Startsidan Blogg Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
September (2019)
>>


Årskrönika 2010




Min förra krönika avslutades med föraningen att jag, liksom då, skulle sitta här denna dag och undra var all tid tagit vägen. Och mycket riktigt blev det så. För varje gång jag sitter såhär och ska blicka tillbaka på det gångna året känns det som att det gått fortare än det föregående. Är det ett ålderstecken? Är det så att världen snurrar fortare? Eller vad beror det på?
Jag ska inte nysta in mig för djupt i de funderingarna nu, nej nu ska jag försöka minnas mitt år. I ärlighetens namn minns jag inte så mycket av årets första halva, men jag får bläddra lite bland mina dagboksanteckningar...

Januari var en iskall månad, men inte fullt så kall som den här vintern har varit som det verkar. Däremot var det betydligt mer snö här förra vintern än det kommit under denna. Jag inledde året med att läsa väldigt mycket, när jag inte skottade snö. Sedan var det många timmars seriemaraton och trötthet. Mitt år började tungt, jag fick beskedet att jag inte skulle vänta mig någon förlängning av aktivitetsersättningen och oron och tvivlen inför framtiden var många och stora. Jag kämpade på med franskan så gott jag kunde, men mest försökte jag bara att hålla mig flytande.

I februari var det vinter-OS och jag följde curlingen till sent om natten, och en del skidåkning förstås. Särskilt den alpina, men jag fann förvånande stort nöje även i stafetter och jaktstarter och allt vad det nu heter – också. Månne hade de svenska framgångarna stor ”skuld” till det. Men det roligaste var nog att följa Vinterstudions ”Uppvärmningen”. Jag började spela bejeweled, som jag inte spelat på flera, flera år. Men intensivt är kort, snart glömde jag bort det igen.
Min grannes, tillika mammas forna arbetskamrats, barnbarn dog och jag grubblade över orättvisan och hatade den där sjukdomen som nu tagit två människor i min mer eller mindre nära omgivning ifrån livet.
Jag fick ett litet paket med Ballerina kladdkakor i postlådan med desto större symboliskt värde och det gjorde mig väldigt glad.

Jag såg slutet på en fin dokumentär om Ola Salo och när februari övergick i mars såg jag den igen, i sin helhet och samma dag fick jag vetskap om min själasysters återvunna frihet ett par månader tidigare. Jag sörjde att jag inte funnits mer för henne, men gladdes samtidigt väldeliga för att hon äntligen var fri.
Det definitiva avslaget från FK kom. Jag överklagade även om det kändes meningslöst.
Pappa ringer och berättar att min faster blivit överfallen i sitt hem av sina barns far tillika sin före detta sambo, med en bruten arm som resultat. Bruten på två ställen... Jag undrade var världen är på väg.

Funderingarna på framtiden snurrade, ska jag ge upp eller kämpa vidare? Vad ska jag göra? Läsa in slutbetyget? Skulle jag klara det på så kort tid? Det var inte så många veckor kvar på terminen. Jag kontaktade syo-konsulenten för att börja nysta lite i eventuella alternativ. Tankarna tog en allt fastare form i väntan på mitt möte med syon, men jag visste ändå inte vilket ben jag skulle stå på och jag funderade på alla risker och konsekvenser som skulle kunna följa. Ändå sade jag upp lägenheten den femtonde mars och kände en viss ovilja mot att behöva flytta hem igen. Egentligen hade jag inte något val ändå, jag skulle inte haft råd att bo kvar... Dagen därpå inleds flyttpackningen och mötet med syon leder till beslutet att jag, vid sidan om den lärarledda franskan, ska göra prövningar i engelska och psykologi vilket innebär studier på egen hand följda av större prov. Och jag har ungefär tio veckor på mig.

Mitt i flyttpackning och studier gör jag min högskoleansökan den 21 mars. Tiden från beslut till handling har varit kort.

26 mars är det dags för veterinärbesök med min lilla Sessa. Det tar en lång stund efter hemkomst innan hon börjar vakna till och de kommande timmarna då hon vinglar omkring skär i mitt mattehjärta och det tar några dagar innan oron över att något är fel lägger sig helt.

