Startsidan Blogg Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
September (2019)
>>


21 mars



Borde inte trumpeter och fanfarer höras när man gör (potentiellt) världs(livs-)omvälvande saker? Det tycker i alla fall jag!
Fast jag saknar ju fortfarande behörighet, så de gör väl undantag för mig kanske? Visst hördes fanfarerna när ni med behörighet gjorde era ansökningar? ;)

Anyhow. Nu är högskoleansökningen skickad. Nu ska jag ta tag i engelskan, psykologin, och franska grammatiken som var lite "större" den här veckan mot vad vi brukar få..

Fast samtidigt ska jag ha min traditionella söndagsreprisstund med Greys och kväll med Gossip girl och den efterlängtade fortsättningen på Johan Falk. Blev lite sur när de gjorde uppehåll mitt i förut...


21 Mars 2010  | Länk | Projekt: Livet | 1 kommentar
Bilder.


Jag var hos mamma och åt tårta idag (igen)... smarrigt värre, med blåbär och vaniljkräm inuti. Marsipan ovanpå. Vit chokladspån runt om. Och inte sådär onödigt mycket grädde som det kan vara i väldigt många tårtor och bakelser.. Den var fin dessutom, med Moras klockstapel florsockrad ovanpå :)



Jag bad mamma ta ett par bilder också.. tänkta som "efter-bilder" apropå föregående inlägg.. Passade på att dokumentera min vårkappa från Göteborgsshoppingen också. Tyvärr är det inte det enklaste att ta ego-bilder i helfigur när man inte har något stativ (kan tänka mig att en fjärrutlösare också skulle underlätta, men det funkar med automatisk fotografering med 10-sekunders fördröjning tillsvidare..). Det är minst sagt ont om före-bilder i helfigur, ja rent allmänt finns det väldigt ont om bilder på mig från tiden då jag gått upp i vikt igen efter 2004.. En jämförelsebild "bjuder" jag iallafall på, hur otrevligt det än känns.






Ja, förhoppningsvis funkar det att lägga upp bilderna nu. Annars lär ni inte förstå nånting av vad jag babblar om. Haha ;)
2 April 2009  | Länk | Projekt: Livet | 4 kommentarer
Delprojektet 1 år senare


Idag för ett år sedan hade jag i månader ätit ätit och ätit; 200-grams chokladkakor, dubbla stycksaker som japp, twix och mars. Stora påsar lösgodis. Naturgodis. Jag hatade det, men visste inte Hur jag skulle kunna Sluta. Men så kom jag att bestämma mig för att den 1 april, då är det slut med det. Det skulle bara gå.
Den första april blev ett misslyckande. Men sedan kom den andra, en måndag tror jag. Och jag lyckades ta kontroll. Vägning av maten och kaloriräkning på allt jag stoppat i munnen vareviga dag detta år har gett resultat.

Ett resultat som följer här:

Midjemåttet har minskat med 31 cm där magen var som störst. Vid midjans smalaste ställe visar måttbandet minst 16 centimeter mindre, tyvärr skrev jag inte upp det måttet till en början så jag utgår från ett mått jag minns med säkerhet.

Min gamla trogna personvåg med nummerskiva visar till dags dato -36 kg. Den digitala visar idag 34,4 kg men häromdagen var det -35,2, min lägsta uppmätta vikt någonsin. Eller sedan nån gång jag inte minns, åtminstone.

Åh vad intressant det skulle vara att få tillgång till mina journaler från skolläkar/sjuksystersbesök under grundskolan! Jag är verkligen sååå nyfiken på de anteckningarna.. Inte minst som jag har mitt sista skolsköterskebesök i gymnasiet alltför levande i minne. Min vikt fick inte plats i den förtryckta tabellen och vi behöver inte gå närmare in på hur hemskt det kändes.. Det är iallafall historia nu, och ska förhoppningsvis förbli det för alltid!

Och slutligen det som väl egentligen är viktigast, bmi:t som minskat från ungefär 35,4 till 23,7 (tyvärr kan man inte räkna med decimaler på min bmi-uträknarsida längre så de är några tiondelar högre än de borde vara.. tror jag).




