Sjätte mappen i fotoalbumet, sjätte kortet och en berättelse kring det.

Jag hamnar då på detta fotot, lite surt när jag satt och beklagade mig i morse om att jag inte kan resa någonstans inom den närmaste framtiden.

Fotot är från Mahmya, paradisön i Röda Havet. Jag mådde mycket dåligt vid den här tiden, det var i mars förra året. Det mesta jag företog mig gick i uppförsbacke. Jag hade åter igen hamnat på golvet mellan de berömda stolarna. För vilken gång i ordningen hade jag tappat räkningen på. Bryt ihop och gå vidare, bryt ihop och gå vidare, bryt ihop och gå vidare, ja så hade de senaste åren sett ut.

 Nu hade jag tackat för mig och står utan ekonomisk ersättning. Äldste sonen skulle fylla 30 år och tänkte fira födelsedagen i Hurghada, Egypten. Det var från början ett helt kompisgäng som skulle åka, men det var ungefär som tio små negerpojkar, den ene efter den andre tackade nej av olika anledningar. Till slut gick frågan till mig om jag ville följa med, då det var lättare att boka om än att avboka. Vi hade nyligen ärvt lite pengar så svaret var ganska givet, och detta har jag inte ångrat en sekund.

Denna resa var precis vad jag behövde och på många sätt en viktig vändpunkt i mitt liv.

Nu utmanar jag:

Pia, Lotta E. Inger, Ankan (Jäkla Ingela, skaffa ett fotoalbum)

Fick ett sms från grabbarna grus klockan halv sju i morse. De var nu på plats i solen efter en lång resa. Ganska ofattbart att tänka sig när man tittar ut på grådasket här.

I vår resespargris skramlar det kring några guldtior och ett par 50-öringar....suck.....vad vore väl en plats i solen....med solsveda och sand i skorna....och och och....BAD och VÄRME och SOL...ÅHHH...

JAG VILL OCKSÅ RESA TILL SOLEN....

Nu tar jag ledigt till i morgon. Ha en riktigt skön kväll alla mina läsare. 

Brasan tänd, vin i glaset, handbromsen upphängd, dansskorna  framställda...Check, check, check och check.

Jag vet att denna bilden kanske inte passar på farmors sida men jag kunde inte låta bli.

Ni som inte läser på min käre noggväns och tillika släktings sida ni bara måste gå in där, skratt utlovas. www.nogg.se/pepparkaksgumman.

Jag blir lite orolig ibland, Man kan undra vad söderkisarna har för liv när de går ut med kameran för att ta naturbilder, och det vackraste de kommer hem med är detta:

Man kan ju också undra vad skylttillverkaren har för tillvaro, troligen var väl tvättstugan upptagen den här dagen.

Hursomhelst behöver nog söderkisarna lite ledigt verkar det som.  Jag är inte ett dugg avundsjuk på deras resa, jag är SKITglad för deras skull.

Följande klokheter har jag "snott" från en kär noggvän.

Jag kommer inte att hinna med min sida i samma utsträckning framöver. Så tyvärr kommer troligen nollan att spräckas nu, när jag inte som idag sätter in "färdigt material" förstås.  

För er som läser hos oss båda klarar ni nog att läsa om dessa rader, för de är ju så bra:

I Sverige har vi nästan inga slavar längre. De få som finns är lärare
Anton, 6 år

Jag är bästis med en invandrare, men jag tror inte att han vet att han är invandrare. Jag har i alla fall inte sagt något.
Samuel, 7 år

På Sveriges nationaldag släpper de ut kungen från Skansen. Han vinkar till människorna och tycker det är roligt att få se sig omkring.
Lissi, 6 år

Mamma säger att jag är svartsjuk på Simon, men det är inte sant. Det är bara helt vanligt hat.
Ingrid, 8 år

Skillnaden på könsorganen blir mindre och mindre på grund av jämställdhetslagen.
Merete, 9 år

Jag tycker att sagor är fina, för då sitter mamma still en liten stund.
Line Marie, 8 år

Min mamma säger att jag går henne på nerverna fast jag står alldeles stilla.
Sigurd, 6 år

Min pappa vill att vi ska gå med i EU. Det vill inte min mamma. Men det blir alltid som min pappa vill.
Christina, 7 år

Min mamma bara jobbar och jobbar för att tjäna pengar till mat, ändå är jag nästan aldrig hungrig.
Matilda, 6 år

