|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
|
Augusti (2022) |
|
|
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(4) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(7) |
|
(5) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(5) |
|
(5) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(4) |
|
(5) |
|
(4) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(19) |
|
(7) |
|
(1) |
|
(7) |
|
(5) |
|
(5) |
|
(9) |
|
(15) |
|
(11) |
|
(15) |
|
(8) |
|
(18) |
|
(21) |
|
(33) |
|
(37) |
|
(32) |
|
(26) |
|
(44) |
|
(49) |
|
(35) |
|
(28) |
|
(26) |
|
(18) |
|
(26) |
|
(31) |
|
(21) |
|
(26) |
|
(26) |
|
(30) |
|
(38) |
|
(25) |
|
(26) |
|
(31) |
|
(31) |
|
(28) |
|
(13) |
|
(22) |
|
(32) |
|
(46) |
|
(38) |
|
(44) |
|
(31) |
|
(49) |
|
(65) |
|
(76) |
|
(41) |
|
(27) |
|
(14) |
|
(12) |
|
(35) |
|
(38) |
|
(50) |
|
(42) |
|
(29) |
|
(36) |
|
(50) |
|
(2) |
|
|
(4) |
|
(10) |
|
(54) |
|
(24) |
|
(3) |
|
(10) |
|
(36) |
|
(612) |
|
(11) |
|
(109) |
|
(260) |
|
(60) |
|
(18) |
|
(19) |
|
(10) |
|
(7) |
|
(10) |
|
(21) |
|
(15) |
|
(30) |
|
(31) |
|
(5) |
|
(91) |
|
(48) |
|
(123) |
|
(24) |
|
(22) |
|
|
|
|
Inlägg: 1667 |
Kommentarer: 1347 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Nordanvind.
|
|
|
|
Vilsna själar
två vilsna själar fann varandra i mörkret och skapade en trygg hamn
men sjunger hjärtat kärlek eller sorg?
|
15 Maj 2019
| Länk
| skrivna stycken
| 0 kommentar
|
|
|
|
Snön faller vågrätt
snön faller vågrätt
det är den där tröttheten igen jag lyckas alltid glömma den, eller om jag tror att det är nu den inte kommer återkomma fast den alltid gjort det förut..
snön faller mer vågrätt än lodrätt och det är ett mission impossible att schack matta den med några snabba (snöslädes)drag
det kanske finns hopp om mig ändå men jag har blivit ett år äldre nu och det är svårt att tro på en annorlunda framtid om den inte redan infunnit sig
det har gått för lång tid nu...
-101112
En dagsfärsk liten text...
|
12 November 2010
| Länk
| skrivna stycken
| 0 kommentar
|
|
|
|
100402
100402
jag ramlade in i det förflutna en dag och var för nyfiken intresserad eller möjligen hoppfull över att vi en dag kanske skulle kunna hitta tillbaka för att sluta läsa om det som är förflutet nu men inte var det för dig då på ett ställe nämer du mig du till och med benämner mig som den mest dramatiska människa du någonsin mött och jag vet ju egentligen redan att jag förlorat dig redan för länge sedan medan jag läser resten av dina texter tänker jag på om jag borde bli ledsen eller arg eller något annat eller om jag kanske inte har någon rätt att känna något alls eftersom texter uppenbarligen inte var menad för mina ögon men jag kan inte besluta mig för ett enda korrekt svar
sedan rör jag ihop en dubbel sats chokladbollssmet och gör bollar som jag inte har för avsikt att äta upp inte idag iallafall medan håkan sjunger för mig från vardagsrummet och barfotafötterna förfryser på det kladdiga köksgolvet
och jag tänker på solstrålen som brukade bo i mitt hjärtas centrum en gång men som jag förlorade ut i marginalen utan att kunna förhindra det och medan fötterna värker av kylan undrar jag om hon någonsin förstod sin plats i mitt livsregister och hur mörkt det blev sedan utan henne jag undrar om solstrålarna når henne där borta i englandet nu om den hunnit börja värma henne redan jag hoppas det och undrar när eller ens om jag kommer få höra hennes röst igen ja inte för att hon övergett landet såklart men för att mitt besök i det förflutna än en gång gjort mig medveten om hur människor ständigt försvinner från mitt liv utan att någonsin komma tillbaka
100402
|
19 Oktober 2010
| Länk
| skrivna stycken
| 0 kommentar
|
|
|
|
une pensée en janvier.
