Startsidan Blogg Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
26
27
28
29
30
31
<<
Augusti (2019)
>>


step into this room and dance for me




Det är så svårt att räcka ut en hand när tårarna och ensamheten ekar inuti. Gör tama försök, men telefonluren förblir orörd i andra ändan av ringlinjen, i vad hon föreställer sig som ett tomt och mörkt rum; övergivet. Hade hoppats på en stunds skratt och glömska men precis som snön plattades hon till av tyngden från den senare fallna snön som lagt sig ovanpå den gamla och packats samman med den tidigare till ett täcke så kompakt att det blir kvävande.
Och så inser hon ännu en gång att där inte finns någon annan hon vill eller kan ringa. Där finns bara denna enda person numer.

Känslan av värdelöshet smyger sig på från alla håll, hon hinner inte uppfatta det innan det är för sent; förrän hon redan är omringad. Striden är förlorad på förhand. Hon vet att det inte finns någon mening i att försöka kämpa emot, det tär bara på hennes krafter i onödan. Krafterna behöver hon så mycket bättre i de strider som är möjliga att vinna, i framtiden.

Hon begär inte mycket, bara förståelse och lite kärlek. Om inte mänsklig så åtminstone från katterna. Deras kärlek är egentligen den enda som verkligen spelar roll numer. Hon har insett det. Att mänskligheten har betydelse, men bara när den själv väljer eller tycker att det passar. En innerlig längtan att komma bort, att bege sig på flykt från den plats hon nästintill känner sig fängslad på har blossat upp.

Hon vill komma ifrån dömandet, bedömandet, pikarna och..just oförståelsen.
Det är så lätt att uppfatta alla klagovisor som en krypterad "du är totalt misslyckad som människa och dotter-dialekt" och hon kan inte annat än ta det till sig för det är precis så hon själv uppfattar det när hon inte orkar eller kan göra saker hon ombeds göra. Där finns helt enkelt ingen förmåga i hennes trötta kropp.

Hon längtar så starkt efter sin utredning, efter dess resultat. Efter en förklaring som kanske kan accepteras, förstås.. och tysta de där rösterna.

Rösterna är nästan det svåraste att hantera, anklagande, skrikande, tigande. Oavsett vilket får hon dåligt samvete för att hon inte är en perfekt människa som de vill att hon ska vara och hon hatar sig själv och hela sin existens just därför. Det är som tuggade de sig in i hennes hud, rispade sönder hennes själ och de rester som finns av hennes självkänsla och självförtroende.


Det är ingen idé att förklara för ingen förstår iallafall. Hon har insett det länge sedan och accepterat att hon får kämpa i extra motvind ett tag till. Men hon vet att det kommer en dag då det kommer upphöra; på ett eller annat vis.
Hon vill lämna sin stad för en annan, för ett annat liv, och andra människor. Förhoppningsvis har de mer acceptans och förståelse där.
Dock måste hon avvakta lite till, hon måste planera och fundera, undersöka och räkna. Men hon hoppas på förändringar till våren. Hon önskar sig förändring.
Det är förstås svårt när tålamodet är dåligt, nästintill obefintligt. När tankarna inte kan sluta kretsa kring just dessa tankar, kring denna besatthet..

Men hon håller fast vid tanken så gott hon kan; förändringar nalkas bortom snöhögarna.

31 Oktober 2006  | Länk | Snötäcke | 1 kommentar
ojojoj


Jag fick nyss ett mejl med erbjudande om en lägenhet! o___O

Visserligen en etta utan balkong, på 34 kvm som jag inte ska ta. Men gasch liksom! :S


31 Oktober 2006  | Länk | Fjärilsfladder | 0 kommentar
hästarna..



Alltså. Nej nej, jag har inga hästar. Det är kusinens små islänningar. Och snart kommer Keilir hem igen efter flera års uppfostring också! Hääärligt med tre hästar i hagen igen :D

31 Oktober 2006  | Länk | Journalanteckning | 0 kommentar
fladder


Kommentar:

Anemonae 20 2006-10-31 [14:08]
Jag måste bara tacka för din helt underbara dagbok som balanserar mitt emellan skratt och klumpen i halsen hela tiden. Jag bara älskar den. Överge aldrig Haket? (om nu inte haket överger oss..)

Hennes kommentar till min kommentar, i hennes dagbok:

...Det finns inget som gör mig gladare.





Det bara fladdrar i magen när jag kan göra någon glad som gör mig glad in return. Helt underbart fjärilsfladder.


Och Madrugada - Step into this room and dance for me på högsta volym, repeat.


Underbara jävla musik!



31 Oktober 2006  | Länk | Fjärilsfladder | 0 kommentar
träningspass


När jag gick ut för att ge hästarna hö alldeles precis så fick jag värsta träningspasset. Inga vägar är plogade och det har kommit minst 1,5 dm snö sedan tidiga morgonen då jag gick och lade mig. Att ta sig till brevlådan därefter var en ännu större utmaning. Jisses, jag är helt genomsvettig fast jag bara var ute i 10-15 minuter!

Men hur härligt är det då inte att det kommit SNÖÖÖÖ?!?!? Har ju längtat som besatt i flera veckor nu. Och vad ljust det blir!

Dessutom fick jag en oväntad överraskning på posten; mitt paket från Jotex har kommit! Trots att de skrev ett mejl om att leveransen skulle bli försenad till v.45.

*glad*

Sedan har jag bestämt vad Marie ska få i julklapp/födelsedagspresent nu. Ingen ideal sak, men det får duga i år... Eller iofs. Jag har en annan idé också, som kan kombineras med denna. Så får det bli.
Jejh. I och med att jag bestämt detta har jag bestämt och fått klart ALLA mina julklappar för i år. Med ett litet undantag, som ska inhandlas på IKEA om jag hittar vad jag har in mind. En billig dörrmatta till pappa, för det önskade han redan förra året. Och fick en, visserligen. Men han vill ha en till. Till sovrumsdörren eller hur det var.

Jag blev lite vuxnare i mina orealistiska flyttankar imorse också när jag låg i sängen och funderade. Jag tänker fortfarande undersöka möjligheten att få lån och köpa bostadsrätt, men jag tänker inte ha någon brådska. Jag ska fundera igenom det igen och igen, kolla runt och kolla lite till. Sedan, om jag fortfarande vill till våren, så blir det kanske ett köp. Jag minns våran förra flytt, den som skedde i smällkallaste januari. No more sådant!

Dessutom får jeg en chans att spara ihop lite mer pengar då. Vilket ju kan behövas. Inför en flytt, men speciellt om det skulle bli till en bostadsrätt, och i en annan stad.


Nu ska jag fixa lite théfrukost med min goda limpa. Massa nyttigheter var det i den, de fyra sädesslagen eller vad jag nu läste på förpackningen..

31 Oktober 2006  | Länk | Snötäcke | 2 kommentarer
åååh.



Tanken har satt sig som bara den i mitt huvud. Jag förbannar att det inte går att göra nytt lånelöfte när ett redan gjorts. Jag vill ju veta om det är möjligt :/

I Linköping är det iallafall på tok för dyrt med bostadsrätter för mig har jag konstaterat. Sundsvall känns fortfarande inte omöjligt. Det är ju bra mycket billigare, som sagt.. Även om det är långt från dig, söt. Längre.


Jag vill faktiskt undersöka de här möjligheterna mer ordentligt. Kanske ska försöka prata med mamma imorgon iallafall. Hon kommer förstås vara negativ, men jag har ju pratat om att flytta härifrån länge nu. Och jag vill inte bo här. Då skadar det inte att undersöka möjligheterna ordentligt.

Visst kommer Mora alltid vara hemma. Men ärligt talat. Huset kommer jag inte orka med. Det är för mycket att göra här. Jag kommer aldrig ha råd att sköta underhåll med åren och sådant, även om mamma kanske skulle fixa det mesta medan hon fortfarande bor här. Taket kommer behöva bytas snart. Grunden ska grävas upp. Det ska byggas ny altan, för att inte tala om invändigt. Det behövs nya tapeter, golv, badrum, kök. Kanske rentav att vi ska byta skivorna under tapeten till gips för att kunna sätta upp saker på väggarna annat än där det finns reglar. Och isolera om? Det kommer bli kostsamt. Och med åren dyker ju bara nya saker upp.

Så. Jag har insett att det här kommer säljas en dag. Det kommer bli för jävla svårt att skiljas från mitt paradis, men jag klarar det inte själv. Om vi nu inte kan behålla det och hyra ut det eller ordna det på nåt annat vis :S Bara inte min kusin flyttar hit. Hellre får det säljas i sådana fall.


Mora kommer alltid vara hemma, på sitt vis. Visst skulle jag sakna det, på sitt vis. Delvis. Men det står kvar och jag kan återvända när och om jag önskar. Min familj finns fortfarande kvar här om jag verkligen skulle flytta härifrån, att åka hem och besöka ibland. Och jag tror faktiskt det skulle räcka för mig.

Jag vill finna en stad där jag kan rota mig ordentligt. Där jag har vänner, och kanske en dag finner någon att dela livet med dessutom. Det är jag ju övertygad om att det inte kommer ske här, så. Ja.. Var är min stad? Var kan jag finna min mening?

Är det Linköping iallafall? Eller Örebro? Eller är det Sundsvall, eller rentav Umeå?

Jag ville bo i Umeå också, när jag sökte högskola. Det var mitt andraalternativ på ansökan tror jag.. Jag trivs inte med tanken på att flytta längre söderut än till Uppsala/Örebro typ. Men norrut. Gärna.
Jag vill ha riktig vinter. Snö. Det känns viktigt. Dessutom pratar de så förbannat jobbigt söderöver. Förutom på Gotland då. Och i Gbg.. Och kanske i Lkpg. Men det låter ju ganska gnälligt egentligen..om man vaknar på fel sida med en människa intill som pratar grov dialekt..


Jag vet inte vad fan jag svamlar om nu. Jag borde egentligen sova med tanke på att klockan är halv fyra, men ärligt talat har jag ingen lust. Jag saknar mina ensamma vaknätter, mörkret och msn-pratet med mina nattsuddare.. De är inte många numer. Bara Sassa egentligen.

Men jag vill skriva. Jag älskar att bara svamla på såhär, jag har ett behov av att bara skriva ner alltsammans just nu. Alla hoppande tankar och känslor.


Begravningen närmar sig. På fredag är den. Jag undrar hur det kommer bli. Kommer jag gråta ihjäl mig, kommer jag klara att gå fram ensam till kistan och lämna min blomma? Vad, när, hur, varför, vem?
Jag vill veta var han kommer begravas. Vill kunna gå dit sedan. Tända ljus och sådant. Det känns viktigt. Har alltid gjort. Men speciellt sedan mormor dog. Morfar kände jag ju faktiskt aldrig så det skulle aldrig kunna känts lika mycket..


