Ser på nyheterna att det idag är 23 år sedan mordet på Palme.
Kan inte låta bli att dra på munnen när jag tänker tillbaka till denna dag för 23 år sedan, naturligtvis inte vid tanken på mordet, utan av en liten minnesbild vi fick på köpet.
Vi följde nyhetsutsändningarna via tv:n. Mellansonen i familjen vid denna tid 51/2 år är märkbart stillsam, tagen av den chockartade stämning som råder.
Man kommer med en första beskrivning av gärningsmannen, bla bla bla, mörk lite längre rock, bla bla bla.
Nu kommer sonen uppkrypande, sätter sig mycket nära och frågar med darrande röst: "Mamma, tror du att det är Skumberg?"
Lilla gubben, Skumberg var aktuell i barnprogrammet "Solstollarna". Han var skurken i detta program och gick omkring med en lång mörk rock och sålde wienerbröd med chokoläääde. Melker tyckte han var jätterolig och blev nu så besviken på honom att han kunde göra något så dumt som att skjuta någon.
Trots att vi ganska omgående strök Skumberg från listan över misstänkta återfick han efter detta inte riktigt samma status i Melkers ögon.
Mamman fick också en påminnelse att: små grytor har också öron.
Ja efter dagens shoppingrunda sitter jag nu i min soffhörna igen, fast idag njuter jag inte. Min rygg tål inte dessa hårda golv som är i de flesta affärer. Fast jag fick ju i alla fall mysa lite med lille Emil.
I helgen var han hos oss i stugan och lekte viking.....
Nu har ju inte vi någon opel, fast frun i vår familj, nämligen undertecknad, är så klipsk att hon klarar att ratta en Suzuki Liana.
Följande annons däremot stämmer bättre in hos oss, ialla fall enligt ena halvan av familjen. Man kan väl konstatera att dessa annonser var före både Jämo och DO:s tid.
Emil har denna vecka flera gånger velat åka buss med farfar, jodå farmor skulle också få åka med.
Sagt och gjort så bestämde vi att i dag lördag skulle passa bra, men vet ni inte en buss i trafik på hela helgen!!!!
Stackars Emil, vi lovar och lovar....i onsdags satt han och väntade förgäves på en glassbil som inte kom. Tur att han inte är långsint, bussresan blir av på torsdag med mamma, då han ska åka och hälsa på bebis-Olle.
Idag blir det pulkaåkning i stället, nästan lika bra som bussen.
Från det ena till det andra kan jag passa på att gratulera äldste sonen till nya jobbet. Grattis Rickard, jag blir inte alls förvånad att de valde dig. Lycka till!
Vad tycker ni om alla dessa "skönhets"åtgärder hit och dit?
Jag tycker det är jättebra att det finns möjlighet att återställa ett ansikte efter en svår olycka eller sjukdom. Däremot tycker jag det är tragiskt när människor som ser mycket bra ut genomgår dessa"skönhets"operationer. Jag kan inte säga någon som blivit vackrare efter dessa ingrepp.
Ta bara vår egen drottning som var så vacker, nu ser hon ju ut som en näbbmus. Linda Rosing ser ut som om hon fått en allergisk reaktion, på tv:n just nu sitter Christer Lindarw blank och stel i ansiktet som om han bär mask.
Varför utsätter man sig för detta?
Nej tack och lov, fast självkänslan varit rejält på botten ett tag så har jag inte försökt förbättra den med varken botox eller operaioner. Mitt utseende, det har jag inte en tanke på att förändra.
Finns det något vackrare än ett naturligt åldrat ansikte?
Förresten, skönhet kommer inifrån, så sant som det är sagt.
ÅTER TILL VARDAGEN, VI BÖRJAR MED ATT ÖPPNA MAILEN.....
Den "nya" sjukvården?
Telefonen ringde hos Petterssons.
- Marie Pettersson i telefon!
- Hej, jag ringer från vårdscentralen. Din man Martin Pettersson var hos oss i går för att ta blodprover, eller hur?
- Ja, hur så?
- Vi har råkat ut för en liten beklagligt arbetsolycka, vi hade en annan Martin Petterson här igår som också tog blodprover och av någon anledning var bådas personnummer oläsliga på provrören. Säkert något printerproblem.
- Kan ni ta nya tester då?
- Tyvärr, med anledning av de nya sparkraven inom den offentliga hälsovården får man ta omfattande blodbilder bara en gång per person och kvartal.
- Jaså.....
- Så nu har jag dåliga nyheter att meddela. Antingen har er man HIV eller Alzheimers.
- Det kan inte vara sant. Vad ska jag göra nu?
-Vi rekommenderar att ni tar er man till stadens centrum och lämnar honom där. Hittar han hem själv, så ha inte sex med honom.
Varit på släktmiddag idag också, håller vi på så här blir det ett bra tillskott i resespargrisen. Trevligt har vi haft i alla fall.
För övrigt har det varit en strålande vacker vinterdag. Solen värmer verkligen och våren har kommit ytterligare ett steg närmare.
