Efter att ha läst vår historia som teddy har skrivit i hennes nogg, så blev jag djupt berörd, och nu vill jag tillägna det här inlägget till tjejen som delat 11 år med mig.
Madeleine är min kontrast, mitt yang i livet, min morgon och min natt. Aldrig nånsin skulle jag kunna tänka mig att hon inte skulle finnas i mitt liv, för det skulle kännas tomt, en stor bit av mitt hjärta och själ skulle försvinna.
under våra 10 år i grundskolan tillsammans, har vi upplevt mycket. vi har lärt känna varandra på djupet, jag känner dig nästan bättre än mig själv. vi har upplevt allt från skratt, tårar och gråt. ilska, glädje och katastrofer. alla minnen jag har med dig, skulle jag aldrig ge bort ens. vi har tagit oss genom mycket, och vår vänskap blir bara starkare med åren. vi vet precis var vi har varandra, och om det blir problematiskt, så har vi vår telepatiska förmåga, som jag, precis som du, är oerhört proud över! ;)
vi är så oerhört lika varandra, men ändå inte. vi har våra personligheter och egenskaper som skiljer oss tydligt åt, men vi är båda egensinniga, envisa, och självständiga. och med dessa egenskaper har vi krossat mycket i vår väg. vår humor har ingen kunnat förstå sig på. vi är båda babbliga pratkvarnar och kan skratta hysteriskt åt ingeting alls.
vi är oslagbara som team, ett yin&yang som inget annat kan rå på. blod är visserligen tjockare än vatten, men du är som min syster. och jag skulle aldrig nånsin kunna vara utan dig. utan dig, inget mig. för vi har påverkat varandra så mycket, om det inte vore för dig, så skulle jag faktiskt inte vara den person jag är idag. vi har alltid peppat varandra, konkurrerat, funnits till för varandra. och jag prioterar dig högt. det har alltid varit pralin vs teddy. folk kan komma och gå, vi två består.
du är den person som står mig närmast. ever.
ostrichspussar till dig, min älskade lennart;)
/gösta, martin, pralin, lianen, babblish ass!
