Im not a god, I was misquoted.
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Oktober (2018)
>>


ÄÄÄÄÄNTLIGEN!!!!

Då var äntligen den nya säsongen av värdens bästa serie igång igen! 24 har precis dragit igång i USA igen och jag har precis sett de fyra första avsnitten. Denna gången utspelas handlingen i New York och...ja...serien är lika beroendeframkallande som vanligt.

Freddie Prinze Jr debuterar och gör det faktiskt bra. Den typen av kända skådisar brukar inte castas, men han har ju varit borta ett tag och det verkar absolut lovande.

Ny chef för CTU är ett mycket bra val i Mykelti Williamson. Första gången jag såg honom i en film var det som coole quarterbacken Bird i Goldie Hawn-filmen Wildcats (eller Tjejen som tog hem spelet på svenska). Han har gjort många biroller genom åren, bland annat Forrest Gumps kompis Bubba, Nicolas Cages kompis i Con Air och polis i Heat.

En viktig roll som President Omar Hassan spelas av Anil Kapoor, som var mycket bra som programledaren till Who wants to be a millionaire i Oscarvinnaren Slumdog Millionaire.

Cherry Jones spelar åter president Allison Taylor och gör det fortsatt mycket bra.

Chloe (Mary Lynn Rajskub) är lika skön som vanligt men är dock inte lika mycket i kontroll som tidigare eftersom hon varit borta från branschen ett tag.

Sedan vill jag inte skriva för mycket om andra eftersom jag inte vill avslöja för mycket om någon inte är ikapp med säsongerna.


Hur som helst vill jag avsluta med några härliga Jack Bauer-citat från tidigare säsonger:

"Im federal agent Jack Bauer, and today is the longest day of my life."

"The only reason that youre conscious right now is because I dont want to carry you. "

"If you dont tell me what I want to know, then itll just be a question of how much you want it to hurt. "

"There are things in this world which are out of our control. Sometimes we like to blame ourselves for them so we can try to make sense out of them. "
24 Januari 2010  | Länk | Film | 0 kommentar
Den bästa musikfilmen någonsin

Jag bara måste skriva lite om en film som jag återkommit till flera gånger här på bloggen. Den här filmen ser jag flera gånger per år och har precis avslutat den första tittningen 2010. Filmen heter Still Crazy och handlar om ett gammalt hårdrocksband som hade sin storhetstid under 70-talet som nu många piller och ålderskrämpor senare ska försöka komma överens igen i en comeback.

Rollistan är helt fantastisk med Stephen Rea, Jimmy Nail, Billy Connolly, Timothy Spall, Rachael Stirling absolut på topp. Några vill jag nämna lite extra dock. Bill Nighy som har slagit igenom ordentligt efter denna filmen med Pirates-filmerna, Love Actually (också där avdankad rockstjärna) och Underworld-filmerna mfl. Men här är han fantastisk som den glammiga sångaren vilken kom med i bandet när de stod på topp efter originalsångarens bortgång. Ray Simms, som Nighy heter i filmen, accepterades inte av alla i bandet. Nu är han väldigt skröplig och bortkommen på ett fantastiskt hjärtligt och roligt sätt. Han domderas också av sin svenska fru, spelad av Helena Bergström som är helt klockren i rollen. Hon får till och med skälla ut honom på svenska.

Två andra som också måste nämnas är Juliet Aubrey och Bruce Robinson. Deras få scener tillsammans är magiska. Karaktärerna var tillsammans under bandets storhetstid och hon följde dem överallt, men lämnade honom på grund samma drogproblem som dödade hans bror, den ovan nämnde sångaren.

Så visst ligger det en sorts tragisk verklighet bakom humorn, men det är det som är styrkan hos engelsk komedi. Manuset är vansinnigt bra och jag njuter varenda sekund av filmen.

Sedan måste jag också nämna soundracket. Musiken är specialskriven för filmen och är mycket bra. Jag har även soundtracket och detta spelas ofta i bilstereon kan jag säga. Bill Nighy har en jäkla pipa och sjunger själv, så även Jimmy Nail som dock är mer känd sångare sedan tidigare. Han sjunger bland annat den underbara The Flame Still Burns.


Nu tycker jag dock det finns många bra musikfilmer och måste ju nämna några. Det kan dock vara lite svårt att skilja på musikfilm och musikal i vissa fall. Exempelvis ser jag en annan favorit The Blues Brothers mer som musikal än musikfilm.
Äh nu räknar jag den som musikfilm helt enkelt och slänger ihop en top 10-lista över mina favoriter.

10. Rock Star
Underhållande film om ett hårdocksband under 80-talet.

9. Walk the Line
Filmen om Johnny Cash, med fantastiska prestationer av speciellt Joaquin Phoenix och Reese Witherspoon som faktiskt sjunger allting själva.