Nu har vi förberett inför morgondagens begravning också, kläderna är framhängda och skorna putsade. Vi var lite oroliga att maken inte skulle komma i kostymen som han inte haft sedan Emil döptes, men tvärtom hade han minskat midjan betydligt. Bra gjort, tyvärr kan inte jag säga detsamma om mitt midjemått.
För att lille Large skulle få lyssna på melodifestivalen i fred så sätter jag i mina små örsnäckor till datorn. Vad händer då????
Jo det kommer upp en liten informationsruta som talar om att "En kontakt har satts i" Jaa, smart det var jag som satte i den.
Så lyssnar jag då andäktigt på mina idoler, och när jag lyssnat färdigt och tar ur hörsnäckan så kommer det en ny liten retlig informationsruta: "En kontakt har tagits ur" JA, det var jag som tog ur den, jag trodde datorer var smarta men i jämförelse med min så känner jag mig som Einstein.
Ta bara när man söker på ett ord och man får frågan menade du .....och så något helt annat än det du skrivit. Jag sökte en gång på fotkramp och får frågan om jag menade f **t-kramp. Det är sant prova får ni se.
Nu är vi hemma igen efter att tillbringat hela dagen med barn, respektive och barnbarn.
Tack Elin och Hannes för en trevlig dag. Kul också med nya bekantskaper Kevin, Tony och Marybeth ni är välkomna till stugan i sommar.
När vi kom hem fick vi telefonsamtal från storstaden, nu är söderkisarna hemma igen, så nu väntar vi bara på att andre sonen kommer hem från Göteborg också så är ordningen återställd.
En man hade tatuerat sin frus namn Hilda på sin penis. I slakt tillstånd syntes endast HA. När han besökte herrtoaletten fick han se en färgad man bredvid honom som också hade bokstäverna HA på sitt organ. "Heter din fru också Hilda?" frågade mannen. "Nej. På min står det: Hello and welcome to the wonderful land Jamaica!"
Anledningen till denna lite retsamma blogg är att jag hittade ett påbörjat korsord som maken suttit och plitat i en längre tid. Där kunde jag läsa "Kan doktorn ha ibland?" fyra bokstäver, och så då makens små plitiga bokstäver...SIUR.
Jag har nu varit och hämtat Lille Large för han har gått av sin siur, så i morgon är han ledig. Jag vet inte vad han ska göra då, lösa färdigt korsordet kanske, vilket jag verkligen ser fram emot.
Jag blir tokig, har ett möte klockan 16.00, och stressar redan. Jag MÅSTE lära mig.
Stress som alltid varit något positivt för mig, ju mer att göra desto effektivare......Nu är stressen min största fiende......Fast det finns ju alltid de som har det värre.
Tänk så dumt att stressa omkring för ett litet möte, du hinner Lisa. Vad är det värsta som kan hända?
Jag kan lika gärna ta en pinsamhet till som preskriptionstiden gått ut för.
Ironiskt nog är det "Bingolotto"-tema på den också, precis som för tant Flink.
Det var på Lokets tid, lördagkväll, bästa sändningstid, som vanligt bara skit i de andra kanalerna. Vi hade bara två kanaler till att välja mellan.
Hur som helst satt hela familjen samlad med varsin bingolott, barnen tröttnade den ene efter den andre och som vanligt blev jag kvar med deras lotter också. Maken var djupt koncentrerad med att kryssa för numren som sas i rutan på sin lott. Duttpennan hade inte lancerats. Jag har väl inte varit någon större idol av varken Loket eller bingolotto, men denna kväll var det faktiskt lite spännande, jag fick nämligen BINGO. Naturligtvis inte på min lott utan på dotterns.
Ja, får man bingo ska man ringa in och få chans på någon av de fina vinsterna i studion, färgfemman vore ju något.
Jag som aldrig vunnit något, och som på den här tiden ansågs vara en väldigt lugn och sansad person, jag blev fullständigt skvatt galen.
"BINGO", skriker jag, "TELEFONEN", skriker jag, medan jag famlar runt på soffbordet, trevande bland lotter, chips, glas och leksaker. "TYST", skriker jag, medan jag börjar knappa in numret.
Då börjar myrornas krig på tv:n.
"NEJ", skriker jag, "NU BLEV DET FEL PÅ TV:N OCKSÅ!!!!!".
"HJÄLP MIG DÅ VAD VAR DET FÖR NUMMER?"
Familjen som hittills suttit tysta, undrande vad som flygit i deras ömma maka och moder, börjar nu fnittra för att snart brista ut i gapskratt.
Som ni säkert redan räknat ut försökte jag alltså ringa på fjärrkontrollen. Utan framgång, jag kan inte ens skylla på alkohol, jag var spik nykter!
Så var jag då där igen, att boka in flera saker på en dag, detär ju numer FÖRBJUDET Lisa, lär dig det någon gång.
Igår kom barnen och vi firade Lasse, jag levererade kläder, hade möte med tolk bokad, och så allt det där andra som ska göras.
Jag är inte samma person som för fem år sedan, det ser nog alla utom jag, jo jag ser det nog också men vill väl kanske inte acceptera att det är så. Men gamla Lisa är och förblir borta.