une pensée en janvier.
det var när du insåg att det bara var du själv som kunde ge svar som du slutade tala med andra
men tystnaden ekar alltmer
- januari 2010
|
19 Oktober 2010
| Länk
| skrivna stycken
| 0 kommentar
|
|
|
|
13 mai, six ans
Citerar ord som aldrig betydde
040514 [10:15]
Everything I do.........................I do it for you.
(låten som hörs i mina öron)
Jag citerar ord som tydligen aldrig betydde, för dem är allt jag har nu. Du säger
[hudnära tankar]
och du drömmer med mig
[för du.för vi.är alltid en dröm]
[men du vill inte bli en mar. detvillintejagheller,ändåhänderdetnu]
och VI är det bästa du kan göra av ditt hjärta.
min [din] hand i din [min]
minhandidin..."och jag ler"
16/3 "(idag blev en dikt)" [hon duschar medan jag äter. ett av dina bästa alster. men du somnade ju med mackan i handen.]
du biter mig i halsen och jag frågar om du är en vampyr. du svarar nekande, biter lite till. du gör bara så på sådana du tycker om. som betyder.
du saknar mig som jag saknar dig.
du håller fast mina händer när jag vill kasta [blomkrukor] (jag siktar inte på pizzerian,nej)
du ser mig i ögonen.
du släpper mig när jag ber om det, det är ju så enkelt.
[men nej. skriker hela mitt inre. jag vill inte. du får inte. släpp inte]
vill bara att du ska hålla om mig. förstår du inte?
[01:27]
"det är så där...så att. man vill säga orden. men du förstår. det är något man vill säga öga mot öga"
dina "läppar mot min hals och" du "andas kärlek.,"
när jag blundar och önskar du var här.
"jag är där i tanken.. men under tiden målar jag din hud med ord. vi är ödet"
ja. vi är ödet. du skrev det på bordet med ditt finger
[att alltid finnas där]
detsamma som jag svarade på din fråga.
[04:06] - och tiden går. varför stannade du den aldrig när jag bad dig?
"du sover nu och jag kan bara blunda och ligga bakom dig., andas ditt hår och......jag behöver dig framtid stavas du och min hand har redan tagit patent på din. kärlek fina s,kärlek.,, (kysser försiktigt din hals)"
"6 år love.. 2190 dagar och nätter mer än du"
vad du inte vet är att det egentligen är 2210 dagar och nätter. [eller vet du det?]
men dem är överkomliga. för du är så mycket mer än tid.
"oh my eyes, my strokes for you. the sight ive seen in movies split in two. and you, the soldier never spoken. give me more to die for now... let me in and steal my lines."
du säger "kärlek med betoning på du"
och jag förblir svarslös som så många gånger förr. för jag älskar dig alldeles för mycket för att våga säga detsamma. förrän jag vet att det verkligen är så. på riktigt. jag vågar inte, jag är för rädd att du ska krossa mitt hjärta. för det är bara så det kan gå. jag skulle aldrig krossa ditt. och skicka dig till rhodos, för du vill ju så mycket hellre komma till mora.
"du är..."
är..?
"älskad"
är jag?
"oj. ja..stora ord..men jag tror det"
...och jag är älskad. [!!!!!]
och DU är älskad. jag var din. och du var min. men vad spelar det för roll nu?
Dina ord är ju bara ord sammansatta av bokstäver. De betyder ingenting.
Ändå är du allt. Och ingenting.
|
13 Maj 2010
| Länk
| skrivna stycken
| 0 kommentar
|
|
|
|
2004-12-08 eller idag?