8. Little Voice
Från början en specialskriven pjäs för Helt Hysteriskt-sekreteraren Jane Horrocks som är mycket bra på att härma kända artister. En stark och rörande historia. Många bra skådisar förutom Horrocks: Ewan McGregor, Michael Caine, Brenda Blethyn och Jim Broadbent mfl.

7. Almost Famous
Cameron Crowes delvis självbiografiska film om en kille som får följa med ett band under 70-talet och skriva om dessa för tidningen Rolling Stone.

6. A Mighty Wind
En film av Christopher Guest där man som vanligt i hans filmer improviserar det mesta av dialogen utifrån sina karaktärer. Filmen handlar om folkmusik i USA där ett antal grupper samlas för en hyllningskonsert. Mycket rolig!

"Mark Shubb: To do then now would be retro. To do then then was very now-tro, if you will."

5. That Thing You Do!
En charmig film med mycket hjärta om ett band som slår igenom stort under 60-talet. Stark regidebut av Tom Hanks och han har även varit med och skrivit flera bra originallåtar för filmen.

4. This is Spinal Tap
Regisserad av Rob Reiner men med ovan nämnde Christopher Guest i rollistan. Det var här Guest först gjorde en film där dialogen helt är improviserad och som han senare fortsatte med. Här behandlas hårdrocksvärlden och detta är en kultfilm i branschen idag. Flera helt fantastiska scener.

3. The Blues Brothers
Jag tar helt enkelt med den här. Många legendarer är med i filmen och flera av dem fick en ordentlig nystart. Men det som gör filmen är ju John Belushi och Dan Aykroyd i huvudrollerna. Makalöst bra och Belushi visar att han hade en röst som ställde många "riktiga musiker" i skuggan. Musikerna i bandet tillhör alla toppen inom sina instrument och...ja..helt enkelt en fantastisk upplevelse.

2. The Commitments
Lite likheter med Still Crazy då verkligheten känns väldigt närvarande när några musiker försöker slå igenom i Dublin. Baserad på en bok av Roddy Doyle och regisserad av Alan Parker. Parker var noga med att alla musiker skulle vara äkta, så han provfilmade tusentals av lokala musiker för rollerna innan han hittade rätt. Den mest kända från filmen är dock Andrew Strong, med den fantastiska rösten. Han var bara arton år när filmen spelades in. Egentligen följde han bara med sin pappa som skulle provfilma för en mindre roll i filmen, men fick prova själv och var givetvis den givna stjärnan för filmen.
Andrea Corr har en liten roll i filmen.

1. Still Crazy
Ja, varför vet ni ju redan.


Nu gjorde jag denna lista ganska snabbt och har säkert glömt flera filmer som skulle kommit med. Jag får helt enkelt uppdatera om jag kommer på några.
21 Januari 2010  | Länk | Film | 0 kommentar
Gamla guldkorn rekommenderas

Nu har jag sett en suverän film som jag varmt rekommenderar. Det är en Hitchcock-film som jag inte sett sedan jag köpte den. Jag tycker det är kul att låta vissa filmer ligga tills man blir riktigt sugen på att se dem. Filmen i fråga är Rebecca (bilden) från 1940 med Sir Laurence Olivier och Joan Fontaine. En lite annorlunda film faktiskt om en kvinna som gifter sig med en rik man. När de kommer hem till hans lyxiga gods så påminns den nya frun om den gamla som dog under mystiska omständigheter. Judith Anderson är mycket bra och obekväm som den mystiska kvinnan som sköter hushållet. Dottern till Nurse Ratched från Gökboet och Dracula skulle man kunna tro..:) Ja hon suger ju inte blod, men hon är vansinnigt skrämmande ändå.
Det är en ganska lugn build-up som dock är mästerlig. Seg har jag hört från vissa, fantastisk tycker jag.

Den påminner lite i stämning om Hitchocks suveräna Strangers on a Train. Lite mörk och påfrestande på något sätt.


Filmen gjorde mig lite inspirerad så jag tänkte nedan göra en top 10 över mina favoritfilmer från 40-talet.

10. Rope
Hitchcocks teaterliknande film med väldigt få klipp. Två studenter mördar en studiekamrat och gömmer honom i en kista, vilken de har maten på under en fest. En av dem som bjuds in är deras lärare som spelas av James Stewart.

9. Casablanca
En riktig klassiker så klart med Humphrey Bogart och vår egen Ingrid Bergman. En mycket bra film. Den som stjäl de scenerna han är med i är den roliga Claude Rains som polisen Captain Renault, om vilken Bogie säger den klassika repliken "Louis, I think this is the beginning of a beautiful friendship. "

8. The Big Sleep (Utpressningen)
En skön klassiker i film-noir-stil. Återigen med Bogart i huvudrollen, nu som privatdeckaren Philip Marlowe. En film med många vändningar efter en roman av Raymond Chandler.

