.......Och...fjärilsmuseet, eller Fjärilshuset heter det ju, farmor säger jämt fel, för som Emil säger: "Farmor ser du några skelett av fjärilar här?" Nej det gör jag inte alltså är det inte ett museum!.....
Jätteintressant......bara vid fiskdammen...
Så har vi varit på Powermeat in Västerås.....
Säga vad man vill, men smak har de......
Ett besök hos Raffe hanns också med, där skvallrades det om allt som hänt sen sist....
Tillbehören för Plump har plockats fram mer än en gång......
Fast David-San har varit i Japan och bjöd på starkare sake(r)...
Resultatet lät inte vänta på sig....
Fast höjdpunkterna i sommar var ändå att bli mormor till lilla Alva.....
....och yngste sonens bröllop.....
Så håll i er nu alla Boxholmare, nu finns där två Haggor :-)
Hörde på nyheterna om hur personer i Norrköping blivet attackerade av en person som skjuter på dem med grön laser, polisen jobbar snabbt och griper en ung man på 16år.
Det behöver väl inte jag bli ilsken för tycker ni!?
Jo, det behöver jag! Yngligen släpptes nämligen och kördes hem till föräldrarna på grund av sin låga ålder!!!!
Jäkla daltande, en 16-åring anser jag vara kapabel att ta ansvar för sina egna handlingar. Redan riktigt små barn ska lära sig tidigt att dåliga handlingar får konsekvenser, har man inte lärt sig det som 16-åring är det hög tid att man får lära sig det anser jag.
Kingen är för söt när han tillkännager namnen på sin dotterdotter:
Iställ Silvia Ewa Mary.....
Jag kopierar ett tidigare inlägg som jag kommer att tänka på:
"VAGINA, KOM IN OCH ÄT!!"
Kom att tänka på det här med namn.
När vi hade fått vår andre son kom grannfrun, en liten gullig tant, på besök för att begrunda underverket. Jo då han godkändes och så kom den då, frågan:
"Vad ska han heta?"
"Han ska heta Melker"
"Vad för nåt?"
"MELKER"
"Jaa du, det är svårt med pojknamn!"
Det är faktiskt svårt överhuvudtaget att hitta namn som passar det där lilla knytet, och så ska det ju passa även i vuxen ålder. Har man barn tidigare så måste ju även de få vara med och säga sitt.
Apropå det så var det kanske tur att vi inte fick ett fjärde barn. Dotterns förslag på flicknamn när hon var liten var nämligen Vagina (därav rubriken), det tyckte hon var vackert, tills den dagen hon besviket fick betydelsen klar för sig.
Fast det är klart, är man inte nöjd kan man ju döpa om sig, som tidigare nämnde Melker när han började lekis. Barnen fick gå ut och klä på sig när de hörde sitt namn. Till slut var det bara Melker och en pojke till kvar, fröken vänder sig till Melker och frågar:
"Mattias?"
"Ja hetej inte Mattias"
"Nej vad är det du heter?"
"Ja hetej Bengt" följt av ett stort tandlöst och mycket nöjt leende.
Ja, och nu har lille "Bengt" en egen son med det MYCKET passande namnet Emil.
Men Landstinget Sörmland har avslagit hans ansökan om att få en permobil.
Motiveringen: ”Osäkert om funktionsnedsättningen är bestående.”
Nu rycker en privatperson in och ger Evert en elscooter.
Evert Stefansson är diabetiker.
Hans njurar har tagit stryk. Synen likaså.
Benen amputerade
Och i januari, efter en längre tids problem med cirkulation i benet, blev hans tå svart.
Det ena benet amputerades.
Men bekymren spreds till Everts andra ben, och veckan före midsommar var även den andra foten svart. Ben nummer två akutamputerades.
Sedan dess är han helt beroende av sin hustru Siv och lever ett mycket instängt liv i parets radhus.
– Allt jag drömmer om är att kunna röra mig ute själv och inte vara helt beroende av min fru, säger Evert Stefansson till Aftonbladet.
Avslog ansökan
För att kunna ta sig runt i Nyköping själv ansökte Evert i oktober om en permobil.
Men Landstinget Sörmland avslog hans ansökan, med motiveringen att det är ”osäkert om funktionsnedsättningen är bestående”.
– När jag fick beskedet ville jag bara dö, säger Evert Stefansson till Aftonbladet.
