Startsidan Blogg Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
April (2020)
>>


Nordanvind.




För att läsa detta blogginlägg krävs att du loggar in med ett lösenord




väntan.


väntan.


kom och ta min hand nu,
gå med mig

eller gå bara
härifrån

lämna mig inte väntandes
mer



16 Juni 2019  | Länk | skrivna stycken | 0 kommentar
Vilsna själar



två vilsna själar
fann varandra i mörkret
och skapade en trygg hamn

men sjunger hjärtat
kärlek eller sorg?


15 Maj 2019  | Länk | skrivna stycken | 0 kommentar
Snön faller vågrätt


snön faller vågrätt


det är den där tröttheten igen
jag lyckas alltid glömma den,
eller om jag tror att det är nu
den inte kommer återkomma
fast den alltid gjort det förut..

snön faller mer vågrätt än lodrätt
och det är ett mission impossible
att schack matta den med några
snabba (snöslädes)drag

det kanske finns hopp om mig
ändå men jag har blivit ett år
äldre nu och det är svårt att tro på
en annorlunda framtid om den
inte redan infunnit sig

det har gått för lång tid nu...


-101112


En dagsfärsk liten text...


12 November 2010  | Länk | skrivna stycken | 0 kommentar
100402


100402



jag ramlade in i det förflutna en dag
och var för nyfiken intresserad eller
möjligen hoppfull över att vi en dag
kanske skulle kunna hitta tillbaka för
att sluta läsa om det som är förflutet
nu men inte var det för dig då
på ett ställe nämer du mig
du till och med benämner mig
som den mest dramatiska människa
du någonsin mött och jag vet ju
egentligen redan att jag förlorat dig
redan för länge sedan
medan jag läser resten av dina texter
tänker jag på om jag borde bli ledsen
eller arg eller något annat
eller om jag kanske inte har någon
rätt att känna något alls eftersom
texter uppenbarligen inte var menad
för mina ögon
men jag kan inte besluta mig för ett
enda korrekt svar

sedan rör jag ihop en dubbel sats
chokladbollssmet och gör bollar som
jag inte har för avsikt att äta upp
inte idag iallafall
medan håkan sjunger för mig från
vardagsrummet och barfotafötterna
förfryser på det kladdiga köksgolvet

och jag tänker på solstrålen som
brukade bo i mitt hjärtas centrum en
gång men som jag förlorade ut i
marginalen utan att kunna förhindra det
och medan fötterna värker av kylan
undrar jag om hon någonsin förstod sin
plats i mitt livsregister och hur mörkt det
blev sedan utan henne
jag undrar om solstrålarna når henne
där borta i englandet nu
om den hunnit börja värma henne
redan jag hoppas det och undrar när
eller ens om jag kommer få höra
hennes röst igen
ja inte för att hon övergett landet såklart
men för att mitt besök i det förflutna än
en gång gjort mig medveten om hur
människor ständigt försvinner från mitt
liv utan att någonsin komma tillbaka




100402

19 Oktober 2010  | Länk | skrivna stycken | 0 kommentar
une pensée en janvier.


une pensée en janvier.


det var när du insåg att det bara
var du själv som kunde ge svar
som du slutade tala med andra

men tystnaden ekar alltmer



- januari 2010




19 Oktober 2010  | Länk | skrivna stycken | 0 kommentar
13 mai, six ans




Citerar ord som aldrig betydde


040514 [10:15]


Everything I do.........................I do it for you.

(låten som hörs i mina öron)


Jag citerar ord som tydligen
aldrig betydde, för dem är allt jag har nu.
Du säger

[hudnära tankar]

och
du drömmer med mig

[för du.för vi.är alltid en dröm]


[men du vill inte bli en mar. detvillintejagheller,ändåhänderdetnu]

och VI är det bästa du kan göra av ditt hjärta.

min [din]
hand i
din [min]


minhandidin..."och jag ler"


16/3 "(idag blev en dikt)"
[hon duschar medan jag äter. ett av dina bästa alster. men du somnade ju med mackan i handen.]




du biter mig i halsen
och jag frågar om du är en vampyr.
du svarar nekande,
biter lite till.
du gör bara så på sådana du tycker om. som betyder.

du saknar mig som jag saknar dig.

du håller fast mina händer när jag vill kasta [blomkrukor]
(jag siktar inte på pizzerian,nej)

du ser mig i ögonen.

du släpper mig när jag ber om det,
det är ju så enkelt.

[men nej. skriker hela mitt inre. jag vill inte. du får inte. släpp inte]


vill bara att du ska hålla om mig.
förstår du inte?




[01:27]

"det är så där...så att.
man vill säga orden.
men du förstår. det är något man vill säga
öga mot öga"



dina "läppar mot min hals och" du "andas kärlek.,"



när jag blundar och önskar du var här.

"jag är där i tanken..
men under tiden målar jag din
hud med ord.
vi är ödet"


ja. vi är ödet.
du skrev det på bordet med ditt finger

[att alltid finnas där]

detsamma som jag svarade på din fråga.




[04:06] - och tiden går. varför stannade du den aldrig när jag bad dig?