7. They Died With Their Boots On (De dog med stövlarna på)
En äkta filmhjälte som gjort många äventyrsklassiker är Errol Flynn. Här spelar han General Custer från att han börjar vid West Point militärskola, genom inbördeskriget och avslutar med slaget vid Little Big Horn. Den börjar med mycket komik men drar mer mot allvar ju längre filmen går.

6. Sea Hawk (Slaghöken)
Återigen med Flynn, här som pirat. Denna filmen är lite mörkare än Flynns andra äventyrsfilmer.

5. Shadow of a Doubt (Skuggan av ett tvivel)
Denna fantastiska Hitchcock-film har jag pratat mycket om här på bloggen. Den handlar om mördaren som försöker gömma sig hos sin syster och hennes familj. Dom vet ingenting om hans brottsbana utan ser honom bara som sin farbror Charlie.

4. The Third Man (Den tredje mannen)
Joseph Cotten är mycket bra i huvudrollen, och det är dessutom han som spelar farbror Charlie i den senast nämnda filmen ovan. Han ska träffa en kompis, Harry Lime som spelas av Orson Welles, i Wien. Men han har dött i en olycka vad det verkar...eller... Filmen är också känd för cittra-musiken som ofta spelas.

3. Rebecca
Ja denna har jag ju pratat om nyss.

2. The Maltese Falcon (Riddarfalken från Malta)
En helt suverän film-noir-stänkare med genrens kung Humphrey Bogart i huvudrollen som privatdeckaren Sam Spade.
Hans partner blir mördad och han tar över fallet.

1. The Treasure of Sierra Madre (Sierra Madres skatt)
En helt underbar film om hur guld och girighet kan förändra en männsika. Återigen Bogart, nu som guldgrävare. John Huston har gjort en fullpoängare och hans pappa Walter har en mycket bra och rolig roll. Detta guldkornet måste man ha sett!

Ja det var lite gamla svartvita klassiker som bör ses helt enkelt. Fler decennielistor följer...
10 Januari 2010  | Länk | Film | 0 kommentar
Många storheter här lämnat oss, men även andra...

Det har varit ett mörkt år i Hollywood i år då ovanligt många har gått bort under 2009. Då det har varit flera storstjärnor som försvunnit, som Michael Jackson, Patrick Swayzee och Brittany Murphy, så är det många som bara fått en liten notis i vissa tidningar. Därför tänkte jag hylla några lite mindre kända, men än dock så fantastiska, som lämnat oss.
Två har jag dock redan tagit upp i min blogg, Joseph "Dr No"
Wiseman och mästerförfattaren och regissören John Huges.

Men då till övriga:

David Carradine 1936 - 2009
Son till den legendariske skådisen John Carradine, men gjorde sig själv ett namn och har gjort över hundra filmer såväl som flera vändor på Broadway. Han var en mycket bra skådis och kunde även hantera fightscener på ett lysande sett. Hans stora genombrott kom i tv-serien Kung Fu, som Bruce Lee var med och skapade.
På senara år fick han ett uppsving efter att ha haft titelrollen i Quentin Tarantinos Kill Bill-filmer.

Farrah Fawcett 1947 - 2009
Är nog främst känd som en av 70-talets största sexsymboler då hon bland annat var med i Charlie´s Änglar under några år. Men hon har hållt sig kvar länge i branschen och utvecklats hela tiden. Hon förlorade kampen mot cancer och hennes död överskuggades helt av Michael Jacksons, som dog samma dag.

Dom DeLuise 1933 - 2009
Denna fantastiska komiker har gjort många minnesvärda roller. Han har samarbetat flera gånger med Mel Brooks, men är även känd för de stjärnspäckade Cannonball-filmerna. De senare tillsammans med sin andra ständiga arbetspartner, Burt Reynolds.
Jag tycker han är väldigt rolig som den färgglade Capten Chaos i de senast nämnda filmerna. Tantanataa...
Han har även gett ut flertalet kokböcker.

Karl Malden 1912 - 2009
En klassisk filmstjärna som bland annat var med i On the Waterfront, mot Marlon Brando.


Sedan återstår det tre skådisar som mest är kända som birollsskådisar men som är fantastiska och borde uppmärksammas mycket mer än de gjort av den stora massan.

