Andra dagen som gräsänka har ägnats åt skogspromenad, och trädgårdsarbete.

Solen har strålat från en nästan helt molnfri himmel.

Jag drömmer ofta om att få göra en till resa när jag ser spåren efter flygplan.

Men dessa dagar gör det inte ont att vara på hemmaplan heller, så här avslutar jag dagen...

Som sagt, det ska va gött å leva!

Jag har ju i mina två senaste inlägg talat om vikten att göra rätt val och att man inget vinner utan att ta risker, följande bilder bekräftar väl båda mina teser..

Det var ett svårt val att hitta en bra rubrik till detta inlägg, ska jag välja: "Tänk på färgen när du köper cykelbyxor" eller...

...."Finn Fem Fel"...

Att skratta är att riskera att verka dum.

Att sträcka sig efter en annan människa är att
exponera sitt sanna jag.

Att presentera sina idéer, sina drömmar för andra är att
riskera att förlora dem.

Att älska är att riskera att inte bli älskad tillbaka.

Att leva är att riskera att dö.

Att hoppas är att riskera förtvivlan.

Att försöka är att riskera misslyckas. 

Men, risker måste tas
eftersom den största faran med livet är att
inte riskera någonting.
Den människa som inte riskerar någonting,
har ingenting,
är ingenting,
gör ingenting.
Hon kanske undviker lidande och sorg,
men kan helt enkelt inte växa, älska . . . Leva!
Genom att vara kedjad vid sina attityder
blir hon slav och  förlorar friheten.
Bara den människa som tar risker är Fri.

********

 T.S Elliot

Det är en stor dag i dag!

Jag har fått mitt första lönekuvert på fem år! Jag har fått bevis på papper att jag verkligen finns igen!

Det trodde ni inte va? NI som träffade mig för några år sedan och förutspådde att jag inte skulle kunna resa mig igen. NI som inte ens lät mig försöka. NI som bara tyckte jag var jobbig som inte gjorde som NI sa och gav upp.

Nä, ibland måste man gå efter sin inre röst och känsla för att hitta lyckan igen.

Nu vet jag ju att jag gjorde rätt.

TACK ni som ändå trodde på mig och försökte hjälpa mig, som inte valde att vända ryggen till som så många andra. TACK ni som vände ryggen till men som kommit tillbaka, jag dömmer ingen, alla gör sina egna val. Jag vet att det inte är lätt att umgås med en person i kris, jag vet att man kan uppfattas som självupptagen och att de flesta har sina egna bekymmer att brottas med. Men jag är glad att ni är tillbaka.

TACK till min familj som stått ut med mig och peppat, stöttat och trott på mig hela tiden...och till sist älskade unge, du vet det inte, men det var du som fick mig att så sakteliga börja se möjligheterna igen och ta tag i mitt liv, TACK Emil.

Åh, jag är så GLAD, tänk att man kan bli så lycklig för ett papper, jag tror jag ska rama in det....

Dags att ta itu med dagens måsten. Jag hade hellre stannat i skogen, det ser ut att bli en riktigt fin dag.

Benet bär bättre och bättre, har börjat promenera och belasta lite mer och hittills har det gått bra så snart kör jag igång igen med mitt "Lätta med Lisa"-program.

Nej nu MÅSTE jag sätta igång om jag ska hinna, jag har ju en tid hos frissan också, fast först får det bli en kopp kaffe ute i solen. GLÖM INTE ATT STANNA OCH LUKTA PÅ BLOMMORNA, var det inte så?

Man ska leva som man lär!

Nu är vi hemma igen efter en trevlig helg hos son med sambo.

På fredagen var vi ute på Lidingö och tittade var Rickard har sitt nya jobb. Vi promenerade runt där ute och förundrades över hur vackert där är, där var faktiskt tystare än i Björke.

Sedan promenerade vi runt på Kvastmakarbacken på Söder, jag älskar dessa små sneda hus med sina lummiga gårdar bakom planken.

Inte tror man att man befinner sig i en storstad...

Tittar man åt andra hållet påminns man om civilisationen igen.

Jag föredrar att titta åt det här hållet...

Far och son beundrar utsikten från Söder, Ossian ägnar sig mer åt dofterna efter söderbönorna.

Men det...."Regnar i Stockholm idag".....

Sedan promenerade vi till Mosebacke och hälsade på Cornelis...