Den 8 april gör jag en liten ändring i högskoleansökan innan jag lämnar den åt sitt öde och så startar jag min nya blogg, i övrigt går den mesta tiden till studier och flyttförberedelser och definitiv flytt denna månad
I maj kommer avslaget på min överklagan från FK, som väntat. Jag kan överklaga igen till högsta instans, men jag orkar inte och det känns ändå inte som att det skulle lett någonstans. Jag försöker fokusera på min plan istället. Och den mesta tiden går åt till studierna, jag gör mina prövningar och får mitt betyg i franskan. Månaden avslutas med viss nedslagenhet över Sveriges misslyckande i ESC, jag som rent av hade känt lite segervittring tidigare. Snopet! Och verkligen skamligt! Inte känns det direkt bättre när det uppdagas hur läraren låtit mig göra prövning för fel psykologikurs heller. Jag tänker att jag ska försöka fixa det, men bestämmer mig för att låta bli. Jag får ett betyg, vilket är huvudsaken.

Juni. Flyttstädning flyttstädning flyttstädning. Min lillasyster tog studenten den 9 juni, jag åker ner till Stockholm över dagen. Mitt i mottagningsförberedelserna ringer den ansvariga läraren för min engelskprövning och meddelar mitt betyg. Alla betyg är därmed satta, jag har mitt slutbetyg. Slutbetyget jag mer eller mindre gett upp hoppet om att någonsin få. Men nu har jag det, och när jag hämtat det från skolans expedition känns det bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Jag är behörig högskolesökande!

Den sjuttonde slutbesiktigades lägenhet och jag lämnade över nycklarna till nästa hyresgäst. Det var mest med lättnat jag gick därifrån, men också ett visst vemod. Min fina lägenhet är inte min längre...
Två dagar senare följde jag kronprinsessans och Daniel Westlings bröllop ungefär från början till slut.

I juli kom första antagningsbeskedet till högskolan. Jag är antagen till programmet, men inte till inriktningen som är mitt förstahandsval. Jag tackar ja och hoppas på förstahandsvalet i andra antagningen istället. Mitt bostadssökande intensifieras. Tvivlen smyger sig sakta på.

Sommaren består av gräsklippning, läsning och en hel del golf. Richard S. Johnsons vinst i Stockholm masters är oförglömlig. För första gången följer jag sommarpratarna på P1, åtminstone några av dem.

I augusti kommer det andra antagningsbeskedet, jag är antagen till mitt förstahandsval.
I augusti är det också (äntligen, vi bokade biljetterna samma dag som de släpptes i början av december 2009!) vin och sockerdricka och Winnerbäck på Långholmen med Mija och Daniel. Det regnar hela dagen men just som vi ska börja ta oss dit lättar molntäcket en aning (fast jag vet inte om man kan säga att det sprack upp så som Mija så övertygat sade att det skulle) och det är uppehåll under nästan hela konserten. Sedan kommer det verkliga regnet. Och åskan blandas med fyrverkerierna och vi är helt dränkta när vi springer mot tunnelbanan efter sista extranumret, min regnponcho gjorde inget vidare jobb alls kan man säga.
Dagen därpå äts det ”traditionsenligt” glass på B&J i gamla stan innan jag åker hemåt igen.

Helgen därpå åker jag ner till Göteborg för att kika på potentiella bostäder och får umgås med Emma. Det resulterar inte i något boende, men efter intensivt mejlande på annonser får jag napp på ett källarrum i sista minuten. Jag gråter och kaosar, osäker på om jag kommer klara det ännu. Jag bestämmer mig för att prova i alla fall. Jag packar och gråter mer när allt inte får plats i bilen. Efter en massa omstuvande går ändå det mesta in och tidigt nästa morgon åker vi.

Jag spenderar några dagar med att umgås med mina fina Göteborgsvänner, jag träffar både Anna och Linnéa och Elisabeth för första gången. På två dagar hinner jag besöka två olika IKEA och ett antal olika fik och butiker...
Den första september är det registrering i Vasakyrkan med sjuhundra andra blivande lärarstudenter.
Första intrycket av mitt källarrum var ganska bra, men snart börjar det kännas så fel att bo där. Jag slåss med mycket rädslor och osäkerhet, och min trettonde dag i stan flyttar jag hem igen. Det känns som ett misslyckande, men ganska snart bestämmer jag mig för att jag vill göra ett nytt försök. Jag anmäler mig till högskoleprovet och gör en ny högskoleansökan.

Åter bor jag så hemma hos mamma. Vi går varandra på nerverna, det är jobbigt jobbigt. Det var ju inte meningen att det skulle bli längre än över sommaren. Jag gör högskoleprovet i oktober. Jag kommer i kontakt med min blivande coach på UC och tankar som jag haft till och från väcks igen. Jag ska få hjälp att ordna praktik, men det blir inte inom det tänkte området och det drar ut på tiden. Jag gör ett kort gästspel där det inte känns bra, men sedan hamnar jag rätt.
Jag pausar alla diagnostankar och går på bio, Harry Potter och dödsrelikerna del 1 blir får den äran.