– Jag är så besviken på samhället så det kan du inte ana. Sverige 2011 är inte vad det borde vara för den som är sjuk, säger hustrun Siv Stefansson till Aftonbladet.
Får scooter av företag
Men vid tretiden i eftermiddags kom ett glädjebesked. Tord Knutsson på företaget Eloped läste om Evert och upprördes.
– Jag mår så dåligt när jag märker hur människor fastnar i klorna på landstinget, säger han.
På onsdag levererar hans företag en sprillans ny elscooter av modellen ”Eloped City” till Evert.
– Han får låna den gratis tills det löser sig med landstinget, säger Tord Knutsson.
Evert är själaglad när Aftonbladet pratar med honom.
– Det är jätteskönt, det var min högsta önskan, säger han.
”Olycklig formulering”
Pernilla Järnvall Hint, tillförordnad verksamhetschef för Paramedicin Sörmland och beslutsfattare i fallet, säger i ett pressmeddelande till TT att det handlar om en ”olycklig formulering”.
– Det vi menar, och borde ha uttryckt på ett bättre sätt, är att det kan finnas andra hjälpmedel än eldriven rullstol som passar Evert bättre.
Tittar på soffprogrammet på 1:an, Lasse Berghagen är gäst.
Det slår mig när det visas bilder från hans karriär att jag har funnits med hela tiden!
Hur han i lumpen visade en bild på sin fästmö och ingen trodde honom, att han var tillsammans med Lill-Babs! "Blad faller tyst som tårar", en smutsbrun lp-skiva som man fällt många tårar till. Melodifestivalen där man hela 70-talet hejade på Lasse.
Han har aldrig varit någon stor idol för mig men jag har alltid gillat honom, som en kompis ungefär. Sedan tycker jag om hans texter, men läser dem helst!
Slutligen är och kommer han alltid att vara Mr. Allsång, så det så!
Bazzentänk, badat, besökt Hästholmen, bara -fått -elaka- kommentarer- för- att -det- ligger- på mina -axlar -att -rädda -alla- angryBirds- och -dummaapor- som -sitter -och -hånskrattar- åt- mig!
Mark Levengood, gäst, säger: "Jag var fruktansvärt okysst-81, jag var scout, alltid redo!".
Mark Levengood får skriva autograf till en flicka som säger: "Kan du inte skriva Marlena Ernman, henne tycker jag om!"
Patrik Sjöberg, också gäst i programmet, berättar att han fått skriva autograf till en snubbe som kommer tillbaka och säger: "Men här står ju inte Tommy Körberg".
Igår var vi och gratulerade storebror på hans 60-årsdag, han är sex år äldre än mig så i och med det blev jag påmind om att jag också måste blivit äldre!
Hur som helst, så mycket skratt på en kväll!! Vilka ungar han har, brorsan! Fyra helt fantastiska personer!
Fast egentligen var det inte halv åtta utan klockan sju, men det gick alldeles utmärkt ändå. Ett kul initiativ!
Jag blev igår bjuden på trerätters hos en kompis och kollega. Det var tre vänner som börjat med detta i somras att träffas hemma hos varandra. Alla tre bjuder in varsin gäst som de andra inte vet vem eller vilka det blir, ett jättekul sätt att umgås och träffa nya människor. Jag kände ingen förutom värdinnan och hade en jättetrevlig kväll. TACK Marie för att du bjöd mig!
Hörde på radion att det finns en förening som heter "Utedassens vänner", de jobbar för att rädda dassen som håller på att dö ut. Som medlem får man ett särskilt dasspass. Jag ska genast ansöka om medlemsskap.....
Har precis kommit hem från huvudstaden efter ett besök hos sonen.
Passade även på att göra ett gästspel i Globen tillsammans med en god mankollega. Vi såg "The last Bounce", mycket häftigt. Hur orkar de?
Kvällen ägnade vi till att äta, dricka vin, spela tv-spel, dricka vin osv.
Hittade också ett ställ med vykort för nio kronor styck, där var ett med bild på prinsessan Madelen och (ex)-Jonas. Hur gör de om jag vill köpa detta? Rea? Halva priset? Jag frågade aldrig.
Däremot köpte jag med presenter till mina guldklimpar, betalar och väntar på att få dem inslagna.....när jag tar emot paketen frågar expediten: "Fick du kvittot?" "Ja, det fick jag tack", svarar jag, varpå expediten replikerar "grymt". Hm, grymt???
