Martin säger: "Härligt, du är igång och har klarat första veckan! Du har redan märkt att det händer grejer! Kroppen svarar: kondisen ökar, humöret likaså. Nu trappar vi upp takten! Se det som en spännande utmaning! I slutet av veckan lovar jag ännu bättre resultat!"
Jaha, då kör vi igen! För er som undrade hur jag gör med maten så äter jag regelbundet ca var tredje timme, frukost lunch och middag + två mellanmål. Dricker 2-21/2 liter vatten. Efter varje träningspass äter jag en banan.
Vad gäller maten äter jag precis som vanligt, sedan en längre tid tillbaka använder jag riktigt smör och riktig grädde vid matlagning. Inga lightprodukter och inga färdiga rätter. För övrigt försöker jag tänka på vad jag stoppar i mig, det enda jag avstår under dessa fyra veckor är alkohol. OBS! Detta är inte Martin Lidbergs rekommendationer, det enda han står för är träningsschema och tipsen där jag skriver "Martin säger".
Jag kan säga så här att klarar jag det här då gör alla det, prova!
Idag fick vi följa med Emil till "Busfabriken" i Linköping, åh så kul vi hade.
Farfar värmer upp på studsmattan....
Sedan fick vi inte stopp på honom...
Farmor och Emil åkte rutschkana men när de övriga frågade om det var roligt svarar Emil bestämt "Nää hammu åka". Nähä men jag hade roligt i alla fall.
Nej det var mycket häftigare att åka fort med pappa.
Åh en knapp....
Knappar ska man trycka på...
Jättekul när bollarna hoppade tyckte Emil.
Pappa och Emil körde fort...
Farmor körde ännu fortare...
Men allra fortast körde Emil...
Titta på mig, så här kan jag åka...
Och så här...
Sedan fikade vi.
Innan det var full fart igen...
Fast tjejer får man ju alltid ta sig tid till....
Tänk att få göra "farliga" saker....
...utan att någon säger nej.
Ja Busfabriken är verkligen LYCKA för en liten parvel....
....och för hans pappa och farmor och farfar. Stackars mamma och bebisen i tjocka magen fick mest stå och titta på och hålla väskorna.
Men farmor fick också uppleva en stor besvikelse, jag har alltid velat kasta mig i ett mjukt bollhav. Jo då det gjorde jag men MJUKT glöm det, hårt och obekvämt var det så nu vet ni det.
Jag har ju ramlat in på facebook av någon anledning (tack Anneli) har väl tyckt "så där" om denna sida. Men den har faktiskt sina fördelar också måste jag tillstå (tack Anneli).
Det är nämligen så här: Häromkvällen satt jag och slöknappade runt hos mina vänner där. Jag började skriva in namn i min närhet och hittar flera bekanta som jag samarbetar med genom mitt uppdrag, kul.
Jaha vem ska jag skriva mer? Undrar vart de tog vägen? MEN kan det där vara han, inte lätt att se på en suddig bild, jag skickar iväg en vänförfrågan och ett meddelande om vem jag är. Döm om min förvåning när jag får ett jättegulligt svar och efter ett tag ytterligare ett från hans bror.
Vem jag hittade? Jo två herrar som jag var barnflicka åt på tidigt 70-tal. Båda betydligt äldre idag men ändå lätta att känna igen.
Åh vad glad jag blev, jag lovar, Jacob och Gustav jag ska dyka ner i nostalgilådan och leta minnen och kort och skicka till er.
Ibland är det bra att ha tråkigt, annars hade jag nog inte suttit och knappat runt så där. Tänk så det kan bli.
Årets första fästing kom och kröp på mig alldeles nyss. Sent för årstiden, jag har hittat fästingar på djuren i januari vissa år.
Hörde ni förresten det där smarthuvet, expert på infektionssjukdomar som uttalade sig på nyheterna? Han menade att det bästa sättet att undvika smitta var att ta bort fästingen INNAN han hunnit bita sig fast!!!