Han är begravd här på söder, på Katarina kyrkogård, i gott sällskap av Anna Lindh bl.a.

Dikt av Cornelis: Preliminärt utkast till eventuella funderingar om mitt framtida testamente.

"Har visor något värde? Nu när man är död?
Så länge jag sjöng dem, fick jag dagligt bröd.
Nu ger jag dom till alla och envar.
Och jag menar att: visor tillhör alleman.
Den som ej kan sjunga lyssnar på dem som kan.
Och ingen vet vem visan skrivit har.
Visst får du ärva visorna, jag lämnade dem ju kvar"

Jag älskar dig Cornelis, du gav oss så mycket fint!

Vi går vidare och hittar en cykel helt i min smak, inte minst då cykelkorgen innehåller en ölburk.

Kom inte och säg att inte Stockholmarna är omtänksamma...

Tack Ragnar, en välbehövlig vila!

Vi blev bjudna på Grekrestaurang på fredagkvällen, "Sonjas grek", en av många grekiska mathak på söder, kanske därför man namnger sin restaurang så här när man öppnar nytt...

För er som inte ser så står  det "En Till Grek På Söder"

Ja som sagt är vi nu hemma igen, tänk vad vi är previligierade att få det bästa av storstad och landsbygd, TACK Rickard och David för en jättetrevlig helg!

Fast det är i alla fall en som föredrar Björke!

Jag har blivit utmanad av Cattis  att berätta 3 saker som är i mitt:

Kylskåp: Mjölk, öl och vin

Frys: kyckling, lax och glass

Skafferi: Knäckebröd, Pasta, kex

Handväska: Hatar handväskor, ett nödvändigt ont....men om jag måste, nycklar, mobiltelefon, plånbok.

Sminkväska: Alldeles utmärkt att transportera mobil och plånbok och nycklar i.

Badrumshylla: Tandborste, tandkräm, tandtråd.

Förråd: Alldeles för mycket.

Hjärna : Stockholmsresa, överklagan, Europaval....

Jackficka: Hundgodis, mobiltelefon, nycklar.

Kryddskåp: Salt, svartpeppar, hönsbuljongtärning.

Barskåp: Öl, whiskey, vin.

Köksbänk:Kaffebryggare, fruktskål, Lill-Gösta...Nej schas katta...prydnadskor, inte skor utan kor!

Jag utmanar: Ingela, Lotta och Adelia.

Askungen har nu fyllt 75 år. Efter ett långt liv med prinsen, som nu är död, sitter hon ute på sin veranda en skön sommardag med sin katt som heter Bob.

Helt plötsligt uppenbarade sig hennes goda fe. Askungen frågade:
- Min goda fe, vad gör du här efter alla dessa år?
Den goda fen svarade och sa:
- Askungen, du har levt ett perfekt liv sedan jag sist såg dig. Är det någonting som du önskar djupt inne i ditt hjärta?

Askungen blev något förvånad, men lycklig, medan hon tänkte...

Sedan sa hon:
- Jag önskar att jag var rikare än jag kunde förstå.
Vips, så var hennes gungstol förvandlad till renaste guld.

Bob hennes trogna gamla katt, hoppade upp i hennes knä, han var lite skräckslagen.
- Tack min snälla fe, sa Askungen.
Fen svarade:
- Det var väl det minsta jag kunde göra för dig.
- Vad vill du ha som din andra önskan Askungen?
Askungen tittade ner på sin gamla, sköra kropp och sa:
- Jag önskar att jag var ung igen.
På en gång förvandlades hon till en ung skönhet.

Hon kände hur vigören kom tillbaka, som hade legat orörd i många år.

Under ett par minuter tittade Bob och Askungen varandra djupt i ögonen. Bob gick sakta fram till Askungen som satt i sin gyllene gungstol, han kramade henne med sina muskulösa starka armar. Han böjde sig och blåste lätt i hennes hår och viskade:
- Nu ångrar du dig allt att du kastrerade mig...

Känner att jag behöver varva ner lite, har haft mycket omkring mig ett tag, skönt då att ha djur och natur nära.

Vädret har varit minst sagt omväxlande.

Vincent funderar...

Lill-Gösta har som vanligt att göra med att vara så mycket i vägen som det bara går....

....terroriserar han inte mig.....

