Jag vill tacka syrrorna Bernt och Robert och uskan Boel samt doktor Martin och doktor Ann, mitt operationsteam som tog så väl hand om mig under min operation....
Och jag är verkligen i skick som ny nu när de där jäkla stenarna är borta!
Häromdagen kom också svaret på att det inte var något elakartat utan en kronisk inflammation som jävlats med mig, TACK för det säger jag!
Hade tvättstugan häromdagen och lille large kommer lubbande med en kasse fullproppad med skitiga kalsonger från jobbet, där han duschar varje dag!
Kommer osökt att tänka mig tillbaka till ett utvecklingssamtal för 23 år sedan då jag tittar i mellansonens fack där det ligger nio toppluvor och en tröja vilka varit efterfrågade hemma...
Sista dagen på semestern för lille Large, vi avslutade med en lugn och skön söndag.
Klimparna och deras pappa kom på besök medans mamma A var på jobb. Vi åkte ner till sjön och fiskade en stund, resultatet var inte tungt att bära hem, en abborre!! Fast den var god!
Sommaren kan summeras som lugn och avkopplande.....Förutom resan till Saxnäs har vi bara varit på några dagstflykter. Visingsö och åkt remmalag med Klimparna, Västerås och hälsat på nya prinsessan. Sedan var jag en sväng till Stockholm och hälsade på Ärret!
Juli har varit lugn till skillnad från juni månad som bjöd på både barnafödande, bröllop och blåslagen gubbe!
Vädret har inte bekymrat mig även om det var lite för kallt i början på sommaren, det vore ju mysigt att kunna bada utan att frysa till is, men man kan inte få allt sa flickan!
När vädret är så här......
.....och ingen vill vara ute, då plockar man fram kortleken och tillbehör....både till lille Large....
.....och till lille Lisa....
Det är viktigt med tillbehör, korten blir mycket bättre då!
Jag tror mina tillbehör är bättre än lille Larges...
Ja, det har vi varit idag, lille Large och jag, gifta i 35 år!
Hur firar vi det?
Jo genom att spela musik vi vill ha på vår begravning.
Romantik vad är det?
Jag säger till lille Large: "Tänk att vi varit gifta i 35 år, vart tar tiden vägen?"
Vad tror ni han svarar?
Jo:
"Ja, jag undrar vart de här två veckorna tagit vägen som jag varit hemma?!"
Så kul har vi!
Fast vi har haft en underbar midsommarhelg för övrigt, yngste sonen gifte sig och vi hade en jättetrevlig midsommarafton med mycket god mat, tårar, skratt och många nya trevliga bekantskaper!
Snusat lite på lilla Alva, fixat björkar, rekat blomplockarställen, smakat på årets första smultron, uppdragat lite, gungat lite hammock, andats, gungat lite hammock, funderat på lite rött kanske? Gungat hammock, tagit lite rött, gungar nu utan hammock, andas och fortsätter räkna ner.....
Läget stabilt, patienten vid gott mod (sämre med vårdpersonalen), patienten gått uppe och fixat lite idag, ua!
Medvetandestatus: Svarar adekvat på frågor om än något obstinat! Fortsatt förvirrad men en klar förbättring mot tidigare. Ger sammantaget ett klart och "redigt" intryck.
Enligt vårdpersonalen kan slaget mot huvudet till och med förbättrat en del av innehållet!
Fredagsmyset tar vi och skiter i idag lille Large och jag.
Gubben är nerbäddad och själv ska jag också gå och lägga mig efter att ha skrivet av mig lite av gårdagens och dagens händelser.
Så här var det: Det började som en vanlig dag med att lille Large åkte iväg på sin moppe till jobbet! Klockan 17.00 började jag titta på klockan och undra lite varför lille Large dröjde, jag var inte orolig han var bara 20-30 minuter sen så det var inget konstigt med det!
Fem minuter senare ramlar han in genom dörren med skrapsår på näsan, stor fläskläpp och svårt att andas...."jag tror jag har krockat" säger han, "Jag minns ingenting!!!", "Jag har så ont!".
Efter en kort inspektion ringer jag 112 och de skickar ambulans omedelbart och 20 minuter senare är den på plats! Lille Large är mycket orolig och chockad och har svårt att sitta still vilket han fått stränga order av den underbara sos-personalen att han bör göra!
Så åker de iväg med min lille gubbe och en orolig väntan tar vid, många frågor cirklade runt: Hur kom han hem i det skicket han var? Var var glasögonen! Vad hade hänt? Var hade det hänt? osv.
Ene sonen och jag åker utmed vägen för att se om vi kan se något men inte ett märke inte ett krökt grässtrå, ingenting!?
Vid kontakt med akuten senare har de röntgat och uteslutit allvarligare skador men behåller honom över natten för han har en kraftig hjärnskakning och fyra brutna revben!