Jag stannar även till i pressbyrån för att köpa en flaska vatten till hemvägen varpå den klämkäcka expediten frågar:"Kvitto?" "Nej tack," säger jag. Vet ni vad hon svarar? Jo: "Schysst". Hm, schysst???
Var har alla repliker som "Tack för besöket", och "Välkommen åter", tagit vägen? Är jag gammal på riktigt nu?
Tittade för ett tag sedan på en dokumentär om hur domarna sänkts för barnmisshandel...OACCEPTABELT...det finns inget försvar för barnmisshandel.
MEN i programmet och även i många tidningsartiklar efter detta program skyllde man det ökade våldet mot barn på Super-Nanny programmen!?
Har sett flera av dessa, ett alldeles nyss, och jag vet inte hur många gånger Supernanny Jo poängterade för föräldrarna att de inte respekterade sina barn, jag såg inte tillstymmelse till uppmuntran till misshandel, tvärtom.
Hur tänker dessa experter?
Hur sätter de gränserna för sina barn? För gränser behöver barn redan från tidig ålder.
Respekt, kärlek och gränser det är i alla fall vad vi försökt ge våra barn. Detta har vi gjort utan att någonsin slagit någon av dem! Jag tycker nog att jag kan säga att vi lyckats även om jag önskat dem dit pepparn växer mer än en gång, för ibland är man inte en pedagogisk förälder utan bara en trött sliten morsa!
Med detta vill jag säga att det är så lätt att skylla ifrån sig, lagen om barnmisshandel ändrades av Bodström 2003? eller 2006? Kanske dags att se över den igen, men dra inte in Super-Nanny i detta!
När jag var liten fick man inte ha något roligt denna dag! På radio och tv spelades bara sorgemusik eller visades film om Jesu lidande. Inte konstigt att man blev som man skulle...eller hur det heter?
Hur som helst har jag haft en jättetrevlig långfredag med Elin och Christoffer, vi har ätit, skrattat och bara varit! Ja visst ja! Lille Large var ju med också!
Så kom det då utan att göra något större väsen av sig.
Nya året menar jag, eventuellt väsen var det vi själva som stod för! Vi firade tillsammans med Melker och Anna, guldklimparna, och Annas föräldrar. Trevligt gott och roligt. Vi spelade "På spåret". Lille Large och jag vann två gånger av tre!
Dagen idag har vi varit i lägenheten och jobbat lite. Det går sakta men säkert framåt. Längtar verkligen efter att få flytta in igen!
Här hemma i stugan har vi besök av både Domherren....
Och Domfrun...
Tänker....så mycket som hänt och så fort allt går....
Vi hade jättetrevligt igår. På eftermiddagen var vi på julmarknad på Lidingö. Det var Ögruppen som ordnade med den, sonen arbetar där. Man blir bara så glad att vara med en del människor. Jag inhandlade hemgjord senap, en säck ved och två fågelholkar.
Senare på kvällen gick vi till restaurang Sacre coeur på söder och åt något så gudomligt gott: Rickard åt hjort, David entrecote och jag åt:
FJÄLLRÖDING Serveras med granny smith, pepparrotsbuljong, blomkålspuré, sockerärtor, tomat och stekt pilgrimsmussla.
På promenaden hem hoppade vi in och hyrde film:
"Flyga drake" . Har ni inte sett den så SE DEN!!!! En jättevacker fast stundtals rå film om vänskap och svek. En bra avslutning på kvällen alla sitter snyftande och tårögda.
Idag är det så dags för hemfärd. Fast mågen kom igår uppkånkande från källaren med en låda det står julpynt på, hmm?? Undrar varför??
Jag förstår nog vinken men det gör jag så gärna som TACK för en jättetrevlig helg!
Denna helgen får stugan stå tom för nu har vi äntligen kommit i gång med köksrenoveringen i lägenheten. Vi har haft krångel med rördragningar och utslitna ledningar och diverse annat, men nu är vi igång.
Jag säger bara en sak: VÄLBEHÖVLIGT!
Huset byggdes någon gång på 60-talet och det är nog ingenting åtgärdat förutom lite tapeter och "målning" eller kladd är väl en bättre benämning.
Som vanligt kom jag på för sent att jag har en kamera, men så här såg det ut när vi började riva ut alla skåp.
Ensam, för Ossian har inte gått upp än, det dröjer nog någon timme till innan han börjar sträcka på sig.