Jag kanske ska bli bög, för jag tycker inte så mycket om flickor.
Henrik, 8 år

Det är väldigt många som vill avliva hela kungahuset.
Marie, 8 år

På många sätt liknar politiker vanliga människor. Det är för att man inte ska genomskåda dem.
Hilde, 10 år

Förr i tiden visste inte mannen var barnen var eller var de kom från. På fars dag firar man att han har förstått det.
Nina, 7 år

I USA måste du betala för att bli sjuk.
Markus, 8 år

Det är utslitna, magra människor som röstar på socialdemokraterna.
Peder, 7 år

Det är inte så farligt om man har olika färg på huden. Det viktiga är att man har samma färg på hjärtat.
Isabell, 7 år

Sjukregler

Gäller från första juli varje år:

§1. Sjukdom ingen frånvaroorsak

Läkarintyg accepteras inte längre!
Kan du ta dig till doktorn kan du ta dig till jobbet!

§2. Tjänstledighet p.g.a. operation

Beviljas ej!
Varje anställd som tänker operera sig skall avstå från denna åtgärd, eftersom allt en anställd har, har vi användning för. Om något avlägsnas sänkes den anställdes värde. Undantag kan göras förutsatt att lönen sänks i motsvarande grad.

§3. Dödsfall

Eget dödsfall accepteras som frånvaro. Arbetsgivaren måste dock meddelas två veckor i förväg så att en efterträdare kan läras in.

§4. Tandläkarbesök

Vi anställer enbart personer med löständer. Ni kan använda internposten för att skicka tänderna till lagning i stället för att ränna hos tandläkaren.

§5. Graviditetsfall

Absolut förbjudna! På arbetet ska man sitta eller stå med benen i kors. Arbetsgivaren ska se till att preventivmedel finns till hands.

§6. För att undvika gynekologbesök

Sätt dig på kopieringsmaskinen, ta en bild och skicka till gynekologen.

§7. Psykiska problem

Tänk inte så mycket, arbeta hårdare.

Såg ni den? "Stormen", nya serien på ettan.

Sååå  J****A dålig.

Själva upplägget var väl okej men ack så överdriven.

Ta bara skogsägaren som springer ut i värsta stormen och BINDER? ihop träden.

Eller paret som blir stående på vägen och makan hivar fram en putte konjak ur handväskan som hon har sparat i 22 år!!!!!!

Eller hon som kör i diket och inte vet åt vilket håll de ska åka när hon får lift, nähä men du har åkt denna väg för att leverera ägg varje vecka, HÖNSHJÄRNA. Dessutom stod denna människa för det sämsta skådespeleri jag någonsin sett!

Nej som ni nog redan gissat kommer jag inte att följa denna serie. Jag som trodde det skulle vara en handling om tragiken kring stormen Gudrun.

Däremot är dokumentären "Diplomaterna" som håller på nu mycket intressant. Sedan blir det "Öga för öga".

Puh, det var skönt att få avreagera sig.

Jag skrattar gott varje gång åt reklamen för Dvd-boxen med kommisarie Lynley.

Ni vet, den där maken så nöjd talar om att han vet att hustrun förgiftat hans te så han har bytt kopp och hustrun replikerar "Det gjorde jag också".

Fast min make brukar fnysa till lite och säga "j***a käring, det är så typiskt, såna är dom."

Följande historia fick jag med e-posten idag, lite på samma tema:

Och så dog han...

Han låg där i kistan och hans hustru satt svartklädd med sin väninna  bredvid sig. När ceremonin var över, och just innan begravningsentreprenören skulle stänga kistan, sade hustrun: - Vänta, bara en stund!

Hon hade en låda med sig och den gick hon fram och lade i kistan. Begravningsentreprenören stängde kistan och rullade iväg den.

                               ELLER???

Idag kom det, telefonsamtalet som jag väntat på. Nu är det bara en namnteckning bort, mitt uppdrag.

Hur var det nu?

HÄR KOMMER JAG OCH FYRA TILL!

Eller som min ene son sa när något skrämde honom:

"Oh, kicki pa" = "Oh, läskigt spöke"          

En kund kunde inte koppla upp sig mot Internet.
Supporten: ”Är ni säker på att ni har rätt lösenord?”
Kunden: ”Ja, jag såg min kollega använda det”.
Supporten: ”Kan ni berätta för mig vilket lösenord det var?”
Kunden: ”Jaaa, det var fem stjärnor”.