"du sover nu och jag kan bara blunda och ligga bakom dig.,
andas ditt hår och......jag behöver dig
framtid stavas du och min hand har redan tagit
patent på din.
kärlek fina s,kärlek.,,
(kysser försiktigt din hals)"




"6 år love..
2190 dagar och nätter mer än du"

vad du inte vet är att det egentligen är 2210 dagar
och nätter. [eller vet du det?]

men dem är överkomliga. för du är så mycket mer än tid.




"oh my eyes, my strokes for you.
the sight ive seen in movies split in two.
and you, the soldier never spoken.
give me more to die for now...
let me in and steal my lines."


du säger
"kärlek med betoning på du"

och jag förblir svarslös som så många gånger förr.
för jag älskar dig alldeles för mycket för att våga säga detsamma.
förrän jag vet att det verkligen är så. på riktigt.
jag vågar inte, jag är för rädd att du ska krossa mitt hjärta.
för det är bara så det kan gå. jag skulle aldrig krossa ditt. och skicka dig till rhodos, för du vill ju så mycket hellre komma till mora.

"du är..."

är..?

"älskad"

är jag?

"oj. ja..stora ord..men jag tror det"



...och jag är älskad. [!!!!!]


och DU är älskad. jag var din. och du var min.
men vad spelar det för roll nu?

Dina ord är ju bara ord sammansatta av bokstäver. De betyder ingenting.

Ändå är du allt. Och ingenting.
13 Maj 2010  | Länk | skrivna stycken | 0 kommentar
2004-12-08 eller idag?


Ibland kikar jag i alsterloggen för att se om någon fortfarande läser mina alster, och ibland hittar jag då till dikter jag skrivit under en annan livstid. Som den här nedan. Tyvärr kommer den inte se ut som originalet med radbrytningar och sådant när jag publicerar den här. Men den finns ju på haket..
Tänk att jag skrev den redan 2004.
En helt annan livstid, som sagt. Men det känns som att den går rakt in i mitt hjärta av idag, också.




perhaps ive been sad longer than you.




its as if all my words have been said already

så jag tänker inte säga mer nu.

its as if you dont listen any longer

och det stärker känslan av att beslutet är rätt.
jag tänker inte säga mer nu.

i gave you my soul but you obviously dont want it.

så nu låser jag mitt hjärta och slänger bort nyckeln
(för jag vill inte tala för döva öron mer)
sen kan årstiderna växla i mig i rasande takt,

(but) you wont have any idea of whats happening

jag låser dig ute nu.
sen kan du stå där och undra.
du kommer aldrig få svar.


its me myself and i now [for real]
and i have to be made of steel

om inte tårarna ska rinna mer.

jag ska aldrig säga något mer.



28 Augusti 2009  | Länk | skrivna stycken | 0 kommentar
dear du (070221)




dear du.




får jag välja att vakna mellan morrhår och din hand är
allting under en nanosekund jagsomnykärinnanmaj
och rosa moln far fram på kvällshimlen i medvind.
om du vaknar gör jag frukostbrickan färdig i köket,
därav allt porslinsklirr och doft av hallonthé i dina
drömmar medan jag tidningsprasslar med mina små
bebisar i jamande behov av nydaguppmärksamhet runt
fötterna. de små liven förstår sig inte på min svaghet
för dig, för dem är de hela min värld liksom du föralltid
är hela min. det är egentligen inte svårare än så.






21 Maj 2009  | Länk | skrivna stycken | 0 kommentar
babysteps II (om brödraskap?)



Jag bläddrade lite bland mina alster på haket och hittade den här bland de privata.. Saknar fortfarande J..





babysteps II (om brödraskap?)




tanken som fastnat i en scen
med en soffa och en filt
och du som smyger dig ner
intill och vaknar till en filmatisering
av någon av danielle steeles böcker
och jag tänker att du sitter
sådär nära att tryggheten känns
helt naturlig, som om du varit
min bror hela livet
men snart åker du hem och då
blir jag broderlös igen, om det är
för alltid vet jag inte men nästan
säkert är det nog så
och nu sitter jag här flera år senare
ganska osäker på om du finns i
mitt liv eller inte
samtidigt som jag babystepar mot
det där som kallas Livet och
önskar att du kunde finnas här
och se
och bli stolt
och säga uppmuntrande saker
så att jag känner mig lite säkrare
på att det faktiskt kommer hålla i
det långa loppet
för jag vill inte hinna såhär långt
eller längre
och sedan tappa greppet igen
när det tagit sådan lång tid och
krävts så många platta fall och nya
tag med energi som inte existerat
som bränsle
jag skulle vilja känna att den bror
jag önskat mig så länge faktiskt
fanns även om han inte är det
biologiskt för det där med blodsband
har aldrig känts viktigt i sammanhang
av trygghet och tillit
men nu har det alltså gått några år
och jag tror faktiskt inte att du kan
bli min bror igen på det sätt du en
gång var...