Idag har jag inget speciellt på schemat, tänkte ta det sista i trädgården och kanske titta över julsakerna. Såg i går på hemväg från mötet att det var många som redan tänt sina adventsbelysningar, fusk tycker jag. Man får provtända för att se att de fungerar men sedan får man inte tända på riktigt förrän tidigast lördag.
Ja ja, det blir nog inga problem att sysselsätta sig i dag heller...
Har idag också haft telefontid med doktorn som skrev ut antibiotikan i torsdags.
Jäklar så snabb hon var, prick 8.00 ringde hon. Jag hann inte hälla upp kaffe och börja vänta ens en gång. Hon bedyrade att jag nu var smittfri men jag skulle inte gosa med lille Theo ännu. Jag skulle avvakta och käka upp hela antibiotikakuren och har jag då inte blivit bättre skulle jag komma tillbaka och ta odling.
????? Hur kan hon då veta att jag inte smittar om hon inte vet vad jag har, för det jag har har ju inte blivit bättre av antibiotikan jag fick som skulle göra att jag blev bättre inom ett par dar?????
Mår ändå något bättre än igår, det som är jobbigt är denna förbenade hosta.
Fast man får göra det bästa av situationen, tv:n har stått på hela dagen. Tänk så mycket man skulle missa om man inte hade dumburken.
Idag tex har vi "Bonde söker fru" eller som en kompis till mig sa "Bonnläpp söker blygdläpp" ett mycket bättre namn tycker jag men då får inte bögbonden vara med mer för då får vi hitta på ett nytt namn, förhud söker ??? återkommer med detta. Inför gud är vi alla lika som sagt.
Sedan är det "Grey´s anatomy". En serie som jag äntligen kan se när det verkligen sänds. Förra säsongen skulle lille Large prompt se något annat och som den timida hustru jag är så fick han det. I år är han ett år äldre och ännu tröttare så numer sover han klockan 21.00 när programmet sänds. Skööönt...eller...host, host, praktiskt menar jag, för husfridens skull.
Just nu är det Helge som bjuder på middag. Ja tänk vad mycket nöje man har av dumburken.
Varför heter det dumburken? Utan den hade jag inte vetat att man hittat en ny ring till planeten Saturnus....SOM JAG HAR LETAT!
Men jag måste säga att jag saknar Horace, min gamle vän. Fast man vänjer sig kanske vid Peter också...men bara namnet...vad har han Peter att sätta emot HAN HORACE.
Host host host...önskar er alla en fortsatt svintrevlig kväll.
En månads arbetslöshet räckte. Sen köpte Linus Billqvist, 21, en skylt och målade med stora svarta bokstäver. ”Jag är jävligt trött på att vara arbetslös!” Han ställde sig vid tågstationen och sökte jobb. Och fick ett.
Idag är det lite synd om mig, jag ligger nerbäddad framför tv:n och dricker varmt te. Hosta och feber.
Annars har helgen varit bra. Träffat juvelerna, plockat in alla blommor i trädgården och ställt undan trädgårdsmöblerna.
I lördags var vi på Världens barngala i Boxholm, oj oj oj så många duktiga talanger det finns. Den drivande kraften bakom hela arrangemanget var www.nogg.se/pepparkaksgumman skulle vara kul att höra hur mycket pengar det kom in.
Oj oj oj, vilken helg det varit. Bröllop, Ullared och övrigt!
Faktiskt lite skönt med en vanlig måndag, förutom att maken har semester denna vecka för att snickra färdigt altanen.
Ska nu gå till skogen sedan blir det lite pappersarbete innan det är dags för möte i eftermiddag. Ska bli spännande att se om alla kommer till mötet idag, förra veckan var jag nämligen ensam deltagare, men vilket bra möte det blev! Jag fick igenom alla mina önskemål och sa inte emot mig själv en enda gång!
Fredagen tillbringades i Linköping för inköp av lite nya kläder, jäklar vad roligt det är med egna pengar.
Som vanligt var min trogne vapendragare och tillika min dotter med.
Hon är helt otrolig på att hitta de rätta kläderna.
Bra blev det och gördyrt blev det men med tanke på att detta är något jag gör så där var tionde år så var det värt varenda krona.
Nu har jag ju sett att Blondin-Bella och de andra "riktiga" bloggarna fotograferar sina inköp och beskriver ingående pris och kvalité och vilket trendigt inköpsställe man varit på.