Supporten: ”Vad har ni för dator?”
Kunden: ”En vit…”

Idag har vi varit på US i Linköping. Jag har bara varit med som sällskap.

Det var lille Large som äntligen fått göra den sista kompletterande undersökningen inför sin operation. Men vad trött man blir av att sitta i ett väntrum en timme och göra: ingenting.

Håll nu tummarna för att lille Large snart får sin operation, bara den här undersökningen har han väntat på sedan oktober.

 Nu tänkte vi ta helg så jag skickar med ett fredagsfniss:

När Gud hade skapat Adam och Eva, hade han två saker kvar som han tänkte ge till dem. Gud vände sig till de båda och sa:

"Jag har två saker kvar till er, den ena är konsten att kissa stående..."

Adam avbröt:

"Jag, jag vill ha den, det skulle vara riktigt kul, livet skulle vara mycket lättare och roligare!"

Gud tittade på Eva som nickade och sa:

"Varför inte, det är inte så nödvändigt för mig."

Så Gud gav Adam den här gåvan. Adam skrek av glädje, hoppade upp och kissade runtom, skvättande. Han sprang till stranden och kissade och beundrade mönstret han gjorde i sanden. Gud och Eva tittade på Adams glädje och Eva frågade Gud:

"Och den andre saken som Du skulle ge bort som gåva?"

Gud svarade suckande:"Hjärnan Eva, hjärnan."

TREVLIG HELG.

TRÄSKÅLEN.

En skröplig gammal man flyttade på äldre dagar till sin son,
sonhustru och deras 4-årige pojke.
Den gamle mannens händer darrade, hans syn var svag och hans gång vacklande.

Familjen satt tillsammans vid middagsbordet.
Men den gamle mannens darrande händer och svaga syn gjorde ätandet mycket svårt. Ärtor rullade på golvet och mjölk spilldes på duken.

Eftersom pappan hade slagit sönder några tallrikar fick han i fortsättningen äta i en träskål.
När familjen tittade bort mot pappan kunde dom ibland se en tår i hans öga, men det enda dom sa till honom var tillrättavisningar när han tappade bestick på golvet eller spillde sin mat

4-åringen tittade på det hela med tystnad.
En kväll innan maten satt den lille pojken och lekte med små träbitar.
När hans pappa frågade honom vad han gjorde berättade pojken att han höll på att göra en träskål åt mamman och pappan så att dom kunde ha något att äta i
när dom blev gamla.

Den kvällen tog mannen sin pappas darrande hand och ledde honom till familjens bord.
Så länge han levde fick pappan sitta vid övriga familjens bord och äta.
Och av någon anledning brydde sig sonen eller hans hustru inte om ifall pappan tappade gaffeln på golvet, spillde mjölk eller sölade ner bordsduken.

 - FÖRFATTARE OKÄND -

 SLUTA UPP MED:

- att beklaga dig.

- att låta det negativa som hänt dig i det förflutna prägla  det  liv du lever nu.

- att be om ursäkt för allting.

- att skjuta upp saker.

- att skylla på andra om det inte går som du tänkt dig.

- att vara trångsynt.

- att tvivla på dig själv.

- att vara rädd.

- att säga "om jag bara".

- att grunda ditt liv på vad andra tycker och tänker om dig.

- att vägra resa dig efter ett nederlag.

Du behöver bara bestämma dig för vad du ska ge upp och du behöver aldrig ge upp det väsentliga för att lyckas i livet...vad det nu kan vara...i ditt liv.

                   Lycka till och njut alltid av livet!

                                    -Pete Zafra-

Läser på debattsidan frågan "Dödar du småfåglar?". Tyvärr måste jag svara ja på den frågan, fast inte på det sätt som beskrivs på debatt.

Nej jag är ingen illvilling som ligger med ärtrör vid fågelborden. Att jag svarar jakande på frågan är att jag vid ett enda tillfälle skulle avliva en fågel.

 Det var för många år sedan, jag satt vid köksbordet, fikade och tittade på småfåglarna som intog sin mat vid fågelbordet utanför fönstret. Plötsligt flyger en Talgoxe rakt in i fönsterrutan och segnar ner på marken utanför. När jag kommer ut ligger han tillsynes livlös med hela huvudet intryckt.