I december praktiserar jag på bydagiset och tvivlen minskar drastiskt, jag känner att jag valt rätt väg. Andra veckan på praktiken kommer det första antagningsbeskedet för vårterminen och jag är åter igen antagen – till mitt förstahandsval, som jag ändrat sedan förra ansökningen. Lärarprogrammet, Svenska för tidigare åldrar. Sedan går det bara dagar innan jag får beskedet att jag fått ett studentrum jag sökt. Det känns som att det kanske är meningen att jag ska göra det här igen, även om tvivlen finns där.

Veckan innan jul blir jag sjuk, inte sådär galet förkyld som jag brukar bli, men febern gör mig så trött att jag ligger nerbäddad hemma istället för att göra mina sista praktikdagar. Julen blir lugn, och ruskigt kall. Det är -34,8 grader på förmiddagen på julafton och temperaturen sjunker inte nämnvärt på hela dagen. För första gången på evigheter hinner vi äta innan Kalle Anka börjar.
Under mellandagarna läser jag en hel del, men jag lyckas ändå inte slå förra årets läsrekord på 42 utlästa böcker utan får nöja mig med 39 utlästa och tre påbörjade (varav en är kurslitteratur, en annan är en fackbok och den tredje är en ungdomsbok).
Jag har läst en del bra böcker, men det har varit ont om sådana där riktigt bra sidvändare. Jag hoppas på bättre lycka under kommande år även om mängden skönlitteratur förmodligen kommer att minska ganska mycket till förmån för kurslitteratur .

Året har varit ganska torftig på ny musik, jag har hållit mig till LW, Kent och Håkan mest. Men min sommar representeras av Rasmus Seebachs danska stämma i Natteravn, och Oskar Linnros Från och med du och Ack Sundbyberg som ofta hördes i mina hörlurar då jag stod i vedboden och målade trädgårdsmöbler eller när jag klippte gräset med P3 inställt på radion...

Filmmässigt har det inte varit mycket bättre, jag håller mig till mina gamla serieboxar, i mellandagarna har jag hunnit avverka några nyare filmer åtminstone, i form av Änglar och demoner, Alice i Underlandet och Twilight och New moon bland annat. Det senare förvånade mig, för jag hade tänkt fortsätta vara anti bara för att alla andra älskar Stephanie Meyers böcker. Men jag måste erkänna att de var bra och att jag planerar att läsa böckerna någon gång...

Jag kan tycka att det inte hänt så mycket under det gångna året, men egentligen är det nog inte så. Jag har ju faktiskt lyckats få ihop ett komplett gymnasiebetyg och sökt och kommit in på universitetet två gånger. Att det inte gick vägen första gången väljer jag att försöka att inte se som ett misslyckande. Det underlättar en aning när jag nu packar väskorna och gör ett nytt försök. Med praktiken i bagaget känner jag mig också mycket mer säker på att jag vill jobba som lärare.

Under 2010 har också den där känslan jag längtat efter och saknat förut äntligen börjat vakna, nämligen den att jag vill något mer och att jag vill försöka uppnå mina drömmar och ambitioner på riktigt. Jag har återupptagit franskan och jag hoppas att jag kommer få möjlighet att fortsätta med de studierna på ett eller annat vis i framtiden.

Jag har skrivit mindre i år än jag gjort något år sedan jag började skriva på nätet. Det har känts som att det saknats något. Under det kommande året hoppas jag att orden vill återvända, att jag kommer ha något att skriva om.

Jag ser fram emot att återvända till min stad, Göteborg. Att få träffa mina fina vänner mer. Och möjligen utöka min bekantskapskrets en aning, men inte med ytliga bekantskaper då utan riktiga vänner. Det känns inte intressant att slösa bort tiden på halvdana saker eller relationer när det kan finnas något mycket bättre.
I år är året då jag blivit påmind om att tiden går, och att den dessutom går på tok för fort. Jag vill ta vara på den så gott jag kan, när jag misslyckats med det i så många år nu.