Det orkar inte jag men vill ni gärna se så varsågod..
Jag köpte även något inför höstens myskvällar
Tack Elin (som inte vill vara med på fler smickrande bilder) för all hjälp!
Igår var jag i Jönköping (tänkte på dig Nilla). Jag var där och inhandlade en ny kamera. Här är min nya kamera tagen med min "gamla" kamera.
Och här är min "gamla" kamera tagen med min nya.
Jag känner mig som ett riktigt proffs, eller som en papparazzi.
På tal om papparazzi kom jag att tänka på en annan fotograf (läs lille Large) som sprang omkring här i trädgården i Björke för några år sedan. Han fotade och vi andra räfsade löv. Till slut tröttnade undertecknad och undrade vänligt (som jag brukar) om han inte skulle hjälpa till i stället? Fotografen svarar: "Tycker du att jag är som en riktig liten jacuzzi?".
Jag brukar ju som sagt aldrig bli bra på bild men bilderna från denna lövräfsardag är något alldeles i särklass. Mer om detta kommer i ett eget blogginlägg lite längre fram!
Lördagkvällen skulle jag och dottern åka till öltältet i Malexander och lyssna på Pepparkaksgummans vackra sång.
Glada i hågen laddar vi med lite vin i tron att maken/fadern som har siur kan köra oss. Det var bara det att han inte var säker på täckningen där framme, vitsen med att ha siur är ju att man är nåbar.
Så vi roade oss här hemma så gott vi kunde.....vi ville ju inte ha gjort oss fina i onödan....
Många skratt blev det, och du Pepparkaksgumman, vi kommer igen var så säker!!!
Igår var jag och min dotter i Mjölby och lyssnade på Peter Johansson, Norrköpingsgossen som är en sååå duktig och fullfjädrad artist. Han kan sjunga allt!
Dessutom är han trevlig och även gullig att titta på. Jag försökte övertala min dotter som är singel att sätta sig lite längre fram men vi hann inte innan han presenterar sin FRU som dessutom är höggravid och ska föda när som helst.
ATTANS, men vi fick i alla fall en stunds trevlig och njutbar underhållning!
Och du Peter du skulle bara veta vilken toppen-svärmor du gick miste om igår!
Här på andra sidan ån hölls konserten....
Mycket folk och fint väder, alla lyssnade ANDäktigt....
Dotterns kompis och min klubbkamrat anländer och vi avslutar kvällen på Gustos café och avnjuter en mycket god Hälsotallrik som var precis lagom efter en varm dag.
Som den sanne bloggare jag är skulle jag naturligtvis tagit kort på maten också, men jag vet inte vad det är, jag hinner aldrig. Hmmm??
Men en Hälsotallrik består av grönsallad, avocado, kyckling, pinjenötter, rödlök, sojaochhonungsgeggamojs, keso, dressing och bröd. Jag tror jag fick med allt!?
Hursomhelst gott var det och trevligt var det, detta får vi göra om flickor!
Med blicken riktad mot en punkt långt i fjärran och ett fånigt leende på läpparna.
Precis som hon, den där flåshurtiga klämkäcka Karin, som gör reklam för Mekonomen. Så går jag omkring numer sedan jag fick en "blåtand" i present av lille Large.
Lite fånigt känns det, och många undrar säkert vad som flugit i Boxholmskan som börjat prata högt för sig själv när hon cyklar fram på Bensätraraka.
Men så bra den är, tack lille Large, en jättebra present!
Sista tiden har varit ganska hektisk, både uppdragsmässigt och privat, så den här dagen ska jag verkligen bara vara. Jag har "nästan" ingenting inbokat.
Jag har fått mitt första lönekuvert på fem år! Jag har fått bevis på papper att jag verkligen finns igen!
Det trodde ni inte va? NI som träffade mig för några år sedan och förutspådde att jag inte skulle kunna resa mig igen. NI som inte ens lät mig försöka. NI som bara tyckte jag var jobbig som inte gjorde som NI sa och gav upp.
Nä, ibland måste man gå efter sin inre röst och känsla för att hitta lyckan igen.
Nu vet jag ju att jag gjorde rätt.
TACK ni som ändå trodde på mig och försökte hjälpa mig, som inte valde att vända ryggen till som så många andra. TACK ni som vände ryggen till men som kommit tillbaka, jag dömmer ingen, alla gör sina egna val. Jag vet att det inte är lätt att umgås med en person i kris, jag vet att man kan uppfattas som självupptagen och att de flesta har sina egna bekymmer att brottas med. Men jag är glad att ni är tillbaka.