Jag tänkte lyfta undan honom innan barnen kom hem från skolan men upptäcker då att han fortfarande lever! Nej, han lider ju,  jag måste hjälpa honom till de sällare jaktmarkerna,  men hur? Jag vill ju vara säker på att han dör direkt så jag lägger honom på brunnslocket och tar den största stenen jag hittar.

Så står jag där och gör mig beredd att kasta med tårarna sprutande. Precis innan jag släpper stenen hoppar fågeln upp och vinglar iväg på gräsmattan innan han lyfter och vimmelkantigt flyger upp i närmaste träd. Kvar står jag med min sten snopen men lättad.

Detta hände tidigt på våren. Det allra märkligaste är att han överlevde två vintrar till med tjugogradig kyla. Han var lätt att känna igen med sitt intryckta huvud där ny hud täckte skallen. Han klarade sig alldeles utmärkt vid fågelbordet bland de andra besökarna.

Naturen är fantastisk.

Denna bild är lite unik, att Lill-Gösta och Ossian delar liggplats.

 . I normalfall när Ossian lagt sig tillrätta någonstans brukar Lill-Gösta komma och bara ställa sig och tokglo på honom. Han bara står där och stirrar tills stackars Ossian olustigt börjar skruva på sig för att till slut lämna över sin plats till honom.

Men denna gång fick han tji vår bäste L-G. Det är bra Ossian stå på dig annars gör någon annan det, det vet du ju. 

"Jag vill bli ingenjör när jag blir stor, det är ett roligt arbete och lätt.
Därför finns det så många ingenjörer idag, och varje dag blir det fler.
Ingenjörer behöver inte gå så mycket i skola. De måste lära sig programmeringsspråk så att det kan tala med datorer. Jag gissar att de måste kunna läsa också så att de vet vad det är fråga om när allt trasslar till sig.

Ingenjörer måste vara modiga så att de inte blir rädda, när allt trasslar till sig mer än möjligt, eller när de måste tala främmande språk på utländska så att de vet vad de ska göra.

Jag gillar också lönen som de får. De får mer pengar än de hinner använda. Det beror på att alla vet att ingenjörerna har ett svårt arbete utom ingenjörerna som vet hur lätt det är. Det finns inte så mycket som jag inte tycker om, utom att kvinnorna tycker om ingenjörerna och vill gifta sig med dom, så man måste köra bort dom, så dom inte stör.

Jag hoppas att jag inte blir allergisk mot kontorsdamm så att jag inte kan bli ingenjör. Jag blir sjuk av vår hund. Om jag blir allergisk mot kontorsdamm kan jag inte bli ingenjör och då måste jag arbeta".

Detta sagt av en 7-årig pojke enligt artikeln.

Igår skrattade vi åt Johan Glans, idag skrattade vi åt en annan av våra idoler.

Elin och Hannes kom också en sväng så vår lilla etta var välbefolkad. Hur som helst kul hade vi och skrattmusklerna fick sitt även i dag. Tack Anna och Melker för lånet.

Har tittat genom hans "World tour to Skåne".

Åh så bra han är. Kanske inte det bästa han gjort men hög igenkänningsfaktor. Jag älskar hans humor och man blir ju glad bara man ser honom. Han kan vara rolig UTAN att dra en massa underbältetskämt som bara är tröttsamma.

Tack Johan.

Nu har jag landat i soffhörnan i stugan.

 Lille Large hade tänt både brasa och ljus tills jag kom. Han är väl för gullig? Jaha var har då jag varit? Jo jag har varit på ett nytt möte inför mitt UPPDRAG.

 Jag säger bara det vilket folk det finns. Detta boende för ensamkommande flyktingbarn får nog världens bästa personal. Vilka offrar annars en sen fredagseftermiddag?  Projektledaren Yngve, han var så trött så trött, men så entusiastisk.

Det här kommer att bli så bra. Det kommer fem barn från Malmö på måndag. Troligen tillträder jag mitt UPPDRAG i nästa vecka.

Som parentes kan tilläggas att Yngve tyckte att det var mycket värdefullt att ha oss, läs gamlingar, där. Han tyckte att vi, läs gamlingar, kunde tillföra så mycket. Hur som helst börjar jag lita på mig själv och verkligen tro att jag fixar detta.

Men för säkerhets skull HÅLL TUMMARNA!!!

Här kommer några fler läkargrodor hämtade ur patientjournaler:

-Patienten är ensamt syskon.

-Urin odlad på distriktsläkaren visar växt av coli.

-Patienten dog i juni -90 och detta har tagit honom mycket hårt.