Jag pratar om den förestående psykologutredningen med Sassa. Undrar vad den kommer visa. Är livrädd att den Inte ska visa annat än den redan konstaterade depressionen och socialfobin. Vad gör jag då liksom? Vad är då fel med mig, det som gör mig annorlunda än andra om det inte finns några bevis i deras formulär? Hur ska jag få veta?

Sassa tror att de kommer hitta något mer. Men jag kan inte tro det.
Vet inte varför. Kanske för att jag emellanåt starkt tvivlar på att jag är annat än lat, och inte alls sjuk.

Det känns hemskt när de tankarna attackerar mig. De ger mig fasansfullt dåligt samvete, gör att jag känner mig värdelös som människa. Dålig och värdelös. Och jag hatar det.


Jag vill minnas att jag nämnt en gång tidigare hur mina ögon öppnats, att jag börjat fundera på pappa den senaste tiden. Om inte han skulle kunna passa in på någon diagnos. Men jag vet inte riktigt vart han skulle passa in. Det är bara den där känslan jag har.. att han inte är som andra människor. Riktigt..

I så fall skulle jag ju kunna relatera det till mig själv iallafall. Förstå lättare varför jag är så fucked up när mina kusiner på mammas sida är så jävla perfekta. (Pappas sida av släkten känner jag ju inte tillräckligt väl för att uttala mig om..)



Jaha.



Fyra nu, om någon minut. Förresten har jag glömt att skriva att det snöar ute inatt med. Gårdagskvällens snö tinade förstås bort, men nu hoppas jag den vill ligga kvar. Mamma sa att de sagt på vädret att det kunde komma bortåt en halvmeter snö inatt och imorgon. Jag hoppas. Jag önskar mig en vit födelsedag, som alltid. Trots att Håkan inte tyckte om snö. Trots att hans begravning är på fredag, på min födelsedag...





Människor frågar mig om utbildning. Om framtidsplaner. Ärligt talat. Jag tror aldrig att jag kommer orka läsa in mitt slutbetyg. Jag vill inte läsa vidare på högskola. Karin, min lärare i vårdämnena på gymnasiet, tog ifrån mig tron att jag skulle klara det. Dessutom vet jag inte om jag skulle trivas bättre med något annat jobb än de jag kan få med min undersköterskeutbildning.

Svaret är iallafall nej till studier. Delvis nej till jobb. Bara tanken på jobb gör mig skräckslagen. Det enda jag kan se mig själv göra en eventuell karriär i, det är som konsult för PartyLite, bara jag verkligen kom igång ordentligt, fick visningar och så. Men PL ser jag inte som ett riktigt jobb heller, även om jag tjänar pengar på det. Det är ett intresse. En mani, en fix idé. Och en dag kanske jag vaknar och känner att manin över ljus och deras tillbehör inte är rolig längre? Risken finns. Som med allt annat som jag faktiskt tröttnat på förr eller senare; med tiden.

Om min utredning nu trots allt skulle slå fast någon mer diagnos, då ser jag framför mig att jag så småningom skulle bli sjukpensionär, att det med tiden skulle bli allt svårare att "återgå" till ett normalt liv, med jobb och sådant.
Eller svårare är fel ord. Jag skulle skrivit "omöjligt".


Men grejen är ju den att jag känner att det är rätt okej ändå, den tanken känns inte som ett misslyckande så som jag föreställer mig att en frisk människa skulle känna. Kanske har jag inte den viljan nu heller pga min depression, men iaf?



Jag tror det är dags att sluta skriva nu. Hoppas att Cat får mitt brev imorgon, och hör av sig. Jag hoppas innerligt. Längtar.






31 Oktober 2006  | Länk | Tankar på kammaren | 2 kommentarer
myrornas krig i huvudet



Det har blivit sådär att tanken på en egen bostad(-SRÄTT) fastnat och bildat ett myller av tänk om-tankar i mitt huvud. Så som vissa saker har en tendens att göra, nu senast IKEA-katalogen som jag ju skrivit om otaliga gånger de senaste dagarna känns det som.

Jag ringde tillochmed till pappa och frågade om lån och bostadsbidrag. Hur sådant funkar.. Egentligen finns inte så mycket som lockar mig till Sundsvall, jag har ju ingen släkt där. Inga IRL-vänner. Madde har jag mest läst, inte "umgåtts med" här på nätet. Ändå räknar jag dig som en god vän, speciellt efter den senaste tiden. Men det är ju inte så att vi står varanda nära som jag och Elin, eller Sassa. Engla. Joel. Dem har jag ju träffat.

Cathrin har jag inte haft någon direkt kontakt med på säkert två år. Vi har sagt några ord på msn ibland, men hon har liksom glidit mig mellan fingrarna pga jobb och pojkvän och övriga livet. Hon har helt enkelt bara varit min tvilling i själen, på avstånd. Tyvärr. Jag önskar jag var mer informerad om hennes liv. Det var därför jag skrev brevet till henne i lördags. I ett försök att verkligen hitta tillbaka till henne.

Men det skulle väl låta helt galet om jag sa att anledningen att jag flyttade till Sundsvall var två nätvänner jag aldrig träffat, varav jag knappt haft kontakt med den ena på flera år? Eller?

Men om man ska se på det för vad det är, så är det det enda egentliga argument jag har att få för mig att flytta så långt ifrån Mora.

Jag kommer ju inte få något lån, och jag lär knappast få en hyresrätt i Sundsvall bara sådär, så tanken på en flytt dit är och lär nog bara förbli just en tanke. En fantasi. En dröm.

Men jag tror det hade varit roligt. Jag önskar faktiskt att jag kunnat få ett lånelöfte och börja söka en egen lägenhet. Jag tror att det skulle blivit enormt svårt att flytta hemifrån. Jag känner ju enorma tvivel över att ens bo själv här i Mora ibland. Tvivlar på min förmåga att orka, att klara att bo själv. Att ta det ansvar som följer med något som att flytta hemifrån, bo och leva ensam. Ännu värre borde det ju bli om man flyttar 30-40 mil i så fall, till en plats man inte känner till, inte hittar på. Inte direkt känner någon på.

Ändå kan jag inte släppa den här tanken nu. Det pirrar i magen vid tanken på något nytt. För första gången på väldigt länge. Ända sedan i våras, när jag bestämde mig för att bli PL-konsult rentav?


Igår tittade jag på lägenheter i Örebro också. Det är förbluffande mycket dyrare lägenheter där nu än senast jag kollade. Kändes det som iallafall. Och det fanns inte en enda lägenhet till salu där jag skulle kunna tänka mig att bo. Fast å andra sidan kan jag nog tänka mig att bo nästan varsomhelst i Örebro eftersom jag inte känner till den staden heller egentligen.. Dock har tanken slagit mig att jag antagligen skulle få det svårare där än i Sundsvall. Och det skulle som sagt antagligen bli svårt ekonomiskt att bo där. Jämfört med i Sundsvall åtminstone. De lägenheter jag hittade där var månadsavgifterna ibland bara hälften av dem i Örebro..

Linköping skulle kunna vara ett alternativ. Liksom Uppsala. Men Uppsala är tokdyrt så det har jag redan tagit bort från listan med potentiella flyttdestinationer för länge sedan. Linköping.. Jag vet inte. Jag känner inte den staden särskilt bra. Det finns en människa som står mig ungefär närmast där. Det är ju en bra anledning till att bo där, förvisso. En mycket bra anledning rentav. Men psykvården? Jag vet inte om jag tror på den i Lkpg. Och jag känner inte riktigt att jag trivs där heller. Vet inte varför. Men iallafall. Jag tror inte jag vill bo där även om det inneburit att jag kommit betydligt närmare de flesta i min vänkrets då.

Närmare Sassa, Engla, Joel, Elin, Marie.. Lena, Adde och Nettan, Robert och Elisaveta.. Haha. Sorosh :S Inte för att jag egentligen kan tänka mig att träffa honom IRL.. han är för pinsam. Men ja..

Sundsvall alltså.


Och jag kan inte släppa tanken på att prata med mamma om att gå till banken och prata om finansiering trots att det antagligen skulle bli ett kvickt nej. Dock vågar jag inte prata med henne om det... SÅ. Vad göra?

Fortsätta söka lägenheter i Mora och bli kvar i en byhåla jag länge otrivts i. Eller iaf känt varit fel för mig, för långt ifrån mina vänner. En plats jag inte tror att jag kommer lära känna några nya människor på.


Jag måste rusa och tvätta håret nu innan mamma kommer hem från jobbet. Soptippen nästa. Får skriva mer senare, kanske..


Förövrigt känns det som en bra plats att kanske komma igång bättre som PL-konsult, Sundsvall. Om jag får in en fot genom Madde kanske. Och Cat?

En till ja-anledning...


30 Oktober 2006  | Länk | Journalanteckning | 2 kommentarer
ovanlig?


Jag insåg när jag just läste igenom mitt föregående dagboksinlägg och den medföljande kommentaren på den att det inte är alla som skriver dagböcker om överdoser och mediciner och får det att låta helt naturligt. Eller ja. Missförstå mig rätt.

Men att något sådant kan bli en människas vardag.. det borde ju inte finnas på världskartan. Och ändå har jag haft tur i jämförelse med många andra. Sassa och Engla är väl de som jag lättast kan relatera till.

Jag dissocierar inte, jag svälter mig inte så jag nästan dör. Mina överdoser har inte gjort att jag slutat andas, jag har knappt ens haft ångest på väldigt länge insåg jag tidigare idag. Jag har varit deprimerad, men inte ångestig - som ju är mitt eget ord på känslan.. Det finner jag en smula överväldigande. Att jag faktiskt inte ens reflekterat över det under all den tiden heller, det är rent märkligt.



Jag såg Ondskan. Och Anna Pihl. Sedan hamnade jag mitt i en dokumentär på TV4 om en pojke med en enorm tumör i ansiktet. Den tog just slut, och efter att ha burit ut missarna från vardagsrummet satte jag mig här. Men nu är det väl dags att sova. Imorgon ska jag följa mamma till soptippen och slänga en massa bråte vi letade fram ur källargömmorna förra helgen. Och en massa kattsandskartonger som jag skar mig på och bröt hälften av alla naglar på innan jag fick isär dem ute i den isande blåsten idag..

Och tidigare ikväll började det SNÖA!!! Jag har inte sett det med egna ögon än, men nu ska jag minsann kika ut innan jag går och lägger mig..