2 April 2009  | Länk | Projekt: Livet | 6 kommentarer
Konstaterande:


På Haket finns verkligen de finaste av fina människor. Man blir alldeles gråtig av hur de bryr sig och peppar varandra och hejar på varandra och gläds och ledsnas för andra. Det är inte klokt. Och tänk att jag får vara med och dela allt det!



I övrigt har jag grymt ont i magen. Min mage tål helt uppenbart inte att man äter en bit princesstårta längre, inte när jag äter som jag gör i övrigt...
Bväh.



26 Augusti 2008  | Länk | Projekt: Livet | 0 kommentar
Erkännande..



Igår eftermiddag funderade jag över att ställa in umgänget som var planerat helt och hållet, jag längtade verkligen efter lite ensamtid utan att behöva ta hänsyn till att man måste ge sig iväg endera minuten. Men jag gjorde inte det, jag stannade inte hemma.
Även om jag inte grillade med de andra, utan höll mig till mitt äpple med keso, så följde jag med. Och drack en flaska asti, ett antal likör 43 och okänd mängd grogg. Så långt allt väl.
Sedan spelade vi kubb i sådär 4 timmar. Jag lyckades döda kungen en gång. Men å andra sidan träffade jag de pinnar jag skulle träffa också, med vänsterhandskast! Så så illa kändes det inte. Även om jag förlorade ett otal gånger jämfört med vinsterna som bara blev tre :)

Vi var alltså hos Julias bror och flickvän..
Och det var roligt roligt.

Tyvärr måste jag nog erkänna mig bakis idag. Inte mycket, inte alls. Lite huvudvärk bara. LITE! Men mest ont i nacken efter en vecka med alldeles för mycket näsan-i-en-bok-läge..
Tänk att klara sig i 22 år och 7 sju månader exakt på dagen innan man föll dit. Det är ganska bra, väl? ;)
Tror inte det blir särskilt vanligt förekommande i fortsättningen heller. Det är ju inte målet iallafall..


3 Juni 2008  | Länk | Projekt: Livet | 0 kommentar
Projekt: sundhet



Idag tar jag nya tag vad gäller mat, godis, nyttighet.. Det är nolltolerans på godis (det funkar ju inte annars, så..) och så fort jag druckit upp den sista slurken av fantan vi groggade på i lördags är det slut på läskdrickande också. Vilket iofs inte är något problem, för enda gångerna jag druckit läsk annars i år är när jag ätit på donken. Och en gång när jag skulle fika hos mamma för att jag var där länge.

Jag har kommit av mig vad gäller citronvattendrickandet, så det ska jag försöka mig på igen. Jag har visserligen druckit vatten, men med den där lilla skvätten citron i kändes det roligare att dricka vattnet och så kännd det lite lyxigare dessutom. Så slipper man fantisera lika mycket om onyttigheter som läsk, juice och sådant..

För att göra det lite svårare att komma undan med ursäkter för godis och annat onyttigt har jag bestämt mig för att skriva matdagbok. Svart på vitt blir det ju inte lika enkelt att ursäkta överkonsumtion vare sig det handlar om godis eller vadsomhelst annat.

Först funderade jag på om jag skulle skriva det offentligt här, för att sätta lite extra press på mig själv. Men det blir för jobbigt om det misslyckas. Så nu har jag invigt mitt lilla skrivblock köpt just för detta ändamål för några veckor sedan.



Annars då?
Jag har tänt två kokoschokladljus, för en stund sedan, så nu väntar jag med spänning på hur mycket de kommer dofta när de fått smälta ner en aning.

Jag har dessutom läst en hel del idag. Har inte mycket kvar innan jag läst ut även Känn pulsen slå, och det tänkte jag sätta mig och läsa nu efter matpaus och top model 5-repris...


10 Mars 2008  | Länk | Projekt: Livet | 2 kommentarer
Oj.



Det kan bli så att jag får flytta till första december. Oj. Oj.