Sonen, klimparna och jag åkte in idag med kläder och toasaker till honom men fick ta med oss honom hem, och nu sover han här betydligt piggare, riktigt klar i knoppen mot tidigare!
Jag börjar känna igen min gamle gubbe för ikväll sa han att: "sköterskorna där inne var mycket snällare än den jag har här!" Jojo, men så var nog han betydligt fogligare där inne än han är här! Det är tur att han inte är så snabb för jag hinner haffa honom när han är på rymmen och ska "kolla nåt....". Han ska nämligen hålla sig stilla!! Fattar ni hur lätt det är?
Efter en närmare inspektion av moppen har vi nu förstått hur olyckan måste ha gått till, på hela frampartiet sitter det tussar av älghår! Han har helt enkelt kört rakt in i sidan på en älg!
Fortfarande fattar jag inte:
-Var hände det?
-Hur kom han hem? När sonen skulle köra upp moppen märkte han hur skev hela frampartiet var, hur kunde lille Large köra hem den i det skick han var?
-Var är glasögonen? I utrymmet under sadeln hade lille Large så fint samlat ihop bitar som ramlat bort och på pakethållaren låg det en större bit som var noga fäst med en sk. bläckfisk men inga glasögon, hur såg han att köra hem, han klarar sig inte utan dem!
Jag gjorde en anmälan också till polisen om trafikskadat vilt, med tanke på hur moppen och dess förare såg ut borde ju älgstackaren också fått skador!!
Problemet är att vi inte har en bestämd utgångspunkt för jaktlaget, det blir ett stort område att leta på. Fast älgen är ju lätt att känna igen det måste vara den enda häromkring som bär glasögon!
Till slut vill jag bara skicka en tacksamhetens tanke till hur akutsjukvården fungerar och vilket underbart bemötande och omhändertagande både av patienten och oss anhöriga! Sverige är fantastiskt, och i morgon har jag ordnat "barnvakt" för då ska jag åka och hälsa på nyaste juvelen, lilla Alva.....LÄNGTAR!
Jag håller inte med om detta! Det är viktigt att bearbeta, ta tag i det som är jobbigt och så vidare!
Ibland kan man inte påverka, så är det bara.....
Jag har inte glidet fram på en räkmacka genom livet men tycker väl att jag tacklat motgångarna väl och gjort det bästa här och nu!
Här om dagen hade jag tid hos min arbetsterapeut (hon som hjälper Tummen) När jag skulle betala var det en sjukgymnast från min tid som patient som skulle registrera mig!
Jag fick världens ångest, förflyttades 10 år tillbaka i tid!
Fy fasen, jag säger bara det...Hur i all sin dar kunde det bli så här?
Förr hade jag hus, trädgård, hundar, katter, höns, fåglar, get och lille Large+tre barn OCH jobbade heltid. Då hade jag tid över för övrigt!!!!
Nu har jag bara mig själv, en liten lägenhet och en liten stuga och lille Large, hund och katter. Ett minijobb i grannkommunen+mina uppdrag och får absolut inte tiden att räcka till övrigt!
Varför?
Möjligen kan det vara att Rumble, Quizme, Facebook och Angry Birds tagit över mitt liv....
Tupperwareparty, trodde de var utrotade men tydligen inte...
Hur som helst är det ju faktiskt bra grunkor de säljer, jag har några väl använda ärvda bunkar som faktiskt funkar än idag även om färgen kan diskuteras och transparant..... nja?
Idag beställde jag en lökhackare (MOAHAHAHA)och två vattenflaskor, de kan köpas på Clas Ohlson ( jag veeet!) till en mycket billigare peng men Classe har minsann inga homepartyn så han får stå sitt kast!
Jag fick dessutom testa att provhålla bebis, lilla Alice, en mycket trevlig bekantskap som tycktes gilla både gammelmoster och hennes fransar...bra övning inför sommaren!
Nu ska jag titta lite på Alan Banks, inte alls den Alan jag känner från Peter Robertsons böcker, men denne Alan får duga i kväll!
Tack Maggan för idag, nu kommer du inte undan längre att inte kommentera!
Så var påsken över för lille Large och mig, eller över är den ju inte men delar av familjen har åkt hem och det är tyst och tomt igen!
Vi har haft ett par trevliga dagar med alla barnen samlade , vilket tyvärr inte sker så ofta numer. Nu sitter vi här igen och tittar på varandra eftersom ingen av oss hör vad den andre säger!
Jag, som inte längre minns hur det var på medeltiden, om det fanns dinosaurier då eller inte? Emil tycker i alla fall att jag borde komma ihåg eftersom han är övertygad om att jag levde då.........
Emil som stillsamt undrade : "Är det bara ni gamla som får parkera nära dit man ska?"