Patrick McGoohan 1928 - 2009
McGoohan är född i USA men uppvuxen på Irland. Han har spelat väldigt mycket teater, men även minnesvärda film- och tv-roller. Bland annat serierna Danger Man (som John Drake) och The Prisoner under 60-talet. Han har ofta fått spela skurk då han utstrålar en sorts kall intelligens, blandat med en naturlig auktoritet.
Några sådana roller spelar han i sköna Silver Streak (Chicagoexpressen) och Escape from Alcatraz. Han blir ju på något sätt skurk även i den sistnämnda filmen, även om han faktiskt är på rätt sida lagen och vill stoppa alla som har planer på att rymma.
Det absolut bästa han gjorde på senare år är återigen som publikens hatobjekt, i en av de bästa filmerna som någonsin gjorts, Braveheart.
Han var en mycket bra skådis och är väldigt högt på min lista över de bästa skådisarna någonsin.

Pat Hingle 1924 - 2009
Sedan debuten med en väldigt liten roll i ovan nämnda On the Waterfront så har Hingle varit väldigt anlitad. Han har närmare 200 roller noterade på Imdb, även om vissa är gästspel i tv-serier.
Man får nog säga att han är mest känd för Commissioner Gordon i de fyra Batman-filmerna som spelades in mellan 1989 och 1997.

James Whitmore 1921 - 2009
Även om han har många roller bakom sig så får jag säga att jag bara har sett honom i tre roller, men två av dessa är några av mina favoritfilmer.
Den tidigaste dock är filmen Them! från 1954, där han slåss mot stora muterade myror...:)
Man de bättre filmerna jag har sett honom i är Planet of the Apes (den riktiga från 1968 med Charlton Heston) och den underbara The Shawshank Redemption (Nyckeln till frihet) där han spelar gamlingen i fängelset Brooks Hatlen.

Givetvis är det fler som gått bort, men dessa ville jag framhäva lite extra. Nu hoppas vi på ett ljusare 2010 i alla fall ur denna aspekt.
4 Januari 2010  | Länk | Film | 0 kommentar
Några jäkligt bra filmer

Det är kul när man ser en film för första gången och så fort den är klar vill ringa upp någon för att berätta om upplevelsen man precis har haft. Det har hänt två gånger denna helgen faktiskt. Och det gäller två lite äldre filmer.

Den första är från 1984 och regisserad av tysken Wim Wenders, och heter Paris, Texas. För det första kan jag säga att det inte är något direkt händelserik film för ögat, men desto mer för hjärtat och örat. Den är snygg och visar upp typiskt Texasklimat- och miljöer, men det är inga snabba klipp eller actionfyllda scener. Men den är makalöst bra skriven av skådisen Sam Shepard och L.M. Kit Carson.

Filmen handlar om en man som kommer gående ur öknen, Harry Dean Stanton, utan att veta vem han egentligen är eller var han varit. Men hans bror hämtar honom och man får lära känna alla längs vägen på ett trevande sätt. Skådisarna är mycket bra och det är välspelat i varenda liten biroll. Stanton är som vanligt lysande, Dean Stockwell och Aurore Clément mycket bra som ett gift par och den då nioårige Hunter Carson (son till mansuförfattaren) är väldigt mogen i sitt skådespel och mycket trovärdig. Dessutom är Nastassja Kinski och Stanton fantastiska i en nyckelscen mot slutet.

Jag läste en recension av filmen skriven av den kände amerikanske recensenten Roger Ebert och tyckte att han sammanfattade karaktärerna på ett fyndigt sätt, "We havent met the characters before in a dozen other films." Det är så befriande fritt från klichéer och man vill verkligen lära känna personerna. Känslan är att Wenders, tillsammans med Shepard och Carson givetvis, har lyckats fånga det amerikanska på ett europeiskt sätt.

Till sist måste jag säga att det som gör filmen komplett är Ry Cooders gitarrspel som får en att bara flyta med i handlingen. Det jag främst kan jämföra med är filmen Dead Man av Jim Jarmusch där Neil Youngs ensamma gitarr ledsagar en genom filmen.


Den andra filmen som jag kortfattat kommer rekommendera är Election med Reese Witherspoon och Matthew Broderick. En annorlunda skolfilm som har mörkare humor och ett naknare språk än andra i genren. Alexander Payne har skrivit (tillsammans med Jim Taylor, baserat på bok av Tom Perotta) och regisserat på ett mycket fyndigt sätt. De båda nämnda skådisarna gör fantastiska insatser. (svårt att variera sig i alla hyllningar i denna bloggen känner jag)

Detta är två mycket bra filmer och jag rekommenderar dem varmt, men måste också lägga till Paynes oscarsbelönade (bästa manus efter förlaga) Sideways från 2004 om någon har missat denna pärla.

God fortsättning allihop!
2 Januari 2010  | Länk | Film | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Peter Edvardsson                                             Skaffa en gratis hemsida