Så var det verkligen....Ilskna gubbar är jag ju van att bemöta, men när det är ens egna gubbe blir det annorlunda!
Så här var det:
Barnen hade planerat en överraskningsresa till lille Large eftersom han inte fick någon på sin 60-årsdag förra året, de hyrde en stuga i utkanten av Göteborg med besök på Marinan, Feskekörka och Liseberg på programmet. Vi skulle åka på lördagsmorgonen och komma hem måndagkväll.
Allt detta fixade ungarna med respektive, min uppgift var att se till att maken kom med på resan, lätt som en plätt?
NOT!
Samma helg är det VM i plöjning i världsmetropolen Skänninge. Brukar lille Large springa sina små korta ben av sig för plöjning?
NOT!
Men lik för baske ska han nödvändigtsvis tjöta om detta evenemang både nu och då så jag börjar få dåligt samvete! Tänk om han blir jättebesviken?
Fixa ledigt från jobbet, check, packa i hemlighet, check, hund/katt och husvakt, check! Fixade "fribiljetter" till plöjningen gjorde sonhustrun. Så då var allt klart?
NOT!
En dag före kidnappningen får jag veta att han ska på återbesök till ögon på US, ändra tiden där, check!
På fredagen kommer Stockholmssonen i sällskap med husvakten, maken blir så glad när han får veta att det finns "biljetter" till dem också.
Denna afton var det nära att allt spolierades av undertecknad själv. Maken har förvisats till gäststugan denna natt "för att husvakten helt plötsligt inte ville följa med på plöjningen och skulle sova inne i stugan för att slippa gå upp så tidigt!" Lille Large reser sig för att gå och lägga sig och när jag "ser" honom utanför fönstret börjar jag fnittra och skrodera om hur lättlurad han är och att jag lyckats hemlighålla detta i två månader! Övriga sällskapet ser lite konstiga ut och när jag vänder mig om står maken där!!! Det var hans spegelbild jag sett i fönstret! Som tur var hade han inte hört mig, det hade varit lite snopet att snubbla på målsnöret!
Så kom då den stora dagen. Sonen och jag åker in till Boxholm för att duscha och packa bilen. Sedan hämtar vi upp lille Large för att fara vidare till "plöjningen" där resten av familjen "möter upp", egentligen är de redan på plats i Göteborg.
Så börjar vi resan:
-Här ska du väl inte svänga?
-Vi kan väl åka över Hogstad, det är så längesen jag åkte här.
-Men ta höger här då, annars kommer du till Väderstad! HÖGER sa jag ju!
-Ja men vi kan väl åka över Väderstad, det är så länge se.....
-Men de står ju och väntar! *mutter, mutter*. Här ska du rakt fram, RAKT FRAM SA JAG JU! NU KOMMER VI JU INTE AV FÖRRÄN I ÖDESHÖG, DET ÄR JU FÖR F--N HELT SANSLÖST!!!!
Nu ringer jag "stackarna" som "står och väntar" och meddelar att vi hamnat på motorvägen och blir lite sena. Från baksätet hörs bara ett mummel:
"De kunde ju lyssnat när jag sa att de skulle svänga...". SAKTA NER HÄR SKA DU TA AV! SAKTA NER, MEN VAD I HELVETE ¤%&#&&#&%#osv.
Nu vågade vi inte driva vårt skoj längre då infarkten knackade på vindrutan så vi talade om att vi inte alls skulle på plöjning utan hade andra planer.
När sanningen gick upp för lille Large och klimparna mötte upp utanför Feskekörka verkade han riktigt nöjd och ansiktsfärgen hade återgått till en normal nyans!
Och när han sedan fick härja fritt på Liseberg med Balder:
FlumeRide:
Uppskjutet:
...och Fritt fall... så var han riktigt hanterbar på hemvägen!
Tack alla som hjälpte till att lura guben!