Ibland kikar jag i alsterloggen för att se om någon fortfarande läser mina alster, och ibland hittar jag då till dikter jag skrivit under en annan livstid. Som den här nedan. Tyvärr kommer den inte se ut som originalet med radbrytningar och sådant när jag publicerar den här. Men den finns ju på haket.. Tänk att jag skrev den redan 2004. En helt annan livstid, som sagt. Men det känns som att den går rakt in i mitt hjärta av idag, också.
perhaps ive been sad longer than you.
its as if all my words have been said already
så jag tänker inte säga mer nu.
its as if you dont listen any longer
och det stärker känslan av att beslutet är rätt. jag tänker inte säga mer nu.
i gave you my soul but you obviously dont want it.
så nu låser jag mitt hjärta och slänger bort nyckeln (för jag vill inte tala för döva öron mer) sen kan årstiderna växla i mig i rasande takt,
(but) you wont have any idea of whats happening
jag låser dig ute nu. sen kan du stå där och undra. du kommer aldrig få svar.
its me myself and i now [for real] and i have to be made of steel
om inte tårarna ska rinna mer.
jag ska aldrig säga något mer.
|
28 Augusti 2009
| Länk
| skrivna stycken
| 0 kommentar
|
|
|
|
dear du (070221)
dear du.
får jag välja att vakna mellan morrhår och din hand är allting under en nanosekund jagsomnykärinnanmaj och rosa moln far fram på kvällshimlen i medvind. om du vaknar gör jag frukostbrickan färdig i köket, därav allt porslinsklirr och doft av hallonthé i dina drömmar medan jag tidningsprasslar med mina små bebisar i jamande behov av nydaguppmärksamhet runt fötterna. de små liven förstår sig inte på min svaghet för dig, för dem är de hela min värld liksom du föralltid är hela min. det är egentligen inte svårare än så.
|
21 Maj 2009
| Länk
| skrivna stycken
| 0 kommentar
|
|
|
|
babysteps II (om brödraskap?)
Jag bläddrade lite bland mina alster på haket och hittade den här bland de privata.. Saknar fortfarande J..
babysteps II (om brödraskap?)
tanken som fastnat i en scen med en soffa och en filt och du som smyger dig ner intill och vaknar till en filmatisering av någon av danielle steeles böcker och jag tänker att du sitter sådär nära att tryggheten känns helt naturlig, som om du varit min bror hela livet men snart åker du hem och då blir jag broderlös igen, om det är för alltid vet jag inte men nästan säkert är det nog så och nu sitter jag här flera år senare ganska osäker på om du finns i mitt liv eller inte samtidigt som jag babystepar mot det där som kallas Livet och önskar att du kunde finnas här och se och bli stolt och säga uppmuntrande saker så att jag känner mig lite säkrare på att det faktiskt kommer hålla i det långa loppet för jag vill inte hinna såhär långt eller längre och sedan tappa greppet igen när det tagit sådan lång tid och krävts så många platta fall och nya tag med energi som inte existerat som bränsle jag skulle vilja känna att den bror jag önskat mig så länge faktiskt fanns även om han inte är det biologiskt för det där med blodsband har aldrig känts viktigt i sammanhang av trygghet och tillit men nu har det alltså gått några år och jag tror faktiskt inte att du kan bli min bror igen på det sätt du en gång var...
|
30 April 2009
| Länk
| skrivna stycken
| 0 kommentar
|
|
|
|
ekvationer utan lösningar.
Eftersom jag bara tänkt gå och lägga mig i sisådär en timme passade det ju fantastiskt bra att börja läsa mina gamla alster på haket... Ramlade in på den här och kände att jag kanske skulle kunna utvinna lite inspiration ur den till något nytt, så den får hamna här nu för att inte glömmas bort tills imorgon.. Trött som jag är.... Den skrevs sommaren 2005, tror jag.
*
Vägen in i framtiden var det enda jag trodde jag hade men det visade sig vara framtiden jag inte visste något om Jag minns hans röda hår och ingen kunde plötsligt få fram ett enda ord
och lättnaden när de där få minuterna som varat i en evighet äntligen hade passerat
så vi kunde fly åt varsitt håll
.....