-Vänster knä svullnade upp och sökte distriktsläkare.

-Jag tittar på patienten i mikroskop och blir inte klokare av det.

-Mår alldeles utmärkt, har sökt läkare ett flertal gånger för det.

-Patienten är betydligt piggare sedan hon kom härifrån.

-Druckit ett glas rödvin tillsammans med den kokta hummern.

-Lymfkörteln skickades samma dag som patienten i taxi till Uppsala.

-Har ibland ont i vissa skor.

-Tidigare arbetat som turist.

-Fallit ned från ett träd och tagit upp sig med vänster överarm.

-Frakturerna ligger med varandra.

-Får hjälp av något fruntimmer som han känner ibland.

-Inget anmärkningsvärt i status, vare sig hos mig eller hos öronläkare.

-I hemmet finns katt, hund, ko och heltäckningsmattor.

-Patienten informerad om obduktionsresultatet.

-Bor i modern lägenhet, dock med mörk miljö i trappan.

-Sedan födseln gått inåt med tårna.

-Patienten har inte ont for jämnan, bara för det mesta.

Idag är jag trött på mig själv igen. Inte av samma orsak som igår.

Nej idag är det för att jag sitter här och snorar och snyftar som den värsta Helena Bergström-kopia.

Jag brukar ALDRIG titta på Oprah, förstår inte alls varför man hyllar henne så, och är HON spontan och naturlig då är jag Jungfru Maria.

Idag hamnade jag framför tv:n medan jag väntade på att maten skulle bli färdig i ugnen. Jag zappade runt lite och hamnar mitt i Oprahs show.

Där var en liten flicka, Charisse, från Filipinerna som sjöng. Det kom en så otroligt stark röst ur denna lilla flickas kropp, ålder?. Jag bara fastnade, helt betagen. Till råga på eländet får hon sjunga duett tillsammans med Celine Dion på Madison Square Garden, och som inte det skulle vara nog.....sången tillägnar hon sin mamma!!!!

Rastlöshet är ett fenomen som dyker upp allt oftare. Jag blir så fruktansvärt rastlös när jag har saker framför mig.

Den "gamla" Lisa blev hypereffektiv ju mer som stod på programmet. Den "nya" Lisa vet inte vilket ben hon ska stå på, eller hur man klarar av två saker på dagsschemat.

Idag är en sådan dag, här sitter jag nu färdig för att jag ska vara hos frissan klockan 10.00. Ja just det KLOCKAN TIO vad i allsin dar håller jag då på och stressar nu för???

 Jag blir tokig på mig själv. Nu måste jag göra mig av med lite rastlöshet igen.

...Och naturligtvis min familj som stöttat mig och uppmuntrat mig att ta det här steget, ett litet steg för mänskligheten men ett enormt steg för mig.

Nej jag var inte med på filmgalan, för mig var det större än så.

Många av er kanske fnyser och tycker att jag gör en höna av en fjäder, men ni som varit eller är i "Landet Utanför" ni vet vad jag pratar om.

Ni vet hur lätt självkänslan tvättas bort och hur svårt det är att bevisa att man fortfarande kan. I "Landet Utanför" är det likamedtecken mellan arbetslös och inkompetent.

Hur som helst var jag på utbildning i går kväll. En mycket bra och informativ sådan. På fredag ska vi träffas på det nya boendet och få ytterligare kunskap, hur man jobbar med tolk bland annat. De första barnen kommer på måndag. Jag vet inte om jag blir uttagen till någon av dem.

Jag vill än en gång tacka för ert stöd ingen nämnd, ingen glömd.

Men du Lotta jag tänkte på dig när jag skulle presentera mig och fick ögonen på kommunchefen, hihihi.

Nedvärdera inte ditt eget värde genom att jämföra dig själv med andra. Det är på grund av att vi alla är olika som var och en av oss är så speciell.

 Sätt inte dina mål efter vad andra människor tycker är viktigt. Bara du vet vad som är bäst för dig.

 Ta inte för givet de saker som du har närmast hjärtat. Kläng dig fast vid dem, så som du håller dig fast till själva livet, för utan dem är livet meningslöst.

 Låt inte ditt liv glida genom dina fingrar genom att leva i det förgångna eller för framtiden. Genom att leva ditt liv en dag i taget kommer du att leva alla dagar i ditt liv.

 Ge inte upp när du fortfarande har någonting att ge. Ingenting är över förrän det ögonblick du slutar att försöka.