Farmor kan bara konstatera att man tar sig vissa rättigheter som "gammal"......
Grattis alla Marior och allra mest grattis till dottern som heter det i andra namn. Elin som jag skrev om i bloggen häromdagen, hon som ville heta Vagina när hon var liten.
Jag bara måste kopiera ett till inlägg med lite äldre datum.....
MAMMOR HAR INTE ALLTID RÄTT....
Idag var jag inne i lägenheten och letade efter lite papper jag behövde, då hittade jag följande:
MAMMA
Idag var det inte jag som började. Melker sa att jag var knäpp i huvdet därför kastade jag den där gräjen. Ska jag få skullden för det och så började du att skälla på mig och då blev jag arg och katsade gaffeln och kniven så det träffade lampan jag ber om förlåtelse. Jag ska betalla lite Pengar så vi kan köpa en ny eller så ska jag bettalan allt som den kåsta.
Elin
obs! Förlåt Du sa att jag inte fick Prata. så jag skriver.
Ja, vad säger man? Skuldfrågan var nog inte riktigt utredd när dottern förpassades in på rummet med orden: "Inte ett ord! Du går in till dig!"
Jag är glad att jag sparat ovanstående brev i alla fall, man behöver påminnas om sanningen ibland. Att föräldrar inte alltid har rätt!
I fredags var jag lite mallig! Jag gick från Boxholm och nästan upp till stugan, en promenad på 1,2 mil! Fast när jag skröt inför barnbarnen togs jag snart ner från piedestalen....
De som bara åkt bil de 1,5 milen tyckte att: "Det var inte långt".
Ja, jag håller stilen, ett fall per månad. Då menar jag förstås en rejäl vurpa! Nu är det bara att invänta mars, undrar var jag ska slå mig då?
Denna gång blev det en obrukbar tumme, på höger hand naturligtvis. Man blir medveten om hur mycket man behöver även de mindre framträdande kroppsdelarna när man mister funktionen i dem.
Jag skämdes lite igår där jag satt med min svullna stela tumme och tittade på "Mot alla odds", ett av mina favoritprogram!
Herregud, jag hade nog inte klarat de strapatser de gör även om jag hade tummen i behåll! Har ni inte sett det programmet så gör det!
Svt1, tisdagar kl. 20.00, sitt kvar sedan och titta på min idol GW Persson och "Veckans brott" direkt efter.
Nu ska jag ut och gå, jag lämnar broddarna hemma för det är ju ingen fara, februarifallet är ju redan avklarat!
Fick sent i går kväll ett mycket sorgligt besked, ännu en god vän till oss är död......hon dog i den mycket grymma sjukdomen ALS.
Första gången vi träffades var sommaren-89 på Ramsele camping. Jag som sällan sminkar mig, inte alltid kommer ihåg om jag kammat mig, köper kläder när jag måste och som har en smyckesamling som består av en guldkedja och en vigselring! Hon solbränd elegant, modemedveten med vackra smycken välsminkad och med långa snygga målade naglar!
Jag kände mig blek och "liten" i jämförelse med henne men så fel man kan ha om en människa!
Denna kvinna med sitt vackra yttre visade upp en ännu vackrare insida! Hon var en mycket jordnära, enkel och generös person.
Många blev festerna som våra familjer sedan hade under de följande fem somrarna som vi tillbringade på Ramsele camping! Surströmming, supar och skratt och så maken P som bjöd på rökt harr medan H, A och jag skålade i Marinella! Roligt hade vi på våra möten där P och jag alltid hamnade i dispyt med varandra frampå nattkröken!
Så glesnade kontakten och vi hördes endast av per telefon och med sporadiska kort tills vi sågs igen en sommar när barnen, lille Large och jag återigen åkte de 87 milen för att delta på begravningen av H, en mycket minnesvärd resa där vi bara tog vid där vi senast slutat!
Vi har inte träffats på de här fyra åren som hon varit sjuk och känner stor sympati och respekt med P som vårdat henne hemma och höll löftet till henne att få dö hemma!
Jag kan inte låta bli att tänka på denna grymma sjukdom som Mai Fant och Ulla-Karin Lindqvist gett ett ansikte, jag har tyvärr även träffat på den i mitt arbete, en dam som precis som Mai, Ulla-Karin och A, var mycket parant, duktig och självständig som frisk!
På fredag är det begravning....
Har ni inte läst Ulla-Karin Lindqvist bok, "Ro utan åror", så gör det!
Känner mig gammal i dag, ont i hela kroppen, oväder på gång!
Jag känner mig som min mamma sa, lite uschliger i dag, men det är smällar man får ta.
De riktiga ålderstecknen har ännu inte infunnit sig, de som Magnus Härenstam pratar om i sin nya stå upp. Den ska jag gå och se och framförallt höra när tillfälle ges. Det visades smakprov härom veckan på tv och jag skrattade högt i min ensamhet, ett gott betyg med andra ord!