30 Oktober 2006  | Länk | Journalanteckning | 3 kommentarer
18:45


Sassasöt, så jag saknar dig, jag med. Jag avskyr dessa avstånd som ibland kan kännas mer än oöverkomliga.

Det känns som att livet går neråt igen. Kan Haldolen ha gjort en sådan skillnad på dessa få veckor? Kan den verkligen det? Den ska väl inte ha sådan effekt? Alls.

Självskadetankarna är nästintill handlande. Överdosplaner smids i det innersta. Kanske inte imorgon, men någon dag. I framtiden.


Jag tänker inte ta kontakt med tjejen som blivit min kontaktperson. Hennes mailadress sitter på en post-it på väggen här ovanför datorn. Jag vet att jag träffat henne, jag minns hennes ansikte och att jag tog emot den där lappen med adressen på. Mer minns jag inte av i onsdags.
Jag var helt borta av överdosen.

Jag såg reprisen av Roomservice idag och mindes ingenting. Det hade jag sett med mamma i onsdags. Tydligen.
Det är så läskigt. Allt. Minnesluckor.


Jag känner mig rastlös. Ska iallafall sätta mig i vardagsrummet och se Sjunde himlen nu och fortsätta brodera. Fick äntligen lite inspiration att ta tag i det idag igen efter säkert två veckors uppehåll. Eller rentav mer, jag kommer inte riktigt ihåg..

Måste se till att bli klar med det här broderiet nu så jag hinner med de tre små julnallarna till första advent. Vilket datum det nu inträffar mer exakt. Madde? ;) Du lär ju ha koll på det, sådan julnissa som du är..


Får se om jag skriver mer idag, eller inatt kanske.
Funderar på att se Ondskan och sedan måste jag se på lite video så mamma får en ledig film tills imorgon bitti...


Jaja. Tända ljus, brodera och se söndagstv nu..


29 Oktober 2006  | Länk | Journalanteckning | 2 kommentarer
angst



Mår inte så bra idag. Kanske beror på sömnen, kanske på att jag inte knaprar Haldol längre. Skulle ju fasa ut den innan jag börjar ta Cymbaltan. Som jag måste hämta ut i veckans början så jag inte glömmer det. Någon får gärna påminna mig i mitten av veckan om jag inte skrivit något om den då?

Ångesten kryper och jag hetsäter godis och försöker bedöva med musik. Högsta volym gick bra tills mamma kom in, hon förstår inte det där med musikterapi...

Jag tänker dumma tankar, längtar efter skärandet för första gången på många många månader. Jag trodde jag lagt av med det, men kanske inte? Jag ska hålla mig sysselsatt bäst jag kan iallafall och sedan trötta ut mig så jag (förhoppningsvis) somnar direkt jag går och lägger mig. Jag har iaf några timmar planerade framför tvn med Deal or no deal och postkodmiljonären och sedan får vi se om det går nån bra film eller om det blir lite Morden i Midsomer på dvd kanske?

Jag har gått igenom hela IKEA-katalogen igen nu och skrivit ner precis allt jag vill ha/behöver när jag flyttar hemifrån som jag kan komma på. Sedan skär man ner lite pö om pö, tar bort sådant som går att köpa här hemma och sådant som jag kanske kan tänkas få i födelsedagspresent av pappa. Häromdagen fick han en liten önskelista med saker jag vill ha som inte är så dyra. Hellre få några vettiga och billiga saker än inget alls liksom?


Maten känns jobbig idag också. Det känns som att jag är på väg in i en självsvältsperiod, det är bara det att jag känner mig tvingad att äta när mamma är hemma. Förvisso kan man tycka att det är bra, för jag äter ju då. Men när man inte vill och får ångest av det så är det inte det roligaste som finns..
Idag ska vi iallafall äta fläskfilé, och det är en av mina favoriträtter så förhoppningsvis går det okej med maten idag åtminstone...


Fan för all bedrövlighet.


Och jag saknar Håkan, tänker på honom hela tiden känns det som. Begravningen närmar sig. Det kommer bli en jobbig dag, men jag känner att jag bara måste vara med. Måste få ta ett ordentligt farväl...
28 Oktober 2006  | Länk | Höstvind | 2 kommentarer
effektivitet..



Jag hamnade på hemnet imorse. Kikandes på lägenheter i Sundsvall. Av alla ställen ;) Hittade ett par riktigt fina, men jag lär ju inte ha råd att köpa nåt på bra många år - om någonsin :/
Sedan blev det frukost. Himlagott-thé och limpmacka. Satte mig i sängen sedan och fortsatte kika i IKEA-katalogen (som, förutom PL-katalogerna, varit som en helig bibel för mig sedan det blev bestämt att vi ska till Valbo den 2 december) en stund. Orkade inte skriva brev, utan bäddade så småningom ner mig och lyckades somna. Sov till halv tio, ungefär. Sedan blev det att gå upp och göra sig iordning.

Färd till Jysk där en julklapp till pappa inhandlades och sedan åkte vi på Matekonomen. Köpte lite godis och kanelbulle, och en nyttig slags limpa med de fyra sädesslagen(stava?) i.

Hem och brevskrivande. Så nästa gång jag är i närheten av en brevlåda ska det skickas. Jag skrev inte särskilt mycket - för att vara mig- men det känns bra att få iväg nåt alls... Jag har inte alls varit på brevskrivarhumör på sistone, men jag har saknat Cat massor.

Tänkte på de gamla planerna om att bo i Sundsvall inatt när jag låg vaken. Det var väl därför jag hamnade på hemnet också.. Skulle jättegärna vilja åka upp dit och träffa min Cat och Madelene.. Kanske ha en ljusvisning eller så? Någon som vill? Frugan? Du behöver ju inte köpa något själv eller så, bara handla gratis? Bara fördelar? Och så får du baka lite så jag får smaka din kokkonst? Vad säger du? *ser änglalik ut*


Nu ska jag hitta på något annat. Kika mer i IKEA-katalogen och försöka ranka de saker jag vill köpa, så jag inte ruinerar mig där... Eller riskerar att inte få med allt på bussen hem :0

28 oktober idag, och jag har redan slut på pengar. Hm. Det känns jättekul...:(

Marie skickade förresten lite Snow Patrol till mig häromdagen. De rekommenderas verkligen!

28 Oktober 2006  | Länk | Journalanteckning | 2 kommentarer
Insomnia



För andra natten i rad har jag mest bara legat och snurrat. Sov drygt fyra timmar, mellan tolv och halv fem och gick sedan upp på toa. Därefter har jag inte lyckats somna om, så nu ger jag upp. Är hungrig så jag tänkte göra lite thé och ett par mackor och sätta mig och skriva brev till min tvilling. Om jag inte får för mig att somna sedan kanske det blir ett brev till Engla också. Men först alltså; frukost.


28 Oktober 2006  | Länk | Journalanteckning | 0 kommentar
sömnbefriad



Inatt har varit en totalt sömnbefriad natt nästan. Det var jättelänge sedan jag bara låg och vred mig och vaknade om på en gång - om jag alls lyckats somna. Och inga Imovane hade jag heller. Jag försöker minnas när jag tippade i mig alla 20 men det är ganska suddigt. Jag såg inte Roomservice i onsdags (tror jag) så det måste varit då... Hm. Jag blir riktigt rädd för mig själv för jag minns det verkligen inte. Dessutom hade jag pratat med pappa i onsdags, utan att jag minns det. Läskigt.

Det har visserligen varit mycket på sistone med ny psykolog, Håkans plötsliga död och allt annat, men jag har inte känt mig självmordsbenägen? Jag vet ju rent av att 20 Imovane inte är direkt dödliga. De bara gör att jag sover väldigt länge..och får diverse biverkningar att blossa upp igen.

Iallafall så gick jag upp när mamma vaknade och bad henne ringa psyk och avboka min tid hos psykologen idag. Jag somnade om och har sovit till och från fram tills för en liten stund sedan.


Jag är så förbannat trött på att vara såhär trött nu. Hoppas att bytet till Cymbalta kommer hjälpa.


Jag funderar på att slå in Sassas julklapp nu och sätta snöre på de andra som ligger i garderoben, så är de helt klara sedan. Bäst att skriva namn på dem också så jag minns vem de är till >_<
27 Oktober 2006  | Länk | Journalanteckning | 1 kommentar
jaha



Så har jag fått domen då. Vi tar bort Hladolen och ger Cymbalta istället. Och plötsligt lät dokton Pia inte alls lika säker på vad mina problem/diagnoser är? Jajajaha.


26 Oktober 2006  | Länk | Journalanteckning | 2 kommentarer
bilder



Det kommer tydligen inte gå att ladda upp nya bilder i bdn på ett par dar, så jag lägger upp en i kollaget på lunar och på haket istället..


Samt här..Förstås..:P


24 Oktober 2006  | Länk | Stök & Pyssel | 2 kommentarer
glasögon



Har hämtat ut dem nu. Känner mig helnöjd över valet av båge, det känns lite ovant bara att de är lite mindre och mer markerade än de gamla.. Känns som att jag ser lite skumt ibland också men det lär ju ordna sig.

Lägger in en bild senare idag eller imorgon i bilddagboken!

24 Oktober 2006  | Länk | Stök & Pyssel | 0 kommentar
enligt planen



Nå, helt enligt planen har det väl inte gått, men paketet är inslaget. Jag trampade en stund på crosstrainern, duschade och hämtade posten (jag fick ett fint kort av Madelene Nattfrost - Tack Igen, frugan!) som värmde mitt hjärta i massor. Sedan rev jag ur sängkläderna ur sängen och tvättade mina badlakan.

I eftermiddag ska jag bädda rent, försöka få undan allt som ligger och skräpar på mitt sovrumsgolv, dammsuga och tvätta lite till. Egentligen är jag i skriande behov av rena kläder, men det får bli imorgon. Jag tvättar sängkläder och annat idag istället. Det är stort behov av det med..

Sedan jag började fundera på inredningen i min framtida lägenhet har det slagit mig att jag inte har speciellt roliga sängkläder. Så sådana måste jag skaffa mig, eller iaf önska mig i julklapp eller så.

Det får ni vänner gärna notera. Det finns ju billiga lakan (svart, vitt eller beiget tack!), tvåpack örngott (svart) och påslakan (gärna svartvitmönstrade). Fast jag vet ju inte egentligen om vi ska byta några julklappar i år? Jag har iallafall tänkt köpa julklappar till Sassa och Marie som förra året.