 Var inte rädd för att medge att du är allt annat än perfekt. Det är den bräckliga tråd som binder oss alla samman.

 Var inte rädd för att ta risker. Det är genom att ta chanser som vi lär oss att vara modiga.

 Stäng inte ute kärleken från ditt liv genom att säga att den är omöjlig att finna. Det snabbaste sättet att få kärlek är att ge kärlek, det snabbaste sättet att förlora kärlek är att hålla fast vid den för hårt och det bästa sättet att behålla kärlek är att ge den vingar.

 Avfärda inte dina drömmar. Att vara utan drömmar är att vara utan hopp, att vara utan hopp är att vara utan ett syfte med livet.

 Spring inte genom livet så fort att du glömmer inte bara var du har varit, utan vart du är på väg. Livet är inte bara ett lopp, utan en resa som du ska smaka på varje steg längs vägen.

Text av - NANCYE SIMS -

Jag ska på utbildning i kväll, därav det ångestfyllda föregående inlägget.

Jag vet inte vilken mask jag ska ta på. Jag vet inte om detta är rätt för mig. Jag är livrädd att misslyckas, när detta är min chans att få visa att jag fortfarande kan.

Jag lever ju numer efter mottot "en dag i taget", men som det känns just nu klarar jag inte ens den framförhållningen.

Nej Lisa SKÄRPNING, glöm inte vad den lille pojken sa för att komma över sin mörkrädsla, "Här kommer jag och fyra till".

Jag SKA klara detta, jag är inte rädd, jag KAN flyga.

Låt dig inte luras av det ansikte jag visar, för jag har tusen masker. Och ingen av dem är jag. Bli inte lurad, för Guds skull, bli inte lurad.

 Jag ger dig ett intryck av vara säker, att självförtroende är mitt namn och kyligt lugnt mitt agerande. Och att jag inte behöver någon. Men tro mig inte. Djupt nere dväljs mitt verkliga jag i förvirring, i fruktan i ensamhet.
Därför skapar jag mig en mask att dölja mig bakom, att skydda mig från de blickar som vet. Men just en sådan blick är min räddning. Det betyder, att om den återföljs av accepterande, då åtföljs den av kärlek. Det är det enda som kan befria mig från de fängelsemurar jag byggt åt mig själv.

 Jag är rädd för att djupast inne inte vara någonting och att jag inte är något alls att ha, och att du skall upptäcka det och stöta bort mig. Så börjar paraden av maskeringar. Ständigt småpratar jag med dig. Jag berättar allt som egentligen inte betyder något men ingenting om vad som betyder allt, vad som ropar inom mig. Var snäll och lyssna noga och försök höra vad jag säger. Jag skulle vilja vara äkta och spontan och mig själv, men du måste hjälpa mig. Du måste räcka ut din hand.

 Varje gång du är snäll, vänlig och uppmuntrande, varje gång du försöker förstå, för att du verkligen bryr dig om, då börjar mitt hjärta få vingar. Mycket spröda vingar, men vingar. Med din känslighet och sympati och din förmåga att förstå, är det endast du som kan befria mig från min skuggvärld av osäkerhet, från övergivenhet i mitt fängelse. Det kommer inte att bli lätt för dig. Ju närmare du kommer, desto blindare slår jag kanske tillbaka. Men jag har hört att kärleken är starkare än tjocka murar. Och där i ligger mitt hopp, mitt enda hopp. Jag ber, försök riva dessa murar med fasta men varsamma händer. För ett barn är mycket känsligt.

 Vem är jag, kanske du undrar?

 Jag är någon du känner mycket väl. För jag är varje man du möter, och jag är varje kvinna du möter. Och jag är också du själv.

-OKÄND FÖRFATTARE-

......sitter jag här nyduschad och totalt urblåst. Fy för den lede vad det har blåst i dag.

I dag har vi i alla fall dansat ut julen i stugan. Nu börjar vi rusta för våren där. Pelargonerna ska klippas ner och planteras om. Tänk att vi är där redan.

I morgon är det dags att dansa ut julen i lägenheten, sedan ska jag börja måla.

Idag har vi haft tjejträff Lasse, Malin, Elin och jag.

Som vanligt med Elin och Malin tillsammans fnittrades det en hel del.