Kan ni säga någon som sitter och tittar på dessa odjur och väntar att nu biter han nog snart DÅ kan vi ta loss honom.
Ibland undrar man hur en del får sina fina titlar...
Äckliga är de dessa parasiter, fästingen alltså, och vilken plåga för alla stackars djur. Hoppas att det varit för kallt för dem i år så de inte blir lika många som förra året.
"Vila, ta vara på vardagsmotionen trots att du vilar från programmet".
Jaha det får bli lite trädgårdsarbete idag då efter morgonpromenaden som kommer avnjutas i normalfart.
Hittills har Lidbergs program inte varit särskilt betungande. Passar mig bra med klara derektiv varje dag och inte en massa krånglig mat som man inte vet hur man uttalar och inte heller har råd att köpa. Nej det ska bli spännande detta, fortsättning följer....
"30 minuter intervallpromenad. Varva fyra minuters hårt tempo med en minut i pratvänligt tempo".
Okej, på´t igen ska bara ta en kopp kaffe, förresten pratvänligt?
Det blir nog det svåraste, jag är aldrig pratvänlig enligt familjen, speciellt inte så här dags, fast 30 minuter är ju ingenting.....eller 6 minuter blir det ju de andra 24 kan jag flåsa och härja som jag brukar.
Ja då var kaffet slut, nu sticker vi mot ett smalare och sundare liv, kom igen Martin!
Fick fotvård i dag på förmiddagen, skööönt. Det var nog bra inför eftermiddagens powerwalk.
Martins (Lidberg) pepp: Ju tröttare jag är desto starkare blir jag.
"Martin säger: Nu kör vi igång! Första veckan är lite av en rivstart, men på en bra nivå. Kroppen fixar det, så vi siktar på bästa resultat: Ett smalare du! Målet är vår bästa drivkraft."
Inte alls, så har jag lyckats hittills. Ändå försöker jag tänka på vad jag äter och dricker...
Jag har en skittaskig ämnesomsättning så jag hade väl inte förväntat några underverk, men något litet ynka kilo kunde jag väl ha tappat. (Hade gått upp 1,5kilo)
Denna vecka ska jag börja ett schema som Martin Lidberg satt ihop. Fyra veckor powerwalk. Börjar i morgon med 50 minuters promenad.
Nu jävlar, det är ju inte månen jag ska hämta ner, fast det kanske är lättare?
Tre kvinnor dog samtidigt i en olycka, och kom till himlen.
Vid porten stod St. Per som sade,"Vi har bara en regel här i himlen:
TRAMPA INTE PÅ ANKORNA" !
Kvinnorna gick försiktigt, försiktigt, in i himlen, och visst, det var "knökfullt" med ankor överallt. Det verkade nästan omöjligt att inte trampa på någon anka, men de gjorde sitt bästa för att undvika dem.
Men så en dag trampade den ena kvinnan på en anka.
Då kom St. Per med den fulaste man som hon någonsin sett, kedjade ihop dem och sade: "Ditt straff är att vara ihopkjedjad med denna skapelsens fulaste man i evigheters evighet !"
Nästa dag råkade en av de andra kvinnorna trampa på en anka, då kom St. Per, som inte missar något, med en annan fruktansvärt ful man, kedjade ihop henne med fulingen, samma förklaring som till den första kvinnan, i evighet o.s.v. o.s.v.
Den tredje kvinnan såg allt detta och gick alldeles extra föriktigt, hon ville ju inte tillbringa evigheten med nån så ful man som de andra två.
Hon lyckades gå med föriktiga steg bland molnen flera månader...
MEN så en dag uppenbarade sig St. Per, med sig hade han den stiligaste man som hon någonsin hade sett, lång, muskulös, blå ögon, ja himmelskt snygg alltså.
St.Per kedjade ihop dem utan att säga ett ord....
Den överlyckliga kvinnan sade med darrande röst: "Herregud, jag undrar vad jag har gjort för att förtjäna att vara ihopkjedjad i evighet med dig ?"