.....så är det Ossian som får stå ut med hans närgångna uppvaktande.

Stackars Ossian, han får aldrig vara i fred.

Vackert är det ute nu.

Överallt blommar det.

Så nu har jag följt ett av mina ledord jag avlade som löfte vid nyår, att inte glömma av att stanna upp och lukta på blommorna. Nu går det ett tag igen!

"Bill, kan vi inte kalla henne för Monica?"

                       TREVLIG HELG   

                     ÖNSKAR

Burt?

Burt?

För er yngre läsare kan jag tala om att Burt Reynolds är en föredetting skådis.

Det var hela programmet För er som inte varit med från början kan ni gå in på menylisten här till vänster och klicka på kategorier. Där hittar ni "Lätta med Lisa" och varje dags träningspass från vecka ett till vecka fyra.

Martin säger: "Powerwalk är ett av de effektivaste sätten att förbränna fett. Alla kan göra det, du får snabba resultat, skonsammare träningsform än löpning vilket gör att även du som kanske har problem med knän och leder kan lyckas.

Powerwalk är tuff gång, precis takten innan kroppen vill börja springa. Motivationen kommer alltid med resultatet och här får du resultat på en gång! Därför är det här programmet ett perfekt sätt att komma igång med din träning och starta ett nytt hälsosammare liv.

Följer du programmet i kombination med sund kost lovar jag att kilona kommer att rasa. Har du plusvikt är ett kilo i veckan inga problem."

Lisa säger: Detta program var infört i Aftonbladets bilaga "Kropp&Hälsa" 13-15 april. Jag vet att det fungerar jag gick ner -2,3 kilo bara första veckan så gör ett försök!

Jag fick ju avbryta men kommer att börja om bara benet ordnat till sig.

                                   LYCKA TILL!

"Gå 90-120 minuters långpromenad i raskt, precis pratvänligt tempo. Sista passet mot toppformen!"

Martin säger: "Grattis, du klarade det! Fira ordentligt!"

"Långpromenad 90 minuter"

Martin säger: "Plus med powerwalk:"

• Passar alla oavsett ålder och storlek
• Effektiv fettförbränning
• Skonsamt för kroppen
• Tajtar figuren
• Finns där du finns
• Gratis
• Minimal skaderisk
• Ger klarare hy
• Bygger kondition
• Sänker stress
• Stärker pumpen
• Höjer humöret
• Skyddar mot diabetes
• Förebygger benskörhet

"Gå 60 minuter"

Martin säger: "Gör så många situps och armhävningar du orkar sist i ditt träningspass."

"Gå långintervall, fyra minuter i mycket hårt tempo, sedan två minuter i lugnt tempo. Upprepa detta sju gånger. Passet tar 42 minuter."

Lisa säger: Jag fortsätter att skriva resten av programmet i morgon. Jobba på, kom ihåg: "Jag är stark jag klarar vad som helst."

"Gå långintervall, sex minuter i mycket hårt tempo och tre minuter lugnare gång. Upprepa fem gånger. Passet tar 45 minuter"

Martin säger: "Jag är stark. Jag klarar vad som helst"

Idag fick jag tid för mammografi, inget kul men tur att det finns.

Känslan sitter kvar länge efteråt...

Men hur gör man om man har silicontuttar, de punkteras väl om man klämmer in dem i det där skruvstädet?

Det kanske var tur att snor-doktorn INTE kollade mina reflexer igår!

Ni har förstått att jag  har tråkigt idag va?

"Gå 60 minuter"

Martin säger:"Sista veckan! Nu maxar vi! Våga köra så det svider i låren. Bränn upp för alla backar du ser! I trapporna-ta två steg i taget. Nu kan du om du vill, ta med ett par lätta minihantlar med kardborrestraps på din powerwalk för extra effekt!"

Lisa säger: Jag ska försöka ta det lugnt ett par dar för att skona benet. Högläge och vila och inga långpromenader. Det får bli cykelmotion för Ossians del.

För er som följer programmet kommer jag att skriva färdigt men för egen del börjar jag om när jag kan gå som vanligt igen. Helt klart är att det är effektivt ca tre kilo minus så här långt. Så jag kommer tillbaka för ett nytt försök, var så säkra!

Jag måste berätta vilket stolpskott till läkare jag var hos i dag.