Han säger bland annat att man är gammal när man går oftare till apoteket än till systemet. När kungen är yngre än man själv och när man läser koden högt när man slår in siffrorna i bankomaten fast man samtidigt håller för handen så ingen ser!
Inte! Jo det var en kvinnlig hjärncell som besökte en mans hjärna, hon kom in i hjärnan som var alldeles tom och mörk....hon ropar lite försiktigt, hallå?....Inget svar, då ropar hon högt.....
Han har blivet "slumpvis" utvald att delta i en SIFO-undersökning. Som tack KAN man vinna en premieobligation!
Själva undersökningen består av en liten nätt lunta papper på 44 sidor fyllda av frågor! Man svarar genom att kryssa i små, små rutor!
Jag sitter just nu och tittar på lille Large när han plitar med sina kryss så de hamnar där han vill ha dem! Vilken tur att han är sjukskriven den här veckan!
Undrar om han har samma tur i den "slumpvisa" utlottningen av premieobligationen som han hade när han blev utvald att delta i undersökningen??
Själv är jag allergisk mot såna här "slumpvisa" utfrågningar där man garanteras att man är anonym och ändå får man påminnelse om man låter bli att fylla i!!
Nej jag säger som en kompis som var ute och åkte bil sa när hans passagerare påpekade att han glömde blinkersen:
"Det är väl ingen som har med att göra vart jag ska!?"
Såna här skitmail får jag ! Fast lite underhållande är det att läsa:
"Först och främst måste jag presentera mig för att you.I är (Dr Sam Elliots) Direktören InCharge revisionssed avsnitt av Bank of Africa (BOA) i Sydafrika. Jag behöver din brådskande ärenden hjälp med att överföra en övergiven summan av ($ 15,5 miljoner) dollar kvar av en avliden kund till min bank omedelbart till ditt konto., Vårt arbete med att lokalisera några av hans släktingar har bevisa misslyckade
Jag har beslutat att översätta detta budskap till svenska för din förståelse
Om du är intresserad av denna affärsmöjlighet, vänligen skicka dina profiler till mig inklusive din Name.and privata telefonnummer, för enkel communication.I skickar dig alla detaljer om hur verksamheten kommer att genomföras och också notera att du får 40% av ovan nämnda beloppet om du accepterar att hjälpa mig att utföra denna verksamhet.
Vänligen för vidare information och förfrågningar kontakta gärna mig tillbaka omedelbart för mer förklaring och förståelse. Jag väntar på ditt brådskande svar med stor förväntan."
Och sedan är det undertecknat av Dr Elliot och en länk som jag ska trycka på....Hahahah, in your dreams doktorn!
Har varit dålig att skriva på ett tag och kommer att vara ännu ett tag! Dottern är här denna veckan så det blir inte så mycket bloggande.
Idag har vi varit i Tranås och shoppat kläder, sedan tog vi en fika på ett mysigt café med dryckesutbud a la Latte, cappuccino, Espresso och allt vad de heter....
Med anledning av detta frågar jag dottern vad hon drack, hon hade en stor mugg med något chokladliknande med vispgrädde, svaret blev: Choklad med vispgrädde!
Idag gjorde vi en snabb justering av söndagsplanen.
Vi hade planerat att åka till Ikea, men efter att tittat ut i morse beslutade vi oss för att åka till Torpön i stället.
Man har verkligen satsat där ute och tydligen har det lönat sig. Mycket välbesökt och maten är så god! Det finns alltid buffé där allt ingår för 95 kronor, sedan har de en meny med ca. 20 rätter att välja på för ett rimligt pris! När det sedan är så fint väder som idag så gör det verkligen inte ont att sitta där och titta på båtarna.
Det är bara att sätta på sig CONVERSE (eller gympaskor som jag säger!) och en KEPS så är det klart!
Så kommer man bara på något att klaga på, lätt som en plätt, jag har en massa upplägg!
Så ska man ha ordning på fingrarna på högerhanden, det svåraste momentet, hur jag än gör så blir det lätt en obscen fingervisning men jag filar på detta!
Så var det då namnet, hmmm? Kapten Röd? Oj då det var visst upptaget! Jag får fila även på detta!
Jag har nackspärr! Varenda rörelse gör ont och en tur till Mjölby idag tog dubbelt så lång tid mot vad det brukar. Jag fick ju välja vägar där jag inte behövde titta åt vänster!
Oj vad jag blev gratulerad i går, telefon, sms, men mest på facebook! Jättekul tycker jag!
TACK ALLA!