Nu borde mamma snart komma hem, sedan ska vi fara och få mig klippt. Återkommer senare med före och efter-bilder i bilddagboken :) Jag kan lova en del förändring iaf..


23 Oktober 2006  | Länk | Stök & Pyssel | 1 kommentar
planering


Tankarna bara snurrar i inredningsidéer och planering av morgondagen. Kanske det går bättre att sova om jag skriver ner dem? Borde förstås ta mig tid och sånt att skriva ner alla tankar kring Håkan, men jag känner fortfarande inte att den rätta tidpunkten dykt upp.. Imorgon kväll kanske?


Något jag inte skrivit om eftersom det hänt så mycket annat den senaste tiden är att vi bokat plats på en resa till Valbo/IKEA den 2 december. Jag har gått igenom katalogen flera gånger sedan dess och skrivit en lång lista på saker jag vill köpa inför en eventuell flytt. Flytt jobbar jag förövrigt på, genom att söka lägenheter som jag inte ens vill ha. Men jag har ju typ inga köpoäng ännu så det lär ta ett tag..>_<

Imorgon så. Planen är som följer:

* En ordentlig stund på crosstrainern
* Lång dusch
* Bädda rent i sängen
* Städa
* Tvätta
* Klippa mig
* Slå in en julklapp till


Delmålet är att städa klart mitt sovrum, sedan återstår att se om jag orkar ta tag i det röda rummet också.
Jag skulle vilja få byta soffan där mot min gamla 90-säng med ben på, och massa kuddar mot väggen. Sedan vill jag sy kuddöverdrag. Eftersom det aldrig blir av att ta fram symaskinen mamma fick som jag inte kan med, så blir det att sy för hand antagligen. Så ja. Ett stort projekt där. Trist bara att jag inte har några svarta eller vita tyger hemma.. här finns bara blått och rött plyschigt material.. men men. Får duga, så länge iaf.

I mitt egna vardagsrum ska stilen vara svart och vitt med bok-möbler. Köket ska vara blått och badrummet kommer bli lila/kinesiskt.

Tänk om jag bara hade en lägenhet för alla mina planer nu....*sucka*
22 Oktober 2006  | Länk | Stök & Pyssel | 1 kommentar
butterfly effect



Som bekant är jag ju ganska efter vad gäller filmer.. men ikväll har jag iaf förälskat mig i filmen Butterfly effect. Som säkert många människor hunnit göra om och om igen sedan den kom ut för x antal år sedan..

Jag har inte så mycket mer att tillägga just nu. Tröttheten har övertaget. Men jag ska försöka att skriva ikapp lite imorgon, om jag finner tid och ro. Jag vill skriva, men just nu orkar jag inte.

Jag mår förhållandevis bra. Misstänker att medicineringen slår ut mig ganska totalt med tanke på tröttheten som rådit sedan jag började med den igen. Men ja.. Jag ska försöka ta mig upp ur den här gropen. Eller klättra lite närmare kanten där uppe, iallafall.

I övrigt mår jag faktiskt förhållandevis bra. Faktiskt.


21 Oktober 2006  | Länk | Tv film musik & sånt | 0 kommentar
alla minns dig



http://www.drakarna.net/Page.aspx?lnkId=59&parent=59&pid=82


18 Oktober 2006  | Länk | Journalanteckning | 1 kommentar
annonsen



Det var några tunga steg innan jag kommit ända fram till brevlådan idag. Jag visste att tidningen låg däri, och jag var ganska säker på att annonsen skulle finnas inne idag. Det gjorde den. Det fanns två dödsannonser för Håkan, en från familjen och en från MIK och andra därifrån..

Svart på vitt, alltså. Men jag kan fortfarande inte förså. Förutom en kort kort stund i söndags när det verkligen slog mig som en boxares hand på kinden utan handske - att han var borta. Förutom då har jag faktiskt inte riktigt greppat det hela..

Begravningen. Den vill jag gå på. Så det blir ingen rolig födelsedag detta året; ty begravningen är just den 3 november. Min födelsedag.





Igår följde jag med pappa till Borlänge, där han skulle hämta ut sin gamla bil som blev stulen i våras. Det strulade från första början. Bara någon mil utanför Mora började bilen att koka. Vi väntade på skjuts en bra stund och jag höll på att frysa ihjäl. Sedan tog det nog närmare en timme innan de fick igång den andra bilen och vi kom iväg till Kupolen där jag köpte ett par nya vinterstövlar som jag invigt idag, när jag var och handlade. Därefter åt vi på McD innan det blev hemfärd. Jag åkte hemifrån vid tio, och kom hem sex på kvällen. En lång tröttsam dag för en sådan som mig. Men jag behövde nog komma ifrån och sluta tänka lite, stundvis iallafall...


Idag ringde Snuss helt överraskande på eftermiddagen. Vi pratade kanske tio minuter innan hennes mobil inte ville vara med mer, men vi skulle höras igen ikväll. Hoppas hon ringer. Annars får väl jag jaga rätt på henne då..

Så glad jag blev!

Fler teflånsamtal från mina älskade vänner, det önskar jag mig...

18 Oktober 2006  | Länk | Höstvind | 1 kommentar
höstkyla


Som alldeles utmattad efter en lång dag på resande fot bad jag från min andra kammare om plats vid datorn. Så i mörkret (där endast dataskärmen skänkte ljus i huset, nästintill ensammen), gick jag sedan fram mot bordet och där låg det. Ett innerligt, efterlängtat brev fyllt av kärlek och systerskap och jag kastade mig över det, läsandes, längtandes. Ty hon, min syster, vet ännu ingenting om den sorg jag nu måsta bära.

Jag när den djupaste längtan efter att bara få omslutas i någons varma famn; hels hans då. Som talar om för mig hur alltsammans bara var ett hemskt och oförlåtligt misstag, att min hjärtats vän inte alls var död utan i allra högsta grad så levande som jag och alla andra i hans omgivning säkerligen går och önskar och tror, innerst inne.

Ty det går inte att acceptera hans hastiga försvinnande från världen. Jag är inte redo för en begravning till, jag kan inte acceptera hans försvinnande, för om inte han. Vem ska då få mig att le när livet är som det varit idag? Inte ens ett sms kunde jag skicka till dig, jag kunde inte få ett komiskt svar. Jag kunde inte se fram emot att ha dig väntandes på mig vid din dator när jag steg innanför dörren.

Istället tvingades jag möta tomheten. I alla skogens trädstammar, i alla barr, i alla höstlöv och i alla mossar. I alla stugor med vita knutar såg jag bara dig i din kista, och det gjorde så obeskrivligt ont. Det går inte att beskriva i ord hur ont det gör att förlora den människa som stod mig näst närmast utav dem alla, det går inte att beskriva förlusten; av en vän som Dig.
17 Oktober 2006  | Länk | Höstvind | 1 kommentar
Håkan..

[00:41]


Som om det inte var meningen att det skulle publiceras, som om du inte ville det.. avslutades IE precis innan jag hann trycka på Skicka-knappen.

Jag kan inte skriva om det jag just skrev, inte här, inte nu.

Men du ska veta att jag kommer göra mitt bästa.


Mr Ace, för det är Mr Ace du alltid är, varit och kommer förbli för mig. Du är så Saknad.
Och jag har inte ens vetat en timme än.

Inte ens en timme har jag vetat att Du inte finns mer.


Jag sitter här och gråter, kan inte förmå mig att sluta. Men kan inte heller förstå att Du faktiskt inte finns mer?!? Hur kunde du bara inte orka mer? Efter allt Du varit med om, efter att ha burit på den där syrgastuben så länge, efter att ha trotsat läkarnas dödsdom i 20+ jävla år?!?

Du skulle ju fyllt 24 den 19 oktober. Vi skulle gått på hockey tillsammans. Vi skulle sett på gud vet hur många filmer tillsammans, som vi pratat om genom åren.

Det går liksom inte, Du kan inte försvinna såhär..:(


Jag bara gråter. Det går inte att sluta.
Jag skrev till din halvsyster tidigare. Måste få veta mer exakt vad som hände Dig.

På kvällen den 12 skrev du ju till mig på msn, att du var hemma igen. Jag fick en nattros som så många gånger förr. Allt var ju som vanligt? Utom att jag inte var där och kunde besvara dina ord just då..


Vännen min, min Imovane börjar verka. Jag tog den innan jag läste vad som hänt Dig.
Huvudet dunkar och tankarna bara svämmar över. Minnen. Så många minnen.

Få människor betyder så mycket som du har betytt sedan vi lärde känna varandra hösten 2001. Tänk att vi känt varandra i 5 år redan?!? Jag kan faktiskt inte förstå det... Och mindre går det att förstå att det inte kommer bli fler år än så..

Vi hade ju för fan planer; jag skulle bo i ditt garage när du skaffat radhus med vitt staket och Volvo!



... det finns inga ord...



http://Anemonae.bilddagboken.se/index.php?main=L3Avc2hvdy5odG1sP2lkPTE1MDE5Mjc1JnQ9MTE2MDc3NjgwMSZjdXJyaW1nPTA=







[14:26]

Det känns som en hemsk mardröm. Jag satt i bilen mitt ute i skogen och väntade medan mamma plockade ris till kyrkogården, och alla minnen och tankar bara rasade över mig. Det fanns så mycket kvar, han var inte färdig med livet än. Det är det som känns så orättvist. Det finns så många människor som inte vill finnas mer, men han ville ju. Han ville verkligen leva.


Jag kan inte förstå att jag aldrig mer kommer få prata med min grisbjörn på msn igen. Aldrig mer..?



Innan jag gick och lade mig inatt satte jag ihop en playlist med alla låtar jag fått av honom genom åren. Många av de låtarna är favoriter, de främsta i min musikvärld...

15 Oktober 2006  | Länk | Brev | 2 kommentarer
trött




Jag är så ohyggligt trött, trots nästan tolv timmars sömn kan jag knappt förmå mig att hålla ögonen öppna nu.

Kom att tänka igår på att det kan vara en bieffekt av medicinerna, som jag ju börjat knapra igen. Tror det var femte dagen igår eller så.. Eller nej, det kan väl inte stämma? Kan det? Sex eller sju dagar låter mer korrekt? Nåja. Bieffekt tror jag att det är. Kombinerat med att det hänt så mycket mot vad jag annars är van, den sista tiden.