När jag blir trött eller överansträngd får jag inte med mig mitt vänsterben. Foten liksom fastnar, och det har hänt att jag ramlat för att benet inte bär ordentligt. Detta har jag haft en längre tid ja, ända sedan min rygg pajade dec-2002.

Hela tiden sedan dess har jag tränat och promenerat dagligen väl medveten om att inte belasta kroppen med överflödiga kilon. Vikten har hela tiden gått uppåt utav medicin jag fick mot depression och sömnsvårigheter.

När jag hoppade av "tåget" och tog tag i mitt eget liv igen vilket även innebar att jag slutade med all medicin hoppades jag att även vikten skulle börja minska. Men ni som följer "Lätta med Lisa" vet ju att det går trögt, mycket på grund av att benet inte är okej.

I morse klockan fyra vaknade jag av en kraftig smärta under knät på mitt "dumma" ben.

Jag hade voltaren hemma så jag tar en tablett när värken  inte ger med sig. Ingen större skillnad efter detta, så när klockan blir åtta ringer jag vårdcentralen. Sköterskan tar det hela på stort allvar och jag får en tid på eftermiddagen.

Värken släpper av under förmiddagen, men benet kändes konstigt och jag åker in till doktorn.

Efter att ha väntat en timme kommer doktorn, hostande och snorande, GENOMFÖRKYLD. Han ursäktar sig när han flera gånger får gå ifrån för att snyta sig eller hosta. 

När han äntligen har tid med mina spiror konstaterar han kort att han inget kan se, och sedan frågar han hur mycket jag väger. Ut och rör på dig och gå ner i vikt, säger han.

Jag försöker tala om att jag är medveten om min vikt och att det inte händer så mycket och att min ämnesomsättning är kass, men han har redan satt sin "diagnos" så det kändes överflödigt att fortsätta.

Nu sitter jag här med ett ben som känns kallt och "stickigt" från knät och ner i foten.

Jag tror som du Lotta att det är en beninflammation, men blir det inte bättre ringer jag sjukvårdsupplysningen i stället och frågar hur jag ska göra.

Det är ingen högprioritet på tanter 50+ i vården.

"Vila"

Martin säger: "Ta trapporna i stället för hissen, även om du vilar."

Lisa säger: Jag ska idag kontakta läkare angående mitt ben. Vaknade i natt av att det värkte något vansinnigt, kunde inte somna om. Detta är så irriterande!!!!

Ett expresståg gick längs en av de största boskapsfarmerna i Texas. En av passagerarna betraktade intresserat de väldiga hjordarna som betade på fälten.

 När tåget passerat farmen vände han sig till sin granne och sa:
- Det var många kreatur, det där. Jag räknade till 11 422 stycken.

Den andre stirrade häpet på honom.
- Det var bland det märkvärdigaste jag varit med om, sa han. Saken är den att jag äger den där farmen och jag vet att där finns precis 11 422 kor. Hur i hela världen kunde ni hinna räkna dem från ett tåg som går med 100 kilometers fart?

(Han måste haft bra memer, eller hur David?)

"Långpromenad 90 minuter"

Martin säger: "Blicka bakåt på passen du kryssat över. Känn dig riktigt stolt!"

"Gå 50 minuter"

Martin säger: "Pendla med armarna. Ju mer intensiv armpendling desto tuffare powerwalk! Driv framåt med överarmarna tätt intill kroppen."

"Gå 30 minuter"

Martin säger: "Kliv upp för allt lutande som du hittar-backar, trappor, ramper- och du kan bränna upp till 50 procent fler kalorier!"

"När det är nån som irriterar dig tänk då på, att det krävs 42 muskler att göra en bekymrad min. Men det krävs bara 4 muskler att sträcka ut armen och nita den jäveln."

Tänkvärda ord från min släkting. Tack Emmy!

En man stiger in på en bar. Isällskap har sin lilla tama apa. Mannen beställer in en öl och slår sig ner. Under tiden går apan runt i baren.

Vid ett bord står en skål jordnötter. De äter apan raskt upp. Vid ett annat bord står ett drinkglas med en citronskiva i som apan också äter upp. Sådär fortsätter det, apan äter upp allt den hittar.

Till slut kommer apan fram till biljardbordet. Där stoppar han raskt i sig en boll och sväljer den.

"Hallå där!" säger bartendern,  "ser du inte vad din apa gör? Nu åt han upp en biljardboll för mig!"