Fast något som var mindre kul var att jag fick skoskav! Nej, inte utav mina nya skor utan av mina gamla strumpor! Det var som en liten liten "bolle" på hälen, inte större än en liten kaksmula, som skavde så det är en stor blåsa över hela hälen idag!. Skit också, jag fick linka mig hem de sista 3,5 kilometrarna.
Fast jag hittade massor med svamp! Tänkte ta cykeln idag och hämta, om jag bara får på mig skon!
I kväll kommer klimparna med mor och far för att fira min födelsedag då de hade förhinder i går, men de ringde tidigt och gratulerade, fast sjunga det kunde mamma göra själv tyckte de!
Nej nu ska jag se om jag får på mig skorna så jag hinner hämta svampen innan regnet kommer!
Idag var det svårt att lämna den goa sängen. Efter att ha hört på Pepparkaksgumman som är med på lokalradion denna vecka, varje dag klockan 6.40 i inslaget dagboksgästen, så släpade jag i alla fall mig ut i köket och satte på kaffet.
Denna gudomliga dryck som känns lite som en kompis, man saknar den om man inte ses på ett tag!
Efter skogstur, frukost och nu även lunch är det dags att åka till lägenheten och duscha och packa inför morgondagens Stockholmsresa.
Maken och jag har även pratat "allvar", vi är dock rörande överens om hur vi vill att framtiden ska utveckla sig. Vi vet även hur vi vill att det ska vara när framtiden tar slut!
(Fast jag känner en viss oro att behöva serveras ketchup på min pytt-i panna, eller att få plastblommor i kopparpyttsar!)
Till alla er som såg mig prova vigselring på "Din Guldsmed" i Mjölby, nej, jag ska inte gifta om mig!
Jag har bara blivit liiite större sedan 1976, även mina prinskorvar till fingrar har mer börjat likna falukorvar!
I och med denna expandering har jag de senaste två åren burit mina vigselringar i en kedja om halsen. Eftersom ringarna är det enda smycke jag äger och tycker om har min egen guldsmed Anna försökt vidga dessa. Nu gick det inte att vidga dem mer!
Då smälte vi helt sonika ner min förlovningsring och vigselringen till en enda med inskription:
13/11-76 Lasse & Lisa 24/6-77.
Så här ser den ut:
Fin va? Förresten har vi pratat om att gifta om oss!
Vi tvistar här lille L och jag! Jo vi gör faktiskt det lite då och då. Inte tvistar som i dansen Twist utan vi är oense om ett blogginlägg!
Visst har jag väl berättat att jacuzzi=paparazzi? (Ialla fall i lille L:s ordbok!) Jag hittar det inte men är säker på att jag skrivet om den gången lille L var jacuzzi?
Min lille gube är orolig att jag ska idiotförklaras av er läsare efter dokumentären om mig!
Se bilderna från en jacuzzis vardag, en spännande dokumentär där vi får följa en jacuzzi under hennes arbete en helt vanlig fjällvecka!
En jacuzzi måste alltid vara beredd!
Äventyren är många....
.....och svåra!
Man vet aldrig när det stora "skåpet" dyker upp!
Oftast.....
....arbetar....
Jacuzzin....
....ensam.
Men nyfikna beundrare dyker ofta upp!
En jacuzzi fungerar bäst på en allsidig och regelbunden kost.
Då kastar den sig glatt ut på nya äventyr!
Ofta med fansen i släptåg!
En jacuzzi måste alltid vara misstänksam mot sin omgivning! Det finns alltid folk i den närmaste omgivningen som springer till konkurrenterna med de senaste "skåpen". Det kan vara den man minst anar!
....och regnet öser ner! (Mel. No milk today) Sjung med nu då: No siur today och regnet öser ner!
När jag gick på mellanstadiet var vi lite "roliga" och skojade till det med att denna låt låg etta på Biafratoppen! Jodå, jag skäms idag men då fattade man väl inte allt man skrattade åt, hoppas jag?!
Hualigen, gu sig förbannat nu gör vi nåt annat!
Det är ganska skönt ibland med regn, jag har varit duktig och städat gästis, eller städat och städat, jag har sorterat bland tjockfilmerna, som Emil säger. Barnfilmerna för sig och "vuxen"filmerna för sig... så VÄLKOMNA!
En lång cykeltur med hundarna blev det innan regnet kom. Ja, hundarna!.....Bazzen är här och rör om i grytan lite!
Annars är allt sig likt, inte många knop denna dag, förutom cykeltur, städning av gästis, spel med angry birds, biltur till Boxholm för dusch, en massa svordomar över alla j---a traktorer som måste ut och åka samtidigt som jag, lite fisbokande och så kom han hem som slutat sin siur idag!
Det är ju det jag sagt hela tiden.... Internet är inte att lita på!
Jag blev av med min facebook-sida i midsommarhelgen. Någon hade "snott" mitt lösenord så när jag kom hem och loggar in med mitt, inte helt enkla, lösenord får jag ett meddelande att det är bytt!