När jag skriver nästa gång, hoppas jag att jag kan skriva att jag klarat av två terminer på lärarprogrammet, att jag fortsatt min livsvandring åt rätt håll och utvecklats, umgåtts, varit mer glad och stabil. Att jag fått klarhet i om jag är feldiagnostiserad eller ej, och att jag skrivit fler brev.
Jag ger som vanligt inga direkta nyårslöften utan håller mig till mitt ständigt pågående Projekt: Livet istället.

31 December 2010  | Länk | Krönikor | 2 kommentarer
30 décembre 2010



Det är konstigt, trots att jag bara uppdaterat.. två gånger? den gär månaden, så har jag haft besöksrekord sett till de månader jag fortfarande kan se statistiken för. 1127 stycken.


Jag vet förresten inte varför det blivit så få uppdateringar. Om det kommer förbli såhär eller ej. Jag kommer inte lämna noggen helt, som tidigare skrivet. Men jag kanske bara använder den till lösenordsskyddade inlägg i framtiden, men man kan ju få lösenordet om man inte har det, det är bara att fråga.

Jag hoppas förstås att det inte blir så många sådana trots allt. Att det ska finnas färre anledningar till den typen av inlägg i framtiden.


Jag tror förstås inte att jag har så många hemliga läsare som följer mig regelbundet, utan att det är mina bekanta som läser. Men jag kan göra en liten sammanfattning över den senaste tiden. Julfirande. Det blev lugnt som vanligt. Pappa stannade kortare än vanligt, vi hann äta innan Kalle Anka och såg det för en gångs skull. Åtminstone början. Sedan åkte vi på kyrkogården...

Jag kom in på mitt förstahandsval, lärarprogrammet med inriktning svenska för tidigare åldrar i Göteborg, redan vid första antagningsbeskedet. Jag har fått bostad, ett rum med kokskåp, och flyttlasset går nästa vecka.

Mellandagarna har jag ägnat åt alldeles för mycket film/tv-tittande och åt att försöka bättra på lässtatistiken. Men jag lyckas nog inte läsa 42 eller fler böcker, som förra året, så det blir inget nytt läsrekord. Men 39 böcker blir det i alla fall, minst...


Och så avslutningsvis en liten påminnelse om att jag bloggar lite mer på http://sandralinneas.blogspot.com


Imorgon återkommer jag med en årskrönika.

30 December 2010  | Länk | Journalanteckning | 0 kommentar
En julhälsning



Först och främst önskar jag alla som råkar trilla in här och missat min andra blogg http://sandralinneas.blogspot.com en god jul!


Som det ser ut just nu så blir det ju väldigt lite bloggat här. Kanske blir det bara lösenordsskyddade inlägg framöver, men det är inte hugget i sten. Jag tar det som det kommer istället :)


Julaftonen har varit en kall och lugn sådan. -34,2 grader i förmiddags har legat kring -30 under resten av dagen. Förutom en tur till kyrkogården har jag hållit mig inomhus idag, kan jag säga!

Vi har inte gjort så mycket. Ätit, fikat, öppnat några paket och sett lite tv. Konserten med Sarah Dawn Finer var riktigt fin tyckte jag! Har lurat mamma att se lite Sunes jul nu, men vår vana trogen lockar sängen tidigare idag än någon annan dag på året - typ ;)


24 December 2010  | Länk | letters & numbers & sentences | 0 kommentar
16 décembre 2010




För att läsa detta blogginlägg krävs att du loggar in med ett lösenord




2 décembre 2010



Det blev visst ett väldigt långt uppehåll här. Det var inte riktigt meningen, men jag har inte haft så mycket att skriva. Och så har jag försökt hålla liv i trettiodagarsutmaningen på blogspot-bloggen trots det.

Jag har så gott som ätit upp frukostgröten och sedan blir det till att skynda lite. Det är dags för andra praktikdagen.

Jag var ganska osäker på hur bra det egentligen skulle gå att praktisera på dagis i tisdags, men blev omvänd ganska snabbt. Det var visserligen få barn då pga sjukdom, men det borde gå bra idag med... Jag börjar precis när de ätit lunch och barnen ska vila, sedan återstår kanske en och en halv timmes lek innan de äter mellanmål och sedan går jag hem, så..

Hoppas att de inte tänker gå ut idag bara, det var -19,5 grader när jag steg upp. Nu är det förstås lite varmare, men bara liiite.

Nej, tiden går för fort. Måste sluta nu.
Kanske skriver lite till i eftermiddag, då jag har tid att tänka efter lite mer...

2 December 2010  | Länk | Journalanteckning | 1 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & sandra linnéa                                             Skaffa en gratis hemsida