"Ojdå, jag är ledsen, självklart ersätter jag allt han har ätit."

Mannen dricker ur, betalar och går.

Efter ett par veckor kommer mannen och apan tillbaka. Mannen beställer en öl medan apan åter går runt i baren.

Vid ett bord hittar den ett körsbär som han stoppar upp i stjärten och sedan äter upp.

"Åh fy vad äckligt!" säger bartendern. "Såg du vad din apa gjorde?"

"Nej vad gjorde han nu då?"

"Han stoppade ett körsbär först i stjärten och sedan i munnen!"

"Jaha, jo han äter fortfarande allt han ser men sedan han svalde biljardbollen så mäter han det först."

"Gå långintervall, sex minuter i mycket hårt tempo och tre minuter lugnare. Upprepa fem gånger. Passet blir då totalt 45 minuter."

Martin säger: "Spänn magmusklerna, gäller extra mycket i intervaller. Det knäcker några kalorier till."

"Gå 60 minuter"

Martin säger: "Missat passen? Ta det inte som en anledning att ge upp. Lägg till extradagar. Du orkar!"

"Gå 60 minuter"

Martin säger: "Med raska steg går vi nu vidare in på tredje veckan. Nu är det nedförsbacke! Kroppen har vant sig vid den här typen av träning och motivationen är i topp! Nu är det dags att byta till en ny, tuffare bana. Tänk backar, trappor, sand. Det är också viktigt för motivationen att se nya miljöer."

Lisa säger: "Bla bla bla, här är det ingenting på topp, dessutom har jag annat att tänka på än backar, trappor och sand. Fastnade tydligen i förra veckans svacka. MOTIGT är det. Jag till och med glömde väga mig igår. Nej nu är det färdiggnällt, jag vet ju att det känns bättre när det är gjort....men fy, KALLT är det också.....Suck på´t bara!"   

"Vila"

Hittills har den vilan bestått av tvätt och lite godmanarbete.

Martin säger: Det viktiga är inte att du orkar spurta 60 minuter, utan att du är ute och rör på dig varje dag. Sänk ribban till en nivå som är utmanande för just dig. Lägg på fart och tid allt eftersom du orkar mer.

Igår, lördag, strålade solen från en klarblå molnfri himmel.

 Vår egen lilla sol kom på besök för att sova hos farmor och farfar när mamma och pappa var på "Big Comedy".

Så vi fick ha ett eget "Little Comedy" här hemma.

Farfar hade snickrat en sandlåda till Emil som blev mycket uppskattad.

Där tillbringades större delen av dagen.

Tills farmor tyckte att vi skulle hitta på något annat, hon var orolig att solen blev för stark.

Fast det var inte det lättaste att övertyga Emil, men det enda som är roligare än sand är vatten. Emil vattnar sina smultronplantor, fast han tyckte Maskrosen var fin och såg törstig ut.

Och för att övertyga Emil om att vi vattnat färdigt och skulle gå in, ja då fick vi ta till godismutan.

Sedan hade vi "Little comedy" hela kvällen....

Idag innan vi åkte och lämnade tillbaka pajasen var vi och badade i simhallen. Där hade man gratis inträde och fika och man fick prova på olika träningsformer.

Vi var där tidigt förberedda på att trängas med folk. Nix vi hade hela bassängen för oss själva inte en kotte såg vi till förutom personalen. Vi blev så väl omhändertagna, så bra kan man bara ha det i Boxholm. 

"Njut av att våren är på frammarsch! Ta med en kompis ut på en promenad i 75-90 minuter."

Jaha det får väl bli Ossian som vanligt, honom behöver man inte be två gånger.

Martin säger: Stega ut före frukost. Då är förbränningen som bäst. På fyra veckor kan det göra ett halvt kilo extra.

"Gå långintervall, fyra minuter i mycket hårt tempo, sedan två minuter i lugnt tempo. Upprepa detta sju gånger. Passet tar 42 minuter."

Martin säger: Det är när du pushar dig att ta i lite till fast du är dödstrött som gör den stora skillnaden och tar dig till nästa nivå.

"Gå 55 minuter"

Martin säger: "Risk för svacka. Du har snart fixat hälften, du klarar resten också!"

Ja det har jag ju bestämt mig för, fast det är lättare när man har någon som pushar på.