Killen svarade: "Jag har ingen aning om det....men jag råkade trampa på en anka!!"
Min man och jag hade känt varandra några år. Vi brukade träffas hemma hos en gemensam kompis och spela kort.
Han tyckte naturligtvis att jag var oemotståndlig, det tycker alla. Jag tyckte han var skitjobbig. Dessutom hade han brylkräm i håret vilket inte varit "inne" på ett antal år. Men vi hade kul på dessa kortkvällar. Så en kväll gick hela gänget ut på dans.
Jag vet inte vad som hände men det sa verkligen klick. På den vägen är det.
Det var den 17 april 1976.
Från den dagen har vi inte varit ifrån varandra några längre stunder. Vi har verkligen delat glädje och sorg med varandra, livet är ju sällan spikrakt och bekymmersfritt. Jag kan fortfarande tycka att han är skitjobbig ibland, medans han fortfarande tycker att jag är helt oemotståndlig och vacker som en dag.
Hur som helst har vi nu varit tillsammans i 33 år. Olyckskorparna som kraxade att: det kommer aldrig att hålla, ni är alldeles för olika, de hade fel.
Vi har tre fina barn, ett ljuvligt litet barnbarn, ett till på väg, och inte att förglömma barnens respektive som blivit som mina bonusbarn.
Lille Large vad vi har skrattat och haft roligt alla dessa år.
Plötsligt en dag händer det, jag vann inte på triss men jag vann dig. Jag tror faktiskt att det hängde på håret för det var först när jag gömde brylkrämen som du visade ditt riktiga jag.
Ps. Christer, eftersom inte lille Large läser på min sida kan väl du hälsa honom vilken dag det är. Ds.
Jag trodde nog inte själv att jag skulle hålla på med noggandet så här länge, men det har varit jättekul och till er mina trogna läsare och kommentatorer vill jag rikta ett TACK det är ju ni som gör det roligt.
Jag ger samma uppmaning som min vän Pepparkaksgumman: Vad kul det vore om ALLA som läser detta ger sig till känna genom en kommentar eller en kråka i gästboken bara denna gång, du kan vara anonym men roligast är förstås att veta vem du är.
Nu ska jag fira med att räfsa den sista biten av trädgården.
Idag har vi återigen kunnat njuta en underbar vårdag här i Björke.
Vi har ägnat oss åt trädgården idag också, finns nog inget tacksammare arbete, det blir ju så fint.
Yngste sonen ringde och bjöd oss på grillmat, vi var inte jättesvårövertalade.
Medan grillen förbereddes gick Emil och jag för att plocka lite blommor till bordet, vi hittade årets första vitsippa, snödroppar och scilla. Sedan provsatt vi några JÄTTESTORA stenar....
Men "Fammuuu, den tene, nää sitta" visar Emil...
Så gick vi hem och åt jättegott, det är något speciellt med grillat, tack Anna och Melker för maten.
Jo världen står kvar fast jag spräckte nollan redan förra lördagen. Denna helgen har noggen inte lockat speciellt mycket heller, man vill ju inte gå in när det är så fint väder.
Vi har varit duktiga och vårstädat trädgården, förutom påskaftonen då vi var hos lille Emil och hans familj och åt påskbord, kul att träffa skåningarna också.
Långfredagen var M här på besök och provade på att rida hos Sara...
Jag åkte med Zorro....
Tack Sara och Zorro för skjutsen...
Och tack Sara och Ejdie för ridturen....
Annars har det inte varit några större nyheter. Ja det skulle vara att katterna börjat sova i våningssäng då...
Ha en bra fortsättning på påsken alla...och framförallt Malin och Sebastian som fyller år i dag.
Sitter nu och tittar på nyheterna och blir så jävla ARG.
En ung flicka har kallats som vittne mot en man som misstänks för våldtäkt på flickan. Timmarna innan rättegången begår hon självmord, åtalet läggs ner och mannen går fri då åtalet byggde på flickans vittnesmål.
DAGENS RÄTTSSAMHÄLLE!!!!!