30 April 2009  | Länk | skrivna stycken | 0 kommentar
ekvationer utan lösningar.



Eftersom jag bara tänkt gå och lägga mig i sisådär en timme passade det ju fantastiskt bra att börja läsa mina gamla alster på haket... Ramlade in på den här och kände att jag kanske skulle kunna utvinna lite inspiration ur den till något nytt, så den får hamna här nu för att inte glömmas bort tills imorgon.. Trött som jag är.... Den skrevs sommaren 2005, tror jag.


*

Vägen in i framtiden var det
enda jag trodde jag hade
men det visade sig vara
framtiden jag inte visste
något om
Jag minns hans röda hår och
ingen kunde plötsligt få fram
ett enda ord

och lättnaden när
de där få minuterna som
varat i en evighet
äntligen hade passerat

så vi kunde fly åt varsitt håll


.....


Jag glömde dig
och allting tog en konstig
sväng när allt kändes tvärtom



**

Evigheten hösten tog sedan slut
och vintern var sådär kall att
öronen förfryser utan mössa,
kinderna blir röda som tomater
och när benen fört dig dit du ska kan
ingen röra dig ur fläcken
innan värmen hunnit sprida sig
och rimfrosten på halsduken har tinat




***

Så säg den lycka som varar längre
än en kvart
och färga den i lysande färger

- färger som förblindar om du stirrar
på dem alldeles för länge
men som är helt omöjliga att slita
blicken från




****

Jag kommer på mig själv med
att känna saknad efter rösten och
förmaningarna
men jag hatar hela vår historia som
knappt tog slut innan den började om
och slutade med ännu flera fall

Vi flög aldrig men lyckades ändå krascha
och allt som återstod efteråt var spillror
av nånting som aldrig suttit ihop

Jag hatar dig för att du är lycklig
men har redan läst slutet i din bok
och känner ingen ånger för att världen
kommer fälla krokben för dig
när du tar för stora steg




*****

Jag saknar tryggheten som fanns
mellan varje bokstav
mellan varje andetag
och mellan all den tystnad

som var vi

Jag andas i en annan rytm när ingen
sover sådär tätt intill min tanke
När ingen retas när jag faller
för små trick fast inte ens ett barn
skulle låtit sig luras egentligen

Och min värld är inte tillräckligt grön
när du inte speglas i min blick

Men det känns ändå okej
Den glittrar & blänker
och i månljus kan jag fortfarande
höra vänskapen som sköljer
som en våg rakt in i hjärtat




******


. . .




*******

Jag saknar ilningen längs
ryggraden
och bubblorna i magen
när jag ensam räknar stjärnor

för det blir alltid fel
12 April 2009  | Länk | skrivna stycken | 0 kommentar
solens spel (bakom molnen).




hur gick det egentligen till
när de här fem åren
försvann
och mina steg varken togs
framåt eller
rakt på sak,
minnen reflekteras
alldeles för ljusstarkt
är det så,
är jag svag?
målbilden var väl inte riktigt
så grumlig
vägen borde varit mindre
kurvig
istället finner jag mig kvar,
bländad
av solens spel
bakom molnen


-090321
21 Mars 2009  | Länk | skrivna stycken | 0 kommentar
tätt mot hjärtat, mina vänner.


som när oviktigheter avskrivs för att
de inte har tillräckligt hög prioritet
ibland sina utkonkurrerande känslostormar
fakturerar jag avståndsskillnaden oss
emellan märkt
a v s t å n d s s k a d e s t å n d,

för andetag utan syre vet inte vad fotosyntesen
innebär och på samma sätt missuppfattar
jag vänskap när värmen löses upp i tomhet
och vinterkyla

men i tanken håller jag er alla tätt mot hjärtat
och andas taktmässigt till andäktigheten i
vänskapsskratt och omtänksamhet

& när mörkret kväver all sin omgivning
snurrar vänner på repeat
- one by one
och bildar helhet av stjärnglitter mot sockersöt
bakgrund



- 050921



läser gamla texter, saknar förmågan jag ibland hade under den där tiden. att förvandla ordtrassel till ordlekar med underfundiga meningar, att skapa poänger i felbrutna meningar..


21 Mars 2009  | Länk | skrivna stycken | 0 kommentar
glädjeflarn




blås glädjeflarn över mina
vingar
jag vill så gärna flyga
igen

rädslan som infekterar
minsta andetag

förut var allt åtminstone
enkelt

inte lätt
men enkelt


målen blir glömda längs
vägen
6 September 2008  | Länk | skrivna stycken | 1 kommentar
Skugga



vari ligger vissheten
en sådan höst som denna
stormarna ruskar
(ditt inre)
den vinande vinden kan
inte kyla
men aldrig heller värma
trots ångheta drycker

du är själsfrusen
och den endaste poesi
du läser är den ekande
inom fönsterrutornas skydd
(viskande, inombordsskrikande)
världsfrånvänd

och blåfrusna läppar
som minner om en vårlängtan
om upptäcktsfärder i
dikeskanter
men du viskar en strävhet
som läppar omöjligt kan
uttala
och förblir därmed
en skugga






4 September 2008  | Länk | skrivna stycken | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & sandra linnéa                                             Skaffa en gratis hemsida