TACK till min familj som stått ut med mig och peppat, stöttat och trott på mig hela tiden...och till sist älskade unge, du vet det inte, men det var du som fick mig att så sakteliga börja se möjligheterna igen och ta tag i mitt liv, TACK Emil.
Åh, jag är så GLAD, tänk att man kan bli så lycklig för ett papper, jag tror jag ska rama in det....
Dags att ta itu med dagens måsten. Jag hade hellre stannat i skogen, det ser ut att bli en riktigt fin dag.
Benet bär bättre och bättre, har börjat promenera och belasta lite mer och hittills har det gått bra så snart kör jag igång igen med mitt "Lätta med Lisa"-program.
Nej nu MÅSTE jag sätta igång om jag ska hinna, jag har ju en tid hos frissan också, fast först får det bli en kopp kaffe ute i solen. GLÖM INTE ATT STANNA OCH LUKTA PÅ BLOMMORNA, var det inte så?
Nu är vi hemma igen efter en trevlig helg hos son med sambo.
På fredagen var vi ute på Lidingö och tittade var Rickard har sitt nya jobb. Vi promenerade runt där ute och förundrades över hur vackert där är, där var faktiskt tystare än i Björke.
Sedan promenerade vi runt på Kvastmakarbacken på Söder, jag älskar dessa små sneda hus med sina lummiga gårdar bakom planken.
Inte tror man att man befinner sig i en storstad...
Tittar man åt andra hållet påminns man om civilisationen igen.
Jag föredrar att titta åt det här hållet...
Far och son beundrar utsikten från Söder, Ossian ägnar sig mer åt dofterna efter söderbönorna.
Men det...."Regnar i Stockholm idag".....
Sedan promenerade vi till Mosebacke och hälsade på Cornelis...
Han är begravd här på söder, på Katarina kyrkogård, i gott sällskap av Anna Lindh bl.a.
Dikt av Cornelis: Preliminärt utkast till eventuella funderingar om mitt framtida testamente.
"Har visor något värde? Nu när man är död? Så länge jag sjöng dem, fick jag dagligt bröd. Nu ger jag dom till alla och envar. Och jag menar att: visor tillhör alleman. Den som ej kan sjunga lyssnar på dem som kan. Och ingen vet vem visan skrivit har. Visst får du ärva visorna, jag lämnade dem ju kvar"
Jag älskar dig Cornelis, du gav oss så mycket fint!
Vi går vidare och hittar en cykel helt i min smak, inte minst då cykelkorgen innehåller en ölburk.
Kom inte och säg att inte Stockholmarna är omtänksamma...
Tack Ragnar, en välbehövlig vila!
Vi blev bjudna på Grekrestaurang på fredagkvällen, "Sonjas grek", en av många grekiska mathak på söder, kanske därför man namnger sin restaurang så här när man öppnar nytt...
För er som inte ser så står det "En Till Grek På Söder"
Ja som sagt är vi nu hemma igen, tänk vad vi är previligierade att få det bästa av storstad och landsbygd, TACK Rickard och David för en jättetrevlig helg!
Jag måste berätta vilket stolpskott till läkare jag var hos i dag.
När jag blir trött eller överansträngd får jag inte med mig mitt vänsterben. Foten liksom fastnar, och det har hänt att jag ramlat för att benet inte bär ordentligt. Detta har jag haft en längre tid ja, ända sedan min rygg pajade dec-2002.
Hela tiden sedan dess har jag tränat och promenerat dagligen väl medveten om att inte belasta kroppen med överflödiga kilon. Vikten har hela tiden gått uppåt utav medicin jag fick mot depression och sömnsvårigheter.
När jag hoppade av "tåget" och tog tag i mitt eget liv igen vilket även innebar att jag slutade med all medicin hoppades jag att även vikten skulle börja minska. Men ni som följer "Lätta med Lisa" vet ju att det går trögt, mycket på grund av att benet inte är okej.
I morse klockan fyra vaknade jag av en kraftig smärta under knät på mitt "dumma" ben.
Jag hade voltaren hemma så jag tar en tablett när värken inte ger med sig. Ingen större skillnad efter detta, så när klockan blir åtta ringer jag vårdcentralen. Sköterskan tar det hela på stort allvar och jag får en tid på eftermiddagen.