Ni får fortsätta skratta åt mig att jag betalar räkningar med bankgiro! Detta kommer jag fortsätta med fast det är så smidigt och "säkert" på nätet!
Jag är skeptisk!
Det finns folk som sitter hela dagarna och försöker knäcka koder och som ligger före utvecklingen hela tiden. Polisen har folk som jobbar med detta, varför skulle inte buset också ha folk som jobbar med detta?
Finns hur mycket som helst att göra men inget som lockar.
Jag brukar tycka om dessa regndagar men inte idag, det var längesedan nu jag kände mig så här, skönt att veta att det denna gång är övergående, ska bara ha tråkigt och vara ledsen färdigt först....
Ps. Lite passar dagens visdomsord in:
Män får lära sig be om ursäkt för sina svagheter, kvinnor för sin styrka.
Så var det verkligen....Ilskna gubbar är jag ju van att bemöta, men när det är ens egna gubbe blir det annorlunda!
Så här var det:
Barnen hade planerat en överraskningsresa till lille Large eftersom han inte fick någon på sin 60-årsdag förra året, de hyrde en stuga i utkanten av Göteborg med besök på Marinan, Feskekörka och Liseberg på programmet. Vi skulle åka på lördagsmorgonen och komma hem måndagkväll.
Allt detta fixade ungarna med respektive, min uppgift var att se till att maken kom med på resan, lätt som en plätt?
NOT!
Samma helg är det VM i plöjning i världsmetropolen Skänninge. Brukar lille Large springa sina små korta ben av sig för plöjning?
NOT!
Men lik för baske ska han nödvändigtsvis tjöta om detta evenemang både nu och då så jag börjar få dåligt samvete! Tänk om han blir jättebesviken?
Fixa ledigt från jobbet, check, packa i hemlighet, check, hund/katt och husvakt, check! Fixade "fribiljetter" till plöjningen gjorde sonhustrun. Så då var allt klart?
NOT!
En dag före kidnappningen får jag veta att han ska på återbesök till ögon på US, ändra tiden där, check!
På fredagen kommer Stockholmssonen i sällskap med husvakten, maken blir så glad när han får veta att det finns "biljetter" till dem också.
Denna afton var det nära att allt spolierades av undertecknad själv. Maken har förvisats till gäststugan denna natt "för att husvakten helt plötsligt inte ville följa med på plöjningen och skulle sova inne i stugan för att slippa gå upp så tidigt!" Lille Large reser sig för att gå och lägga sig och när jag "ser" honom utanför fönstret börjar jag fnittra och skrodera om hur lättlurad han är och att jag lyckats hemlighålla detta i två månader! Övriga sällskapet ser lite konstiga ut och när jag vänder mig om står maken där!!! Det var hans spegelbild jag sett i fönstret! Som tur var hade han inte hört mig, det hade varit lite snopet att snubbla på målsnöret!
Så kom då den stora dagen. Sonen och jag åker in till Boxholm för att duscha och packa bilen. Sedan hämtar vi upp lille Large för att fara vidare till "plöjningen" där resten av familjen "möter upp", egentligen är de redan på plats i Göteborg.
Så börjar vi resan:
-Här ska du väl inte svänga?
-Vi kan väl åka över Hogstad, det är så längesen jag åkte här.
-Men ta höger här då, annars kommer du till Väderstad! HÖGER sa jag ju!
-Ja men vi kan väl åka över Väderstad, det är så länge se.....
-Men de står ju och väntar! *mutter, mutter*. Här ska du rakt fram, RAKT FRAM SA JAG JU! NU KOMMER VI JU INTE AV FÖRRÄN I ÖDESHÖG, DET ÄR JU FÖR F--N HELT SANSLÖST!!!!
Nu ringer jag "stackarna" som "står och väntar" och meddelar att vi hamnat på motorvägen och blir lite sena. Från baksätet hörs bara ett mummel:
"De kunde ju lyssnat när jag sa att de skulle svänga...". SAKTA NER HÄR SKA DU TA AV! SAKTA NER, MEN VAD I HELVETE ¤%&#&&#&%#osv.
Nu vågade vi inte driva vårt skoj längre då infarkten knackade på vindrutan så vi talade om att vi inte alls skulle på plöjning utan hade andra planer.
När sanningen gick upp för lille Large och klimparna mötte upp utanför Feskekörka verkade han riktigt nöjd och ansiktsfärgen hade återgått till en normal nyans!
Och när han sedan fick härja fritt på Liseberg med Balder:
FlumeRide:
Uppskjutet:
...och Fritt fall... så var han riktigt hanterbar på hemvägen!
Kallt och blåsigt. Har jobbat i trädgården en stund men mesta tiden har tillbringats inomhus.