Hu ja, bara att göra som hundarna skaka av sig obehaget och gå vidare.
Idag har jag fortfarande ont i magen efter gårdagens skrattfest.
Alla vi gode män på boendet hade samlats för att äta och dricka gott, och det gjorde vi, och pratade!!!
Allt från utrikespolitik till förlossningar hann vi med.
Vi hade så trevligt och jag kom inte hem förrän klockan två, jag som brukar lägga mig före tio. Liiiite segt har det varit idag men det var det värt, det här gör vi om, GO GIRLS.
Stackars dig, sa psykiatern. Kan du berätta för mig varför du dricker så mycket?
Jag ska försöka och förklara det hela, sa patienten
Jag blev förälskad i en änka som hade en vuxen dotter. Jag gifte mig med änkan och strax där efter gifte sig min far med min styvdotter. Då blev min fru och jag svärföräldrar till min far.
Efter en tid fick min styvmor, alltså min frus dotter, en son. Den pojken blev naturligtvis min bror, eftersom han är min fars son. Men han är också son till min frus dotter och därför blir min fru pojkens mormor och jag blir morfar till min bror.
Så fick min fru och jag en son, som blir min fars svåger. Min sons storasyster är ju även hans farmor ? eftersom min far är hans farfar.
Min far är alltså mitt barns svåger eftersom hans syster är min fars fru.
Jag är alltså bror till min egen son. Min son är min farmors brorson och jag är farfar till mig själv. Jag är bror till min far och samtidigt både son och far till honom.
Min fru är min styvmor, mor, svägerska och styvdotter. Jag är far och son till mig själv!
Tack, sa psykiatern. Jag förstår att du dricker. Fortsätt med det.
Jag fick ett mail med följande historia, det är ju inte fredag idag men med tanke på att det är långfredag på fredag så passar den kanske bättre idag, så här kommer en onsdagsfräckis:
> George Bush fick en hjärtattack och dog varvid han kom till helvetets port där stod Djävulen och väntade på honom. > Djävulen hälsade honom välkommen och sade: > "Jag har ett litet problem! Du finns med på min lista men jag har lite ont om plats här inne. Eftersom du definitivt hör hemma här så har jag ett förslag. Jag har tre personer som inte riktigt platsar lika bra som du, här i helvetet. Jag tänkte faktiskt låta en av de tre gå och låta dig ta deras plats. > Jag ska till och med låta dig bestämma vem som kan gå så du kan ta dennes plats." > Med tanke på läget han befann sig i så tyckte George det lät ganska bra och gick med på Djävulens förslag. > Dom gick in i Helvetet och Djävulen öppnade dörren till det första rummet. > Där inne fanns Richard Nixon och en stor swimmingpool. Nixon dök, gång på gång på gång, och efter varje dyk kom han upp till ytan tomhänt, ty detta var hans öde i Helvetet. > > "Nja...", sa George. "Jag tror inte detta är något för mig. Jag är inte så bra på att simma så jag kommer nog inte riktigt orka med detta dag efter dag. Djävulen nickade förstående och ledde George till det andra rummet. > > Där inne satt Tony Blair med en slägga, omgiven av stora stenblock. Det enda han gjorde var att svinga sin slägga, gång på gång på gång. > > "Nej, jag har problem med en axel. "Skulle jag krossa sten hela dagarna skulle jag ständigt ha en fruktansvärd smärta i min axel, sa George. > > Djävulen ledde då George till det tredje rummet och öppnade dörren. > > George häpnade över det han såg, för där inne låg Bill Clinton naken på rygg med händer och fötter fastkedjade vid golvet. > > Böjd över honom satt Monica Lewinsky och gjorde det som hon gör bäst. > > George sken upp, nickade ivrigt och sade, "Jepp, det här tror jag nog att jag kan stå ut med". > > Djävulen log och sade : > > "OK Monica, du kan gå"
Det ringde på dörren hos en känd konsthandlare och en medelålders man väntade utanför. Han bad att få komma in och visa ett par målningar för att få dem bedömda.