Om flickor vore blommor, vore det bra konstigt. Vilket fniss och flams det skulle bli i rabatterna.
                                   -Tage Danielsson-

Jag trivs bättre här.... Om det är någon som undrar så tog jag de flesta frågorna även idag. Eller i alla fall flera av frågorna.

Jo då... ni kan lägga blommorna vid grinden. Autografer? vid ICA i Boxholm på måndag kl 17.00.

Jag håller på att skriva små berättelser om djur jag haft. Dessa kommer på mina sidor så småningom. Det är konstigt vad mycket minnen som väller fram.

Jag minns Elake Måns, grannens stora röda katt, som kom och åt upp våra kattungar. Det var i alla fall vad våra föräldrar sa när vi, min syster och jag gråtande kom och talade om att kattungarna som föddes i går var borta. Åh vad vi tyckte illa om den katten, fast jag hyste väl en slags hatkärlek eftersom han ju ändå var en katt, och jag var som jag var.

Så småningom genomskådade vi  ju bluffen, att det var pappa som avlivat kattungarna. Inte fattade vi att vi inte kunde behålla alla katter som föddes. Stackars pappa, som ju var en lika stor djurvän som jag, han tyckte verkligen inte om detta uppdrag, och blev ungarna för stora tog han grannen till hjälp. Inte blev det väl bättre av att vi stortjöt och kallade honom mördare.

Ett annat minne som fortfarande får ögonen att tåras är när jag nästan fick en get. Det var också ett djur som fattades hos oss, och som jag hade högt på önskelistan.

Jag var kanske 5-6år och fick följa med min faster och farbror till en gård där de hade en massa djur, däribland getter. Åh vad jag trivdes. En get följde mig hela tiden, och jag klappade och klappade. Då säger min faster: "Du kan ju ta med den hem"

Va hörde jag rätt, men får jag det?  och kan vi det?

Jahadå, säger faster, vi lägger henne i bagageluckan. Alla skrattar och jag är jättelycklig, en egen get.

Jag kommer aldrig att glömma den besvikelsen när vi åker hem utan get och det går upp för mig att det bara var "skoj".

Jag tyckte aldrig om min faster efter det, Fast hon lärde mig något viktigt, även om hon inte var medveten om det.

Jag kommer aldrig att lova ett barn något som jag inte kan hålla.

Idag har man faktiskt anat vår i luften. Snön är nästan helt borta här i Björke. Konstigt att det kan skilja så på bara ett par mil. Men än får vi nog räkna med flera bakslag innan våren anländer på riktigt. Idag pryade vi bara.

Fick e-post från en kompis som åker till Thailand i morgon, hur skönt vore inte det. Ha det så jättebra och glöm inte att jag vill ha en fullständig reserapport vid hemkomst.

I slutet på månaden åker även söderkisarna till Thailand, somliga tänker ju fira födelsedagen under ett parasoll, eller möjligen snorklande i havet.

Avundsjuk? jag? Inte då, jag ligger här i min soffhörna och har det ganska bra jag också.

Det verkar bli en riktigt fin dag i dag. Maken håller på att såga golvlister till hallen, sedan ska vi åka ner till stugan.

Är riktigt sugen på att fortsätta renoveringen i lägenheten. Jag ska i alla fall börja måla garderoberna i nästa vecka.

Denna helgen ska jag dansa ut julen i stugan, och börja med mina långpromenader igen.

Nu ska jag hoppa in i duschen och sedan packa ner lite mat och grejer.

Gatumålning

Ja det är vad jag ägnar mig åt i dag.

Jag är så yr så det har inte blivit många steg utanför sängen.

Tur då att man har datorn så man kan vara ute och nogga lite.

 Fast det är väl kanske inte så nyttigt det heller, att ligga och slöglo på en dataskärm. Men det känns ganska okej, bara jag inte rör på mig. I alla fall roligare än att rulla tummarna.

         Jag brukade titta på min hund Smokey och tänka, 
     "Om du vore lite smartare skulle du kunna tala om                         för mig vad du tänker på,"
              och han tittade på mig som om han sa,
      "Om du vore lite smartare skulle det inte behövas"
 
                                 - FRED JUNGCLAUS -

                               ************************

I går på min sida var visdomsordet att "Barn börjar bli stora när de ställer frågor som det finns svar på".

Jag hörde en gång att man blir vuxen först när ens föräldrar dör.

Jag blev vuxen i dag för tjugotre år sedan.