Det närmaste första majfirande jag kommit är att jag lyssnat på mannen med de tre mustascherna, Juholt, han var gäst hos Uffe på radion idag. Han var faktiskt ganska underhållande!
Just nu är jag nostalgisk och tittar på en av de gamla Hillman-filmerna, det är grejer det, på den tiden kunde de göra film!
Fast ujujuj vad sjuker jag vatt, 30-40*i feber i tre veckor tar på krafterna ska jag säga!
Igår ringde doktorn och satte in pc i 10 dagar, jag har en för höjd sänka och för många vita blodkroppar så håll tummarna nu att medicineringen fixar detta!
Hur sjutton gick det till när jag jobbade heltid och hade tre barn där hemma? Nu jobbar jag inte alls och har bara lille Large där hemma......
Lille Large ja, stackarn nu är han både blind och döv. I går var vi på US i Linköping med honom där han fick tid för operation så snart ser han allt vackert omkring sig igen.....
"Det äkta miraklet är inte att gå på vatten eller i luften, utan att vandra på jorden."
Ja, så står det under mina visdomsord idag!
Märkligt att det står där just i dag när jag håller på att psyka ner min omgivning (läs: lille Large).
Varför? Jo, jag klarade frågorna upp till 100 000 i "Postkod Miljonären". Vi tittar sedan på "På spåret", kan väl säga att jag lyckas ganska skapligt även där!
Lille Large, det är bara så, vi är olika av naturen!
Just det, och jag är mycket mallig! Jag har inte varit hos tandläkaren på tre år och hade inte ett enda hål som inte är där det ska vara!
Därför lyxade jag till det och beställde tid till uppsnyggning av en ful gammal lagning i underkäken som stör mig så fort jag ser mig i spegeln. Vad det gäller mina tänder är jag en gnutta fåfäng!
Övriga kroppen däremot har jag inga problem med, övervikten vill jag mest bli kvitt av hälsoskäl inte för att bli vacker. Jag accepterar att det hänger både här och där...
Både lille Large och jag har gett upp för länge sedan att försöka vara något vi aldrig kan bli.
Så i nästa månad är jag fortfarande tjock, men med fina tänder! Jag siktade först på ett Andreas Carlsson-leende men där gick gränsen för min fåfänga, 3 ooo spänn skulle det kosta att få vitare tänder. Nej det gamla gulgrå garnityret får duga tills Amerika-arvet kommer.
Med eller utan, det har absolut ingen betydelse....
Jag pratar om lille Larges hörselnedsättning och ingenting annat, vi för en ständig dialog (läs monolog) om att använda hörapparaten.
Nu för tiden kommunicerar vi via sms, men även det kan innebära en del problem, ta t.ex i tisdags när sopbilen skulle komma då fick jag ett sms från lille Large strax efter att han åkt till jobbet, det löd:
*Jag gömde soptunnan*
Jaha, vad skulle det vara bra för, tänkte jag, men som den bejakande person jag är skickade jag tillbaka:
*Okej, var då?*
Svaret:
*I Björke!!!!!*
Det var ju lätt, hur många soptunnor finns det här i byn?? Nej ska vi leka så ska vi.....
*Fågel fisk eller mittemellan?*
Svaret:
*Är du dum eller?*
Vid det här laget hade jag, innan jag börjat leta, hittat soptunnan som stod på sin vanliga plats. Så jag skrev:
*Jag har hittat den!*
Då får jag ett telefonsamtal från maken som undrar vad jag håller på med?
Vaddå??? Det är väl inte JAG som springer omkring och gömmer soptunnor!?
Jag vet inte vilket som är bäst, sms, döv eller som i kväll hörselskåp (=Emils benämning på hörlurar).
Lille Large sitter och lyssnar på sin "puttifaj" i "hörselskåpen"....
Jag försöker dra mig till minnes de gånger lille Large varit romantisk....Det har hänt, det vet jag....fast inte den gången jag hade lagat middag och tänt ljus och min "älskling" kommer hem och tänder taklyset....
Fast han är ganska söt ändå....????....ibland......????...
Men han har onekligen en del att lära av mågen.....
Så här fint skrev han (mågen) till min dotter när hon åkt hem idag, detta är kopierat från hans blogg:
I HUVET PÅ LILLE LARGE...ELLER EN VANLIG DAG HOS HAGELINS...
Ja det kan man undra vad som finns där, i huvet på lille Large?
Den frågan ställde jag mig (igen) denna morgon.
Igår var jag på uppdrag nästan hela dagen. Ossian är för det mesta med mig vid dessa tillfällen men eftersom det skulle bli en hel del bilsittande för honom igår och det var alldeles för varmt så var jag tvungen att ordna hundvakt.
