En känsla betyder mer än någonting annat
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>




Dissar skiten här!

Övergått till blogg.


www.kjellbertil.blogg.se
18 November 2007  | Länk | my life | 0 kommentar


Hur kan något så stort förvandlas, hur kan man tappa orken att andas, att andas ?

15 November 2007  | Länk | my life | 1 kommentar


Försöker skriva om olyckan i skrift, att ni kanske kan leva er in i min berättelse och känna de fruktansvärda som hänt..

För det första är jag nog inte kapabel till något, men chock i kroppen gör att jag vill skriva. Kroppen är spänd och smärtan man hade precis i olyckan är uppslukad av chocken. På något sätt känns det skönt, men jag fruktar för morgon dagen efter den, med träningsvärk av alla muskler som varit spända..

Tänk er, vakna upp en morgon som är vanlig som alla andra mornar.
Ligga och dra sig i sängen och bita ihop, och kliva upp.
Köra sin älskling till jobbet, ge varandra kyss som vanligt. (tänk om de skulle vara den sista utan att veta de?)
Och därefter köra till jobbet en snöig, hal, oplogad väg en halvmörk morgon...
Man lyssnar på sina favorit låtar i bilen och plötsligt händer de.. man kommer till en vänstersväng, och man kör 70 på 90 väg, ändå räcker inte de till.. man ser väglaget är dåligt och bromsar för ytterligare att sänka farten, men slasken av all snöregn tar över hjulen och kontrollen på bilen. Vad hinner man tänka? (jag minns inte själv) bara att när jag snurrade runt och nerför diket att nu är det kört. Hann inte tänka på dom jag älskade, utan på mig själv. Var jag ego?
Jag minns jag blundade de sista och när bilen stod stilla och musiken var fortfarande på, så förstod jag. Jag klarade de, jag hade änglavakt!
När jag ringde 112 så kom olyckan i slow motion, bilderna memoreras i huvudet, de for runt runt, jag kom in i chock på en gång, och minnet är halv dåligt av allt där på olycksplatsen. Men bilderna av olyckan i sig, de minns jag klart och tydligt! Det är ett ärr som jag inte glömmer.
Var helt ensam där i diket, bilarna körde förbi en efter en.. man känner sig så ensam och samtidigt förvirrad och förstår inte riktigt vad som har hänt.. Längtan efter sina nära och kära, längtar man mest av allt.. Ingen kommer.. bilarna bara kör förbi….
Efter en evighet, så kom ambulansen, brandkåren och bärgaren (Evigheten var 10 minuter)  Den evigheten kändes som 30 minuter om jag ska vara helt ärlig!
När alla människor var där på olyckplatsen så blir det svart, jag minns inte hur allt gick till, bara att jag var i ambulansen och jag blundade…
I Sjukhuset så går allt fort. Drop kopplas in, kläderna klipps och rönkas……..

Älsklingen kommer till sjukhuset, allt känns så lättare inom mig.

Efter en hel dag på sjukhuset, så får jag äntligen åka hem efter observation.
Kristoffer körde sakta, sakta hem.. ljudet av snöregn splashet mot bilen gjorde mig tokrädd att åka. Jag bad han stanna, men han tvingade mig att brottas med min skräck. Körde förbi olycksplatsen så grät vi båda och förstod vad som kunde ha hänt.......

Kristoffer sa, om du inte hade styrt så bra bilen att den hamnat med bakändan mot stängslet, så skulle de nog inte ha gått så bra med dig. Du är proffs..
Han försökte lugna ner mig, samtidigt som han själv var i små chock.
Vad ska en chockad pojkvän säga i sådan här läge? Han försökte så gott han kunde..
ÄLSKAR DIG MEST AV ALLT! <3
Väl hemma så kom mamma rätt snabbt från Örnsköldsvik. Hon kastade sig i famnen om mig..

När jag tänker tillbaka så är jag ruskigt glad över att det som hände var BARA detta. Bilen är så gott som kvaddad hela bakdelen. Tackar gudarna att bakdelen fick ta stryk av trädet därbak. Vill inte föreställa mig om bilen kommit framifrån…


Den sjukt konstiga mardrömmen Kristoffer hade inatt, den blev sann på sätt och viss. Han drömde att han var med om en bil olycka..
Mamma berättade att det är precis ett år sedan min morfar gick bort.. denna vecka är det års dagen på torsdag, jag med om en bil olycka på års veckan på tisdagen..
Kan det bli mera läskigt?

usch!
 



Tidningen Allehanda var väldigt snabb med att länka ut bil olyckan.
http://allehanda.se/avdelning/harnosand/16250

Trädet som bakdelen av bilen tog i, skrämmer mig!!!!

 

13 November 2007  | Länk | my life | 3 kommentarer
hajhaj

Hmmf.. min blogg blir inte mycket skrivet i...
Måste ta å skärpa mig lite nu med skriverierna.. btw!

Idag gick man vinst med en timmes längre sömn, men den timmen blev inte utnyttjad, snarare man vaknade tidigt... typiskt när man fått en timmes vinst... (vintertid som ni alla vet)

Har redan tappat tråden och gnistran att skriva, så lika bra att kila nu, ska ändå städa här hemma, sedan ska vi åka till bögvik för att hämta hem världens sötaste lill tjoppa!

På återseende?........ de hoppas jag, så man kan skriva lite..

28 Oktober 2007  | Länk | my life | 1 kommentar
tvilling själar

Höstens omedvetna bild på oss Änglar. Bilden är tagen då vi blev intervljuvade av tidningen TÅ som gjorde ett repotage om "min bästa vän"
Finns en länk om artikeln, http://allehanda.se/div/print_article.php?idd=14935&avd=familje  dock varar den länken inte länge tror jag, så om ni e snabba så kanske ni hinner läsa den :P

17 Oktober 2007  | Länk | my life | 2 kommentarer


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Sanna Westman                                             Skaffa en gratis hemsida