finns här

http://jenblaze.bloggplatsen.se/

kärlek till alla!"

Jag går just nu en ett år lång kurs i DBT där vi behandlar en massa moduler om relationer, känslor osv. Just nu arbetar vi med modulen relationer. Relationer till folk man känner, inte känner, sin tandläkare, sina kompisar, sina barn - ja precis alla relationer du kan uppleva runtomkring dig. Där har vi fått hemuppgifter där vi ska beskriva en situation där jag/eller någon annan antingen ber mig om ngt eller jag ber den om något samt där jag /eller ngn nekar mig något elelr nån vill ge/sälja/ha hjälp med något jag inte kan eller har tid med.

Vi ska beskriva situationen och sen fylla i en rad påståenden där man ser hur många ja vs nej svar man får och utifrån det kan man se på en skala från 0-6 om det är rimligt (0= inte rimligt och 6=högst rimligt). Detta ska lära oss ett annat sätt att tänka när det gäller vår omgivning, då en del av oss bara är ja sägare då vi asvkyr konflikter (iaf jag). För någon vecka sen gick jag på en riktig mina utan att veta hur det egentligen gick till.

Situation!

Jag och dotter ska iväg till hennes pappa för att lämna hennes saker då hon ska dit nästa dag (vi bor typ 500m ifrån varandra) när det ringer på dörren. Eftersom jag bor i ett hus med portkod tänker jag att det är a) någon jag känner eller b) någon granne som vill be om något. Jag öppnar dörren och där står en man, han undrar om han kan få ställa några frågor. Jag har blivit utvald säger han. Jaha säger ja, det var ju roligt. Får jag kliva in frågar han. Det låter jag honom göra. Han börjar entusiastiskt berätta om den nya boken AHA som är ett modernt uppslagsverk som man får 1 gång varje år där det står roliga fakta och bilder om året som gått (och din dotter kan ju söka material i den till skolarbeten säger han och sneglar på dottern som snabbt springer in på sitt rum) och han kommer med klyschor som att " du köper inte grisen i säcken", "du ser vad du får", kostar BARA 800 kr som kan avbetalas på 10 ggr och man förbinder sig på en 5 års period osv.

Mitt huvud snurrar och plötsligt står jag med en bok i handen. Jag ber honom förklara igen, men hans dialekt är kryptisk (skånska). Jag fattar inte ett skit av vad han säger. Jag försöker ge tillbaka boken, visar att jag inte vill ha det (MEN KAN INTE SÄGA MENINGEN) men han står bara där med händerna bakom ryggen och forsätter prata med sin konstiga dialekt. Till slut säger jag att jag att jag tar den, bara för att bli av med den. 10 minuter senare står jag där med en ny inplastad bok och känner mig skitdum inför mig själv och min dotter som undrar vad det där var för en kuf och varför jag köpt en sån bok. Vad lurad jag blev.

Tog naturligtvis upp detta på kursen och de hjälpte mig kontakta honom och skicka tillbaka den jävla boken (ursäkta uttrycket) och häva köpet och de konstaterade att detta var ett skolboks fall. Jag var inte beredd. Han hade övertaget. Jag ville bli av med honom utan att verka elak. Han tjatade och var skicklig i sin jargong. Punkt slut.

Är ändå glad att det hände för där fick jag se att det inte alltid är så lätt att vara "närvarande" jämnt oavsett om man har BPS eller inte. men nästa gång kommer jag att vara redo. Övning ger färdighet och just nu använder jag mig av mina nya favorit repliker "jag kan tyvärr inte hjälpa dig med detta just nu" och "får jag tänka på saken så återkommer jag". :) Ett steg fram och två steg bak :)

Och kom ihåg!

"Det svåraste med att göra bra affärer, det är att avstå från de dåliga" /Simon Speis

ps: denna kanske man kan printa ut om man inte gillar reklam hehe.ds

Jag har nyligen fått en massa apparater i mitt hem så som dator, bredband, tv-box och microvågsugn. Allt detta är "nytt" för mig som levt utan dator sen -02, bredband via bibliokteket (som nu undrar varför jag inte längre kommer regelbundet dit och lånar deras datorer) analog teve med kableutbud och kastrull poppade popcorn. Det har funkat bra, hittills. När posten kom och elräkningen med den tänkte jag inte mkt på det förrän jag öppnade den och såg beloppet, 1027kr. Som vanligt under tvåhund.... va!! ETTUSENTJUOGOSJU KRONOR!!! (lägg in knivhuggs ljuden från psycho här) !!!

Jag tappade andan! Sen tänkte jag på de senaste månaderna och insåg att f.r.o.m nu får vi släcka alla elektriska apparater, leva på sånt man kan tillaga på ett gasolkök (makaroner?), samt möjligen ge min gode man (som är en fantastisk kvinna som tar hand om min ekonomi) en hjärtattack! Vad göra?! Sanningen blir din räddning - tänkte jag. Sprang över till gode mannen (kvinnan) med räkningen och lämnade ett meddelande (hon var ej hemma men bor nära - det är ju en BY jag bor i). Tog sen itu med måndagens sysslor - matinköp - och hörde hur det plingar till på mobilen (ett sms) och jag läser följande från en helt för mig okänd skickare : "JAG ÄR KÅT I DIG".

Hmmm.

Ska precis svara människan och rätta till språkvalet (för är man petig så är man) men då ringer mobilen. Min dotter (snart 12) har ont i magen och är blek och blir hemskickad av gympaläraren. OK - gå hem älskling, jag kommer snart säger jag ( kånkandes på 3 tunga matkassar medans jag försöker fundera ut vem som skickade smset samt hur min gode man ska ta den STORA räkningen som nu kommer att göra oss el lösa länge). Har c:a 500m hem och på den tiden hinner min dotter ringa 4 ggr bara för att säga att nu är jag vid skolan - nu hämtar jag min väska - nu är jag vid hissen - nu är jag hemma. Varje gång svettas jag och måste stanna och ta samtalet och sen förklara att jag snart är hemma. När jag väl närmar mig porten hör jag nån som skriker mitt namn och vem är det om inte min gode man (läs kvinna IGEN). Hon frågar hur jag mår och jag berättar om elräkningen och hon säger lungt att: " det är ingen fara, jag pratar med dem så delar de upp den, de gör en sån här mätning varje år och har man otur kan man få betala tillbaks om man betalt för lite" (arrrghh). Jag med blossande kinder säger "okej" och låtsas se ut som om jag inte oroat mig ett dugg (yeah right). Faran över för denna gång.

Väl hemma slappnar jag av och går och hyr några filmer till min dotter och köper blåbärsoppa och glass till henne och bestämmer mig för att svara på det vansinniga, felstavade smset jag fick tidigare. Skriver" LÄR DIG STAVA FÖR FAN, DET HETER PÅ OCH INTE I" Dagen är räddad. Så och min stolthet ;) Nu är ordningen återställd, jag och min prinsessa har tittat på "Härmed Förklarar Jag Er För Chuck & Larry" och har skrattat oss halvt fördärvade och allt medans mörkret sänker sig över Mjölby. Känner att min ADD personlighet har fått sig en törn (vi är ju impulsiva!) och väntar spänt på svar från OKÄND och hoppas han hittar en ordbok.

Och kom ihåg!

"Du kan skoja med apan, men akta dig för att leka med hans svans" /Haiti