Detta hittade jag på en debattsida, det är från en av mina noggvänner:

LÄSTEST

Eilngt en uneörnskding på ett egnskelt uivtnierset så seplar det Inegn roll i

viekln odrnnig bksortnävea i ett ord såtr i, det edna som är vtikigt är att fsötra

och ssita bavstoken såtr på rtät patls. Rseetn kan stå hlelur om blluer och man

kan ädnå lsäa tetxen uatn porbelm. Dttea broer på att vi itne leäsr vjrae bkosatv

för sig, uatn odern som hlehet.

Gnaksa färkct tcyker jag.

                                  ***************

Hppaos det är oekj att jag "landåe" det, Mia? 

Snart, bara två timmar och nio minuter tills mitt tvättpass börjar, längtar...

Grattis Ossian tre år i dag. På bilden bara tre veckor, och vår första bekantskap.

Fy så trött man blir när man inte gör någonting.

Idag har vi bara glidit omkring och gäspat i kapp.

Det ska bli skönt när det blir vardag igen och man får återgå till de vanliga rutinerna.

En strålande gnistrig dag har det varit idag också. Så vackert så.

Hoppas du har rätt Pia att snön kommer. Jag vill ha så det täcker marken ordentligt. Det får gärna vräka ner allt på en gång, så plogas vägarna upp och så får det vara så tills någon vecka efter sportlovet då våren anländer. Check.

Jag längtar tills i morgon för då har jag bokat tvättstugan, ska bli skönt att få uträtta något vettigt. 

Tänkte börja så smått att dansa ut julen också.       

Härmed kan ni glömma föregående inlägg. Fick alldeles nyss klartecken från support att det nu fungerar alldeles utmärkt att lägga in bilder. Tack för det Nogg.se.

Men som sagt nu får det bli lite utevistelse i stället för datorn, vi ska flytta in till lägenheten i kväll så det gäller att ta vara på det "göttaste" här och nu.

Vad trött man blir. Jag har nu i tre dagar försökt att fixa till min hemsida för att göra den lite mer personlig.

Det mesta funkar väl som det ska men,  jag skulle vilja lägga in lite bilder här och där på min nya sida "personligt". Tror ni jag lyckas??? NEJ!!!

Jag skrev till support och frågade och får till svar att han inte hade några svårigheter att lägga upp bilder. Håller nu på att få ett mindre sammanbrott på alla dessa funktioner som funkar så bra för alla utom för mig. Jag skrev också på debattforumet och frågade om det var fler som hade besvär med detta, vad händer då??? Jo mitt inlägg bara försvinner, hmm??

Skiter i det här en stund nu för att lugna ner mig, får glädja mig åt att jag har ju i alla fall tur med vädret.

Nyss hemkomna från dottern med sambo, där vi ätit och mått gott. Kul att se hur deras katter växer, jättefina har de blivit.

Miller och Mariestad eller var det Matilda?

Tack för i dag.

Vill bara tala om att jag tog storslam idag på "På spåret". Ja storslam och storslam, jag hade i alla fall väldigt många rätt. Framförallt plattade jag till maken hihihi, fast då har han inte hört frågan, säger han.

Lägg ner Large, jag är bättre, ERKÄNN!!!!

Ett trevligt kalas bjöd han på våran Emil, han hade hängt upp ballonger och gjort så fint.

 Paketerna öppnade han idag utan hjälp, han har ju övat på julklapparna. Presenterna utföll till belåtenhet.

Tårtans två ljus blåste han ut samtidigt. Pappa behövde aldrig rycka in.

Snälla pappa, lite mer??

Ja gissa vem som vann den omgången?!

Frågade man Emil så fyllde han inte två år utan "neje". Konstigt för "neje" är alltid klockan också, vilken tid på dygnet man än frågar.

Hur som helst var det en trött Emil vi lämnade, och vid hemkomst hade vi telefonkontakt med fadern som meddelade att födelsedagsbarnet somnat bara några minuter efter vi åkt. Det är jobbigt att hålla kalas.

Tack Emil för idag.

Tänk att du blir två år idag, jag minns så väl vårt första möte

Vi ses i eftermiddag.

   Det bästa med framtiden är att den bara kommer till oss med en dag i taget.

                                 – ABRAHAM LINCOLN -

  Man får bara en resa genom livet, så glöm inte att stanna upp och lukta på blommorna.

                                             -OKÄND-

      Dessa rader kommer att vara med mig under det kommande året.

                                  GOD FORTSÄTTNING / LISA