Det är så uttröttande att plötsligt komma ut i världen igen, när man ju faktiskt inte är van mer än att åka och handla lite då och då och kanske träffa tanten på soc. Vilket jag kommer göra för sista gången någonsin (hoppas jag), den här månaden.
Då ska jag träffa min kontaktperson också. Om jag nu inte hinner ångra mig tills dess. Jag vet inte? Vill jag verkligen ha en kontaktperson? Jag är inte så säker på det. Iallafall inte en yngre. Min önskan var ju en äldre, i ansökan... Men de tycks ju inte vara läskunniga eller iallafall inte ha förmågan att förstå vad man menar när man säger något specifikt >__<


Jaja.. jag ska återvända in till vardagsrumsfåtöljen. Blunda lite och sen se om jag orkar fortsätta läsa en stund till.

14 Oktober 2006  | Länk | Journalanteckning | 0 kommentar
fredagen den trettonde



Jag är på inga sätt och vis en perfekt människa, långt ifrån. Jag är snarare världsbäst på att göra fel, på att ställa till det, på att missuppfatta, på att förleda och ibland till och med ljuga. Men inte för att göra någon illa. Aldrig.
Jag ljuger för att jag inte klarar av att vara ärlig, när något kan göra någon annan ont. Sådant håller jag för mig själv, så länge det går. Det är ju svårt att dölja saker i evigheter, har jag märkt..

Jag vet inte vad jag egentligen ville ha sagt med ovanstående stycke, egentligen..

Idag är det som rubrikenavslöjar, och säkert de flesta redan vet ändå, fredag den trettonde. Jag minns en gång på gymnasiet då den dagen verkligen var otursförföljd. Inte mindre än två gånger på kanske fem minuter höll jag på att ramla ner för och slå ihjäl mig i samma trapp. Däremellan hann jag slå i huvudet i en vägg också. En sten/cementvägg. Duktigt. Men i övrigt har jag faktiskt snarare upplevt den dagen som en bra, ibland rentav positiv dag.
Då är det snarare min födelsedag som varit för jävlig med besök på vårdcentraler, sprickor i fingrar och annat o-roligt som man verkligen inte vill uppleva på sin födelsedag. Och som grädde på moset har jag nästan aldrig fått snö i födelsedagspresent fast jag önskat mig det varenda gång i tjugo års tid nu! It sucks. Rent för jävligt är det ;P

Idag har jag tillbringat två omgångar på crosstrainern. Varav den andra längre än någonsin tidigare. Jag dubblade nästan tiden för hur länge jag klarat.
Sedan krattade jag lite och fick i gengäld veta att jag har hur otränade armar som helst. Inte var det så hemskt förra året? :/
Mamma blev såklart sur för att jag inte hjälpte till mer, och jag kände mig misslyckad som vanligt. Men jag hjälpte henne faktiskt lite! Det är ett steg i rätt riktningt även om inte hon tycker det.
Jag blir bara ledsen då hon inte kan se det som framsteg också, utan förväntar sig att jag ska uträtta mirakel när jag väl tar mig för saker.

Ärligt är jag redo att gå och lägga mig efter det lilla jag gjort idag. Fast jag gick upp halv ett. Så sjuuukt trött är jag!


Det där godislöftet går så smått åt skogen också. Igår åt jag en hel chokladkaka (Marabou Daim, som faktiskt var riktigt god..) och så fyllde morbror år ju så då blev det tårta på kvällen. Men jag åt bara en lagom stor och en liiten bit så jag får väl vara nöjd ändå...


Jag har försökt läsa lite idag också. Men det är grymt svårt när man är så trött i ögonen och texten är så massiv som i den boken jag läser nu. Det är liksom inga styckeindelningar eller något, så ja.. jag tröttnade efter 20 sidor eller nåt.
Har försökt läsa undan lite bevakningar av dagböcker och forumtrådar på helgon också. Naturligtvis var det lika jobbigt det, men jag fick undan några iallafall.


Nu funderar jag på att mysa ner mig i fåtöljen och sätta på tvn. Sedan är det inte så noga med vad som visas, jag orkar bara inget annat än sitta så just nu.

Tända ljus och mysa under en filt. Jatack.


13 Oktober 2006  | Länk | Journalanteckning | 0 kommentar
torsdag



but im on the outside
im looking in
i can see through you
see your true colors

cause inside youre ugly
youre ugly like me
i can see through you
see the real you



Så galet trött i huvudet, ögonen..vill inget hellre än att gå och lägga mig men det är väl inte så smart när klockan är kvart i ett bara >__<

Försöker läsa ikapp lite på forumen på helgon istället, hade närmare 280 bevakningar när jag började..

Psykologbesöket idag då..,det gick bra. Inte riktigt lika givande idag som de andra gångerna, dock.

Ska dit nästa fredag igen. Jäkla tider att aldrig passa typ. Mamma är verkligen massa upptagen sedan hon började arbetsträna igen. Och den 16 ska hon börja jobba på riktigt igen.


Igår glömde jag berätta att jag beställde En box med de tre första Harry Potter-filmerna på cdon. Idag låg de i brevlådan och väntade. Joy! Funderade på om jag skulle beställa fyran också, men det skulle blivit för dyrt, så det får bli en annan gång..

Såg att de hade ett par boxar med Cityakuten också. Dem bara Måste jag köpa. Nån gång!


12 Oktober 2006  | Länk | Journalanteckning | 0 kommentar
sovadags..



Ja, nu är det dags att gå och lägga sig igen.. Först tänkte jag dock skriva lite om min dag, så att inte den här dagen ser så himla ouppdaterad ut i almanackan sedan..

Dagen började med en klocka som ringde, en övertrött s som inte alls ville gå upp men som ändå lyckades kravla sig upp helt övertygad om att hon skulle till psykologen. Tills mamma talade om att det var onsdag bara. Godnatt sa jag och återvände till sängen från vilken jag inte kikade upp igen förrän klockan var tolv.

Efter en tur till brevlådan och en kort stund vid datorn såg jag på tv och broderade. Samt tog en kort,kort paus för makaronikokning. Jag har suttit i den fåtöljen tills alldeles nyss, och broderat mestadels av tiden, samt kikat på tv.

Jag har kommit en bra bit på väg nu, och börjar längta efter att få lägga det här broderiet bakom mig så jag kan börja med de andra. Det har varit ett ganska utmanande broderi, med trådar som först inte vill existera men som sedan visst dyker upp, mängder av stygn som är fel men som jag måste trolla med på något vis. Och ett tecken på mönstret som inte existerar i tabellen över vilka trådar som ska sys på vilket mönster.. men men. Det fixar sig nog..


Nu ska jag dock dunsa i säng, för imorgon blir det ju psykologen. Istället...


11 Oktober 2006  | Länk | Journalanteckning | 1 kommentar
optiker & paket



Imorse var jag till optikern, för synundersökning. Det visade sig att jag hade oförändrad syn på vänster öga och behövde den minsta möjliga justering i styrka på höger öga. Känns bra. Att man inte hastigt blir blind liksom ;P
Jag lade ju undan bågar förra veckan så det var bara att de fixade beställning på glas och så, så nästa vecka skulle de komma. Glad! Jag är sjukt trött på mina avskavda glasögon, inte så konstigt kanske med tanke på att jag haft den här modellen sedan jag gick i åttan(?).
Inte blev det så dyrt heller; bara (bara..) 3057 kronor. Men det beror väl på att jag lyckades hitta ett par billiga bågar..

På eftermiddagen fick jag sms-avi om att min konsultbeställning kommit, som jag misstänkt att den skulle. Så på hemvägen från jobbet hämtade mamma ut den. Har lagt upp bilder i bilddagboken på några av sakerna..

För en stund sedan fick jag mejl från Jotex också, om att deras leverantörer är försenade med sina leveranser så jag kommer inte få mitt paket därifrån förrän vecka 45. *suck* Andra veckan i November.. Men jag får väl vara glad om jag får det jag beställt alls, det kunde ju varit helt slut liksom..


Jag har en väldig lust att packa ner en massa saker i mitt rum, få undan dammsamlingar och få mer plats för ljusstakar; och mer mysfaktor. Har lekt med tanken på att flytta min höga vitlaserade byrå från det röda rummet in till sovrummet, och ställa bokhyllan som står där inne i röda rummet istället. Får se om jag orkar ta tag i det imorgon kanske? Efter psykologen... När mamma är på jobbet.

För att jag alls ska komma mig för något i städväg så måste jag ställa till det ordentligt. Därav denna ommöbleringstanke.. Om nån vecka sådär ska en tjej från byn komma och värdera huset också (hon är fastighetsmäklare), så att den här arvsgrejen blir klar någon gång..


Förresten slog jag in fyra julklappar till idag. Nu är det inte jättemånga som saknas innan jag är klar med det för i år..

10 Oktober 2006  | Länk | Stök & Pyssel | 1 kommentar
snöflinga



Inatt hade jag sönder min nya Snöflingeljushållare. Det var så satans onödigt och jag blev så arg på mig själv. Jag hade inte ens haft den en vecka och jag är verkligen himlastormande förälskad i just den. Nu måste jag köpa två nya, istället för en (tanken var att köpa en till att komplettera med) på nästa visning vi ska ha.. Och de är ju inte gratis och mina pengar börjar sina så smått, inte minst eftersom jag måste låna ut pengar till mamma då hon har det dåligt ställt även denna månad..:/

Inatt blev det till att prata med Marie till väldigt sent. Och det var jättemys att surra med henne! Vi har ju varit ganska dåliga på det här med msn sedan i våras.. Hoppas det blir lite ändring på det nu.

Efter att Marie försvunnit blev jag kvar ett tag till, sedan satte jag mig i sängen och drömde mig bort i PartyLitevärlden.. Klockan var nog tre när jag somnade. På ett ungefär. Så det blev sovmorgon till halv två idag. Jag vaknade till imorse, och var egentligen ganska pigg då. Men jag somnade ändå om.. Lite dumt kanske. Men jaja.

Imorgon blir det att gå upp tidigt eftersom jag ska till Optikern halv tio redan...

Nu ska jag nog krypa upp i soffan en stund till och se på tv..


9 Oktober 2006  | Länk | Ljus | 0 kommentar
00:11



Och jag kommer aldrig ihåg att ta mina mediciner heller -sucka-.

I veckan hämtade jag faktiskt ut nya piller på apoteket, och idag är tredje dagen jag tar dem. Eller ja. Idag blir ju faktiskt fjärde, med tanke på att söndagen redan är slut..

Det doftar Lotusblomma & Plommon här så jag blir alldeles kli:ig i halsen. Men två är snart slut, och det allra sista av de jag hade har jag tänt ikväll så det lär väl ta slut imorgon kanske..