Jag får läsa på mina ledord, och så hittade jag ett nytt som jag också ska ta till mig.
Hantera alla stressiga situationer som en hund. Om du inte kan äta det eller leka med det, bara kissa på det och....
Idag fyller min lille Large år. Puss på dig min lille prinskorv.
Stackarn fick fira sin födelsedag ute i snön större delen av dagen. Han har nämligen jour och naturligtvis fick han inte vara i fred ens i dag.
Jag vill passa på att tacka alla som skänkt kläder, jag ska till boendet i morgon och lämna, problemet är bara hur jag ska få plats med allt, men det löser sig. Väldigt snällt i alla fall att bry sig om sina medmänniskor.
Det är inte så farligt om man har olika färg på huden. Det viktiga är att man har samma färg på hjärtat. Isabell, 7 år.
Ja så var det då dags för lite erkännande av pinsamheter. Denna hade jag faktiskt lyckats förtränga tills jag såg videoklippet i förra inlägget.
Jag var ensam hemma och väntade på att min dotter skulle ringa. Hon hade varit hos sin kusin, min noggvän Ingela, och skulle ringa när det var dags att hämta för hemfärd.
Så ringer då telefonen och jag svarar övertygad om att det är de som ringer. I luren hör jag en klämkäck röst som undrar om jag har radion på. "Ja", svarar jag, "men bry dig inte om det du", jag är övertygad om att det är Ingela som larvar sig. Nu hör det till saken att Ingela brukar "skoja" till det.
Den nu något förvånade rösten i luren frågar då vilken kanal jag lyssnar på, "skit i det du" svarar jag och börjar bli smått irriterad, då jag inte uppskattar denna typen av skämt.
Den stackars telefonrösten börjar då tålmodigt, om igen att fråga vilken kanal jag lyssnar på "lägg av nu, det är inte kul, jag hör ju att det är du" snäser jag. Samtidigt kastar jag en blick på nummerpresentatören, skyddat nummer, det har inte Ingela.
Rösten som nu var mäkta irriterad upplyser då om att hon ringer från en radiokanal men..sedan minns jag faktiskt inte hur samtalet slutade.
Däremot vet jag att detta samtal kunde gett mig 1000 kronor.
Det var nämligen så att Mix Megapol ringde upp slumpmässigt och frågade vilken kanal man lyssnade på och den förståndige lite mindre kaxiga lyssnaren skulle då svara "Mix Megapol den bästa radiokanalen med den bästa musiken" och så fick man då 1000 kronor för detta svar.
Det ironiska i det hela är ju att jag brukade lyssna och hade hört detta dagligen hur många gånger som helst.
Ännu dummare var att jag berättade detta för familjen. Jodå de har också en liten "bra-att-ha-hög".
Så tant Flink, jag förstår precis hur du känner dig.
"Det är underligt med de här tio familjerna i vår lilla småstad. Det är inte underligt att de regelbundet träffas, men det påminner ju om gamla tider, detta med att herrarna håller till i ett rum och damerna i ett annat. Så var det den här kvällen när damerna satt och pratade och plötsligt fick höra våldsamma skrattsalvor från herrummet. Damerna började fatta vad det handlade om då en av herrarna plötsligt rusade genom rummet och återkom med en tumstock i näven. Damerna började menande och skrattlystet titta på varandra och så hörde de hur skrattsalvorna från det andra rummet blev om möjligt än våldsammare. Men så plötsligt upphörde skratten och det blev alldeles tyst. Damerna var lika tysta medan de undrande tittade på varandra. Den som bröt tystnaden var lilla fru Karlsson. Med röda kinder och ett generat leende sa hon: - Nu plockade nog Lars-Erik fram våran..."
OBS! Namnen i historien är fingerade. Ha en fortsatt trevlig fredag.
Vi började med en promenad, jag kände mig lite som Laura i "Lilla huset på prärien".
Det var ganska kallt, men ändå skönt.
Sedan åkte vi till Boxholm, Ossian åkte i framsätet, malligt tycker han.
Emil var snorig och fick inte gå till dagis, tur för farmor som då fick besök. Vi hade letat fram Elins gamla gunghäst, bra tyckte Emil som genast tog en ridtur.
Sedan åt vi mat.
Hästen måste ju också ha mat.
Sedan vill Ossian gå ut och kissa, Emil fixar det också, men då måste han låna farmors "magsäck" som Emil tycker ska sitta på ryggen, två varv så satt den bra.
Så var det bara Ossian också så var de klara att gå, "EJ Å".
HURRA HURRA DAVID 30 ÅR IDA. Fast det hjälper ju inte hur högt vi än sjunger så hör han ju inte där borta i Thailand, inte ens om Emil hjälper till med sången.
Åh så skönt det var att se solen igen, jag kommer inte ihåg när den visade sig sist.
Fast vi har ju vår lilla reservsol att glädjas åt när det blir allt för grått. Idag sjöng han för oss, Mors lilla Olle är en av favoriterna. Mikrofon klarar vi oss utan.
Ska man sjunga måste man ju ha en sångbok och farmors glasögon.