Lille Large ryckte in, gårdagens jobb gjorde att han kunde ha Ossian med sig ett par timmar, vilket inte alltid är fallet.
Hur som helst, vi möttes upp i Mjölby där vi från min bil lastade över vattenskål, petflaska med vatten, bajspåsar, koppel och så hunden förstås till Lasses jobbarbil. Så åker han och fortsätter jobba och jag åker vidare på mitt uppdrag till Linköping.
(Här vill jag göra ett förtydligande, vattenskålen förvarar vi ALLTID i bilen då den är bra att ha varma sommardagar.)
På hemväg plockar jag upp husse och hund i Mjölby och vi åker hem till vår lilla stuga. Varpå följande utspelar sig:
Maken plockar upp sin matsäcksväska som denna dag även innehöll bilens vattenskål, vilken placeras på köksbänken där hustrun senare hittar den....
Hustrun ler vänligt och undrar ömt varför den står där, den skulle ju lämnats i bilen, varpå hon tar vatten skålen stoppar ner den i makens matsäcksväska med tanken att då kommer den ju ner till bilen.....
På morgonen tar maken sin matsäcksväska, upptäcker en vattenskål, tänker: "Bilens vattenskål?" Varpå han tar ur den och ställer fram den på bänken....
Ja, vad vill jag säga med detta?
Ingenting, förutom att jag tycker om min lille pluttegubbe nästan varje dag och att jag nog aldrig kommer att förstå var hans logiska tänkande sitter.....inte är det i huvet i alla fall.
När jag vaknade så lyste solen på mig. Genom fönstret, som stod öppet, kom en vind. Alla sommarns ljus och dofter kunde nå mig, och i kudden såg jag avtryck av din kind.
Och jag visste det i samma stund jag vaknat, att det hänt, det som vi talat om ibland. Och jag önskar att du får allt det du saknat om du nånsin kommer fram till Samarkand.
Jag gick ut och hela sommarn var mig nära, allting levde nu och livet var ett lån. Jag försökte inte ropa på dig kära, för jag visste du var långt, långt härifrån.
Och jag kanske grät för nätterna de klara men jag hoppas att du når ditt drömda land att nån blir för dig vad aldrig jag kan vara om du nånsin kommer fram till Samarkand
Skäll skäll skäll, varför hoppar alla på mig hela tiden?
Nja jag kanske överdriver liiite, men jag har fått på skallen idag för att jag inte bloggar utan, citat: "lägger in färdig jävla skit som du hittar", slut citat.
Faktum är att jag och "Lisa Goodman" har haft mycket att göra ett tag nu. Periodvis kan detta uppdrag innebära väldigt mycket arbete, men fortfarande väldigt mycket kul, utmanande, intressant och spännande arbete. Jag ångrar absolut inte att jag hoppade på detta uppdrag.
I helgen var vi på en mycket trevlig kombinerad kräftskiva+25och29-årsfest. Tack för senast! Alltid lika kul att träffa skåningarna. Lille Large var ovanligt lugn under hela söndagen......
Lille Large ja, han är uppe i storstan och hälsar på hos Lasse Åberg, igår var han på en privat guidning med L.Å på hans museum. Jojo, fint ska det vara, det är sådan han är, lämnar mig här som gräsänka med en halvfärdig altan medan han frotterar sig med det "fina" folket.
Fast ärligt talat går det ingen nöd på mig, fullständig kontroll över fjärrkontrollen ända tills i morgon kväll, men visst det stämmer det gamla talesättet: "Man saknar inte kon förrän båset är tomt". Det ska faktiskt bli skönt när han är hemma igen i morgon...
Känns som en evighet sedan jag skrev senast. Lille Large har semester så rutinerna jag brukar ha om dagarna följs inte riktigt.
"Vi" bygger en altan, jättebra blir det. Dessutom har "vi" snickrat, målat och lagt golv färdigt i gäststugan, jättebra blir det också. Bara bra saker alltså, ibland glimrar han till lille Large.
Idag regnar det, jag har lite god man-jobb att göra innan vi åker in till lägenheten och tvättstugan. I kväll ska vi vara barnvakt en stund när föräldrarna åker för att storhandla.
Jag har fotat lite också, titta hur det kan bli med olika inställningar på samma måne.
Idag börjar lille Large sin semester och han kom ihåg att det var idag! Bra gjort, framsteg!
Vadan dessa hurrarop?
Jo förra året glömde lille Large bort att han hade semester!!!! Jo det är sant han var på väg till jobbet som vanligt när han kom på att han var ledig! Trivs man på jobbet då eller?
Fast han kanske inte trivs på jobbet? Han kanske inte trivs hemma? Och av två onda ting väljer man ju.....
Nej, så kan det ju inte vara, han avgudar ju sin lilla ängel Lisa, något annat är ju otänkbart....