Jag håller på och eldar upp de gamla ljusen eftersom det inte känns riktigt rätt att tända de med juldofter riiiktigt än. Eller ja, jag testade ju ett par pinjebärsljus när jag precis fått dem, för att kolla om de verkligen luktade julgran. Och det gjorde de, så i november när vi ska ha nästa visning ska jag beställa fler. Man kan aldrig ha för många julgransdoftande ljus när det är jul och man har plastgran.

9 Oktober 2006  | Länk | Journalanteckning | 1 kommentar
23:44



Jag vågar inte gå tillbaka och läsa vad jag skrev igår. Det känns som att jag öppnade mig alldeles för mycket och..ja. Nej, usch.

Hela söndagen har också gått. Som vanligt när helgen närmar sig måndag får jag av någon outgrundlig anledning hemsk ångest. Man kan ju tycka att jag inte borde få det, men det blir så för att det känns som att jag borde vara någonstans liksom. Det sitter nog ganska djupt rotat; från när jag gick i högstadiet och var borta från skolan så mycket, allra högst medveten om att jag egentligen inte borde ligga hemma i soffan och titta på våra bästa år. Men jag förmådde ju inte att gå dit, trots det..

Och nu på sistone har det varit så väldigt mycket tider att passa. Psykologen och veterinären och egentligen skulle jag ju till doktor Pia i början av den här veckan också, men så var hon sjuk.. Sedan har det varit flera paket att hämta ut och ja.. det har helt enkelt varit en sådan väldigt händelserik vecka som gör mig utmattad i själen. Det kan inte tyckas vara speciellt mycket för en människa som jobbar heltid (eller jobbar alls, snarare), pluggar och dessutom ska hinna med fritid utöver det med andra krav.. men för mig är det i allra mesta laget att ha tre tider att passa under en och samma vecka.

Nu i veckan har jag tid hos Optikern och psykologen. Det känns också stressande. Delvis för att det är sådana saker jag måste göra tidigt på förmiddagarna. 9:30 och 10:00 är väl inte den idealiska tidpunkten för min del, då jag helst sover till 12-13 om dagarna.. Men det får ju lov att gå, speciellt nu när mamma jobbar och jag måste anpassa mig till när hon kan skjutsa mig..

I början av den kommande veckan borde min konsultbeställning komma från PartyLite också. Spännande. Då får jag slå in mer paket...:) Och så får jag min fina adventsljusstake.
Som väl inte ser ut som den klassiska adventsljusstaken, men den har fyra hållare för ljus och det kommer nog bli kanonbra ändå. Vem har liksom sagt att det måste vara så klassiskt jämt? Dessutom har ju mamma fortfarande sin gamla kvar..
Sedan kanske jag får Jotex-paketet också. Spännande. Ännu mer julklappar..^^

Imorgon hade jag verkligen tänkt skicka iväg Englas brev också. Om jag orkar ska jag nog skriva klart det när jag gått och lagt mig; att skriva i sängen är helt enkelt bäst. Det finns inget mer ultimat skrivställe! Annars får jag göra det imorgon medan mamsen är på jobbet..


Broderandet har det gått ganska utför med de senaste dagarna. Eller snarare har det inte skett något alls med det. Det måste jag också ta tag i nu i veckan.. Jag vill verkligen få det broderiet klart så jag hinner med de tre små och det andra jag fick nu i veckan från Linea innan jul..


9 Oktober 2006  | Länk | Journalanteckning | 0 kommentar
Omvälvande



Jag finner det alltid lika hisnande, omvälvande, världsomstörtande att falla så brutalt efter en okej, för att inte säga bra dag.

Så med gråten i ögonens bakkant och panik i hjärtetrakten, kan jag annat än undra varför det blir såhär?

Det kan ibland kännas som att jag själv drar mig ner dit, för att det varit "för bra", för så ska det liksom inte vara. Jag är van något mycket sämre, anser mig inte förtjänt av något annat än depressionsträsk och allt vad det innebär för självkänsla, självförtroende och så vidare...

Jag nedtecknade min nyaste Höstvinds-text från haket nyss, en minnesbild från mitt möte med Engla själssyster i maj då jag stannade till i Uppsala på väg mot Järna. Även om Engla inte var så sjuk då som hon var under vintern, den förra, så var hon ju inte frisk. Hon ÄR inte frisk. Men hon har (bland andra) blivit en idealbild i min hjärna för hur man ska vara.

Således gör det mig extra ångestig matmässigt en dag som denna; när jag ätit så onyttigt som jag gjort. Friterat; inte bara kyckling utan banan till dessert också.

Jag har egentligen förbjudit mig själv att skriva något rakt ut om dessa tankar, vill inte berätta för att det känns så oerhört pinsamt. Skamset. Samtidigt kan någon ju få för sig att tala till rätta; tala om för mig att de planer som målas upp på min näthinna inte är friska, försöker sätta stopp för dem...

Hade jag inte varit i sådan dålig kondition hade jag inte gjort annat än stått på min nyinköpta Crosstrainer. Hade jag haft orken att ta mig ut på promenader hade det blivit milslånga sådana varenda dag oavsett väderlek. Men depressionen sätter stopp för sådana saker; initiativförmågan har gått i graven och ja.. jag gör helt enkelt tvärtemot vad jag vill: Jag äter och äter och äter. Eller svälter och svälter och hetsäter.. Det finns liksom inget som heter "Normal kosthållning" i mitt liv, jag kan på något vis inte se det om jag så tittar så långt i backspegeln som är möjligt. För jag tog alltid den där extra sockerkaksskivan hos mormor, jag tog alltid den extra kakan när jag fick chansen och jag skippade aldrig godiset på lördagarna. Det sistnämna må vara ganska normalt för ett barn; men för varje år blev påsen bara större, tyngre, mer kaloririk.

Och det var då jag skulle behövt den där spärren.

Jag vet inuti att det är mitt utseende som spelar många roller i det destruktiva rollspel som äger rum i min hjärna, det är den största anledningen till mitt självhat och jag tvivlar på att det någonsin kommer bli annorlunda sålänge jag fortsätter se ut och väga som jag gör..

Jag måste helt enkelt göra något åt det, och då finns bara Ett alternativ; svält och träning - i kombination.


Gudarna vete varför jag skrev det här. Det kommer ge mig hutlöst mycket ångest då jag vet att någon kommer läsa det. Förhoppningsvis gör ingen det, men men.. Ja..


8 Oktober 2006  | Länk | Brev | 2 kommentarer
China



Har just kommit hem från China, där jag och mamma varit och ätit tillsammans med mamsens barndomsvän C. Herregud vad mätt jag blev. Jag skulle aldrig tagit någon dessert, men det är ju så dags att tänka på det nu...>_<
En sak är iaf säker; jag tänker inte låta det gå tre år innan vi går dit nästa gång!

Nu ska jag nog leta fram nåt sevärt på burken och tända lite ljus. Och smälta maten..


7 Oktober 2006  | Länk | Journalanteckning | 0 kommentar
natta



Det har inte blivit något skrivet här idag, och nu är det dags att krypa till kojs så det blir inte så mycket vettigt sagt nu heller. Tänkte bara i korthet uppdatera om min dag; Caspian kastrerades imorse hos veterinären och har mest sovit idag. Jag har hållit mig i hans närhet mest hela tiden, kikat på lite tv, läst ut Skuggbarn och börjat på Hanne-Vibekes nyaste bok som jag inte minns vad den heter just nu.

Jag är sjukt trött, har frusit sjukt mycket och dessutom hört någon kille prata engelska i affären idag. Jag vet inte varför jag fascineras så av folk som pratar andra språk i affärer och så, men det gör jag. Och han hade en mysig dialekt..

Avslutade kvällen med American Pie - The Wedding.


Oh well. Sova nu, får skriva mer imorgon istället.

6 Oktober 2006  | Länk | Journalanteckning | 0 kommentar
svimlish



Men damnit. Jag suddade just ut det jag skrivit med handleden >_< Klantjag.

Nåja. Jag hade mest bara skrivit att min Crosstrainer är hämtad och ihopskruvad.

Efter två omgångar på den om vardera en km känner/kände jag mig typ både illamående och svimfärdig, så det finns inte mycket kondition där att jobba med :P

Men det är ju det jag ska göra något åt, så...

5 Oktober 2006  | Länk | Stök & Pyssel | 0 kommentar
14:12



Sedan jag släpade mig upp då 3-teflånens gökur talade om att klockan slagit jämnt klockslag (13:00) har jag varit så effektiv att jag hunnit hämta och öppna posten, tvätta en maskin med tvätt (ska gå ner och hänga den så fort det blir reklamavbrott i Oprah som är väldigt intressant idag), ätit frukost och gått igenom mina stamställen på nätet. Plus fotat lite och lagt in bilderna i bilddagboken. Jag känner mig faktiskt ganska duktig! Vissa dagar brukar det ju inte hända mycket mer än så på hela dagen...

Jag hade tänkt att jag skulle ta tag i det här med att städa och få ordning i mina rum idag också. Litegrann iaf. Sedan ska vi hämta min Crosstrainer eftersom pengar numer finns på mitt vanliga bankkonto så jag kan betala den. Till skillnad från igår då jag saknade Internet tills Jale Åkeri hunnit stänga >_<


aaahhw. Gråtpaus. (Oprah, remember).

Nej nu blev det paus, så det är nog bäst att jag släpar mig ner i källaren också. Skriver mer senare istället!

5 Oktober 2006  | Länk | Journalanteckning | 0 kommentar
ljus & internetavsaknad.



..antar jag får bli det här inläggets ämnen.

Idag har inte Internet funkat. På hela dagen, fram till halv åtta sådär. Fick höra att nån sprängt något i Borlänge, som tydligen påverkade oss. Grrgh! Vad är det för idioter som sysslar med sånt?

Nåja. Jag har ju haft ganska fullt upp ändå idag.

Det blev så att jag svalde två Ibumetin och två Imovane igår för att kunna somna. Fick plötsligt världens huvudvärk strax innan jag gick och lade mig igår. Kunde inte somna. Och med vetskapen att jag skulle upp tidigt idag blev det ännu svårare att somna, så jag gick upp och tog de där tabletterna. Låg vaken en stund, men sedan somnade jag faktiskt.

Mötet med Jeanette idag gick bra. Hon berättade att hon hittat det gamla skattnings-grejset och jämfört det med det nya; och att båda visade poäng för "Svår depression" Tjolahopp. Hade jag svarat idag hade det blivit tre poäng högre också; eftersom jag nog svarat att jag har självmordstankar. Nå, de är inte så hemska. Eller var inte. För det känns bättre nu. Men när de där stunderna kommer och allt känns så hopplöst att ett avslut ses som enda alternativet.. då är det ju inte så enkelt..att ta sig igenom..

