas hjälp med. Han påstod att dom älskade honom, fast han inte gillade dom. På mig stämmer det i alla fall, för jag tycker han är helt underbar. Att få folk att ringa till radion brukar hur som helst aldrig vara några problem.
4 September 2019  | Länk | Media | 0 kommentar
Linslus? Vem? Jag?

Två saker stod klara efter söndagsutflykten tvärs över gatan. För det första att solen tar även i september månad. Jag trodde inte det, men nog syntes det efteråt att jag hade varit utomhus ett par timmar. Det var så hett den dagen att jag var tvungen att gå i ärmlöst. För det andra att jag inte var van att traska runt på naturunderlag. Jag hade så ont i benen att det väckte mig natten efter. En gång var jag dessutom på väg att ramla, när jag inte såg ett hål i marken. Tacka vet jag slät asfalt. Langos hade dom nere vid stationen för några år sedan. Nu får man passa på när vagnarna dyker upp. Under årets marknad fanns det flera stycken, men den jag åt i söndags var verkligen någonting alldeles extra. Jag har fått för mig att det är vanligare med foodtrucks i större städer, så jag får väl skylla mig själv att jag har bosatt mig i en liten håla. Nu har vi bara en, och där tror jag dom säljer falafel, som inte är någon stor favorit hos mig. Alla gillar ju olika, så även om det tillkom fler kanske det inte vore just sånt som jag tycker om. Kortet från loppisen hade Nybro Extra lagt upp på Facebook. Jag står längst bort och betalar för mitt vinställ. I våras var jag med på en film från samma evenemang. Medge att jag måste vara en riktig linslus som lyckas hålla mig framme så bland flera tusen besökare.

3 September 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Loppisfynd.

När det var dags för höstupplagan av södra Sveriges största bakluckeloppis igår, hade min vädersajt utlovat något som påminde starkt om dagsregn. Fint väder lördag och måndag, men just söndagen skulle regna bort. Som väl var hade dom fel, och vädret påminde mer om en riktig sommardag. Självklart fanns det då dom som klagade på värmen, men hellre varmt än blött. Åtminstone om man ska vara utomhus. Mitt stora fynd blev vinstället till höger i bild. Det vänstra köpte jag också på loppis för några år sedan. Den lilla bänken bredvid spisen är den enda plats där jag har haft utrymme för det. Det har bara nätt och jämnt fått plats, för som bilden visar har det stått med fötterna på spisen. Det jag hittade igår var smalare, och hade bara plats för fem flaskor. Fler än så har jag aldrig hemma. Lite orolig var jag för att det inte skulle gå in under överskåpet. Mitt ögonmått är inte speciellt exakt, men det gick ju bra. Annars var gårdagens behållning lunchen. Till vardags har vi mest pizzerior i Nybro, men här fanns lite av varje. Kön till langosvagnen var lång, men dom var väl värda att vänta på. Jag åt en sån och köpte en tunnbrödsrulle med kräftstjärtar med mig hem. Vagnen med stekt sill hoppade jag över, även om maten där också var frestande.

2 September 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar
Kulturellt.

Igår kväll hjälptes Internet och Nybros muslimska invånare åt med att allmänbilda mig. Någon undrade på Facebook varför det tutades hej vilt i andra änden av stan. Svaret var att muslimerna firade bröllop. Jag hade aldrig hört talas om det tidigare, men en googling gav vid handen att både bröllop och pojkarnas omskärelsefester firas med vilt tutande bilar som kör omkring med festföremålen. Lite senare hörde jag någon som tutade här utanför. När flera bilister gjorde samma sak trots den sena timmen, insåg jag att det var bröllopsfirarna som hade vägarna förbi. Man lär sig någonting nytt varje dag. För många år sedan lärde våra invandrare mig att känna igen den Albanska flaggan. Jag minns inte ens vad dom firade, men dom viftade med en stor flagga ut genom bilfönstret. Jag är annars helt värdelös på flaggor, men den ser åtminstone lite annorlunda ut. När dom har ungefär samma kors, fält och linjer tycker jag det är svårt att komma ihåg vilket land som har vilka färger. Om man dessutom tar hänsyn till att jag är färgblind light, så kanske det inte är så konstigt att jag bara kan länka en handfull flaggor till rätt land. Just det handikappet lider jag annars mest av när jag spelar olika pusselspel på datorn. Då behöver man oftast se skillnad på vilken färg olika pluttar har.

1 September 2019  | Länk | Nybro | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Eva Eremit                                             Skaffa en gratis hemsida