Men nu orkar jag bannemig inte tvätta mer. Efter de två maskiner som tvättas just nu. Usch, nej. Trött. Och i behov av en dusch. Att behålla jackan på i tvättstugan är inte det smartaste man kan göra.. Nej.

Ska hämta lite cola nu trots att klockan bara är tio. Som belöning för min effektiva morgon. Dessutom började jag med en clementin, så jag är inte bara onyttig :S


31 Oktober 2007  | Länk | Projekt: Livet | 1 kommentar
Bakslag



Just nu befinner sig min intressenivå konstant i botten, ungefär som mammas bensinmätare på bilden som står kvar i botten även om man just tankat full tank.. Jag orkar inte göra någonting, känner ingen inspiration eller vilja whatsoever. Och maten är det bara blaha med. Mamma bestämde sig för ett besök på Sibylla idag och inte kunde jag motstå att äta där jag heller. Och med hem från affären i förmiddags följde ju både vitlöksbaguette och prinsessbakelser. Om än varvat med en drös satsumas...

Jag vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt för att hitta tillbaka till flytet som rått på sistone heller. Jag är inte van vid så långa "stunder" utan känslan av svårighet att hålla mig vid ytan. Däremot är det ju så lätt att få mersmak. Och nu smakar det desto mer beskt eftersom det känns helt omöjligt att jag någon dag ska lära mig det här.. att hålla någon slags balans i livet.


Jag vill nog inte ge upp, men det där med komvux och så.. det känns ack så avlägset ännu. Jag vet inte alls hur jag ska bära mig åt.

Jag orkar inte ens duscha ikväll fast jag ska till psykologen imorgon och gud vet när jag duschade senast, det minns jag inte alls.
Men äsch, jag orkar inte bry mig.


Nu ska jag sätta mig i fåtöljen och läsa nya amelia och dricka cola. Sedan är det tv-kväll hela kvällen...



Suck..


24 Oktober 2007  | Länk | Projekt: Livet | 0 kommentar
Vem har sagt att det ska vara lätt?



Ibland känns det bara som om man går totalt jävla vilse, eller sjunker rakt ner i en stor pöl av dy.

Sedan är det de där sakerna som blir som ett knytnävsslag i magen.. eller rakt i ansiktet. Insikter om hur livet förändras, hur människor kommer och går, hur saker kan kännas dåliga just här och nu men i det stora hela är det precis tvärtom. Eller så känns något bra men är det egentligen inte.

Snuss avslutade sitt medlemsskap på haket ikväll.
Det är där vi haft den ynkliga kontakt vi haft den..senaste.. en lång period nu.
Lite på msn också, men msn känns tomt och platt och..
Har vi glidit ifrån varandra så pass att det inte går att göra något åt det?

Jag säger varenda gång vi skrivs att vi måste ringas. Snart. Men tanken på att ringa rinner ut i sanden med känslan att hon är en främling nu. Någon som inte vet något om min situation. Någon som jag inte vet särskilt mycket om, längre.
Jag vet inte ens hennes pojkväns namn? När de blev tillsammans.. hur hon har det på jobbet. Jag vet allt men ändå ingenting.


Det gör ont. För snuss var min bästa vän. Jag vill att hon fortfarande ska vara det, men det är hon ju inte..har inte varit..på länge.
Jag älskar mina vänner, men jag ser hur de fortsätter att bli färre och färre och jag vet inte hur jag ska förhindra det, förändra det.
För jag kan inte få någons hjärta att fortsätta slå (börja slå igen..). Jag kan inte göra så att Engla börjar äta utan problem. Jag kan inte göra någon fri(sk) från sina demoner - det som kommer emellan i vänskaper när man går åt olika håll..


Jag vet att vissa människor bara finns i ens liv tillfälligt. Men vissa var det inte meningen att det skulle bli så med. De skulle komma på mitt bröllop, bli gudmor åt mina framtida barn. Jag skulle ha en anledning att besöka den där staden för resten av mitt liv. Men det lär inte bli så? Eller?



9 Oktober 2007  | Länk | Projekt: Livet | 1 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & sandra linnéa                                             Skaffa en gratis hemsida