Sedan sade hon också att hon vill dra igång en psykologutredning i november. Så äntligen får jag vad jag väntat på sedan mötet med min första (av fyra?) stafettläkare på psyk. Han skrev nämligen att det skulle bli en sådan i journalen redan då; i juni förra året. Men sedan har jag ju inte sett honom nåt mer, fått någon psykolog förrän nu och dessutom fastnat hos en läkare som anser att hon kan ställa diagnoser bara genom att prata med sina patienter några minuter. Med fördel om de är drogade, på IVA efter ett suicidförsök. Nåja. Jag har kommit dit jag vill. Äntligen får jag kanske lite klarhet i om och i så fall vad mer som är mina problem...


Efter att jag varit hos J skjutsade mamma hem mig och for direkt till jobbet. Jag tog en dusch, hämtade posten och upptäåckte att jag fått avi så jag kan hämta ut min Crosstrainer (skulle gjort det idag redan, om det inte varit för att jag inte kom åt min internetbank när Internethistorien var död). Sedan hade jag fått paket från Linea också, i brevlådan. Glömde ta bild på det jag fick idag, så det får bli imorgon istället. Om jag minns. Iallafall. Det var två ramar och ett större broderi. Sedan var det ett set med tre små tavlor med julnallemotiv och röda medföljande ramar.. Jättefina.


Sedan då. Jo då lagade jag mat. Makaroner och köttfärssås med ost på, som stoppades in i ugnen. Ungefär som en lasagne.
Pappa brukade göra så när jag var hos honom som liten. Jättegott är det!


I eftermiddag blev det en tur på apoteket. Jag har bestämt mig för att ta mina mediciner igen. Hmm. Får börja imorgon. Eller kanske innan jag lägger mig, om jag orkar hämta vatten eller nåt i köket först...
Sedan var vi på Matekonomen och handlade lite.


Jag köpte Frödinge Kladdkaka och sådan grädde i "sprayburk". Har aldrig testat sådan förut, men den var ju helt okej..om man bortser från att den inte smakade som grädde gör i vanliga fall :)
Onyttigt, men gott. Och från och med imorgon (eller senast i övermorgon!) kommer jag försöka vara en ordentligt tränande människa. Faktiskt.

Men nu lutar det åt sängen, inom en liten stund. Trött som en gnu i ögonen. Minsann.


Förövrigt renskriver jag Englas brev nu, kommer väl lägga till lite mer också i slutet men snart är det klart att skickas. Det har bara tagit några veckor..(började skriva den 21 september..)


5 Oktober 2006  | Länk | Ljus | 0 kommentar
Sova



Frågan är om det inte ska få bli en tidig kväll ikväll, med tanke på att jag ska vara hos psykologen klockan tio imorgon..

Känner mig bara allmänt blä ikväll, så det skulle då inte skada på det viset.


Förut idag tappade jag bort Sessan. Hon var ingenstans, fast jag visste att hon inte var ute. Jag hittade henne dock tillslut.. Där har hon Aldrig sovit förr :S

3 Oktober 2006  | Länk | Journalanteckning | 0 kommentar
Leverans



Har varit ute på en liten leveransrunda i byn nu; till det andra gula tegelhuset och tegelhusets granne. Där var dock ingen hemma så vi lämnade påsarna hos tegelhusets grannes granne på andra sidan; min kusins mamma (och min morbror). Sedan fattas bara att mammas fd jobbarkompis får sin leverans, men det får mamma sköta.
Här intill syns det Jag beställt. Det följde med ljus till alla tre ljusstakarna jag hade beställt, och sedan fick jag ju en del ljus gratis också, så det ser ut att vara en hel del...:)

3 Oktober 2006  | Länk | Ljus | 0 kommentar
Paket



Och så var paketet hämtat! :D
Här är alla saker som beställdes..

3 Oktober 2006  | Länk | Ljus | 0 kommentar
Paketspårning



Enligt postens spårningstjänst befinner sig mitt paket i Mora nu! Med andra ord kommer det snart sorteras in på Matekonomens utlämning av paket och då kommer ett sms att landa i min telefon som säger att jag kan hämta det inom ett par timmar eller så. Wooo! :)


Efter ännu en sen, och ledsen, natt blev det att sova tills..ja, för en timme sedan kanske. Eller jag vaknade när mobilen ringde strax före tolv (det var okänt nummer varför jag självklart inte svarade), sedan myste jag med Caspian fram tills jag gick upp. Då hämtades posten och sedan dess sitter jag här.

Dricker en varma koppen Jordgubb & Vanilj nu.
De var inte speciellt goda så de har stått i skåpet och samlat damm ända sedan i vintras någon gång, så jag tänkte att det kanske är dags att göra slut på dem nu. Då kan man ju köpa någon godare sort nästa gång liksom..som Nypon & Apelsin. Den är mumsig värre.
Åh. Tänk när mormor gjorde egen nyponsoppa.. jag hade glömt det. Det är jobbigt när sådana minnen dyker upp. Såhär på hösten tänker jag främst på mormors Kålsoppa, som jag visserligen hade kunnat göra själv om jag bestämde mig för det.. men den skulle ju aldrig bli som mormors.. Liksom mina äppelpajer Aldrig blir lika saftiga och goda som hennes blev...

Självklart var mormor så mycket mer än matlagare, men hon var världsbäst på det så det är liksom det som ligger närmast till hands i minnesbanken...

3 Oktober 2006  | Länk | Ljus | 0 kommentar
Överanvändning?



Det känns som att jag skrivit en hel väldans massa inlägg här på den korta tid jag varit medlem.. Men det har nog sina förklaringar. Dels hade jag faktiskt bestämt mig för att försöka skriva mer än tidigare, helt enkelt för att jag saknat det och för att det blivit så att jag slutit mig som en mussla på sistone. Jag måste förändradet, måste tala om för andra hur jag tänker och mår och så..
Anledning två är att jag inte sprider ut mina dagboksinlägg på tre olika ställen som jag gjort tidigare. Nu finns allt samlat på ett och samma ställe, med få undantag (som inte inträffat ännu, eftersom jag bara länkat hit i mina andra dagböcker..)

Sedan kan jag konstatera att ljusen Inte har kommit idag. Jag hade inte helt gett upp hoppet förrän klockan var halv sex.. men imorgon, då måste de bara komma!

Jag hade tänkt skriva ihop ett mejl till min faster nu också, om fördelarna med PartyLites ljus. Tala om varför de är så dyra men också värda att köpa och sådant..


Sedan har jag haft i tankarna en längre tid nu att verkligen försöka få ordning och reda bland mina saker, PL-papper och framförallt; kläderna som aldrig hamnar i garderober och byrålådor som de borde mellan det att jag använder dem.. Ska verkligen försöka påbörja det projektet redan ikväll. Tror jag. Humhum.

Precis när jag började skriva föregående stycke slocknade mitt första Cylinderglasljus. Det var av doften Ananas & granatäpple och hade brunnit i många många fina timmar. Jag kommer sakna det :)

2 Oktober 2006  | Länk | Journalanteckning | 0 kommentar
Julklappar



Det är helt galet tidigt, för att vara mig åtminstone. Men nu har två julklappar slagits in. Känns bra att veta att jag har koll på det allaredan. Fattas bara att jag verkligen kommer iväg till IKEA också så jag kan köpa de sista julklapparna till pappa. Annars blir det inte allt jag tänkt mig...
2 Oktober 2006  | Länk | Stök & Pyssel | 0 kommentar
14:47



Sådär! Nu har jag skickat iväg min konsultbeställning! Ännu en lång väntan inleds, därmed...

Paketet jag väntar på har inte registrerats av posten än, så jag misstänker att det inte kommer förrän imorgon. Men ja.. det är ju inte jättelångt tills dess iaf. Även om jag är såå otålig nu! >_<


Jaja.. Finns inte mycket att göra, antar jag?


2 Oktober 2006  | Länk | Ljus | 0 kommentar
14:02




Det blev en Väldigt sen natt inatt; med msn-samtal med Julia och fortsatt överdoslyssnande på Du & Jag Döden.
Imorse ringde de från psyk och sa att doktor P var sjuk, så jag kunde lugnt (och lättad!) somna om och sova så länge jag ville. Tjugofyra minuter över ett gick jag och hämtade posten, då hade jag precis gått upp.

I brevlådan fann jag ett paket från cdon med tre dvder, varav en ska bli julklapp till mamma och de andra två är mina och väl undangömda för att inte mamsen ska ana oråd (typ bredvid mina andra dvder i hyllan ovanför tvän) Haha.

Men inte nog med filmerna; jag fick stort brev från PL också! Det innehöll månadens Reflections (en tidning som alla säljare får), och nya specialerbjudandeblad. Roooligt! I november/december kan värdinnor få finfina saker! Sedan var det också en speciell JUL-katalog! Dock fastnade jag personligen inte för något speciellt i den katalogen.. Slutligen fanns ett rätt fint erbjudande som gäller både värdinnor och gäster under november månad..


Oh well. NU ska jag göra min konsultbeställning till PL.
Sedan hoppas jag få sms om att paketet kommit idag med de andra sakerna!


2 Oktober 2006  | Länk | Journalanteckning | 0 kommentar
02:13



Kanske borde jag känna mig en aning stressad av att klockan snart är halv tre och jag inte ens gått och lagt mig för att Försöka somna än. Imorgon måste jag gå upp i hyfsad tid och minst tvätta håret, men helst duscha också. Sedan ska jag antagligen gå upp till stora vägen där mamma ska hämta mig när jag ska till läkarhelvetet kl 14. Suck.



På tal om självmord/stankar i föregående inlägg så har jag tänkt en del på överdosen i mars på sistone. Jag hade helt förträngt det när jag läste något som fick mig att minnas. Minnas, tänka och fundera. Jag har fortfarande svårt att förstå hur jag inte kan minnas någonting från det att jag tog de första tabletterna tills jag satt hos läkaren dagen efter att jag kommit hem från IVA..
Det var så förbannat läskigt att "kvickna till" då och inse att man inte varit medveten om vad som hänt med en på flera dagar, att bara ha ett stort blanksteg.

Jag skrev efter det att jag inte ville göra om det, bara för att det var så hemskt att vakna upp sådär. Grejen är dock att jag är ganska säker på att det kommer bli fler överdoser och sjukhusbesök i framtiden. Inte just nu, men i framtiden. Jag kan inte riktigt beskriva varför, jag bara vet det. Har man väl gått över gränsen en gång så är det så jävla mycket lättare att göra det fler gånger.

Jag misstänker att andra jag känner som har erfarenhet skulle hålla med mig(?). Men vad vet jag, jag kanske är alldeles galet ute på hal is när jag skriver så?