Konsthandlaren tittade på målningarna och konstaterade att den ena var mycket intressant. Med sitt vana öga kunde han se att en ung målare hållit i penseln och om denne unge man fick uppmuntran och stöd, skulle han kunna komma att bli ytterst skicklig och framgångsrik. Den andra målningen var däremot inte särskilt bra.
”Kan jag få träffa den unge talangen?”, frågade konsthandlaren och höll upp den första målningen.
”Det kan du”, svarade mannen. ”Det är jag som har gjort båda tavlorna. Den du tycker om målade jag när jag var ung, innan jag blev övertalad att sluta måla och söka in på juristlinjen. Den andra tavlan har jag målat i år. Jag övervägde att besöka dig när jag var ung, men jag vågade inte”.
Nu är jag hemma igen efter en trevlig helg i Stockholm.
Vi kom dit på fredagkvällen och då slog vi klackarna i taket direkt....
På lördagen gick vi först en sväng i det vackra vädret, och är man i Stockholm vill man ju vara lite anonym...
Sedan skulle vi åka båt, men var är den?
Vi hittade den till slut och kom iväg på den mycket efterlängtade båtturen....
Sedan gick vi och köpte glass....
Efter det gick vi till tåg och leksaksmuséet, där Emil sålde biljett till farmor som skulle åka till Boxholm, biljetten skulle klippas...
Det var lite svårt så mamma Anna fick hjälpa till....
Så där, varsågod, trevlig resa....
När farmor skulle sitta i luckan och sälja biljetter och frågar Emil vart han vill åka svarar Emil "Hem". Boxholm är ju inte det lättaste att säga när man bara är två år.
Sedan satte sig Emil bakom ratten i bussen (lågkonjunktur).....
Efter att ha åkt minitåg med gudfar Rickard, och tittat och provat på mycket av det som fanns på muséet är det hög tid att gå på restaurang och äta. Men vad maten dröjer, det är bara att vänta.....
Och vänta...
Och vänta.....
Och vänta......
Vi fick vår mat till slut och även en välbehövlig middagsvila.
Besöket på leksaksmuséet avslutades med ett teaterbesök där vi såg "Totte och Malin".
Hemma hos Rickard och David igen ägnades resten av dagen till olika aktiviteter, som att bäras omkring i väska....
Man har ju inte roligare än man gör sig....
Så var det dags att åka hemåt, vi lämnade ett regnigt Stockholm på söndagsmorgonen.....
Med en nöjd men mycket trött liten Emil.
Tack Rickard och David för värdskapet, och tack Anna, Melker och Emil för sällskapet.
Jag ska åka till Stockholm och besöka äldste sonen med sambo. Det ska bli jätteskönt med en liten helgutflykt. Make och hund stannar hemma, men yngste sonen med familj följer med.
Jag återkommer med rapport efter helgen.
Hoppas solen skiner på er andra idag också, ni får ha det så bra och ha en trevlig helg, det ska jag i alla fall ha.
En blir så gla när sola skiner....Visst blir man det, glad alltså.
Fast jag har suttit i en bil större delen av dagen, jag har varit på migrationsverket i Örebro i ett asylärende och inte kunnat ta vara på solen riktigt, men så vackert det börjar bli ute i naturen. Nu gäller det att ta vara på våren för snart kommer den stora explosionen....
Eftersom jag inte har så mycket mer att skriva om så kopierar jag dagens historia, vilken jag tyckte var mycket tänkvärd, den kan även överföras på regeringen.
En organisation är som ett träd fullt av apor, alla på olika grenar i olika nivåer. Aporna i toppen tittar ner och ser ett träd fullt av leende ansikten. Aporna längst ner i trädet tittar upp och ser bara arslen.
Vill bara göra ett tillägg till Pepparkaksgummans blogg, hon har ett inlägg om manligt och kvinnligt så då tyckte jag att det var lämpligt med en röntgenbild av en hjärna.
