Startsidan Blogg Gästbok Logga in
Ti On To Fr
2
3
4
5
6
7
8
10
11
13
14
15
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
29
30
31
<<
Oktober (2019)
>>


Theyve got so much to do never time for you.



Söndagen kom och gick utan vidare mycket verksamhet i studentrummet. Jag handlade. Vitaminer. Sjukmat. Clementiner glass juice. Jag diskade. Skedar skålar skedar. Alarmet ställdes. Vfu. Oh how fine I would be without you.

Jag känner ett enormt behov av ynk och ännu mera ynk. Av att dra täcket tätt omkring och vända ryggen till världen.

Jag längtar hem. Jag längtar så väldigt väldigt mycket hem och det dröjer långt mer än en månad ännu innan det är aktuellt att faktiskt åka norrut. Om bara den tiden kunde gå fort fort fort...


21 September 2014  | Länk | Journalanteckning | 1 kommentar
You never were, you never will be mine.


Vaknade för femte dagen eller så med ont i halsen denna morgon. Men när det tidigare gått över efter en stund har det inte gjort det idag och jag är rädd att utveckla en riktig förkylning alldeles lagom till vfu-starten. Det får bara inte hända! Att missa vfu går bara inte. Missar man måste man ta igen och den tiden finns inte. Så jag knaprar gamla vitaminer, med bäst föredatum 2013, äter frukt och dricker te. Försöker ta det lugnt. Inbillar mig att jag ska sova i tid om kvällarna. Igår gick det sådär. Jag läste till närmare ett... Å andra sidan sov jag till kvart i tolv, så jag hade väl inte överdrivet många vakentimmar i bagaget ändå.

Idag lyssnar jag på musik och läser. Jag har påbörjat en ny bok. Och så tvättar jag. Har egentligen ingen ork till det, men jag tänkte göra storkok imorgon (uppskjutet från gårdagen till idag och vidare till imorgon, så det måste helt enkelt göras då). Nu sköter ju tvätt sig själv i det stora hela, så ja. Det är snart färdigt, måste bara förflytta allt från tvättmaskin till torktumlare, torkskåp och galgar för torkning. Och bädda rent i sängen. För att vara något av det bästa som finns att lägga sig i en nybäddad säng är jag oförskämt seg när det gäller att bädda rent, men nu när jag tvättat sängkläderna finns liksom ingen undanflykt och jag längtar därmed vansinnigt efter att få gå och lägga mig nu.

20 September 2014  | Länk | Journalanteckning | 0 kommentar
Ledigfredag.


Hej igen noggen!

Det är fredag. Ledigfredag. Igår hade vi PM-presentation inför ett utvecklingsarbete vi ska göra under den kommande 4½-veckorspraktiken. Det var roligt och väldigt givande. Jag ser fram emot att få hela planeringen på plats när jag träffat mina elever nästa vecka. Nu har jag bara en färdig grovplanering.

Men först är det alltså helg. Jag sov till kvart i tolv idag. Var fortfarande så vansinnigt trött då att jag ett ögonblick övervägde att somna om, men jag släpade mig upp istället och nu har jag tagit en kort paus från min nöjesläsning. Boken börjar närma sig slutet och jag längtar efter att få välja ut och sätta tänderna i nästa. Under min studietid har jag inte orkat eller funnit tiden för att läsa riktigt, men i sommar påbörjade jag projekt omprioritering av min tid och jag ser inte riktigt lika mycket på teve längre, lyssnar däremot mycket mer på musik och läser. Oh, så jag saknat att lyssna på musik, utan att riktigt veta det. Men nu har jag hittat den och jag utnyttjar verkligen mitt Spotify till fullo. Böckerna går det hyfsat med. Klart det inte blir lika många böcker som det kunde bli förr, men jag läser i alla fall mer eller mindre dagligen.

Jag tror egentligen inte att jag hade så mycket att skriva idag, ville mest kika in och se om det hänt något här sedan jag skrev häromdagen och en kär gammal läsare visade jag sig i alla fall ha kvar bland de där tiotusen robotarna. Känns fint!