0222. Tiden går av någon anledning hemskt fort de gånger jag inte vill att morgondagen ska komma. Fort. Alls.. Speciellt när jag har läkarbesök inbokade, känns det som att det blir såhär...

Men jag borde faktiskt försöka sova snart. Det borde jag.


2 Oktober 2006  | Länk | Journalanteckning | 0 kommentar
rikedom



Så fanns då de där pengarna på mitt konto, för en stund kommer jag vara lite rik. Och lite lycklig. Materialistiskt lycklig.

Jag är trött som en gnu, men datorn krånglade..kom inte ut på internet. Gav mig den på att få det att fungera igen och betala en räkning åt mamma innan jag går och lägger mig. Nu är det gjort. Nu önskar jag mig lite ro att skriva några rader också. Dikta.

Jag har tänkt på självmord en hel del inatt. Inte så att jag haft självmordstankar, nej inte sådana tankar. Bara tankar på självmord. Jag såg till slut klart dokumentären som visades den 11 september på TV3 om WTC, som jag spelade in och har tittat på lite då och då sedan dess. Jag vet inte varför jag blir så himla starkt berörd av den, av allt som sägs om den tragiska dagen. Men ofta finner jag mig med enorm lust att gråta efter att 11/9 nämnts..
Alla de människor som hoppade, över hundra stycken bara i det Södra tornet (om jag minns rätt..); varför? De skulle ändå dö, varför fick de lov att hoppa? Jag tror inte att det skulle varit värre att dö i tornet än genom att hoppa 70 våningar. Snarare tvärtom. Men vad vet jag; jag var inte där. Jag har inte känt den panik de måste ha känt, när röken förgiftat deras lungor, fått deras ögon att tåras, jag har inte suttit fångad i ett högt torn i NY och vetat att jag på endera viset skulle vara död inom x antal minuter..

Det känns bara så orättvist att de människorna, som ju faktiskt inte ville dö, fick lov att dö. När det finns så många som Mig. Som inte ser någon anledning, som inte vill Leva egentligen.. Kunde där inte finnas någon rättvisa i universum? Liksom?


Nyss hade jag hemsk hjärtklappning. Ångest i hjärtetrakten. Jag vet inte varför. Allt kändes bara för mycket, plötsligt. Till viss del finns den fortfarande kvar.



var det dig jag såg
som en skugga ur mina drömmar?
var det dig jag såg
dig jag svor att aldrig glömma?
var det dig jag såg
som ett spöke från döda drömmar?
var det dig jag såg
har jag äntligen lyckats glömma?



Du & Jag Döden har repeatats mest hela dagen,
och vid en närmare genomläsning/sjungning av alla texter
står det klart att Den döda vinkeln delar favoritplatsen med
Järnspöken och Mannen i den vita hatten (16 år senare).







2 Oktober 2006  | Länk | Höstvind | 0 kommentar
OTH




Det var faktiskt ett riktigt snyftigt och bra program idag, så jag känner mig något tvingad (eller tvingad? nja..) att ta tillbaka det om att det inte riktigt är bra just nu. För det var Bra. Och Sorgligt, men på något positivt sätt liksom. Tankeväckande. Bra. Ja, det var det.


Nu ska jag se Anna Pihl som vi spelade in i början av den här veckan, eftersom det är ett nytt avsnitt i morgon, redan!



1 Oktober 2006  | Länk | Tv film musik & sånt | 0 kommentar
15:48



Som jag påpekat flera gånger tidigare i mina olika dagböcker, är söndagar en av mina heliga tv-tittardagar. Just nu visas reprisen av Desperate Housewives, som jag aldrig kan bestämma mig för om jag tycker om eller hatar. Jag fortsätter bara se det. Senare i eftermiddag är det så One tree hill som tar över. Jag och Lena är dock inte värst nöjda med hur saker och ting utvecklats där den senaste tiden, så just nu är jag inte helt säker på att jag tycker om att se det. Förhoppningsvis tar det en ny, bättre vändning snart.

Efter en paus i skrivandet har klockan blivit kvart i fem.

Egentligen vet jag inte vad mer jag har att skriva här just nu, men som vanligt brinner den där längtan efter att vända ut och in på mig själv. Kanske brinner den rent av extra starkt nu, då jag under en lång period hållit saker och ting inne gällande mående och sådant. Men det tar fortfarande emot att vara ärlig då jag vet att åtminstone någon kommer att läsa vad jag skriver, som inte är Jag själv..


Imorgon ska jag till doktor Pia. Det känns ganska nervöst, som alltid inför besöken hos henne. Jag tycker inte om henne, men samtidigt känns det som att hon är ganska bra på vad hon gör och så, så.. Det här med att jag inte ätit mina mediciner sedan i slutet av juni, då jag på eget bevåg slutade ta dem (med undantag för en vecka nu i augusti eller början av september..) är också en anledning till oro. Jag är rädd för vad hon ska säga om/när jag talar om det. Samtidigt är det kanske aktuellt med en annan medicin också, men jag vet inte.. Det är just ovissheten inför dessa möten som gör att jag får ångest, blir orolig och får sådana katastroftankar.

Fast egentligen borde jag bara gå dit med tanken att jag måste göra det för att få förlängd sjukskrivning, för den jag hade gick ut den 30 september, och jag fick ingen tid hos henne förrän nu.

Sedan borde jag tänka på att jag imorgon kommer vara (tillfälligt) rik, då jag får pengar från försäkringskassan för de senaste sex månaderna. Och ljuspaketet. Det borde komma imorgon, eftersom jag fick ett mejl i fredags om att det var skickat. Allrasenast kommer jag nog få det på tisdag iallafall.

Att ha något att glädja sig åt känns extra viktigt just nu. Kanske just för att jag vet med mig att det finns lite saker att glädjas åt nu framöver.

Ett par filmer jag beställt. Ett paket från Jotex. Ett paket från Haléns. En crosstrainer. Just den sista ser jag extra mycket fram emot. Jag har bestämt mig för att ge allt på den, på att gå ner i vikt. Jag tänkte försöka sätta upp lite mål i min privata dagbok senare idag för vad det är jag vill uppnå och När. Återstår att se hur det går sedan.

Jag vet med mig att jag lätt tröttnar och ger upp. Jag antar att det skulle kunna förklaras, åtminstone delvis, med bipolaritets-diagnosen jag fortfarande ställer mig tvekande till.. Just därför måste jag också försöka att stå emot att tröttna så fort. Eller att trots att jag tröttnar fortsätta kämpa, för att uppnå mina mål. Det är nog mer korrekt att skriva så..




1 Oktober 2006  | Länk | Journalanteckning | 3 kommentarer
Där älvorna dansar




Jag är närmare än någonsin tidigare att få min egen bostad, mitt allra första allra egna hem. Det är nog vad som orsakar mest tankesnurr av allt just nu. Likväl som det skulle innebära positiva förändringar, skulle det föra med sig andra, mindre bra bitar. Jag är väl medveten om dessa bitar, deras innebörd och vad det kan orsaka. Jag är därför tvivlande till hur bra det egentligen är att svänga in och av på denna väg. Jag tänker att jag kanske borde sätta stopp för det innan allt tar fart, och det blir för sent att stanna?

Det kommer bli fritt fram för destruktiviteten att styra och ställa, och även om jag som person utan eftertanke skulle lämna dörren öppen för den att kliva in i min boning finns ändå medvetenheten någonstans; att det inte är bra och att det bara är jag själv som kan förhindra att den tar makt ifrån mig. Att det är Jag som blir lidande om jag Låter den ta makten.

Men då kommer vi till frågan om jag verkligen vill det? Bryr jag mig? Spelar det någon roll vad som händer med mig?

Jag kan inte påstå att jag känner mig särskilt hoppfull inför min framtid, men det kanske är just därför det inte är särskilt hoppfullt heller? Eller är det det, fast jag väljer att blunda för det? Jag vet inte.. Just nu är jag nog inte redo att förändra någonting iallafall.


Ända sedan mötet med psykologen Jeanette igår, har jag ibland överväldigats av en känsla.. jag vet inte hur annars jag skulle kunna beskriva den; än som igenkännande. Som en flashback från hur jag brukade känna tidigare. Exakt när kan jag inte specificera, ty saker och ting tycks ha förändrats utan min vetskap under en lång tid nu. Det är först de senaste veckorna jag verkligen blivit medveten om det. Känslan av igenkännande omfattar hela det mörkaste spektrat; från ensamhets- till övergivenhets- till svikenhetskänsla. Återvändandet till depressionens mörker, och de medföljande tankarna, tankemönstren. Ledsamheten. Den inre gråten.

Hon sade att det kan kännas som att allt blir sämre när man börjar i terapi, eftersom saker man förträngt eller undvikit plötsligt kommer upp till ytan igen för att man ska kunna hantera det. Så är det ju. Kanske är det just vad som händer mig nu också? Jag vet inte säkert, men jag skulle inte bli särskilt förvånad om det var så. Jag är beredd. Jag är van; van smärtan, van känslorna. Van att hantera dem.

Saken är den att jag inte ska hantera vad som händer inom mig, känslomässigt, på samma sätt som jag har brukat. Med Jeanettes hjälp ska jag lära mig nya scheman för hur olika saker, situationer, ska bemötas. Behandlas.

Det är ingenting som förändras i en handvänding. Kanske är det rentav omöjligt. Kanske beror agerandet på saker som finns inuti sedan födseln. Vi talade om det att jag en gång nämnt för min psykiatriker hur jag kände igen mig i vissa delar av beskrivningen av Aspergers och hur en sådan diagnos gör det omöjligt att göra vissa saker. Ändra dem. Då måste man, precis som hjärnans signaler måste finna nya vägar vid hjärnskador, finna vägar runt hindret. I vissa fall kan man inte ens finna alternativa vägar. Man måste således acceptera hur saker och ting är.

Nu finns det inget som tyder på att jag har Aspergers, enligt psykiatriker P, men det utesluter inte det faktum att det Kan finnas någon annan orsak till att jag någon dag måste acceptera saker för vad de är, istället för att försökta förändra dem.

Ännu har jag inte kommit till den punkten, kanske kommer jag heller aldrig befinna mig där. Det är någonting som tiden får utvisa. Tillsvidare kommer jag fortsätta i de invanda mönstren och använda de scheman jag har inlärda sedan långt tillbaka. Samtidigt som jag försöker bryta dem, och försöka finna nya. Mindre destruktiva...



1 Oktober 2006  | Länk | Brev | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & sandra linnéa                                             Skaffa en gratis hemsida