Jag glömde dig och allting tog en konstig sväng när allt kändes tvärtom
**
Evigheten hösten tog sedan slut och vintern var sådär kall att öronen förfryser utan mössa, kinderna blir röda som tomater och när benen fört dig dit du ska kan ingen röra dig ur fläcken innan värmen hunnit sprida sig och rimfrosten på halsduken har tinat
***
Så säg den lycka som varar längre än en kvart och färga den i lysande färger
- färger som förblindar om du stirrar på dem alldeles för länge men som är helt omöjliga att slita blicken från
****
Jag kommer på mig själv med att känna saknad efter rösten och förmaningarna men jag hatar hela vår historia som knappt tog slut innan den började om och slutade med ännu flera fall
Vi flög aldrig men lyckades ändå krascha och allt som återstod efteråt var spillror av nånting som aldrig suttit ihop
Jag hatar dig för att du är lycklig men har redan läst slutet i din bok och känner ingen ånger för att världen kommer fälla krokben för dig när du tar för stora steg
*****
Jag saknar tryggheten som fanns mellan varje bokstav mellan varje andetag och mellan all den tystnad
som var vi
Jag andas i en annan rytm när ingen sover sådär tätt intill min tanke När ingen retas när jag faller för små trick fast inte ens ett barn skulle låtit sig luras egentligen
Och min värld är inte tillräckligt grön när du inte speglas i min blick
Men det känns ändå okej Den glittrar & blänker och i månljus kan jag fortfarande höra vänskapen som sköljer som en våg rakt in i hjärtat
******
. . .
*******
Jag saknar ilningen längs ryggraden och bubblorna i magen när jag ensam räknar stjärnor
för det blir alltid fel
|
12 April 2009
| Länk
| skrivna stycken
| 0 kommentar
|
|
|
|
solens spel (bakom molnen).
hur gick det egentligen till när de här fem åren försvann och mina steg varken togs framåt eller rakt på sak, minnen reflekteras alldeles för ljusstarkt är det så, är jag svag? målbilden var väl inte riktigt så grumlig vägen borde varit mindre kurvig istället finner jag mig kvar, bländad av solens spel bakom molnen
-090321
|
21 Mars 2009
| Länk
| skrivna stycken
| 0 kommentar
|
|
|
|
tätt mot hjärtat, mina vänner.
som när oviktigheter avskrivs för att de inte har tillräckligt hög prioritet ibland sina utkonkurrerande känslostormar fakturerar jag avståndsskillnaden oss emellan märkt a v s t å n d s s k a d e s t å n d,
för andetag utan syre vet inte vad fotosyntesen innebär och på samma sätt missuppfattar jag vänskap när värmen löses upp i tomhet och vinterkyla
men i tanken håller jag er alla tätt mot hjärtat och andas taktmässigt till andäktigheten i vänskapsskratt och omtänksamhet
& när mörkret kväver all sin omgivning snurrar vänner på repeat - one by one och bildar helhet av stjärnglitter mot sockersöt bakgrund
- 050921
läser gamla texter, saknar förmågan jag ibland hade under den där tiden. att förvandla ordtrassel till ordlekar med underfundiga meningar, att skapa poänger i felbrutna meningar..
|
21 Mars 2009
| Länk
| skrivna stycken
| 0 kommentar
|
|
|
|
glädjeflarn
blås glädjeflarn över mina vingar jag vill så gärna flyga igen
rädslan som infekterar minsta andetag
förut var allt åtminstone enkelt
inte lätt men enkelt
målen blir glömda längs vägen
|
6 September 2008
| Länk
| skrivna stycken
| 1 kommentar
|
|
|
|
Skugga
vari ligger vissheten en sådan höst som denna stormarna ruskar (ditt inre) den vinande vinden kan inte kyla men aldrig heller värma trots ångheta drycker
du är själsfrusen och den endaste poesi du läser är den ekande inom fönsterrutornas skydd (viskande, inombordsskrikande) världsfrånvänd
och blåfrusna läppar som minner om en vårlängtan om upptäcktsfärder i dikeskanter men du viskar en strävhet som läppar omöjligt kan uttala och förblir därmed en skugga
|
4 September 2008
| Länk
| skrivna stycken
| 0 kommentar
|
|
|