Vet inte hur det blir med noggen på sikt, men för stunden känns det som att jag kommer hänga här ganska regelbundet framöver. Som vanligt tänker jag att det får bli som det blir, tänker aldrig låta skrivandet kännas som ett måste.


19 September 2014  | Länk | Journalanteckning | 0 kommentar
En sluten cirkel

Hej noggen.

Så länge sedan senast!
När jag kikar in i besöksstatistiken verkar du dock inte ha varit så ensam under dessa år. Jag häpnar. Och tror inte riktigt att det kan vara riktiga besökare. Varför skulle närmare 10.000 människor hitta hit bara under september när jag inte skrivit här på flera år? Nej, det måste vara något fuffens. Om jag trott att det var verkliga människor som hittat hit hade jag blivit livrädd. Tiotusen liksom? Omöjligt att ta in.
Nej. Bakom de där siffrorna måste det gömma sig ett helt gäng robotar.

Men om jag skulle ta och lämna sifferältandet bakom mig nu då.
Hur fortsätter man? Hur kommer det sig att jag plötsligt skriver här igen nu, mer än två år efter mitt senaste inlägg?

Ärligt talat har jag saknat dig noggen. Jag har en jättefin blogg, en annan blogg. Men jag hinner och orkar aldrig skriva i den. Och så låser det sig när jag tänker att jag ska skriva där. Jag skrapar bara på ytan. Vågar inte lämna ut mig på samma sätt där som jag brukade göra här. Kanske beror det till viss del på att jag är mer vuxen nu. Jag fyller 29 i år. Jag har snart en högskoleexamen i bagaget. Jag ska ut i arbetslivet och tjäna pengar och uppfylla drömmar. I det stora hela mår jag så mycket bättre än vad jag gjorde då. Då när jag uppdaterade här dagligen. Men ibland blir allting plötsligt bara mörkt igen och jag har ingenstans att lufta tankar och känslor då. Och då tänker jag på noggen. På att jag ska vända mig hit och skriva av mig.

Ikväll är jag vansinnigt trött efter en lång dag i skolan, vi slutade inte förrän 16.45 och imorgon väntar en lika sen dag men också en tidigare morgon än idag. Men i det stora hela är jag glad. Jag har funnit några riktigt fina kursarvänner som jag känner mig trygg med. Jag har så sakteliga börjat våga prata mer, känner att jag har något att tillföra ibland. Även om jag fortfarande helst bara lyssnar och reflekterar så märker jag hur det blivit enklare att inte bara göra det. Och denna trygghet gör att jag kommer hem och känner mig glad och nöjd med dagen allt som oftast. Det är fortfarande tungt med tidiga morgnar och långa dagar, för jag kommer aldrig bli en morgonmänniska och det jag bär med mig i ryggsäcken innebär med stor sannolikhet att jag alltid kommer bli extremt utmattad av sådant som för andra är en helt vanlig dag som gör dem helt vanligt trötta framåt kvällen. Men det måste jag leva med och försöka hantera på ett så bra sätt som möjligt. Kanske kommer jag aldrig klara att jobba heltid vecka ut och vecka in, men då får det vara så. Livet är inte bara arbete och bara det faktum att jag i januari kommer att ha 240 högskolepoäng tagna på fyra år, varav jag haft studieuppehåll i ett av dessa år, är så vansinnigt sjukt och jag är så stolt över det. Det var verkligen ingen självklarhet att jag skulle läsa på universitetet så sent som våren 2010 när jag läste in mitt gymnasieslutbetyg.

Vad jag försöker säga är att livet tagit mig så långt sedan jag skrev här senast och det är helt fantastiskt. Men jag har haft sådana svackor också... Faktum är att jag befunnit mig i en riktigt djup sådan under sensommaren och en bit in på den ännu ganska unga höstterminen som jag tror att jag börjar lämna bakom mig igen nu.

Och i övrigt. Ptja. Det finns säkerligen en hel del att skriva. Men jag tror att jag nöjer mig för nu. Med hopp om att jag snart återkommer. För det känns bra att skriva här igen, det gör det.
17 September 2014  | Länk | Höstvind | 2 kommentarer


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & sandra linnéa                                             Skaffa en gratis hemsida