Värken släpper av under förmiddagen, men benet kändes konstigt och jag åker in till doktorn.
Efter att ha väntat en timme kommer doktorn, hostande och snorande, GENOMFÖRKYLD. Han ursäktar sig när han flera gånger får gå ifrån för att snyta sig eller hosta.
När han äntligen har tid med mina spiror konstaterar han kort att han inget kan se, och sedan frågar han hur mycket jag väger. Ut och rör på dig och gå ner i vikt, säger han.
Jag försöker tala om att jag är medveten om min vikt och att det inte händer så mycket och att min ämnesomsättning är kass, men han har redan satt sin "diagnos" så det kändes överflödigt att fortsätta.
Nu sitter jag här med ett ben som känns kallt och "stickigt" från knät och ner i foten.
Jag tror som du Lotta att det är en beninflammation, men blir det inte bättre ringer jag sjukvårdsupplysningen i stället och frågar hur jag ska göra.
Jag har ju ramlat in på facebook av någon anledning (tack Anneli) har väl tyckt "så där" om denna sida. Men den har faktiskt sina fördelar också måste jag tillstå (tack Anneli).
Det är nämligen så här: Häromkvällen satt jag och slöknappade runt hos mina vänner där. Jag började skriva in namn i min närhet och hittar flera bekanta som jag samarbetar med genom mitt uppdrag, kul.
Jaha vem ska jag skriva mer? Undrar vart de tog vägen? MEN kan det där vara han, inte lätt att se på en suddig bild, jag skickar iväg en vänförfrågan och ett meddelande om vem jag är. Döm om min förvåning när jag får ett jättegulligt svar och efter ett tag ytterligare ett från hans bror.
Vem jag hittade? Jo två herrar som jag var barnflicka åt på tidigt 70-tal. Båda betydligt äldre idag men ändå lätta att känna igen.
Åh vad glad jag blev, jag lovar, Jacob och Gustav jag ska dyka ner i nostalgilådan och leta minnen och kort och skicka till er.
Ibland är det bra att ha tråkigt, annars hade jag nog inte suttit och knappat runt så där. Tänk så det kan bli.
Årets första fästing kom och kröp på mig alldeles nyss. Sent för årstiden, jag har hittat fästingar på djuren i januari vissa år.
Hörde ni förresten det där smarthuvet, expert på infektionssjukdomar som uttalade sig på nyheterna? Han menade att det bästa sättet att undvika smitta var att ta bort fästingen INNAN han hunnit bita sig fast!!!
Kan ni säga någon som sitter och tittar på dessa odjur och väntar att nu biter han nog snart DÅ kan vi ta loss honom.
Ibland undrar man hur en del får sina fina titlar...
Äckliga är de dessa parasiter, fästingen alltså, och vilken plåga för alla stackars djur. Hoppas att det varit för kallt för dem i år så de inte blir lika många som förra året.
Sitter nu och tittar på nyheterna och blir så jävla ARG.
En ung flicka har kallats som vittne mot en man som misstänks för våldtäkt på flickan. Timmarna innan rättegången begår hon självmord, åtalet läggs ner och mannen går fri då åtalet byggde på flickans vittnesmål.
DAGENS RÄTTSSAMHÄLLE!!!!!
Hu ja, bara att göra som hundarna skaka av sig obehaget och gå vidare.
Idag har jag fortfarande ont i magen efter gårdagens skrattfest.
Alla vi gode män på boendet hade samlats för att äta och dricka gott, och det gjorde vi, och pratade!!!
Allt från utrikespolitik till förlossningar hann vi med.
Vi hade så trevligt och jag kom inte hem förrän klockan två, jag som brukar lägga mig före tio. Liiiite segt har det varit idag men det var det värt, det här gör vi om, GO GIRLS.
Jag ska åka till Stockholm och besöka äldste sonen med sambo. Det ska bli jätteskönt med en liten helgutflykt. Make och hund stannar hemma, men yngste sonen med familj följer med.
Jag återkommer med rapport efter helgen.
Hoppas solen skiner på er andra idag också, ni får ha det så bra och ha en trevlig helg, det ska jag i alla fall ha.
Vill bara göra ett tillägg till Pepparkaksgummans blogg, hon har ett inlägg om manligt och kvinnligt så då tyckte jag att det var lämpligt med en röntgenbild av en hjärna.
